Vart tog rättigheterna vägen?

VAR TOG RÄTTIGHETERNA VÄGEN?
En kartläggning av upplevelser av diskriminering och
rasism bland personer med somalisk bakgrund i Sverige.
En sammanfattning.

Författarna: Victoria Kawesa, doktorand i genusvetenskap,
Viktorija Kalonaityte, Filosofie doktor, universitetslektor och
Abdalla Gasimelseed, PhD, Sociolog och
Åse Richard, journalist och processledare, DiaDem.
I samarbete med: NAWES (Nätverket för Afro-
Europeiska kvinnor) och Demokratiakademin
Med stöd av Ungdomsstyrelsen
Publicerad av Centrum mot rasism © June 2011.
Flera kopior kan nedladdas från: www.centrummotrasism.nu

Förord
Deltagare från Afrika söder om Sahara och romer
anmälde flest brott – var femte uppgav att de varit
offer för ett brott med ”rasistiska motiv” de senaste
12 månaderna (EU-MIDIS, 2009, s. 12).
EU:s byrå för mänskliga rättigheter (European
Fundamental Right’s Agency –FRA) publicerade
den största EU-omfattande studien i sitt slag,
”EU-MIDIS”, där över 23 500 människor intervjuades
om deras upplevelser om diskriminering
och utanförskap. Studien visade att romer och
personer med afrikanskt ursprung är de grupper
som oftast utsätts för diskriminering i vardagslivet.
Bland den afrikanska gruppen, visade EU-studien
att den somaliska gruppen är särskilt utsatt för
multipeldiskriminering baserad på deras hudfärg
och religion. Totalt intervjuades 506 personer med
somalisk bakgrund i Sverige.
Utgångspunkten för den här rapporten är att ta
situationen för svensk-somalier på allvar och att
riktade åtgärder behövs i Sverige för att motverka
afrofobi och islamofobi.
Principen om alla människors lika värde, skyddet
av de mänskliga rättigheterna och likabehandling
är hörnstenar i ett demokratiskt samhälle.
I ett demokratiskt samhälle ska alla människor
ha tillgång till sina mänskliga rättigheter. För
att människor som är utsatta för diskriminering
och rasism ska kunna hävda sina rättigheter mot
kränkningar och särbehandling, är det avgörande
att de är delaktiga i samhället och att deras erfarenheter
om diskriminering och rasism synliggörs.
Detta är väsentligt om den strukturella diskrimineringen
och rasismen i samhället ska kunna
motverkas och förebygga. Det råder fortfarande
stor okunskap och förståelse i Sverige vad gäller de
samverkande multipla diskrimineringsgrunderna,
afrofobi och islamofobi som drabbar afrosvenskar i
Sverige, och i synnerhet, personer med en somalisk
bakgrund. Detta är grundat i att man fortfarande
i Sverige inte ser afrosvenskar som en utsatt, marginaliserad
och diskriminerad grupp i samhället.
Den här rapporten syftar till att att synliggöra hur
afrofobi och islamofobi samverkar för att förstärka
diskrimineringen och rasism som personer med
somalisk bakgrund är utsatta för. Det huvudsakliga
syftet med rapporten är därför att synliggöra
den somaliska gruppens upplevelser av kränkningar
och marginalisering som är ett hinder för den
somaliska gruppens möjligheter att delta i samhället
på lika villkor.
Den här rapporten är en sammanfattning av
rapporten ”Vart tog rättigheterna vägen?” En
kartläggning av upplevelser av diskriminering
och rasism bland personer med somalisk bakgrund
i Sverige (2011). Rapporten är publicerad av
Centrum mot rasism i samarbete med Demokratiakademin,
Diadem och NAWES (Nätverk för
Afro-Europeiska kvinnliga forskare).
Rapporten är även baserad på material från rapporten;
“Democracy and integration: Case study
immigrants from the Horn of Africa living in
Sweden” av Abdalla Gasimelseed, PhD Sociology
och Åse Richards, journalist och processledare och
utgiven av DemokratiAkademin (2010).
En expert referensforskningsgrupp har varit
knuten till rapporten. Experterna är en del av
organisationen NAWES (Nätverket för Afro-
Europeiska Kvinnliga Forskare). Deltagarna i
expertforskningsgruppen är: Professor Beth Maina
Ahlberg, PhD Sociologi, Anne Kubai, associate
professor, PhD Religious studies, Asli Kulane,
MD, MSc, PhD Immunology och Margaret
Obondo, PhD Bilingualism
Centrum mot rasism och författarna vill särskilt
tacka alla intervjupersonerna som ställde upp med
sin tid och berättade om sina erfarenheter. Vi vill
också rikta ett tack till alla samarbetspartners som
hjälpte oss att hitta intervjupersoner. Ett särskilt
stort tack till Ingela Thor, Gemensamma krafter
i Borlänge, Rashid Musa, Fosiya Aqli och Abdi-
Noor. Ett stort tack till DiaDem, NAWES och
Demokratiakademin. Slutligen vill vi tacka

Ungdomsstyrelsen som finansierade denna rapport.
Ordförande Centrum mot rasism
Mariam Osman Sherifay
Författarna: Victoria Kawesa, doktorand i genusvetenskap,
Viktorija Kalonaityte, Filosofie doktor,
universitetslektor och Abdalla Gasimelseed,
PhD, Sociolog och Åse Richard, journalist och
processledare, DiaDem.
