MI – Motiverande samtal - Regionförbundet Uppsala län

”Att man tar bort det från sitt eget ansvar och lägger det mera på kunden, fast på ett positivt
sätt. Man ger dem fler möjligheter att tänka själva.”
Utmaningen menar någon, är att man måste dämpa sin egen iver och låta kunden själv komma
på och tänka efter. Det är svårt för att man tycker så mycket, menar boendestödjarna, man vill så
mycket, vill hjälpa och stötta kunden. Någon menar att ett samtal är mer av en process idag, att
det är ett arbete där båda parter får anstränga sig mer, både att prata och lyssna.
”Jag stressar mindre och lägger mig i mindre ska jag väl säga. Jag lägger över mer på kunden
själv, som är sunt för mig själv så att säga.”
En boendestödjare berättar om en situation där hon blev överraskad över en kunds tankar och
funderingar, vilket blev en tankeställare:
”Kunden hade en otroligt målande beskrivning av hur hon tänkte, kände och fungerade och det
var ju helt tvärtemot vad jag hade trott och tänkt… Jag kände mig dum, att jag kanske tänkt
mer på mig själv än på henne för att jag inte tycker att det händer så mycket.”
Någon annan uttrycker:
”Man slipper bråka med sig själv i hjärnan. Vad ska jag hitta på åt den här personen? Vad?
Vad? Vad? Istället för att man frågar: Vad vill du egentligen?”
Verksamhetschefen tycker också att MI-kursen var bra och tänkvärd och att den gjort att hon
börjat tänka på hur hon formulerar sig: att ställa mer öppna frågor och invänta svar, istället för
att fråga frågor och svara på dem själv. Hon ser positivt på metoden och tror att den bidrar till
att det framkommer tydligare vad kunden verkligen vill.
Det finns inte några planer på att utöka med resurser för att hålla tekniken vid liv, utan det blir
eventuella reflektioner på gruppens APT som tidigare.
Resultat av intervju och enkät med kunder
I intervju med kunder i maj, kan ingen direkt förändring rapporteras. Även i enkäten som
skickades ut till kunderna i maj är det få förändringar. Endast i enstaka frågor i enkäten kan en
viss variation spåras från de svar som kom in i februari mot de som kom in i maj. Det är ett par
frågor som gäller relationen, dels om man ser fram emot besöken av boendestödjarna, dels om
man upplever att boendestödjarna förväntar sig att kunderna gör som de säger samt om
kunderna tror att boendestödjarna vet vad kunderna tycker är viktigt i livet.
Se förändringarna nedan, fråga för fråga:
Tabell 1. Resultat av (vissa) enkätsvar februari (N=27) och maj (N=31) –Förändringar i resultatet vid uppföljning i maj 2012
Jag ser fram emot mina möten med boendestödjaren:
FEBRUARI: Ja, alltid: 41 %, Oftast: 52 %, Ibland: 3,5 %, Nej, aldrig: 3,5 %
MAJ: Ja, alltid: 61 %, Oftast: 35 %, Ibland: 0 %, Nej, aldrig: 0 % (Bortfall: 4 %)
På frågan om kunderna ser fram emot sina möten med boendestödjaren svarar dryga 90 % både
i februari och i maj att de alltid eller oftast ser fram emot mötena. Förändringen är att det är fler
som svarat ’Ja, alltid’, 61 % mot tidigare 41 %, och färre som svarat ’Oftast’ (35 % mot tidigare
52 %). Ingen har vid uppföljningen svarat ’Ibland’ eller ’Nej, aldrig’.
23