Svart intelligens i ett vitt samhälle - Preservationist-Books.com

38 SVART INTELLIGENS
studier av Ho et al. (1980A, 1980B, 1981), Vint (1932 & 1934), Pearl
(1934), Todd (1923), Simmons (1942) och Connolly (1950) fastslagit
stora skillnader mellan raserna vad beträffar både storlek och proportionell
utveckling av hjärnan. Dessa skillnader bidrar förmodligen till att
förklara den skillnad om 15 poäng i genomsnittlig IQ som fastställts av
hundratals psykometriska experiment, och de kan även bidra till att förklara
beteendemässiga skillnader baserade på oproportionerlig tillväxt i
olika regioner av hjärnan. Det är olyckligt att alla studier utöver de tre
av Ho et al. utfördes för många år sedan och därför saknar den aktuella
forskningens raffinemang på andra områden (till exempel psykometrins).
Inte desto mindre måste detta problem skyllas på det nuvarande
undvikandet av jämförbara hjärnviktsdata snarare än på upptäckten av
nya bevis som kan ersätta och på så sätt ogiltigförklara tidigare upptäckter.
Om det å andra sidan existerade någon form av positiva data som
fastslog jämlikheten mellan raserna beträffande hjärnans storlek, så
skulle vi kunna vara säkra på att neolysenkoisterna ivrigt skulle stoltsera
med dessa data som bevis för att paritet mellan rasernas intelligens är
fullt uppnåelig när de miljöbetingade skillnaderna en gång väl eliminerats.
Talrika understödjande studier skulle bli generöst subventionerade
av stiftelser och regeringsorgan för att bekräfta, och åter bekräfta, de
biologiska bevis som fastslår de svartas potentiella jämlikhet som hindrats
av fördomar och sociala orättvisor. Olyckligtvis förtäljer vetenskapen
oss annorlunda. Eftersom betydande skillnader i hjärnstorlek emellertid
har konstaterats till svartas nackdel, har hela detta område för
vetenskaplig efterforskning försatts i exil från vad som anses respektabelt,
såsom illustrerats av Stephen Jay Goulds vilseledande popularisering
The Mismeasure of Man (1981) i vilken han ihärdigt strävar efter att
misskreditera forskning från 1800-talet utan att erkänna att senare förbättringar
i metoderna för mätning av kranier eliminerat de brister han
attackerar. Av de fem undersökningar Carothers räknat upp inskränker
Gould sin diskussion till Pearl i två korta meningar utan sakligt innehåll.
Han lovordar Pearls medgivande att näringstillförsel kan vara huvudorsaken
till rasliga skillnader i hjärnans storlek, men ignorerar bekvämt
hans experimentella data. Gould gör inga hänvisningar till Todd eller
Simmons, ej heller till Connolly trots att dessa tillsammans med Pearl