Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...
Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...
Gör ni då inte åtskillnad…?« - The Nordic Documentation on the ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
RUNE FORSBECK<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
<str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Boken ingår i serien Folkrörelsernas solidaritetsarbete med södra Afrika<br />
och är producerad med stöd av Sida via Nordiska Afrikainstitutet och<br />
i samarbete med Afrikagrupperna<br />
© Rune Forsbeck<br />
Omslag: Niklas Alveskog<br />
Layout: Ingrid Sillén, Migra Grafiska AB<br />
Projektledare: Lennart Molin<br />
Förlag: Nielsen & Norén förlag<br />
Tryck: Williamss<strong>on</strong>s Offsettryckeri AB Solna 2007<br />
ISBN 978-91-975634-4-4
Kyrkan och apar<strong>the</strong>id<br />
DEN HÄR BOKEN ger exempel på hur svenska<br />
kyrkor förhöll sig till apar<strong>the</strong>id i södra Afrika.<br />
Utrymmet är begränsat och bakgrundsteck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
bristfällig. De fyra andra böckerna i projektet<br />
»Folkrörelsernas solidaritetsarbete med<br />
södra Afrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> kompletterar.<br />
1985‒1993 var jag generalsekreterare i Svenska<br />
Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden (SEN) och ansvarig för<br />
dess kanalisering av statliga biståndsmedel till mot-<br />
ståndsrörelser i Sydafrika. Det ger boken slagsida.<br />
Fokus ligger på Sydafrika. De andra länderna i<br />
södra Afrika är mer summariskt behandlade.<br />
I slutet av boken finns en lista över förkort<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
De som jag bör tacka är så många att jag <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
nämner någ<strong>on</strong>. De flestas namn finns i boken.<br />
Lidingö i januari 2007<br />
rune forsbeck<br />
Kan vi förstå<br />
varann?<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 5
Innehåll<br />
»I praktiken blev apar<strong>the</strong>id ett av de värsta och mest raffinerade exempel<br />
på förtryck och ofrihet som har fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts i den mänskliga historien.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Kyrkan och apar<strong>the</strong>id 5<br />
APARTHEID 9<br />
SVENSKA EKUMENISKA<br />
NÄMNDEN 19<br />
Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden<br />
och biståndet 20<br />
Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden<br />
och opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>en 22<br />
Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska<br />
Nämnden 23<br />
Ett debattinlägg 26<br />
Makarna Wikström<br />
berättar 28<br />
ASEA 33<br />
Fortsatt<br />
engagemang 36<br />
Legati<strong>on</strong>en i Pretoria 38<br />
Delegati<strong>on</strong> med<br />
och utan förhinder 42<br />
Högförräderirättegångar 43<br />
Stöd via Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska<br />
Nämnden 46<br />
Stipendieprogrammet 46<br />
Dutch Reformed Church in Africa 51<br />
Programme to Combat Racism 52<br />
Brits Acti<strong>on</strong> Committee 54<br />
NECC 55<br />
Promat 60<br />
Institute for C<strong>on</strong>textual <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology 62<br />
Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Centre 63<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a 68<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of Islam 72<br />
World C<strong>on</strong>ference <strong>on</strong> Religi<strong>on</strong><br />
and Peace 73<br />
Bokförlag 75<br />
Presstöd 78<br />
Nati<strong>on</strong>al Recepti<strong>on</strong> Committee 82<br />
Intervju med Birgitta Karlström<br />
Dorph 83<br />
Beyers Naudé 88<br />
6<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
KYRKORNA 93<br />
Svenska kyrkan 94<br />
Svenska kyrkans missi<strong>on</strong> 94<br />
Lu<strong>the</strong>rhjälpen 108<br />
Gunnar Helander 109<br />
Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en 110<br />
Helgelseförbundet och<br />
Fribaptistsamfundet 124<br />
Helgelseförbundet 124<br />
Fribaptistsamfundet 127<br />
Metodistkyrkan 129<br />
Pingströrelsen 130<br />
SAMVERKAN 133<br />
Frikyrkan hjälper/Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a 134<br />
Ungdomsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna<br />
och ISAK 136<br />
K<strong>on</strong>st och kultur 140<br />
Commu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ty Arts<br />
Project 140<br />
Eshiyane 142<br />
Vuka<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> och<br />
KwaZamokuhle<br />
144<br />
Fjedur 144<br />
SAMSA, EMPSA och PEMSA 151<br />
SAMSA 151<br />
EMPSA 151<br />
PEMSA 156<br />
Intervju med Lennart Henrikss<strong>on</strong>165<br />
Avslut<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng 169<br />
Bokprojektet 170<br />
Böcker i serien »Folkrörelsernas<br />
solidaritetsarbete<br />
med södra Afrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 172<br />
Förkort<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar 174<br />
Källor och litteratur 177<br />
Bild- och fotokällor 180<br />
Index 183<br />
Innehåll<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 7
Röd och gul och vit och svart gör detsamma har han sagt…
1.<br />
APARTHEID<br />
annan
DET FRÅN HOLLÄNDSKAN stammande språk<br />
som talas och skrivs i Sydafrika kallas afrikaans.<br />
Från det kommer ordet apar<strong>the</strong>id. Det betyder<br />
avskildhet, åtskillnad och liknande och används<br />
numera som beteck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för den politik som fördes<br />
i Sydafrika från och med slutet av 1940-talet<br />
och flera decen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>er framåt: olika raser skulle leva<br />
skilda från varandra. Den politiken påverkade<br />
förhållandena också i Sydafrikas grannländer.<br />
Präglade allt<br />
Det var främst det i Sydafrika härskande Nati<strong>on</strong>alistpartiet<br />
(NP) som drev apar<strong>the</strong>idpolitiken.<br />
Med knapp majoritet vann det valet 1948. Dess<br />
program grundades i en ideologi som innebar att<br />
fyra kategorier – vita, svarta, färgade samt indierasiater-muslimer<br />
– skulle leva åtskilda. Målet<br />
sades vara att ge i första hand de svarta frihet<br />
genom att låta dem leva i särskilda områden.<br />
I praktiken blev apar<strong>the</strong>id ett av de värsta och<br />
mest raffinerade exempel på förtryck och ofrihet<br />
som har fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts i den mänskliga historien. Den<br />
ideologi som låg bakom var omänsklig och har<br />
ingenting med frihet, mänsklighet och sann<br />
demokrati att skaffa. Det var endast de vita som<br />
hade rösträtt, medan de svarta fick bli medborgare<br />
i områden som benämndes homelands, »hem-<br />
länder<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Var dessa skulle ligga bestämdes av<br />
regeringen. De påstods vara självständiga men<br />
k<strong>on</strong>trollerades av regimen. Också färgade och<br />
indier-asiater-muslimer fick sina politiska möjligheter<br />
mer och mer begränsade.<br />
Apar<strong>the</strong>id satte sin prägel på allt i samhället,<br />
från det att det var förbjudet för svarta att sitta på<br />
samma parksoffor som vita till det att högre poster<br />
och statliga arbeten var reserverade för vita.<br />
Lagfäst<br />
Det är viktigt att komma ihåg att apar<strong>the</strong>id var<br />
lagfäst. Den infördes formellt den 7 juli 1950, började<br />
avvecklas 1989 genom förhandlingar mellan<br />
regeringen och ANC – den orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong> som bildats<br />
redan 1912 och mer och mer kommit att<br />
framstå som den som samlade de svarta i deras<br />
kamp mot apar<strong>the</strong>id – och avvecklades defi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tivt<br />
(i formell me<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, väl att märka) i och med att<br />
Nels<strong>on</strong> Mandela valdes till landets president 1994.<br />
Så länge apar<strong>the</strong>id var i funkti<strong>on</strong> upprätthölls<br />
den genom en rad av lagar, och det var förenat<br />
med hårda straff att bryta mot dem.<br />
Okristen<br />
Apar<strong>the</strong>id är från början och till slut helt oförenlig<br />
med det kristna evangeliet och den män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sko-<br />
10 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
1 Kor 1:27–28.<br />
syn och samhällsuppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng som majoriteten av<br />
världens kyrkor bekänner sig till. Det hindrade<br />
emellertid <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> några av de sydafrikanska kyrkorna<br />
att stödja apar<strong>the</strong>idpolitiken och att utforma<br />
en teologi som kunde ligga till grund för den.<br />
Man kan skilja på fyra olika attityder hos kyrkorna<br />
vad gäller apar<strong>the</strong>id eller politik över<br />
huvud taget. Enligt en är kyrkan till sin natur<br />
opolitisk och skall enbart inrikta sig på uppgiften<br />
att förkunna fräls<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen genom Jesus Kristus för<br />
enskilda män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor. Kyrkan skall sköta sitt och<br />
låta staten sköta sitt. Enligt en annan inställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
skall kyrkan så långt möjligt samarbeta med staten.<br />
Enligt en tredje skall den vara inriktad på att<br />
söka medla och verka förs<strong>on</strong>ande i k<strong>on</strong>flikter.<br />
Mot alla dessa tre uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar står den fjärde,<br />
där kyrkans profetiska uppgift bet<strong>on</strong>as. »Profetisk<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
syftar <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> på uppdraget att påminna om vad<br />
Gud har sagt och vädja till män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skors samveten.<br />
Olika sätt att läsa<br />
Som så ofta är fallet har divergerande teologiska<br />
uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar sin grund i olika sätt att läsa, tolka<br />
och förstå Bibeln. Ett huvudställe för stödet av<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 11
Apar<strong>the</strong>id.<br />
apar<strong>the</strong>idteologin är Rom 13:1-7, där Paulus skriver:<br />
»Varje män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska skall underordna sig all den<br />
överhet h<strong>on</strong> har över sig. Ty det finns ingen<br />
överhet som <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> är av Gud, och den som finns<br />
är förordnad av h<strong>on</strong>om. De som motsätter sig<br />
överheten gör därför motstånd mot Guds ord<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng,<br />
och de som gör motstånd drar straff över<br />
sig själva. De styrande är inget hot mot goda<br />
gär<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar, men mot <strong>on</strong>da. Vill du slippa känna<br />
fruktan för överheten, gör <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> det goda, och<br />
den skall berömma dig; den står ju i Guds<br />
tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men<br />
gör du det <strong>on</strong>da, känn <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> fruktan. Det är <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
för <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> som överheten bär sitt svärd; den står<br />
ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden<br />
skall drabba den som gör det <strong>on</strong>da.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Detta uppfattas som ett starkt stöd för ett accepterande<br />
av apar<strong>the</strong>id: den överhet som har<br />
12 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
förordnat systemet är av Gud, och kyrkan har<br />
bara att erkänna att h<strong>on</strong> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> har rätt att blanda<br />
sig i statens angelägenheter. Emellertid säger Paulus<br />
att de styrande <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> är något hot mot goda<br />
gär<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar utan tvärtom står i Guds tjänst för att<br />
främja det goda. Men om nu en regim <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> gör<br />
det? Då är det enligt en lång biblisk traditi<strong>on</strong> riktigt<br />
att stå denna regim emot. De gammaltestamentliga<br />
profeterna såg som sin uppgift att kritisera<br />
kungar och andra makthavare just för att de<br />
utövade sin makt på annat sätt än Gud hade<br />
avsett. En kristen män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska och kyrkan har<br />
sålunda att handla i enlighet med det ord som<br />
blev rikt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsgivande för apostlarna: »Man<br />
måste lyda Gud mer än män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, Apg 5:29.<br />
Paulus uppmanar <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> alls troende män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor till<br />
blind lydnad inför orättfärdiga myndigheter. Inte<br />
heller Jesus gjorde det. Som ett exempel på hans<br />
attityd kan hans omdöme om kung Herodes<br />
anföras: »Hälsa den räven<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, Luk 13:32.<br />
Ett annat huvudställe för dem som teologiskt<br />
försvarar apar<strong>the</strong>id är berättelsen om Babels torn<br />
i 1 Mos 11:1-9: Hela jorden hade samma språk. För<br />
att slippa vara skingrade över hela jorden byggde<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorna en stad med ett torn som skulle nå<br />
ända upp i himlen. Gud menade att inget skulle<br />
vara omöjligt för dem, om de fick fortsätta. Därför<br />
skapade han förvirring i deras språk och<br />
skingrade dem ut över hela jorden.<br />
Berättelsen tolkas som att Gud vill åtskillnad. I<br />
själva verket framställs Guds handlande som ett<br />
straff, och redan i nästa kapitel kommer berättelsen<br />
om hur Gud började om med patriarken<br />
Abraham. Viktigast är dock de pingstdagshändel-<br />
Också apar<strong>the</strong>id.<br />
ser som skildras i Apg 2. I Jesus Kristus har en ny<br />
gemenskap grundats. Den utplånar de gränser<br />
som skiljer män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor åt. Paulus karaktäriserade<br />
den gemenskapen med orden »Nu är ingen längre<br />
jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna.<br />
Alla är <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> ett i Kristus Jesus<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, Gal 3:28. Och Jakob,<br />
enligt en traditi<strong>on</strong> bror till Jesus själv, ställer i Jak<br />
2:14 den retoriska frågan:<br />
»Mina bröder, gör <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> skillnad på män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor,<br />
<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> som tror på vår förhärligade herre Jesus<br />
Kristus. Tänk om det i er synagoga kommer in<br />
en man med guldringar på fingrarna och vita<br />
kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga<br />
kläder. Om <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> bara har ög<strong>on</strong> för den<br />
finklädde och säger till h<strong>on</strong>om: »Här är en bra<br />
plats för dig<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, men till den fattige: »Ställ dig<br />
där borta<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, eller »Sätt dig på golvet vid mina<br />
fötter<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> – gör <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> åtskillnad och fäller<br />
orätta domar?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 13
Hur många begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar orsakades av apar<strong>the</strong>id?<br />
I Apg 17 refereras det tal aposteln Paulus fick tillfälle<br />
att hålla inför areopagen i Aten. Han sade <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
bland annat: »Av en enda män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska har han skapat<br />
alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens<br />
yta, och han har fastställt bestämda tider för<br />
dem och de gränser inom vilka de skall bo<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, Apg<br />
17:28. Det tolkas av apar<strong>the</strong>ids förespråkare som<br />
bevis för att folk av olika slag skall hållas åtskilda.<br />
I själva verket talar Paulus om att alla män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
har sitt ursprung i Gud, har samma stamfader på<br />
jorden och har del i uppdraget att söka Gud.<br />
Areopagen var ursprungligen namnet på en<br />
kulle i Aten, där rättegångar brukade hållas. Senare<br />
blev det namnet på stadens högsta domstol,<br />
Apar<strong>the</strong>ids soldater och poliser var farliga – ofta därför<br />
att de själva var rädda.<br />
oavsett var rättegångarna hölls. Domstolarna höll<br />
ett öga på filosoferna och övervakade deras<br />
14 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Crossroads var ett stort »squatter camp<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> utanför Kapstaden, till myndigheternas förtret synligt från luften, eftersom det<br />
låg nära den <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella flygplatsen.<br />
undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Förmodligen blev Paulus förhörd<br />
och passade <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> på att tala.<br />
Apar<strong>the</strong>idförespråkarnas sätt att läsa Bibeln<br />
påminner om hur en viss potentat läser den. Vissa<br />
bibelord läses isolerat och utan relati<strong>on</strong> till den<br />
anda som präglar de bibliska skrifterna. Den<br />
andan är präglad av fundamentala begrepp och<br />
attityder som kärlek, barmhärtighet, rättvisa,<br />
godhet, medkänsla, frid och fred. Den bibliska<br />
undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen för oss i själva verket så långt<br />
bort ifrån apar<strong>the</strong>id som det går att komma.<br />
Apar<strong>the</strong>id är en irrlära och har också stämplats<br />
som en sådan av flera kyrkor.<br />
Irrlära<br />
1989 förklarade till exempel Zambias reformerta<br />
kyrka att den tog avstånd från apar<strong>the</strong>id i allmänhet<br />
och den vita systerkyrkan i Sydafrika i synnerhet.<br />
Det kom att kallas Chipata-uttalandet<br />
och innehöll bland annat följande:<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 15
Den 21 mars 1960 öppnaden den sydafrikanska polisen eld mot svarta dem<strong>on</strong>stranter i Sharpeville några mil söder om<br />
Johannesburg och dödade 69 pers<strong>on</strong>er. Till minne av händelsen finns nu ett m<strong>on</strong>ument.<br />
»Apar<strong>the</strong>id in whatever form or name is a sin<br />
and <strong>the</strong>ological justificati<strong>on</strong> <strong>the</strong>reof a heresy.<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> <strong>the</strong>ological justificati<strong>on</strong> of Apar<strong>the</strong>id in<br />
word and deed is regarded as a de<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>al of <strong>the</strong><br />
pers<strong>on</strong> and work of Christ and <strong>the</strong>refore<br />
against <strong>the</strong> heart of <strong>the</strong> Gospel.<br />
No Christian or church could support or<br />
fail not to resist and abolish this ungodly ideology<br />
and policy.<br />
Apar<strong>the</strong>id cannot be reformed, because sin<br />
cannot be reformed.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
I april 1986 besökte fyra katolska biskopar med<br />
ärkebiskop De<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s Hurley i spetsen ANC. Besöket<br />
var ett led i förberedelserna för en k<strong>on</strong>ferens där<br />
kyrkans roll skulle defi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>eras. Efteråt k<strong>on</strong>staterade<br />
biskoparna att medlemmar av katolska kyrkan<br />
både bör förkasta och motarbeta apar<strong>the</strong>id.<br />
De<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s Hurley var klar i sitt ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngstagande<br />
och en av de ledande i motståndet mot apar<strong>the</strong>id.<br />
Emellertid var det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> alltid som kyrkoledarna<br />
fick alla i sina kyrkor med sig. Det gällde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara<br />
inom den katolska kyrkan utan i så gott som alla.<br />
16 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Den som vill veta mer om apar<strong>the</strong>idteologin<br />
och få en mer nyanserad uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng om<br />
den kan läsa Hans S.A. Engdahls doktorsavhandling<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology in C<strong>on</strong>flict. Readings in<br />
Afrikaner <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology. Den lades fram vid<br />
Uppsala u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet i mars 2006.<br />
En annan bok som redogör för apar<strong>the</strong>ids<br />
teologi är JA Loubsers <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Apar<strong>the</strong>id Bible.<br />
Han ställer frågan om det verkligen finns<br />
något som kan kallas apar<strong>the</strong>ids bibel och<br />
ger denna defi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ti<strong>on</strong> av vad som skulle<br />
kunna avses: Den helhet av bibliska texter<br />
och förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar med vilka kyrkfolk<br />
och andra har rättfärdigat eller fortfarande<br />
rättfärdigar apar<strong>the</strong>idpolitiken. Jag kan<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> här referera hela boken, bara peka på<br />
några saker som Loubser säger i inled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
och för övrigt hänvisa till boken.<br />
Man kan, säger Loubser, tänka sig att<br />
vissa ställen är understrukna i denna bibel.<br />
Han nämner de verser i 1 Mos 1 där uttrycket<br />
»olika arter<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> förekommer. Han pekar<br />
sedan på berättelsen om Babels torn,<br />
särskilt första versen, i 1 Mos 11. Sedan hittar<br />
man nog <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så många markeringar i<br />
Gamla testamentet, säger han, men en torde<br />
finnas vid 5 Mos 32:8, där det talas om att<br />
»den Högste gav land åt folken och skilde<br />
dem från varandra<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> och några i Psaltarens<br />
böner om skydd och hjälp mot fiender.<br />
I Nya testamentet tar apar<strong>the</strong>idbibeln sin början i Apg 2,<br />
och där är orden »var och en hörde just sitt språk talas<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
understrukna. Gal 3:28, där Paulus bet<strong>on</strong>ar att »nu är ingen<br />
längre jude eller grek<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, är förmodligen försett med en elegant<br />
not att uttalandet <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> behöver förstås bokstavligt, och<br />
i Upp markeras orden i 7:9 om »en stor skara som ingen<br />
kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och<br />
språk<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> som »stod inför tr<strong>on</strong>en och Lammet<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Loubser framhåller att detta sätt att läsa Bibeln är relativt<br />
nytt och att man bör känna till det för att kunna förstå den<br />
ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska situati<strong>on</strong>en i Sydafrika. Han bet<strong>on</strong>ar också att<br />
apar<strong>the</strong>id – och han talar om den sådan den framträtt efter<br />
1960 – <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kan förklaras och förstås enbart teologiskt utan<br />
primärt har andra rötter. Han nämner utopismen, drömmarna<br />
om att kunna skapa ett idealsamhälle; byråkratin och<br />
Hector Peters<strong>on</strong>-m<strong>on</strong>umentet i Soweto. Hector Peters<strong>on</strong> var den förste som sköts<br />
vid upploppen i ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1976.<br />
teknokratin, som gjorde det möjligt att skapa samhällen vid<br />
skrivbordet; den naturliga reakti<strong>on</strong>en mot främmande kulturer,<br />
i synnerhet om dessa uppfattas som hotfulla; antiimperialismen,<br />
det vill säga boernas strävan efter en »slutlig lös<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
för att rädda sin egen kultur; dekolo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en, varigenom<br />
de svarta skulle få fullt medborgarskap och rätt att<br />
bevara sin kultur inom sina egna områden; den form av<br />
protestantism som hade utvecklats bland boerna och som<br />
innebar att de hade starka behov av att se kyrkan som<br />
»sin<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> kyrka.<br />
Loubser avslutar inled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen med att bet<strong>on</strong>a att fastän<br />
teologin ingalunda är någ<strong>on</strong> huvudförklaring till apar<strong>the</strong>id,<br />
så kan denna <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> förstås utan kunskap om boernas sätt att<br />
uppfatta och tillbe Gud, det vill säga utan att veta något om<br />
den teologi som också ligger bakom apar<strong>the</strong>id.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 17
I samband med att Desm<strong>on</strong>d Tutu fick Nobels fredspris 1984 besökte han Stockholm, och SENs generalsekreterare Lars B Stenström<br />
tolkade h<strong>on</strong>om i en länge omtalad predikan i Storkyrkan.
2.<br />
SVENSKA<br />
EKUMENISKA<br />
NÄMNDEN
Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden och biståndet<br />
SEN bildades i början av 1930-talet och blev snart<br />
det främsta kyrkliga samarbetsorganet i Sverige.<br />
På 1970-talet kom nämnden att spela stor roll i<br />
opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen vad gäller södra Afrika, och i<br />
början av 1980-talet upptäckte regeringen och<br />
SIDA att SEN kunde fungera som kanal för<br />
uttalanden och protestmöten, till exempel utanför<br />
den sydafrikanska legati<strong>on</strong>en i Stockholm.<br />
Dessutom stod SEN bakom de ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska uveckorna,<br />
som var av stor betydelse för opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
i frågor som rörde rättvisa och<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ell solidaritet.<br />
biståndsmedel till antiapar<strong>the</strong>idorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er.<br />
Under andra »Vårt kansli ovanpå SIDA och legati<strong>on</strong>en<br />
halvan av 1980-talet och början av<br />
1990-talet växte den verksamheten.<br />
Det hade sin särskilda pro-<br />
›Bullkyrkan‹ i Gamla<br />
stan i Stockholm fick<br />
Med glädje och tacksamhet tänker<br />
jag tillbaka på samarbetet med<br />
SIDA och den svenska legati<strong>on</strong>en i<br />
blematik: Verksamheten var hemlig,<br />
SEN var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> något bistånds-<br />
ofta ta emot besök av<br />
Pretoria. Jag hade ringa erfarenhet<br />
av biståndsverksamhet. Det märkorgan,<br />
och somliga tyckte att SEN gäster från Sydafrika tes förstås, men framför allt Mar-<br />
»<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> skulle hålla på med sådant<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Det låg dock i linje med grund-<br />
och dess grannländer.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
gareta Husén och Lena Johanss<strong>on</strong><br />
på SIDA, Birgitta Karlström<br />
läggande kristna värderingar och den ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s- Dorph och Anders Möllander vid legati<strong>on</strong>en var<br />
ka visi<strong>on</strong>en av en helad och förs<strong>on</strong>ad mänsklig- tålmodiga och vägledde mig.<br />
het. SENs led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng stödde och uppmuntrade K<strong>on</strong>takterna med SIDA och legati<strong>on</strong>en var<br />
arbetet.<br />
täta, tidvis dagliga. För vår korresp<strong>on</strong>dens med<br />
SEN följde uppmärksamt, främst genom sitt legati<strong>on</strong>en fick vi använda UDs kurirpost. Vårt<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella utskott och sin fredskommitté, kansli ovanpå »Bullkyrkan<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> i Gamla stan i Stock-<br />
vad som hände i södra Afrika. På årliga möten holm fick ofta ta emot besök av gäster från Syd-<br />
mellan led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna för SEN och LO var samtal afrika och dess grannländer. Det var företrädesvis<br />
om Sydafrika en stående punkt på föredrag<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngs- representanter för de orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er vi stödde.<br />
listan. SEN samarbetade med ISAK vad gällde Det var ytterst värdefullt att på det sättet, och<br />
20 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Det gällde att veta både vad man såg, hörde och sade<br />
och vad man <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> borde se, höra och säga. Här illustrerat<br />
av Desm<strong>on</strong>d Tutu.<br />
genom besök i Sydafrika, få pers<strong>on</strong>liga k<strong>on</strong>takter<br />
med »våra<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er.<br />
Det var i första hand legati<strong>on</strong>en i Pretoria som<br />
föreslog projekt eller orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er att stödja. Vi<br />
var också fria att komma med förslag. Vi fick en<br />
hel del ansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar och propåer från Sydafrika<br />
om hjälp, både från orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er och enskilda<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor, men kunde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> behandla alla.<br />
Nämndens kansli var litet.<br />
Legati<strong>on</strong>en svarade på frågor från Stockholm<br />
och bistod om det uppstod problem mellan oss,<br />
SIDA och mottagaren. Vidare hjälpte legati<strong>on</strong>en<br />
till med att bevaka projektens uppfölj<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och<br />
redovis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. För det mesta löpte redovis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
utan problem. Ibland fick vi anstränga oss extra<br />
för att få en godtagbar redovis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 21
Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden och opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>en<br />
I augusti 1972 sammanträdde WCC:s centralkommitté<br />
i Utrecht. Ett av de beslut som togs innebar<br />
följande: WCC skulle sälja sina värdepapper i<br />
företag som investerade eller bedrev handel i<br />
Angola, Guinea Bissau, Moçambique, Namibia,<br />
Sydafrika och Zimbabwe. WCC skulle också för<br />
övrigt avbryta sina ek<strong>on</strong>omiska mellanhavanden<br />
Per Svenss<strong>on</strong> och Gu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>lla Johanss<strong>on</strong> i akti<strong>on</strong> på Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska u-veckan<br />
med dessa företag. Inte heller skulle några medel<br />
placeras i banker med förbindelser i de nämnda<br />
länderna.<br />
Beslutet var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> enhälligt och föregicks av en<br />
stormig debatt. Det hade dock sin grund i övertygelsen<br />
att utländska investeringar i södra Afrika<br />
stärkte de vita minoritetsregeringarna i deras förtryck<br />
av de svarta och färgade befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsmajoriteterna.<br />
Det var också en uppfölj<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av tidigare<br />
beslut att bekämpa alla former av rasism. Generalförsamlingen<br />
i Uppsala 1968 hade rekommenderat<br />
att investeringar i instituti<strong>on</strong>er som befäste<br />
rasismen skulle upphöra.<br />
WCC uppmanade sina medlemskyrkor, kristna<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er och enskilda kristna: Verka för<br />
att företag upphör med investeringar och handel<br />
i södra Afrika! Synden gäller <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara enskilda<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skors liv och förhållanden utan också samhällets<br />
strukturer. Denna teologiska grundsyn<br />
återspeglas i protokollet från Utrecht i till exempel<br />
följande:<br />
»Kristna får <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> avsäga sig sitt etiska ansvar för<br />
de effekter den ek<strong>on</strong>omiska politiken får. De<br />
k<strong>on</strong>sekvenser utländska investeringar får för<br />
rasdiskriminering och apar<strong>the</strong>id rymmer<br />
moraliska ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngstaganden som man <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> får<br />
undvika eller överlämna till teknologerna att<br />
ensamma avgöra.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Centralkommittén k<strong>on</strong>staterade att kyrkorna i<br />
många fall själva var direkt inblandade i investeringar,<br />
framför allt i Sydafrika. Det gick <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> att<br />
22 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
tiga längre. Dessutom måste orden följas av<br />
handling. Påtryck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar måste ske gentemot<br />
företag och bolag med investeringar i Sydafrika.<br />
Hjälpte <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> det, måste andra åtgärder vidtas.<br />
Framför allt skulle <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> egna pen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngplaceringar i<br />
sådana bolag dras tillbaka. Varje kyrka skulle<br />
överväga vilka åtgärder som var möjliga och vilken<br />
taktik som var lämpligast.<br />
Kommissi<strong>on</strong>en för PCR uttalade i maj 1973 sitt<br />
stöd för beslutet i Utrecht.<br />
Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska<br />
Nämnden<br />
»Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämndens<br />
utred<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng om svenskt ek<strong>on</strong>omiskt<br />
engagemang i södra<br />
Afrika jämte slutsatser och handlingsprogram<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
från 1974 ger först<br />
exempel på åtgärder som vidtogs<br />
i andra länder med anled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av<br />
WCC:s beslut och därefter en<br />
redogörelse för SEN:s egen<br />
behandling av frågan. Rapporten är på 41 A4sidor.<br />
Hela innehållet kan <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> återges här.<br />
Frågor till svenska företag<br />
Efter bered<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av ärendet i kommittén för <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella<br />
frågor hade SEN:s presidium på våren<br />
1973 skrivit ett brev till samtliga börsnoterade<br />
svenska industriföretag med verksamhet i södra<br />
Afrika och begärt upplys<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar om deras policy,<br />
praxis och planer för området. Brev hade också<br />
gått till samtliga svenska kyrkor, samfund och<br />
missi<strong>on</strong>er samt de politiska partierna. På detta<br />
»Kyrkorna var i många fall<br />
själva direkt inblandade<br />
i investeringar, framför allt<br />
i Sydafrika.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
stadium tog <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella kommittén ännu <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i frågorna om aktieförsälj<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och bojkottakti<strong>on</strong>er.<br />
I maj 1973 fattade SEN beslut som innebar: 1.<br />
De grupper i södra Afrika som i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>från kunde förändra<br />
situati<strong>on</strong>en skulle få ökat stöd. 2. Svenska<br />
företags engagemang och svenska trossamfunds<br />
arbete i södra Afrika skulle kartläggas, likaså de<br />
politiska partiernas inställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. 3. Överlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
med fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsrörelsen och andra orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
skulle inledas.<br />
»Nämndens beslut fick ett överväldigande<br />
positivt mottagande i svensk<br />
press<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, k<strong>on</strong>stateras det.<br />
Samtliga företag hade ännu<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> svarat i oktober 1973.<br />
Internati<strong>on</strong>ella kommittén<br />
föreslog <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> att företagen skulle<br />
få två år på sig för att visa vilka<br />
förbättringar som kunde göras<br />
för de svarta arbetarna. I<br />
november beslutade SEN i<br />
enlighet med detta förslag.<br />
Överlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar ägde rum med LO och Sveriges<br />
Industriförbund. Peter Wallensten vid Fredsoch<br />
k<strong>on</strong>fliktforsk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsinstitutet i Uppsala rekommenderade<br />
SEN den strategi som gick ut på<br />
att sälja alla aktier utom en i företag med verksamhet<br />
i södra Afrika. Det skulle möjliggöra närvaro<br />
och agerande vid bolagsstämmorna.<br />
Slutsatser och handlingsprogram<br />
De flesta sidorna i rapporten upptas av genomgång<br />
av de svar som kom. Till slut kommer SEN:s<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 23
Det var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> alltid vi var överens...<br />
slutsatser och handlingsprogram. Här några<br />
utdrag:<br />
... har nämnden därvid vägt in, att svenska staten<br />
icke har ålagt svenska företag några restrikti<strong>on</strong>er<br />
i handeln med Sydafrika. De svenska<br />
företag, som genom åren i olika former investerat<br />
i Sydafrika eller som direkt, genom dotterbolag<br />
eller agenturer säljer sina varor där,<br />
handlar alltså icke i strid med svensk lag eller<br />
författ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. För nämnden är detta icke tillräcklig<br />
anled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng att acceptera det tillstånd som nu<br />
råder.<br />
För nämnden är det självklara huvudmålet<br />
att bidra till att bryta apar<strong>the</strong>idsystemet och<br />
tillförsäkra alla män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor frihet.<br />
... även om på vissa punkter de svenska företagen<br />
synes ligga något före, de knappast i allmänhet<br />
tillämpar mindre löneskillnader mellan<br />
vita och svarta arbetare än andra utländska<br />
företag, som investerat i Sydafrika.<br />
... en bestämd rekommendati<strong>on</strong> till de<br />
svenska företagen att de under de närmaste<br />
två åren ålägger sig att väsentligt reducera<br />
löneskillnaderna och stärka det sociala<br />
ansvarstagandet i syfte att på sikt uppnå jämlikhet<br />
mellan olika folkgrupper. ...<br />
Enkäten till de svenska kyrkorna, trossamfunden<br />
och missi<strong>on</strong>sorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna visar,<br />
att motsvarande löneskillnader existerar<br />
också inom deras egen ram. Nämnden ställer<br />
därför motsvarande krav på sina egna<br />
medlemskyrkor och missi<strong>on</strong>sorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er.<br />
Det bet<strong>on</strong>as att SEN:s utred<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> är tillräcklig<br />
för att ta ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till de större frågorna om ett<br />
totalt tillbakadragande av utländskt kapital från<br />
södra Afrika och att det är statsmakterna som bär<br />
det yttersta ansvaret för Sveriges håll<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till Sydafrika<br />
och dess apar<strong>the</strong>idpolitik.<br />
24 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Rekommendati<strong>on</strong>er<br />
På förslag av <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella utskottet, IU,<br />
som det kallas från och med 1974, rekommenderade<br />
SEN, vid ett extra sammanträde<br />
den 18 mars 1974, svenska företag med engagemang<br />
i Sydafrika att reducera löneskillnaderna<br />
mellan vita och svarta arbetare, stärka<br />
sitt sociala ansvarstagande för de svarta och<br />
utarbeta en etisk kodex för sitt agerande i<br />
landet. Nämnden uttalade också sin avsikt att<br />
delta vid några av de större bolagsstämmorna.<br />
Till kyrkor och samfund riktades rekommendati<strong>on</strong>er<br />
liknande dem som företagen<br />
fick ta del av.<br />
SKM:s styrelse svarade omgående. Frågan<br />
var så viktig att dess uttalande publicerades<br />
också på engelska. Angående avyttringen av<br />
aktier i svenska företag med intressen i Sydafrika<br />
skrev SKM att det var tveksamt om en<br />
försälj<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng egentligen skulle få någ<strong>on</strong> annan<br />
effekt än att SKM:s portfölj köptes av någ<strong>on</strong><br />
annan.<br />
Den debatt som, såväl i kyrkorna som i<br />
andra sammanhang, föregick och följde besluten<br />
i SEN var omfattande men måste i<br />
stort sett förbigås här.<br />
Akti<strong>on</strong>er<br />
Ärkebiskop Olof Sundbys och missi<strong>on</strong>sföreståndare<br />
Gösta Hedbergs framträdanden vid ASEA:s<br />
bolagsstämma den 14 mars respektive Volvos den<br />
14 maj 1975 väckte stor uppmärksamhet i press,<br />
radio och TV. Till grund för de frågor som Sundby<br />
och Hedberg ställde vid dessa tillfällen låg<br />
ANC:s ordförande Oliver Tambo avled i slutet av april 1993, och i samarbete med<br />
Immanuelskyrkans församling i Stockholm anordnade SEN på ANC:s i Sverige<br />
begäran en minnesgudstjänst den 30 april. På bilden Tambo tillsammans med<br />
Olof Palme under Svensk folkriksdag mot apar<strong>the</strong>id 1986. Bakom dem Karl-Axel<br />
Elmqvist.<br />
iakttagelser som IU:s sekreterare Lester Wikström<br />
gjort vid besök hos svenska företag och firmor<br />
i Sydafrika i januari–februari 1975.<br />
I augusti 1975 fick IU i uppdrag att göra en<br />
sammanfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng på engelska av de svenska kyrkornas<br />
agerande med anled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av besluten i<br />
Utrecht 1972. Den skulle bilda underlag för material<br />
vid WCC:s generalförsamling i Nairobi i<br />
november–december. IU:s rapport kom <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> till<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 25
Många församlingar var djupt engagerade i opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
och samarbetet med andra.<br />
använd<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng på det planerade sättet. Uppdraget<br />
att skriva den visar dock på det stora intresse som<br />
frågan och dess behandling i Sverige väckte också<br />
utomlands.<br />
Under de kommande åren fortsatte SEN sitt<br />
arbete med Sydafrikafrågan. 1974 hade beslutet<br />
varit att under perioden 1974–76 skaffa kunskap<br />
om de svenska företagens verksamhet i Sydafrika<br />
och därmed sammanhängande frågor. 1977 gav<br />
nämnden sitt stöd bland annat<br />
• för Sveriges medverkan i FN till ett vapenembargo<br />
mot Sydafrika<br />
• för ansträng<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar att genom FN åstadkomma<br />
förbud mot nyinvesteringar i Sydafrika<br />
• för ök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av det svenska offentliga biståndet<br />
till antiapar<strong>the</strong>idorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er i södra Afrika<br />
• för en utred<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng med uppgift att undersöka<br />
✓ möjligheterna att förändra den svenska<br />
valutalagstift<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen så att nyinvesteringar i<br />
Sydafrika kunde stoppas och<br />
✓ förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna för en successiv avveckling<br />
av Sveriges ek<strong>on</strong>omiska relati<strong>on</strong>er till<br />
Sydafrika.<br />
SEN låg alltså väl framme i debatt och opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
i Sverige vad gällde södra Afrika<br />
1973–78. Fokus låg på Sydafrika, men IU följde<br />
och kommenterade också utvecklingen i de andra<br />
länderna.<br />
I 1979 års verksamhetsberättelse heter det om<br />
IU:<br />
Den största och viktigaste delen av arbetet har<br />
bestått i att diskutera Utskottets uppgifter och<br />
arbetssätt, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> minst efter det att södra Afrikafrågan<br />
delvis förts i hamn.<br />
Ett debattinlägg<br />
SMF:s organ Svensk Veckotid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng hade den 26<br />
april 1974 en stor artikel med rubriken »Vad kan<br />
kyrkorna göra åt Sydafrikas apar<strong>the</strong>idpolitik?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Den var skriven av missi<strong>on</strong>sföreståndare Gösta<br />
26 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Hedberg. Han k<strong>on</strong>staterar i ingressen att<br />
debatten om SEN:s rekommendati<strong>on</strong>er med<br />
avseende på svenskt engagemang i Sydafrika<br />
både genom kristen missi<strong>on</strong> och genom svenska<br />
multinati<strong>on</strong>ella företag har väckt uppseende.<br />
Hedberg tyckte att debatten tenderade att likna<br />
ett samtal mellan döva. Det berodde dels på starka<br />
känslor i engagemanget, dels på bristande<br />
kunskap om vad SEN:s beslut innehöll och innebar.<br />
Han ville därför redogöra för de fakta som<br />
låg till grund för beslutet och samtidigt tillkännage<br />
sin pers<strong>on</strong>liga uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
Hedberg börjar med att hänvisa till WCC:s<br />
arbete med frågan om hur apar<strong>the</strong>idsystemet kan<br />
brytas och påminner om centralkommitténs<br />
beslut i Utrecht 1972. Han redogör också för de<br />
beslut som fattats i SEN.<br />
Beslutet om utred<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen väckte stor uppmärksamhet<br />
i massmedia. Det är den största och<br />
mest representativa utred<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i ämnet som<br />
företagits i Sverige. Därför finns det nu ... en<br />
representativ kartlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av både de börsnoterade<br />
och de icke börsnoterade svenska företagens<br />
verksamhet i Sydafrika likaväl som av<br />
det engagemang svenska trossamfund och missi<strong>on</strong>sorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
har i Sydafrika. Materialet<br />
har presenterats för LO-led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen och Industriförbundets<br />
led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och överlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar har<br />
förts ...<br />
Hedberg nämner därefter att liknande tankar och<br />
överväganden fanns hos kyrkor i Nederländerna,<br />
Västtyskland, Storbritan<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>en och USA.<br />
Utifrån dessa förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar har Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska<br />
Nämndens <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella utskott arbetat fram<br />
ett förslag till slutsatser och handlingsprogram.<br />
Hedberg redogör för SEN:s beslut i mars 1974 och<br />
övergår mot slutet av sin artikel till den mer pers<strong>on</strong>liga<br />
argumenteringen. Jag återger delar av den<br />
här, eftersom den belyser hur komplicerad frågeställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
var:<br />
En väsentlig del av de res<strong>on</strong>emang som har<br />
förts har gällt frågan om möjligheterna att höja<br />
den fackliga aktiviteten vid svenska företag i<br />
Sydafrika. Både LO:s och Industriförbundets<br />
led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng har här menat att man med gemensamma<br />
åtgärder borde kunna åstadkomma ett<br />
resultat. Jag ser detta som ytterst avgörande.<br />
Om alla Sydafrikas arbetare får en chans till<br />
verklig facklig aktivitet, så är det ännu mer än<br />
en väsentlig fråga om löner och sociala förhållanden<br />
för de anställda. ...<br />
Argumenten för ett tillbakadragande av alla<br />
investeringar är väl i huvudsak två. Först en<br />
förhopp<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng om att ett sådant tillbakadragande<br />
skall undergräva förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna för<br />
Sydafrikas regim att kunna fortsätta sin apar<strong>the</strong>idpolitik.<br />
Ett annat argument är att se på tillbakadragandet<br />
som en symbolhandling i solidaritet<br />
med apar<strong>the</strong>idens offer. Båda argumenten<br />
är värda all respekt. De invänd<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar som<br />
kan göras är att ett svenskt tillbakadragande<br />
får marginell effekt. Erfarenheten av försöket<br />
med svensk handelsbojkott av Sydafrika är ju<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> uppmuntrande. Mot talet om symbol-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 27
handling kan invändas att de negativa effekterna<br />
av en symbolhandling å andras vägnar i<br />
första hand borde gå ut över dem som utför<br />
symbolhandlingen. ...<br />
Pers<strong>on</strong>ligen har jag upplevt det nästan<br />
genant enkelt med lös<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen att bara sälja<br />
samfundets aktier i företag, som är ek<strong>on</strong>omiskt<br />
engagerade i Sydafrika. ... Dessa aktier är ju<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> inköpta i spekulati<strong>on</strong>ssyfte om vinst utan<br />
har kommit samfunden till del som gåvor till<br />
missi<strong>on</strong>en... Om man menar allvar med kravet<br />
på vägledande reformer via företagen bör man<br />
... <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> sälja aktierna under försöksperioden. ...<br />
Det är svårt att få ett klart begrepp om opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>en<br />
om »disinvestment<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> bland sydafrikanska<br />
kyrkor och kyrkoledare. ...<br />
Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden har ... tillagt<br />
»att om föreslagna åtgärder från företagens<br />
sida under åren 1974–1976 <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> verkställs, efter<br />
1976 kräva sådan lagstift<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och handlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngspraxis,<br />
som reglerar svensk företagsamhet<br />
i södra Afrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Kvar står också kyrkornas och<br />
missi<strong>on</strong>sorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>ernas ansvar ...<br />
Makarna Wikström berättar<br />
Till dem som tidigt var aktiva i opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
i Sverige hör Ingrid Eckerdal Wikström och<br />
Lester Wikström.<br />
Ingrid Eckerdal Wikström:<br />
Jag deltog i mötet med WCC:s centralkommitté<br />
i Utrecht 1972 som ungdomsdelegat,<br />
utsedd av Svenska kyrkan. Jag arbetade som<br />
studentsekreterare i SKM. Mötet i Utrecht blev<br />
historiskt. Rasism hade tidigare fördömts av<br />
WCC men nu beslöt man sig för att gå från ord<br />
till handling och använda sin ek<strong>on</strong>omiska<br />
makt för att bekämpa rasismen.<br />
WCC:s generalförsamling i Uppsala 1968 hade<br />
rekommenderat att man skulle dra tillbaka investeringar<br />
i »instituti<strong>on</strong>er som befäster rasism<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Hur denna rekommendati<strong>on</strong> skulle omsättas i<br />
praktiken diskuterades i en k<strong>on</strong>ferens i Canterbury<br />
1969 som lade grunden till WCC:s program<br />
mot rasism, PCR. Det berättades att mötet i Canterbury<br />
varit stormigt, och också i Utrecht var det<br />
hårda motsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
Media från hela världen, västvärlden i varje<br />
fall, bevakade mötet i Utrecht, och det var tydligt<br />
att kyrkornas hot om att dra tillbaka investeringar<br />
i södra Afrika skakade den finansiella<br />
världen. Det var en laddad stäm<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng med<br />
hårda inlägg från olika sidor. Majoriteten ställde<br />
sig bakom beslutet att WCC för sin del skulle<br />
sälja värdepapper i företag och banker med<br />
engagemang i södra Afrika. Centralkommittén<br />
rekommenderade också medlemskyrkorna att<br />
antingen använda sitt aktieinnehav för att<br />
påverka företag i södra Afrika att skapa goda<br />
villkor för sina arbetare eller om det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> lyckades<br />
att sälja sina aktieinnehav i företag i södra<br />
Afrika.<br />
Andra svenskar som var med i Utrecht var Olle<br />
Dahlén, ordförande för CCIA inom WCC, och<br />
Olle Engström, ledamot av WCC:s centralkommitté.<br />
28 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Texten i den lilla svarta rutan lyder: »Många anser att södra<br />
Afrika bra motsvarar bilden av paradiset på jorden. Här<br />
finns stora naturtillgångar, bra klimat och åkrar stora nog<br />
att föda en befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng mycket större än den nuvarande.<br />
Och den stora resursen är alla barnen, som bara önskar att<br />
leva i fred och frihet. Men apar<strong>the</strong>idsystemet är det stora<br />
hindret. Många barn gör motstånd mot apar<strong>the</strong>id.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
När jag kom tillbaka till Uppsala rapporterade<br />
jag naturligtvis från mötet. Jag minns särskilt<br />
hur Lester Wikström sedan kom in på mitt<br />
rum och bad att få ta del av dokumentati<strong>on</strong>en<br />
från mötet. Han fick hela min pärm med papper<br />
