MI – Motiverande samtal - Regionförbundet Uppsala län

SAMMANFATTNING
Ett fyraårigt kompetensutvecklingsprojekt (BKS) riktat till baspersonal, som i sitt dagliga arbete
kommer i kontakt med personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning,
avslutades i december 2012. Projektet har bland annat innehållit utbildning i Motiverande
samtal (MI).
En boendestödgrupp i Uppsala kommun, vård och bildning, påbörjar grundkurs i MI-metoden
under mars 2012. Boendestödsgruppen består av åtta boendestödjare och ingen av dem har
tidigare genomgått MI-utbildning. Då ingen i boendestödsgruppen tidigare deltagit i utbildning
av MI, fanns det en unik möjlighet att göra en uppföljning efter avslutad utbildning, för att se om
insatsen har lett till någon faktisk skillnad, dels för boendestödjarna, dels för kunderna. Förutom
grundkursen i MI som hela boendestödsgruppen deltagit i, har verksamhetschefen deltagit i
motsvarande utbildning ”Motiverande samtal för chefer”.
Syftet med uppföljningen är att undersöka om utbildningen i MI har lett till någon skillnad för
boendestödsgruppen vid boendestödet och de kunder som får stöd och service genom de
samma. De frågeställningar som är vägledande i undersökningen är (1) om kunder upplever att
boendestödjarnas bemötande (stöd) har förändrats efter genomförd utbildning och (2) om
deltagarna (boendestödjare och verksamhetschef) anser att de har fått ny kunskap som de kan
använda i sitt arbete och. Inhämtandet av material sker vid tre tillfällen (före, under och efter
utbildningen) genom intervjuer med boendestödsgruppen, verksamhetschefen och
boendestödets kunder, samt en enkät till kunder.
Studien visar att boendestödjarna upplever MI-utbildningen övervägande positiv och att de har
användning för sina nyvunna kunskaper i det praktiska arbetet. Hur och i vilken omfattning man
använder sig av metoden i det dagliga arbetet har dock inte objektivt mätts i denna studie,
däremot visar resultaten att deltagarna upplever att grundkursen har påverkat deras
förhållningssätt i arbetet. Det som tydligast träder fram i de båda uppföljningarna är
boendestödjarnas upplevelse av att de stressar mindre nu än tidigare. Tyngdpunkten har
förflyttats från praktiska och konkreta göromål (som städning, vilket ger synbara resultat) till
sådant som gör skillnad på längre sikt (exempelvis samtal). Kunderna som deltar i enkäten och i
intervjuer märker inte någon större skillnad på hur det var före utbildningen och efter. Vissa
kunder kan möjligen skönja en viss förändring i boendestödjarnas bemötande, de är efter
genomförd utbildning något mer benägna att samtala, men om det beror på MI eller på något
annat är svårt att säga, menar kunderna som intervjuats. Boendestödjarna menar att MI är en
process, de är mer medvetna om hur de talar med kunder, men att det tar tid och att
förändringar sker långsamt.
3