Stockholm, 2011-06-03
Mer om författarna:
Victoria Kawesa, socionom, doktorand i genusvetenskap
vid Linköping universitet, har läst
juridik på Stockholms universitet. Victoria är
expert inom diskrimineringsfrågor, rasism och genus,
på nationell och internationell nivå. Victoria
är debattör, utredare, föreläsare och utbildare.
Viktorija Kalonaityte, filsofiedoktor, universitetslektor
på Linnéuniversitet i ledarskap, entreprenörskap
och organisation. Viktorija är expert
inom diskrimineringsfrågor, rasism och genus,
på nationell och internationell nivå. Viktorija är
debattör, utredare, föreläsare och utbildare.
Åse Richards, har en Tekn Lic examen samt en
journalistexamen vid Uppsala Universitet. Åse är
arbetar som processledare inom det egna företaget
DiaDem. Åse är processledare inom frågor som
rör demokrati och delaktighet. Tidigare har Åse
arbetat ansvarig för samordning och utveckling
av nätverket DemokratiAkademin och jobbat
med det flerspråkiga teori- och metodmaterialiet
Demokratiska Utmaningar, i Sverige såväl som
internationellt.
Abdalla Gasimelseed är doktor i sociologi (University
of Bombay) och har arbetat flera år som
forskare vid flera universitet i Mellanöstern såväl
som i Sverige. Han har också bedrivit forskning
för flera organisationer, senast för Demokratiakademin.
Abdalla är expert inom utvecklingsfrågor,
genus, fredsfrågor och om den demokratiska
utvecklingen av Afrikas Horn, i synnerhet
när det gäller Sudan.

1. Inledning
Diskriminering innebär att principen om allas lika
värde och rättigheter inte upprätthålls och är ett
allvarligt demokratiskt problem för hela samhället,
inte bara för de grupper eller individer som
drabbas. Kunskapen i samhället är bristfällig vad
gäller multipeldiskriminering och hur afrofobi och
islamofobi samverkar för att intensifiera kränkningar
mot personer med afrikansk bakgrund.
EU-MIDIS rapport (EU_MIDIS, 2009) visade att
75 % av alla somalier som intervjuades upplever
sig vara utsatta för såväl rasism som diskriminering.
Hela 72 % ansåg sig också ha blivit nekade
arbete pga. hudfärg och/eller etnicitet (EU-MIDIS
Report 2009). Var femte intervjuade person från
Somalia beskrev att de inte kunde hitta ett arbete,
trots ihärdiga försök och att detta hade samband
med diskriminerande strukturer.
Somalier är idag en utsatt grupp i såväl det svenska
samhället som i övriga Europa. Afrofobi och
Islamofobi påverkar alltjämt afrosvenskars vardag
och begränsar deras tillgång till rättigheter inom
olika samhällsområden (Att färgas av Sverige,
2007). Det råder fortfarande en stor kunskapsbrist
när det gäller omfattningen av afrofobi och
islamofobi och det behövs riktade åtgärder och
kunskapshöjande insatser för att motverka dessa
problem och för att uppfylla den demokratiska
principen om allas lika värde.
Rapportens syfte
Rapporten avser att problematisera den dominerande
bilden av somalier, och därigenom återinföra
en problematisering av samhällsinstitutioner
i analysen av gruppens situation i Sverige. Syftet
med denna rapport är således att bidra med ett
alternativt perspektiv, främst genom att kartlägga
somaliers egna upplevelser och betraktelser i mötet
med svenska samhällsinstitutioner, möten som
ofta präglas av upplevelser av diskriminering och
rasism. Syftet med rapporten är också att ge förslag
på åtgärder för att förebygga diskriminering
och rasism mot människor med somalisk bakgrund
i Sverige.
Stereotypa bilder och diskriminering
“Det svenska bidragssamhället och den stängda
arbetsmarknaden bidrar till katastrofen, som
kan avläsas i grov kriminalitet, utbrett missbruk,
bidragsfusk, usla skolbetyg, splittrade familjer och
skyhög arbetslöshet.”
Så inleder journalisten Christer Lövkvist en av
artiklarna i Göteborgspostens artikelserie från
2007 om den somaliska gruppens situation. Den
extrema problemformuleringen i artikelserien är
illustrativ för en bild av somalier som majoritetssamhället
ofta delges i media. Dessutom tyder citatet
ovan på att den somaliska gruppen är särskilt
utsatt för stereotyper som t ex bidragstagare eller
kriminell.
Artikelserien i Göteborgsposten utlöste starka
reaktioner i såväl somaliska grupper som bland andra
aktörer, såsom t ex den dåvarande integrationsministern
Nyamko Sabuni som argumenterade
att befintlig forskning tyder på att den somaliska
gruppen lyckas sämre i Sverige än i andra länder (t
ex Carlsson 2006). Här bör strukturella problem
i det svenska samhället, som t ex diskriminering,
rasism och främlingsfientlighet, tas som utgångspunkt.
Den somaliska gruppen utsätts för multipeldiskriminering
som muslimer, som svarta och
på basis av hur könade stereotyper samspelar med
såväl afro- som islamofobi.