från Utrecht, och det var början till SEN:s<br />
arbete med frågan.<br />
Texten i den lilla svarta rutan lyder: »Barnen i grannländerna<br />
lider av Sydafrika-stödda banditers härj<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar. Skador<br />
och död genom räder och trampminor, undernäring<br />
på grund av förstörda skördar är verklighet för milj<strong>on</strong>tals<br />
barn. – På grund av dessa banditers härj<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar tvingas<br />
många barn leva som flyktingar, andra i ständig ångest.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Lester Wikström:<br />
Mitt intresse för Sydafrika kom på 1960-talet,<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> jag blev föreståndare för stiftsgården i Skellefteå.<br />
Vid ungdomssamlingar körde jag ofta<br />
ett bildband om Sydafrika. Jag tror det var SUL<br />
som gett ut det, och jag vill minnas att det var<br />
Per Wästbergs röst man hörde. Bland bilderna<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 29
Kyrkornas U-forum och ISAK samarbetade för att få fram<br />
budskapet från södra Afrikas barn.<br />
fanns Nels<strong>on</strong> Mandela där han satt på Robben<br />
Island och knackade sten.<br />
I början på 70-talet blev Lester Wikström tillfrågad<br />
om han ville komma till SKM i Uppsala som<br />
litteratur- och pressekreterare, och 1972 undrade<br />
Bo Wirmark om han <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> ville efterträda h<strong>on</strong>om<br />
Hela världens kyrkor bad för Sydafrika.<br />
som sekreterare i SEN:s <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella utskott.<br />
Det hade Tore Furberg, som <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> var direktor på<br />
SKM, ingenting emot.<br />
1972 fick SEN en ny ordförande, ärkebiskop<br />
Olof Sundby. Vårt första stora ärende var ett<br />
brev från WCC. Det gällde beslutet i Utrecht,<br />
och vårt uppdrag i IU blev att försöka ta reda<br />
30 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
på hur det låg till med löner och arbetsförhållanden<br />
i de svenska företagen i södra Afrika. Vi<br />
började med att skicka ut ett frågeformulär till<br />
företagen: Vilka och hur stora är företagets<br />
investeringar? Vilka löner har arbetarna? Hur<br />
stora är skillnaderna mellan vita och svarta<br />
arbetare?<br />
K<strong>on</strong>takt togs också med några som tidigare varit i<br />
södra Afrika och försökt få svar på sådana frågor.<br />
En var Sven-Ivan Sundqvist på DN, som just<br />
kommit ut med boken »Sydafrikas gul<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g>lder<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. En<br />
annan var Åke Magnuss<strong>on</strong> som var doktorand<br />
vid Göteborgs u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet och hade ett uppdrag<br />
från LO att titta på svenska företags investeringar<br />
i Sydafrika.<br />
Besök i södra Afrika<br />
I januari och februari 1975 gjorde jag själv en<br />
resa till södra Afrika för att på ort och ställe<br />
studera de svenska företagen där nere. Bland<br />
annat behövde vi underlag för de frågor vi<br />
tänkte ställa på företagens bolagsstämmor i<br />
Sverige.<br />
Efter mitt besök i Sydafrika åkte jag till Rhodesia<br />
som det <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> hette, numera Zimbabwe.<br />
När jag kom till flygplatsen i Bulawayo väntade<br />
Olle Axelss<strong>on</strong>, en av missi<strong>on</strong>ärerna, på mig. Jag<br />
skymtade h<strong>on</strong>om i en dörrspringa men kom<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> längre. Det blev stopp redan hos passk<strong>on</strong>trollanten.<br />
Varför jag <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var välkommen fick jag veta<br />
på det papper som jag skulle underteckna. Det<br />
hänvisade till en paragraf i Migrati<strong>on</strong> Act. Jag<br />
På uppma<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av Kyrkornas Världsråd bad världens kyrkor<br />
för Namibia.<br />
fick tillåtelse att tala med Olle Axelss<strong>on</strong> i telef<strong>on</strong><br />
på engelska. Han tog k<strong>on</strong>takt med en<br />
advokat, men eftersom det var lördag kunde<br />
ingenting hända förrän på måndag, och jag var<br />
tvungen att vända med första flyg.<br />
Tillbaka i Sydafrika tog Lester Wikström k<strong>on</strong>takt<br />
med Sveriges envoyé, som befann sig i Kapstaden,<br />
och läste upp en kopia av dokumentet han fått att<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 31
I Sverige avlöste den ena dem<strong>on</strong>strati<strong>on</strong>en den andra till stöd<br />
för ANC och bojkott av Sydafrika.<br />
underteckna. Den paragraf det hänvisade till<br />
kände envoyén till. Tyvärr var han förhindrad att<br />
ingripa. Det kunde han göra bara i fall av livsfara.<br />
Anled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen till att jag <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var välkommen till<br />
Rhodesia var nog en fråga som jag ställt till en<br />
del av de företag jag besökt i Sydafrika: »Om<br />
någ<strong>on</strong> vecka reser jag till Rhodesia. Om jag finner<br />
ert företag där, hur förklarar <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> detta?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> Sverige<br />
hade ett förbud mot investeringar i Rhodesia.<br />
Bolagsstämmor<br />
Mest omskrivet blev ärkebiskop Olof Sundbys<br />
besök på ASEA:s bolagsstämma den 14 mars 1975.<br />
ASEA begärde att få se frågorna i förväg och fick<br />
det.<br />
När vi kom till bolagsstämman i Västerås fick<br />
vi beskedet att ärkebiskopens framträdande<br />
skulle läggas efter själva stämman och att<br />
ASEA redan besvarat frågorna och skulle dela<br />
ut frågorna och svaren efter bolagsstämman.<br />
Jag förklarade att ärkebiskopen förberett följdfrågor<br />
beroende på svaren. Då skulle det ju bli<br />
litet av en dialog. Dessutom var vi där som<br />
aktieägare och hade rätt att ställa frågor.<br />
Bevak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen från massmedias sida var mycket<br />
stor.<br />
Det rådde en förbindlig atmosfär på ASEA:s<br />
stämma. Det kan man <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> säga om Volvos<br />
bolagsstämma. Där var det missi<strong>on</strong>sföreståndare<br />
Gösta Hedberg som höll ett anförande och ställde<br />
frågor. Efter en ganska lugn inled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng började<br />
burop höras. Någ<strong>on</strong> ropade: »Kasta ut prästen!<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Själv gick jag också på Electrolux bolagsstämma<br />
i Stockholm den 31 maj 1976. Företaget<br />
hade i svaret på våra skriftliga frågor dolt det<br />
städbolag man hade i Sydafrika. Det betalade<br />
löner under existensmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>mum. På bolagsstämman<br />
erkände man städbolagets existens och<br />
lovade se över lönerna. Jag minns fortfarande<br />
bolagets ann<strong>on</strong>ser i Sydafrika: »We keep South<br />
Africa clean<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Förbud<br />
Mot bakgrund av de svar vi fått från svenska<br />
företag utarbetades det handlingsprogram som<br />
SEN antog 1977. Jag blev sedan biträdande<br />
sekreterare i den Sydafrikautred<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng som tillsattes<br />
1977. Ett år senare kom lagförslaget För-<br />
32 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Olof Sundby och Marcus Wallenberg.<br />
bud mot investeringar i Sydafrika (SOU<br />
1978:53).<br />
Debatten om sankti<strong>on</strong>er mot Sydafrika blev<br />
stundtals häftig. För mitt pers<strong>on</strong>liga ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngstagande<br />
blev ett uttalande 1976 av KI och dess<br />
direktor Beyers Naudé avgörande: »Investeringar<br />
i Sydafrika är investeringar i apar<strong>the</strong>id<br />
och därför omoraliska, orättfärdiga och exploaterande.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
ASEA<br />
»’Om Gud rår och d<strong>on</strong>a håller…’ sa Marcus W<br />
till ärkebiskopen<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Så löd rubriken i DN över<br />
reportaget från ärkebiskop Olof Sundbys besök<br />
på ASEA:s bolagsstämma den 14 mars 1975. Han<br />
var där både som ärkebiskop i Svenska kyrkan<br />
och som ordförande i SEN.<br />
En av de bilder som illustrerar artikeln visar<br />
Sundby och Wallenberg skaka hand med varand-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 33
a. Bildtexten lyder: Ȁrkebiskop Olof Sundby<br />
och finanskungen Marcus Wallenberg i värdig<br />
duell på Aseas bolagsstämma.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> Det var dock Curt<br />
Nicolin som till större delen förde ordet för<br />
ASEA:s räk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. I artikeln, signerad Hans Green,<br />
finns en redogörelse för det replikskifte som ägde<br />
rum mellan Olof Sundby och<br />
h<strong>on</strong>om. Texten lyder (efter lätt<br />
redigering):<br />
Efter en allmän översikt om<br />
SEN:s agerande i Sydafrikafrågan<br />
övergick ärkebiskopen<br />
till frågeställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna:<br />
Ärkebiskopen: Hur stor<br />
är räntabiliteten hos ASEA i<br />
Sydafrika?<br />
Nicolin: Den är 15 procent<br />
före skatt. Men denna<br />
förränt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng har <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> varit<br />
tillräcklig för att finansiera<br />
företagets rörelse, och förra året företogs därför<br />
en nyemissi<strong>on</strong>.<br />
På ärkebiskopens följdfråga om 15 procent<br />
gällde eget eller totalt kapital svarade hr Nicolin<br />
att det gällde det totala kapitalet och att<br />
räntabiliteten på eget kapital var 17 procent.<br />
När det gällde frågan om de svarta arbetarnas<br />
löner uttryckte sig hr Nicolin så här:<br />
– Utöver k<strong>on</strong>tantlönerna har de svarta<br />
andra löneförmåner som är relativt större än<br />
för de vita. Den ständigt pågående utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
av de svarta fortsätter i växande takt, som i<br />
sin tur leder till en oavbruten förskjut<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng från<br />
enklare till mer kvalificerade arbeten och där-<br />
»Det är ju så många av ASEA:s<br />
svarta arbetare i Pretoria som<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kan läsa eller skriva. Vill<br />
ASEA förbättra deras sociala<br />
situati<strong>on</strong> genom att erbjuda<br />
dessa anställda möjligheter att<br />
lära sig läsa och skriva?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
OLOF SUNDBY<br />
med högre löner för de anställda.<br />
Ärkebiskopen: Är det ASEA:s målsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
att för lika prestati<strong>on</strong> betala lika lön i<br />
Sydafrika?<br />
Nicolin: Ja!<br />
Ärkebiskopen: Det finns än så länge inga<br />
fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar i Sydafrika.<br />
Vilka möjligheter har de<br />
svarta anställda i ASEA att i<br />
nuvarande situati<strong>on</strong> framföra<br />
sina lönekrav och förhandla<br />
om sina lönevillkor?<br />
Nicolin: Ja, lönerna diskuteras<br />
nu i ett slags företagsnämnd.<br />
I väntan på att<br />
svarta fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar kommer<br />
upprätthålls effektiva<br />
kanaler mellan företagsled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
och svarta anställda i<br />
lönefrågor. Jag tror det är<br />
viktigt att förhandlingar kommer till stånd för<br />
att orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sera fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar som kan verka<br />
under vederbörliga former och verkligen företräda<br />
de anställda.<br />
Ärkebiskopen: Det är ju så många av ASEA:s<br />
svarta arbetare i Pretoria som <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kan läsa<br />
eller skriva. Vill ASEA förbättra deras sociala<br />
situati<strong>on</strong> genom att erbjuda dessa anställda<br />
möjligheter att lära sig läsa och skriva?<br />
Nicolin: Cirka 40 procent av de svarta kan<br />
uppskatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsvis <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> läsa eller skriva ett enkelt<br />
brev. Vi tror att ASEA Electric i Sydafrika är<br />
positiv till att kurser i läs<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och skriv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
arrangeras, men det finns inga sådana planer<br />
34 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
för närvarande, eftersom inga önskemål framställts<br />
från de svarta anställda om detta. Men<br />
ASEA skall dock föreslå sådan utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng hos<br />
led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen för ASEA Electric.<br />
Ärkebiskopen: Det har k<strong>on</strong>staterats en växande<br />
otålighet bland de svarta arbetarna i Sydafrika.<br />
Finns det några<br />
möjligheter att bedöma<br />
hur lång tid det kan ta att<br />
reducera gapet mellan<br />
svarta och vita?<br />
Nicolin: Det är svårt att<br />
svara på detta, men våra<br />
ambiti<strong>on</strong>er är att fortsätta<br />
på den inslagna vägen.<br />
Ärkebiskop Olof Sundby<br />
tyckte av allt att döma<br />
att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara Curt Nicolin<br />
borde besvara hans frågor.<br />
Avslut<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsvis riktade han en direkt fråga till<br />
ASEA:s styrelseordförande Marcus Wallenberg:<br />
– Eftersom doktor Wallenberg är en mycket<br />
känd representant för en rad svenska företag,<br />
vill jag fråga h<strong>on</strong>om om det för svensk företagsverksamhet<br />
i utlandet finns en allmän etisk<br />
policy. Bör <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> den svenska företagsamheten i<br />
utlandet uppställa något slags »etiskt mi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>mum<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
för sin verksamhet?<br />
Marcus Wallenberg svarade raskt:<br />
– Jag tackar för denna chans att gå in i<br />
debatten. I den mån jag kan bedöma förhållandena<br />
måste jag svara ett obetingat ja på frågan.<br />
ASEA har verksamhet i 40 länder, och vi har<br />
det rättesnöret att vi lokalt försöker vara goda<br />
»Men självfallet finns det<br />
bland svenska företagare med<br />
deras bakgrund och uppfostran<br />
en ambiti<strong>on</strong> att tillföra dessa<br />
länder vårt vetande och hjälpa<br />
till att skapa en god<br />
levnadsstandard.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
MARCUS WALLENBERG<br />
medborgare och lyda lokala lagar.<br />
– Men självfallet finns det bland svenska<br />
företagare, med deras bakgrund och uppfostran,<br />
en ambiti<strong>on</strong> att tillföra dessa länder<br />
vårt vetande och hjälpa till att skapa en god<br />
levnadsstandard. Förhållandena varierar emellertid<br />
från land till land, och<br />
vi har <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> möjlighet att göra<br />
förändringar som endast<br />
kan genomföras av de makthavande.<br />
Och så var man framme<br />
vid finalen i ärkebiskopens<br />
inhopp i industriella sammanhang:<br />
Jag tackar för det seriösa<br />
sätt på vilket ASEA tagit upp<br />
mina frågor och propåer. Jag<br />
skulle vilja sluta med ett<br />
citat ur skalden Snoilskys ’Svenska bilder’:<br />
– Så träffas vi på nytt om ett år i Värnamo…<br />
Marcus Wallenberg tyckte avslut<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsvis att<br />
ärkebiskopen gjort ett fint och värdigt framträdande<br />
i frågestunden och replikerade på ärkebiskopens<br />
citat om att de skulle träffas igen:<br />
– Om Gud råder och »d<strong>on</strong>a<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> håller, ja.<br />
Litet mera privat efter sammandrabb<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
sammanfattade ärkebiskopens fredagens<br />
akti<strong>on</strong> på ASEA:s bolagsstämma så här:<br />
– Det väsentligaste är <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vad man svarar<br />
här på bolagsstämman, utan vad man gör i<br />
Sydafrika.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 35
Fortsatt engagemang<br />
SEN fortsatte att följa utvecklingen i södra Afrika,<br />
särskilt Sydafrika, ta del av <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella synpunkter<br />
och ståndpunkter, såväl i den allmänna<br />
som kyrkliga debatten, och delta i debatt och opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
i Sverige. De nära k<strong>on</strong>takterna<br />
med WCC hade stor betydelse. Olof Sundby var<br />
en av WCC:s presidenter 1975–1983, Olle Dahlén<br />
ordförande i CCIA samma period och Olle<br />
Engström ledamot av WCC:s centralkommitté<br />
1968–1983.<br />
1979 kom, efter mycket politiskt kattrakande,<br />
den första lagen i Sverige om förbud mot nyinvesteringar<br />
i Sydafrika och Namibia, och lagen om<br />
förbud mot införsel av jordbruksvaror från Sydafrika<br />
trädde i kraft 1 januari 1986. Till slut kom<br />
1987 en förord<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng om att varor <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> fick föras ut<br />
ur Sverige om de skulle till Sydafrika. En heltäckande<br />
lagstift<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng som hindrade svenska företag<br />
att genom sin verksamhet i Sydafrika stödja<br />
apar<strong>the</strong>idregimen kom aldrig till stånd.<br />
SEN följde och kommenterade lagstift<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsarbetet.<br />
I samarbete med andra orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er,<br />
däribland ISAK, stod SEN bakom flera uttalanden,<br />
remissvar, telegram och brev, bland annat till<br />
den svenska regeringen.<br />
SEN bidrog till opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen också<br />
genom publiceringen av böcker och skrifter.<br />
1972 kom »Kampen mot rasismen<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
1982 fick ISAK IU:s uppdrag att genomföra en<br />
undersök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av Sveriges handel med Sydafrika,<br />
Sveriges agerande i tidigare bojkottakti<strong>on</strong>er och<br />
tillämp<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen av vapenembargot. Skriften kom<br />
1983: »Isolera apar<strong>the</strong>id. En undersök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng utförd<br />
Artiklar ut Svensk Veckotid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng 1974 och 1975.<br />
36 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 37
av Isolera Sydafrika-kommittén på uppdrag av<br />
Svenska ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska nämnden<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
1984 översattes »<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> churches report <strong>on</strong> forced<br />
removals in South Africa<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> till svenska och fick<br />
titeln »Tvångsförflytt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Svart verklighet i Desm<strong>on</strong>d<br />
Tutus Sydafrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Legati<strong>on</strong>en i Pretoria<br />
Utan Sveriges legati<strong>on</strong> i Pretoria hade SEN:s stöd<br />
till enskilda och antiapar<strong>the</strong>idorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er i<br />
Sydafrika varit omöjligt. De som arbetade där<br />
gjorde det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara som diplomater och tjänstemän<br />
utan också som tänkande, kännande och<br />
engagerade män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor.<br />
Följande exempel på skrivelser som kom från<br />
legati<strong>on</strong>en belyser detta – och en del av det som<br />
hände i Sydafrika.<br />
Fader Mkatshwa<br />
I november 1983 kom underrättelsen att generalsekreteraren<br />
i katolska biskopsk<strong>on</strong>ferensen,<br />
Smangaliso Mkatshwa, fortfarande hölls fängslad<br />
i Ciskei. Mkatshwa satt först i fängelse under fyra<br />
månader efter upproret i Soweto 1976 och fick<br />
sedan genom bannlys<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng sin rörelsefrihet kraftigt<br />
beskuren fram till 1983. Då anklagades han<br />
för uppvigling. Han släpptes ur fängelset i Ciskei i<br />
mars 1984. 1986 togs han till fånga igen och torterades.<br />
När han blev fri 1988 blev han generalsekreterare<br />
för ICT. Idag är han borgmästare i<br />
Pretoria.<br />
Smangaliso Mkhatshwa lämnade den 21 augusti<br />
Den utgavs av SEN tillsammans med SFN och<br />
ISAK.<br />
1984 kom också »Kamp mot apar<strong>the</strong>id<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, som<br />
var SEN:s yttrande över Sydafrikakommitténs<br />
betänkande »Svensk sydafrikapolitik<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Det avgavs<br />
tillsammans med SMR och SKU.<br />
1986 en »Affidavit <strong>on</strong> my <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rrogati<strong>on</strong><str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, ett<br />
skrämmande vittnesbörd om tortyr. Han berättar<br />
om metoder som är såväl grymma och plågsamma<br />
rent fysiskt som mänskligt förnedrande.<br />
SACC<br />
I september 1984 kom en redogörelse för de<br />
invänd<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar som cirkulerade i Sydafrika mot att<br />
Desm<strong>on</strong>d Tutu, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> generalsekreterare i SACC,<br />
skulle få Nobels fredspris. Nu fick han ju priset,<br />
och SEN:s <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g>varande generalsekreterare Lars B.<br />
Stenström fick tolka h<strong>on</strong>om i en mycket omtalad<br />
predikan i Storkyrkan i Stockholm.<br />
Litet senare samma år kom underrättelsen att<br />
polisen i Johannesburg den 9 oktober gjort en<br />
raid i Khotso House, plats för SACC:s och andra<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>ers k<strong>on</strong>tor.<br />
Ungefär samtidigt sände legati<strong>on</strong>en över ett<br />
anförande som Beyers Naudé hållit i Pretoria<br />
Press Club:<br />
Pressklubben är en relativt k<strong>on</strong>servativ församling<br />
med många medlemmar från Nati<strong>on</strong>alistpartiets<br />
press. En som var med vid det tillfälle<br />
som föredraget hölls har berättat, att det blev<br />
38 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Apar<strong>the</strong>ids poliser 1980.<br />
alldeles tyst sedan Dr Naudé avslutat. Den vanligtvis<br />
mycket debattlystna journalistskaran<br />
hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> en fråga att ställa. De närvarande tolkade<br />
nog denna tystnad var och en på sitt sätt.<br />
Min sagesman menade, att det var som alla fått<br />
ett klubbslag i huvudet. De ställde sig frågor<br />
som Vem är nu denne Naudé, Var passar han<br />
in, Hur skall vi bemöta h<strong>on</strong>om etc. För oss<br />
säger han ju inget nytt, men han säger det som<br />
sagt mycket bra.<br />
I november 1984 kom meddelandet att Desm<strong>on</strong>d<br />
Tutu blivit biskop och lämnat posten som generalsekreterare<br />
i SACC och i december att Beyers<br />
Naudé planerade att resa till Europa, men i början<br />
av januari 1985 skrev legati<strong>on</strong>en:<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 39
Dr Naudés utnäm<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till chef för South African<br />
Council of Churches ändrar väsentligt<br />
hans resplaner. Han avser tillträda SACC den 3<br />
februari. … Han har efter samråd … kommit<br />
fram till att han bör besöka<br />
Europa så snart sig göra låter. …<br />
Den planerade resan i januari<br />
måste således inställas.<br />
Beyers Naudé blev sedan vid flera<br />
tillfällen en kär gäst på SEN:s kansli.<br />
Fängslanden<br />
I början av 1985 skrev legati<strong>on</strong>en<br />
också detta:<br />
Grunderna för hävdandet av mänskliga rättigheter<br />
i Sydafrika och Namibia har <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> förbättrats<br />
under 1984. Fortfarande gäller de apar<strong>the</strong>idlagar<br />
och säkerhetsförfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar som möjliggör<br />
för myndigheterna att sätta sig över fundamentala<br />
MR: Tillämp<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen av säkerhetslagen<br />
kom att drabba fler män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor med frihetsberövande<br />
under 1984 än tidigare. Ett<br />
rekordhögt antal pers<strong>on</strong>er hölls sålunda fängslade<br />
utan anklagelse och domstolspröv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
De flesta kvarhållna släpptes i december.<br />
Påtryck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar utifrån kan ha bidragit. Från<br />
Namibia har ytterligare uppgifter om övergrepp<br />
av sydafrikanska militären mot civila<br />
enskilda nått omvärlden.<br />
I augusti–september 1986 sände legati<strong>on</strong>en över<br />
en förteck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng över fängslade:<br />
Undantagstillstånd infördes i mitten av ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>.<br />
»Minst tjugo män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
sköts ihjäl förra veckan<br />
i W<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rveld, några mil<br />
från Pretoria. Polisens<br />
metoder hårdnar alltmer<br />
i Pretoria-området.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Regeringen publicerade förra veckan en förteck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
på 8500 fängslade sedan dess. Den<br />
upptog <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> sådana som varit fängslade mindre<br />
än 30 dagar och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> heller pers<strong>on</strong>er, som fängslats<br />
enligt annan lagstift<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng än<br />
undantagstillståndets. Representanter<br />
för mänskliga rättigheter<br />
har hävdat, att antalet fängslade<br />
snarare bör vara mellan 12000<br />
och 15000. Ett stort antal av dem<br />
är under 18 år.<br />
Observatörer<br />
Inför våra planer att sända<br />
jurister som observatörer vid<br />
högförräderirättegångarna rapporterade Jan<br />
Lundvik i maj 1986 om sina ansträng<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar att få<br />
myndigheterna att bevilja visum och hjälpa våra<br />
representanter i deras uppgift. De hoppingivande<br />
svar han fick visade sig till slut <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vara mycket<br />
värda.<br />
Dödsskjut<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
Den 3 april 1986 meddelade legati<strong>on</strong>en i Kapstaden<br />
följande om dödsskjut<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar i Bophuthatswana:<br />
Minst tjugo män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor sköts ihjäl förra veckan<br />
i W<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rveld, några mil från Pretoria. Polisens<br />
metoder hårdnar alltmer i Pretoria-området.<br />
21–23 mars arresterades ett stort antal pers<strong>on</strong>er<br />
i W<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rveld. Polisen fängslade andra och slog<br />
dem med piskor men släppte dem. Den 22<br />
mars opp<strong>on</strong>erade ungdomar i W<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rveld.<br />
Några bussar förstördes med bensinbomber.<br />
40 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Den 23 beslöt kvinnor i W<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rveld att kalla till<br />
massmöte. De k<strong>on</strong>taktade polisen härom. Polisen<br />
lovade komma till mötet <strong>on</strong>sdagen den 26<br />
och förklara bl a varför arresteringarna hade<br />
skett.<br />
Den 26 på morg<strong>on</strong>en samlades c:a 40 000<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor i W<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rveld. De flesta satt på marken.<br />
Polisen kom som lovat kl. 9.00 men sade<br />
att män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorna måste vänta till eftermiddagen,<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> mi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stern för lag och ord<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för Bophuthatswana<br />
lovat komma. Polisen avlägsnade<br />
sig därefter. C:a 15 minuter senare körde polisbilar<br />
upp. Ett stort antal poliser hoppade ur. En<br />
talesman för dem sade att mötet var illegalt.<br />
Män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorna genmälde att det ju tillkommit<br />
med polisens tillstånd. Därefter öppnade polisen<br />
eld in i folkmassan. Folk flydde åt alla håll.<br />
Många var gamla och kunde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> springa.<br />
Det är ännu oklart hur många som dog. Det<br />
är i alla händelser över 20. Också okänt hur<br />
många som sårades. C:a 2000 arresterades.<br />
Samtliga arresterade är släppta mot borgen.<br />
SACC och SACBC har betalat den.<br />
Polisen försöker nu under hot tvinga de<br />
anhöriga att underteckna tillstånd för polisen<br />
att begrava de döda. Detta för att undvika en<br />
stor begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. En massbegrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av 123 planeras<br />
till <strong>on</strong>sdagen den 9 april.<br />
I Crossroads i Kapstaden ryckte polis ut och bröt<br />
upp grupper och dem<strong>on</strong>stranter med gummikulor,<br />
hagel och tårgas. Adert<strong>on</strong> pers<strong>on</strong>er dödades<br />
(eller avled senare av skador), därav flera t<strong>on</strong>åringar.<br />
En tolvåring omkom. Över två hundra<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor skadades, många allvarligt.<br />
Från legati<strong>on</strong>sfilialen i Kapstaden kom följande:<br />
Här frågar man varför polisen behöver gå fram<br />
så brutalt. Varför kan den <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> uppföra sig som<br />
kravallpolis på andra håll som skyddar sig från<br />
stenkast<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng genom hjälmar och sköldar? Svaret<br />
tycks vara att polisen här är uppfostrad att<br />
trotsa faran, att visa sig modig. Men jag tror att<br />
förakt för de svartas liv och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>gritet spelar in.<br />
Det är bara genom misshandel och dödande<br />
som polisen tror sig uppfattas med respekt av<br />
de svarta.<br />
Lagförslag<br />
I mars 1988 fick vi från legati<strong>on</strong>en texten till ett lagförslag.<br />
Det gällde förbud mot mottagande av<br />
pengar från utlandet för politiska syften, den så<br />
kallade Promoti<strong>on</strong> of Orderly Internal Politics Bill.<br />
Eric Molobi<br />
Ett meddelande i ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1988 handlade om Eric<br />
Molobi:<br />
Eric Molobi (Nati<strong>on</strong>al Educati<strong>on</strong> Crisis Committee,<br />
besökte Sverige hösten 1987), som är<br />
fängslad enligt undantagstillståndet, har förflyttats<br />
från den polisstati<strong>on</strong> där han hölls till fängelset<br />
i Krugersdorp. Det är ett av de mest ökända<br />
fängelserna. … Molobi hålls i isoleringscell.<br />
En timme om dagen får han moti<strong>on</strong>era och<br />
träffar <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> övriga fångar. Han har det således<br />
betydligt sämre än t ex ledarna i UDF, som ju är<br />
tillsammans och kan träffas under dagtid.<br />
Molobi läser per korresp<strong>on</strong>dens på u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet<br />
och har redan klarat av en del tentamina.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 41
Delegati<strong>on</strong> med och utan förhinder<br />
I februari 1986 inbjöd Beyers Naudé, generalsekreterare<br />
i SACC, SEN att sända en delegati<strong>on</strong><br />
till Sydafrika. Inbjudan accepterades, och SEN:s<br />
medlemmar utsåg representanter att ingå i delegati<strong>on</strong>en.<br />
Lämplig förberedelselitteratur valdes<br />
ut, och de som skulle åka fick tillfälle att i Stockholm<br />
möta Frank Chikane från ICT och Rudolph<br />
Meyer från Pretoria Council of Churches i januari<br />
respektive februari 1987.<br />
Tiden för delegati<strong>on</strong>en var tänkt 19 februari – 6<br />
mars 1987. De sydafrikanska myndigheterna förhalade<br />
beskedet om visa för delegati<strong>on</strong>en. Samma<br />
dag vi skulle ha åkt kom meddelandet om avslag.<br />
Vår beredskap att åka några dagar senare än vi<br />
uppgivit – ifall vi skulle få visum i sista stund – var<br />
av noll och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>t värde. Legati<strong>on</strong>en i Stockholm<br />
försåg oss däremot med tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsartiklar och<br />
annat som den ansåg vi borde ta del av.<br />
Till Sverige i stället<br />
I det läget anhöll SEN hos SIDA om medel för att<br />
i stället inbjuda en delegati<strong>on</strong> från Sydafrika och<br />
Namibia att komma till Sverige. Jag kunde börja<br />
planera för denna delegati<strong>on</strong> tillsammans med<br />
Beyers Naudé, SACC, och Abisai Shejavali, CCN,<br />
under en k<strong>on</strong>ferens i Lusaka i början av maj 1987.<br />
Gruppen skulle bestå av tolv pers<strong>on</strong>er, sex från<br />
Sydafrika och sex från Namibia.<br />
Delegati<strong>on</strong>en var i Sverige 5‒20 december 1987,<br />
delades in i tre grupper om fyra och for till olika<br />
platser för besök i kyrkor och församlingar, skolor<br />
och u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet, före<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar och orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>satio-<br />
ner. På programmet stod också informati<strong>on</strong>ssamlingar<br />
och seminarier, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvjuer och<br />
pressk<strong>on</strong>ferenser. Det blev goda tillfällen att sprida<br />
informati<strong>on</strong> om förhållandena i Sydafrika och<br />
Namibia och att knyta pers<strong>on</strong>liga k<strong>on</strong>takter. I<br />
delegati<strong>on</strong>en fanns representanter för elev-, ungdoms-,<br />
kvinno- och fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
samt lärare och kyrkoledare.<br />
En grupp besökte Stockholm och Uppsala<br />
första veckan och Örebro och Kristinehamn den<br />
andra, en annan Malmö och Lund och sedan<br />
Göteborg, den tredje Sundsvall och Västerås. De<br />
lokalt ansvariga grupperna lade ner stor omsorg<br />
på programmet. Besöken observerades och skildrades<br />
i lokalpressen.<br />
Inkvarteringen löstes delvis genom att besökarna<br />
bodde i priva<strong>the</strong>m, vilket hade det goda<br />
med sig att pers<strong>on</strong>liga k<strong>on</strong>takter knöts men<br />
tyvärr också betydde att sydafrikanerna och<br />
namibierna fick färre tillfällen att tillsammans<br />
reflektera över vad de mötte och upplevde.<br />
En av deltagarna – jag vill minnas att det var<br />
ICT:s styrelseordförande Sipho Masemola –<br />
berättade glädjestrålande för mig vid återsamlingen<br />
i Stockholm att han lärt sig det svenska<br />
ordet morfar. Han hade blivit något av en morfar<br />
för familjen han bodde hos.<br />
Besöket inleddes och avslutades i Stockholm.<br />
Under dagarna där mötte delegati<strong>on</strong>en representanter<br />
för SEN, UD, SIDA, ISAK och AGIS. Vi<br />
kunde också visa »<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Cry of Reas<strong>on</strong><str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, filmen<br />
om Beyers Naudé.<br />
42 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Hans <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>an Franck i dem<strong>on</strong>strati<strong>on</strong>ståg i Stockholm 1982.<br />
Högförräderirättegångar<br />
I mitten av 1980-talet stod ett stort antal kvinnor<br />
och män åtalade i Sydafrika för högförräderi mot<br />
staten. De som befanns skyldiga kunde få plikta<br />
med livet. Deras »brott<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> bestod i de flesta fall i att<br />
ha varit med om att bygga upp UDF, som samlade<br />
mer än sex hundra orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er, alla opposi-<br />
ti<strong>on</strong>ella mot apar<strong>the</strong>idregimen. Det var i den<br />
sydafrikanska regeringens ög<strong>on</strong> sammansvärj<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
och omstörtande verksamhet. Pers<strong>on</strong>alen<br />
vid Sveriges legati<strong>on</strong> i Pretoria följde rättegångarna<br />
intresserat och uppmärksamt och rapporterade.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 43
Apar<strong>the</strong>idregimen satte <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara brottslingar utan också politiska motståndare<br />
i fängelse.<br />
SEN tillsatte en arbetsgrupp som bestod av<br />
Sture Johanss<strong>on</strong> från Svenska kyrkan, Elisabeth<br />
Miller från ISAK och mig. Vi försökte skapa<br />
underlag för att svenska jurister, eventuellt också<br />
riksdagsledamöter och journalister, skulle kunna<br />
sändas som observatörer till rättegångarna. Vi<br />
anlitade advokat Hans <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>an Franck som k<strong>on</strong>sult<br />
och rådfrågade Kaj Perss<strong>on</strong> vid UD och Margareta<br />
Husén vid SIDA.<br />
Svenska massmedia hade rapporterat relativt<br />
utförligt om rättegångarna. En av dessa, i Pietermaritzburg,<br />
hade inletts med sext<strong>on</strong> anklagade<br />
men lagts ner för tolv. Förhandlingarna mot de<br />
fyra kvarvarande skulle tas upp igen i februari.<br />
Den andra rättegången, i Delmas, skulle ha startat<br />
i januari. I den var tjugotvå pers<strong>on</strong>er åtalade.<br />
Rättegången i Pietermaritzburg hade bevakats<br />
endast sporadiskt av <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella jurister, och<br />
vår k<strong>on</strong>takt med Internati<strong>on</strong>ella juristkommissi<strong>on</strong>en<br />
i Genève tydde på att så skulle bli fallet<br />
också i fortsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen. En k<strong>on</strong>tinuerlig bevak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
från svensk sida skulle därför vara mycket värdefull<br />
och utgöra ett starkt moraliskt stöd för de<br />
anklagade.<br />
I början av januari 1986 skrev jag till Svenska<br />
avdel<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen av Internati<strong>on</strong>ella juristkommissi<strong>on</strong>en<br />
och fick av dess ordförande Lennart Groll en<br />
lista över svenska jurister som skulle vara lämpliga<br />
för observatörsuppdrag i Sydafrika. I slutet av<br />
samma månad meddelade Internati<strong>on</strong>ella juristkommissi<strong>on</strong>en<br />
att den sände<br />
a se<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>or Irish barrister to observe <strong>the</strong> treas<strong>on</strong><br />
trials in Pietermaritzburg and near Johannesburg<br />
during <strong>the</strong> last week of February and first<br />
week of March. I hope your observers will be<br />
going <strong>on</strong> o<strong>the</strong>r dates, so that we have maximum<br />
coverage of <strong>the</strong> trials. … A British solicitor<br />
… who attended preliminary proceedings<br />
of <strong>the</strong>se trials <strong>on</strong> our behalf will also be sending<br />
you direct some briefing materials.<br />
Vi sammanställde allt bakgrundsmaterial vi<br />
kunde få tag på. Vi rekommenderade också de<br />
44 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Den sydafrikanska legati<strong>on</strong>ens avslag på visumansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar var i varje<br />
fall artigt formulerade.<br />
jurister, journalister och riksdagsmän som ville<br />
åta sig observatörsuppdraget att delta i den folkriksdag<br />
mot apar<strong>the</strong>id som skulle äga rum i<br />
februari 1986 i Folkets hus i Stockholm. De som<br />
for till Sydafrika skulle få förbinda sig att omedelbart<br />
efter hemkomsten skriva rapport om rättegångarna<br />
och sina iakttagelser i Sydafrika. Publiciteten<br />
skulle vara minsta möjliga före bevak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsuppdraget,<br />
största möjliga efter det.<br />
Ansökan till SIDA lämnades in i början av<br />
februari. Samtidigt skrev jag till elva väl kvalifice-<br />
rade svenska jurister och frågade om de –<br />
under förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng att de fick visum –<br />
ville åta sig uppdraget som observatörer.<br />
Svaren vi fick var oerhört glädjande. Nästan<br />
alla var beredda att medverka. Två<br />
frågor återstod att lösa: visumfrågan och<br />
finansieringen.<br />
SIDA-ansökan beviljades i april, och vi<br />
bad advokat Hans <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>an Franck, justitierådet<br />
Staffan Vängby och juris doktor<br />
Lennart Geijer att delta. Efter någ<strong>on</strong> tid<br />
stod det klart att Franck och Vängby<br />
skulle åka. Avresa planerades till 18 ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><br />
med hemkomst 3 juli.<br />
I samråd med sydafrikanska k<strong>on</strong>takter<br />
bedömde vi det vara bäst att våra jurister<br />
sökte visum öppet och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> som turister.<br />
Jan Lundvik vid legati<strong>on</strong>en i Pretoria<br />
gjorde vad han kunde för att anhängiggöra<br />
ärendet hos det sydafrikanska utrikesmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>steriet,<br />
och vi hoppades – och trodde<br />
nog också – att regimens önskan att<br />
framhålla Sydafrika som ett rättssamhälle<br />
skulle innebära att visum trots allt beviljades.<br />
Bara några dagar före den planerade avresan kom<br />
emellertid avslagsmeddelandet från den sydafrikanska<br />
legati<strong>on</strong>en i Stockholm.<br />
Man kan fråga sig om all planering i samband<br />
med projektet var bortkastad möda. Jag tror <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
det. Det var positivt för de anklagade att veta att<br />
deras fall uppmärksammades <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ellt.<br />
Regimen tvingades av samma skäl till återhållsamhet<br />
i anklagelser och domar.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 45
Stöd via Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden<br />
Förutom till enskilda pers<strong>on</strong>er, en kyrka och<br />
WCC:s PCR kanaliserade SEN SIDA-stöd till<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er, förlag och tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar i Sydafrika. I<br />
detta kapitel nämns de flesta, dock <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> alla.<br />
Stipendieprogrammet<br />
Stipendieprogrammet var ett samarbete mellan<br />
SEN och EAB, en fristående hjälp- och rådgiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsbyrå<br />
som Beyers Naudé och Wolfram Kistner<br />
byggde upp som pensi<strong>on</strong>ärer. Naudé ägnar<br />
jag ett särskilt kapitel. Kistner hade varit direktor<br />
för SACC:s avdel<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng Justice and Rec<strong>on</strong>ciliati<strong>on</strong>.<br />
Också han var en av de främsta apar<strong>the</strong>idmotståndarna<br />
bland de vita i Sydafrika.<br />
Naudé och Kistner ingick i den kommitté som<br />
valde ut dem som skulle få stipendium. Det skedde<br />
efter ansökan från var och en.<br />
Brev från EAB. Tackbrev från stipendiat.<br />
Inom ramen för projektet anställdes så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom<br />
Keith Bingle och Tom Nkoana av EAB.<br />
Deras uppgift var att admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strera programmet<br />
och hålla k<strong>on</strong>takt med var och en av stipendiaterna<br />
och med respektive lärosäte.<br />
Syftet med stipendieprogrammet var att ge<br />
politiskt medvetna och aktiva svarta ungdomar<br />
möjlighet till högre studier, så att de kunde delta i<br />
uppbyggnaden av det nya Sydafrika. De som fick<br />
ett stipendium skulle ha förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar för u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>-<br />
46 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
versitetsstudier, vara politiskt aktiva och ha en<br />
skriftlig rekommendati<strong>on</strong> från lämpligt sammanhang.<br />
SKM började<br />
SEN övertog programmet från SKM 1984. Det<br />
hade börjat 1981 med ett tiotal »stipendier för<br />
bannlysta<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Första namn på listan var <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> Beyers<br />
Naudé. I ett brev 1981 uttryckte han sin stora<br />
tacksamhet. Han var sedan 1977 bannlyst av den<br />
sydafrikanska regimen, vilket gjorde det omöjligt<br />
för h<strong>on</strong>om att arbeta och utföra den tjänst han<br />
kände sig kallad till. I den belägenheten betydde<br />
stipendiet mycket för h<strong>on</strong>om.<br />
Programmet möjliggjordes av SIDA. Ett brev<br />
dit från Tore Bergman vid SKM i slutet av 1983<br />
ger bakgrunden:<br />
Förtryck och förföljelse av motståndare till<br />
regimen i Sydafrika har ökat under senare år.<br />
De åtgärder som vidtas mot dessa är ofta sådana<br />
att deras möjligheter att tjäna till uppehälle<br />
försvåras eller förhindras helt. ... Ofta är pers<strong>on</strong>erna<br />
i fråga ... ansvariga för en familj. – För<br />
några år sedan fick SKM k<strong>on</strong>takt med ett antal<br />
pers<strong>on</strong>er i denna situati<strong>on</strong> och gjorde upp ett<br />
program för att lämna visst ek<strong>on</strong>omiskt stöd<br />
till dessa i form av ett stipendium för de studier<br />
flertalet bedrev. Då det var svårt, och förenat<br />
med pers<strong>on</strong>lig risk för de enskilda pers<strong>on</strong>erna<br />
att i detalj och fortlöpande informera om individuella<br />
behov, fastställdes ett schabl<strong>on</strong>belopp<br />
på R 1000 per kvartal att utbetalas i form av ett<br />
stipendium till var och en.<br />
Strax därefter meddelade emellertid den svenska<br />
legati<strong>on</strong>en i Pretoria, att den ansåg att stipendieprogrammet<br />
borde övertas av SEN, och så skedde.<br />
Växte hela tiden<br />
I början av 1984 omfattade programmet fjort<strong>on</strong><br />
men växte undan för undan. I slutet av 1985 gällde<br />
det trettiofem pers<strong>on</strong>er. Sedan var det dags att<br />
utöka en av tjänsterna på SEN:s kansli för att ett<br />
program om femtio stipendiater skulle kunna<br />
admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>streras.<br />
Då och <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> fick vi brev från stipendiater som<br />
redogjorde för sina studier, uttryckte sin glädje<br />
över möjligheten att utbilda sig och sin tacksamhet<br />
över stipendiet. I maj 1986, till exempel, skrev<br />
en av dem så:<br />
»I also take this opportu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ty to thank <strong>the</strong> Swedish<br />
Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Council for having granted<br />
me this bursary. As a family man it was proving<br />
progressively difficult to c<strong>on</strong>tinue with<br />
my studies. However, with <strong>the</strong> Council’s grant<br />
I should be able to complete this year of study<br />
and am looking forward to doing an (oläsligt)<br />
degree in 1987.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Det kom många brev av det slaget. I ett av dem,<br />
skrivet från fängelset i oktober 1988, tackade<br />
UDF:s generalsekreterare Popo Molefe och informati<strong>on</strong>ssekreterare<br />
»Terror<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> Lekota, som båda<br />
var anklagade för högförräderi, för det stöd och<br />
den hjälp de fått från Sverige, Lekota också för det<br />
stipendium han fått via SEN. Internati<strong>on</strong>ellt uppmärksammade<br />
blev sedermera de brev Lekota<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 47
Meddelande från legati<strong>on</strong>en i Pretoria angående stipendieprogrammet.<br />
skrev i fängelset till sin dotter.<br />
Breven från stipendiaterna vittnade också om<br />
en hård tillvaro och envis kamp för att upprätthålla<br />
livsmod och mänsklig värdighet.<br />
EAB<br />
Jag hade några gånger tillfälle att besöka EAB:s<br />
k<strong>on</strong>tor i centrala Johannesburg och blev imp<strong>on</strong>erad<br />
av arbetet. Analytisk förmåga, politisk medvetenhet<br />
och teologisk stringens kombinerades<br />
med levande intresse för enskilda män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor och<br />
beredskap att vara till hjälp i stort som smått.<br />
Studenter och andra satt i kö för att få tillfälle att<br />
lägga fram sin sak.<br />
Ryktet om stipendierna spred sig. Det hände<br />
att studenter i Sydafrika anhöll om stipendium<br />
direkt hos SEN i stället för att<br />
vända sig till EAB, som prövade ansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna<br />
och föreslog vilka som skulle<br />
få ett stipendium. Vi i SEN hade ju inga<br />
möjligheter att göra sådana bedöm<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
De ansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar som kom till<br />
oss sände vi sålunda k<strong>on</strong>sekvent över<br />
till EAB. Där steg också hela tiden<br />
antalet ansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar, trots att någ<strong>on</strong><br />
utann<strong>on</strong>sering av stipendierna <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
ägde rum.<br />
I ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1986 framhöll Birgitta Karlström<br />
Dorph vid svenska legati<strong>on</strong>en<br />
i Pretoria att det var dags att finna<br />
någ<strong>on</strong> som kunde »hålla<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> i programmet.<br />
H<strong>on</strong> meddelade också att legati<strong>on</strong>en<br />
ansåg det vara dags för en utök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till ett hundra<br />
pers<strong>on</strong>er.<br />
Omfattande admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strati<strong>on</strong><br />
Birgitta Karlström Dorph arbetade hårt för att få<br />
stipendieprogrammet att flyta. Utan hjälpen från<br />
henne och andra på legati<strong>on</strong>en hade det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> fungerat.<br />
Förenklat kan sägas att programmet i början<br />
av 1988 omfattade hundra stipendiater, mot slutet<br />
av samma år 125 och 1989 150. Det senare året<br />
kompletterade vi det med en katastroff<strong>on</strong>d för<br />
särskilda insatser i akuta lägen. Vi kallade nu programmet<br />
»Stipendier till politiskt förföljda i Sydafrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strati<strong>on</strong>en i samband med stipendieprogrammet<br />
var omfattande: brev till och från<br />
48 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Tackbrev från stipendiater.<br />
legati<strong>on</strong>en i Pretoria, k<strong>on</strong>takter med EAB och<br />
häls<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar från stipendiater. Det var ibland svårt<br />
att få fram k<strong>on</strong>t<strong>on</strong>ummer. Pengar som vi skickat<br />
kom <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> alltid fram utan särskilda åtgärder. Då<br />
och <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> blev det bråttom att få ner pengar till<br />
någ<strong>on</strong> stipendiat, eftersom en terminsavgift eller<br />
liknande snart skulle betalas. Det hände också att<br />
studenter hotades med vräk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng om de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> snarast<br />
betalade sin hyra. Arbetet blev <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mindre av<br />
att varje enskild utbetal<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng måste göras och<br />
undertecknas separat.<br />
I december 1988 fick vi detta meddelande från<br />
legati<strong>on</strong>en i Pretoria:<br />
Jessie Duarte, Fedtraw-ledare och dr Beyers<br />
Naudés handsekreterare, har släppts efter nära<br />
ett års <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnering. Jessie, som handlagt stipendieprogrammet,<br />
har försetts med stränga<br />
restrikti<strong>on</strong>er, som dock enligt hennes advokat<br />
medger att h<strong>on</strong> fortsätter med stipendieprogrammet.<br />
Detta är goda nyheter, eftersom hen-<br />
nes pers<strong>on</strong>kännedom och allmänna admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strativa<br />
kompetens visat sig svåra att ersätta.<br />
Jag skrev strax därefter till Jessie och uttryckte<br />
min glädje över att h<strong>on</strong> sluppit ut ur fängelset,<br />
där h<strong>on</strong> förstås suttit utan skuld, och frågade<br />
samtidigt om det var klokt eller ej att fortsätta<br />
skriva till var och en av stipendiemottagarna och<br />
tala om att de fått stipendium. Vi hade nämligen<br />
som rutin att göra så. Vore det bättre att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
sända sådana underrättelser? Hela tiden måste<br />
överväganden av det slaget göras. Det som för oss<br />
i Sverige var en självklarhet kunde vålla dem vi<br />
ville hjälpa i Sydafrika stora bekymmer.<br />
Anders Möllander vid legati<strong>on</strong>en svarade:<br />
Frågan om SEN skulle skicka brev till de nya<br />
stipendiaterna ville Jessie ta upp med Beyers<br />
Naudé. H<strong>on</strong> verkade dock tycka att det skulle<br />
vara en bra idé att förse samtliga stipendiater<br />
med något slags brev/intyg från Er om att de<br />
fått ett stipendium. Det kunde man visa upp<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 49
för banken när den nya lagstift<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen om<br />
bidrag från utlandet träder i kraft. H<strong>on</strong> återkommer<br />
dock med besked i ärendet.<br />
Här har vi ytterligare ett indicium på att stipendieprogrammet<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hade varit möjligt utan det<br />
