Svart intelligens i ett vitt samhälle - Preservationist-Books.com

SVART INTELLIGENS 11
beräkningar som fastslår en korrelation om 0,30 mellan hjärnstorlek och
intelligens. Willerman et al. (1989) och Jensen och Sinha (1991) har
använt magnetisk resonansavbildning för att påvisa en till och med
högre grad av korrelation uppgående till 0,35, och Lynn (1991b) har
sammanfattat den litteratur som vidrör denna korrelation och givit en
möjlig evolutionär förklaring till den. Även handlingar av Lynn (1990)
och Rushton (1990a och b) stödjer dessa slutsatser. Trots nitiska
ansträngningar från Stephen Jay Gould (1981), Cain och Vanderwolf
(1990) med flera att tillbakavisa dessa data, finns det nu ett överväldigande
överskott av belägg för att svarta troligen har mindre hjärnor än
vita och att relativ hjärnstorlek förmodligen inbegriper en stark positiv
korrelation avseende IQ. Därför kan man med största sannolikhet, så
som förklaras i kapitel 4, sätta svartas kognitiva brist i samband med
deras mindre hjärnstorlekar.
Tidigare studier, även de diskuterade i kapitel 4, hemställer likaledes
möjligheten till mer dramatiska strukturella skillnader mellan svarta och
vita hjärnor, i första hand i den prefrontala regionen där det kognitiva
tänkandet äger rum. Här skulle svartas hjärnstorlekar kunna vara så
mycket som 12 procent mindre än jämförbara delar av vitas hjärnor.
Eftersom hjärnbarken har en hämmande inverkan på lägre hjärncentra,
torde man kunna anta att en obalans till förmån för dessa lägre hjärncentra
mycket sannolikt framkallar betydande variationer i medvetet
beteende utöver den börda som den kognitiva bristen redan utgör. Större
rastlöshet är att förvänta, liksom förhöjd aggressivitet, häftigare känslor,
bättre rytmkänsla och koordination, starkare könsdrift, etc. Å ena sidan
bör det finnas mindre kapacitet för kognitiv prestation, och å andra
sidan mer känslomässigt ”buller” som distraherar medvetandet från att
utföra kognitiva prestationer. Denna relativa obalans kanske hjälper oss
att förklara många av de beteendeskillnader Rushton betonar likväl som
de skillnader i ”tidspreferenser” som Michael Levin (1991) finner i tendensen
bland många svarta att ge efter för omedelbara impulser på
bekostnad av långsiktiga mål.
När en individ besitter låg IQ kan hans otillräcklighet tänkas föregripas
och absorberas av samhället i stort, vanligtvis genom att begränsa
hans anställningsformer till uppgifter han klarar av. Denna sociala flexibilitet
i hanteringen av kognitivt missgynnade individer kan observeras