Forskning visar att diskriminering av muslimer
och personer med arabiskklingande namn är
omfattande i Sverige (Gardell 2010). Detta stöds
också av anmälningar till DO och av ett Tingsrättsfall
där Western union dömdes för etnisk
diskriminering av två somaliska män vid tillhandahållande
av tjänster (Omed 2006/1444).
Det är tydligt att afrofobi och islamofobi måste
relateras till bakomliggande strukturer och kränkningarna
som sker i vardagslivets alla delar.
Rasismen mot svarta människor är ett historiskt
faktum i Europa och i Sverige genom rasideologier,
den transatlantiska slavhandeln, kolonier och
den ekonomiska och sociala exploateringen av
den afrikanska kontinenten. Det råder fortfarande

en utbredd förnekelse kring rasismens historiska
rötter och hur biologiska rasideologier fortfarande
präglar bemötandet av svarta människor i deras
vardagsliv. Detta har en tydlig koppling med
afrosvenskars begränsade tillgång till rättigheter
och varför ansvariga myndighetsaktörer underlåtenheter
att vidta åtgärder mot diskriminering
och rasism baserad på afrofobi och islamofobi.
Det är en starkt bidragande anledning till varför
afrofobi i kombination med islamofobi är utbredd
i samhället och drabbar i synnerhet personer med
somalisk bakgrund.
Rasism och diskriminering baserad på afrofobi
och islamofobi påverkar också människors självbild
och deras förutsättningar att delta i samhället
på lika villkor. Det behövs samhällsinsatser i form
av kunskapsutveckling i samråd med de diskriminerade
grupperna ur ett rättighetsperspektiv för
att identifiera strategier för att motverka marginalisering
och utanförskap. Kunskapshöjande insatser
är viktiga för att grupper som drabbas av afrofobi
och islamofobi ska kunna hävda sina rättigheter
och anmäla diskriminering och rasism.
2. Teoretiska utgångspunkter
Denna studie tar sin utgångspunkt i en växande
medvetenheten om att etnisk diskriminering bäst
studeras och förklaras genom förekomsten av
etnisk rangordning (t ex Mulinari 2002). Denna
innebär att särbehandling på etnisk basis inte kan
förklaras som enbart skiljelinjen svensk – invandrare,
utan måste fördjupas genom närmare
undersökning av föreställningar kring den specifika
studerade gruppens position ur ett bredare
perspektiv.
Ett sätt att ta sig an studien av den etniska hierarkin
är genom diskursanalys, baserad på postkolonial
teori. En diskurs kan definieras som en
samling föreställningar vilka erbjuder ett sätt at
tala om, förstå och agera kring ett bestämt fenomen,
i detta fall ett system av föreställningar om
olika etniska grupper. I studien av föreställningar
om somalier är det tre diskurser som framstår
som relevanta; orientalismen, primitivismen och
genusordningen. Analysen är således baserad på
intersektionellt perspektiv, dvs. synsättet att vissa
identitetspositioner konstrueras genom referenser
till flera diskurser samtidigt (för begreppet intersektion
och intersektionalitet, se t ex De los
Reyes & Mulinari 2002).
Det som är särskilt intressant här är att både den
orientalistiska och den primitivistiska diskursen
präglas av intersektioner med genus. Den afrikanska
kvinnan konstrueras som sexuellt fri och ohämmad
men utanför kulturella och kontrollerade
yttringar av kvinnlighet, medan den orientaliska
kvinnan framställs som en beslöjad och passiv,
kontrollerad av den orientaliska mannen, samtidigt
som även hon sexualiseras genom pågående
försök att avslöja henne.
Diskursers inverkar på individer kan sägas ske
genom att dessa skapar konkreta möjligheter eller
begränsningar inom vilka de berörda individerna
kan agera. Stereotypa bilder av personer med
somalisk bakgrund skapas genom samspel mellan
orientalism, primitivism och genusordning och
kan sägas ge mer begränsningar än handlingsutrymme
i det svenska samhället.
Fokus i denna studie är upplevelser och betraktelser
av hur olika diskurser inverkar i specifika situationer
för svenskar med somalisk bakgrund. Ett begrepp
som är användbart för att ta fasta på individers upplevelser
är ’situerad kropp’ (Young 2005). Begreppet
är influerat av fenomenologin och dess intresse
för individens meningsskapande processer. Begreppet
’situerad kropp’ ser individen som förkroppsligad,
och kroppen som definierad av olika diskurser
som placerar den i en bestämd ordning i relation
till andra kroppar. Med andra ord, begreppet lyfter
fram individens meningsskapande i interaktion med
sin omgivning och som mottagare av omgivningens
föreställningar om inneboende egenskaper inom ramen
för existerande diskurser. Fokus läggs på hur individen
beskriver händelser i sitt liv ur ett processperspektiv,
där en händelse följs av uttolkning, respons,
ny händelse och fortsatt uttolkning och agerande.

3. Metod
Rapporten är baserad på individuella djupintervjuer
och fokusgruppsintervjuer med personer
med somalisk bakgrund. Intervjuerna har utförts i
Malmö, Göteborg, Uppsala, Borlänge, Stockholm,
Växjö och Örebro. De intervjuade personerna har
varit i åldrarna 18-65 år. Totalt har 50 personer intervjuats.