påtagliga stöd vi fick från legati<strong>on</strong>en i Pretoria.<br />
Detta framgår också av den omfattande korresp<strong>on</strong>densen<br />
med legati<strong>on</strong>en. Pers<strong>on</strong>alen där visade<br />
stor omsorg både om programmet och om de<br />
pers<strong>on</strong>er som berördes av det. Vi kunde sända<br />
pers<strong>on</strong>liga brev till våra stipendiater via legati<strong>on</strong>en,<br />
när vi <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kunde nå dem på annat sätt. Samtidigt<br />
var vi tvungna att, av flera orsaker, till<br />
exempel språkliga, säga nej till dem från Sydafrika<br />
som ville ha stipendier för studier i Sverige.<br />
En av dem vållade såväl oss som EAB och legati<strong>on</strong>en<br />
i Pretoria mycket arbete.<br />
Intresset för stipendierna och behovet av dem<br />
ökade hela tiden. I september 1989 skrev Anders<br />
Möllander att EAB till dags dato hade fått in<br />
2.600 stipendieansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar för 1990. Det vore<br />
önskvärt att om möjligt utöka programmet till<br />
200–250 stipendiater. Det fanns också funderingar<br />
på hur admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strati<strong>on</strong>en i så fall skulle kunna<br />
förenklas för oss på SEN.<br />
I december 1989 ansökte jag hos SIDA om 250<br />
stipendier à 28 000 kr<strong>on</strong>or. Ansökan godkändes<br />
av regeringen i januari 1990. Vi gladde oss över<br />
detta, men det innebar en ökad admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strati<strong>on</strong>sbörda.<br />
Listorna över stipendiater behövde<br />
ständigt justeras. Till det kom att när det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var<br />
krångel i Sydafrika, kunde det vara det i Sverige. I<br />
februari 1990 hade vi bankstrejk.<br />
Förändringar<br />
1990 kunde vissa tecken på förändringar i Sydafrika<br />
skönjas. Anders Möllander skrev i februari:<br />
Översänder här kopia av ett brev från en av stipendiaterna,<br />
Gcina Malindi. Han var en av de<br />
åtalade i den rekordlånga Delmas-rättegången.<br />
Tack vare en rättslig tek<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kalitet upphävdes<br />
nyligen samtliga domar och de som dömts till<br />
långa fängelsestraff blev plötsligt fria. Bland<br />
dem var stipendiaterna Popo Molefe, Terror<br />
Lekota och Moss Chikane, som alla dömts till<br />
12 års fängelse för förräderi.<br />
I maj 1990 frågade Keith Bingle om det vore möjligt<br />
att öka antalet stipendier till 350 under 1991.<br />
Jag svarade: »Vi kan ansöka om pengar för 350<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> –<br />
och gjorde så i november 1990. Vi nådde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> den<br />
siffran, men i början av 1991 ställde SIDA<br />
8 072 000 kr<strong>on</strong>or till förfogande, 5 milj<strong>on</strong>er för<br />
1990/91 och 3 072 000 för 1991/92.<br />
1991 drev några i Sydafrika igenom en omorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong><br />
och namnändring till Beyers Naudé Bursary<br />
Fund. Jag gillade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> det men anhöll i<br />
november 1991 hos SIDA om medel för 270 stipendier<br />
à 28 000 kr<strong>on</strong>or via f<strong>on</strong>den under 1992.<br />
Jag skrev:<br />
Omvandlingen av stipendieprogrammet till<br />
BNBF innebär i praktiken mycket litet. Beyers<br />
Naudé själv gillar den <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> alls, vilket man kan<br />
förstå. Själv har jag försökt få ordet »fund<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> i<br />
namnet ändrat. Emellertid är själva verksamheten<br />
det viktiga, och den sköts på ett sätt som<br />
med tanke på de omständigheter som råder är<br />
imp<strong>on</strong>erande.<br />
50 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
I april 1993 rekvirerade SEN för sista gången<br />
medel från SIDA för stipendieprogrammet. SEN<br />
skulle upplösas och SKR bildas, och programmet<br />
övergick från SEN till SIDA:s undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsbyrå.<br />
Därmed upphörde SEN:s roll som förmedlare<br />
och admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stratör. Ungefär samtidigt skedde<br />
admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strativa förändringar och namnbyten i<br />
Sydafrika, först till Funda<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> Scholarships Admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strati<strong>on</strong>,<br />
sedan African Scholarship Fund.<br />
I en rapport från African Scholarship Fund<br />
stod att läsa:<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Advice Bureau was started in<br />
1987 by Dr Beyers Naudé and was sp<strong>on</strong>sored<br />
by <strong>the</strong> Swedish Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Council (SEC). At<br />
<strong>the</strong> time <strong>the</strong> SEC <strong>on</strong>ly sp<strong>on</strong>sored 50 bursaries<br />
and it went mainly to political activists. Funds<br />
did not come to <strong>the</strong> offices of <strong>the</strong> EAB but was<br />
transferred directly to students. We would <strong>on</strong>ly<br />
admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ster <strong>the</strong> progress of students and sent<br />
quarterly reports to <strong>the</strong> SEC. ...<br />
Since <strong>the</strong>n, <strong>the</strong> programme has grown to over<br />
270 students throughout South Africa. As <strong>the</strong><br />
situati<strong>on</strong> in <strong>the</strong> country has changed, we were<br />
forced to make certain changes to <strong>the</strong> programme<br />
as well. One of <strong>the</strong> major changes that<br />
were made was that students no l<strong>on</strong>ger received<br />
m<strong>on</strong>ey directly from <strong>the</strong> SEC. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> funds<br />
are now channelled through <strong>the</strong> EAB account<br />
from where it is paid directly to <strong>the</strong> u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versity/tech<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>c<strong>on</strong>.<br />
…<br />
Since <strong>the</strong> unban<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng of <strong>the</strong> liberati<strong>on</strong> movements<br />
in February 1991, <strong>the</strong> influx of students<br />
who need assistance has grown tremendously.<br />
Den ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska processen pågår.<br />
Pers<strong>on</strong>lig omsorg<br />
Det u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ka med EAB:s sätt att arbeta var att det<br />
var möjligt för studenterna att k<strong>on</strong>takta byrån för<br />
alla slags problem. Den kunde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> alltid bistå<br />
med pengar, men de som arbetade där kunde i<br />
pers<strong>on</strong>liga samtal hjälpa till att finna andra lös<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
Dutch Reformed Church<br />
in Africa<br />
Hela kristenheten i Sydafrika borde ha stått i<br />
oppositi<strong>on</strong> mot apar<strong>the</strong>id. Så var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> fallet, utan<br />
de två »världar<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> som samhället var uppdelat i<br />
fanns också i kyrkan. Den holländska reformerta<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 51
kyrkan var uppdelad i en vit »moderkyrka<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> och<br />
»dotterkyrkor<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> för svarta och färgade. Dutch<br />
Reformed Missi<strong>on</strong> Church (DRMC) hade bildats<br />
1881 som en separat kyrka för färgade och Dutch<br />
Reformed Church in Africa (DRCA) 1951 för<br />
svarta.<br />
Vid en k<strong>on</strong>ferens i Veree<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ging i mars 1989<br />
möttes representanter för dessa kyrkor till diskussi<strong>on</strong><br />
om apar<strong>the</strong>id. De svarta kyrkorna tog<br />
gemensam ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, politiskt genom att förkasta<br />
apar<strong>the</strong>id och förklara sig beredda att arbeta för<br />
ett fritt och jämlikt samhälle, teologiskt genom<br />
att förplikta sig att förenas till en enda och ickerasistisk<br />
reformert kyrka. Den vita kyrkans delegater<br />
var beredda att gå de svarta kyrkorna till<br />
mötes men desavouerades av sin egen kyrkas<br />
synod.<br />
När de svarta och färgade reformerta kyrkorna<br />
tillsammans med en mindre grupp från den vita<br />
kyrkan principiellt och praktiskt avvisade apar<strong>the</strong>id<br />
och samtidigt inbjöd den vita majoriteten<br />
till uppgörelse och förso<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, ville SEN ge den<br />
processen sitt stöd. Den var av betydelse <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara<br />
för kyrkorna utan för hela samhället.<br />
SEN sökte hos SIDA medel till stöd för ett k<strong>on</strong>taktnät<br />
och ett nyhetsbrev de svarta församlingarna<br />
emellan. Breven var av vital betydelse för att<br />
inspirera församlingarna att gå vidare.<br />
SEN:s stöd bidrog till att – som ett steg på<br />
vägen mot före<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av den vita och den svarta<br />
kyrkan till en kyrka – DRMC och DRCA 1994<br />
kunde förenas i U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ting Reformed Church in<br />
Sou<strong>the</strong>rn Africa (URCSA).<br />
Arbetet för kyrkoföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen bedrevs jämsides<br />
med studier av fattigdomen i den svarta kyrkan<br />
och tillsammans med åtgärder avsedda att visa<br />
hur den förenade kyrkan kunde angripa detta<br />
stora problem. I detta komplexa arbete var<br />
nyhetsbrevet av stor betydelse som sammanhållande<br />
faktor.<br />
Program to Combat Racism<br />
En av de företeelser som behandlades vid WCC:s<br />
fjärde generalförsamling i Uppsala 1968 var<br />
rasismen. Kommittén för kyrka och samhälle<br />
överlämnade till generalförsamlingen dels en<br />
utvärdering av den k<strong>on</strong>ferens om kyrka och samhälle<br />
som hade hållits i Genève 1966, dels rekommendati<strong>on</strong>er<br />
till åtgärder och program inom<br />
WCC efter generalförsamlingen. När rapporten<br />
presenterats beslutade generalförsamlingen att<br />
uppmana kyrkorna att studera dokumenten från<br />
k<strong>on</strong>ferensen 1966. Generalförsamlingen beslutade<br />
också att välkomna de förslag till studier och<br />
andra åtgärder som lagts fram i syfte att eliminera<br />
rasismen.<br />
I kommittérapporten stod att läsa:<br />
... 11. Vi påyrkar att WCC ser till att det ... kom-<br />
Kyrkorna har högtidligt talat emot varje form av rasism;<br />
men det finns rasskillnader inom dem, så att till och med<br />
när de samlas i Kristi namn somliga är utestängda på<br />
grund av sin hudfärg. En sådan förnekelse av katoliciteten<br />
måste snabbt och lidelsefullt tillbakavisas. ... Förnyelsen<br />
måste ta sin början i den lokala gemenskapen därigenom<br />
att all exklusivitet vad gäller ras och klass upptäcks och<br />
avlägsnas och därigenom att varje slags ek<strong>on</strong>omisk, politisk<br />
och social förnedring och utsug<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
bekämpas. (Ur sekti<strong>on</strong>srapporten Den helige Ande och<br />
kyrkans katolicitet, WCC:s fjärde generalförsamling,<br />
Uppsala 1968)<br />
52 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
mer till stånd ett genomgripande program vad<br />
gäller de brännande frågorna om rasismen.<br />
Detta program bör innebära<br />
... 8) att ett samordnat sekretariat med uppgift<br />
att arbeta för rasismens utrotande upprättas<br />
inom generalsekretariatet och att en ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sk<br />
kommissi<strong>on</strong> utses att övervaka programmet.<br />
I enlighet med besluten i Uppsala 1968 startade<br />
WCC:s centralkommitté Programme to combat<br />
racism (PCR) redan året därpå och förnyade riktlinjerna<br />
för programmet 1976. De belopp som<br />
förmedlades skulle användas för hälsovård,<br />
utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, hjälp i juridiska frågor och liknande. I<br />
första hand skulle sådana orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er stödjas<br />
som hade kampen mot rasismen på sitt program.<br />
PCR och SEN<br />
Mellan 1986 och 1991 förmedlade SEN sammanlagt<br />
7 638000kr<strong>on</strong>or till PCR. Emellertid började<br />
nämndens engagemang för PCR tidigare än så.<br />
Redan 1972 gav SEN ut en liten skrift med titeln<br />
»Kampen mot rasismen<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Av förordet framgår att<br />
SEN hos Svenska kyrkan ansökt om och<br />
beviljats en extra rikskollekt för detta ändamål.<br />
Från Svenska Missi<strong>on</strong>sförbundet utgår ett<br />
centralt beslutat anslag för samma sak. Dessutom<br />
har SIDA lovat att för ändamålet anslå kr.<br />
100 000:–, under förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng att kollekten<br />
når upp till minst detta belopp.<br />
1977 höjde SIDA sitt anslag till 500 000 kr<strong>on</strong>or.<br />
1981 översteg det sammanlagda resultatet 900 000<br />
kr<strong>on</strong>or.<br />
I mars 1984 fick Lars B Stenström, generalsekreterare,<br />
och Urban Gibs<strong>on</strong>, kassaförvaltare, i<br />
uppdrag av SEN:s arbetsutskott att förhandla<br />
med WCC i syfte att få till stånd ett avtal mellan<br />
WCC och SIDA angående PCR. I deras rapport i<br />
juli 1984 stryks det under att stöd till PCR kommit<br />
från Sverige under hela den tid som programmet<br />
byggts upp och utvecklats:<br />
Den största bidragsgivaren har varit svenska<br />
staten genom SIDA. En delad rikskollekt inom<br />
Svenska kyrkan har under flera år stött projektet<br />
men också Svenska Missi<strong>on</strong>sförbundet och<br />
Lu<strong>the</strong>rhjälpen har bidragit med belopp till<br />
PCR-programmet. Bidragen från Svenska kyrkan<br />
och SIDA har kanaliserats genom Svenska<br />
Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden. ...<br />
SIDA har under årens lopp givit ökade<br />
bidrag. Således var SIDA:s insats 1977 500.000<br />
kr men för budgetåret 1982/83 800.000 kr. För<br />
budgetåret 1983/84 utbetalades emellertid <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
några medel av SIDA av skäl som nedan redovisas.<br />
Skälen var att SIDA och WCC hade svårigheter<br />
att komma överens om ett avtal. PCR:s direktor<br />
blev sjuk, och det fanns olika uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar om<br />
hur detaljerad WCC:s redovis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng skulle vara.<br />
SIDA hade också invänd<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar mot att medel via<br />
PCR gick till orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som svenska staten<br />
stödde på annat sätt. Så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom reddes situati<strong>on</strong>en<br />
upp genom överlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar såväl i Genève<br />
som Stockholm och genom en veckas besök vid<br />
WCC:s högkvarter av en tjänsteman från SIDA.<br />
Den ansökan SEN lämnat in i september 1983<br />
förnyades i januari 1984, och i oktober det året<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 53
höll en särskild grupp möte på SEN för att se vad<br />
som kunde göras. Ytterligare ett år senare besökte<br />
representanter för WCC Sveriges legati<strong>on</strong> i Pretoria,<br />
som skrev: Det har »gett oss anled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng att<br />
fundera över dess Programme to Combat Racism<br />
(PCR) och det för några år sedan indragna stödet<br />
för det programmet från SIDA<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
I ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1986 lämnade SEN in ännu en ansökan<br />
till SIDA angående PCR. Alla oklarheter var nu<br />
undanröjda tack vare överlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar och gemensamma<br />
ansträng<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar från nämndens, WCC:s,<br />
SIDA:s och legati<strong>on</strong>ens sida, och 1986 års ansökan,<br />
liksom de följande, beviljades. Det stod för<br />
alla parter klart att rasismen måste bekämpas<br />
såväl ideologiskt som praktiskt och att PCR var<br />
ett gott vapen i den kampen.<br />
Tre delar<br />
PCR:s verksamhet bestod av tre delar:<br />
1. Sekretariatet, som admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strerade PCR och<br />
rådgjorde med kyrkor och grupper om projektens<br />
planering.<br />
2. De särskilda programområdena, vilka beslutades<br />
år från år av PCR:s styrelse.<br />
3. Den särskilda f<strong>on</strong>den, som hade inrättats av<br />
WCC:s centralkommitté till ett tecken på solidaritet<br />
med rasismens offer.<br />
Brits Acti<strong>on</strong> Committee<br />
Det stöd SEN förmedlade till Brits Acti<strong>on</strong> Committee<br />
gällde motståndet mot ett av de grymmaste<br />
inslagen i apar<strong>the</strong>idpolitiken, tvångsförflytt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna.<br />
Citaten ur SEN:s SIDA-ansökan i mars<br />
1986 kan ge en bild av vad det handlade om:<br />
Ungefär en timmas körtid från Pretoria ... ligger<br />
den lilla industristaden Brits. Strax utanför<br />
den finns ... ett bostadsområde för svarta.<br />
Fastän området ... hun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>t bli väl etablerat, med<br />
trädgårdar, skolor, kyrka osv., består byggnaderna<br />
mest av skjul och mer eller mindre fallfärdiga<br />
kåkar. Det kan synas utgöra goda skäl<br />
för myndigheternas beslut att flytta befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
till ett annat bostadsområde. Allt tyder<br />
emellertid på att de verkliga skälen är att söka i<br />
den omständigheten att villaområdena för<br />
Brits’ vita befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng behöver utvidgas och <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
kommer i obehaglig närhet av de svartas<br />
bostäder. Mellan de två områdena har planeringen<br />
för nya villakvarter redan börjat ...<br />
54 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Torrdass i<br />
Onvermacht<br />
Resettlement<br />
Area 1982.
Myndigheterna försöker hävda, att de 15.000<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorna i Britslokati<strong>on</strong>en flyttar frivilligt,<br />
ett påstående som skulle förefalla osannolikt<br />
även utan den oppositi<strong>on</strong> mot förflytt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
som har växt fram bland de svarta. Den har<br />
fått ett orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>serat uttryck i Brits Acti<strong>on</strong> Committee,<br />
som arbetar för att avslöja de verkliga<br />
motiven bakom tvångsförflytt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen – som<br />
redan har inletts – och att formulera och framföra<br />
de svartas uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar, önskemål och<br />
krav. Dessa går i första hand ut på att sådana<br />
åtgärder borde vidtas, som möjliggör för dem<br />
att bo kvar och förbättrar deras livs- och<br />
bostadssituati<strong>on</strong>, i stället för att – som nu sker<br />
– de flyttas från den ena kåkstaden till den<br />
andra.<br />
Det område som myndigheterna vill flytta<br />
den svarta befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen i Brits till ... är beläget<br />
ett par mil bort – gränsande till »hemlandet<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Bophutatswana! ...<br />
De åtta medlemmarna i Brits Acti<strong>on</strong> Committee<br />
har valts av befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen i Brits-lokati<strong>on</strong>en.<br />
Kommittén arbetar med ett brett upplagt<br />
program där huvudposterna i budgeten<br />
gäller hjälp för dem som blir hemlösa … förbättringar<br />
av toaletter och avloppssystem …<br />
juridisk hjälp och köp av mark.<br />
NECC<br />
Apar<strong>the</strong>ids grundsyn att vita var överlägsna alla<br />
andra bestämde också undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngs- och<br />
utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngspolitiken. Svarta och färgade fick<br />
långt sämre möjligheter till utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, utveckling<br />
och kunskap än vita.<br />
Självklart skapade detta ett utbrett missnöje,<br />
och under 1980-talet kom COSAS och andra<br />
sammanslut<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar att stå för en allt kraftigare<br />
kritik av utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsväsendet. Runt 1985 hade<br />
förtrytelsen växt till kritik av samhällssystemet<br />
över huvud taget, och studenter och skolelever<br />
protesterade med allt större <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>nsitet. De hade<br />
också stöd av sina föräldrar.<br />
Undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen och utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen hade länge<br />
befun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>t sig i kris när undantagstillstånd proklamerades<br />
i juli 1985 med följd att armén gjorde raider<br />
in i de svartas bosätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar. Det hände att<br />
barn blev angripna och dödade medan föräldrarna<br />
var på sitt arbete. Föräldrar i Soweto bildade<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> Soweto Parents Crisis Committee (SPCC) och<br />
kallade till en k<strong>on</strong>ferens vid Witwatersrands u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet<br />
i Johannesburg 28–29 december 1985.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 55
Den kom att kallas First<br />
Nati<strong>on</strong>al Educati<strong>on</strong> C<strong>on</strong>ference<br />
och samlade representanter<br />
för <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mindre än 161<br />
föräldra-, student- och lärarorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er.<br />
Första k<strong>on</strong>ferensen<br />
First Nati<strong>on</strong>al Educati<strong>on</strong><br />
C<strong>on</strong>ference beslutade att<br />
bekämpa den et<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska och<br />
rasistiska undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen.<br />
Den sydafrikanska regeringen<br />
fick tre månader på sig att<br />
tillmötesgå de krav k<strong>on</strong>ferensen<br />
ställde.<br />
Ett av kraven var att<br />
armén skulle lämna de<br />
städer för svarta den gått in<br />
i. Regeringen svarade att det<br />
först måste bli lugnare. Sedan skulle en sådan<br />
åtgärd övervägas. En serie möten hölls mellan<br />
NECC och regeringsrepresentanter. Försvaret<br />
och polisen hade en betydligt hårdare inställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
än utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsdepartementet, men regeringen<br />
verkade lyssna mest till de förra och bannlyste<br />
möten i städer för svarta om skolsituati<strong>on</strong>en.<br />
Majoriteten av de svarta eleverna följde uppma<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
att återvända till skolorna, och SPCC<br />
såg som sin svåraste uppgift att förhandla mellan<br />
radikala studenter och k<strong>on</strong>servativa föräldrar.<br />
Ingenting tydde på att regeringen skulle komma<br />
att tillgodose de krav som ställts.<br />
När tidsfristen löpte ut i slutet av mars 1986,<br />
NECC genomförde sina k<strong>on</strong>ferenser trots starkt och infernaliskt motstånd.<br />
var det dags för den andra k<strong>on</strong>ferensen. Den första<br />
hade beslutat att eleverna borde återvända till<br />
skolan den 28 januari 1986 (<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> den 8 januari,<br />
som myndigheterna föreskrivit) och förklarat att<br />
vissa krav skulle vara tillgodosedda i slutet av<br />
mars 1986. Om kraven <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> såg ut att uppfyllas,<br />
skulle en andra k<strong>on</strong>ferens kallas samman för att<br />
överväga vilka åtgärder som kunde vidtas. För<br />
k<strong>on</strong>ferensen skulle en Nati<strong>on</strong>al Educati<strong>on</strong> Crisis<br />
Committee (NECC) ansvara. Denna kriskommitté<br />
bildades 6–7 mars 1986 och fick elva ledamöter,<br />
åtta som representanter för regi<strong>on</strong>er i landet<br />
och tre för SPCC, med rätt att till sig sluta<br />
andra lämpliga pers<strong>on</strong>er.<br />
56 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Andra k<strong>on</strong>ferensen<br />
När NECC såg att den första k<strong>on</strong>ferensens krav<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> skulle vara uppfyllda till slutet av mars, kallade<br />
den till <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Sec<strong>on</strong>d Nati<strong>on</strong>al Educati<strong>on</strong> C<strong>on</strong>ference.<br />
Den hölls i Durban 29–30 mars 1986.<br />
Kommitténs viktigaste uppgift blev därefter att<br />
söka åstadkomma en bred folklig undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
och utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i stället för den som formades av<br />
apar<strong>the</strong>id.<br />
NECC kunde k<strong>on</strong>statera, att de flesta av de<br />
krav som framförts i Johannesburg <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hade tillmötesgåtts.<br />
COSAS var fortfarande förbjuden.<br />
Avskedade lärare hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> fått tillbaka sina tjänster.<br />
Fängslade studenter hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> släppts. Det<br />
fanns fortfarande <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> fri tillgång till undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsmaterial.<br />
Armén k<strong>on</strong>trollerade ännu de<br />
svartas bostadsområden, och fler och fler män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
dödades. Krisen började märkas också i de så<br />
kallade hemländerna. Förtrycket var brutalt.<br />
K<strong>on</strong>ferensen i Durban mötte motstånd från<br />
flera håll. Tre u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet i Natal vägrade att upplåta<br />
lokaler och utrust<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för den. Säkerhetspolisen<br />
i Natal låg bakom. Zuluhövdingen Gatsha<br />
Bu<strong>the</strong>lezis Inkatha Impis anföll k<strong>on</strong>ferensen.<br />
Några av deltagarna fick sina bussar eller bilar<br />
demolerade. En bil brändes ur helt och hållet. Två<br />
pers<strong>on</strong>er dödades. Trots dessa uppenbara försök<br />
att förhindra k<strong>on</strong>ferensen genomfördes den, fast<br />
programmet förkortades.<br />
K<strong>on</strong>ferensen bevistades av mer än 1.200<br />
ombud för cirka 200 föräldra-, student- och lärarorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
i Sydafrika. Också observatörer<br />
från ambassader, u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet och olika riksorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
fanns på plats. Temat var »People’s<br />
Educati<strong>on</strong> for People’s Power<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, och inled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsanföranden<br />
hölls av Beyers Naudé och Swelakhe<br />
Sisulu.<br />
K<strong>on</strong>ferensens beslut rörde mest strategier för<br />
vidare åtgärder. Eleverna uppmanades att återvända<br />
till skolan. Villkoret var dock att någ<strong>on</strong><br />
form av sann folkundervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng kom till stånd,<br />
och en kommitté tillsattes för att arbeta med<br />
denna fråga. Fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar, medborgarorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
och andra ombads stödja eleverna i<br />
deras kamp. Den hittills tillämpade strategin att<br />
bojkotta skolorna vidgades till landsomfattande<br />
arbetsvägran. Skolbojkotter skulle kombineras<br />
med arbetsnedläggelser. Då den 16 ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> utgjorde<br />
tioårsdagen efter Soweto-upproret utlystes en<br />
massakti<strong>on</strong> i form av en landsomfattande »stayaway<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
16–18 ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1986. Det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella samhället<br />
kallades att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>nsifiera sina sankti<strong>on</strong>er<br />
mot Sydafrika. K<strong>on</strong>ferensen sade vidare att Inkatha<br />
var folkets fiende snarare än befriare. Dess<br />
syfte och metoder måste komma till <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ell<br />
kännedom.<br />
Besök och stöd i Sverige<br />
I maj 1986 gästades svenska myndigheter och<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er av en tremmanadelegati<strong>on</strong> från<br />
NECC. De tre besökte SEN:s kansli och presenterade<br />
sitt arbete och sina planer. Deras ög<strong>on</strong>vittnesskildringar<br />
av händelser i Sydafrika var skakande.<br />
NECC strävade efter att förankra sitt arbete<br />
brett och djupt i det sydafrikanska folket, att ta<br />
folkets egna traditi<strong>on</strong>er och kunskaper till vara<br />
och att på ett korrekt sätt skriva hela folkets<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 57
På ena sidan vägen en »vit<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> privatskola, etablerad av tysk missi<strong>on</strong>, på andra sidan en »svart<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> skola, etablerad av samma missi<strong>on</strong> men<br />
överlämnad till saten.<br />
historia, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara den vita minoritetens. Denna<br />
ideologi och målsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng låg väl i linje med<br />
svensk sydafrikapolitik och SEN:s håll<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. SEN<br />
sökte därför SIDA-medel till stöd för kommittén<br />
och förmedlade 1986–1990 över 4,5 milj<strong>on</strong>er kr<strong>on</strong>or<br />
till NECC.<br />
Det var glädjande att elevföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen vid Västerbottens<br />
vårdskola i Umeå och studentkåren<br />
vid Lunds u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet också samlade in pengar till<br />
NECC.<br />
Elevarbete<br />
I Sydafrika gick eleverna tillbaka till skolorna<br />
efter påsklovet 1986, dock <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> till lekti<strong>on</strong>erna. De<br />
flesta fanns vid och i skolorna men deltog <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> i<br />
undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen utan ägnade sig åt orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>satoriskt<br />
arbete. Elev- och ungdomsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
växte upp också på avlägsna platser, och myndigheterna<br />
reagerade genom att fängsla elever. För<br />
dessa innebar besluten i Durban just att de måste<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sera sig. De hatade bantu-undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
och ville <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> ha något med den att göra.<br />
Restricted<br />
Eric Molobi, anställd av NECC, var i Sverige mot<br />
slutet av 1986. När han skulle återvända fick jag<br />
vidarebefordra en var<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till h<strong>on</strong>om: Ta dig <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
in i Sydafrika via Johannesburg. Då blir du förmodligen<br />
tagen av polisen på flygplatsen. I juli<br />
1987 kom så en dag meddelandet att några i<br />
NECC var fängslade och att andra gömde sig.<br />
Några dagar senare meddelade ordföranden, pastor<br />
Tsele, att han var den ende styrelsemedlemmen<br />
i NECC som var på fri fot. Orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en<br />
58 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
förklarades »restricted<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Trots det lyckades pers<strong>on</strong>alen<br />
hålla admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strati<strong>on</strong>en och delar av den<br />
löpande verksamheten igång.<br />
Som »restricted orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>zati<strong>on</strong><str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> fick NECC<br />
stora svårigheter att verka. En ny orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>,<br />
kallad Nati<strong>on</strong>al Educati<strong>on</strong>al Trust, bildades, men<br />
NECC försökte behålla k<strong>on</strong>toret i Johannesburg<br />
och avlöna funkti<strong>on</strong>ärer där och i regi<strong>on</strong>erna. De<br />
kunde visserligen <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> arbeta öppet i NECC:s<br />
namn men fortsatte arbetet i nya former.<br />
Tredje k<strong>on</strong>ferensen<br />
Vid en k<strong>on</strong>ferens i december 1989 beslutades att<br />
NECC skulle vara inriktat <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så mycket på att<br />
reagera på kriser som att utarbeta underlag för<br />
den politik och det utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsdepartement som<br />
skulle komma efter apar<strong>the</strong>id. I enlighet med<br />
detta bestämdes att NECC skull byta namn till<br />
Nati<strong>on</strong>al Educati<strong>on</strong> Coordinating Committee.<br />
Om ett enat, fritt, demokratiskt och ickerasistiskt<br />
Sydafrika skulle kunna byggas upp, var det<br />
nödvändigt att lägga grunden för ett helt nytt<br />
undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngssystem. Vidare måste alla de barn<br />
och ungdomar som fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>t det mer eller mindre<br />
me<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngslöst att gå till skolan motiveras att läsa<br />
och skaffa sig kunskaper. Till detta kom uppgiften<br />
att återupprätta <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>o regi<strong>on</strong>ala k<strong>on</strong>tor och ett<br />
admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strativt centrum för hela landet. Kommittéer<br />
behövde utses för utarbetandet av kursoch<br />
läroplaner i olika ämnen.<br />
Fjärde k<strong>on</strong>ferensen<br />
Ytterligare en k<strong>on</strong>ferens hölls 7–9 december 1990<br />
i Durban-Westville. Rapporten därifrån visade<br />
att NECC var på god väg att övervinna de orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>satoriska<br />
svårigheter som fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts på grund av<br />
fängslandena och andra ingripanden från myndigheternas<br />
sida. Flera kampanjer och andra<br />
åtgärder hade varit framgångsrika.<br />
Femte k<strong>on</strong>ferensen<br />
I rapporten från NECC:s k<strong>on</strong>ferens i slutet av<br />
1992 k<strong>on</strong>stateras i en återblick att krisen i utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsväsendet<br />
hade varit djup och allvarlig.<br />
Undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen för icke vita hade mer eller<br />
mindre kollapsat. De svartas skolor led fortfarande<br />
brist på resurser, lärarna saknade adekvat<br />
utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, och deras arbetsvillkor försämrades<br />
ständigt. Moralen hos anställda och elever befann<br />
sig i ett bottenläge. Fanns det där nere en vändpunkt?<br />
Inför SEN:s upplös<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng 1993 övertog SIDA:s<br />
undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsavdel<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng k<strong>on</strong>takterna med NECC<br />
i en direktrelati<strong>on</strong>.<br />
Student Emergency Fund<br />
I den kaotiska situati<strong>on</strong> som rådde i det sydafrikanska<br />
skol- och undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsväsendet under<br />
senare hälften av 1980-talet belägrades flera landsortsu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet.<br />
Många studenter hindrades<br />
under flera år att bedriva sina studier. Vid flera<br />
u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet fängslades studentkårens ledare. När<br />
de släpptes fria hindrades de att återvända till<br />
studierna av byråkratiska skäl. Några vände sig <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
till utländska stipendieprogram i Sydafrika. När<br />
det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> lönade sig, bad de NECC om hjälp, men<br />
NECC hade inga medel för detta. Det var <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> tanken<br />
på en Student Emergency Fund (SEF) växte<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 59
Ur Financial Mail 25 maj 1990.<br />
fram. En sådan skulle det göra möjligt för de studenter<br />
som av politiska skäl relegerats från landsortsu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versiteten<br />
att fullfölja sina studier vid<br />
något annat u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet. F<strong>on</strong>den skulle också<br />
bekosta studierna för vissa gymnasieelever och<br />
hjälpa ungdomar som levde undangömda till<br />
me<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsfull sysselsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng genom särskilda<br />
undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsprogram.<br />
Apar<strong>the</strong>idregimens medvetna politik att utestänga<br />
dem som framträdde som ledare i studentorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna<br />
från deras studier måste<br />
Rekommendati<strong>on</strong>, tyvärr odaterad.<br />
motverkas. Sålunda anhöll SEN i februari 1987<br />
om medel till stöd också för SEF och fick en milj<strong>on</strong><br />
kr<strong>on</strong>or.<br />
Av en rapport som kom i mars 1989 framgick<br />
att ett stort antal ungdomar genom SEF fått den<br />
hjälp som avsetts.<br />
Promat<br />
Den första handling från Promat College jag fick<br />
i min hand var <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Promat Credo 1986. På framsidan<br />
fanns ett citat av Benjamin Disraeli: »Up<strong>on</strong><br />
<strong>the</strong> educati<strong>on</strong> of <strong>the</strong> people of this country <strong>the</strong><br />
fate of this country depends.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> I detta måste man<br />
väl ge Disraeli rätt.<br />
60 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Promats verksamhet var grundad i övertygelsen<br />
om folkundervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngens grundläggande<br />
betydelse för ett lands allmänna utveckling. Om<br />
ett öppet, ickerasistiskt och demokratiskt Sydafrika<br />
skulle bli verklighet, var det nödvändigt att<br />
ge unga kvinnor och män tillgång till utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
av så hög kvalitet att de framgångsrikt kunde<br />
göra karriär inom de yrken de gjort till sina.<br />
Promat syftade i första hand till att förbättra<br />
kunskaper och kompetens hos de okvalificerade<br />
lärare som det fanns alltför många av i det sydafrikanska<br />
skolsystemet. Tjänstlediga lärare fick på<br />
ett år läsa in de två sista åren i gymnasiet och ta<br />
sin slutexamen, matric, och därefter återgå till<br />
lärargär<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen. Promat står för Project Matric.<br />
Promat startades av en lärare, Larry Roberts<strong>on</strong>,<br />
och började med en skola utanför Pretoria<br />
1983 och fortsatte med en i Kempt<strong>on</strong> Park 1986<br />
och en i Springs 1987. Eleverna kom från hela<br />
Sydafrika, och skolan hjälpte till att ordna<br />
bostäder för dem i områden för svarta i skolans<br />
närhet.<br />
Promat blev snabbt känt och efterfrågat. Antalet<br />
elever ökade år efter år, och många kunde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
beredas plats. Vid mitt besök vid en av skolorna<br />
kunde jag k<strong>on</strong>statera att lokalerna var ljusa,<br />
välplanerade och ändamålsenliga med bibliotek,<br />
skrivsal, cafeteria och lärarrum. Larry Roberts<strong>on</strong><br />
förde ett res<strong>on</strong>emang som gick ut på att lärare har<br />
en nyckelroll i varje samhälle vad gäller framåtskridande<br />
och utveckling och att Sydafrika nödvändigtvis<br />
måste ha goda lärare för alla och på<br />
alla <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>våer, om det skulle vara möjligt att i framtiden<br />
lösa de väldiga problem som landet brottades<br />
Frank Chikane var chef för ICT 1983–1987.<br />
med. Det var svårt att argumentera emot.<br />
Promat var registrerad som orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong> utan<br />
vinstintresse och leddes av en styrelse bestående<br />
av affärsmän. Undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen och utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
vid dess colleges var öppen för svarta över adert<strong>on</strong><br />
år.<br />
Tre representanter för Promat besökte Sverige i<br />
september 1988, och jag tog dem bland annat till<br />
SMF:s folkhögskola i Lidingö. Jag fann vissa paralleller<br />
i sätt att tänka och arbeta mellan folkhögskolan<br />
och Promat.<br />
I april 1990 sade ett brev från Promat:<br />
Promat has recently received state permissi<strong>on</strong><br />
to establish <strong>the</strong> first open College of Educati<strong>on</strong>.<br />
Str<strong>on</strong>g pressure was applied to persuade<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 61
Promat to accept c<strong>on</strong>diti<strong>on</strong>s which<br />
would have compromised <strong>the</strong> aut<strong>on</strong>omy<br />
of <strong>the</strong> College. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> present<br />
c<strong>on</strong>diti<strong>on</strong>s ensure full aut<strong>on</strong>omy<br />
and academic credibility through<br />
<strong>the</strong> associati<strong>on</strong> with <strong>the</strong> U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versity<br />
of <strong>the</strong> Witwatersrand.<br />
I augusti 1990 hade antalet colleges<br />
inom Promat vuxit till fem. Promat<br />
Mamelodi och Promat Lowveld hade<br />
tillkommit.<br />
Institute for<br />
C<strong>on</strong>textual <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology<br />
Också Rachel Norborg Jerkeby skriver om ICT i<br />
sin bok »I livets tjänst<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Institutet hade stor betydelse<br />
för tillkomsten av två böcker som blev översatta<br />
till svenska och kom att diskuteras också i<br />
vårt land.<br />
• Kairosdokumentet kom 1985 och möjliggjordes<br />
till stor del tack vare att ICT ställde sina lokaler<br />
och andra resurser till förfogande. Bakom skriften<br />
stod en an<strong>on</strong>ym grupp teologer, huvudsakligen<br />
från Soweto. De ställde kyrkorna till svars<br />
för hur dessa förhöll sig till apar<strong>the</strong>idpolitiken<br />
och det undantagstillstånd som utropats den 21<br />
juli 1985. Det lilla häftet gav upphov till starka<br />
reakti<strong>on</strong>er och så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom häftig debatt<br />
över i stort sett hela världen. En andra reviderad<br />
upplaga av dokumentet utgavs av Skotaville<br />
Publishers 1988.<br />
• »Evangelical Witness in South Africa<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> kom<br />
Den 25 maj 1985, när apar<strong>the</strong>idregimens förtryck blev värre och värre,<br />
hölls på Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Centret i Durban den första samlingen för Social<br />
Acti<strong>on</strong> Groups. Den formades till glad och trotsig fest.<br />
1986. Bakom den boken stod en grupp »c<strong>on</strong>cerned<br />
evangelicals<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, som skrev självkritiskt om<br />
evangelikal teologi och praxis. Också de samarbetade<br />
med ICT.<br />
Den metod ICT använde är enkel. Dels utgår den<br />
från det sammanhang vi lever i och tar vara på de<br />
faktiska erfarenheter som görs i olika former av<br />
mänsklig gemenskap. Dels utgår metoden från<br />
den tro vi redan har, det vi redan gör som kristna,<br />
från våra problem och förhopp<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar och från<br />
analyser av vad som händer i vårt samhälle.<br />
Utifrån det formas ett försök att lyssna in »vad<br />
Anden säger till församlingarna<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Efter ett besök i Stockholm av ärkebiskop<br />
Ndumiso H. Ngada i september 1987 och följande<br />
korresp<strong>on</strong>dens med h<strong>on</strong>om anhöll jag 1989 om<br />
medel för ett projekt som hade utarbetats i sam-<br />
62 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Den katolske teologen Hans Kûng besökte Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska<br />
Centret i Durban 1986 och ses här i samspråk med Archie<br />
Gumede, UDF:s förste ordförande.<br />
råd med ICT. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> African Independent Churches<br />
(AIC), det vill säga »inhemska<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> eller »svarta<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> kyrkor<br />
i Sydafrika, försökte att läsa och tolka Bibeln i<br />
sitt eget sammanhang. Detta var präglat dels av<br />
afrikansk kultur, dels av fattigdomen i landsbygds-<br />
och förstadsområdena.<br />
AIC lyckades ganska bra att läsa och förstå<br />
Bibeln utan inflytande från västerländsk kultur<br />
och teologi.<br />
ICT hjälpte AIC att utforma och genomföra ett<br />
pilotprojekt för utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av såväl präster och<br />
pastorer som lekmän. Projektet ledde till en<br />
omfattande korresp<strong>on</strong>densundervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i samarbete<br />
med <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ologiccal Educati<strong>on</strong> by Extensi<strong>on</strong><br />
College och African Spiritual Churches<br />
Associati<strong>on</strong>.<br />
Det var en av de få ansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar SIDA avslog.<br />
ICT fick dock stöd från Sverige genom Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a.<br />
När undantagstillstånd infördes den 12 ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1986 och Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska<br />
Centret i Durban i samband med det omringades av soldater<br />
i pansarvagnar och genomsöktes av säkerhetspolisen,<br />
var det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara invånarna i Durban som blev förvånade och<br />
upprörda, eftersom de kände centret som en plats för arbete i<br />
ickevåldets anda. Händelsen väckte uppmärksamhet världen<br />
över.<br />
Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Centre Trust<br />
När Sydafrika höll på att slitas sönder av motsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
och våldsyttringar gick kyrkor i Natal<br />
samman och bildade <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Centre<br />
Trust (ECT). Syftet var att erbjuda lokaler åt<br />
kyrkliga och andra orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som ville motverka<br />
den farliga utvecklingen genom att främja<br />
samarbete och kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kati<strong>on</strong>.<br />
Tack vare en d<strong>on</strong>ati<strong>on</strong> kunde 1982 en skolbyggnad<br />
vid St. Andrews Street i Durban köpas in.<br />
Efter omfattande ombyggnad kunde de första<br />
hyresgästerna flytta in i september 1983. De fjort<strong>on</strong><br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som sedan fanns där var Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a,<br />
Legal Resource Centre, Career Informa-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 63
ti<strong>on</strong> Centre, South African Institute of Race Relati<strong>on</strong>s,<br />
Ukusa (en tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng), Labour Research Committee,<br />
South African Domestic Workers Associati<strong>on</strong><br />
(SADWA), Domestic Workers and<br />
Employers Project (DWEP), Dependant’s C<strong>on</strong>ference,<br />
Artists’ Workshop, Inter-Church Aid,<br />
Women for Peaceful Change Now, U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ted<br />
Democratic Fr<strong>on</strong>t (UDF) och Student U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong> for<br />
Christian Acti<strong>on</strong> (SUCA).<br />
Syfte<br />
Syftet var att erbjuda ett centrum för samverkan<br />
där män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor välkomnades på grund av sitt<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skovärde, att underlätta idé- och tankeutbyte<br />
mellan orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som ville arbeta för<br />
ett rättvist samhälle, att uppmuntra individer och<br />
grupper att dela gåvor och resurser med varandra<br />
samt att erbjuda lokaler och utrust<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för k<strong>on</strong>ferenser,<br />
möten och kurser.<br />
I centret fanns ett resurscentrum, tillgängligt<br />
för orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna i huset och för allmänheten.<br />
Det sköttes av en heltidsanställd bibliotekarie.<br />
Det fanns orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som ville hålla sig<br />
utanför huset, närmast av säkerhetsskäl. Dilemmat<br />
var att det blev lättare för säkerhetspolisen<br />
att hålla reda på dem som fanns under samma<br />
tak. Birgitta Karlström Dorph rapporterade:<br />
Chefen för en av orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna berättade<br />
för mig att man nyligen dragit in telef<strong>on</strong>er i<br />
huset. En känd apar<strong>the</strong>idmotståndare var där<br />
den aktuella dagen. När han vandrade i en korridor<br />
mötte han en teletek<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ker med full<br />
utrust<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och »riktiga kläder<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Tek<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kern var<br />
samme man ur säkerhetspolisen som hade för-<br />
I mars 1987 besökte Desm<strong>on</strong>d Tutu, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> generalsekreterare<br />
i SACC, Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Centret i Durban och samtalade<br />
med bland andra Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as direktor Paddy Kearney.<br />
hört apar<strong>the</strong>idmotståndaren i fängelset <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så<br />
lång tid dessförinnan.<br />
Svensk anknyt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
Första gången SEN förmedlade stöd till ECT var<br />
1984. Det gällde bland annat en tillbyggnad. Ordförande<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> var svensken Raym<strong>on</strong>d Karlss<strong>on</strong>.<br />
Dennes alltför tidiga död berördes av hans efterträdare<br />
i inled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen till 1985 års rapport så:<br />
I would be failing in my duty if I do not pay<br />
tribute to <strong>the</strong> late Raym<strong>on</strong>d Karlss<strong>on</strong>, <strong>the</strong> first<br />
chairpers<strong>on</strong> of <strong>the</strong> Centre. He was a »live wire<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
and an inspirati<strong>on</strong> to many. His early and tragic<br />
death robbed us of <strong>on</strong>e who had a great<br />
visi<strong>on</strong> for <strong>the</strong> Centre. He gave himself whole-<br />
64 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Legal Resource Center hade k<strong>on</strong>tor i Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Centret i Durban och var en av de orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som SEN hade k<strong>on</strong>takt<br />
med. Bilden är från 1992.<br />
heartedly – his time, his energy, his <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>llect.<br />
He gave great support to <strong>the</strong> staff and was a<br />
wise chairpers<strong>on</strong>. We want to say – Thank you<br />
Ray – your spirit still pervades <strong>the</strong> Centre. Rest<br />
in Peace.<br />
Det var en särskild glädje att några år senare<br />
kunna inbjuda Jen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> Karlss<strong>on</strong>, bibliotekarie vid<br />
centret och änka efter Raym<strong>on</strong>d Karlss<strong>on</strong>, att<br />
komma till Sverige. H<strong>on</strong> och de två barnen kom i<br />
ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1990 och fick låna en lägenhet i Stockholm.<br />
SEN ordnade program både för den officiella och<br />
den privata delen av besöket.<br />
Omringat<br />
1986 infördes som bekant undantagstillstånd i<br />
Sydafrika. Hur det i praktiken kunde gå till berättade<br />
ECT:s direktor om:<br />
During <strong>the</strong> first five m<strong>on</strong>ths of <strong>the</strong> year <strong>the</strong><br />
Centre was a hive of activity, servicing <strong>the</strong><br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>s working for justice in Durban<br />
and surrounding areas… <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> rest of <strong>the</strong> year’s<br />
work was greatly influenced by events commencing<br />
at mid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ght of 11 June when a State of<br />
Emergency was declared.<br />
This declarati<strong>on</strong> was not made known pub-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 65
Den katolske ärkebiskopen De<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s Hurley hörde till protestanterna vad gällde apar<strong>the</strong>id.<br />
licly till no<strong>on</strong> <strong>on</strong> 12 June. At about 3 am of June<br />
12th, <strong>the</strong> SADF, security police and members of<br />
