Individualism, gemenskap och kreativitet - Martinus Center Klint

till den absoluta verkligheten, där väsendena är orubbligt sammanknutna till
en enhet.
Kärleken är, trots att väsendena är omedvetna därom, en förnimmelse av den
enhet eller samhörighet som väsendena utgör med alla andra levande väsen
på det högsta medvetandeplanet
2477. Den absoluta verkligheten framträder alltså i väsendenas
förnimmelseområde som en dragning mot andra levande väsen. Det är denna
dragning som i sitt högsta framträdande yttrar sig som den verkliga och
absoluta sympatin eller kärleken. Det är därför som denna kärlek hos
väsendena skapar en längtan eller lust att glädja och smeka andra levande
väsen. Den är i själva verket, fastän väsendena själva ännu inte vet om det,
ett igenkännande av vårt jags identitet med våra medväsens jag och den
därpå baserade gudomliga släktskapen eller vår kosmiska familjesamhörighet
med allt levande. Det är således denna gudomliga släktskap och kosmiska
samhörighet som kommer till uttryck genom kärleksförmågan.Kärleken känns
som en mycket stark dragning mot de väsen som är dess objekt.Man önskar
göra livet lättare för dessa väsen.Man vill glädja och behaga dem.Man vill
hellre själv lida än se dessa väsen lida.Man känner en längtan efter att få
smeka dem, trycka dem till sig, vara ett med dem.När väsendena i kraft av
kärleken trycker sig samman så tätt och innerligt som möjligt, finns det i
verkligheten hos parterna en önskan att vara fullständigt ett med varandra,
icke blott mentalt utan även fysiskt.Om parternas fysiska kroppar kunde gå in
i varandra och inte vore förhindrade därtill av den fasta fysiska materia de
består av, skulle de helt smälta samman och till det yttre te sig som en kropp,
även om de mentalt sett alltjämt skulle vara två individualiteter.Kärleken
förenar således väsendena mentalt sett.Där kärleken, alltså lusten att
manifestera ljus och glädje för andra väsen, dominerar, där dominerar
fullkomligheten, lyckan och saligheten.Väsendena håller där på att bli
identiska med allt övrigt liv i världsalltet och är därmed på väg att bli ett med
Gud, framträda som hans "avbild", skapade till att vara honom lika.Detta åter
betyder att varje sådan människa har blivit en kärlekens sol som på ett
osjälviskt sätt sprider ljus och värme över allt och alla.
Artikel Kosmisk kommunism och demokrati, Kosmos 2011/3
1. Jesu födelse tände ”kommunismens” stjärna
Vi lever i en tid då en massa människor i den så kallade ”kommunismen” ser
ett förfärligt spöke, ett hot mot den bestående demokratiska kulturen. Det
kan därför ha sin betydelse att dröja lite vid just detta ”spöke”. För
allmänheten är ”kommunismen” ännu endast uppenbarad som ett av
människor konstruerat ”politiskt system”, men för det invigda väsendet
är ”kommunismen” något mycket mer eller långt djupare än något som är
skapat av människor. Det är en kollektiv uppfyllelse av ingenting mindre än
den absoluta ”nästakärleken”. Det är ingenting mindre än den av den
gudomliga världsplanen föreskrivna uppfyllelsen av lagen för skapandet och
upprättandet av ”himmelriket”. Utan en total ”kommunism”, ingen som helst
fred på jorden. Ja, kommunismen är ingenting mindre än själva ”julstjärnan”
på den jordmänskliga andliga himlen. Den är det lysande ”välbehag”, som
skulle komma mänskligheten till del. Det är inte så märkligt att de himmelska
härskarorna lovprisade den evige Fadern den natt, då ”kommunismens”
17