Studien är baserad på semistrukturerade
intervjuer. Frågeställningarna var tematiserade (se
bilaga 1) de intervjuade fick tala fritt kring teman
och annat som de intervjuade ansåg relevant
för dem. Inga ledande frågor ställdes och inget
krav ställdes på att besvara frågor om man inte
ville. Vi använde oss av tolkar från somaliska till
svenska i vissa gruppdiskussioner och individuella
intervjuer. Urvalet av intervjupersonerna skedde
genom samarbete med samarbete med lokala/
regionala organisationer, nätverk, föreningar och
kontakter. Förutom intervjuer, har material insamlats
från medieanalyser, diskrimineringsärenden
rapporterade till Diskrimineringsombudsmannen
(DO) och Antidiskrimineringsbyråer samt litteraturgenomgång
och nationella och internationella
rapporter om islamofobi och afrofobi.
4. Upplevelser av diskriminering och rasism:
Resultat
Islamofobi och afrofobi synliggör de strukturella
hinder som bidrar till den missgynnade ställning
som vidmakthålls och drabbar afrosvenskar.
Nedan är en sammanfattning av upplevelserna av
afrofobi i kombination med islamofobi som drabbar
personer med somalisk bakgrund.
• Personer med somalisk bakgrund utsätts för
multipel diskriminering, där afrofobi samspelar
med såväl islamofobi som kön.
• Kvinnor med somalisk bakgrund blir ofta utpekade
på grund av hijab eller föreställningen
om att somaliska kvinnor har många barn;
utpekande av kvinnor som omskurna, fall av
gynekologiska tvångsundersökningar.
• Män med somalisk bakgrund blir ofta mis-
stänkliggjorda på offentliga platser som potentiella
terrorister.
• De flesta respondenter har upplevt nedsättande
uttalanden om deras hudfärg, religion och/eller
somaliska bakgrund
• Dessa kränkningar har visat sig förekomma
inom såväl skolvärlden som i arbetslivet
• Andra områden där särbehandlande upplevelser
uppvisas är i möten med myndigheter
som t ex polisen, migrationsverket, socialtjänsten
och sjukvården
• Asylsökande somalier upplever en särskild utsatthet
då de under asylprocessen t ex inte erhållit information
om lagstadgad rätt till juridiskt ombud
• Några av respondenter har blivit utsatta för rasistisk
hatbrott både mot person och egendom
• Personer med somalisk bakgrund visade sig
vara särskilt utsatta för nedsättande kommentarer
i det offentliga rummet, där deras egna
resurser (t ex pengar eller tid) vid flera tillfällen
sågs som slöseri med samhällets resurser
– detta är grundat i en stereotyp bild av att
somalier de lever på bidrag
• Intervjupersoner menar på att de tillfällen då
de haft reellt utrymme att reagera med direkt
motstånd mot olika typer av kränkningar
berodde på en grundad kunskap om sina rättigheter
• En viktig punkt som lyfts fram av alla intervjuade
är således att det viktigaste arbetet
för att förbättra situationen för personer med
somalisk bakgrund i Sverige är rättighetsbaserade
utbildningar i samråd och samverkan
med personer från den somaliska gruppen
• Alla intervjupersoner är muslimer och uttryckte
att islam är viktigt i deras liv. Alla ansåg
att islamofobi och afrofobi är de största bidragande
faktorer till utanförskap.

• Anmälningsbenägenheten om diskriminering,
rasism och hatbrott är väldigt låg bland de
intervjuade. Många trodde inte att en anmälan
skulle leda till upprättelse eller förändring av
situationen.
• Rädsla för negativa konsekvenser och repressalier
var en vanlig anledning till att inte anmäla
upplevelser av diskriminering och rasism i
mötet med myndigheter såsom Migrationsverket
och Socialtjänsten.
• De flesta intervjuade kände inte någon organisation
eller myndighet som erbjuder stöd
eller råd till personer som har varit utsatta för
diskriminering och rasism.
5. Tematiseringen- upplevelser av diskriminering
och rasism
Negativa stereotyper
Ali, 23:
”Somalier synliggörs i media i olika sammanhang.
Antingen är det unga män som åker till Mogadishu
för att strida i terrororganisationer. Den
bilden kommer ofta upp. Sen är det somalier som
skildras som en samhällsbörda. En misslyckad
folkgrupp som behöver hjälp att stå på egna fötter,
stora familjer, bidragstagare, att de inte klarar
av fullständiga betyg i grundskolan, missbrukar
drogen khat. Mer synligt är bilden av en somalier
som är kritisk, eller närmare hatisk mot andra
somalier, eller rättare sagt självhatande. Sådana
somalier brukar få mycket uppmärksamhet och
varnar myndigheter och politiker för andra somalier,
att de är för radikala, att de har träningsläger
utomlands, styr egna områden, tjejer som inte får
gå på disko för männen tillåter inte det.”
Fatima, 32 situationen i följande termer:
”Jag tror att det som ligger i grunden, är att somalier
är svarta och de är muslimer. Det blir två
rasismer vi utsätts för. Det finns ju andra svarta
grupper som är muslimer, men det är inte hela den
gruppen som är det. Vi somalier vi håller starkt på
våra traditioner och religioner utåt. Folk vill gärna
sätta somalier i fack. ”
Stereotypa föreställningar om somaliska kvinnor
Fathoom, 29, menar på att stereotypa föreställningar
om somaliska kvinnor tenderar att leda till negativ
särbehandling och kränkande bemötanden. Det
avskräcker vissa somaliska kvinnor för att överhuvudtaget
besöka förlossningsvården:
”För något år sedan, det hände en somalisk tjej,
ah det är en väninna jag känner henne. Hon hade
åtta barn, hennes nionde barn förlöste sig själv
hemma bara för rädslan att gå till sjukhuset, för
hon har hört att de tar bort, på folk som har mycket
barn här i Sverige tar de bort hela livmodern.