<strong>the</strong> SAP took illegal occupati<strong>on</strong> of our Centre.<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Centre was surrounded by buffels, casspirs<br />
and armed pers<strong>on</strong>nel of <strong>the</strong> defence force. At<br />
7.30 am I was informed by <strong>the</strong> Major in charge<br />
that no civilians were allowed access to <strong>the</strong><br />
building. When c<strong>on</strong>fr<strong>on</strong>ted by lawyers from<br />
Legal Resource Centre, <strong>the</strong> Major was c<strong>on</strong>fused<br />
as to <strong>the</strong> correct secti<strong>on</strong> of <strong>the</strong> Internal Security<br />
Act being implemented. He quoted Secti<strong>on</strong><br />
50 but was informed that that secti<strong>on</strong> does not<br />
allow for <strong>the</strong> prohibiti<strong>on</strong> of access. After c<strong>on</strong>tacting<br />
his superiors, we were informed that he<br />
was acting under <strong>the</strong> regulati<strong>on</strong> of <strong>the</strong> State of<br />
Emergency.<br />
Immediately we c<strong>on</strong>tested this acti<strong>on</strong> in <strong>the</strong><br />
Supreme Court. Despite <strong>the</strong> delaying tactics<br />
66 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
När Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as direktor Paddy Kearney togs av säkerhetspolisen den 26<br />
augusti 1985, kom bland andra Jeanne Noel, De<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s Hurley och Wesley<br />
Mabuza snabbt till k<strong>on</strong>toret för att ta ansvar för arbetet, bedja och<br />
sjunga. Paddy Kearney släpptes efter två veckor.<br />
used by <strong>the</strong> Defence Council, <strong>the</strong> presiding<br />
judge found that at <strong>the</strong> time, <strong>the</strong> occupati<strong>on</strong> of<br />
<strong>the</strong> Centre by <strong>the</strong> Defence Force was an illegal<br />
act because <strong>the</strong> State of Emergency had not yet<br />
been made public. Accompa<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ed by a Deputy<br />
Sheriff, we returned to <strong>the</strong> Centre where <strong>the</strong><br />
Major refused to accept <strong>the</strong> Court ruling and<br />
we were still refused entry to <strong>the</strong> Centre. After<br />
lengthy negotiati<strong>on</strong>s between our legal counsel<br />
and <strong>the</strong> defence counsel, we were allowed to<br />
enter <strong>the</strong> Centre.<br />
When some of <strong>the</strong> tenants attempted to<br />
enter <strong>the</strong> building, <strong>the</strong>y were escorted by members<br />
of <strong>the</strong> security forces to <strong>the</strong>ir offices. All<br />
De nordiska biskoparnas uttalade stöd uppmärksammades<br />
och uppskattades.<br />
<strong>the</strong> offices were thoroughly searched and<br />
numerous documents were removed by <strong>the</strong><br />
security forces. At about 17h30 <strong>the</strong> same day,<br />
<strong>the</strong> security forces withdrew, leaving <strong>the</strong> Centre<br />
in <strong>the</strong> c<strong>on</strong>trol of <strong>the</strong> South African Police.<br />
We were <strong>on</strong>ce again de<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ed access to <strong>the</strong> building<br />
until 7 am <strong>the</strong> following mor<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g><br />
search and seizure c<strong>on</strong>tinued and lasted until<br />
no<strong>on</strong>, 13 June.<br />
Anlagd brand<br />
Tillsammans med Caritas i Tyskland, Hamilt<strong>on</strong><br />
Commissi<strong>on</strong> for Evangelisati<strong>on</strong>, ICCO, Lu<strong>the</strong>rska<br />
Världsförbundet, Norska kyrkan och Rockefeller<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 67
Foundati<strong>on</strong> fortsatte SEN sitt stöd, också när försäkringspremierna<br />
steg på grund av en brand<br />
som anlagts i centret och de hot som det för<br />
övrigt utsattes för.<br />
Vid mina besök i Durban fick jag det bestämda<br />
intrycket att centret fyllde en mycket viktig roll i<br />
kampen mot apar<strong>the</strong>id. Många orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>ers<br />
insatser samordnades. Kunskap, tips, material<br />
och materiel delades dem emellan i betydande<br />
omfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Deras arbete blev därigenom både<br />
billigare och slagkraftigare.<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a<br />
En av de orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er SEN hade längst och<br />
tätast k<strong>on</strong>takt med var Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a, där endast kyrkor<br />
kunde få fullt medlemskap. K<strong>on</strong>toret fanns i<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Centre i Durban. Stödet till Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a<br />
gällde främst dess kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kati<strong>on</strong>sprogram<br />
och sociopolitiska utvecklingsprogram.<br />
Genom Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as sociopolitiska utvecklingsprogram<br />
skulle kyrkornas förståelse för aktuella problem<br />
i det sydafrikanska samhället utvecklas. De<br />
skulle få hjälp att ta sig an problemen och att kritiskt<br />
granska sin roll vad gällde demokratisk<br />
grundsyn och praxis.<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kati<strong>on</strong>sprogram skulle<br />
främja k<strong>on</strong>takterna mellan pers<strong>on</strong>alen, medlemskyrkorna<br />
och allmänheten, hjälpa kyrkorna att<br />
vara effektiva i sina förbindelser med massmedia<br />
»Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, som är grekiska och betyder »tjänst<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>,<br />
är ett av de kristna grundorden. Jesus sade<br />
uttryckligen att han kommit för att tjäna. Han kallade<br />
alla som vill vara hans lärjungar att göra som<br />
han och tjäna sina medmän<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor.<br />
och engagera också enskilda kristna i kampen för<br />
rättvisa.<br />
Evangelium i handling<br />
I inled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen till Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a Annual Report 1985<br />
stod att läsa:<br />
»You’re very lucky in Durban. You’ve got Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a!<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Our Council members and staff often<br />
hear this when <strong>the</strong>y attend courses and c<strong>on</strong>ferences<br />
in o<strong>the</strong>r parts of South Africa. – When<br />
we hear this we are generally inclined to think<br />
»Well, <strong>the</strong> grass is always greener <strong>on</strong> <strong>the</strong> o<strong>the</strong>r<br />
side<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> or »Distance lends enchantment to <strong>the</strong><br />
view<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. We are not complacent about <strong>the</strong> achievements<br />
of Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a or unaware of our failures<br />
and inability so far to galva<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>se <strong>the</strong> churches<br />
into a sig<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ficant programme of social<br />
acti<strong>on</strong>. – Never<strong>the</strong>less we should acknowledge<br />
that we are fortunate to have a structure and<br />
an orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong> with a generous complement<br />
of staff with <strong>the</strong> potential to promote easier<br />
collaborati<strong>on</strong> between <strong>the</strong> churches in taking<br />
social i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiatives and resp<strong>on</strong>ding to crisis situati<strong>on</strong>s.<br />
– Similar orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>s could and should<br />
be established in every town and city of South<br />
Africa to facilitate and <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>nsify <strong>the</strong> involvement<br />
of Christians in <strong>the</strong> struggle for justice.<br />
Den kombinati<strong>on</strong> av stol<strong>the</strong>t, tacksamhet och<br />
ödmjukhet som här kommer till uttryck såg jag<br />
som typisk för Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a och dess sätt att arbeta.<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> är att gestalta evangeliet i handling, i<br />
medmänskligt och socialt ansvarstagande. För att<br />
göra det i Sydafrika krävdes vilja och förmåga att<br />
68 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
se var behov av skilda slag fanns i de spända och<br />
komplicerade förhållanden som rådde mellan<br />
olika grupper.<br />
1986<br />
1986 blev förstås också för Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a ett svårt år.<br />
Krisen i samhället djupnade, ek<strong>on</strong>omin dalade,<br />
och det statliga förtrycket ökade. Därmed tog<br />
motståndet och upproren ny fart. Undantagstillståndet<br />
medförde nya krav på orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a. För oss i SEN blev en k<strong>on</strong>sekvens att vi<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kunde sända våra bidrag direkt utan måste<br />
låta dem gå via det anglikanska stiftet i Natal.<br />
Frank Chikane var i<br />
början av 1990-talet<br />
generalsekreterare i<br />
SACC. Här talar han<br />
vid ett frukostmöte<br />
inom ramen för Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as<br />
sociopolitiska<br />
utvecklingsprogram.<br />
Män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skors arbete<br />
I samarbete med facket gav Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a ut en sexsidig<br />
folder om »Cosatu and <strong>the</strong> Church<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Den<br />
inleds med orden<br />
When we work we are most like God – God<br />
<strong>the</strong> worker, God <strong>the</strong> creator. God’s will is that<br />
worker rights and <strong>the</strong>ir dig<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ty be h<strong>on</strong>oured by<br />
all. A Christian c<strong>on</strong>cern for justice today cannot<br />
be divorced from a commitment to workers.<br />
However, much more needs to be d<strong>on</strong>e to<br />
dem<strong>on</strong>strate that God speaks and is active in<br />
<strong>the</strong> everyday events of life and work…<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 69
Det fanns också vita tiggare i Sydafrika. Bilden är från<br />
1994.<br />
Familjen<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a försökte se vad som hände med familjen<br />
i Sydafrika. Majoriteten av familjerna i Sydafrika<br />
stod inför enorma problem. De fick sällan<br />
någ<strong>on</strong> tid över att vara tillsammans, eftersom<br />
arbetstiden var så lång. Det ledde till katastrofer<br />
av olika slag som alkoholism, skilsmässa och<br />
barnmisshandel. Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a k<strong>on</strong>centrerade sig på<br />
arbetarklassens familjer och arbetade med olika<br />
åtgärder för att hjälpa dem.<br />
Hostels<br />
Bland de talrika broschyrer och pamfletter som<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a publicerade fanns också en om hostels<br />
med underrubriken <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Challenge to <strong>the</strong> Church.<br />
Med hostels menas de usla och i regel icke<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skovärdiga byggnader som arbetarna<br />
tvingades bo i under veckorna på grund av det<br />
långa avståndet mellan hemmet och arbetsplatsen.<br />
Jag fick vid ett av mina besök i Sydafrika tillfälle<br />
att tillsammans med två svarta följeslagare<br />
komma in i ett hostel utanför Johannesberg och<br />
se de vidriga förhållandena. Den stund jag stod i<br />
det trånga och smutsiga rummet där åtta män<br />
skulle bo och sova skall jag aldrig glömma, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
heller åsynen av det som skulle vara deras toaletter<br />
och tvättutrymme. Efteråt förklarade Beyers<br />
Naudé för mig att jag varit med om något som<br />
ytterst få vita sydafrikaner hade upplevt. De allra<br />
flesta hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> en a<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng om hur de svarta arbetarna<br />
hade det. Många visste <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> ens om att dessa<br />
hostels existerade. De såg dem <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>.<br />
Löner<br />
En annan Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a-folder tog upp lönefrågan.<br />
Titeln var »A living wage<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> med undertiteln »<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g><br />
right of every worker<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Den redovisar vad som<br />
sägs i Bibeln om arbetarens rätt till rättvis lön, ger<br />
70 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
exempel på hur arbetare utnyttjas å det grövsta<br />
och ger anvis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar om vad var och en kan göra<br />
för att motverka orättvisa löner.<br />
Våldet<br />
Det sociopolitiska utvecklingsprogrammet gick<br />
ut på att möta det ökande våldet utan att trappa<br />
upp det och att dokumentera vad som hände på<br />
ett san<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsenligt sätt – så långt det var möjligt.<br />
Dokumentati<strong>on</strong>en var av stort värde både för<br />
dem som hade drabbats av våldet och för dem<br />
som hotades av det.<br />
Gick det att möta våld med annat än våld?<br />
Inom kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kati<strong>on</strong>sprogrammets ram<br />
ökade antalet broschyrer men också insikten att<br />
trycksaker och liknande hjälpmedel måste vara<br />
led i en genomtänkt strategi.<br />
Det var svårt, trots välskrivna rapporter, att sitta<br />
i Stockholm och bedöma effekterna av bidragen<br />
till Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a. Att de var av högt moraliskt värde<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 71
och betydde mycket för att hålla modet uppe hos<br />
de orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er, grupper och individer som<br />
kämpade mot apar<strong>the</strong>id var dock oomtvistligt.<br />
1990<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a Annual Report 1990 framhöll fem tilldragelser<br />
som särskilt viktiga: 1. Sydafrikas militära<br />
nederlag i Angola beredde marken för Namibias<br />
självständighet. 2. de Klerks tal den 2 februari<br />
1990 gav ny frihet för politiska rörelser och möjliggjorde<br />
förhandlingar. 3. En modig hungerstrejk<br />
genomfördes av mer än 600 fångar. 4. En Defiance<br />
Campaign utmanade många former av apar<strong>the</strong>id<br />
och fick starkt stöd från kyrkorna. 5. de<br />
Klerks beslut att tillåta offentliga protestyttringar<br />
ledde till marscher över hela Sydafrika och tydliggjorde<br />
hur brett stödet var för ANC och den<br />
demokratiska massrörelsen.<br />
I Natal överskuggades alla dessa positiva tilldragelser<br />
av det fortsatta våldet. I sammanstöt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
mellan ANC, Cosatu, Inkatha och UDF<br />
hade mer än tre tusen pers<strong>on</strong>er dödats de tre<br />
senaste åren och ännu fler sårats eller fördrivits<br />
från sina hem. Freden syntes ha små chanser.<br />
Men Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as tema för år 1990 var Working for<br />
peace in Natal.<br />
Det föll sig helt naturligt att stödja Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a.<br />
Global fredstjänst<br />
SEN:s fredskommitté arbetade ihärdigt med tanken<br />
på en Global Peace Service (GPS). Under<br />
1992 inleddes ett samarbete, där även SACC var<br />
med, mellan Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a och SEN inom ramen för<br />
GPS, och flera av deltagarna i kursen Trai<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng of<br />
trainers i Sigtuna i månadsskiftet juli–augusti<br />
kom från Sydafrika, två av dem från Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a.<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of Islam<br />
När SEN i ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1987 från SIDA fick frågan om vi<br />
var villiga att förmedla stöd till <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of Islam,<br />
var vi överens om att vi borde vara förenade med<br />
våra muslimska bröder och systrar i kampen mot<br />
apar<strong>the</strong>id, som var en plåga också för dem.<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of Islam bildades 1984 i syfte att<br />
mobilisera och orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sera Sydafrikas muslimer<br />
till motstånd mot apar<strong>the</strong>id och att motarbeta<br />
den nya k<strong>on</strong>stituti<strong>on</strong> som Sydafrika fick det året.<br />
Rörelsens ledare såg orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en som en del av<br />
befrielserörelsen.<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of Islam hade sitt säte i Kapstaden<br />
men var också företrätt i Transvaal och hade<br />
enskilda medlemmar och sympatisörer i Natal<br />
och Eastern Cape. Till att börja med var<br />
arbetsområdena fyra: Teologisk och apologetisk<br />
verksamhet, socialt hjälparbete, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rreligiös dialog<br />
och kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kati<strong>on</strong> samt politiska insatser.<br />
I SEN:s SIDAansökan stod bland annat:<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of Islam ser … som sin uppgift att i<br />
det muslimska samhället frammana förståelse<br />
och stöd för den typ av arbete som utförs av<br />
UDF och COSATU. Det … <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rna undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngs-<br />
och utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsprogrammet är ganska<br />
omfattande och prioriteras i arbetet. … Den<br />
främsta anled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen för Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska<br />
Nämnden att vilja stödja orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en är …<br />
dess strävan att aktivt motverka den <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rreligiösa<br />
misstänksamhet, misstro och missämja<br />
som äventyrar den ytterst viktiga enheten och<br />
72 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
sammanhåll<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen i kampen mot apar<strong>the</strong>id.<br />
Vid två tillfällen under 1988 mötte jag <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of<br />
Islams dynamiske samordnare Farid Esack i<br />
Stockholm och besökte därefter orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en i<br />
Kapstaden 1990 och 1991. Vid besöken fäste jag<br />
mig särskilt för det arbete bland och för kvinnor<br />
som utfördes.<br />
Genom bidragen via SEN blev det möjligt för<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of Islam att ge ut nyhetsbrev och skrifter,<br />
bland dem »<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Struggle<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, en åttiosidig handbok<br />
för unga muslimer i social medvetenhet, orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong><br />
och beslutsfattande. Mycket av tankarna i<br />
boken kom från samtal som Farid Esack fört med<br />
unga kristna i Pakistan om deras försök att förstå<br />
sin tro i förhållande till kampen för frihet och<br />
rättvisa.<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of Islam stämde in i kravet att Nels<strong>on</strong><br />
Mandela och andra som satt fängslade för sitt<br />
politiska motstånds skull skulle friges.<br />
1991 fick jag flera gånger påminna <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of<br />
Islam om att de mottagna bidragen måste redovisas.<br />
Det fanns en betydande diskrepans mellan<br />
detta och det sätt som orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en i övrigt<br />
skötte k<strong>on</strong>takterna med SEN på. Jag hade genom<br />
det material som tillställdes mig hela tiden insyn i<br />
verksamheten och delgavs en omfattande muntlig<br />
rapportering vid mina två besök. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of<br />
Islam var en viktig kraft i befrielserörelsen.<br />
World C<strong>on</strong>ference<br />
<strong>on</strong> Religi<strong>on</strong> and Peace<br />
World C<strong>on</strong>ference <strong>on</strong> Religi<strong>on</strong> and Peace, South<br />
African Chapter, det vill säga den sydafrikanska<br />
grenen av WCRP, bildades 1984 på i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativ av<br />
Desm<strong>on</strong>d Tutu, som <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> var biskop i Johannesburg.<br />
Han hade deltagit i 1984 års k<strong>on</strong>ferens i Nairobi<br />
och insåg vikten av dialog och samarbete<br />
mellan de olika religi<strong>on</strong>erna. Han hade dessutom<br />
valts till en ledande post i orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en.<br />
1987 anordnade WCRP en k<strong>on</strong>sultati<strong>on</strong> i Lusaka<br />
i Zambia. Den handlade om religi<strong>on</strong>en och<br />
den sydafrikanska krisen. Deltagarna enades om<br />
följande:<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 73
»Cry. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> beloved country<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> är titeln på en roman av Alan Pat<strong>on</strong>, publicerad första gången 1948. Den är en tidig protest<br />
mot de samhällsstrukturer som lade grunden till apar<strong>the</strong>id. Boken, som på svenska heter »På lösan sand<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> har filmats<br />
1951 och 1995. Alan Pat<strong>on</strong> var också politiker och bildade 1953 Liberal Party, motståndare till apar<strong>the</strong>id.<br />
Alla religi<strong>on</strong>er lär att apar<strong>the</strong>id är ett brott mot<br />
mänskligheten, en irrlära och ingenting som<br />
kommer från Gud.<br />
Fastän apar<strong>the</strong>idstaten i Sydafrika gör<br />
anspråk på att vara grundad i kristna principer<br />
innebär den i själva verket en förvansk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av<br />
kristendomen.<br />
Sann religi<strong>on</strong> är en befriande kraft. Den är<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> skild från folket utan finns till för dess<br />
skull, till tjänst och handling av folket för folket.<br />
Religi<strong>on</strong>erna är en verklig och vital del av<br />
livet i Sydafrika och kommer att spela en allt<br />
viktigare roll i befrielsekampen.<br />
Samarbetet mellan religi<strong>on</strong>erna är av avgörande<br />
betydelse i Sydafrika. Den religiösa<br />
74 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
mångfalden i landet måste uppmärksammas<br />
och utgöra en bas för ett k<strong>on</strong>sekvent fördömande<br />
av apar<strong>the</strong>id. Risken att mellanreligiösa<br />
spän<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar utnyttjas av apar<strong>the</strong>idregimen<br />
måste också belysas och motverkas.<br />
Sann religi<strong>on</strong>sfrihet skall vara en självklarhet<br />
i ett demokratiskt Sydafrika och innebära<br />
att det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> skall finnas bara en etablerad och<br />
erkänd religi<strong>on</strong>, att den enskilde skall ha rätt<br />
att praktisera den religi<strong>on</strong> han eller h<strong>on</strong> väljer<br />
och att den enskilde skall ha rätt att ändra sin<br />
religi<strong>on</strong>stillhörighet.<br />
WCRP var en världsvid orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong> med säte i<br />
Genève. Som en av FN erkänd enskild orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong><br />
inom kategori II hade den också k<strong>on</strong>tor i<br />
New York. Den hade hållit fem stora k<strong>on</strong>ferenser:<br />
i Kyoto 1970,Leuven1974, Princet<strong>on</strong> 1979, Nairobi<br />
1984 och Melbourne 1989.<br />
Det var angeläget att stödja WCRP/SAC eftersom<br />
det sydafrikanska samhället – eller rättare:<br />
det sydafrikanska folket – var (och är) religiöst i<br />
en utsträck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng som många svenskar <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> förstår.<br />
Religi<strong>on</strong>en har stor betydelse för upplevelsen av<br />
den egna identiteten och är förk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ppad med<br />
mycket starka känslor. Det gav regimen i Sydafrika,<br />
som ville härska genom att söndra, möjligheter<br />
att spela ut den ena religi<strong>on</strong>en mot den<br />
andra och ta kraften ur en religiöst inspirerad och<br />
motiverad oppositi<strong>on</strong>. WCRP/SAC hjälpte de<br />
olika religi<strong>on</strong>ernas företrädare att vara samlade i<br />
sina ansträng<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar att nå det gemensamma<br />
målet: män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skors upprättelse till ett liv i frihet,<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skokärlek och värdighet.<br />
De medel SEN fick förmedla användes till<br />
uppbyggnaden av ett <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rreligiöst centrum i<br />
Kapstaden.<br />
Bokförlag<br />
Tre bokförlag fick ek<strong>on</strong>omiskt och moraliskt<br />
stöd: Ravan Press, Skotaville Publishers och Taurus.<br />
Ravan Press<br />
Ravan Press grundades 1972 av Peter Randall,<br />
Da<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>e van Zyl och Beyers Naudé, alla vid KI. Förlagets<br />
första produkter var rapporterna från ett<br />
studieprojekt, SPRO-CAS, och när medvetanderörelsen<br />
bland de svarta tog fart under 1970-talet<br />
ökade verksamheten i omfång. Många av publikati<strong>on</strong>erna<br />
bannlystes, och förlagets ledare hotades<br />
av åtal för brott mot lagen för kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>smens<br />
undertryckande. 1977 bannlystes bland<br />
andra Peter Randall och Beyers Naudé.<br />
Upproret i Soweto 1976 skapade behov av ett<br />
forum för framför allt svarta skribenter. Ravan<br />
mötte det behovet genom tidskriften Staffrider,<br />
som också blev inkörsporten till en större utgiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
När SEN 1985 fick k<strong>on</strong>takt med förlaget<br />
hade tyngdpunkten i utgiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsprogrammetförskjutits.<br />
Rasfrågorna sköts<br />
något åt sidan för en djupare<br />
samhällsanalys. Fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsrörelsen hade<br />
blivit starkare. Allmänna, icke-rasliga politiska<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er hade bildats. Ravan ville delta i<br />
debatten, utmana apar<strong>the</strong>idideologin och främja<br />
tillkomsten av ett demokratiskt Sydafrika.<br />
Korpen är<br />
Ravans<br />
symbol.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 75
Huvudområdena för Ravans verksamhet var<br />
skönlitteratur, barnböcker, historia, arbets- och<br />
arbetarpublikati<strong>on</strong>er, sociala studier, undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsmaterial,<br />
läs- och skrivkun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ghet för vuxna<br />
samt teologi och religi<strong>on</strong>.<br />
Per Wästberg nämnde Ravan Press och några<br />
av dess skönlitterära författare i DN i oktober<br />
1985. Hans artikel hade rubriken »Svart på vitt i<br />
Sydafrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> och var en »översikt av den sydafrikanska<br />
litteraturen från båda sidor om apar<strong>the</strong>idmuren<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Nadine Gordimer och J M Coetzee skrev<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> för Ravan.<br />
Barnböckerna bidrog till att låta folksagorna<br />
leva och att ta vara på det folkliga arv som blivit<br />
»antropologi<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Rek<strong>on</strong>strukti<strong>on</strong>en av Sydafrikas<br />
historia skedde genom såväl akademiska avhandlingar<br />
som popularisering av forskarnas framställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
Också det som skrevs om arbetslivet<br />
kunde delas upp i två grupper: teoretiska studier<br />
å ena sidan och arbetarnas egen litterära produkti<strong>on</strong><br />
å den andra. Även sådana företeelser i det<br />
sydafrikanska samhället som kapitalismen, apar<strong>the</strong>idsystemet<br />
och tvångsförflytt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna behandlades.<br />
Vad gällde teologi och religi<strong>on</strong> gav Ravan viktiga<br />
bidrag till befrielseteologin, främst genom<br />
utgiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen av Allan Boesaks böcker och till<br />
exempel Louise Kretzschmars »<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Quest for a<br />
Black <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology in South Africa<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
I början fanns vissa svårigheter för SEN att<br />
upprätthålla k<strong>on</strong>takten med Ravan, men det blev<br />
bättre när Glenn Moss blev direktor. Vid möten<br />
1988, 1989 och 1990 med h<strong>on</strong>om och representanter<br />
för EMW, ICCO och WACC – vilka också<br />
stödde Ravan – påpekade vi förbättringar som<br />
behövde göras i Ravans led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och verksamhet.<br />
Glenn Moss redde så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom upp situati<strong>on</strong>en.<br />
Skotaville Publishers<br />
Det viktigaste för Skotaville var dels att hjälpa<br />
svarta att komma till tals, dels att motverka apar<strong>the</strong>idsystemet,<br />
som ju hindrade svarta och vita att<br />
mötas och samtala med varandra som likar. Förlaget<br />
drevs helt av svarta. Priset på böckerna hölls<br />
mycket lågt för att nå så många som möjligt.<br />
De viktigaste områdena för Skotavilles utgiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
var biografier, historia, k<strong>on</strong>st, medicin, reli-<br />
76 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
gi<strong>on</strong>, skönlitteratur, sociologi och utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
I maj 1986 bannlystes »<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Unquesti<strong>on</strong>able<br />
Right To Be Free (Essays in Black <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology)<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, och<br />
undantagstillståndet samma år ledde till att bokhandlare<br />
plockade ner Skotavilles böcker från<br />
hyllorna för att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> själva råka illa ut. Förlaget<br />
gav i alla fall ut »African <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology. An Introducti<strong>on</strong><str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
av Gabriel Setiloane, »Hope and Suffering.<br />
Serm<strong>on</strong>s and Speeches<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> av Desm<strong>on</strong>d Tutu och<br />
»Black and Reformed. Apar<strong>the</strong>id Liberati<strong>on</strong> and<br />
<strong>the</strong> Calvi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>st Traditi<strong>on</strong><str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> av Allan Boesak samt<br />
»Hammering Swords into Ploughshares. Essays<br />
in H<strong>on</strong>our of Archbishop Desm<strong>on</strong>d Tutu<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Förlagets direktör Motobe Mutloatse kom till<br />
Sverige i september 1986 för möten med representanter<br />
för Hammarskjöldsf<strong>on</strong>den, ISAK, Journalisthögskolan,<br />
SIDA, UD, Verbum och SEN<br />
samt med bland andra Per Wästberg och Per<br />
Gedin.<br />
1987 inrättade Skotaville en ny avdel<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, Skotaville<br />
Educati<strong>on</strong>al Divisi<strong>on</strong>. Skol- och undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsväsendet<br />
i Sydafrika befann sig i en djupgående<br />
kris, och förlaget såg en uppgift i att förse<br />
den alternativa undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng som växte fram<br />
med material.<br />
1987 gav Skotaville ut Kairosdokumentet i en<br />
andra, reviderad upplaga.<br />
Det sista ärendet för SEN gällande Skotaville<br />
medförde åtskilliga k<strong>on</strong>takter med Esselte i<br />
Stockholm, MacMillan Publishers i L<strong>on</strong>d<strong>on</strong>,<br />
legati<strong>on</strong>en i Pretoria, SIDA och Skotaville. Det<br />
handlade om en världsatlas med särskild k<strong>on</strong>centrati<strong>on</strong><br />
på Afrika, särskilt södra Afrika, och<br />
dess förhållande till världen i övrigt. Den blev<br />
klar i april 1992 och fick namnet »Skotaville<br />
World Atlas<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Taurus<br />
Taurus Publishers uppstod ur en protesthandling<br />
1974 av tre u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitetslärare. När André Brinks<br />
roman »Ken<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s van die sand<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> blev förbjuden, gav<br />
de själva ut boken. Förlaget blev ett av de få dit<br />
författare som hotades av censur kunde vända<br />
sig. Bland dessa författare fanns Breyten Breytenbach,<br />
Nadine Gordimer, John Miles, Wilma<br />
Stockenström och Lettie Viljoen.<br />
1983 slöt sig en fjärde u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitetslärare till förlaget<br />
som delägare. Mycket av det praktiska arbetet<br />
gjordes utan lön av de fyra själva på fritiden.<br />
De motsatte sig statlig inbland<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i publicistisk<br />
verksamhet och förhandlade aldrig med censurmyndigheterna.<br />
Av samma skäl överklagade de<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> heller förbudsbesluten.<br />
När undantagstillståndet införts i Sydafrika i<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 77
ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1986 började Taurus ge ut böcker med informati<strong>on</strong><br />
om vilka möjligheter det fanns för en<br />
självständig opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Det skedde först<br />
och främst på afrikaans men också på engelska.<br />
Böcker som »Praat met die ANC<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> och »Die Trojaanse<br />
Perd<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> förmedlade informati<strong>on</strong> och insikter<br />
som annars <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> skulle ha kunnat nå den sydafrikanska<br />
allmänheten.<br />
Tack vare SEN:s bidrag kunde Taurus anställa<br />
Tie<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>e du Plessis som admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stratör. Han var i<br />
Sverige i april 1990 och träffade <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> bland andra<br />
Per Wästberg.<br />
Black Translati<strong>on</strong>s and Literary<br />
Services<br />
Genom stöd till BTLS medverkade SEN till att<br />
boken »Where <strong>the</strong>re is no Doctor<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> översattes till<br />
sju lokala språk och trycktes av Skotaville. Den<br />
visade på ett enkelt sätt hur man skall förfara när<br />
det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> finns tillgång till sjukvårdskun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>g pers<strong>on</strong>al.<br />
Aubrey Mokoena, BTLS:s ordförande, var en<br />
av de sext<strong>on</strong> åtalade vid terroristrättegången i<br />
Pietermaritzburg. Han var också ledare för Release<br />
Mandela Committee, och hans lilla k<strong>on</strong>tor var<br />
ett centrum för apar<strong>the</strong>idmotståndare.<br />
I mars 1986 utsattes BTLS:s k<strong>on</strong>tor för allvarlig<br />
skadegörelse genom en brandbomb. Vid tillfället<br />
var k<strong>on</strong>toret upplåtet också för kampanjen för<br />
Nels<strong>on</strong> Mandelas frigiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Lyckligtvis var<br />
materialet för »Where <strong>the</strong>re is no Doctor<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> förvarat<br />
på annan plats.<br />
Boken kunde sedan spridas med hjälp av det<br />
svenska Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a.<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> New African 20 mars 1989.<br />
Presstöd<br />
Africa Press<br />
Under 1985 blev det allt svårare för journalister<br />
att arbeta i Sydafrika och att rapportera därifrån.<br />
Den redan förut knapphändiga informati<strong>on</strong>en<br />
om vad som hände i landet blev ännu mer beskuren.<br />
De kommersiella medierna i Sydafrika återspeglade<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vad som hände ur folkets perspektiv.<br />
Affärsmässiga överväganden avgjorde ofta<br />
vilka nyheter som distribuerades och på vad sätt.<br />
Täck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen var relativt omfattande men ytlig.<br />
Många sydafrikaner fick en annan bild av tilldragelserna<br />
än den som återgavs <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ellt. Den<br />
i december 1985 hastigt omkomna provinsk<strong>on</strong>gressledamoten<br />
Molly Blackburn sade under ett<br />
besök i Stockholm i september samma år ungefär<br />
så här:<br />
Jag är övertygad om att <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> här i Sverige har en<br />
mera fullständig och korrekt bild av vad som<br />
78 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> New African 1–6 maj1989.<br />
händer i Sydafrika än majoriteten av vår vita<br />
befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Vita försvarare av apar<strong>the</strong>idsystemet<br />
kan vara fullt ärliga i sin övertygelse att<br />
det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> är så mycket att bråka om. De vet helt<br />
enkelt <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vad systemet innebär för svarta och<br />
färgade i praktiken.<br />
Regimen försvårade för de journalister som försökte<br />
rapportera om vad som verkligen pågick.<br />
Swelakhe Sisulu var en av dem. 1981 hade han och<br />
några andra journalister försökt starta en oberoende<br />
nyhetsbyrå för att spegla händelseutvecklingen<br />
i Sydafrika på ett mera djupgående sätt än<br />
det vanliga. De hade tvingats lägga ner verksamheten<br />
och ville 1985 försöka på nytt. Africa Press<br />
News and Informati<strong>on</strong> Agency skulle bli ett<br />
informati<strong>on</strong>scentrum, där upplys<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar om häktade,<br />
dödade och försvunna pers<strong>on</strong>er kunde samlas<br />
och spridas. Internati<strong>on</strong>ella publikati<strong>on</strong>er och<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er skulle kunna prenumerera på<br />
artiklar, notiser och fotografier. Byrån skulle<br />
Nels<strong>on</strong> Mandela.<br />
också betjäna fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar och motståndsgrupper<br />
i landet.<br />
Under oroligheterna i början av 1980-talet<br />
hade tusentals män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor dödats, tillfångatagits<br />
eller försvun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>t under oklara och förbryllande<br />
omständigheter. Intresset av att samla och lagra<br />
dokumentarisk informati<strong>on</strong> om dessa händelser<br />
var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> påfallande hos medierna.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 79
Märkt av tjugosju år i fängelse men obruten.<br />
SEN anhöll om och beviljades medel för att<br />
stödja Africa Press. I slutet av ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1986 fängslades<br />
emellertid Sisulu för lång tid, och under de oklara<br />
omständigheter detta och annat ledde till fann<br />
vi det omöjligt att fullfölja stödet.<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> New African<br />
I början av 1989 fick jag k<strong>on</strong>takt med Siza Ntshakala<br />
vid <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Durban Newspaper Group. Han<br />
informerade mig om <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> New African, en nystartad<br />
alternativtid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för Natal. Den var regelrätt<br />
registrerad som nyhetstid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och utgavs av en<br />
grupp journalister och publicister i Natal. De ville<br />
stödja den sydafrikanska befrielsekampen och<br />
verka för ett demokratiskt och ickerasistiskt<br />
statsskick.<br />
Täck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen av Natal i de tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar som kom<br />
ut i hela Sydafrika var otillfredsställande. Det<br />
behövdes en tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i Natal som speglade vad<br />
som hände i provinsen.<br />
SEN anhöll hos SIDA om en milj<strong>on</strong> för löner<br />
under ett år och fick 405 000.<br />
80 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Nels<strong>on</strong> Mandela valde att resa också till Sverige<br />
på sin första resa utomlands efter frigiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen.<br />
Nels<strong>on</strong> Mandela i Uppsala domkyrka 13 mars<br />
1990. Längst till höger Walter Perss<strong>on</strong>, till vänster<br />
snett bakom Mandela Cyril Ramaphosa och Hans<br />
SA Engdahl.<br />
Mandela talar i Uppsala domkyrka. Bertil Werkström<br />
lyssnar uppmärksamt. Bakom h<strong>on</strong>om till<br />
vänster hans sekreterare Inger Göths<strong>on</strong> och<br />
biskop Bengt Sundkler.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 81
I slutet av december 1989 gästade Siza Ntshakala<br />
och en av hans kolleger Sverige. En månad<br />
senare fick jag brev från h<strong>on</strong>om:<br />
I slutet av januari 1991 besökte <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> New Africans<br />
utgivare Ricky Naidoo vårt kansli, och i<br />
oktober 1992 redovisade jag till SIDA:<br />
T.o.m. augusti 1992 kom varje nummer av <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g><br />
New African till SEN:s kansli. Jag har sålunda<br />
kunnat följa tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngens utgiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och kunnat<br />
k<strong>on</strong>statera att redakti<strong>on</strong>en gjort vad den kunnat<br />
för att leva upp till sin målsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng att tillhandahålla<br />
en alternativ nyhetstid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i Natalprovinsen.<br />
Enligt mitt förmenande har därför –<br />
även om en och annan oklarhet finns vad gäller<br />
redovis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och rapportering – det av SEN förmedlade<br />
bidraget kommit till stor nytta och<br />
använts i enlighet med våra <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>nti<strong>on</strong>er.<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Press Trust of South Africa<br />
Press Trust of South Africa var en oberoende<br />
nyhetsbyrå i Sydafrika med huvudk<strong>on</strong>tor i Durban.<br />
Då dess verkställande direktör Marimuthu<br />
Subram<strong>on</strong>ey vände sig till SEN för att få hjälp att<br />
upprätta ett filialk<strong>on</strong>tor i Kapstaden och anställa<br />
en journalist där skrevs ett avtal mellan byrån och<br />
SEN i september 1986.<br />
Sedan började svårigheterna med en enda<br />
gång. Säkerhetspolisen sökte igenom Subram<strong>on</strong>eys<br />
k<strong>on</strong>tor och visade särskilt intresse för en<br />
summa pengar han erhållit från Sverige. Polisen<br />
hotade att »fi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sh him off<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> och återkom efter<br />
några veckor. Trakasserierna fortsatte därefter i<br />
månader. För oss i SEN blev det omöjligt att hålla<br />
k<strong>on</strong>takt med Press Trust, och vi var tvungna att<br />
överlåta hela ärendet åt legati<strong>on</strong>en i Pretoria.<br />
Nati<strong>on</strong>al Recepti<strong>on</strong><br />
Committee<br />
Det var förstås en heder och en glädje att vår<br />
regering 1990 vände sig till SEN också för kanaliseringen<br />
av fem milj<strong>on</strong>er kr<strong>on</strong>or till den kommitté<br />
i Sydafrika som bildats för att orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sera<br />
mottagandet av de ANC-ledare som frigivits.<br />
Befrielsen kom ju till slut. Det k<strong>on</strong>tinuerliga<br />
trycket från stater, orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er och enskilda i<br />
så gott som hela världen tvingade den sydafrikanska<br />
regeringen att ta itu med sitt eget politiska<br />
dilemma. I oktober 1989 släpptes sex av ANC:s<br />
livstidsdömda ledare ut ur fängelset. De hade<br />
varit fängslade sedan början av 1960-talet, flera av<br />
dem dömda i den så kallade Rivo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>arättegången.<br />
De sex var Walter Sisulu, Andrew Mlange<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>, Wilt<strong>on</strong><br />
Mkwayi, Ahmed Kathrada, Elias Motsoaledi<br />
and Oscar Mpetha. Tidigare hade Govan Mbeki<br />
och Harry Gwala frigivits. Också en PAC-ledare<br />
släpptes. Med anled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av allt detta bildade<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna inom Mass Democratic Move-<br />
82 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
ment en nati<strong>on</strong>ell mottag<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngskommitté, Nati<strong>on</strong>al<br />
Recepti<strong>on</strong> Committee (NRC), som också fick<br />
regi<strong>on</strong>ala subkommittéer.<br />
Syftet med NRC:s arbete var att ordna ordentlig<br />
mottag<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för ledarna. Det omfattade dels<br />
arbete på det pers<strong>on</strong>liga planet, med hem, säkerhet<br />
och medicinska arrangemang, dels officiella<br />
k<strong>on</strong>tor, mottag<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngscentra och transporter. Vidare<br />
ingick det i kommitténs arbete att admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strera<br />
och arrangera möten och storsamlingar och att<br />
sköta k<strong>on</strong>takterna med massmedia.<br />
SEN:s ansökan till SIDA är daterad den 12<br />
februari 1990, dagen efter det att Nels<strong>on</strong> Mandela<br />
hade promenerat ut ur sitt fängelse.<br />
Händelseförloppet i Sydafrika blev nog snabbare<br />
än mottag<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngskommittén kunde förutse.<br />
Bidraget till kommittén var angeläget, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> de frisläppta<br />
ledarna, framförallt Nels<strong>on</strong> Mandela, snarast<br />
måste ges goda möjligheter att kunna verka<br />
för en politisk lös<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och lägga grund för de förhandlingar<br />
om ett demokratiskt Sydafrika som<br />
mer och mer syntes möjliga.<br />
När jag lämnade in ansökan till SIDA skrev jag<br />
också till statsmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ster Ingvar Carlss<strong>on</strong> och utrikesmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ster<br />
Sten Anderss<strong>on</strong>. Jag påminde om<br />
ANC:s kyrkliga förankring och uttalade förhopp<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
att denna på något sätt skulle få komma<br />
till synes i samband med Nels<strong>on</strong> Mandelas besök<br />
i Sverige. Jag gav några exempel på hur det skulle<br />
kunna ske.<br />
Inte vet jag vad detta brev betydde. I vilket fall<br />
som helst firades en ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sk solidaritetsgudstjänst<br />
med tal av Nels<strong>on</strong> Mandela i Uppsala<br />
domkyrka tisdagen den 13 mars 1990. Den började<br />
kl. 18, pågick i drygt en timma och sändes i<br />
oavkortat skick i TV 2 kl. 21. Efter gudstjänsten<br />
ägde en mottag<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng rum i Kyrkans hus, och<br />
säkerhetsfolket höll på att få fnatt när Mandela<br />
gick fram till ett av fönstren för att vinka till den<br />
entusiastiska folkskara som var samlad nere på<br />
gatan.<br />
Intervju med Birgitta Karlström Dorph<br />
»Diamanter skapas under tryck, och i Sydafrika<br />
skapades många diamanter under jorden men<br />
också över jorden. Det var ett privilegium att få<br />
arbeta med och för de män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorna.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Birgitta Karlström Dorph<br />
Birgitta Karlström Dorph har arbetet för UD i<br />
mer än fyrtio år. Efter att ha handlagt handelsfrågor<br />
med inrikt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng på u-länder och arbetat som<br />
diplomat i Kenya och Angola – därmed också i<br />
Uganda, Rwanda, Burundi och Seychellerna –<br />
kom h<strong>on</strong> 1982 till svenska legati<strong>on</strong>en i Pretoria.<br />
H<strong>on</strong> säger:<br />
Jag var där i över sex år. Det var under en riktigt<br />
svår period. 1982 hade motståndet mot<br />
regimen börjat växa sig starkare. Efter skolupproren<br />
i Soweto 1976 ströp regimen till, och<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 83
i slutet av 70- och i början av 80-talet formerade<br />
sig motståndet. Några släpptes från Robben<br />
Island. Jag kom alltså när en ny våg började,<br />
och jag lämnade drygt sex år senare, när befrielsen<br />
var en tidsfråga. Att det skulle gå så<br />
snabbt som det sedan gjorde, det trodde jag<br />
dock trots allt <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>. Men jag upplevde de<br />
enormt starka krafterna inne i Sydafrika och<br />
var med när motståndet byggdes upp.<br />
Legati<strong>on</strong><br />
Sverige hade ingen ambassad i Sydafrika, utan<br />
beskick<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen kallades legati<strong>on</strong>. Förbindelserna<br />
mellan de två regeringarna var ju ansträngda.<br />
Den från Stockholm utsända legati<strong>on</strong>spers<strong>on</strong>alen<br />
bestod av fem pers<strong>on</strong>er. Ett k<strong>on</strong>tor fanns också i<br />
Kapstaden, dock utan permanent pers<strong>on</strong>al. Dit<br />
ner pendlade i första hand legati<strong>on</strong>schefen. Där<br />
sammanträde parlamentet – och gör så fortfarande<br />
– och det skulle bevakas.<br />
Birgitta Karlström Dorphs huvudsakliga<br />
arbetsuppgifter var att bistå de sydafrikanska<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som med stöd av svenska pengar<br />
arbetade mot apar<strong>the</strong>id samt att följa utvecklingen<br />
inom motståndet. Hemma i Stockholm hade<br />
h<strong>on</strong> samlat så mycket informati<strong>on</strong> som möjligt,<br />
men först på plats kunde h<strong>on</strong> börja ana sig till<br />
vad som skulle och kunde göras. H<strong>on</strong> arbetade<br />
vid en legati<strong>on</strong>, den svenska regeringens organ i<br />
Sydafrika. Motsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen var uppenbar: h<strong>on</strong> och<br />
hennes kolleger var där officiellt men arbetade<br />
också mot apar<strong>the</strong>id. Det innebar en svår och<br />
påfrestande balansgång, ibland på en k<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>vsegg.<br />
Sverige var nog det land som förde in mest peng-<br />
ar till befrielsekampen och befann sig ibland farligt<br />
nära gränsen till det förbjudna. Det fanns<br />
uppenbara risker att pers<strong>on</strong>alen skulle utvisas, till<br />
och med att hela legati<strong>on</strong>en skulle stängas.<br />
Arbetsuppgifterna var dock fördelade. Birgitta<br />
Karlström Dorph skötte i första hand k<strong>on</strong>takterna<br />
inom motståndet. Legati<strong>on</strong>schefen stod för<br />
regeringsk<strong>on</strong>takterna.<br />
Hur klarade du dig?<br />
Det berodde framför allt på att jag hade så<br />
goda rådgivare i Sydafrika, män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor jag<br />
kunde lita på. De förstod saker och ting på ett<br />
helt annat sätt än<br />
jag kunde göra.<br />
»Det innebar en svår<br />
Till det kom, förstås,<br />
en stor por- och påfrestande<br />
ti<strong>on</strong> tur.<br />
Min främste<br />
rådgivare var en k<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>vsegg. Sverige<br />
Beyers Naudé.<br />
Andra var Alber- var nog det land som<br />
tina Sisulu och<br />
hennes och Walter<br />
Sisulus s<strong>on</strong> befrielsekampen och<br />
Swelakhe, Mandelas<br />
advokat Ishmail<br />
Ayob och, i nära gränsen till det<br />
början, Win<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>e<br />
Mandela. Där förbjudna.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
fanns också Popo<br />
Molefe, Murphy Morobe, som senare blev<br />
talesman för regeringen, Moss Chikane, som<br />
var ledande i townships och senare blev parlamentsledamot<br />
och utskottsordförande, Frank<br />
balansgång, ibland på<br />
förde in mest pengar till<br />
befann sig ibland farligt<br />
84 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Chikane, nu Mbekis allt i allo som chef för<br />
presidentens kansli, »Terror<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> Lekota, som var<br />
aktiv i alla möjliga sammanhang och numera<br />
är försvarsmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ster, samt Cyril Ramaphosa,<br />
fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsledaren, även om jag <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hade så<br />
mycket med facken att göra. De k<strong>on</strong>takterna<br />
skötte en av mina kolleger. Eric Molobi, som<br />
nyligen dog, var också viktig, liksom en lång<br />
rad ledare inom UDF och andra orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er.<br />
Det känns nästan orätt att nämna en del<br />
men <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> andra.<br />
Orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er och pers<strong>on</strong>er<br />
Det gällde för Birgitta att hitta rätt orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
och rätt pers<strong>on</strong>er och att söka försäkra sig om att<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en i fråga <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var infiltrerad eller att<br />
h<strong>on</strong> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hade med en agent för den sydafrikanska<br />
regeringen att göra. Orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna skulle<br />
byggas upp utan att män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor råkade illa ut.<br />
Det här sättet att arbeta på var Birgitta Karlström<br />
Dorph ganska ensam om.<br />
Det blev så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom klart för mig att vi var<br />
tvungna att ha en skala av orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er:<br />
några som var ok<strong>on</strong>troversiella för att också<br />
kunna ha mer k<strong>on</strong>troversiella. Hela skalan<br />
behövde vi ha. Den sydafrikanska regeringen<br />
visste naturligtvis om att vi träffade motståndet,<br />
men jag tror ännu i dag – och möjligen<br />
är jag blåögd – att de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> insåg vidden av<br />
vad vi gjorde. I så fall hade vi nog åkt ut.<br />
Som framgår av redogörelsen för det stöd som<br />
kanaliserades genom SEN var det både orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
och pers<strong>on</strong>er som fick hjälp. Till det kom-<br />
mer att SEN <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var ensam om att förmedla<br />
pengar från Sverige.<br />
Varje sak var u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>k. Dels hade Beyers – vi kallade<br />
h<strong>on</strong>om för ettan, vi hade kodnamn för en<br />
del – idéer om vad vi skull kunna göra. Han<br />
förstod också vår roll som legati<strong>on</strong>. Jag fick<br />
från början ett omedelbart och fullständigt<br />
förtroende för h<strong>on</strong>om. Utan h<strong>on</strong>om hade vi<br />
aldrig kunnat göra vad vi gjorde. Så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom<br />
– och när han lärde känna mig bättre –<br />
breddades mina k<strong>on</strong>takter,<br />
och jag fick<br />
också egna idéer. Jag<br />
träffade en massa olika<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor. Om jag var<br />
tveksam gick jag alltid<br />
tillbaka till Beyers. Då<br />
kollade han via sina<br />
k<strong>on</strong>takter. Han hade ett<br />
u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kt k<strong>on</strong>taktnät. Han<br />
pratade aldrig om vilka<br />
k<strong>on</strong>takterna var. Och jag pratade aldrig med<br />
h<strong>on</strong>om om vem jag hade talat med, men vi<br />
jämförde, och han kom tillbaka och kommenterade.<br />
»Det gällde att hitta rätt<br />
pers<strong>on</strong>er och att söka<br />
försäkra sig om att<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en i fråga<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var infiltrerad…<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Birgitta träffade fler och fler och försökte hitta<br />
framkomliga vägar. H<strong>on</strong> letade efter både orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
och pers<strong>on</strong>er. När h<strong>on</strong> träffade någ<strong>on</strong><br />
h<strong>on</strong> trodde på, kunde h<strong>on</strong> säga: Se vad du kan<br />
åstadkomma som vi skulle kunna stödja. Det<br />
kunde vara olika saker. Swelakhe Sisulu ville starta<br />
en tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Birgitta hörde sig för med folk i<br />
branschen. Till Skotaville Publishers sade h<strong>on</strong>:<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 85
Jag ser att <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> ger ut intressanta böcker. Behöver <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><br />
stöd?<br />
I stället för SIDA<br />
Så där höll h<strong>on</strong> på. SIDA kunde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vara på plats.<br />
Birgitta fick »bli<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> SIDA, i vanliga fall ett helt<br />
biståndsk<strong>on</strong>tor. H<strong>on</strong> begärde och fick omedelbart<br />
en sekreterare, en bil och en chaufför. Bilen<br />
var en Volvo, en stati<strong>on</strong>svagn, kanske den enda<br />
moderna Volv<strong>on</strong> i Sydafrika, som väckte uppseende<br />
överallt där den visade sig, men det gjorde,<br />
k<strong>on</strong>stigt nog, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så<br />
mycket.<br />
Hände det också att <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> fick<br />
ansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar?<br />
Ju längre jag var där<br />
och ju mer män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
såg att det fungerade,<br />
desto fler brev kom det<br />
till legati<strong>on</strong>en. Det var<br />
svårt att screena dem.<br />
Vem var det egentligen<br />
som sökte? Jag kunde<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vara säker på någ<strong>on</strong>ting. Så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom<br />
fick jag väl en känsla, inbillar jag mig i alla fall,<br />
att jag kunde tolka de där ansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna. Jag<br />
gick igenom dem noggrant. En del var korta,<br />
men de kunde ju än<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> vara värda något, så jag<br />
tillbringade ofta mina dagar med att åka och<br />
titta och träffa folk. Och så checkade jag med<br />
andra. Det gällde ju att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hamna fel.<br />
Till Birgittas stora arbetsbörda kom att h<strong>on</strong> 1987<br />
»Så gällde det att få ner<br />
pengarna. Inte en kr<strong>on</strong>a gick via<br />
legati<strong>on</strong>en. En del kunde<br />
osannolikt nog sändas direkt men<br />
mycket tog vägen över andra<br />
länder, via bistånds- eller<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorättsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
miste sin man. Med värme talar h<strong>on</strong> om att de<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor som själva hade det svårt förstod och<br />
hjälpte henne. Till begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen kom både vita<br />
och svarta. En stor svart kör sjöng i den överfulla<br />
kyrkan. Birgitta ville ha Nkosi Sikelel’ iAfrika som<br />
sista sång och hade sagt till sina vänner att de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
fick sjunga med knuten näve i luften som de brukade,<br />
så hela kyrkan sjöng med näven knuten<br />
bakom ryggen. När h<strong>on</strong> sedan gick fram och<br />
tackade alla för att de kommit, tänkte h<strong>on</strong>: Här<br />
står jag och talar till det nya Sydafrika.<br />
U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>k positi<strong>on</strong><br />
Det gällde också att hitta<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er i Sverige,<br />
»kanaler<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> för biståndet. Det<br />
gick <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> att bistå direkt från<br />
SIDA eller regeringen. Birgitta<br />
var hemma minst två<br />
gånger om året, och <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> gick<br />
h<strong>on</strong> runt och lärde närmare<br />
känna de orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er h<strong>on</strong><br />
redan samarbetade med och<br />
fick tips om ytterligare kanaler.<br />
I Sydafrika skrev h<strong>on</strong> redogörelser om orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
h<strong>on</strong> trodde på och sände hem underlag<br />
för ansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar hos SIDA. I början avgjorde<br />
SIDA vilken svensk orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong> som skulle tillfrågas,<br />
men mer och mer skedde det på förslag av<br />
Birgitta. Det svåra var att knappast någ<strong>on</strong><br />
härifrån kunde åka ner till Sydafrika och att<br />
ingen där nere kunde åka ut. Så Birgitta blev midjan<br />
på timglaset där allting passerade. H<strong>on</strong> fick en<br />
fullständigt u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>k positi<strong>on</strong>.<br />
86 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Pengarna kom fram<br />
Så gällde det att få ner pengarna. Inte en kr<strong>on</strong>a<br />
gick via legati<strong>on</strong>en. En del kunde osannolikt nog<br />
sändas direkt men mycket tog vägen över andra<br />
länder, via bistånds- eller män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorättsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er.<br />
I Sydafrika fanns en så kallad Fund Raising<br />
Act. Den reglerade vem som skulle få ta emot<br />
pengar. Den skärptes hela tiden. Birgitta bevakade<br />
den noggrant med hjälp av jurister på hög<br />
<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>vå. H<strong>on</strong> hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> alltid full kunskap om hur<br />
pengarna sedan kom in i landet. Efteråt har h<strong>on</strong><br />
förstått att det också på bankerna fanns män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
som på sitt sätt hjälpte till.<br />
Det märkliga med SEN:s stipendieprogram var att<br />
pengarna skickades direkt till varje stipendiat. Hur<br />
var det möjligt egentligen?<br />
Ja, hur var det möjligt? Det var paradoxalt att<br />
stipendiaterna skulle kunna ta emot dessa<br />
pengar. Jag träffade ju <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> alla men många av<br />
dem och frågade om det var OK. Beyers och<br />
jag diskuterade också detta. Mitt i alltihop var<br />
väl <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> apar<strong>the</strong>idregimen så välorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>serad<br />
som man skulle kunna tro. Den hade nog <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
folk riktigt för att hålla mindre pen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngflöden<br />
under uppsikt. Den kollade om folk var ute<br />
och talade. Den kollade en lång rad olika aktiviteter<br />
av individer eller grupper inom motståndet.<br />
Säkerhetspolisen var mycket aktiv, och<br />
regimen använde mycket hårda metoder. Det<br />
verkar dock som om den <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hade någ<strong>on</strong><br />
vältrimmad apparat för att kolla sådant som<br />
kanske <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var så iög<strong>on</strong>enfallande och till<br />
synes av begränsad omfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Men jag vet<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>. Det vore oerhört intressant att veta.<br />
Stipendiet gjorde det i en del fall möjligt för<br />
mottagaren att över huvud taget existera. Hade<br />
regimen fått tag i stipendiaterna – vi skall<br />
komma ihåg att de var ledande i sina sammanhang<br />
– hade det avsevärt försvårat arbetet<br />
inom motståndet, tror jag. Stipendieprogrammet<br />
var oerhört väsentligt. Många av dem som<br />
fick ta del av det har idag framträdande positi<strong>on</strong>er.<br />
Beyers Naudé<br />
Boken om Beyers Naudé,<br />
»Beyers Naudé. Pilgrimage<br />
of Faith<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, kom till<br />
på Birgittas i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativ. Det<br />
hade skrivits bara en bok<br />
»Birgitta menar<br />
om h<strong>on</strong>om, och h<strong>on</strong><br />
tyckte det skulle finnas<br />
mer än så. Birgitta menar<br />
bestämt att det var han<br />
som var ledaren inne i<br />
Sydafrika, efter Mandela,<br />
och anser sig privilegie- regelbundet.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
rad som fick träffa<br />
h<strong>on</strong>om regelbundet. De träffades på olika platser.<br />
Första gången var han utklädd till elektriker. När<br />
h<strong>on</strong> började tala om en bok om h<strong>on</strong>om, värjde<br />
han sig. H<strong>on</strong> fick emellertid hans tillåtelse att se<br />
om h<strong>on</strong> kunde finna någ<strong>on</strong> som kunde skriva.<br />
Efter att ha frågat flera om förslag kom h<strong>on</strong> fram<br />
till en journalist på <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Star, Colleen Ryan, och<br />
såg till att Ryan och Naudé träffades. De kom bra<br />
överens, och boken kom till stånd.<br />
bestämt att det var han<br />
som var ledaren inne i<br />
Sydafrika, efter Mandela,<br />
och anser sig privilegierad<br />
som fick träffa h<strong>on</strong>om<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 87
Beyers Naudé.<br />
I <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvjun med Birgitta kommer vi att tala om<br />
Nobels fredspris. Birgitta frågar: Vem skulle ha<br />
fått det? och svarar: Beyers Naudé!<br />
Beyers Naudé<br />
Det går <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> att skriva om Sydafrika och motståndet<br />
mot apar<strong>the</strong>id utan att nämna Beyers<br />
Naudé. Han var generalsekreterare för SACC<br />
1985–1987. Jag kunde alltså räkna h<strong>on</strong>om till mina<br />
kolleger och fick flera tillfällen att samtala med<br />
h<strong>on</strong>om. Efter 1987 samarbetade vi inom ramen<br />
för stipendieprogrammet. Hans briljans, djupa<br />
medmänsklighet och enkelhet gjorde djupa<br />
intryck. Det var självklart att SEN skulle stödja<br />
tillkomsten av en bok och en film om h<strong>on</strong>om.<br />
Filmen om Beyers Naudé kom att heta »<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g><br />
Cry of Reas<strong>on</strong>: An Afrikaner Speaks Out<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Den<br />
producerades av Worldwide Documentaries i<br />
New York. Vi inbjöd nyckelpers<strong>on</strong>er i förvalt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng,<br />
massmedia, kyrkor och samfund samt antiapar<strong>the</strong>idorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
till en svensk förhandsvis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
i Filmhuset i Stockholm den 4 december 1987. Filmen<br />
visades sedan också i svensk TV. Svenska<br />
kyrkans <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella AV-tjänst och Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a<br />
distribuerade den för övrigt i Sverige.<br />
Boken »Beyers Naudé. Pilgrimage of Faith<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
kom 1990. Jag försökte att få ett av våra kyrkliga<br />
förlag intresserat av en översätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till svenska<br />
och trodde att jag hade lyckats, men det blev<br />
tyvärr ingenting av. 2005 kom boken i en andra<br />
upplaga.<br />
88 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Bannlyst<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> shrill ringing of <strong>the</strong> teleph<strong>on</strong>e jolted Beyers<br />
Naudé out of his sleep <strong>on</strong> Wednesday, 19<br />
October 1977. It was 5.30 a.m. as he hurried<br />
into his small study to still <strong>the</strong> piercing noise.<br />
He heard a woman’s voice. She did not identify<br />
herself, but said in a whisper: »<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>y are raiding<br />
us. Be prepared. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> end has come.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g><br />
ph<strong>on</strong>e was silent. He had been expecting such<br />
a call for weeks, and he felt afraid.<br />
Så inleder Colleen Ryan sin berättelse om bannlys<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
av Naudé. Denna kom att vara till den<br />
16 september 1984, alltså<br />
»…massakern i nästan sju år, och innebar<br />
ett värre straff än man<br />
Sharpeville 1960 först tänker sig. Den som<br />
drabbades av det upphörde<br />
strängt taget att existera,<br />
i varje fall för omvärlden.<br />
Det var det som var<br />
det berättigade i<br />
me<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen.<br />
Beyers Naudé föddes<br />
1915 i Roodepoort i Transvaal<br />
men växte upp i Kapstaden. Som s<strong>on</strong> till en<br />
av grundarna av Broederb<strong>on</strong>d (ett hemligt manligt<br />
sällskap som betydde mycket för utform<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
av apar<strong>the</strong>ids ideologi och praxis) blev han<br />
tidigt inskolad i det rasistiska tänkandet. Han<br />
gick i sin fars fotspår och läste teologi. En av hans<br />
lärare vid Stellenboschs u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet var HF Verwoerd,<br />
som skulle bli Sydafrikas premiärmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ster.<br />
Vid tjugofem års ålder blev Beyers Naudé Broederb<strong>on</strong>ds<br />
yngste medlem. Vid den tiden gifte han<br />
sig också och flyttade med sin Ilse till Wellingt<strong>on</strong><br />
ledde till att han på<br />
allvar ifrågasatte<br />
apar<strong>the</strong>idsystemet.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
för sin första pastorstjänst i den holländska reformerta<br />
kyrkan.<br />
Under tjugo år tjänstgjorde sedan Beyers<br />
Naudé som pastor i olika församlingar. Politiskt<br />
sympatiserade han med NP, men massakern i<br />
Sharpeville 1960 ledde till att han på allvar ifrågasatte<br />
det berättigade i apar<strong>the</strong>idsystemet. Av flera<br />
skäl hade han börjat göra det tidigare. Bland<br />
annat hade han fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>t det svårt att teologiskt förklara<br />
och försvara systemet vid resor i Europa. På<br />
grund av ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngstaganden och uttalanden han<br />
gjorde sattes han under allt hårdare press av det<br />
afrikandiska etablissemanget.<br />
Kristna institutet<br />
1962 accepterade Beyers Naudé redaktörskapet<br />
för en nystartad tidskrift, Pro Veritate, och 1963<br />
var han med om att grunda det ickerasistiska och<br />
ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Kristna institutet (KI). Syftet var att<br />
tjäna Kristi kyrka på allt sätt och att främja dess<br />
enhet. Denna strävan skulle vara grundad i Guds<br />
ord och medlemskapet öppet för varje kristen.<br />
1963 lämnade Naudé också Broederb<strong>on</strong>d och tog<br />
ett helt avgörande steg i september det året när<br />
han en söndag i sin predikan fördömde<br />
apar<strong>the</strong>id.<br />
Han lämnade boerkyrkan, som i sin tur tog<br />
fullständigt avstånd från h<strong>on</strong>om, och slöt sig till<br />
en svart församling i Alexandra, kåkstaden i<br />
Johannesburg. Han sade till sin fru: »Vad som än<br />
händer skall vi vara tillsammans och Gud med<br />
oss.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Beyers Naudé tvingades sluta som pastor och<br />
fortsatte att arbeta som ledare för KI. 1977 stäng-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 89
de myndigheterna institutet och förbjöd Pro<br />
Veritate. Naudé och hans kolleger bannlystes på<br />
fem år.<br />
1978 fick Beyers Naudé motta det svenska Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as<br />
fredspris.<br />
Husarrest<br />
Det kom, som sagt, att bli sju år i husarrest. Han<br />
fick träffa endast en pers<strong>on</strong> åt<br />
gången, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> lämna hemmet och<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> uttala sig offentligt. Det var<br />
förbjudet att citera h<strong>on</strong>om. Beyers<br />
Naudé använde tiden till<br />
omfattande studier och till samtal<br />
på tu man hand med andra<br />
ledare för kampen mot apar<strong>the</strong>id.<br />
När bannlys<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen till slut<br />
hävdes i september 1984 gav sig<br />
Beyers Naudé åter in i striden för<br />
ett demokratiskt och ickerasistiskt Sydafrika. 1985<br />
efterträdde han Desm<strong>on</strong>d Tutu som generalsekreterare<br />
för SACC. På den posten var han kvar<br />
till juli 1987, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> han efterträddes av Frank Chikane.<br />
Han fortsatte emellertid sitt hängivna arbete<br />
inom ramen för EAB.<br />
Pers<strong>on</strong>lig assistent<br />
Mot slutet av 1992 frågade Beyers Naudé SEN om<br />
det skulle vara möjligt att få fram pengar för en<br />
pers<strong>on</strong>lig assistent åt h<strong>on</strong>om. Han behövde<br />
någ<strong>on</strong> som var engagerad för samma mål som<br />
han, någ<strong>on</strong> som insåg vikten av kvinnornas insatser<br />
i det sydafrikanska samhället och någ<strong>on</strong> som<br />
kunde ta hand om de många utländska gästerna.<br />
I SEN:s ansökan till SIDA skrev jag:<br />
Beyers Naudés betydelse för motståndet mot<br />
apar<strong>the</strong>id kan svårligen överskattas. Hans klarhet<br />
och stringens i kritiken av systemet, hans<br />
pers<strong>on</strong>liga mod och utstrål<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, hans <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>gritet<br />
och värme samt hans utomordentligt stora<br />
arbetskapacitet betyder att han är på en och<br />
samma gång en viktig symbolgestalt<br />
och inflytelserik<br />
ledare och inspiratör för<br />
många. Så länge hans hälsa<br />
och krafter står h<strong>on</strong>om bi<br />
bör han därför få allt det<br />
stöd det är möjligt att ge<br />
h<strong>on</strong>om.<br />
»Beyers Naudé tvingades<br />
sluta som pastor… 1977<br />
stängde myndigheterna<br />
institutet och förbjöd Pro<br />
Veritate. Naudé och hans<br />
kolleger bannlystes<br />
på fem år.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Ansökan beviljades, och<br />
tjänsten gick till Florence<br />
Laag Brandell. I ett brev på<br />
försommaren berättade h<strong>on</strong>:<br />
Måndagen den 19 april: Begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av Chris<br />
Ha<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> på FNB Stadium, Soweto. Jag är där tillsammans<br />
med några svarta vänner… Hela stadi<strong>on</strong><br />
är fullpackad av män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor, ca 70 000<br />
pers<strong>on</strong>er, och kanske 20 000 utanför. När programmet<br />
startar med den afrikanska nati<strong>on</strong>alhymnen<br />
»Nkosi sikelel’ iAfrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> (tidigare förbjuden<br />
av den vita regimen) sjungen i stämmor<br />
av hela publiken, vet jag att jag gjorde rätt<br />
som kom hit. Många kända profiler talar från<br />
podiet: Nels<strong>on</strong> Mandela, Desm<strong>on</strong>d Tutu, Ruth<br />
Mompati, Joe Slovo, Joe Modise (Umkh<strong>on</strong>to<br />
we Sizwe) mfl mfl. Även två svenska talare<br />
90 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
finns med: Lisbeth Palme och <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>el Thurdin<br />
(roligt att Sverige skickade kvinnor, mansdominansen<br />
här är enorm).<br />
I ett annat brev skrev Florence:<br />
Arbetet på k<strong>on</strong>toret går sin gilla gång. Antalet<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor som söker sig till oss för att be om<br />
hjälp är oändligt. Trots detta känns det<br />
me<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsfullt att kunna<br />
hjälpa några. Det kan vara<br />
pengar till ett par skor, respengar<br />
till sjukhus i Durban,<br />
pengar till en tegelstensmaskin,<br />
del av skolavgift,<br />
del av begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngspengar,<br />
pengar till bostad i<br />
ett skjul i Soweto för någ<strong>on</strong><br />
som studerar i stan och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
har sin familj här etc. – Jag<br />
följer också med Beyers på<br />
en del möten. Bland annat<br />
träffade vi en rad kyrkoledare<br />
i mitten på maj för att<br />
diskutera om ett ev. framtida<br />
Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Aid Centre. Beyers vill att alla<br />
olika orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er med kyrklig anknyt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
skall samla alla sina resurser i en pott. På så<br />
sätt undviker man att slussa män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor från<br />
det ena stället till det andra och man får också<br />
en bättre överblick av den hjälp man ger.<br />
»Antalet män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor som<br />
söker sig till oss för att<br />
be om hjälp är oändligt.<br />
Trots detta känns det<br />
me<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsfullt att kunna<br />
hjälpa några. Det kan vara<br />
pengar till ett par skor,<br />
respengar till sjukhus<br />
i Durban…<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Florence Laag Brandell arbetade för Beyers<br />
Naudé 1993 och efterträddes 1994 av Cecilia Höglund.<br />
Höjde sin röst<br />
I <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvjun jag gjorde med Eskil Albertss<strong>on</strong> sade<br />
denne:<br />
Jag stal mig en gång till en träff med Beyers<br />
Naudé, när jag var i Sydafrika. Han<br />
har betytt mycket för oss som här<br />
på hemmaplan har jobbat med<br />
Hambisana och liknande. Han har<br />
säkert också betytt mycket för de<br />
missi<strong>on</strong>ärer som visade att de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
kunde ställa upp på de teologiska<br />
motiveringarna för systemet.<br />
Annars sågs han väl länge som en<br />
vänsterteolog av dem som <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var<br />
kritiska till systemet. På mig gjorde<br />
han ett starkt intryck. Man måste<br />
beundra h<strong>on</strong>om och andra som<br />
vågade sina liv och höjde sin röst i<br />
protest mot systemet.<br />
Beyers Naudé dog 2004. Rachel Norborg Jerkeby<br />
har ett avs<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tt om h<strong>on</strong>om i sin 2006 utgivna »I<br />
livets tjänst<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Och så bjuder förstås Colleen Ryans<br />
skildring av hans liv på spännande läs<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 91
Oscarsberg, den första svenska missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>en i Sydafrika.
3.<br />
KYRKORNA<br />
s
Svenska kyrkan<br />
Stora delar av det svenska engagemanget för folken<br />
i södra Afrika har naturligtvis samlats och<br />
uttryckts i och genom Svenska kyrkan. Det följande,<br />
till större delen hämtat ur <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvjuer med<br />
Tore Bergman, Tord Harlin, Mats Hermanss<strong>on</strong>,<br />
Olof Lövestam och Björn Ryman, förmedlar<br />
några glimtar av allt detta.<br />
Svenska kyrkans missi<strong>on</strong><br />
SKM bildades 1874. De första missi<strong>on</strong>ärerna till<br />
Sydafrika var Otto Witt, Frans Le<strong>on</strong>ard Fristedt<br />
och Karl Ludvig Flygare. Tillsammans med sina<br />
fruar for de till KwaZulu-Natal 1876–77. Början<br />
blev <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> helt som den var tänkt. Tore Furberg,<br />
SKM:s direktor 1970-1980, berättar:<br />
Svenska kyrkans missi<strong>on</strong> – i Sydafrika redan när Mandelas farfar var ung!<br />
Den förste missi<strong>on</strong>ären som sändes till Sydafrika<br />
var en vanlig församlingspräst från<br />
Skåne, Otto Witt. Han reste iväg utan någ<strong>on</strong><br />
särskild förberedelse eller utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och han<br />
visste <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mycket om vad som skulle möta<br />
h<strong>on</strong>om. Han reste till Venedig för att ta båten<br />
till Sydafrika. Av en reseräk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng får man bilden<br />
av h<strong>on</strong>om sittande på en uterestaurang vid en<br />
av kanalerna i Venedig. Han dricker ett gott<br />
italienskt vin och avslutar måltiden med en<br />
god cigarr, vilket allt missi<strong>on</strong>sstyrelsen betalar<br />
för.…<br />
Snart skulle Otto Witt vakna upp till verkligheten.<br />
Han var med om att bygga upp den<br />
första svenska missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>en i Sydafrika,<br />
som karakteristiskt nog fick namnet Oscarsberg<br />
efter svenske kungen. Här brakade helvetet<br />
lös i form av ett blodigt slag i det så kallade<br />
Zulukriget, som faktiskt utkämpades på missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>ens<br />
mark. Otto blev vettskrämd…<br />
Han flydde och … åkte ända hem till Sverige<br />
direkt utan att fråga missi<strong>on</strong>sstyrelsen om lov.<br />
»I enlighet med den män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skosyn som finns<br />
uttryckt i Guds ord vill Svenska kyrkans missi<strong>on</strong><br />
stödja alla försök att hävda frihet och<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skovärde och bekämpa allt slags diskriminering<br />
och förtryck av enskilda och grupper.<br />
Därför kan Svenska kyrkans missi<strong>on</strong> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> stödja<br />
kyrkor eller orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som agerar på ett<br />
sätt som förhindrar mänsklig frihet och social<br />
rättvisa.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Missi<strong>on</strong> vad är det? Liten illustrerad missi<strong>on</strong>skatekes<br />
inför 80-talet, utgiven av SKM 1979.<br />
94 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Trots denna något snöpliga början kom missi<strong>on</strong>en<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> av sig. Tore Furberg fortsätter:<br />
Litet senare, vid sekelskiftet, började missi<strong>on</strong>sintresset<br />
också växa bland studenterna i våra<br />
u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitetsstäder. Mycket viktigt var också stödet<br />
från kvinnorna i kyrkan. Några av de banbrytande<br />
missi<strong>on</strong>ärerna var kvinnor … fast de<br />
till en början <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> ens fick kallas missi<strong>on</strong>ärer.<br />
Missi<strong>on</strong>ärernas fruar deltog i arbetet, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
minst Elin Witt, som startade barnhem på<br />
Oscarsberg (eller Eshiyane). De första kvinnliga<br />
ogifta missi<strong>on</strong>ärerna, Ida J<strong>on</strong>atanss<strong>on</strong> och<br />
Hedvig Posse, for ut 1884 respektive 1887.<br />
Södra Afrika<br />
I dag är Olof Lövestam SKM:s sekreterare för<br />
södra Afrika och har huvudansvaret för k<strong>on</strong>takten<br />
mellan Svenska kyrkan och dess dotterkyrkor<br />
där. Han är chef för tiotalet missi<strong>on</strong>ärer i Sydafrika,<br />
Zimbabwe, Swaziland och Moçambique<br />
och admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strerar de projekt som stöttar kyrkorna<br />
i dessa länder.<br />
Sydafrika<br />
SKM har stött och stöder flera orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er i<br />
Sydafrika, som arbetar med mänskliga rättigheter,<br />
hjälp åt fattiga, juridisk rådgiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, landsbygdsutveckling,<br />
sjukvård och annat som är<br />
ägnat att motverka apar<strong>the</strong>ids skadeverk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
Bland de många kan Black Sash och Healing of<br />
memories särskilt nämnas.<br />
Olof Lövestam säger:<br />
SKM klarar <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> längre att som förr hålla k<strong>on</strong>takten<br />
med alla dessa orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er. Till det<br />
Björn Ryman talar sig varm för Namibia.<br />
kommer att Sydafrika nu är demokratiskt och<br />
att SIDA <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> längre betraktar det som ett<br />
biståndsland. SKM måste fråga sig: Vad är kyr-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 95
Missi<strong>on</strong>är Bengt Johanss<strong>on</strong>, föreståndare för Lu<strong>the</strong>ran Publishing House, bokhandelsverksamhet i sydöstra stiftet av<br />
ELCSA, Durban 1987.<br />
kans roll och uppgift? När är det motiverat att<br />
vi är med och stöttar? Det skall mycket till<br />
innan vi släpper k<strong>on</strong>takten med kyrkorna, men<br />
vi kanske förändrar det sätt vi har k<strong>on</strong>takt på.<br />
Vi lämnar <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> tanken på att främja en demokratisk<br />
utveckling, men NGO:s fungerar bättre<br />
än kyrkor när det handlar om att ta emot, förvalta,<br />
hantera och redovisa för pengar som vi<br />
slussar ut.<br />
På min fråga hur Svenska kyrkan och dess missi<strong>on</strong>ärer<br />
förhöll sig när apar<strong>the</strong>id växte fram i<br />
Black Sash har fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts sedan 1950-talet och försöker<br />
i dag ta vara på de fattigas rättigheter, ger advokathjälp<br />
och bedriver lobbyverksamhet vad gäller<br />
lagstift<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Healing of memories hjälper män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
med traumatiska upplevelser från apar<strong>the</strong>idtiden. De<br />
senaste åren har hjälpen vidgats till att omfatta fängslade,<br />
flyktingar och aids-drabbade.<br />
96 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Sydafrika svarar Olof Lövestam:<br />
Gunnar Helander var tidig med att protestera<br />
mot apar<strong>the</strong>idsystemet. Men det fanns andra<br />
som hade levt i systemet och blivit förblindade<br />
av det och anklagades för att stå det alltför<br />
nära. Det var sublimt. Man sade att det var<br />
bättre för de svarta att utvecklas i särskilda<br />
områden. Det är inget nedvärderande i det,<br />
sade man. Tvärtom är det svårt att få olika kulturer<br />
att leva tillsammans. Och det är ju sant.<br />
Det är svårt. Man tog alltså fakta och använde<br />
sig av dem, tog sedan ytterligare ett steg – och<br />
ett till – och befann sig plötsligt i apar<strong>the</strong>id<br />
utan att ha avsett det.<br />
Bakgrund<br />
Mellan 1970 och 1984 hade Tore Bergman en<br />
tjänst vid SKM motsvarande den som Olof Lövestam<br />
har idag. Han ger bakgrunden:<br />
K<strong>on</strong>takterna i Sydafrika gällde till en början<br />
endast den evangelisk-lu<strong>the</strong>rska kyrkan i<br />
Natal. När SKM kom dit verkade där också<br />
tyska, norska och amerikanska missi<strong>on</strong>er.<br />
SKM:s insatser har från början gällt huvudsakligen<br />
evangelisati<strong>on</strong>, församlingsarbete, undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
och hälsovård. På de flesta av missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>erna<br />
har det fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts en gudstjänstlokal,<br />
en skola och en kli<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>k. I vissa centra etablerades<br />
större instituti<strong>on</strong>er, ibland i samarbete<br />
med andra missi<strong>on</strong>sorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er. Missi<strong>on</strong>erna<br />
samarbetade genom en Joint Committee<br />
<strong>on</strong> Sou<strong>the</strong>rn Africa. Behovet hos de olika regi<strong>on</strong>ala<br />
kyrkorna, som hade etablerats av de<br />
tyska missi<strong>on</strong>erna i andra delar av landet, att<br />
Per Svenss<strong>on</strong> och Allan Boesak i samspråk.<br />
komma närmare varandra tillmötesgicks <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
den gemensamma lu<strong>the</strong>rska kyrkan, ELCSA,<br />
bildades 1975. Den nybildade kyrkans centrala<br />
led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng blev SKM:s huvudpartner i Sydafrika.<br />
SKM har genom den engagerat sig först i ungdomsarbete<br />
i Kapprovinsen och Oranjefristaten,<br />
sedan i arbetet i andra delar av ELCSA.<br />
Barbro och Hans Engdahl blev 1976 SKM:s första<br />
missi<strong>on</strong>ärer i Kapstaden med ansvar att utveckla<br />
ungdomsarbetet där. SKM finansierade byggandet<br />
av ungdomscentra i Kapstaden och Port Elizabeth<br />
och inbjöd kyrkan att sända ungdomar till<br />
Sverige för ledarutbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Dessa återvände<br />
sedan till Sydafrika för att där utveckla ett arbete<br />
anpassat till de egna förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna. Efter<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 97
Beyers Naudé och Hans SA Engdahl i Uppsala.<br />
Engdahls har andra svenska missi<strong>on</strong>ärer fortsatt<br />
verksamheten.<br />
Den holländska reformerta kyrkan var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
medlem i SACC. Det var däremot SKM:s lu<strong>the</strong>rska<br />
samarbetspartner i Sydafrika. SKM stödde<br />
likaså SACC, framför allt programmen för<br />
rättshjälp till apar<strong>the</strong>idregimens offer och för<br />
teologisk utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. En av SKM:s missi<strong>on</strong>ärer,<br />
Axel-Ivar Berglund, var på 1970-talet knuten till<br />
SACC:s program för teologisk utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Vidare<br />
hade SKM nära k<strong>on</strong>takt med KI och stödde flera<br />
av dess program. SKM gav också stöd till BCM.<br />
Rhodesia/Zimbabwe<br />
Från Natal vidgades SKM:s arbetsområde, och<br />
1903 inleddes missi<strong>on</strong> också i Rhodesia, i dag<br />
Zimbabwe. Tore Bergman berättar:<br />
Jag är född i Zimbabwe. Mina föräldrar reste<br />
som SKM-missi<strong>on</strong>ärer ut till Natal 1918.De<br />
flyttade senare till Rhodesia, där jag växte jag<br />
upp. Efter studier i Sverige reste jag själv ut till<br />
Rhodesia som missi<strong>on</strong>är och arbetade inom<br />
kyrkans skolverksamhet från 1953 till 1970.<br />
I området för SKM:s arbete var behovet av skolor<br />
mycket stort. Tore Bergman var med om att starta<br />
fyra skolor motsvarande våra läroverk. När<br />
han lämnade Rhodesia 1970 admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strerade SKM<br />
cirka 160 grundskolor. Genom denna sats<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng på<br />
skolväsendet skapades också förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar för<br />
utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av ledare för en självständig kyrka.<br />
Självständig kyrka<br />
1960 antogs en k<strong>on</strong>stituti<strong>on</strong> för en lokal självständig<br />
kyrka. Enligt den utser kyrkan själv sin biskop.<br />
De första biskoparna var dock SKM-missi<strong>on</strong>ärer,<br />
men från 1975 har kyrkan valt inhemska<br />
biskopar. Samarbetet med SKM regleras genom<br />
avtal, och missi<strong>on</strong>ärerna är underställda den<br />
lokala kyrkans led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
98 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Befrielsesoldater i Rhodesia på 1970-talet.<br />
Rhodesia-Sydafrika<br />
1970 lämnade Tore Bergman Rhodesia för att tillträda<br />
tjänsten som Afrikasekreterare hos SKM<br />
men återvände tillsammans med sin hustru Elisabet<br />
1984 till det Rhodesia som blivit Zimbabwe.<br />
Han var där admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stratör och samordnare för<br />
den lu<strong>the</strong>rska kyrkans fyra sjukhus. Han har alltså<br />
levt och arbetat i landet i två perioder,<br />
1953–1970 och 1984–1990.<br />
Motsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna mellan vita och svarta var<br />
gemensamma för Rhodesia/Zimbabwe och<br />
Sydafrika. Samtidigt fanns det stora skillnader.<br />
Rhodesia hade bildats genom att utvandrare<br />
från Sydafrika lockades av Cecil Rhodes expansio<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stiska<br />
visi<strong>on</strong>er och av de rika naturresur-<br />
serna. Efter andra världskriget skedde ytterligare<br />
en invandring, huvudsakligen från England.<br />
Landets överhet blev vit – med rösträtt<br />
bara för vita, en ti<strong>on</strong>dedel av befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen.<br />
Än<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> utvecklades i Rhodesia aldrig en k<strong>on</strong>sekvent<br />
apar<strong>the</strong>idpolitik på samma sätt som i<br />
Sydafrika. Fast i praktiken fungerade mycket<br />
på samma sätt. En afrikan kunde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> gå in<br />
genom dörren till en brödaffär och köpa en<br />
limpa utan måste gå till en lucka vid sidan om<br />
affären. Lagstift<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen blev efterhand allt mer<br />
restriktiv mot svarta. Trots det menade många<br />
afrikaner att de hellre hade det som i Sydafrika.<br />
Där visste man vad som gällde. I Rhodesia<br />
kunde de aldrig veta hur de skulle bli bemötta.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 99
Robert Mugabe och Olof Palme på ett<br />
hotellrum i Genève 1976.<br />
Tord Harlin skrev några rader i Upsala<br />
Nya Tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng om Mugabes och Palmes<br />
möte.<br />
Banden mellan de två länderna var<br />
starka. Rhodesia var ek<strong>on</strong>omiskt<br />
beroende av Sydafrika. Alla transporter<br />
med järn- och landsväg<br />
gick söderut. Många, både svarta<br />
och vita, hade släkt i Sydafrika.<br />
Vita i Rhodesia påverkades av<br />
vitas attityder i Sydafrika.<br />
I Sydafrika bildades ANC 1912.<br />
Intresset för befrielse- och fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsrörelser<br />
började snart<br />
märkas också i Rhodesia. Det<br />
dröjde dock till efter andra världskriget innan<br />
krav började ställas på arbetsgivare och myndigheter<br />
och de första afrikanska politiska partierna<br />
bildades. Dessa förde en ojämn kamp med landets<br />
regering. Många av ledarna fängslades.<br />
ZANU och ZAPU<br />
Med tiden utvecklades i Rhodesia två befrielserörelser,<br />
ZAPU och ZANU. ZAPU leddes av Joshua<br />
Nkomo och bestod till stor del av ndebeler från<br />
landets södra och västra delar. ZANU utgjordes<br />
huvudsakligen av sh<strong>on</strong>a-talande från landets<br />
övriga delar och leddes av Robert Mugabe. Både<br />
Mugabe och Nkomo hade suttit fängslade men<br />
kunnat lämna landet. Också många andra flydde<br />
utomlands. ZAPU hade k<strong>on</strong>takter i Zambia och<br />
tog där emot många i sina lägeranlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
ZANU hade på samma sätt etablerat sig i Tanza<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a.<br />
Båda rörelserna utvecklade utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsprogram<br />
med militär trä<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och ägnade sig åt politisk<br />
indoktrinering.<br />
Rhodesias nordligare delar infiltrerades av<br />
gerillagrupper i början av 1960-talet. I vårt<br />
arbete i de södra delarna märkte vi <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mycket<br />
av militär aktivitet. I våra större skolor kunde<br />
man dock ana en viss oro, som ibland tog sig<br />
formen av matstrejker. Det ryktades om hemliga<br />
vapentransporter i en del bergstrakter.<br />
Myndigheterna rådde oss missi<strong>on</strong>ärer att vara<br />
beredda på evakuering.<br />
När Moçambique avkolo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>serades 1974 satte<br />
ZANU upp läger vid gränsen öster om Rhodesia,<br />
och regimen utökade sin försvarsstyrka. Några av<br />
100 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
de manliga missi<strong>on</strong>ärerna riskerade att inkallas<br />
till armén och lämnade därför landet. 1976 hade<br />
SKM inga missi<strong>on</strong>ärer kvar på landsbygden. På<br />
andra håll i landet, där SKM <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hade någ<strong>on</strong><br />
verksamhet, hade missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>er attackerats<br />
och missi<strong>on</strong>ärer dödats.<br />
1976 besökte en delegati<strong>on</strong> från ZANU Sverige<br />
genom UD:s försorg. Delegati<strong>on</strong>en, i vilken<br />
Mugabe själv ingick, kom också till Uppsala,<br />
där ett möte med SKM ordnades. Jag hade tidigare<br />
haft brevk<strong>on</strong>takt med h<strong>on</strong>om rörande<br />
situati<strong>on</strong>en i ZANU:s läger i Moçambique. Vid<br />
vårt möte frågade vi h<strong>on</strong>om vad han ansåg om<br />
missi<strong>on</strong>ens och kyrkans verksamhet i landet.<br />
Han menade att så länge vi verkade för folkets<br />
väl var vi välkomna. Han ville gärna ha oss<br />
kvar.<br />
Än<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> revs byggnaderna på två av kyrkans stati<strong>on</strong>er<br />
ner till grunden. Folket i området förklarade<br />
senare att skolbyggnader på andra platser i landet<br />
hade använts av regimens säkerhetsstyrkor och<br />
att det förekommit tortyr där. Det ville folket <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
vara med om och rev därför husen.<br />
SKM hade den här tiden k<strong>on</strong>takt också med<br />
ZAPU och Nkomo. Under ett besök i Zambia såg<br />
Nkomo till att Tore Bergman fick besöka ett par<br />
ZAPU-läger i Zambia, där det fanns ungdomar<br />
från kyrkans område i södra Rhodesia. Nkomo<br />
besökte även Sverige, och SKM deltog i ett möte<br />
med h<strong>on</strong>om i Stockholm.<br />
Efter sex–sju års gerillastrider och minst<br />
30.000 dödsoffer samlade England parterna till<br />
förhandlingar mot slutet av 1979, och en över-<br />
kommelse ingicks om vapenvila och fria val i<br />
april 1980.<br />
Holländska reformerta kyrkan<br />
Om förhållandet till den holländska reformerta<br />
kyrkan, den som i huvudsak bar apar<strong>the</strong>idteologin<br />
och motiverade den bibliskt, säger Tore Bergman:<br />
Den sydafrikanska reformerta kyrkan hade<br />
egen missi<strong>on</strong>sverksamhet i Rhodesia. Våra<br />
missi<strong>on</strong>ärer hade k<strong>on</strong>takt med dem, eftersom<br />
de arbetade i samma språkområde. Vi använde<br />
oss av deras psalmbok och en del enklare skolböcker<br />
som de gav ut. De hade en väl utvecklad<br />
skolverksamhet. Där fanns också sjukhus och<br />
tryckeri. De deltog tillsammans med våra missi<strong>on</strong>ärer<br />
i gemensamma överlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar med<br />
andra kyrkor i landet. Det fanns också en<br />
reformert kyrka för vita Rhodesia, men den<br />
hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mycket med de reformerta missi<strong>on</strong>ärernas<br />
arbete att göra, som stöddes helt från<br />
Sydafrika.<br />
Kyrka och samhälle<br />
Tord Harlin och hans fru Gunnel for 1964 till<br />
Rhodesia som missi<strong>on</strong>ärer. Därifrån kom de hem<br />
1975. Under en längre hemmavistelse dessförinnan<br />
skrev Tord en doktorsavhandling om attityder<br />
hos ungdomar i Rhodesia. I Rhodesia arbetade<br />
han i huvudsak som lärare för såväl lärarstudenter<br />
som prästkandidater.<br />
Först hamnade vi ute i bushen. Där fanns det<br />
en svensk skola. När vi kom fanns det fortfarande<br />
många missi<strong>on</strong>ärer i landet, och skolan<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> åtskillnad?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 101
På egna ben…<br />
flyttade med när vi flyttade. Sedan blev det<br />
engelska skolor för barnen.<br />
När vi efter några år kom till Bulawayo blev<br />
barnen mobbade i den europeiska skolan för att<br />
vi umgicks med afrikaner, och det blev problematiskt<br />
också när vi kom tillbaka efter att ha<br />
varit hemma i Sverige för min disputati<strong>on</strong>. Då<br />
pågick befrielsekampen. Vi kände till vad som<br />
pågick, men mammorna talade om Rhodesia<br />
som »<strong>the</strong> most peaceful country in <strong>the</strong> world<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Vi fick ta den äldste pojken ur skolan för att han<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> skulle hamna i Smiths armé. Vi var svenska<br />
medborgare, vilket <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hindrade att de skulle ta<br />
ut mig till militärtjänst också. Det fanns ingen<br />
svensk ambassad i landet. Vi var totalt utlämnade.<br />
Missi<strong>on</strong>ärsantalet minskade.<br />
När Harlins återvände 1973 efter Tords disputati<strong>on</strong><br />
kom de till ett land präglat av krig. De lämnade<br />
dock landet innan Ian Smith störtades som Rhodesias<br />
premiärmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ster 1980. Av de brittiska kolo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>satörerna<br />
var det de som kom efter andra<br />
världskriget som blev de värsta rasisterna, menar<br />
Tord.<br />
102 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
De kyrkor som hade sina rötter hos kolo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>satörerna<br />
var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> lika beroende som vi av pengar<br />
utifrån. De hade kyrksamma vita som medlemmar,<br />
vi fattiga afrikaner. När de europeiska<br />
kyrkorna började få afrikanska medlemmar<br />
uppstod spän<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar. Vi hade inga europeiska<br />
medlemmar utom missi<strong>on</strong>ärerna. Vi sågs<br />
ibland som förrädare av rasistiska européer.<br />
Det hårdnade med tiden. De som kommit efter<br />
andra världskriget var rädda för att förlora sin<br />
positi<strong>on</strong>.<br />
Det fanns en apar<strong>the</strong>idteologi också i Zimbabwe.<br />
Jag undersökte detta bland mina elever.<br />
Vi hade elever vid vårt lärarseminarium från<br />
flera kyrkor, också katolska. DRC hade sitt eget<br />
seminarium. Där hade de apar<strong>the</strong>id som sitt<br />
system.<br />
De hade sina rötter i Sydafrika. Med stigande<br />
ålder blev de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mer och mer sekulariserade<br />
utan tenderade att byta en evangelikal håll<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
mot traditi<strong>on</strong>ell afrikansk religi<strong>on</strong> och en<br />
antieuropeisk håll<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, medan de andra blev<br />
mer och mer sekulariserade och toleranta. De<br />
såg skillnaden på vit och vit.<br />
De katolska biskoparna kunde vara mycket kritiska<br />
mot regimen men kom utifrån. De var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> en<br />
del av det europeiska etablissemanget i Rhodesia.<br />
Sålunda fick de problem med sina egna europeiska<br />
församlingar men stöttades av Vatikanen. Det<br />
svåra för regeringen var att deras kritik <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> gärna<br />
kunde avfärdas som kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stisk. Den stämpeln<br />
sattes annars gärna på WCC och de ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska<br />
råden i Rhodesia, det nati<strong>on</strong>ella och det i<br />
Bulawayo. Dessa gjorde nu och <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> regimkritiska<br />
uttalanden och var därför påpassade.<br />
Mugabe<br />
1980 kom Robert Mugabe till makten. Tord Harlin<br />
lämnade Rhodesia 1975 och träffade Mugabe i<br />
Genève 1976. Han berättar:<br />
Rhodesia-förhandlingarna pågick. Jag sökte<br />
upp Mugabe för att prata med h<strong>on</strong>om om kyrkans<br />
roll i Rhodesia. Han sade: Efter dig nu<br />
kommer en berömd svensk. Jaha, vem <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g>? Jo,<br />
Olof Palme. Jag tog kort på de två herrarna.<br />
Det tragiska med Mugabe är att han <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
tycks tro på förlåtelse. Han kan <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> förlåta de<br />
engelska kolo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>satörerna. Han kan <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> förlåta<br />
den afrikanska oppositi<strong>on</strong>en för att ha röstat<br />
emot h<strong>on</strong>om. Och han tror <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> att han själv<br />
kan bli förlåten. Därför måste han gardera sig<br />
med alla medel och hålla stånd så länge som<br />
möjligt. Till det kommer att han är synnerligen<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>lligent.<br />
1977 var han är i Sverige. Då överraskade<br />
han oss när vi skulle äta på Guldtuppen. Hans<br />
partisymbol är en tupp. När vi skulle sitta ner<br />
för att äta sade han: Shouldn’t we say <strong>the</strong> blessing?<br />
Hans mamma var katolik, men själv har<br />
han inga kyrkliga anknyt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
Mugabe är över åttio år, och det är en del av<br />
förklaringen till hans makt. I Afrika betyder<br />
åldern oerhört mycket. Han är dubbelt så gammal<br />
som medelåldern i landet. Han är äldre än<br />
Mbeki. Det har stor betydelse. Samtidigt<br />
använder han sin <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>lligens till att behålla det<br />
politiska förtrycket.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 103
Vad är en kamrat?<br />
Bli kamrat med Zimbabwe<br />
Mats Hermanss<strong>on</strong> arbetar på kyrkokansliets<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella avdel<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng som missi<strong>on</strong>steolog.<br />
Från 1986 och tio år framåt satt han i SKM:s styrelse.<br />
Hans licentiatavhandling 1999 om SKM:s<br />
senare historia, 1968–86, heter »Missi<strong>on</strong> i retur<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Mats Hermanss<strong>on</strong> blev engagerad i frågor som<br />
rörde södra Afrika och apar<strong>the</strong>id genom både<br />
AGIS och KU. Han kom med i KU:s <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella<br />
utskott, som i slutet av 1970-talet tog i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativ<br />
till ett södra Afrika-projekt på riksplanet. Mats<br />
föreslog att projektet skulle göras som en resande<br />
folkhögskolekurs.<br />
Vi fick med oss SKM, SKS och Sigtuna folkhögskola.<br />