Hon trodde det på riktigt, så hon förlöste sig själv
hemma, för att de inte skulle göra det.”
Kvinnor med somalisk bakgrund blir ofta utpekade
på grund av att de bär hijab. Det finns
också en föreställning om att somaliska kvinnor
har många barn; somaliska kvinnor blir också
utpekande som omskurna.
Amina 24, menar på att svart hudfärg, särskilt
tillsammans med hijab, tenderar att betraktas som de
enda kännetecken som hon som person har:
” På högstadiet var det lärare som sa till mig sånt här
som ”Asli, du som är mörkhyad kan inte du berätta
…”, som att jag skulle veta vad de tänker och tycker,
alla andra som har mörk färg i huden som jag….
Eller, alltså, jag blev inte sedd som en person i skolan
utan som en med slöja. Jag kände mig liksom hela
tiden utpekad, men när jag tog upp det med rektorn,
för jag har alltid tyckt det är viktigt att ta upp sånt,
då blev svaret att ” men han (läraren) uttrycker ju
bara sina åsikter och det har han rätt att göra”.

Stereotypa föreställningar om somaliska kvinnor
används för att förstärka negativa bilder
om Somalia
Fatima 32, berättar att föreställningar om somaliska
kvinnor används för att förstärka negativa bilder om
Somalia:
”När jag skulle åka till Somalia, skulle jag ansöka
om semester, och min chef sa, men ska du åka till
det hemska landet, de dödar flickor och omskär
flickor. Jag blev jättearg, jag sa att du har en sjuk
bild av Somalia, du vet inte hur det är, det är
ganska rasistiskt. Men för henne är det självklart
att tänka så.
Utbildning
Utbildningsväsendet ska förmedla respekt för alla
människors lika värde och rättigheter. Intervjupersonerna
har upplevelser av kränkningar och trakasserier
inom utbildningsväsendet och att deras
anmälningar om islamofobi i kombination med
afrofobi inte tas på allvar av de ansvariga aktörerna
inom utbildningsväsendet.
Fatima, 32, berättar om upplevelser från Komvux
”Jag har dyslexi och det upptäckte jag för några
år sen, när jag började läsa igen. Och jag gick till
studievägledare en dag. Jag skulle gå på lektion,
men jag missuppfattade schemat för att bokstäver
och siffror hoppar, så jag gick dit fel dag. Jag gick
runt och letade och till slut gick till studievägledare
och frågade, jag vet inte var det är någonstans.
Och hon hade några ungdomar i rummet,
hon tittade på schemat, och sa hon, lite svenska
kan du väl läsa, ungdomar som satt där och började
de titta på mig. Jag kände mig så liten. Jag
kände mig, antingen skriker jag, eller går hem och
gråter.”
Arbetslivet
Det är inte ovanligt att personer med somalisk
bakgrund och med hög utbildningsnivå inte får
jobb och lever istället på olika former av arbets-
marknadsåtgärder och socialbidrag, något som
är psykologiskt skadligt för såväl individen som
dennas familj.
Så här beskriver Nura, 30 effekter av arbetsmarknadsåtgärder
på den arbetssökande:
“Jag har jobb, jag har ett bra jobb med det som
jag är utbildad till men många av mina landsmän,
även välutbildade, har praktikplats år ut och år in
och de blir så himla besvikna gång på gång. Man
får dåligt samvete och sämre självkänsla av det
där, och det smittar av sig på barnen. Utnyttjandet
i praktiken är alldeles för utbrett och det där behöver
regleras…och tjänstemännen, ja tjänstemännen
skulle behöver utbildas i hur de bäst bemöter
olika människor.”
Boende
De fall då personer med somalisk bakgrund har möjligheter
att köpa ett hus eller flytta in till ett svenskt
område behöver inte betyda att segregationen upphör.
Hadija, 45, har erfarit kränkningar som fick henne
och hennes familj att lämna ett svenskt bostadsområde:
”Vi hade köpt ett stort hus för att vi ville att våra
barn skulle växa upp bra. Det var nästan bara
svenskar som bodde där, för oss spelade det ingen
roll. Men sen började problemen. Min man hittade
vår bil en gång med krossat fönster, och en
annan gång dem slängde in en sten i vårt vardagsrumsfönster.
Men sen började våra barn berätta
om hur elaka dem andra barnen är i skolan. Dem
kallade dem terrorister för att dem tror på Islam
och bar slöja. Mina flickor vägrade gå i skolan.
Deras lärare gjorde ingenting. Jag sa till min man
att barnen inte var säkra där och vi sålde huset
och flyttade tillbaka till stan. För mig var det
viktigaste att våra barn inte skulle skadas, inte
skulle kallas terrorister när de gick ner på gatan
och i skolan och att dem inte ska skämmas för sin
religion.”
Citatet ovan visar tydligt hur upplevelser av rasistiska
kränkningar i form av afrofobi i samverkan
med islamofobi intensifierar upplevelsen av krän-

kningar som påverkar en hel familj. I det här fallet
har kränkningar även inverkan på föräldraskapet
eftersom barnen är utsatta på offentliga platser och
i skolan. Kränkningar i form av afrofobi i kombination
med islamofobi påverkar människors liv
och begränsar deras handlingsutrymme och möjligheten
att leva sina liv på lika villkor som majoritetsbefolkningen.
Det kräver medvetna val och
strategier av de utsatta som innebär som i fallet
ovan att deras livsval begränsas. Exemplet ovan är
ett tydligt exempel på hur diskriminerande strukturer
och rasism, upprätthåller boendesegregationen
och vidmakthåller marginalisering av grupper
som utsätts för afrofobi och islamofobi.
Migrationsverket
Att söka asyl innebär att man som individ redan
befinner sig i ett underläge och det är sällan som
asylsökandes upplevelser av diskriminering i asylprocessen
synliggörs. Det har varit i denna studie
att uppmärksamma asylsökande från Somalia, just
för att de utgör en stor grupp av de asylsökande i
Sverige. Under 2009 sökte 5 874 människor från
Somalia asyl i Sverige, vilket är en ökning med 75
procent jämfört med året innan (Årsredovisning
Migrationsverket 2009:9). Somalier utgör också
den största andelen när det gäller ensamkommande
barn; 40 % av de totalt 2 250 ansökningarna.
Förhållandena i landet är svåra och det råder
väpnad konflikt i huvudstaden Mogadishu, vilket
innebär att många som flyr uppfyller villkoren för
skydd i Sverige (Årsredovisning Migrationsverket
2009).
I denna rapport har det varit viktigt att ge röst åt
asylsökandes berättelser om sin kamp om att få
sina grundläggande rättigheter tillgodosedda – och
i vilka avseenden de upplever att processen brister.
Bemötande och behandling inom Migrationsverket
är ett annat område som de intervjuade lyfte
fram. De intervjuade asylsökande hade ingen
kunskap om Diskrimineringslagstiftningen. Det
bidrar till strukturella hinder då förutsättningarna
att identifiera om man utsatts för diskriminering
begränsas.
Diskrimineringslagen (2008:567) förbjuder diskriminering
ifråga om verksamhet inom Migrationsverket.
Förbudet omfattar beslutsfattande, all
formell och informell handläggning av ärenden,
sådant som information, rådgivning och uppsökande
verksamhet. Vidare omfattas underlåtenhet
att agera eller omotiverat förhalande av beslut eller
åtgärder som faktiskt handlande och trakasserande
bemötande. Förbudet mot diskriminering avser
också osakliga skillnader i stöd eller andra åtgärder.
Ett problem som identifieras i rapporten är att
bristande tillgång till information påverkar de
asylsökandes rättsäkerhet och att kunna hävda
sina rättigheter i asylprocessen. Majoriteten av
de intervjuade hade ingen kunskap om att de har
rätt till ett juridiskt ombud som staten betalar för.
Istället vände de sig till familj och vänner för att
överklaga avslag på sina asylansökningar.
Hani, 60 år, berättar att efter flera försök att få tag
på sin handläggare för att få besked om sin asylansökan,
blev hon utsatt för kränkande behandling av
sin handläggare på Migrationsverket:
”Några dagar sen ringde jag henne [handläggaren]
för att jag har direkt nummer. Första två gånger
var det telefonsvarare och tredje gången svarade
hon med sitt namn och Migrationsverket. Jag
berättade vad jag heter och vilket dossiernummer
jag har och när hon hörde det så la hon bara på.
Det är helt oacceptabelt, i ett land som Sverige!”
Offentliga rummet
Siham, 30, berättar om hur främmande personer
kan kommentera hennes inköp för att de föreställer
sig att hon är bidragstagare och såldes också någon
som inte ska spendera mycket pengar:
”När vi var och handlade, tog vi allting från vagnen
och la det på bandet, sen hör jag två äldre personer
säga ”titta vad mycket de har köpt”. Sedan
tittade dem på oss, och sa de tar socialbidrag, titta
vad stort de har köpt. Jävlar sa hon,. Och sedan
var jag jätteupprörd när jag hörde det här och jag
tittade på dem och de tittade tyst tillbaka”.

Rasistiska uttryck och kränkningar
Sadias, 20 erfarenheter av rasistiska kränkningar
innefattar upplevelser av att ha sin fysiska integritet
kränkt genom otillbörlig beröring, till exempel av
hennes hår i offentliga miljöer:
”Jag var på en restaurang och det kommer fram
en tjej och bara tar på mitt hår. Och jag tog tag i
hennes arm och sa till henne att ta bort den. Och
hon blev helt chockad, vad har jag gjort. [Jag sa,]
Hade jag kommit fram till dig och tafsat på dig,
vad har du för rätt att komma fram till mig tafsa
på mig? Och då började hon nästan låtsas gråta,
för hon kunde inte ta det. Och hon berättade om
att hennes pappa varit i Afrika och att hon inte
hade emot något afrikaner.”
Hatbrott
Abrahim, 40, berättar om hur han en kväll kom
hem efter jobbet och blev attackerad av två ungdomar.