Kursen kom att kallas »Bli kamrat<br />
med Zimbabwe<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Vi rekryterade ungdomar<br />
104 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
från hela landet. Det blev en ettårig folkhögskolekurs<br />
i Sigtuna, och halva året tillbringade<br />
vi hos den lu<strong>the</strong>rska kyrkan i södra<br />
Zimbabwe. Syftet var att sätta fokus på södra<br />
Afrika som helhet. Hade det gått hade vi åkt<br />
med kursen till Sydafrika. Nu tog vi det<br />
närmsta grannlandet och befann oss på gränsen<br />
till Sydafrika. Vi gjorde studiematerial och<br />
föreläs<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsunderlag och använde det när vi<br />
kommit hem. Inom ett år hade vi gjort femhundra<br />
program i kyrkor och församlingar i<br />
Sverige. Vi försökte informera brett om situati<strong>on</strong>en<br />
och missi<strong>on</strong>en i södra Afrika. I uppfölj<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen,<br />
»Bli kamrat med Sverige<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, kom en<br />
grupp ungdomar från Zimbabwe hit.<br />
Om de ungdomar från Zimbabwe som deltog i<br />
kursen vet Mats idag <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mer än att de flesta av<br />
dem haft det svårt. För de svenskar som deltog<br />
gav kursen bestående intryck och har i flera fall<br />
varit avgörande vad gäller livsinrikt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och<br />
yrkesbana.<br />
Andra omgången<br />
När Olof Lövestam kom till Sigtuna folkhögskola<br />
1989 hade två kamratprojekt genomförts.<br />
Nummer två, 1985–86, gällde Swaziland. 1989<br />
kom turen till Zimbabwe igen, och Olof blev<br />
ansvarig. Syftet från svensk sida var i hög grad att<br />
hämta kunskap och förståelse för kampen mot<br />
apar<strong>the</strong>id. De elever som kom från Zimbabwe<br />
och de svenskar som sändes dit delades upp i<br />
grupper och sändes ut till olika platser. Ett problem<br />
var att deltagarna från Zimbabwe var färre<br />
än de svenska. I fyra månader fick dock svenskarna<br />
leva i olika församlingar och delta i det zimbabwiska<br />
vardagslivet. Det går <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> att vara artig<br />
mot varandra i fyra månader. Tillfällena till k<strong>on</strong>flikter<br />
och k<strong>on</strong>fliktlös<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng var många. En grundläggande<br />
fråga var om det gick att mötas över<br />
kulturgränserna.<br />
Vi fick göra vad som var möjligt. Alternativet<br />
hade varit att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> göra något alls. Man måste<br />
försöka. Samtidigt måste man vara så öppen<br />
som möjligt och samtala om vad som händer.<br />
Kursen visade hur svårt det är för två kulturer<br />
att mötas. Den metod vi använde kan öppna<br />
för nya kunskaper och dialog. Försöken att<br />
göra det jämlikt behöver finnas, men också<br />
insikten att det kanske är omöjligt.<br />
Omorientering<br />
Jag ber Mats Hermanss<strong>on</strong> reflektera över teologins<br />
betydelse i anslut<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till södra Afrika. Han<br />
säger:<br />
Under 1970-talet bestämdes det att SKM skulle<br />
finnas med vid några av världens brytpunkter,<br />
och södra Afrika var en av dem. Där fanns vi<br />
visserligen sedan länge, men nu ville vi ha dialog<br />
med teologer som kunde stå för ett återflöde<br />
och vidgade perspektivet till ett kulturutbyte.<br />
Vid brytpunkterna var det nödvändigt att<br />
omläsa evangeliet, ompröva arbetsformerna.<br />
Svenska kyrkan ville lära av det genom att ha<br />
missi<strong>on</strong>ärer på plats. Det behov av teologisk<br />
reflekti<strong>on</strong> som därigenom uppstod gjorde det<br />
naturligt att till exempel Allan Boesak och Desm<strong>on</strong>d<br />
Tutu kom till Sverige, liksom latiname-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 105
ikanska och filippinska teologer.<br />
De lärde oss att teologi är mötet mellan<br />
Bibeln och vår egen verklighet. En latinamerikan<br />
sade att med Bibeln kan det vara som med<br />
solen. Vi får <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> stirra allt för mycket rakt in i<br />
den, för <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> blir vi blinda för den omgiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
solen skall lysa upp. Den som stirrar rakt in i<br />
Bibeln på enstaka bibelord blir blind för den<br />
omgivande verkligheten. Den teologi som står<br />
bakom apar<strong>the</strong>id är ett exempel på det.<br />
Teologi!<br />
Mats Hermanss<strong>on</strong> menar att mycket av kyrkornas<br />
arbete med södra Afrika <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var så teologiskt<br />
genomreflekterat som det borde ha varit utan<br />
snarare präglat av ett slags huma<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sm: Apar<strong>the</strong>id<br />
är <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bra, det måste vi vara emot. I längden<br />
räcker <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> det för en kyrka. Det är nödvändigt att<br />
lägga en genomtänkt teologi i botten.<br />
En del av de missi<strong>on</strong>ärer som hade varit länge i<br />
Sydafrika hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mycket till övers för den bild<br />
av apar<strong>the</strong>id som SKM:s led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng höll sig med.<br />
Upprörda röster från Sydafrika hävdade att SKM<br />
svek en klassisk håll<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Apar<strong>the</strong>idsystemet var<br />
förstås <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bra i allt men hade också sina fördelar.<br />
Det kunde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> uppges utan vidare.<br />
Omorienteringen från Svenska kyrkans sida<br />
var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> lika drastisk som den i SAM men fullt<br />
tydlig. För SKM:s led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng var det uppenbart att<br />
Svenska kyrkan måste bli en del av solidaritetsrörelsen<br />
såväl i Sverige som i Sydafrika. Yngre missi<strong>on</strong>ärer<br />
kom att arbeta på ett nytt sätt, och till<br />
exempel Per Svenss<strong>on</strong> arbetade så medvetet att<br />
han och hans hustru Gu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>lla blev utvisade. De<br />
106 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Vem ska ha led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen?<br />
kom att betyda mycket för återrapporteringen till<br />
Sverige. Detsamma gällde Barbro och Hans Engdahl,<br />
liksom Ingrid och Gustaf Ödquist. De<br />
kunde umgås med media och hade en tydlig teologisk<br />
grundsyn. De höjde också sin röst i det<br />
ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska sammanhanget och blev exempel på<br />
SKM:s nya håll<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
Jag var ny i SKM:s styrelse 1986 och samlade –<br />
eftersom SKM <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> sagt något tydligt om sin<br />
syn på apar<strong>the</strong>id – en grupp, Per Frostin, Bo<br />
Nylund och några till, som gjorde ett förslag.<br />
Det var teologiskt grundat, innebar en ny håll<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
och antogs av styrelsen. Jag skulle dock<br />
gärna ha sett en rejälare ompröv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av vad vi<br />
har stått för historiskt. Vi måste visserligen se<br />
att missi<strong>on</strong>ärerna är barn av sin tid men behöver<br />
än<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> göra upp med vissa företeelser.<br />
Lu<strong>the</strong>rhjälpen<br />
Lu<strong>the</strong>rhjälpen började efter andra<br />
världskriget som ett mellankyrkligt hjälparbete<br />
inom LVF. Då kom också Namibia –<br />
det enda land utanför Europa där mer än<br />
hälften av folket är lu<strong>the</strong>raner – i blickfältet.<br />
Det som först hette Lu<strong>the</strong>rhjälpen var en<br />
tidskrift för insamling av pengar för kyrkor<br />
i Mellaneuropa. I dag är Lu<strong>the</strong>rhjälpen<br />
känd som en biståndsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>.<br />
Nya tag<br />
Björn Ryman har haft flera befatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
inom Lu<strong>the</strong>rhjälpen och är sedan 1997 knuten<br />
till Svenska kyrkans forsk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsavdel<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
Han har skrivit en bok om Lu<strong>the</strong>rhjälpens<br />
historia.<br />
Att Lu<strong>the</strong>rhjälpen blev en biståndsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong><br />
beror på den direktor som kom 1956, Åke Kastlund.<br />
Han var dynamisk med ett bergfast engagemang.<br />
En av Svenska kyrkans största vågdalar<br />
var under 1950-talet. Hede<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>us-debatt,<br />
Helander-rättegång och annat gjorde många<br />
modfällda. Åke Kastlund var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> modfälld.<br />
Folklig och handlingskraftig förstod han vad<br />
som låg i tiden och gick, som han sade, in i<br />
beredda gär<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar. Det var som om hela Sverige<br />
väntade på att någ<strong>on</strong> skulle säga och göra<br />
det han gjorde. Och så utvecklades omkring<br />
1960 till exempel Lu<strong>the</strong>rhjälpens fasteakti<strong>on</strong>.<br />
Kastlund var uppbyggare och inspiratör, och<br />
Lu<strong>the</strong>rhjälpen blev den ledande kyrkliga<br />
biståndsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en. Han var i Namibia och<br />
Sydafrika och skrev en bok att läsas i syföre-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 107
<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar och i andra sammanhang. Så vitt jag vet<br />
är det den första bok på svenska som beskriver<br />
Namibias situati<strong>on</strong> i mitten av 60talet.<br />
Lu<strong>the</strong>rhjälpen och<br />
Svenska kyrkans missi<strong>on</strong><br />
Några har velat se en viss rivalitet mellan SKM<br />
och Lu<strong>the</strong>rhjälpen, men Björn Ryman t<strong>on</strong>ar ner<br />
detta: Den u-hjälpsväckelse som kom med Åke<br />
Kastlund på 1960-talet kom både SKM och Lu<strong>the</strong>rhjälpen,<br />
ja hela Sverige till godo. Visst kunde<br />
SKM med rätta hävda ibland:<br />
»Det här vet vi. Det här kan vi.<br />
Här har vi varit länge.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> Detta<br />
kunde komplicera förhållandet,<br />
men det skall <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> överdrivas.<br />
Att Lu<strong>the</strong>rhjälpen ibland gick<br />
in i områden där SKM redan<br />
fanns berodde på att SKM arbetade<br />
bilateralt, medan Lu<strong>the</strong>rhjälpens<br />
arbetssätt var multilateralt<br />
och kunde innebära samverkan<br />
med såväl LVF som WCC. Namibia var ett av<br />
de länder där LVF var engagerat. Också WCC var<br />
verksamt där men ännu mer i Sydafrika. Lu<strong>the</strong>rhjälpen<br />
såg sitt stöd som ett komplement. Situati<strong>on</strong>en<br />
i Sydafrika blev ju svårare och svårare på<br />
70- och 80-talen.<br />
De projekt som Lu<strong>the</strong>rhjälpen stödde i Namibia<br />
var vanliga utvecklingsprojekt som läskun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ghetskampanjer<br />
och publiceringsverksamhet.<br />
Både biskop Le<strong>on</strong>ard Auala och hans efterträdare<br />
Kleopas Dume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> protesterade mot det<br />
rasförtryck och den ofrihet som Sydafrika<br />
»Den u-hjälpsväckelse<br />
som kom med Åke<br />
Kastlund på 1960-talet<br />
kom både SKM och<br />
Lu<strong>the</strong>rhjälpen till godo.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
genom sin annektering påtvingade Namibia,<br />
och det var viktigt att ge offentlighet åt det<br />
som skedde och därigenom stödja biskoparna.<br />
De som fängslades och kom till Robben<br />
Island fick advokathjälp. För andra som fängslades<br />
upprättades ett rättshjälpscentrum. Det<br />
opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbildande arbetet var också betydelsefullt,<br />
och när kyrkorna i Namibia bildade ett<br />
kristet råd, CCN, som ofta publicerade uttalanden<br />
och artiklar riktade mot regeringen i<br />
Pretoria, fick det stort stöd.<br />
Namibia var ett FN-protektorat.<br />
Sydafrika erkände det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
som ett sådant. Det pågick hela<br />
tiden förhandlingar. Ibland sade<br />
man: Nu får Namibia snart sin<br />
självständighet. Inom ramen för<br />
det politiska stormaktsspelet kom<br />
en stor delegati<strong>on</strong> från LVF till<br />
Stockholm och Uppsala 1986.Det<br />
var runt första söndagen i advent.<br />
De träffade utrikesmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stern och<br />
biståndsmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stern och många andra. Jag var<br />
med dem i Uppsala domkyrka och översatte<br />
för dem. De trodde att Sverige var världens<br />
mest kristna land. Vart de än kom var det<br />
julstjärnor och ljus i fönstren, och de hade aldrig<br />
sett en så fullsatt kyrka som Uppsala<br />
domkyrka på första söndagen i advent.<br />
Sydafrika<br />
Vad gäller Sydafrika skilde sig <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> Lu<strong>the</strong>rhjälpens<br />
insatser så mycket från vad SEN och SKM gjorde.<br />
Björn Ryman bet<strong>on</strong>ar dock det stöd och den<br />
108 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
hjälp som gavs till och genom Asinge<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>f<strong>on</strong>den.<br />
Den startades efter Soweto-upploppen 1976.Med<br />
stöd av SIDA blev Lu<strong>the</strong>rhjälpen en av dess största<br />
bidragsgivare. F<strong>on</strong>den användes i första hand<br />
för att ge rättshjälp. Det var också medel därifrån<br />
som gjorde undersök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen av den mördade<br />
Steve Bikos kropp möjlig.<br />
Gunnar Helander<br />
Jag ber Björn Ryman: Berätta om Gunnar Helander!<br />
Han måste ha varit en väldigt<br />
stark pers<strong>on</strong>lighet. Han for ut<br />
1938 till Sydafrika som tjugotvåårig<br />
pastor. Han mötte i<br />
sin utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i England en<br />
indisk advokat som betydde<br />
mycket för h<strong>on</strong>om. När han<br />
kom till Sydafrika upptäckte<br />
han att han <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> ens kunde<br />
dricka kaffe med denne man. Då väcktes hans<br />
vrede. Han blev mycket tidigt oppositi<strong>on</strong>ell<br />
både mot apar<strong>the</strong>idsystemet, hur det fungerade,<br />
och inom missi<strong>on</strong>sorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en. Han<br />
kunde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> förstå att de afrikanska prästerna<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var inbjudna till de träffar som hölls med<br />
de vita.<br />
Gunnar Helander skrev ett tjugotal böcker.<br />
De flesta kom ut på Svenska kyrkans diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>styrelses<br />
bokförlag, och de blev bestsellers. Han<br />
gjorde sig obekväm för den sydafrikanska regimen<br />
och sågs förmodligen som sådan också<br />
inom SKM. När han var hemma 1956 var frågan<br />
om han skulle återvända. Han tänkte göra<br />
»Tingsten har tillskrivit<br />
Helander en mycket stor<br />
roll i den tidiga<br />
opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen mot<br />
apar<strong>the</strong>id.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
det. Han var <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> känd som författare och hade i<br />
Sydafrika tagit emot Herbert Tingsten, DN:s<br />
chefredaktör. Denne var känd som statskyrkokritiker<br />
och upplät DN:s spalter för Ingemar<br />
Hede<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>us. Den så kallade tro och vetandedebatten<br />
handlade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara om tro och vetande.<br />
Tingsten och Hede<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>us angrep såväl de<br />
statsfinansierade teologerna som statskyrkan.<br />
Men Tingsten, och särskilt fru Tingsten,<br />
genomgick enligt Helander nästan en omvändelse<br />
i Sydafrika, när gruvarbetarnas kör sjöng<br />
i gudstjänsterna. Tingsten gav i<br />
kollekt den berömda tusenlappen<br />
från en svensk hed<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, som han<br />
själv skrev.<br />
Helander blev inbjuden att skriva<br />
i DN och skrev i sina artiklar<br />
om Sydafrika och annat. Han<br />
deltog i Tingstens umgänge med<br />
Hede<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>us och Lagercrantz och andra och menade<br />
att Tingsten tystade ner dem när till exempel<br />
Hede<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>us började håna och ifrågasätta. Tingsten<br />
har tillskrivit Helander en mycket stor roll i den<br />
tidiga opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen mot apar<strong>the</strong>id. Pik<br />
Botha, som sedan blev Sydafrikas utrikesmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ster,<br />
kom vid den här tiden till den sydafrikanska legati<strong>on</strong>en<br />
i Stockholm, och han har sagt att det<br />
största problemet de hade, det var Helander.<br />
Blev han <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> förbjuden att åka till Sydafrika?<br />
Nej, det blev han <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>, men ett uppträde som Pik<br />
Botha och han hade vid legati<strong>on</strong>en ledde till att<br />
Helander bestämde sig för att vara kvar i Sverige.<br />
Då hade han inget jobb. Han fick <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> betalt<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 109
från SKM. När han sökte prästtjänst hade han<br />
inga meriter han kunde tillgodoräkna sig utan<br />
fick börja på kyrkoadjunkts<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>vå. Han var egentligen<br />
arbetslös, men han skrev och reste och talade,<br />
besökte alla folkhögskolor i Sverige. Där fick han<br />
störst resp<strong>on</strong>s. Han var verkligen opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbildare.<br />
Han gick in för att presentera Albert Luthuli<br />
och lansera denne för Nobels fredspris. Luthuli<br />
fick det 1960.<br />
Sedan blev Gunnar Helander vanlig präst i<br />
Karlskoga och så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom domprost i Västerås.<br />
Där lär han ha skrivit tusen artiklar för<br />
Västmanlands läns tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. När jag träffade<br />
h<strong>on</strong>om på ett hospice verkade det som om han<br />
Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
På väg till Jönköping för att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvjua företrädare<br />
för SAM tänkte jag på den kritik som riktats mot<br />
samfundet och dess missi<strong>on</strong>ärer för en alltför<br />
medgörlig håll<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng vad gäller apar<strong>the</strong>id. Jag for<br />
hem igen imp<strong>on</strong>erad över det sätt som samfundsled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
tog itu med problematiken.<br />
Början<br />
SAM:s förste missi<strong>on</strong>är i Sydafrika, K.A. Hjelm,<br />
kom till Durban 1901. Uppe i Transvaal byggde<br />
han den första missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>en. Andra missi<strong>on</strong>ärer<br />
kom till, flera missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>er byggdes<br />
och församlingar grundades. 1974 bildade dessa<br />
ett självständigt samfund, <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Alliance Church in<br />
South Africa (TACSA), som idag har cirka 30.000<br />
skulle skriva tusen artiklar till. Oavsett vad man<br />
tycker om h<strong>on</strong>om pers<strong>on</strong>ligen – han fick väl ta en<br />
del lojalitetsk<strong>on</strong>flikter med vissa – så har han<br />
gjort en avgörande insats för att väcka opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>en<br />
bland stora delar av svensk ungdom och bland<br />
kyrkfolk i stort i Sydafrika-frågan, och det på ett<br />
tidigt stadium.<br />
Helander var också känd som en god historieberättare.<br />
Han hade talets gåva. Han kunde skriva.<br />
Det har kommit en avhandling eller liknande<br />
om hans skrivande i Sydafrika, och den säger att<br />
det är stereotypt, men han skrev i indignati<strong>on</strong><br />
och för att väcka, och <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> använder man överdrifter<br />
och har <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> med alla nyanser.<br />
medlemmar och ett stort barn- och ungdomsarbete.<br />
I Swaziland bildades ett fristående distrikt<br />
inom kyrkan på 1960-talet. Allianskyrkan växer<br />
också i Zimbabwe och Moçambique.<br />
Tro och Hambisana<br />
Gunne Oscarss<strong>on</strong> blev 1981 redaktör för SAM:s<br />
tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng Trosvittnet, som <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> också bytte namn till<br />
Tro. Han breddade och moder<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>serade innehållet<br />
genom att ta in <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara traditi<strong>on</strong>ella missi<strong>on</strong>ärsbrev<br />
utan också debattartiklar och kritiska<br />
synpunkter. Denna mer prövande och ifrågasättande<br />
attityd gillades <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> av alla, och diskussi<strong>on</strong>en<br />
i spalterna blev livlig.<br />
110 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
1987 kom studiematerialet Hambisana. (Mera<br />
om det nedan). Ungefär samtidigt började ett rikt<br />
utbytesprogram med Sydafrika. Det har dels ägt<br />
rum inom ramen för undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen på samfundets<br />
skola, Korteboskolan, dels genom besök av<br />
sydafrikanska pastorer i Sverige och SAM-pastorer<br />
i Sydafrika.<br />
Femtiotvå år<br />
Evert Nilss<strong>on</strong> for till Sydafrika 1947 och återvände<br />
till Sverige för gott 1999. Han har varit missi<strong>on</strong>är<br />
hela tiden, verksam som predikant, distriktsföreståndare,<br />
byggmästare, lärare, skolchef och<br />
mycket annat. Han lärde sig tidigt zuluspråket,<br />
Missi<strong>on</strong>ärerna Olof<br />
Hjälmefjord (t.v.)<br />
och Evert Nilss<strong>on</strong><br />
med pastor<br />
Lovemore Manaka.<br />
talade det till vardags och använde det i sin<br />
undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
Fram till 1962 arbetade Evert Nilss<strong>on</strong> i församlingar<br />
tillsammans med afrikanska pastorer. Det<br />
blev många predikoresor. Han byggde kyrkor och<br />
var skolchef.<br />
Vi fick driva skolorna efter regeringens läroplan<br />
men hade full frihet att själva anställa och<br />
avskeda lärare. Jag hade bibelstudier i skolorna.<br />
Vi fick ta emot bara svarta elever och svarta<br />
lärare. Men förhållandet var gott mellan lärarna<br />
och regimen. Det var tidigt, på 50-talet. Då<br />
hade Nati<strong>on</strong>alistpartiet nyligen tagit över. Det<br />
var inga privatskolor utan regeringens skolor<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 111
Studiegrupp inom programmet <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ological Educati<strong>on</strong> by Extensi<strong>on</strong> på 1980-talet<br />
vi hade ansvar för, ja, vi hade ju byggt upp<br />
dem.<br />
En fråga som måste lösas var pastorsutbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen.<br />
För den behövdes en skola på nära håll, och<br />
Evert Nilss<strong>on</strong> fick uppdraget att bygga, starta och<br />
förestå en sådan skola.<br />
Då fick vi en tomt anvisad, och den måste vara<br />
inom ett bantu-område. Vi var mer intresserade<br />
att bygga den inne i White River, men enligt<br />
stadgarna måste den byggas på svart område,<br />
och vi tog bästa tomt vi kunde komma över. Vi<br />
kallade skolan för Phumelela. Det visade sig<br />
vara ett bra namn, lätt att uttala på flera språk.<br />
Den som tilldelade missi<strong>on</strong>en platsen för skolbygget<br />
hade goda förbindelser med HF:s missi<strong>on</strong>ärer<br />
och lät stycka av en stor tomt. I området<br />
bodde ungefär tre tusen män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor, men på tomten<br />
fanns ingenting utom en vacker utsikt. Den<br />
stora tomten visade sig vara en tillgång för skolans<br />
utveckling. Evert byggde och undervisade<br />
om vartannat, och i början av 1962 kunde skolan<br />
starta med tolv elever, enbart svarta. Efter tre år<br />
112 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Phumelela Bible College. Kyrkbygget i Kabokwe<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> förbereds.<br />
kunde den första kvinnliga kursen tas emot.<br />
Evert Nilss<strong>on</strong> byggde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara bibelskola utan<br />
hjälpte också folket i området att bygga vanliga<br />
skolor, så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom också ett gymnasium. Han<br />
noterade att »bantu educati<strong>on</strong><str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> gick ut på att få<br />
arbetare till industrierna. De svarta fick <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så<br />
mycket utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng att de skulle kunna ta jobben<br />
från de vita.<br />
Så visst fanns det drag i bantu-utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
som diskriminerade. Likadant var det i<br />
sjukvården.<br />
Hårdnande attityder<br />
Evert Nilss<strong>on</strong>s fru Lisa startade <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>mba sjukhus,<br />
med sex sängar till en början. Det byggdes sedan<br />
ut inne i White River och tog mot slutet uppemot<br />
två hundra patienter. I mitten av 1970-talet beslutade<br />
regeringen att sjukhuset skulle flyttas och<br />
övertas av myndigheterna. Också församlingens<br />
kyrka måste flyttas. Missi<strong>on</strong>en ålades att orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sera<br />
och admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strera flytten av sjukhuset.<br />
Och <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> skulle vi ha det ett år, det nya stora<br />
sjukhuset med 750 patienter. 1975 tog de över.<br />
Det var ett exempel på hur attityderna hårdnade.<br />
Flytt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen av vår kyrka och övertagandet<br />
av sjukhuset var uttryck för apar<strong>the</strong>id.<br />
Evert Nilss<strong>on</strong> fick också uppleva ett försök till<br />
tvångsförflytt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng från regeringens sida.<br />
Det kom ett förslag från regeringen att hela det<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 113
område där vi bodde, med 150 000 invånare,<br />
skulle överlämnas till Swaziland. Då skulle<br />
man bli av med många svarta. Motiveringen<br />
var att zulu och swazi förstod varandra, men<br />
avsikten var ju klar: det skulle bli mindre svart<br />
befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i Sydafrika.<br />
Svarta och vita<br />
Lisa och Evert Nilss<strong>on</strong> valde att bo bland de svarta.<br />
Det var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> alla missi<strong>on</strong>ärer som hade möjlighet<br />
att göra så.<br />
De svarta var glada för att vi bodde bland dem.<br />
De väckte en ofta på nätterna för att få skjuts åt<br />
sjuka. Det hörde till min uppgift, det kändes<br />
aldrig svårt. Sådana saker gjorde att vi räknades<br />
in i den svarta folkgruppen. Då känner<br />
man sig själv tillhöra den. Det har sina avigsidor<br />
det också. Den diskriminering de svarta<br />
fick uppleva, den upplevde jag själv. Jag tyckte<br />
mig tillhöra den svarta gruppen och sade faktiskt<br />
»vi svarta<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> när jag talade.<br />
Under oroligheterna 1986 uppstod stridigheter<br />
också runt bibelskolan, och Evert Nilss<strong>on</strong> kan<br />
berätta om farliga situati<strong>on</strong>er som uppstod <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
beväpnade grupper gjorde anspråk på kyrkan för<br />
propagandamöten. Då var det en tillgång att ha<br />
levt bland de svarta under många år.<br />
»Som svarta blir <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> diskriminerade i det här<br />
landet, men <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> skall <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> låta er påverkas av det,<br />
utan innerst inne skall <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> veta att inför Gud<br />
har <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> lika stort värde som alla andra män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Det talade jag om. Det är ju det kristna<br />
budskapet. Själv hade jag ingenting att känna<br />
Allianskyrkan i Kabokwe<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>.<br />
mig diskriminerad för, men jag betraktades<br />
som en andra klassens medborgare, och det<br />
inverkar år efter år, årti<strong>on</strong>de efter årti<strong>on</strong>de.<br />
Apar<strong>the</strong>id sitter i huvudet. Det är det som är<br />
så farligt. Lyckligtvis var våra svarta vänner frimodiga,<br />
stolta och glada. Så det tog bort udden<br />
i det där svåra. Men i synnerhet under de första<br />
årti<strong>on</strong>dena mötte jag män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor som bara<br />
bockade och bugade. Och det var under<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ghet<br />
inför en vit, trots att de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kände en.<br />
Evert Nilss<strong>on</strong> kände sig främmande vid de tillfällen<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> han predikade för vita i White River. Han<br />
försökte ibland, till exempel vid besök på farmer,<br />
att gå emot apar<strong>the</strong>id och tala om svartas och<br />
114 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
vitas lika värde. Det var svårt, men han fick också<br />
se exempel på att det gick att påverka män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor,<br />
om man vågade vara rak. Ofta var dock de vitas<br />
teologi så stark att den <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> gick att rubba.<br />
Balans<br />
Jag för på tal den debatt i Tro som Gunne Oscarss<strong>on</strong><br />
i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tierade i början av 1980-talet, och Evert<br />
Nilss<strong>on</strong> är angelägen att hitta ett slags balans i de<br />
olika synpunkterna. Det var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så lätt för de<br />
missi<strong>on</strong>ärsbarn som gick i vita skolor att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
påverkas av propagandan. Visst fanns det missi<strong>on</strong>ärer<br />
som skrev artiklar där de höll på regimen<br />
alltför mycket. Ett problem bestod i att det i Sverige<br />
ibland lämnades felaktiga uppgifter om k<strong>on</strong>kreta<br />
förhållanden i Sydafrika. När <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> någ<strong>on</strong> missi<strong>on</strong>är<br />
försökte invända och säga: Nej, det är <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
så, uppfattades det ofta som stöd för apar<strong>the</strong>id,<br />
fastän det var menat som ett försök att rätta till<br />
en felaktig uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng om sakförhållanden.<br />
Som många andra menar Evert Nilss<strong>on</strong> att<br />
idrottsbojkotten mot Sydafrika hade större verkan<br />
än handelsbojkotten. Men, säger han, det<br />
som betydde mest för förvandlingen i Sydafrika,<br />
det var bönen.<br />
Det kom uppma<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar till allmän bön i radio<br />
och TV flera dagar före valen. Affärer och<br />
fabriker skulle låta pers<strong>on</strong>alen få fritt för bön<br />
några timmar varje dag. Pers<strong>on</strong>ligen tror jag<br />
att det betydde väldigt mycket. Det var en<br />
böneanda som jag aldrig hade upplevt tidigare.<br />
Hela folket bad. Det var mycket vapenskrammel<br />
på många håll, men bönens ande dominerade.<br />
Fyrtio år<br />
Olof Hjälmefjord kom som SAM:s missi<strong>on</strong>är till<br />
Sydafrika 1962 och stannade i fyrtio år. 1964 gifte<br />
han sig med Runa, uppväxt i Sydafrika. Olof<br />
arbetade nära församlingarna, ledde ett distrikt<br />
och försökte tillsammans med inhemska pastorer<br />
starta nya församlingar. En viktig uppgift var att<br />
hjälpa församlingarna till självständigt ansvar.<br />
Han började i White River, där missi<strong>on</strong>en hade<br />
ett sjukhus och en bibelskola.<br />
Därefter var jag 1980‒1986 rektor för <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ological<br />
Educati<strong>on</strong> by Extensi<strong>on</strong> (TEE). Målet var<br />
att få en bibelskola etablerad i varje församling.<br />
Det hade vi framgång med. Runa samordnade<br />
samtidigt utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen för lärare i söndagsskolorna.<br />
Jag satt också med i kyrkans styrelse<br />
som rådgivare.<br />
1988‒90 var vi ett och ett halvt år i Zimbabwe.<br />
Sedan kallades jag av kyrkan i Sydafrika<br />
att bli rektor på Phumelela Bible College och<br />
var där i åtta år. På det följde fem år som regi<strong>on</strong>sekreterare<br />
för SAM i södra Afrika.<br />
Ökad medvetenhet<br />
1962, när Olof kom till Sydafrika, var apar<strong>the</strong>idregimen<br />
redan etablerad och apar<strong>the</strong>id lagstadgad.<br />
Innan jag kom till landet var jag väldigt litet<br />
informerad om den politiska verkligheten. För<br />
mig var Sydafrika ett missi<strong>on</strong>sfält – som det<br />
hade varit för SAM sedan 1901. Apar<strong>the</strong>id och<br />
de politiska förvecklingarna fick vi <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mycket<br />
informati<strong>on</strong> om under utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen och förberedelserna.<br />
Vi borde ha fått mer hjälp att<br />
tänka igenom detta. Jag hade mycket litet med<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 115
mig i ryggsäcken av det slaget. När jag kom dit<br />
så tyckte jag att Sydafrika var ett väl fungerande<br />
sammanhang och brottades <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så mycket<br />
med det politiska under de första sex–sju åren.<br />
Jag var ung och oerfaren. Det fanns ju äldre<br />
missi<strong>on</strong>ärer där, men det var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så mycket<br />
bearbet<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av de här frågorna.<br />
Under ett år i Johannesburg, 1968‒69, stötte Olof<br />
Hjälmefjord på problemen mera tydligt och blev<br />
upprörd över det sätt som svarta behandlades på.<br />
En del av våra frikyrkliga sammanhang har ju<br />
en pietistisk bakgrund: Missi<strong>on</strong> sysslar <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
med politik, och man rör <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vid sådana frågor.<br />
Vi är där för att predika evangelium till<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skors fräls<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Politiken<br />
tog man avstånd från. Och utan<br />
att vara uttalat har det här fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts<br />
med som ett bagage inom<br />
flera frikyrkor. När jag blev<br />
medveten om det förstod jag<br />
sammanhangen bättre.<br />
»Somliga av SAM:s<br />
missi<strong>on</strong>ärer tycks ha<br />
varit mer regimvänliga<br />
och några av Svenska<br />
kyrkans mer kritiska<br />
och villiga att<br />
Somliga av SAM:s missi<strong>on</strong>ärer<br />
tycks ha varit mer regimvänliga<br />
och några av Svenska kyrkans<br />
protestera.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
mer kritiska och villiga att protestera,<br />
och det uppstod k<strong>on</strong>fr<strong>on</strong>tati<strong>on</strong>er<br />
i den mediadebatt<br />
som fördes. Annars hade SAM <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mycket beröring<br />
med Svenska kyrkan. Arbetsområdena var<br />
delvis avgränsade från varandra, och SAM:s missi<strong>on</strong>ärer<br />
kände mer gemenskap med kollegerna i<br />
HF och FB och med de norska missi<strong>on</strong>ärer som<br />
fanns i Swaziland. Tillsammans kunde de hålla<br />
k<strong>on</strong>ferenser av olika slag. Svenska kyrkan kom i<br />
stort sett aldrig med i de sammanhangen. »Vi<br />
lärde aldrig känna varandra.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
På 1980-talet började Olof Hjälmefjord att studera<br />
på UNISA, ett korresp<strong>on</strong>densu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet. Han<br />
studerade systematisk teologi, bibelteologi, etik<br />
och missi<strong>on</strong>svetenskap och tog en teologie kandidatexamen.<br />
Då fick jag k<strong>on</strong>takt med en del tydliga och<br />
radikala röster som påverkade mig. Jag blev<br />
mer öppen för politiska och etiska frågor och<br />
tog en mer kritisk ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng mot apar<strong>the</strong>idpolitiken.<br />
Från att ha tyckt mig vara ganska neutral<br />
i det hela kom jag fram till en klarare ståndpunkt.<br />
Det var alltså teologisk bearbet<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
som hjälpte mig till en annan uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
Missi<strong>on</strong>är och missi<strong>on</strong>är<br />
Olof Hjälmefjord kommer in på att de svarta<br />
kunde uppfatta och värdera vita missi<strong>on</strong>ärer<br />
olika.<br />
Det fanns förstås spän<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar också mellan kyrkan<br />
och missi<strong>on</strong>en, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så att någ<strong>on</strong> av missi<strong>on</strong>ärerna<br />
var tydligt utpekad, men några missi<strong>on</strong>ärer<br />
ansågs nog som alltför blåögda och utan<br />
förmåga att hänga med i vad som hände. Det<br />
var olika hur nära man lät missi<strong>on</strong>ärer<br />
komma.<br />
1880–86 reste Olof Hjälmefjord runt och pläderade<br />
för att en bibelskola med ledarträ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng skulle<br />
finnas i varje församling.<br />
116 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Jag övernattade ibland i svartas hem. Det fick<br />
vi enligt lag <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> göra. Men det uppskattades<br />
enormt av folket. Vi fick senare veta att vi hade<br />
spi<strong>on</strong>er på oss hela tiden. De höll ett öga på oss<br />
missi<strong>on</strong>ärer. Vi märkte det dock <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>. Efteråt<br />
har vi förstått att alla missi<strong>on</strong>ärer, mer eller<br />
mindre, var skuggade.<br />
Olof kommer tillbaka till sin strävan att utrusta<br />
församlingarna till ansvar för sitt eget arbete.<br />
Jag ville hjälpa dem att stå på egna fötter. När<br />
de inhemska tog över skedde det dock mest på<br />
pastors<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>vå. På distrikts<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>vå låg led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen i<br />
pastorernas händer, och det dröjde innan vi<br />
fick kvinnliga pastorer. Det skedde på 1980talet.<br />
Dock fanns det ofta kvinnor med i styrelsen.<br />
De kunde nog <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vara ordförande men<br />
kassör och sekreterare. Kvinnorna har alltid<br />
varit en stark kraft i våra församlingar.<br />
Informati<strong>on</strong><br />
Som många andra tror Olof Hjälmefjord att vi i<br />
Sverige hade lättare att följa med i vad som politiskt<br />
och strukturellt hände i Sydafrika än de som<br />
bodde där. Sålunda fick de först på ett sent stadium<br />
kläm på att något var i gör<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen som skulle<br />
sluta med Nels<strong>on</strong> Mandelas frigiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
I tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Star kunde man få en hel del<br />
informati<strong>on</strong>, men det var ju än<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> mycket som<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> stod där heller.<br />
Vår kyrka var ganska tystlåten. Det fanns en<br />
rädsla för att komma i <strong>on</strong>åd, även om en del<br />
medlemmar var ganska medvetna. Inför valet<br />
1994 sade man från »pingsthåll<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, och vår kyrka<br />
räknas troligen till den delen: »We have already<br />
voted. We have voted for Christ.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> Det sades<br />
alltså att man <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> borde rösta. Evangeliska<br />
Alliansen bet<strong>on</strong>ade att kristna har ett ansvar<br />
och argumenterade för ett aktivt valdeltagande.<br />
Det fanns <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara en rädsla sedan långt<br />
tillbaka utan också en uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng att »politics<br />
is dirty<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Men politiken är ju egentligen helig.<br />
Den handlar om hur vi män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor lever tillsammans.<br />
Det är Gud verkligen intresserad av.<br />
Men man hade fått en negativ inställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till<br />
partipolitik under apar<strong>the</strong>idtiden, en kombinati<strong>on</strong><br />
av rädsla och ointresse. På bibelskolan<br />
fick vi lov att mycket aktivt bearbeta detta och<br />
bet<strong>on</strong>a: Det är klart att <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> skall rösta. På valdagarna<br />
1994 var det säkert många av dem som<br />
varit tveksamma som röstade. Det var en otrolig<br />
upplevelse att stå med i det långa ledet av<br />
alla röstande. Som permanent boende i landet<br />
fick vi rösträtt den gången.<br />
Ligg lågt!<br />
På frågan om det fanns något samarbete mellan<br />
TACSA och den svenska legati<strong>on</strong>en i Pretoria svarar<br />
Hjälmefjord nej. Några SIDA-medel fick kyrkan<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> del av.<br />
Vår pietistiska bakgrund har medfört att vi har<br />
legat alldeles för lågt. Vi kunde ha gått ut, agerat<br />
och sagt något. Men det var också en fråga<br />
om vi skulle få vara kvar eller ej. Jag tror att<br />
om vi frågat de inhemska ledarna <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> om vi<br />
borde agera – om vi hade haft en mer klarsynt<br />
bild av vad som hände – hade vi troligen <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 117
fått något stöd för att agera under 60- och 70talen.<br />
Utan: Ligg lågt! <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> er insats som missi<strong>on</strong>!<br />
Hjälp oss att växa och bli starka och stå<br />
på egna fötter. Det hade varit spännande att<br />
mer öppet kunna bekänna färg på 80-talet och<br />
tillsammans med dem få komma ut mer i hetluften,<br />
men det fanns ingen tydlig öpp<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för<br />
det.<br />
Skillnader<br />
Tore Gunnarss<strong>on</strong> är pastor. Han och hans fru<br />
Ingrid var missi<strong>on</strong>ärer i Zimbabwe 1970–75 och<br />
därefter i tre år i Swaziland. Från 1980 tjänstgjorde<br />
han som missi<strong>on</strong>ssekreterare för SAM i sjutt<strong>on</strong><br />
år, först med ansvar för framför allt Afrika,<br />
sedan för allt SAM:s arbete i andra länder. Efter<br />
en period som missi<strong>on</strong>är i Moçambique 1999-<br />
2001 blev han rektor på Korteboskolan.<br />
När Ingrid och Tore kom till Zimbabwe blev<br />
de förvånade över hur västerländskt det var. Missi<strong>on</strong>ärerna<br />
dominerade i stor utsträck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng församlingsarbetet.<br />
SAM hade börjat där 1961, så det<br />
var inget gammalt arbete. Dock fanns det duktiga<br />
zimbabwier som hade kunnat sköta mer. Det var<br />
lätt att umgås med den svarta befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen. Så<br />
små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom framträdde skillnaderna mellan<br />
Zimbabwe, Sydafrika och Swaziland. Sätten att<br />
förhålla sig till vita var olika. Minst komplicerat<br />
var det i Zimbabwe, trots att ett apar<strong>the</strong>idsystem<br />
rådde också där. Mest komplicerat var det i Swaziland.<br />
Landet var självständigt men män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorna<br />
tycktes bära på något slags mindervärdighetskomplex<br />
i förhållande till Sydafrika och till vita<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor. Lättast att arbeta var det i Moçam-<br />
bique. Där fanns ett större avstånd till kolo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>altiden.<br />
I samband med en k<strong>on</strong>ferens i Sydafrika bodde<br />
jag hos en skolinspektor. En morg<strong>on</strong> skulle vi<br />
in till banken i stan. Där förvandlades denna<br />
trygga och sp<strong>on</strong>tana män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska inför de vita<br />
banktjänstemännen till något slags pojke. De<br />
talade om för h<strong>on</strong>om att han <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> förstod vad<br />
han frågade efter – och han accepterade det.<br />
Ute på stan märkte jag också att det var lätt att<br />
jag tog led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen, trots att jag var tillfällig<br />
besökare. Han tog liksom ett steg tillbaka.<br />
I Zimbabwe arbetade Ingrid och Tore med att<br />
förbereda den svarta kyrkans självständighet.<br />
Hos den äldre generati<strong>on</strong>en fanns det psykologiska<br />
svårigheter i form av mindervärdeskomplex<br />
och liknande att övervinna. För de yngre var det<br />
lättare att själva ta ansvar. Regimen lade inga hinder<br />
i vägen för arbetet. Kanske tyckte den att det<br />
var bra att missi<strong>on</strong>ärerna fanns där och kunde<br />
utöva en viss k<strong>on</strong>troll.<br />
Vi drev en kristen bokhandel och sålde bibelöversätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
och skollitteratur. Det fanns<br />
stort behov av det. Läskun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>gheten i Zimbabwe<br />
var och är stor, också kunskapen i engelska,<br />
och det fanns ett sug efter bra böcker att<br />
läsa. Vi kombinerade litteratursprid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
med undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng både i skolorna och i församlingarna.<br />
I Swaziland etablerades ett program för utbyte<br />
med SAU. Det sättet att arbeta har i hög grad<br />
utmärkt SAM:s k<strong>on</strong>takter med södra Afrika. Att<br />
118 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
det har kunnat ske på engelska har underlättat.<br />
Svårast har det, just på grund av språket, varit i<br />
Moçambique.<br />
Missi<strong>on</strong>ssekreterare<br />
1980 blev du missi<strong>on</strong>ssekreterare. Vad såg du som dina<br />
viktigaste uppgifter i relati<strong>on</strong> till södra Afrika?<br />
Att de självständiga kyrkorna skulle utvecklas<br />
och bli helt självunderhållande, självutbredande<br />
och självstyrande. Deras ek<strong>on</strong>omiska beroende<br />
av SAM var ett bekymmer. De var också<br />
beroende av missi<strong>on</strong>ärerna och deras gåvor.<br />
Sådant är beroendeframkallande. Vi fick hjälp<br />
av kyrkoledare från Egypten och Indien som<br />
framhöll vikten av självständighet.<br />
Det fanns i det avseendet en svårighet med<br />
utbytesbesöken. När de kom till Sverige och<br />
såg våra resurser, till exempel att en församling<br />
hade lokaler som hos dem skulle vara en jättefin<br />
k<strong>on</strong>ferensanlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för hela kyrkan, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
väcktes känslan: Här finns ju hur mycket pengar<br />
som helst. Då var vi tvungna att samtala<br />
med dem om det.<br />
Det hade också sin betydelse att svenskar kom till<br />
södra Afrika och fick se att församlingar kan vara<br />
levande och välfungerande trots små resurser.<br />
Samtidigt kliade det i fingrarna på många att få<br />
vara jultomte…<br />
På 1980-talet tog du i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativ till ett utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsarbete<br />
i Sverige där <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> släppte fram kritiska röster vad<br />
gällde ert arbete i Sydafrika.<br />
Ja, jag upplevde att det fanns k<strong>on</strong>flikter och att<br />
missi<strong>on</strong>ärerna ofta kom i kläm. I Sverige fördes<br />
en diskussi<strong>on</strong>, en annan i Sydafrika. Tanken<br />
var att lyfta upp frågorna i ljuset. Vi ville ge<br />
röst åt de självständiga kyrkorna och deras<br />
ledare, åstadkomma möten där vi pratade om<br />
apar<strong>the</strong>id, hur den fungerade och vad den<br />
åstadkom, hur missi<strong>on</strong>ärerna fungerade i relati<strong>on</strong>en<br />
mellan svarta och vita, ja alla de frågor<br />
som var känsliga i sammanhanget. Det blev<br />
både känsligt och befriande.<br />
Det som var tabubelagt<br />
blev genompratat<br />
och ventilerat.<br />
»Bodde missi<strong>on</strong>ärerna<br />
för fint? Måste de bo<br />
i de svartas områden och<br />
så fattigt som möjligt?<br />
Skulle det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vara<br />
<strong>on</strong>aturligt och fungera<br />
Ett exempel på en fråga<br />
som diskuterades var missi<strong>on</strong>ärernas<br />
bostäder. Var<br />
och med vilken standard<br />
skulle de bo? Frågan togs<br />
upp vid en k<strong>on</strong>ferens för mindre bra?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
missi<strong>on</strong>ärer och kyrkoledare.<br />
Den hölls i Swaziland. Bodde missi<strong>on</strong>ärerna<br />
för fint? Måste de bo i de svartas områden och så<br />
fattigt som möjligt? Skulle det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vara <strong>on</strong>aturligt<br />
och fungera mindre bra? Det alla hade gått<br />
och tänkt på men <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> sagt något om blev ventilerat,<br />
även om det var känsligt och svårt.<br />
Fanns det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> också en kritik som sade att vissa<br />
missi<strong>on</strong>ärer hade alltför lätt att finna sig i apar<strong>the</strong>idsystemet<br />
och ta vara på dess fördelar?<br />
Jo, det fanns en sådan kritik, och den var<br />
berättigad. Problemen fanns också i Zimbabwe<br />
men framför allt i Sydafrika, dit man kanske<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 119
Kyrka som tjänat ut i Malakutu, White River.<br />
kom under en tid <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> ingen väckte de här frågorna,<br />
och man hade varit där länge. Man kom<br />
till det vita samhället och barnen hade gått i<br />
dess skolor, tagit med sig den synen hem och<br />
haft sina vänner med sig hem. På det sättet<br />
blev det ett väldigt starkt inflytande från det<br />
vita samhället i missi<strong>on</strong>ärernas hem. Det var<br />
oundvikligt. Samtidigt skulle man arbeta i den<br />
svarta församlingen. Det blev ett slags dubbelhet<br />
som var väldigt svår att hantera för barnfa-<br />
miljer. Barnen rörde sig i den vita kulturen och<br />
fick det vita synsättet, och att ta en k<strong>on</strong>flikt<br />
med sina barn och få den mitt i familjen, det<br />
var väldigt svårt. Länge var det dessutom<br />
omöjligt för de vita barnen att gå i svarta<br />
skolor.<br />
Debatten blev omfattande, känslig och häftig,<br />
ibland också orättvis mot missi<strong>on</strong>ärsfamiljerna,<br />
menar Tore Gunnarss<strong>on</strong>. Deras barn hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
120 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
valt sin situati<strong>on</strong> men fick ofta, när de kom hem<br />
till Sverige, kritiska frågor.<br />
De hamnade i en försvarspositi<strong>on</strong> som de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
var riktigt förberedda på och blev skuldbelagda,<br />
där de snarare borde ha fått hjälp. Egentligen<br />
skulle vi kanske <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> ha sänt ut familjer.<br />
Det kan jag se efteråt.<br />
Hambisana<br />
I Sverige genomfördes arbetet för en omorientering<br />
som ett studieprojektet. Det kallades Hambisana<br />
och innebar en brett upplagd självkritik och<br />
ompröv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av samfundets syn och praxis vad<br />
gällde apar<strong>the</strong>id. Det första häftet kom 1987, var<br />
på drygt 120 A4-sidor och gavs ut i samarbete<br />
med FS. Det informerade och ställde frågor om<br />
SAM:s arbete i såväl Sydafrika som Swaziland och<br />
Zimbabwe. Efter någ<strong>on</strong> tid kom det andra häftet,<br />
som i huvudsak byggde på anteck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar av de<br />
grupper som 1988 besökte södra Afrika respektive<br />
Sverige. Materialet studerades i församlingarna<br />
och ledde till en omfattande ompröv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i hela<br />
samfundet. Tore Gunnarss<strong>on</strong> säger:<br />
Hambisana-projektet, där också kyrkans ledare<br />
i södra Afrika fick vara med och säga sitt, rensade<br />
luften. Alla mådde bättre av det även om<br />
det var en smärtsam process.<br />
Stötte du på motstånd i Sverige när du tog<br />
i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativet till Hambisana, eller fick du<br />
stöd från centralt håll?<br />
Från centralt ansvarigt håll fanns inget motstånd.<br />
En viss undran fanns i några av våra församlingar,<br />
bland missi<strong>on</strong>ärerna och även hos<br />