” jag var ganska trött efter jobbet men bestämde
mig för att promenera hem. Jag såg två svenska
ungdomar framför….när jag gick förbi dem,
ropade dem jävla Neger…åk tillbaka till Afrika
och ät bananer. Jag försökte gå snabbare för jag
ville inte ha bråk. Plötsligt känner jag ett slag på
mitt huvud, och vänder om, jag tänkte dem har
slängt en sten mot mig. Dem har slängt en sten
mot mig, jag såg dem springa iväg och kände på
mitt huvud, jag hade blod i ansiktet, på mina
kläder, händer..jag kände mig jättearg… varför gör
folk såna här saker? Det som gör mig jätteledsen är
att jag inte försvarade mig… det är jobbigast varje
gång jag tänker på det.”
Stoppad av säkerhetsvakter
Ali 23 berättar:
”(…) Efter att en man sprängde sig själv på Drottninggatan
i Stockholm, i december, märkte jag
när jag reste med flyg att när jag kom till flygplatsen
blev jag ombedd att följa med säkerhetsvakter
till ett enskilt rum för att de skulle gå igenom
mina väskor. Detta efter att jag hade passerat röntgenmaskinen,
jag fick ta av mig skorna, de sa att
det var rutin. De var inte heller diskreta, tog mig i
armen, gick framför kön. Många undrade som vad
hade hänt.
Bristande anmälningsbenägenhet och kunskap om
diskrimineringsskyddet
Resultaten från intervjuerna visar på att majoriteten
av de intervjuade inte kände till vart man
vänder sig vid diskriminering. Resultaten är
oroande och bevis på den omfattande okunskapen
om vilka rättigheter diskrimineringsskyddet ger
individen. Personer med somalisk bakgrund saknar
information om vart de kan vända sig för att
få hjälp om de har varit utsatta för diskriminering
samtidigt som de är väldigt utsatta för kränkningar
i olika samhällsområden.
Bland dem som kände till att Diskrimineringsombudsmannen
(DO) existerar svarade de att inget
skulle förändras även om man gjorde en anmälan.
Det visar på en bristande tillit till samhällsinstitutioner.
Många hade dåliga erfarenheter från att
göra anmälningar till polisen, andra har dåliga
erfarenheter i kontakt med migrationsverket,
vilket resulterar i att många hade en bristande tillit
till samhällsinstitutioner och att få upprättelse
genom att göra en formel anmälan om diskriminering.
Resultaten är särskilt viktig för Diskrimineringsombudsmannen
(DO) och andra relevanta
myndigheter, att det behövs riktade åtgärder för
att nå ut till grupper som utsätts för afrofobi och
islamofobi för att öka anmälningsbenägenheten.
Motståndsstrategier
Majoriteten av de intervjuade påpekade vikten av
att utveckla strategier för att kunna hantera islamofobin
och afrofobin. Det handlade för många
av de intervjuade att kunna leva i ett samhälle
som de upplevde som fientligt inställda till deras
religion och hudfärg och hur de i sina vardagsliv
hittade motståndsstrategier mot kränkningar. De
intervjuade svarade att de hanterade diskriminerande
behandling på egen hand och sökte stöd

och hjälp från vänner och familj för att kunna
orka gå vidare eftersom det är energikrävande att
ständigt vara utsatt.
En viktig punkt som lyfts fram av alla intervjuade
är således att det viktigaste arbetet med den somaliska
gruppen bör bygga på kunskapshöjande
insatser som är rättighetsbaserade för att gruppen
ska kunna kräva sina rättigheter.
Ali, 23:
”Vi somalier har inte den tendensen, jag vet inte
vad det beror på, men vi är väldigt tillbakadragna
när det gäller våra rättigheter, vi accepterar läget.
Alltför mycket. Kanske är det självförtroendet inte
är det bästa. Vi är bland de mest utsatta grupper
här i landet, vi är svarta men också muslimer, och
ständigt får man höra vilka problem somalier är, en
samhällsbörda osv. Det är sånt man läser dagligen i
nyheter och hör dagligen från de vita svenskar och
även de andra invandrargrupper också som försöker
glömma eget förtryck från majoritetssamhället. ”
Fatima menar på att annars blir det lätt att den
somaliska gruppen försöker mer och mer att anpassa
sig och i processen förminska sina krav, men att det
inte förändrar den grundläggande problematiken
med rasism och diskriminering:
”Ungdomar har blivit lurade, de försöker passa in
på bekostnad av sin egen värdighet. Istället för att
säga ifrån har de lärt sig att förklara sig, att nej,
muslimer är inte våldsamma, nej, min slöja är inte
smutsig… och det tycker jag är fel väg att gå. ”
”Bygg stolthet!”
Det Ali och Fatima lyfter fram är att det krävs
medvetna strategier och val för att kunna hantera
diskriminering och rasism baserad på afrofobi
och islamofobi. Det försvåras av att somalier i det
offentliga samtalet utmålas på ett negativt sätt,
vilket påverkar både självkänslan och tilliten till
samhällsinstitutioner på ett negativt sätt. Det blir
då svårt för den enskilda individen som blir kränkt
att vända sig myndigheter och rättsväsendet för
att få upprättelse för den diskriminerande eller
rasistiska handlingen.