systerkyrkorna.<br />
Men när det kom<br />
igång och visade sig<br />
handla om att lyssna<br />
till varandra,<br />
försvann tveksamheterna<br />
ganska<br />
snabbt.<br />
Vi arbetade med<br />
studiecirklar i församlingarna,<br />
som<br />
också fick ta emot<br />
besök från södra<br />
Afrika. Vi skapade<br />
en ny öppenhet<br />
i hela samfundet<br />
och var<br />
ärliga. Spän<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
togs bort. Det som borde ha varit självklart<br />
blev självklart.<br />
Inte med i ISAK<br />
SAM deltog <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> i ISAK, eftersom det i samfundet<br />
fanns tveksamhet inför isolering som metod, och<br />
den tveksamheten fanns också i systerkyrkorna.<br />
Den försvann så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom, men det fanns<br />
länge delade uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
Vår neutralitet i vanliga politiska sammanhang<br />
var helt naturlig, men när det kom till apar<strong>the</strong>id,<br />
blev den ju k<strong>on</strong>stig. Genom Hambisana<br />
tvättades inställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen att vi skulle kunna vara<br />
neutrala bort. Det blev tydligt att neutralitet<br />
när det gällde apar<strong>the</strong>id var att stödja systemet.<br />
Man kan <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vara neutral till apar<strong>the</strong>id. Men<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 121
de svarta ledarna kunde framföra sådana synpunkter<br />
med en helt annan auktoritet än vi.<br />
Missi<strong>on</strong>sföreståndare<br />
Mellan 1979 och 2001 var Eskil Albertss<strong>on</strong> missi<strong>on</strong>sföreståndare<br />
i SAM. 1964 hade han rest ut<br />
som missi<strong>on</strong>är till H<strong>on</strong>gk<strong>on</strong>g och tiden dessförinnan<br />
upprörts av Sharpevillemassakern<br />
och det som följde i<br />
dess spår. Han köpte en<br />
fyra–fem böcker om den sydafrikanska<br />
lagstift<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen och<br />
läste – alltmer upprörd. I<br />
H<strong>on</strong>gk<strong>on</strong>g följde han med i tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna,<br />
och en av klippböckerna<br />
handlade om Sydafrika.<br />
Han och hans fru A<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ta hade<br />
också goda vänner där.<br />
Detta fanns med i bilden när<br />
han 1977 blev samfundets sekreterare för yttre<br />
missi<strong>on</strong>. Ett av hans första uppdrag som sådan<br />
gällde ett pers<strong>on</strong>alärende i Swaziland. Då besökte<br />
han också Sydafrika.<br />
Jag stötte på problemen när jag landade i<br />
Johannesburg och möttes av en missi<strong>on</strong>är som<br />
skjutsade mig till gränsen till Swaziland. Han<br />
talade under bilresan om för mig hur bra det<br />
var i Sydafrika och att ingen regim i världen<br />
hade gjort mer för h<strong>on</strong>om och hans familj och<br />
att det systemet var det enda som kunde fungera<br />
där nere. Vi stannade och skulle byta bil<br />
vid gränsen till Swaziland och äta där. Då visade<br />
det sig att vi <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kunde äta tillsammans<br />
med vännerna från Swaziland som kom och<br />
»Tillbaka i Sydafrika<br />
chockerades Eskil<br />
Albertss<strong>on</strong> av hur de svarta<br />
behandlades. Han reagerade<br />
mot att en del av de äldre<br />
missi<strong>on</strong>ärerna såg systemet<br />
som helt naturligt.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
mötte utan var tvungna att göra det i skilda<br />
restauranger.<br />
Tillbaka i Sydafrika efter uträttat ärende i Swaziland<br />
chockerades Eskil Albertss<strong>on</strong> av hur de svarta<br />
behandlades. Han reagerade mot att en del av<br />
de äldre missi<strong>on</strong>ärerna såg systemet som helt<br />
naturligt. Han sade vad han<br />
tyckte och bad om hjälp att få<br />
mer kunskap för att kunna<br />
svara på frågor vid hemkomsten<br />
till Sverige. Hans synpunkter<br />
möttes mest med<br />
tystnad i missi<strong>on</strong>ärssamlingarna.<br />
De som yttrade sig höll<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> med h<strong>on</strong>om.<br />
I fortsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen såg Eskil<br />
Albertss<strong>on</strong> till att samfundets<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella utskott diskuterade<br />
igenom frågorna med missi<strong>on</strong>ärer på<br />
hemmabesök. Det tog tid, och han fick mycket<br />
kritik. När han nominerades för posten som missi<strong>on</strong>sföreståndare<br />
kom det protester från Sydafrika.<br />
Han valdes dock och tolkade det så: den<br />
yngre och medelålders generati<strong>on</strong>en hade insett<br />
att samfundet <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kunde acceptera apar<strong>the</strong>id.<br />
Under mina knappt två år som <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ell<br />
sekreterare ägnade jag mycket tid åt den<br />
här frågan. Det kom kritik också från församlingar<br />
i Sverige, och några tyckte att jag <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
fattade någ<strong>on</strong>ting. Sedan har många bett om<br />
ursäkt. Relati<strong>on</strong>erna till missi<strong>on</strong>ärerna har<br />
också varit saklig, och vi har kunnat mötas i<br />
god anda fast vi har haft olika uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
122 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Missi<strong>on</strong>ärskåren<br />
Den missi<strong>on</strong>ärskår med ett tjugofemtal medlemmar<br />
Eskil Albertss<strong>on</strong> mötte 1977 var delad vad<br />
gällde synen på apar<strong>the</strong>id. Där fanns också en<br />
generati<strong>on</strong>sgräns. En del av de äldre hade dock en<br />
mycket balanserad uppfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Det gällde för<br />
övrigt ungefär hälften av missi<strong>on</strong>ärerna. De tre<br />
som öppet kritiserade systemet hade problem<br />
och mötte naturligtvis motstånd också från andra<br />
vita. Propagandan att ett kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stsystem skulle<br />
följa vid ett eventuellt maktskifte var massiv,<br />
och det var lätt att falla offer den. Den drevs ideligen<br />
i tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar och radio och TV.<br />
Jag krävde aldrig av våra missi<strong>on</strong>ärer att de<br />
skulle dem<strong>on</strong>strera politiskt men att de tydligt<br />
och öppet skulle visa att de stod på de svartas<br />
sida och förstod deras vånda och kamp.<br />
Kollektbojkott<br />
På frågan om det idag finns k<strong>on</strong>sensus i SAM att<br />
apar<strong>the</strong>idsystemet var omöjligt att försvara svarar<br />
Eskil Albertss<strong>on</strong>:<br />
Ja, och det har det fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts länge. Så har det<br />
varit sedan början av 90-talet. Majoriteten har<br />
länge insett att systemet var tokigt. Men det<br />
fanns en del dramatiska inslag.<br />
Och så berättar han om Hagshultsk<strong>on</strong>ferensen,<br />
där det under många år samlats in pengar till<br />
underhållet av en missi<strong>on</strong>är i Sydafrika. Efter att<br />
ha hört Per Svenss<strong>on</strong>, präst och missi<strong>on</strong>är i Svenska<br />
kyrkan, föreläsa i församlingshemmet i Hagshult<br />
men sedan på k<strong>on</strong>ferensen åter ha fått ta del<br />
av en appell av det traditi<strong>on</strong>ella slaget höll de<br />
yngre kollektörerna på att bojkotta insamlingen<br />
och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> gå runt med kollektboxarna. Det var oerhört<br />
laddat. Då hade SAM också startat studieprojektet<br />
Hambisana. Eskil Albertss<strong>on</strong> säger:<br />
Jag stödde projektet till hundra procent och<br />
var med i Sydafrika när vi skulle förankra det<br />
där. Det var dramatiskt. Kyrkans led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng ställde<br />
sig på missi<strong>on</strong>ärernas sida. De tyckte att de<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hade fått vara med från början. Första<br />
samlingen var väldigt laddad. Skall vi nu få en<br />
kostym sydd i Sverige att dra på oss igen? Det<br />
var nästan bäst att packa och fara hem. Men<br />
efter fjort<strong>on</strong> dagar var stödet hundraprocentigt.<br />
Vi skulle arbeta med frågorna både i Sydafrika<br />
och Sverige.<br />
Går att förstå<br />
På frågan om det än<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> är möjligt att förstå de<br />
gamla missi<strong>on</strong>ärerna blir svaret:<br />
Det är väldigt lätt att förstå dem. Det är mycket<br />
möjligt att både du och jag, om vi hade jobbat<br />
där nere och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> haft annan informati<strong>on</strong> än<br />
den från Sydafrikas mycket skickliga massmedia,<br />
hade hamnat i den sitsen också. – Fast det<br />
är märkligt, för hela vår missi<strong>on</strong> har präglats<br />
av en kombinati<strong>on</strong> av andligt, evangeliskt och<br />
socialt arbete. Våra missi<strong>on</strong>ärer har alltid sett<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skors nära sociala problem – och agerat.<br />
Däremot skulle man <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> blanda in politik. Staten<br />
var tillsatt av Gud, enligt Romarbrevet. I<br />
Sydafrika fanns dessutom den jättestarka propagandan<br />
från boerhåll och boerkyrkan. Om<br />
man rörde vid politik – ja, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> var man ju kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>st.<br />
Man skulle i stället vara Guds repre-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 123
sentanter. Så där föll man i en fälla samtidigt<br />
som man byggde hur många sjukhus och skolor<br />
som helst.<br />
Missi<strong>on</strong>ärerna försökte hjälpa de svarta och stå<br />
på deras sida inom systemets ram, gav all sin tid<br />
och kraft åt det men lämnade själva kritiken av<br />
systemet därhän. Det fanns undantag, och Eskil<br />
Albertss<strong>on</strong> nämner särskilt missi<strong>on</strong>ärss<strong>on</strong>en och<br />
läkaren Lennart Karlss<strong>on</strong>, som visserligen <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
varit anställd av SAM men betytt mycket i kampen<br />
mot AIDS och genom sina insatser i sjukvård<br />
och admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strati<strong>on</strong> visat att han står på de svartas<br />
sida.<br />
Eskil Albertss<strong>on</strong> är stolt, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> över allt som<br />
SAM har stått för i Sydafrika men över den<br />
ompröv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng som samfundet lyckades genomföra.<br />
Hans avsky över apar<strong>the</strong>id är djup och innerlig:<br />
»Något mer djävulskt system är <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> lätt att<br />
hitta.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Helgelseförbundet och Fribaptistsamfundet<br />
Tre svenska samfund har förutom Svenska kyrkan<br />
haft missi<strong>on</strong> i Sydafrika. Det är Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
(SAM, främst i Transvaal) samt<br />
Helgelseförbundet (HF) och Fribaptistsamfundet<br />
(FB, främst i Zululand). De två senare har idag<br />
gått upp i Evangeliska Frikyrkan (EFK).<br />
Helgelseförbundet<br />
Rolf Nordström valdes till missi<strong>on</strong>sföreståndare<br />
i HF 1985. Han berättar hur HF:s missi<strong>on</strong> i Sydafrika<br />
började:<br />
Oscar Emanuelss<strong>on</strong><br />
HF:s förste missi<strong>on</strong>är i Sydafrika hette Oscar<br />
Emanuelss<strong>on</strong>. Han kom till Durban 1891 och tog<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> k<strong>on</strong>takt med Emelie Häggberg, medlem i HF<br />
och 1889 sänd till Sydafrika av en norsk missi<strong>on</strong>.<br />
Han gifte sig senare med henne.<br />
Emanuelss<strong>on</strong> k<strong>on</strong>taktade också Otto Witt, som<br />
tidigare varit i Svenska kyrkans tjänst. Till att<br />
börja med bedrev han verksamheten på samma<br />
sätt som i Sverige, där HF:s evangelister reste från<br />
plats till plats. I fem år for han runt i oxkärra,<br />
innan han bosatte sig i Pietermaritzburg. Där<br />
kom också den första missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>en till<br />
stånd.<br />
Snart kom också andra missi<strong>on</strong>ärer från Sverige<br />
till KwaZulu. Någ<strong>on</strong> uppdel<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng mellan Svenska<br />
kyrkan, SAM, HF och FB har aldrig skett, utan<br />
alla fyra har till viss del arbetat på samma fält.<br />
Rolf Nordström berättar:<br />
Emanuelss<strong>on</strong> fick tre lekti<strong>on</strong>er i zulu av Otto<br />
Witt. Sedan skulle han vara färdig. Det var<br />
grymt, egentligen. Han hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> heller så stora<br />
kunskaper i engelska. Han var ensam. Han<br />
skriver i en dagbok:<br />
Då jag såg på mig själv – den hand som skulle<br />
utkasta utsädet – förfärades jag över bristande<br />
förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar, och anblicken av det fält som<br />
124 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Ejrakyrkan.<br />
skulle besås endast stadfäste denna min bävan.<br />
Ringa kunskap i engelska, ingen i zuluspråket,<br />
ensam och utan mänsklig rådgivare i ett främmande<br />
land kände jag tyngden av uppgiftens<br />
storhet.<br />
Först fick Emanuelss<strong>on</strong> hjälpa skandinaviska<br />
sjömän i Durban. Sedan for han inåt landet,<br />
till zulufolket. Där har vi fortfarande de starkaste<br />
k<strong>on</strong>takterna. Så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom såg man<br />
behovet av både skolarbete och sjukvård, likaså<br />
av det tyckta ordet. Ett tryckeri startades i Durban,<br />
och ett lärarseminarium byggdes tillsammans<br />
med andra missi<strong>on</strong>er i Vryheid. Från<br />
1942 finns det vidare en teologisk skola i Pietermaritzburg,<br />
som också flera missi<strong>on</strong>er stod<br />
bakom. FB och HF var med om att starta den.<br />
Där äger en treårig utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av pastorer rum<br />
för tjänst i Sydafrika, Moçambique, Swaziland<br />
och Botswana.<br />
Arbetet utvidgades till Transvaal nära gränsen<br />
till Moçambique. Området brukar kallas<br />
den vite mannens grav. Det skördade sina<br />
offer. Där byggdes ett litet kapell och en liten<br />
kli<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>k, som idag är ett stort modernt sjukhus.<br />
Det heter Sh<strong>on</strong>gwe. Hövdingen lät med glädje<br />
missi<strong>on</strong>ärerna bygga, för han sade att kullen<br />
var de <strong>on</strong>da andarnas bo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, så han trodde<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> det skulle bli något.<br />
Frågor till Rolf Nordström<br />
Hur såg situati<strong>on</strong>en ut 1948 när apar<strong>the</strong>id kom?<br />
Vi hade ett antal missi<strong>on</strong>ärer i Sydafrika <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g>.<br />
Några kallades av regimen till samtal inför de<br />
nya lagar som skulle komma att gälla. Vad jag<br />
förstår var protesterna <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så stora vare sig<br />
från dem eller från Sverige. Flera av missi<strong>on</strong>ärerna<br />
har skrivit brev och artiklar och ifrågasatt<br />
systemet och gjorde så <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> minst <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g>, men<br />
ingen missi<strong>on</strong>är blev utvisad därför att vi var<br />
för tuffa mot systemet. Jag tror att spän<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen,<br />
till viss del, låg i apar<strong>the</strong>idsystemets kristendomsvänlighet<br />
och vänlighet mot missi<strong>on</strong>en.<br />
Vi hade stort förtroende att arbeta i fängelser<br />
och olika instituti<strong>on</strong>er. Generositeten gjorde<br />
att man <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> orkade, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vågade gå emot<br />
apar<strong>the</strong>idsystemet. Huvudansvaret måste än<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
ha legat hos led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen hemma i Sverige. Jag<br />
skall <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> försvara men vill säga: De var barn av<br />
sin tid. Jag har själv varit i Sydafrika, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> som<br />
missi<strong>on</strong>är, men jag har hälsat på där och märkt<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 125
hur lätt det är att på några månader bli om än<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> omvänd så i varje fall starkt påverkad.<br />
Ett antal missi<strong>on</strong>ärer talade mycket tidigt<br />
om de svartas hat mot boernas övergrepp och<br />
det orättfärdiga i det sätt som marken var fördelad<br />
på. Men från missi<strong>on</strong>en centralt uttalades<br />
ingen protest 1948.<br />
Skedde det senare?<br />
Vi har <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> protesterat så mycket även om vi<br />
blivit litet tuffare på senare tid. Arne Bengtss<strong>on</strong><br />
har skrivit en bok, där han är ganska hård mot<br />
oss. Boken heter »Låt rätten flöda fram!<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> och<br />
är skriven 1989. Där skriver han:<br />
HFs nuvarande led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng har gjort en tydlig<br />
markering mot apar<strong>the</strong>idpolitiken. Den går utöver<br />
vad som tidigare sagts från rörelsen och innebär<br />
en historiskt ny linje för Helgelseförbundet.<br />
Ledarna har i <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvjuer beklagat samfundets<br />
underlåtenhet i det flydda och signalerat en ny<br />
era.<br />
För första gången har också HFs led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng uppmanat<br />
sina missi<strong>on</strong>ärer i Sydafrika att skriva<br />
under en protest mot apar<strong>the</strong>idpolitiken. Missi<strong>on</strong>ärerna<br />
har vägrat. Det var logiskt av missi<strong>on</strong>ärerna<br />
att göra det eftersom denna uppma<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
svär mot tidigare undervis<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och traditi<strong>on</strong> i HF.<br />
Traditi<strong>on</strong>en i HF har varit att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> blanda sig<br />
i det politiska systemet. Missi<strong>on</strong>ärer och sydafrikanska<br />
pastorer hänvisar till att de hade lovat<br />
att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> blanda sig i politiska system. Därför<br />
kunde vi <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> få dem att skriva under några<br />
protester. Vi har haft många och långa diskussi<strong>on</strong>er<br />
med våra missi<strong>on</strong>ärer.<br />
Missi<strong>on</strong>ärerna levde bland zulufolket trots<br />
att de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> fick det, uppoffrande och självutgivande,<br />
natt och dag. De ställde upp i rättegångar<br />
för dem men såg <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hela systemets elände.<br />
Eller också såg de det men tyckte sig bundna av<br />
löftet: Vi är här för att predika evangelium och<br />
hjälpa män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor i nöd. Jag har en oerhörd<br />
respekt för deras insatser. De ryckte ut och<br />
hjälpte socialt. Jag har gästat missi<strong>on</strong>ärer <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
folk har kommit mitt i natten och fått hjälp att<br />
komma till sjukhus. Missi<strong>on</strong>ärer kämpade till<br />
blods för att hjälpa de svarta. Men de hade<br />
lovat att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> ge sig på det politiska systemet.<br />
Och så spelade kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strädslan in. Den<br />
är också en förklaring till att man <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> gick så<br />
hårt åt regimen. Den sågs som en garant mot<br />
kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>smen.<br />
Var missi<strong>on</strong>ärerna självklara som ledare för kyrkan?<br />
Runt 1910 överlämnades en del arbete till självständiga<br />
församlingar med svarta ledare. 1977<br />
överlämnades ledaransvaret för hela kyrkan till<br />
sydafrikanerna. Men också där fanns det en<br />
inskränk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng vad gällde viss egendom i vita<br />
områden. Detta har påtalats senare.<br />
Var de svarta också präglade av det vita tänkandet<br />
så att de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> heller protesterade?<br />
Ja, det måste man säga. När jag vid en k<strong>on</strong>ferens<br />
där nere önskade att våra missi<strong>on</strong>ärer<br />
skulle göra vissa politiska markeringar sade<br />
zulufolket till mig: Kräv <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> för mycket! Stammotsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
ledde också till att de hellre stod<br />
under en vit än under någ<strong>on</strong> från en annan<br />
stam.<br />
126 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
I Sverige kom debatten om bojkott, aktier och investeringar.<br />
Hur förhöll <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> er i HF till den?<br />
Vi var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> med i någ<strong>on</strong> bojkott. Det hade varit<br />
märkligt att ha missi<strong>on</strong>ärer i Sydafrika som<br />
uppmuntrade lantbrukare och egenföretagare i<br />
deras verksamhet och att samtidigt stödja en<br />
bojkott. Vi hade aktier ifrån sydafrikanska staten<br />
– de betalade för sjukhuset i Sh<strong>on</strong>gwe –<br />
och var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> observanta på det men sålde dem<br />
när vi upptäckte att vi hade dem.<br />
Fanns det någ<strong>on</strong> oppositi<strong>on</strong> inom samfundet mot<br />
ert ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngstagande?<br />
Helt naturligt. Missi<strong>on</strong>ärerna var duktiga kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>katörer<br />
och skrev brev och artiklar i vår<br />
tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. De reste också i Sverige. Många i samfundet<br />
tyckte vi var osolidariska med våra missi<strong>on</strong>ärer.<br />
Men vårt ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngstagande möttes<br />
också med respekt.<br />
SAM genomförde en ompröv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av samfundets<br />
inställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Har något motsvarande skett i HF?<br />
Nej, de gick mer grundligt tillväga. Vi hade<br />
under resans lopp möten med sydafrikaner<br />
från våra systersamfund tillsammans med<br />
SAM och FB. När vi önskade att de skulle<br />
samarbeta i Sydafrika, frågade de oss hur<br />
mycket vi samarbetade i Sverige.<br />
Vi har mött mycket kärlek, respekt och välvilja<br />
från våra sysk<strong>on</strong>samfund i Sydafrika. Men<br />
vi måste fråga oss hela tiden: Varför älskar de<br />
oss? Är det för att de får pengar av oss? För att<br />
vi hjälpt dem? Är det för att de är artiga? Jag<br />
tror att det också är rätt att svara att det sker av<br />
tacksamhet. Det finns de som vi har räddat till<br />
livet.<br />
Hur blev er reakti<strong>on</strong> när Nels<strong>on</strong> Mandela frigavs?<br />
Den var positiv över hela linjen. Både missi<strong>on</strong>ärskåren<br />
och kyrkostyrelsen hälsade det med<br />
glädje. Med facit i hand önskar jag ibland att vi<br />
skulle ha handlat annorlunda, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> minst <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
apar<strong>the</strong>idsystemet godkändes 1948 och framåt.<br />
Samtidigt är jag glad att kunna säga att missi<strong>on</strong>ärerna<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> har handlat själviskt utan i kärlek<br />
till det folk de har kallats till.<br />
Jag vill bet<strong>on</strong>a min respekt för våra missi<strong>on</strong>ärers<br />
hängivna, helhjärtade insats. Men vi<br />
hade kunnat ta klarare ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng 1948.Som<br />
Arne Bengts<strong>on</strong> säger: Det hade kanske varit en<br />
ära att få en missi<strong>on</strong>är utvisad. Å andra sidan<br />
var missi<strong>on</strong>ärsgruppen stor och stark och väl<br />
sammanhållen, så det hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> varit lätt för<br />
den missi<strong>on</strong>är som gått emot. Det finns dock<br />
de som skrivit och rapporterat om hur de tyckte<br />
det var helgalet.<br />
Arne Bengtss<strong>on</strong> är en av HF:s evangelister.<br />
Hans bok är utgiven på vårt förlag. Han är i<br />
den kritisk mot missi<strong>on</strong>en men också mot sig<br />
själv. Det är en av bokens styrkor.<br />
Fribaptistsamfundet<br />
Fribaptistsamfundets första missi<strong>on</strong>ärer var Amy<br />
Bull och Matilda Anderss<strong>on</strong>, som i ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1892 kom<br />
till Durban. De hade haft k<strong>on</strong>takt med Emelie<br />
Häggberg och reste vid framkomsten till den<br />
norska missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>en Ekutandane<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> för att<br />
studera zulu. I sin första rapport hem kunde de<br />
berätta om arbete bland såväl barn och ungdomar<br />
som kvinnor.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 127
Kvinnor<br />
HF:s och FB:s första missi<strong>on</strong>ärer i Natal och<br />
Zululand var alltså kvinnor. De kom först och<br />
började arbetet, och männen kom senare. I Sverige<br />
fick en kvinna <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> predika inom FB, men<br />
kvinnor kunde sändas till Sydafrika med uppgift<br />
att förkunna ordet. Om detta handlar en doktorsavhandling,<br />
skriven av Karin Sarja och framlagd<br />
vid Uppsala u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet 2002. Den heter Ȁnnu en<br />
syster till Afrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
FB:s första manliga missi<strong>on</strong>ärer<br />
till Sydafrika anlände dit i<br />
ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1894. Vid sekelskiftet hade<br />
fyra missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>er grundats<br />
och tjugofem infödda<br />
döpts och inlemmats i församlingen.<br />
Independent Baptist<br />
Church<br />
De församlingar som grundats<br />
genom missi<strong>on</strong>sarbetet bildade 1976 Independent<br />
Baptist Church och övertog 1977 ansvaret för<br />
verksamheten.<br />
I den bok som gavs ut till FB:s 100-årsjubileum<br />
1972 med titeln »Missi<strong>on</strong> genom hundra år<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> skriver<br />
Barbro Wennberg i inled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen – efter att ha<br />
talat om de tre »ben<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, sjukstugan, skolan och<br />
kapellet, som »missi<strong>on</strong>sgrytan<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> vilar på – så:<br />
I många missi<strong>on</strong>sländer har landets politiska<br />
utveckling påverkat missi<strong>on</strong>sarbetet… I Sydafrika<br />
t.ex. föranledde apar<strong>the</strong>idpolitiken ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngstaganden<br />
av missi<strong>on</strong>sled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna. 1985<br />
gjordes ett uttalande av missi<strong>on</strong>sstyrelsen i frå-<br />
»I evangeliet finns en<br />
klar linje att alla, oavsett<br />
ras och status, har<br />
samma män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skovärde,<br />
vilket <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> är förenligt<br />
med apar<strong>the</strong>id.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
gan, där det bl.a. sägs följande: »I evangeliet<br />
finns en klar linje att alla, oavsett ras och status,<br />
har samma män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skovärde, vilket <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> är<br />
förenligt med apar<strong>the</strong>id. Vi är självklart på<br />
samma linje och anser att apar<strong>the</strong>id är ett<br />
orättfärdigt system…<br />
Vår policy som missi<strong>on</strong>erande samfund har<br />
alltid varit att <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> blanda oss i politiken, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
detta mycket lätt kan bli ett hinder för den<br />
uppgift som vi har, och därmed också att bli<br />
till skada för män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorna.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Moçambique<br />
1922 inledde FB missi<strong>on</strong>sarbete<br />
också i Moçambique. Trots motstånd<br />
från myndigheterna – de<br />
protestantiska kyrkorna fick till en<br />
början <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bygga någ<strong>on</strong>ting –<br />
växte arbetet. Kyrkor, skolor och<br />
bostadshus uppfördes, och församlingarnas<br />
antal ökade. 1959<br />
blev ett dramatiskt år, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> den lokale guvernören<br />
gav missi<strong>on</strong>sled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen tjugofyra timmar att<br />
stänga en av missi<strong>on</strong>sstati<strong>on</strong>erna med skola, dispensär,<br />
verkstad och mycket annat. Kampen för<br />
Moçambiques självständighet, som efter FRELI-<br />
MO:s gerillakrigföring kom till stånd 1975, och<br />
inbördeskriget därefter mellan FRELIMO och<br />
RENAMO på 1970-talet medförde betydande svårigheter.<br />
Sedan 1980-talet kan FB, som sedan 1997<br />
är inlemmat i EFK, verka fritt i landet.<br />
I »Missi<strong>on</strong> genom hundra år<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> skildras FB:s<br />
arbete 1892‒1992 i bland annat Moçambique och<br />
Sydafrika.<br />
128 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Metodistkyrkan<br />
Den svenska Metodistkyrkans arbete i södra Afrika<br />
började i Moçambique. Där inledde på 1880talet<br />
Metodistkyrkan i USA missi<strong>on</strong>sarbete med<br />
skolverksamhet och sjukvård, och de svenska<br />
missi<strong>on</strong>ärerna Gottfrid Runfeldt och Josef Perss<strong>on</strong><br />
anslöt sig till detta 1907. De två startade bland<br />
annat, i Chicuque, ett boktryckeri,<br />
senare flyttat till<br />
Cambine. De första kvinnorna<br />
från Sverige var sjuksköterskan<br />
Henny Anderss<strong>on</strong> och lärarinnan<br />
Ellen Björklund. De kom<br />
till Moçambique 1909. Verksamheten<br />
växte, och det kom<br />
fler missi<strong>on</strong>ärer både från USA<br />
och Sverige. 1912 byggdes det<br />
första sjukhuset, något senare<br />
också ett leprasjukhus. Såväl<br />
skolor som kyrkor uppfördes, likaså <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnat för<br />
både pojkar och flickor.<br />
Metodistkyrkan i Sverige fortsatte att sända<br />
missi<strong>on</strong>ärer till Moçambique fram till 1980-talet.<br />
De arbetade i en bred kyrklig och social verksamhet<br />
som pastorer, sjuksköterskor, skolledare<br />
och/eller lärare. Pastor Per Knutss<strong>on</strong> började<br />
1940, hans fru Gunborg något senare, Gunnel och<br />
Tage Adolfss<strong>on</strong> 1949, Ann-Marie och Rune<br />
Korswing 1959 samt sjuksköterskan Elsie Johanss<strong>on</strong><br />
1960. De arbetade också ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skt, framför<br />
allt Per Knutss<strong>on</strong>, som var rektor för ett ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skt<br />
prästseminarium.<br />
När myndigheterna i Sydafrika behövde guld-<br />
»Kyrkan i USA och i Sverige<br />
kunde protestera mot<br />
apar<strong>the</strong>id, men de som<br />
befann sig i södra Afrika<br />
kände sig ofta förhindrade<br />
att göra det.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
och kolgruvearbetare, rekryterades dessa i stor<br />
utsträck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng från Moçambique. Metodistkyrkan<br />
där sände <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> pastorer till dem och fick av gruvmyndigheterna<br />
tillstånd att bygga både kyrkor<br />
och skolor inne på gruvområdena och att inbjuda<br />
till gudstjänster, bibelskolor och vanlig skolutbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
Boktryckeriet flyttades<br />
till Johannesburg och<br />
fick namnet Central Missi<strong>on</strong><br />
Press. Dess produkti<strong>on</strong> omfattade<br />
böcker och skrifter<br />
såväl på de språk som talades<br />
i Moçambique som på portugisiska<br />
och engelska. Där<br />
trycktes också studiematerial<br />
åt Metodistkyrkan och andra<br />
samfund. Josef Perss<strong>on</strong> skrev<br />
en grammatik på tswaspråket<br />
och översatte hela Bibeln till detta språk.<br />
Bland de svenska missi<strong>on</strong>ärer som verkat i<br />
Sydafrika bland gruvarbetarna från Moçambique<br />
finns, förutom Josef Perss<strong>on</strong>, Alf Helgess<strong>on</strong>, Börje<br />
Perss<strong>on</strong> och Bengt Sim<strong>on</strong>ss<strong>on</strong>.<br />
I Sydafrika finns såväl den engelska som den<br />
amerikanska grenen av Metodistkyrkan. Den<br />
svenska Metodistkyrkan tillhör den senare, som i<br />
dag heter <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ted Methodist Church (UMC).<br />
Då dess missi<strong>on</strong>ärer hade uppehålls- och<br />
arbetstillstånd för verksamhet främst bland gruvarbetarna<br />
från Moçambique, fann de det svårt att<br />
yttra sig politiskt. Kyrkan i USA och i Sverige<br />
kunde protestera mot apar<strong>the</strong>id, men de som<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 129
efann sig i södra Afrika kände sig ofta förhindrade<br />
att göra det. Några av Metodistkyrkans missi<strong>on</strong>ärer<br />
var engagerade i politiska diskussi<strong>on</strong>er,<br />
Pingströrelsen<br />
Ove Gustafss<strong>on</strong> är kanslichef vid Svenska institutet<br />
för missi<strong>on</strong>sforsk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i Uppsala och arbetar<br />
med en avhandling om Rhemasystemets uppträdande<br />
i Sydafrika, dess teologiska och politiska<br />
funkti<strong>on</strong>. Han fick 1987 möjlighet att i Johannesburg<br />
genomföra ett fältarbete om Rhema Bible<br />
Church, en kristen högergrupp med starka nordamerikanska<br />
band. Han kom <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> i k<strong>on</strong>takt med<br />
pastor Colin La Foy, som 1978 hade tagit i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativ<br />
till bildandet av Assemblies of God Associati<strong>on</strong>.<br />
Denna samlade färgade och indiska församlingar<br />
inom Assemblies of God, en till största delen svart<br />
pingstkyrka med en vit minoritet. Av traditi<strong>on</strong><br />
iakttog Assemblies of God principiell tystnad i<br />
politiska frågor. Ett av syftena med Assemblies of<br />
God Associati<strong>on</strong> var att bryta denna tystnad.<br />
Colin La Foy<br />
Colin La Foy kritiserade alltså undfallenheten,<br />
opp<strong>on</strong>erade mot apar<strong>the</strong>id och såg med ogillande<br />
på den segregati<strong>on</strong> som präglade Assemblies<br />
of God. Ove Gustafss<strong>on</strong> framkastade vid mötet<br />
med h<strong>on</strong>om tanken att en k<strong>on</strong>takt med svenska<br />
pingstförsamlingar kunde vara av ömsesidigt<br />
intresse, och det ledde till att La Foy kom till Sverige<br />
1988. Det gick dock <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> utan vidare. Det<br />
behövdes stöd från SEN, SMR, SKM och Uppsala<br />
men man kan <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> säga att detta ledde till någ<strong>on</strong><br />
öppen protest.<br />
u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet för att Invandrarverket skulle ge La<br />
Foy viseringstillstånd.<br />
Som en av undertecknarna av »Relevant Pentecostal<br />
Witness<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 1988, föranlett såväl av »Kairosdokumentet<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
1985 som »Evangelikalt vittnesbörd<br />
i Sydafrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 1986, profilerade sig La Foy som en av<br />
de främsta bland de pingstledare som stod apar<strong>the</strong>idregimen<br />
emot och som kämpade mot det<br />
stöd för regimen som fanns inom de olika<br />
pingströrelserna i Sydafrika.<br />
K<strong>on</strong>takterna med svenska<br />
pingstförsamlingar<br />
I avhandlingen redogör Ove Gustafss<strong>on</strong> för de<br />
spän<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar som fanns inom och mellan de olika<br />
pingstsamfunden i Sydafrika. Jag tar <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> upp den<br />
tråden här utan citerar ur »Från Gamla 7:an till St<br />
Per och världens ände. En exposé över Filadelfiaförsamlingens<br />
i Uppsala 90-åriga verksamhet<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Där skriver Ove Gustafss<strong>on</strong> i kapitlet »Ett engagemang<br />
för södra Afrika växer fram<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> så här om<br />
Colin La Foys besök hos Filadelfiaförsamlingen i<br />
Uppsala och andra pingstförsamlingar i Sverige:<br />
K<strong>on</strong>takten med kristna i Sydafrika blev en<br />
läroprocess. Vi upptäckte att det förekom<br />
rasism bland kristna och vi fick lära oss ta<br />
ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för eller emot detta fenomen. För-<br />
130 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
samlingens stöd innebar en fördjup<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av<br />
missi<strong>on</strong>smotiven. Det sydafrikanska privilegiesamhället<br />
bestod i favörer för ett fåtal och förtyck<br />
av befolk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsmajoriteten. En solidaritetsdimensi<strong>on</strong><br />
i missi<strong>on</strong>sengagemanget och i<br />
det kristna vittnesbördet växte fram, vilket<br />
k<strong>on</strong>kret bestod i att ta ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för dem som<br />
var dubbelt förtryckta, dels som svarta pers<strong>on</strong>er<br />
av den vita majoriteten, dels som svarta<br />
kristna av rasistiska vita kristna.<br />
Genom svarsbesök av svenska församlingsledare<br />
inom pingströrelsen fördjupades k<strong>on</strong>takterna,<br />
och vi som planerade för Ö 89, det kristna riksmötet<br />
i Örebro i augusti 1989 med SEN, SMR och<br />
SKU som huvudmän, beslutade att kalla Colin La<br />
Foy som en av mötets talare. Han knöt k<strong>on</strong>takter<br />
såväl inom som utom pingströrelsen i Sverige,<br />
bland annat med Kristna fredsrörelsen, och<br />
samarbete mellan svenska och sydafrikanska<br />
pingstförsamlingar började ta form. Stöd till<br />
evangelister, byggnati<strong>on</strong>er och sociala projekt<br />
blev gemensamma angelägenheter. Inför valen i<br />
Sydafrika 1994 genomfördes en landsomfattande<br />
kampanj med församlingarna inom Assemblies<br />
of God som utgångspunkt. Den gick ut på att<br />
utbilda svarta i demokrati och röst<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsförfarande<br />
och stöddes av svensk pingströrelse.<br />
Mötet med svenska pingstförsamlingar och<br />
folkhögskolor ledde till ökat intresse hos sydafrikanska<br />
pingstpastorer för de svartas utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngssituati<strong>on</strong><br />
och för möjligheterna att hjälpa dem<br />
som fått sin skolgång avbruten att återuppta och<br />
fortsätta sin utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Det ledde till att en kris-<br />
ten folkhögskola med namnet Sekusile byggdes i<br />
Durban och invigdes 1998. Ledare för projektet<br />
var Lena Boberg från Sverige.<br />
Också på ungdomssidan utvecklades k<strong>on</strong>takterna<br />
mer och mer, likaså på skolans område. Där<br />
spelade Kaggeholms folkhögskola en viktig roll.<br />
Ove Gustafss<strong>on</strong> skildrar också vad som har<br />
hänt efter 1994, det vill säga utanför tidsramen för<br />
denna bok. Hans slutord om att<br />
k<strong>on</strong>takterna med Södra Afrika har nått en<br />
bredd och ett djup som bäst kan karakteriseras<br />
som att ett ög<strong>on</strong>blick av nåd kom över oss alla<br />
Colin la Foy<br />
vid besök<br />
i Sverige 1989.<br />
är ett uttryck för glädje över att också svenska<br />
pingstförsamlingar fick möjlighet att stödja dem<br />
som kämpade för teologisk och politisk förändring<br />
i Sydafrika.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 131
Karl-Axel Elmqvist, chefredaktör för Svensk Veckotid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, direktor för Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a, ordförande i SEN:s IU och mycket mera,<br />
var djupt engagerad i kampen mot apar<strong>the</strong>id. Här sjunger han Nkosi sikelel’ iAfrika med Oliver Tambo och Lindiwe<br />
Mabusa vid Svensk folkriksdag mot apar<strong>the</strong>id 1986
4.<br />
SAMVERKAN<br />
s
Frikyrkan hjälper/Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a<br />
Den 5 maj 1966 beslutade Sveriges frikyrkoråd<br />
(SFR) – förmodligen utan att de som deltog i<br />
beslutet insåg vidden av det – »att företa en<br />
snabbakti<strong>on</strong> bland de till rådet anslutna samfunden<br />
till förmån för de hungrande i<br />
Indien<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. I praktiken var därmed frikyrkornas<br />
gemensamma hjälp- och<br />
biståndsorgan bildat. Det fick namnet<br />
Frikyrkan hjälper (FH). 1984<br />
ändrades det till Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a.<br />
I livets tjänst<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as fyrtioåriga historia har<br />
skildrats av Rachel Norborg Jerkeby i<br />
boken »I livets tjänst<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. I den finns rubriken »Sydafrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
dels över kortare avs<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tt i kapitel ett och<br />
två, dels över hela kapitel fem. Det mesta av det<br />
följande är hämtat därifrån.<br />
1971 besökte Olle Engström, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> ledamot av<br />
WCC:s centralkommitté, Beyers Naudé och KI i<br />
Johannesburg. Vid hemkomsten tog han i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativ<br />
till att FH gav ek<strong>on</strong>omiskt stöd till KI. Det blev<br />
upprinnelsen till FH/Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as omfattande arbete<br />
i solidaritet med Sydafrikas förtryckta.<br />
Emellertid var det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> självklart för alla med-<br />
»Inte självklart<br />
för alla medlemssamfund<br />
att ställa<br />
sig bakom stödet<br />
till Kristna<br />
Institutet.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
lemssamfund i SFR att ställa sig bakom stödet till<br />
KI. Tre av dem, FB, HF och SAM, hade missi<strong>on</strong> i<br />
Sydafrika och var rädda att deras missi<strong>on</strong>ärer<br />
skulle kastas ut därifrån om de gjorde något som<br />
den sydafrikanska regimen kunde<br />
ogilla. Trots det föreslog SFR i ett uttalande<br />
inför den ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska u-veckan<br />
1973 att kyrkorna och allmänheten<br />
skulle uppmärksamma den politiska<br />
förföljelsen i Sydafrika och be för<br />
bland annat KI. Fem år senare, 1978,<br />
tilldelades KI och Beyers Naudé tillsammans<br />
med Mouvement Social i<br />
Liban<strong>on</strong> FH:s fredspris, instiftat 1977.<br />
I fortsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen kanaliserades FH:s k<strong>on</strong>takter<br />
och insatser i Sydafrika via SACC, som FH inlett<br />
samarbete med 1974. När våldet i landet tilltog,<br />
ökade också stödet från FH, och 1986 placerades<br />
Hanne och Ulf Södahl som vol<strong>on</strong>tärer i Sydafrika.<br />
Därigenom blev det möjligt att vidga k<strong>on</strong>taktnätet<br />
och ge stöd till fler orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er. Till<br />
dem som fick stöd hörde SACC:s nati<strong>on</strong>ella katastroff<strong>on</strong>d,<br />
som sökte hjälpa enskilda med till<br />
exempel juridisk hjälp, <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Asinge<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> Relief Fund,<br />
som bistod män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor som råkat illa ut i sam-<br />
134 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
and med upplopp, ICT, vars ledare Frank<br />
Chikane också fick Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as fredspris 1987,<br />
Opa<strong>the</strong> Resource Center, som var ett<br />
centrum för landsbygdsutveckling, Natal<br />
Crisis Fund, som arbetade nära de drabbade<br />
i striderna mellan Inkatha och ANC, och<br />
Legal Resource Centre, ett rådgiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsk<strong>on</strong>tor<br />
i Durban.<br />
Officiellt k<strong>on</strong>tor i Sydafrika<br />
Under den tid An<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ka och Erik Lysén var<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as representanter i Sydafrika kunde<br />
ett officiellt k<strong>on</strong>tor upprättas i Sydafrika<br />
1992. Det förlades till Kapstaden men flyttades<br />
1996 till Pretoria.<br />
Större och större i Sverige<br />
1977 blev Margaret Bäckman FH:s första<br />
Afrikasekreterare. Samma år anställdes<br />
Karl-Axel Elmquist som verkställande<br />
sekreterare. Denne efterträdde 1985 Per-<br />
Arne Aglert som generalsekreterare och<br />
arbetade som sådan till sin pensi<strong>on</strong>ering<br />
1994.<br />
1982 tog Karl-Axel Elmquist plats i Bered<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
för huma<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tärt bistånd, inrättad av<br />
regeringen 1978. »Humanbered<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>,<br />
som den kom att kallas, var av utomordentligt<br />
stor betydelse för frivillighetsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>ernas<br />
möjligheter att vinna gehör för<br />
sina ansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar hos SIDA.<br />
En långt fylligare redogörelse för<br />
FH/Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as insatser i Sydafrika finns i<br />
Rachel Norborg Jerkebys bok.<br />
När Beyers Naudé och KI fick Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as fredspris 1978 var det omöjligt för h<strong>on</strong>om<br />
att komma till Stockholm och ta emot det. Han representerades av Tore Bergman,<br />
längst till höger.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 135
-<br />
Ungdomsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna och ISAK<br />
»Efter ett år i USA, där jag stötte på den svarta<br />
medborgarrättsrörelsen i dess afroamerikanska<br />
tapp<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, började jag läsa i Uppsala 1969 och<br />
blev av goda vänner inbjuden till ett möte med<br />
U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tas, KRISS:s avdel<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i Uppsala. Där höll<br />
Bengt Sundkler ett föredrag om apar<strong>the</strong>idsystemet.<br />
Jag skulle tro detta var hösten 1969.<br />
Och det var en riktig väckarklocka! Som nybliven<br />
<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tt<strong>on</strong>åring blev jag tagen av Sundklers<br />
obarmhärtiga avslöjande. Det var ord och inga<br />
Lars Hulth, Jan Hen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngss<strong>on</strong> med flera utanför Sydafrikas legati<strong>on</strong>, 1983.<br />
visor. Han talade om hur svårt det var för en<br />
vit pers<strong>on</strong>, och i synnerhet för en ung män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska,<br />
att komma till Sydafrika och motstå frestelsen<br />
att gå in i apar<strong>the</strong>idsystemet. Det där<br />
blev en av de saker som verkligen drog in mig i<br />
den kristna studentrörelsen.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Den som berättar är Jan Hen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngss<strong>on</strong>. För att få<br />
en bild av hur ISAK kom till <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvjuar jag <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
bara h<strong>on</strong>om utan också Bertil Högberg och Len-<br />
136 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Bojkotten mot Shell var besvärlig på många sätt. Många<br />
kyrkliga företrädare tog dock ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
nart Renöfält. De var i omvänd ord<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng de tre<br />
första ordförandena i ISAK. Redan det antyder<br />
att de kristna ungdomsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna hade en<br />
viktig roll i ISAK.<br />
Ungdomen i täten<br />
ISAK bildades 1979. De orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som<br />
främst låg bakom var AGIS, SKU och SUL. Till att<br />
börja med var sålunda ISAK i hög grad en ungdomsrörelse.<br />
SKU och SUL var ju renodlade<br />
»ungdomsparaplyer<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, men också AGIS hade<br />
mycket ungt folk i sina led.<br />
Bertil Högberg minns hur det gick till:<br />
Jag flyttade 1977 till Stockholm, började jobba<br />
på SWAPO och kom med i AGIS:s styrelse. Vi<br />
hade beslutat att starta en Sydafrika-kampanj<br />
och ville få den så bred som möjligt. Därför<br />
beslutade vi att försöka få andra med och<br />
vände oss till de politiska och kristna ungdomsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna,<br />
de som fanns i SUL. Informella<br />
samtal fördes under 1978, varefter vi<br />
vände oss till SMU:aren Lennart Bengtss<strong>on</strong><br />
(senare Renöfält) och bad h<strong>on</strong>om att hålla i<br />
arbetet. Han anställdes av AGIS för att dra<br />
igång ISAK och valdes sedan som dess förste<br />
ordförande. När han samma vår ordinerades<br />
som pastor och försvann till Ljusdal, gick jag in<br />
som ordförande. I AGIS tyckte vi <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> det var<br />
någ<strong>on</strong> bra lös<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Vi ville helst ha någ<strong>on</strong> från<br />
de kristna orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna, och så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom<br />
kom Jan Hen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngss<strong>on</strong>.<br />
Lennart Renöfält ser tillbaka på hur det var i<br />
början:<br />
Först var jag ordförande från december 1978<br />
och drygt ett år framåt. Då fick jag ständigt tala<br />
om för massmedia och andra att vi hade bildat<br />
något nytt som hette ISAK. När man ringde<br />
och sade att det var från ISAK, blev frågan:<br />
»Vilken Isak?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> När jag efter några år kom tillbaka<br />
som ordförande, märkte jag hur det hade<br />
skiftat på de åren. ISAK hade blivit en mycket<br />
känd orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>. Det berodde dels på väl<br />
utfört arbete, dels på stark förankring i medlemsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 137
Ungdom på marsch i Sydafrika.<br />
Arbetsgrupper<br />
ISAK:s styrelse var först en kampanjkommitté, ja<br />
namnet var till att börja med Isolera Sydafrika-<br />
Kampanjen. Den bildade arbetsgrupper. En<br />
grupp tog sig an frågor rörande ek<strong>on</strong>omiska<br />
sankti<strong>on</strong>er. Den leddes av Jan Hen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngss<strong>on</strong>. En<br />
annan grupp ägnade sig åt k<strong>on</strong>sumentbojkottfrågor.<br />
Det var Maria Leissner som ledde den. En<br />
tredje grupp, som Sören Lindh ledde, drev<br />
idrottsbojkotten. Bland de första kampanjsekreterarna<br />
fanns Sven Lindberg, Magnus Walan och<br />
Lars Hulth.<br />
Jan Hen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngss<strong>on</strong>:<br />
Det var regelbundna möten på krogen Tre<br />
backar på Tegnérgatan i Stockholm. Där träffades<br />
vi ofta, bland annat därför att vi misstänkte<br />
att AGIS:s lokaler på Humlegårdsgatan var<br />
138 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
avlyssnade, både genom telef<strong>on</strong>avlyss<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och<br />
på annat sätt. Så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom flyttades k<strong>on</strong>toret<br />
till Solidaritetshuset.<br />
Bertil Högberg såg direkt hur viktiga några av de<br />
kristna ungdomsrörelserna var under inled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsfasen.<br />
Som ordförande var han med och packade<br />
kampanjmaterial och såg <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> vilka mottagarna<br />
var. Det var grupperna i AGIS, förstås, men de var<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så många, och så var det SMU-före<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
och grupper inom KU. De var påtagligt aktiva, i<br />
en del fall i lokala ISAK-kommittéer men i många<br />
fall inom sitt eget arbete.<br />
Plattform<br />
ISAK arbetade utifrån en så kallad plattform. Den<br />
var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> helt ok<strong>on</strong>troversiell. Lennart Renöfält<br />
säger om den:<br />
Stöd till befrielsekampen i södra Afrika var<br />
grunden. Det gällde Sydafrika, men även<br />
Namibia var klart angivet. Där fanns också ett<br />
uttalat stöd för den väpnade kampen, en k<strong>on</strong>troversiell<br />
punkt, förstås. Men vi menade att vi<br />
måste stötta befrielserörelserna på de villkor<br />
som var deras. Där fanns stöd för de olika<br />
beslut som FN hade fattat om k<strong>on</strong>sumentbojkott,<br />
kulturell bojkott och sportbojkott. Där<br />
fanns också kraven på utländska företag, att de<br />