Slutsatser och förslag på åtgärder
Rapporten har synliggjort den rasism och diskriminering
i form av afrofobi och islamofobi
som drabbar framförallt personer med somalisk
bakgrund i Sverige. De kränkningar, trakasserier,
hatbrott och diskriminering som afrosvenskar
med muslimsk bakgrund möter i offentliga sammanhang
uppmärksammar frågan om Sverige
verkligen vidtar alla nödvändiga åtgärder för att
ge skydd mot diskriminering av afrosvenskar med
muslimskt bakgrund. Frågan handlar om att leva
upp till de demokratiska principerna om likabehandling
och icke-diskriminering. När det gäller
människor som drabbas av afrofobi och islamofobi
måste åtgärder vidtas som främjar en effektiv
implementering av de mänskliga rättigheterna.
Rapporten har visat på att upplevelser av diskriminering
och rasism är genomgående inom
olika samhällsområden. Diskrimineringen spelar
därmed en avgörande roll vad gäller tillgång till de
mänskliga rättigheterna och människors möjligheter
att delta i samhället på lika villkor.
Fortfarande råder det en stor kunskapsbrist inom
samhället vad gäller omfattningen av afrofobi
och islamofobi ur ett diskrimineringsperspektiv.
En av anledningarna till detta är att afrosvenskar
fortfarande inte anses vara en utsatt grupp med
legitima upplevelser av diskriminering och rasism.
Det finns en utbredd oförståelse för de olika uttryck
och formerna av afrofobi och islamofobi.
Multipeldiskriminering baserad på hudfärg, religion
och kön är också väldigt lite undersökt ur ett
diskrimineringsperspektiv. Det krävs därför kunskapshöjande
insatser som är rättighetsbaserade,
inte bara för personer från den somaliska gruppen
men även andra afrosvenska grupper som drabbas
av diskriminering och rasism. Det handlar
om att de utsatta grupperna ska kunna hävda sina
rättigheter för att höja anmälningsbenägenheten
genom ökad kunskap som är rättighetsbaserad.
En ökad medvetenhet om somaliska asylsökandes
utsatthet i samhället är viktig att uppmärksamma.
Rapporten visar på att majoriteten av de intervjuade
asylsökande somalier inte har kunskap

om sina rättigheter till juridiskt ombud i asylprocessen
och hur de kan få rättsligt hjälp. Detta
pekar på att de inte kan hävda sina rättigheter och
att deras rättssäkerhet inte tillgodoses. Det finns
därmed ett stort behov av att flera aktörer bör vidta
åtgärder för att implementera på ett systematiskt
sätt ett arbete som tillgodoser asylsökandes rätt till
information och juridiskt stöd. Detta är viktigt för
att säkerställa deras mänskliga rättigheter i asylprocessen.
Den låga kunskapen om diskrimineringsskyddet
och vart man kan vända sig för att anmäla diskriminering
och rasistiska kränkningar pekar på
att det behövs kunskapshöjande åtgärder för för
afrosvenskar som drabbas av afrofobi och islamofobi.
Rapporten pekar också på att förtroendet
för samhällsinstitutioner och myndigheter som
rättsväsendet är låg och är en av anledningarna
till varför personer som drabbas av afrofobi och
islamofobi inte gör formella anmälningar.
I rapporten har de intervjuade berättat om upplevelser
av att trakasseras, kränkas, hotas, kontrolleras
i olika samhällsområden. Den bakomliggande
anledningen är de negativa föreställningar om
somalier som är kopplade till den utbredda afrofobin
och islaomofobin i samhället. Förnekelsen av
rasismens rötter och den historiska konstruktionen
av svarta personer som underlägsna vita i kombination
med den ökande islamofobin, leder till att
afrosvenskar med muslimsk bakgrund är särskilt
utsatta.
Förslag på åtgärder
• Kunskapshöjande utbildningsinsatser som är
rättighetsbaserade i samverkan med afrosvenskar
som drabbas av afrofobi och islamofobi.
• Ökade resurser till det civila samhället att
förebygga islamofobi och afrofobi.
• Kunskap och forskning om hur allvarliga
kränkningar och diskriminerande strukturer
vidmakthåller marginalisering av den somaliska
gruppen.
• Ett problem som identifieras i rapporten är att
bristande tillgång till information i asylprocessen
påverkar förutsättningarna att identifiera
om man utsatts för diskriminering. Migrationsverkets
informationsplikt i asylprocessen
måste förbättras för att säkerställa rättssäkerheten.
Särskilda åtgärder måste vidtas för
att motverka diskriminering i bemötandet av
asylsökande i asylprocessen.
• Anmälningsbenägenheten och kunskapen om
diskrimineringsskyddet är låg, varför mörkertalet
när det gäller diskriminering är högt.
• Afrofobiska hatbrott ska vara en självständig
kategori bland hatbrotten i Sverige och inte
som nu särredovisas som en underkategori till
främlingsfientliga och rasistiska hatbrott.
• Ökad kunskap om rasismens historia och den
transatlantiska slavhandeln för att synliggöra
processer av den institutionaliserade rasismen
och diskriminering av afrosvenskar.
• Forskning inom olika samhällsområden om
multipeldiskriminering och hur afrofobi och
islamofobi samverkar som diskriminerande
maktstrukturer i samhället.
• Forskning om anmälningar om diskriminering
som anmäls av afrosvenskar till
myndigheter som DO.

CMR, Box 7065 174 07 Sundbyberg | Hallonbergsplan 5 Stockholm
Tel: 08 - 66 11 464 | Fax: 08 - 31 08 60 | E-post: info@cmr.nu | Pg 26 15 91-2
Produktion: Stockholm Reklambyrå AB | www.stockholmreklambyra.se