skulle dra sig tillbaka från området. Grunden<br />
för arbetet var tydligt punktad, och vi kunde<br />
efterhand bocka av vad som var gjort.<br />
Det var dock <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så lätt att få med sig alla. De<br />
politiska ungdomsförbunden och några av fack-<br />
förbunden var tveksamma. Det var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> heller<br />
solklart på den kristna sidan. SKU hade sjutt<strong>on</strong><br />
medlemsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er, och me<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsutbytet i<br />
SKU:s styrelse var livligt. De evangelikalt präglade<br />
rörelserna var kritiska mot att kristna rörelser<br />
gick in i politiken. Det var alltså <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> möjligt att få<br />
med alla kristna ungdomsförbund i ISAK.<br />
Jan Hen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngss<strong>on</strong> reflekterar:<br />
En del av oss kristna som jobbade med dessa<br />
frågor var nog litet naiva vis a vis vänsterrörelsen.<br />
Vi som <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hade besökt södra Afrika och<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var så pålästa insåg till exempel <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> att<br />
kurslitteraturen på Solom<strong>on</strong> Mahlangu Freedom<br />
College i Tanza<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a, där ledare utbildades<br />
åt ANC, var gammaldags kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stiskt präglad<br />
och att det inom ANC fanns ideologi av det<br />
slaget. Var vi från kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>stisk synpunkt nyttiga<br />
idioter? För oss var sådana gestalter som<br />
Nels<strong>on</strong> Mandela viktigare. Han var en värdig<br />
symbolgestalt, tyckte vi.<br />
Genomslag<br />
Jag frågar Lennart Renöfält:<br />
Kan man säga att ISAK blev <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara en stark<br />
utan också en av de flesta respekterad rörelse?<br />
Ja, det tror jag är riktigt att säga, och även om<br />
alla <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> tyckte om ISAK, därför att man <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
delade våra krav, så fanns det nog respekt och<br />
insikt om att det var en bred och stark rörelse.<br />
Jag undrar om <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> ISAK var det bredaste och<br />
starkaste solidaritetsarbete som har vuxit fram<br />
på svensk mark och fått det starkaste<br />
genomslaget.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 139
K<strong>on</strong>st och kultur<br />
K<strong>on</strong>st och kultur är genuint mänskliga företeelser.<br />
Sålunda spelade de stor roll i motståndet mot<br />
apar<strong>the</strong>id.<br />
Vävnad från ELC Art and Craft Center.<br />
Commu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ty Arts Project<br />
Ett av de första projekt SEN stödde var CAP. Det<br />
startades 1977 för att föra samman män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
med olika ek<strong>on</strong>omiska förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar och skiftande<br />
et<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sk bakgrund till gemensamt k<strong>on</strong>stnärligt<br />
arbete, inklusive teaterverksamhet. Det hade<br />
sitt säte i Kapstaden.<br />
Det förtryck de svarta utsattes för kan beskrivas<br />
och förstås också i kulturella termer. Deras<br />
kultur nedvärderades som »primitiv<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, och apar<strong>the</strong>ids<br />
lagstift<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng stängde vägen till utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
för dem också vad gällde k<strong>on</strong>stnärlig verksamhet.<br />
Villkoren i de svarta bostadsområdena var dessutom<br />
så hårda att de kunde ta död på sp<strong>on</strong>tana<br />
kulturella uttryck. För afrikanerna blev det svårt<br />
att se och känna styrkan i den egna kulturen.<br />
Unga dansare övar hos CAP.<br />
140 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Statyett från ELC Art<br />
and Craft Center.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 141
Repetiti<strong>on</strong> hos CAP. »A scene from <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Trial of Dedan Kimathi<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
Syftet med CAP var att stimulera k<strong>on</strong>stnärlig<br />
aktivitet i fattiga områden, tillhandahålla lokaler<br />
och öv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngstillfällen inne i Kapstaden och att<br />
stödja svarta k<strong>on</strong>stnärers och artisters arbete<br />
genom utställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar och föreställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar. Ett<br />
annat mål var att åstadkomma kulturellt utbyte<br />
över rasgränserna.<br />
Legati<strong>on</strong>en i Pretoria tillstyrkte SEN:s ansökan.<br />
SIDA beslutade om ett anslag, och snart kom<br />
brev som berättade om framgång och utveckling<br />
för CAP. I nästa ansökan från SEN framhöll jag<br />
CAP:s stora psykologiska betydelse. Projektet<br />
upprätthöll känslan av män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skovärde och bevarade<br />
hoppet och kampviljan. Av rapporter och<br />
nyhetsbrev, CAP News, framgick att CAP hjälpte<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor att i drama, dans, mål<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, skulptur<br />
och annan k<strong>on</strong>stnärlig verksamhet uttrycka både<br />
sin förtvivlan och sin protest mot apar<strong>the</strong>id.<br />
SEN fick förmedla medel till CAP flera gånger,<br />
men efter några år övertogs k<strong>on</strong>takterna med<br />
projektet av Riksutställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar. I dag stöds CAP av<br />
Kulturhuset i Stockholm.<br />
Eshiyane<br />
Flera av dem jag <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvjuat har talat om den stora<br />
betydelse som k<strong>on</strong>stskolan på Eshiyane har haft.<br />
En av dem är Axel-Ivar Berglund. Han föredrar<br />
namnet Eshiyane framför det som vanligen<br />
används, Rorke’s Drift. Det officiella namnet är<br />
annars ELC Art and Craft Center. Det grundades<br />
av Ulla och Peder Gowe<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>us 1962. De förestod<br />
sedan skolan under många år. De var <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> från<br />
början SKM-missi<strong>on</strong>ärer men blev det efter<br />
någ<strong>on</strong> tid. Deras inställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng var att ingen skulle<br />
142 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Oblatbageriet i KwaZamokuhle.<br />
diktera för de svarta eller några andra vad som är<br />
k<strong>on</strong>st. De ville hjälpa alla att se och förstå att vi<br />
har k<strong>on</strong>sten inombords och uppmuntrade män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
att realisera sin k<strong>on</strong>st. De sade ofta »Du<br />
kan!<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> och stärkte på så sätt framför allt de svartas<br />
självförtroende och tro på sin egen förmåga.<br />
K<strong>on</strong>stskolan på Eshiyane har betytt oerhört<br />
mycket för många, säger Axel-Ivar. Tre verksam-<br />
hetsområden har dominerat: väv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, teck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
och mål<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng samt keramik. Åtskilliga är de<br />
k<strong>on</strong>stnärer som har fått sin utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng där och<br />
sedan kunnat leva på sin k<strong>on</strong>st. Skolan har haft<br />
många stora utställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar. Samarbete med andra<br />
förekom också, som missi<strong>on</strong>ären Einar Mag<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>.<br />
Han hade en s<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ckeriskola och var uppmärksam<br />
på vilka som hade k<strong>on</strong>stnärlig begåv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och såg<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 143
till att de kom till Eshiyane.<br />
Sedan 1976 drivs ELC Art and Craft Center av<br />
afrikansk pers<strong>on</strong>al. Produkterna därifrån har<br />
rönt <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ell uppmärksamhet, och Svenska<br />
kyrkan har stött verksamheten på olika sätt,<br />
bland annat genom en utställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i Sverige 1997.<br />
Vuka<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> och KwaZamokuhle<br />
När jag <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvjuar Tore Bergman stryker han<br />
under den betydelse som dels k<strong>on</strong>stskolan på<br />
Eshiyane, dels sånggruppen Fjedur har haft och<br />
säger därefter:<br />
Afrikanska kvinnor har av urgammal traditi<strong>on</strong><br />
varit skickliga i att använda naturliga material<br />
som gräs, rötter och bark för att tillverka kor-<br />
gar, mattor, väskor, lampskärmar och liknande.<br />
Genom orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en Vuka<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> i Natal har<br />
kvinnor uppmuntrats att tillverka sådana föremål<br />
för försälj<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i stor skala. De har arbetat<br />
med detta i sina hem och fått besök och uppmuntran<br />
av Vuka<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s pers<strong>on</strong>al. Stor vikt har<br />
lagts vid varornas kvalitet och k<strong>on</strong>stfärdighet.<br />
Försälj<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen har inbringat en betydelsefull<br />
inkomst för kvinnorna. Många av alstren har<br />
ställts ut och sålts både lokalt och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ellt.<br />
I det sammanhanget har SKM fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts<br />
med och bidragit till att självkänsla och tilltro<br />
till den egna förmågan har stärkts hos många.<br />
En liknande verksamhet har drivits i centret<br />
KwaZamokuhle, också det i Natal. Handikappade<br />
kvinnor har där fått möjlighet<br />
att få avsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för pärlarbeten, också<br />
det en gammal traditi<strong>on</strong>ell färdighet i<br />
området. Vid centret har också oblater<br />
tillverkats både för den egna kyrkan<br />
och andra.<br />
Fjedur<br />
Mitt i den svenska sommaren far jag<br />
till Klockargården i Dala-Floda. Där<br />
bor Anders Nyberg och hans familj<br />
på somrarna. Annars finns de i<br />
Johannesburg.<br />
Anders föddes 1955 i Malung och<br />
blev musikaliskt formad av dess rika<br />
folkmusiktraditi<strong>on</strong>. Senare visade<br />
det sig att den fick starka gensvar i<br />
den afrikanska kulturen. Han säger:<br />
Många gånger finner jag det närmare<br />
144 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Sånggruppen Fjedur.<br />
mellan Malung och Sydafrika än mellan<br />
Malung och Stockholm. Gemensamt finns en<br />
folklig kulturyttring som man kan förstå på<br />
båda ställena.<br />
I slutet av Anders gymnasietid växte sånggruppen<br />
Fjedur fram, till en början goda vänner som sjöng<br />
tillsammans. Intresset för den egna traditi<strong>on</strong>en<br />
parades med intresse för den afrikanska folkmusiken.<br />
När jag var tre år gammal och fick frågan: Vad<br />
skall du bli när du blir stor, Anders? svarade<br />
jag: Neger. Jag hade en fotobok hemma som<br />
hette <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Family of Man. Där fångade mig två<br />
bilder starkt, båda av bushmän från Sydafrika.<br />
Den ena bilden handlar för mig om gemenskap,<br />
den andra om frihet. De två polerna ställs<br />
ofta mot varandra här i Sverige, men i Sydafrika<br />
har jag fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>t att friheten finns i gemenskapen.<br />
Sången är en stark symbol för det. Det<br />
var gemenskapen i sången och friheten att<br />
uttrycka den som i mångt och mycket skapade<br />
den omform<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av samhället som ägde rum.<br />
Jag gick i gymnasiet i Uppsala, och sedan rullade<br />
musiken igång.<br />
Du kommer ur en rik folkmusiktraditi<strong>on</strong>, och ditt<br />
hem var musikaliskt präglat, men du har också en<br />
formell musikalisk utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng?<br />
Ja, fast den kom sent och var kort. Det är jag<br />
glad för. Jag fick forma min egen utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 145
och har hittat mina främsta lärare inom den<br />
traditi<strong>on</strong>ella musiken. Jag gick på Musikaliska<br />
akademin i Stockholm ett enda år, när jag fyllt<br />
trettio, och hade Eric Erics<strong>on</strong> och de andra<br />
storfräsarna som lärare men är glad att jag<br />
innan dess hade fått skapa min egen förståelse<br />
för vad musik är och hur den kan fungera.<br />
På Fjellstedtska skolan i Uppsala blev Anders<br />
ombedd att leda skolkören och hade efter någ<strong>on</strong><br />
tid halva skolan med i den. Det blev radioinspel<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
och små turnéer. Sedan var Anders fast.<br />
Då fanns <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> Fjedur?<br />
Jo, vi började sjunga i barnkören. Då var vi<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> Fjedur, men det var samma gäng, och<br />
gemenskapen fortsatte. Namnet Fjedur dök<br />
upp första gången, tror jag, den sommar jag<br />
tog studenten. Fjedur är malungska för tjäder,<br />
den spelgalne.<br />
Fjedurs framväxt skedde i kyrkans famn.<br />
Vi var med i ungdomskören allihop. Ett tag<br />
hade vi ingen körledare och fick lov att<br />
sjunga själva. Vi satte oss ner och improviserade.<br />
Ur det växte gruppen fram.<br />
När och hur kom engagemanget för Sydafrika<br />
in?<br />
Det kom i små droppar. Till exempel hade<br />
Anders Åkerlund, som varit missi<strong>on</strong>är i<br />
Tanza<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a, med sig sånger därifrån. Vi bara<br />
sög åt oss sådant. Vi tyckte vi kände igen<br />
det. Det afrikanerna uttrycker är allmänmänskligt.<br />
På somrarna fanns det afrikanska gäststudenter<br />
på stiftsgården i Rättvik. De studerade i Östeuropa<br />
och fick SIDA-pengar till några veckors semester<br />
i Sverige. Anders Nyberg och hans kamrater<br />
bad dem sjunga sina sånger. J<strong>on</strong>as J<strong>on</strong>s<strong>on</strong>, som <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
var föreståndare för stiftsgården, lät Fjedur ha<br />
gården som repetiti<strong>on</strong>sbas och tog 1978 i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativet<br />
till gruppens första resa till Sydafrika.<br />
1978 måste det ha varit svårt att komma in i Sydafrika?<br />
Ja, och det var heller <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> opportunt. Jag följde<br />
Axel-Ivar Berglunds tips och satte på mig vit<br />
skjorta, slips och kostym, gick upp på legati<strong>on</strong>en<br />
och spelade blåögd svensk. Jag lyckades<br />
tydligen så bra att vi fick visum. Resan blev för<br />
oss genombrytande och mycket betydelsefull.<br />
Anders menar att resan blev livsavgörande för<br />
146 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
hela gruppen. Oerfarna men öppna och receptiva<br />
kom de dit med musikens språk, på många plan<br />
det vanliga språket överlägset. Med det kunde de<br />
komma män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor nära.<br />
Hur många var <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> gruppen?<br />
Vi var <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>o. Vi skulle ha haft k<strong>on</strong>sert i Soweto<br />
redan första kvällen men kom i stället till Durban.<br />
Vi hamnade ute i bushen i KwaZulu och<br />
fick möta en otrolig värme, medmänsklighet<br />
och musikalitet. När vi sjöng våra sånger, sade<br />
det bara pang på en enda gång.<br />
Fjedur hade med sig både afrikanska och svenska<br />
sånger, ofta från Malung. Åhörarna kunde relatera<br />
till den rytmiska musiken och förstå texterna<br />
när de översattes. Men det var när Fjedur sjöng<br />
sina afrikanska sånger som det exploderade i<br />
k<strong>on</strong>serterna.<br />
Jag minns en av de första k<strong>on</strong>serterna <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> en av<br />
deras körer först skulle sjunga för oss. Det var<br />
en stor kör som halvfalskt sjöng några europeiska<br />
verk och bara såg trött och olycklig ut. Jag<br />
fick en hädisk tanke: De här män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorna är<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> vackra. De blev för mig en bild av förtryck.<br />
Någ<strong>on</strong> puttade upp mig och sade: Säg<br />
någ<strong>on</strong>ting! Och vi hade en sång som hette Sa<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><br />
b<strong>on</strong>a. Jag visste att det var något slags häls<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsfras,<br />
så jag sade det – och fick ett enormt<br />
gensvar. Och så sjöng vi sången Sa<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> b<strong>on</strong>a. Då<br />
förvandlades hela skaran till lysande, vackra<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor. När de såg att vi var intresserade av<br />
deras sånger, uppstod ett möte med dans och<br />
djup gemenskap. Från den stunden fanns en<br />
res<strong>on</strong>ans som jag levt med och därigenom hittat<br />
en djupare del av mig själv.<br />
Färden gick vidare till Port Elizabeth och därifrån<br />
till Kapstaden. Landet visade sin skönhet men<br />
också det omänskliga system som kallades apar<strong>the</strong>id.<br />
K<strong>on</strong>trasten mellan Dalarna med dess jämställdhet<br />
och jämlikhet – där har det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts<br />
några herrar – och dess absoluta motsats gick <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
att skaka av sig.<br />
Såg <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> tecken på att regimen kollade vad <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> hade för<br />
er?<br />
Jag tror det gick tämligen bra den resan. På<br />
senare resor har jag haft folk som hängt på och<br />
följt med. Vi var väl för okända och naiva, men<br />
hade de vetat vad vi skulle göra, hade de nog<br />
stoppat oss.<br />
Blev det fler resor för Fjedur till Sydafrika?<br />
Inte till Sydafrika. Hans Engdahl, som <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> var<br />
ungdomspräst i Kapstaden, frågade två av oss<br />
om vi ville komma tillbaka året därpå som<br />
vol<strong>on</strong>tärer. Åke Edvinss<strong>on</strong> sade nej, men jag<br />
svarade ja och for ner tillsammans med Lasse<br />
Parkman. Vi var där ett år, 1980–81. Det var<br />
svårt att skiljas från Fjedur. Samtidigt kände<br />
jag att det var en god investering att åka. Jag<br />
fick fördjupa mina kunskaper om landet och<br />
dess musik. Jag var stati<strong>on</strong>erad i Kapstaden<br />
men jobbade mest ute i en svart kåkstad med<br />
ungdoms- och musikarbete. Jag spelade in<br />
mycket och samlade material. Det använde vi<br />
sedan i Fjedur när jag kom hem. Vi bestämde<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 147
Längst till höger syns Fjedurs ledare Anders Nyberg. Se också bokens baksida.<br />
oss för att bli professi<strong>on</strong>ella och turnerade<br />
både i Sverige och andra länder. Vi gjorde en<br />
hel del skivor också. En del av materialet översattes<br />
till engelska och spanska. Notböckerna<br />
hade noterna på ena sidan och en bild med<br />
kommentar på den andra. Båda hjärnhalvorna<br />
fick sitt. Vi ville förmedla <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara sång utan<br />
en helhetsbild. Vi fick ett otroligt mottagande i<br />
Sverige. Många ungdomar var som läskpapper.<br />
Vår första motivati<strong>on</strong> var att Sydafrika var<br />
förtryckt och att vi skulle hjälpa dem att befria<br />
sig. Ungdomligt och naivt, men det var hel-<br />
148 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
hjärtat. Efter något år blev<br />
känslan: Det är <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> bara<br />
Sydafrika som är förtryckt.<br />
Också vi i Sverige behöver<br />
befrias. Det blev drivkraften,<br />
och vi såg män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
befrias till rörelse och till<br />
glädje, till gemenskap.<br />
Efter ytterligare några år<br />
blev tanken: Det är jag<br />
som behöver befrias.<br />
Vi måste se både våra<br />
egna behov och den<br />
andres. Kan jag se mina<br />
egna, kan jag också se dina.<br />
»Länge leve livet!<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> – en av Fjedurs<br />
mest sjungna sånger.<br />
Bertil Högberg, som du känner, lyfter ofta fram<br />
sångens och musikens betydelse för antiapar<strong>the</strong>idrörelsen.<br />
Nu när jag talar med dig förstår jag ännu<br />
bättre vad han menar.<br />
Många har missat styrkan i sången och musiken.<br />
Genom sång och musik fick antiapar<strong>the</strong>idrörelsen<br />
ett emoti<strong>on</strong>ellt innehåll. Intellektuella<br />
eller vänsterradikala eller högt uppsatta<br />
kyrkliga pers<strong>on</strong>er kan ha en teoretisk förståelse,<br />
och den kan driva en rörelse långt, men <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
med den kraft som sången och musiken förmår.<br />
Jag har sett dess betydelse i Sydafrika. Folket<br />
där hade <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kunnat gå igenom vad det<br />
har gått igenom, om <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> sången hade fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts<br />
där. Och jag kan se en parallell i Sverige. Upplägget<br />
av våra häften utgår ifrån att det finns en<br />
mental och etisk förståelse också: det här är<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> rätt. Den känslomässiga förståelsen och<br />
identifikati<strong>on</strong>en – med och i lidandet och med<br />
och i glädjen – ger hela rörelsen en helt annan<br />
kraft. Vår sång samlade otroliga skaror. Körsången<br />
är en missuppskattad kraft i folkrörelsesverige.<br />
Nästan var ti<strong>on</strong>de svensk sjunger i<br />
kör.<br />
En av den kristna församlingens stora kraftkällor<br />
är ju det faktum att vi knappast har gudstjänst<br />
eller möte utan att sjunga. Vi använder detta som<br />
ett språk och vet att många sånger når in i män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor<br />
som ingen predikan gör hur god och teologiskt<br />
välunderbyggd den än är. – Men tillbaka till Fjedur!<br />
Hur länge fanns gruppen? Fungerar den fortfarande?<br />
Vi har firat tjugofemårsjubileum, kan man<br />
säga. Bland det första jag gjorde när jag kom<br />
tillbaka 1981 var att åka till körstämman i<br />
Skinnskatteberg. Nu var vi där igen 2006.Vi<br />
har gjort några sådana återkomster, men som<br />
grupp upphörde vi, egentligen, mot slutet av<br />
80-talet.<br />
Vad gör du i dag?<br />
Jag är frilansande musiker. Jag har ett hus i<br />
Dala-Floda och ett i Johannesburg – ett stort<br />
vackert hus, som tidigare ägdes av Fräls<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsarmén,<br />
i ett slumområde. Vi driver kör- och<br />
k<strong>on</strong>sertverksamhet och har kurser. För femt<strong>on</strong><br />
år sedan var området helvitt men är nu till 95<br />
procent svart. Av de 95 procenten är majoriteten<br />
invandrare från övriga Afrika, många illegala.<br />
Det är ett tufft område med många problem.<br />
Också där har sången och musiken en<br />
stor roll att spela.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 149
Vilka män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor här hemma i Sverige hjälpte dig<br />
att gå från treåringens upplevelse av att vilja bli<br />
neger till ett mer medvetet intresse och engagemang<br />
för Afrika och särskilt Sydafrika?<br />
J<strong>on</strong>as J<strong>on</strong>s<strong>on</strong> var en katalysator för hela gruppen.<br />
Han gav oss en plattform. Han gav oss<br />
också möjligheten att komma till LVF:s generalförsamling<br />
i Budapest 1984. Där stod Sydafrika-frågorna<br />
högt upp på agendan, och<br />
generalförsamlingen blev vår <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella<br />
språngbräda. Vi fick uppgiften att sjunga både<br />
på ungdomsmötet och det stora mötet och<br />
hade just spelat in en engelsk versi<strong>on</strong> av våra<br />
sånger, Freedom is coming. Varje ungdomsdelegat,<br />
och jag tror de var tre hundra, fick med<br />
sig en kassett och ett häfte med vårt material.<br />
Runt hela globen började de här sångerna att<br />
sjungas. I små byar i Nicaragua och Turkiet<br />
och Ind<strong>on</strong>esien kan män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor dessa sånger.<br />
De sjunger de sydafrikanska sångerna. Och<br />
detta utan ett öre i marknadsföring!<br />
Har du i Sydafrika fäst dig för de »vanliga, enkla<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorna eller de stora stjärnskotten?<br />
Jag ser det så: »Stjärnskotten<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> är en logisk följd<br />
av den kraft som finns hos de »vanliga<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> och<br />
»enkla<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Jag har blivit rörd i möten med de<br />
»stora<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> och kända men blir ännu mer rörd och<br />
berörd i mötena med de andra. De har en enastående<br />
förmåga att räcka ut en hand till förso<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
De har sitt ubuntu-k<strong>on</strong>cept, som ligger<br />
inbäddat också i musiken. Den är ju en förläng<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
av ett folks tankevärld och föreställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsvärld,<br />
och i den afrikanska musiken ligger<br />
så mycket av det som Mandela och Tutu representerar.<br />
I basen ligger gemenskapen. De har<br />
en helt annan naturlig sång i stämmor. När en<br />
svensk hör någ<strong>on</strong> sjunga en annan stämma än<br />
den egna drar han sig undan en a<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, men en<br />
sydafrikan kommer närmare för att sjunga tillsammans<br />
med den andre. Den som är annorlunda<br />
är en vän, därför att han är annorlunda.<br />
Sjunger du en annan stämma? Då får du vara<br />
med mig. Det europeiska k<strong>on</strong>ceptet är ett<br />
annat. Den afrikanska viljan till förso<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng är<br />
inget kristendomen har fört dit, utan den ligger<br />
djupt i den afrikanska föreställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsvärlden.<br />
Det är därför jag känner att jag har så<br />
mycket att lära av Sydafrika. Där har Sydafrika<br />
något att ge världen, och Tutu och Mandela<br />
har fått bli ansikten för det.<br />
Möjligheterna ligger i mötet. Jag blir <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
mindre i ett möte. Tvärtom får möten oss att<br />
växa. Möten berikar. Det finns de som hävdar<br />
att Dalarna blev ett folkmusikens reservat därför<br />
att det har varit isolerat. Det är precis tvärtom.<br />
Dalfolket har ständigt vandrat. Ta de vanligaste<br />
svenska folkdanserna! De kommer från<br />
andra länder. Det handlar hela tiden om<br />
möten och influenser utifrån. Är man trygg i<br />
sin egen kultur, blir mötena till en rikedom.<br />
Det är mötet och förlåtelsen som är vägen,<br />
också när det gäller de gigantiska problem som<br />
präglar Sydafrikas framtid, och mötet och förso<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsaspekten<br />
finns för mig i sången och<br />
musiken.<br />
150 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
I Svensk folkriksdag mot apar<strong>the</strong>id i februari 1986 var kyrkorna väl företrädda. SEN representerades av Bertil Werkström<br />
och Gunnel Borgegård.<br />
SAMSA, EMPSA, PEMSA<br />
Rubrikens tre förkort<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar var alla viktiga i de<br />
svenska folkrörelsernas solidaritetsarbete med<br />
södra Afrika.<br />
SAMSA<br />
SAMSA stod för Samarbete för södra Afrika och<br />
innebar samverkan mellan AGIS, ISAK, SKM,<br />
SEN, SFN och LSU. Till uppgifterna hörde att<br />
sprida kunskap om förhållandena i södra Afrika<br />
och skapa förståelse för befrielserörelsernas strävanden.<br />
Det skedde bland annat genom seminarier,<br />
till exempel ett i oktober 1989 om Namibia,<br />
ett annat i november 1992 om val och fredsprocess<br />
i Angola och Moçambique, ett tredje i mars<br />
1993 med temat Sydafrika – hoppet och farorna.<br />
EMPSA<br />
Ärkebiskop Trevor Huddlest<strong>on</strong>, välkänd för sitt<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 151
långvariga och k<strong>on</strong>sekventa motstånd mot apar<strong>the</strong>idregimen,<br />
skrev i ett upprop i januari 1990:<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> 1990s must be <strong>the</strong> decade which finally<br />
sees freedom in South Africa and <strong>the</strong> destructi<strong>on</strong><br />
of apar<strong>the</strong>id. All <strong>the</strong> signs are that early in<br />
1990 we shall see <strong>the</strong> release of Nels<strong>on</strong><br />
Mandela. His release is bound to have a profound<br />
impact <strong>on</strong> <strong>the</strong> course of <strong>the</strong> freedom<br />
struggle in South Africa. It will also be an occasi<strong>on</strong><br />
to celebrate for all those who have campaigned<br />
for his release.<br />
Det visade sig – som alla vet – finnas anled<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
att glädjas och fira. Det började vända. Samtidigt<br />
blev uppgiften att ta ansvar för framtiden allt<br />
större. Många sydafrikaner hade oklara föreställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
om demokrati. Män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor behövde utbildas<br />
för att kunna delta i fria och rättvisa val. En<br />
betydande svårighet var det överallt lurande våldet.<br />
Det var bakgrunden för EMPSA och PEMSA<br />
och liknande i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativ.<br />
EMPSA betydde <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>toring<br />
Programme in South Africa, i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tierat och övervakat<br />
av WCC. Det hade sin upprinnelse i en k<strong>on</strong>sultati<strong>on</strong><br />
i Kapstaden i oktober 1991, där WCC<br />
varit representerat. I maj 1992 uttalade sig politiker<br />
och kyrkoledare tillsammans för <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella<br />
åtgärder mot det tilltagande våldet i Sydafrika.<br />
De tyckte sig se tecken på att den sydafrikanska<br />
säkerhetstjänsten låg bakom händelser<br />
med inslag av våld.<br />
Massakern i Boipat<strong>on</strong>g den 17 ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1992 och<br />
ANC:s avbrytande av förhandlingarna med den<br />
sydafrikanska regeringen föranledde FN:s säker-<br />
hetsråd att uppmana generalsekreteraren att utse<br />
en särskild representant med uppgift att föreslå<br />
åtgärder mot våldet. Uppdraget gick till Cyrus<br />
Vance, som gjorde ett tio dagars besök i Sydafrika<br />
i juli 1992.<br />
FN<br />
I augusti 1992 utsåg FN:s generalsekreterare en<br />
grupp observatörer att övervaka den generalstrejk<br />
som ägde rum <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g>. Det skedde på vädjan<br />
från Nels<strong>on</strong> Mandela.<br />
Kyrkor och frivilligorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er i Sydafrika<br />
menade dock att de övervak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsinsatser som<br />
FN eller andra <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella organ kunde stå<br />
för behövde kompletteras. Det kunde ske genom<br />
såväl observatörer från frivilligorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er i<br />
andra länder som genom representanter för sydafrikanska<br />
nätverk. I augusti 1992 kom brev från<br />
Barney Pityana i WCC: »This is to inform you<br />
that <strong>the</strong> Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>toring Programme in<br />
South Africa has now been established.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
EMPSA skulle hålla våldet under uppsikt, följa<br />
den politiska övergångsprocessen och övervaka<br />
de stundande valen. En grupp av så kallade »Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal<br />
Eminent Pers<strong>on</strong>s<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> lanserade programmet<br />
i september 1992. I samförstånd med det<br />
Påvliga rådet för rättvisa och fred fick det sitt<br />
admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strativa centrum hos WCC i Genève. Det<br />
upprättades också ett sydafrikanskt k<strong>on</strong>tor i<br />
Johannesburg. Arbetet hade djupa rötter i sydafrikansk<br />
traditi<strong>on</strong>. Kyrkor och män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skorättsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
där hade länge ägnat sig åt observati<strong>on</strong><br />
och rapportering av övergrepp och andra<br />
missförhållanden.<br />
152 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>an Skoglund.<br />
Svensk EMPSA-grupp<br />
Efter ett samtal som Margareta Ingelstam och jag<br />
hade med Beyers Naudé, ordförande för EMPSA i<br />
Sydafrika, den 26 maj 1993 fattades ett preliminärt<br />
beslut dagen därpå att bilda en svensk<br />
EMPSA-grupp. Den kom till stånd den 8 ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> och<br />
hade sitt första sammanträde den 21 september.<br />
Jag valdes till ordförande och Magnus Walan till<br />
sekreterare. Vid mötet rapporterade jag från förmiddagens<br />
möte med PEMSA-gruppen (se<br />
nedan), och <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>an T Skoglund berättade om sina<br />
erfarenheter från sex veckor som fredsövervakare<br />
i Natal i Sydafrika.<br />
SEN:s kansli hade fortlöpande k<strong>on</strong>takt med<br />
k<strong>on</strong>toren i Genève och Johannesburg. EMPSAgruppen<br />
hade dock <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> så täta sammanträden,<br />
eftersom arbetet mer och mer kom att bedrivas<br />
inom ramen för PEMSA.<br />
Först ut<br />
<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>an Skoglund var den förste svensk som var<br />
övervakare inom EMPSA. Han skrev i sin rapport:<br />
Jag var utsänd av Lu<strong>the</strong>rhjälpen från Sverige<br />
och under mina sex veckor i Sydafrika ingick<br />
jag i EMPSA-programmet tillsammans med<br />
<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>o andra <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella fredsövervakare. …<br />
Vi hade till uppgift att tillsammans med andra<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 153
17 januari 1994. EMPSA-övervakare möter ungdomar<br />
från IFP, som anser sig jagade och söker skydd. De <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> relativt<br />
oerfarna övervakarna upplever först mötet som hotfullt,<br />
men stäm<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen blir allt mindre aggressiv.<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er vara närvarande<br />
i områden där våld råder. Vi hade till uppgift<br />
att iaktta, lyssna, kartlägga och insamla informati<strong>on</strong>.<br />
Vi har analyserat vad vi har erfarit<br />
men vi har också medlat och delat med oss av<br />
informati<strong>on</strong> – allt för att förhindra våld.<br />
Jag var placerad vid EMPSA:s fältk<strong>on</strong>tor i<br />
Durban och var där ansvarig för fredsövervak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
i stor-Durban. Jag har övervakat på<br />
flera platser vid strider, dem<strong>on</strong>strati<strong>on</strong>er, strejker,<br />
politiska möten och begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar. Jag<br />
hade som min främsta uppgift att följa våldsutvecklingen<br />
i den fattiga kåkstaden Bhambayi,<br />
norr om Durban. Under min tid som<br />
fredsövervakare har jag varit med om att utarbeta<br />
metoder för nattövervak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och jag har<br />
ägnat en hel del tid åt att träffa representanter<br />
för politiska partier, kyrkor, före<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar, myndigheter,<br />
polis och säkerhetsstyrkor samt<br />
17 januari 1994. I samband med en stanna-hemma-dag<br />
blir chaufför och passagerare i en buss beskjutna. Svårt<br />
sårad lyckas chauffören köra bussen till ändstati<strong>on</strong>en<br />
Isipingo utanför Durban.<br />
många enskilda. …<br />
Våldet uppstår av många olika saker, fattigdom,<br />
partipolitik, särintressen, snabb urba<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sering,<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g>lig polisövervak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och kriminalitet.<br />
Allt detta ofta sammanvävt. Under min tid<br />
i Bhambayi dödades ca 40 män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor, många<br />
fler sårades och åtskilliga hus brändes ned. För<br />
oss fredsövervakare har det varit klart att det är<br />
ca 50 beväpnade män som har hållit hela<br />
området som gisslan genom sina väpnade terrorattacker,<br />
mestadels under nätterna. Naturligtvis<br />
borde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> en sådan liten grupp kunna<br />
få fortsätta att sprida terror. Vi har anat att de<br />
har kunnat fortsätta <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> de har varit uppbackade<br />
av någ<strong>on</strong> som levererat vapen och ammu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ti<strong>on</strong><br />
och framför allt har vi förvånats och<br />
chockats av att ingen har gripits för alla våldsamma<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g>d.<br />
EMPSA kom till i stor hast och drogs därför<br />
154 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
22 januari 1994. En medlem av ANC:s ungdomsförbund i<br />
KwaMakutha har dödats av polisen. Natten före begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
har tre poliser dödsskjutits. Aggressiviteten ökar,<br />
och polisen videofilmar på avstånd. Deltagarna i begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
ber EMPSA-gruppen om hjälp, och den förhandlar<br />
med polisen, som <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> slutar filma.<br />
länge med såväl orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>satoriska som ek<strong>on</strong>omiska<br />
problem. Arbetet sattes igång innan all<br />
samord<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngspers<strong>on</strong>al fanns på plats. Trots det<br />
fyllde det sin uppgift, till stor del tack vare det<br />
mod, omdöme och engagemang som enskilda<br />
övervakare visade. De kom från flera länder i<br />
Europa samt Canada och USA, tyvärr <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> i<br />
den utsträck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng som önskades från länder i<br />
tredje världen.<br />
Till EMPSA:s svagheter hörde att det <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
var ett officiellt erkänt övervak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsorgan, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
Nati<strong>on</strong>al Peace Accord var ett fördrag som den 14 september<br />
1991 undertecknades av företrädare för politiska<br />
partier, fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar, säkerhetsstyrkor, företagare,<br />
industrier och kyrkor. De förband sig att verka för och<br />
arbeta genom fredliga förhandlingar under den tid som<br />
återstod fram till de första demokratiska valen, planerade<br />
att äga rum i april 1994.<br />
22 januari 1994. EMPSA-övervakaren Bo Pehrs<strong>on</strong> från<br />
Sigtuna markerar EMPSA:s närvaro vid begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen.<br />
18 februari 1994. Efter avslutad tjänstgöring blir två<br />
svenska EMPSA-övervakare rånade av fem män i Johannesburg.<br />
Civilklädd polis skjuter ihjäl en av männen, och<br />
en kvinna, som råkar passera, blir också nedskjuten. De<br />
rånare som <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> skjuts omhändertas och döms så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom<br />
till åtta års fängelse. Om rånet hade lyckats,<br />
hade de kommit över cirka två hundra kr<strong>on</strong>or i svenska<br />
pengar.<br />
hade någ<strong>on</strong> formell knyt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Nati<strong>on</strong>al<br />
Peace Accord och var relativt litet till sin<br />
omfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Dess styrka låg bland annat i den<br />
särskilda ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng övervakarna intog i förhål-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 155
Valövervak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng 1994. Kvinnan till vänster Karin Nyberg Fleisher.<br />
lande till samhällena de arbetade i och deras<br />
knyt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till kyrkan. Dess övervakare blev<br />
kända för sin vilja att »get involved<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
bara stå och se på.<br />
PEMSA<br />
PEMSA skall läsas ut som Peace Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>toring in<br />
South Africa. Det stod för ett u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kt samarbete<br />
mellan <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> mindre än sjutt<strong>on</strong> svenska orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er:<br />
solidaritets- och fredsrörelser, fackförbund,<br />
kyrkor och andra. Genom att sända representanter<br />
för de olika svenska orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna<br />
som freds- och valövervakare till Sydafrika ville vi<br />
bidra till att de stundande valen kunde genomföras<br />
så fredligt och så korrekt som möjligt.<br />
I SEN:s verksamhetsberättelse för 1993 stod det<br />
så här om PEMSA:<br />
I slutet av februari ägde det första mötet rum<br />
för att utröna möjligheterna att inleda ett<br />
samarbete mellan svenska folkrörelseorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
vad gällde försöken att komma tillrätta<br />
med våldet i Sydafrika och skapa förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
för genomförandet av fria och demokratiska<br />
val i landet. Sext<strong>on</strong> orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er,<br />
bland dem Svenska FN-förbundet, Olof Palmes<br />
Internati<strong>on</strong>ella Centrum, LO-TCOs<br />
156 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
iståndsnämnd, Afrikagrupperna i Sverige,<br />
Sydafrikakommittén ISAK, Svenska kyrkans<br />
missi<strong>on</strong>, Caritas Sverige, Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a, Lu<strong>the</strong>rhjälpen,<br />
Global Fredstjänst och SEN, beslutade att<br />
samarbeta i PEMSA – Fredsövervak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i Sydafrika.<br />
Varje orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong> är representerad i en<br />
samord<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsgrupp, som har utsett en led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsgrupp<br />
på sex pers<strong>on</strong>er: Karl-Erik Svartberg,<br />
Caritas, Margareta Ingelstam, GFT, Jan<br />
Hodann, OPIC, Ove Johanss<strong>on</strong>, SFN, Per<br />
Knutss<strong>on</strong>, ISAK, och Rune Forsbeck, SEN.<br />
Efter bl a en »fact finding missi<strong>on</strong><str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> till Sydafrika<br />
i augusti, i vilken SEN:s generalsekreterare<br />
deltog, ingavs ansökan till SIDA, som<br />
beviljade drygt 11 milj<strong>on</strong>er kr<strong>on</strong>or till projektet.<br />
Under hösten utann<strong>on</strong>serades platserna<br />
som fredsövervakare, och intresset visade sig<br />
vara oerhört stort. Den första utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsveckan<br />
hölls i december, och den första gruppen<br />
svenska fredsövervakare kunde sändas till Sydafrika<br />
i början av januari 1994.<br />
En orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong> anslöt sig till PEMSA efter det att<br />
denna verksamhetsberättelse skrivits.<br />
Naturlig följd<br />
Samarbetet i PEMSA var en naturlig följd av de<br />
k<strong>on</strong>takter som förekommit tidigare. Sålunda<br />
hade i början av 1990 flera orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er undertecknat<br />
ett upprop om ett möte med Walter Sisulu,<br />
som frigivits och väntades till Stockholm i slutet<br />
av januari 1990 tillsammans med sju andra<br />
nyfrigivna ANC-ledare. Där aktualiserades också<br />
bildandet av en svensk kommitté för Nels<strong>on</strong><br />
Mandelas frigiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. För SEN:s ordförande, ärke-<br />
biskop Bertil Werkström, var det självklart att<br />
underteckna upprop av det slaget.<br />
När det stod klart att fria och demokratiska val<br />
skulle kunna bli en möjlighet i Sydafrika, gick<br />
ISAK ut med ett upprop för stöd till väljarutbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
i Sydafrika. Också det ställde sig SEN:s led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
bakom. Vi uppmanade våra medlemskyrkor,<br />
samfund och orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er att stödja<br />
uppropet och delta i det genom att engagera församlingar,<br />
lokalgrupper och enskilda.<br />
För att sedan göra en lång historia av informella<br />
och formella k<strong>on</strong>takter, telef<strong>on</strong>samtal, faxmeddelanden<br />
och sammanträden kort:<br />
Ett möte om projektsamarbetets möjligheter<br />
och utform<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng ägde rum den 15 ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1993 på<br />
OPIC. Kallelsen hade gått dels till svenska enskilda<br />
orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er, dels till Network of Independent<br />
Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tors (NIM) i Sydafrika och EMPSA. I<br />
mötet deltog en representant för NIM och två för<br />
EMPSA. Det var nu viktigt att komma igång på<br />
allvar före sommaren.<br />
Utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
I början av augusti presenterade Margareta Ingelstam<br />
och Karin Nyberg-Fleisher ett förslag till<br />
hur utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen av de svenska fredsövervakarna<br />
skulle läggas upp. De räknade med att komma<br />
igång med den på hösten. Den för Sverige relativt<br />
u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ka resurs som våra folkhögskolor utgör skulle<br />
tas till vara.<br />
Rekognosering<br />
Under en vecka i augusti gjorde Gunnar Anderss<strong>on</strong>,<br />
Polisförbundet, Jan Hodann, OPIC, Pelle<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 157
Knutss<strong>on</strong>, ISAK, Solweig Wikman, LO/TCO:s<br />
biståndsnämnd, och jag en rekognoserings- och<br />
planeringsresa till Sydafrika. Vi förstod mycket<br />
väl att det var något synnerligen svårt vi gett oss<br />
in på men möttes också av – ingalunda okritisk! –<br />
tacksamhet och uppmuntran från deras sida som<br />
skulle bli våra samarbetspartner.<br />
SIDA<br />
I november 1993 skrev SIDA till regeringen om<br />
vikten av betydande insatser främst från FN:s<br />
sida för att säkerställa valens genomförande och<br />
föreslog ett svenskt i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativ i FN för mobilisering<br />
av världssamfundet i detta syfte. Sverige borde<br />
också tillkännage sin avsikt att ställa betydande<br />
resurser till förfogande.<br />
Rekrytering<br />
I två ann<strong>on</strong>ser sökte PEMSA dels svenska fredsövervakare,<br />
dels en handläggare och en sekreterare<br />
med bokföringskunskaper. De två tjänsterna<br />
gick till Peter <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>anss<strong>on</strong> och Stina Peters<strong>on</strong>, och<br />
de fick så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom sällskap av Vivica Grantén<br />
som informati<strong>on</strong>sansvarig. K<strong>on</strong>toret upprättades<br />
hos SFN.<br />
Debriefing<br />
Vi försökte så gott vi kunde att hålla k<strong>on</strong>takt med<br />
dem vi sände ut och hade en särskild mobiltelef<strong>on</strong><br />
för nödsamtal hem.<br />
Vi hade också en särskild debriefinggrupp, och<br />
när övervakarna kom hem samlade vi dem till<br />
genomgångar och debriefing.<br />
Det var ett viktigt val<br />
som förestod.<br />
Det fanns fler än en<br />
kandidat till presidentposten.<br />
158 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Sextiosex övervakare<br />
Under perioden 4 januari – 23 ju<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 1994 sändes<br />
sextiosex svenska fredsövervakare till Sydafrika.<br />
Var och en av dem fick ett intyg att de tjänstgjort<br />
som övervakare.<br />
Utvärdering<br />
Uppgiften att utvärdera PEMSA gick till J<strong>on</strong>as<br />
Ewald och Håkan Thörn, forskare vid PADRIGU.<br />
Deras rapport publicerades 1994 av SFN, dels på<br />
svenska med titeln »Fredsövervak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i Sydafrika.<br />
En utvärdering av ett samarbete mellan<br />
svenska och sydafrikanska orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, dels<br />
på engelska med titeln »Peace Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>toring in<br />
South Africa. An evaluati<strong>on</strong> of a cooperati<strong>on</strong><br />
between Swedish and South African orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>s<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Den svenska upplagan är på 232 sidor, den<br />
engelska på 118. Mot slutet finns en förteck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
över projektets såväl starka som svaga sidor. Jag<br />
väljer här två av vardera:<br />
• Det absoluta flertalet av fredsövervakare bedömer<br />
att den insats de gjort varit me<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsfull<br />
och att de vid ett eller flera tillfällen direkt<br />
bidragit till att minska akut våld. Flertalet fredsövervakare<br />
bedömer också att de på olika sätt<br />
kunnat ge ett bidrag i den process som på<br />
längre sikt kan leda till ett demokratiskt och<br />
mindre våldsamt Sydafrika.<br />
• Fredsövervakarna har både som pers<strong>on</strong>er och i<br />
några fall som medlemmar i olika orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
knutit viktiga länkar mellan det civila samhället<br />
i Sydafrika och i Sverige. Fredsövervakarnas<br />
erfarenheter i Sydafrika har i flertalet<br />
fall fördjupat deras engagemang för Sydafrika<br />
och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ella frågor.<br />
• PEMSA borde ha informerat sig bättre om<br />
mottagarorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>ernas kapacitet, både i<br />
form av admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strati<strong>on</strong> och andra resurser,<br />
samt tydligare klargjort arbetsfördel<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
mellan mottagarorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna och PEMSA,<br />
t ex ifråga om anskaff<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av bostäder, bilar<br />
och utrust<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. I alla mottagarorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna<br />
var den admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strativa kapaciteten otillräcklig<br />
för att genomföra ett projekt av<br />
PEMSA:s storlek på ett adekvat sätt. Även om<br />
idén med PEMSA-projektet är att samarbeta<br />
på mottagarorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>ernas villkor, satsade<br />
PEMSA för lite resurser på admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strati<strong>on</strong>en i<br />
Sydafrika.<br />
• Med den upplägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng som projektet fick borde<br />
PEMSA:s projektledare ha besökt Sydafrika en<br />
eller två gånger efter det att fredsövervakarna<br />
påbörjat sina uppdrag.<br />
Jag menar att PEMSA trots sina brister bidrog till<br />
den positiva utvecklingen i Sydafrika. Erfarenheten<br />
att sjutt<strong>on</strong> svenska orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er, kyrkliga, fackliga<br />
och andra, kunde samarbeta på det sätt som skedde<br />
i PEMSA är i hög grad uppmuntrande.<br />
Böndag<br />
Inför de historiska dagarna 26–28 april 1994, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g><br />
det för första gången i Sydafrikas historia hölls<br />
allmänna val med möjlighet för varje vuxen att<br />
delta, manade Sveriges Kristna Råd, på förslag av<br />
WCC, alla kyrkor och församlingar i Sverige att<br />
göra söndagen den 24 april till böndag för Sydafrika.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 159
EMPSA Evaluati<strong>on</strong><br />
C<strong>on</strong>ference<br />
1–4 dec 1994 var jag på <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g><br />
EMPSA Evaluati<strong>on</strong> C<strong>on</strong>ference<br />
i Genève med fyrtiotvå<br />
deltagare plus ett tiotal<br />
medarbetare från WCC<br />
med generalsekreterare<br />
K<strong>on</strong>rad Raiser i spetsen.<br />
Han erkände att det förekommit<br />
en del »rumblings<br />
al<strong>on</strong>g <strong>the</strong> way<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> men menade<br />
att detta övervägdes av<br />
de stora, ibland häpnadsväckande<br />
resultat som uppnåtts.<br />
EMPSA hade startat en process som skulle<br />
fortsätta.<br />
Bland deltagarna fanns Beyers Naudé. Han<br />
tyckte att en ny form av ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skt vittnesbörd<br />
sett dagens ljus genom EMPSA. Många allvarliga<br />
misstag hade begåtts i alla länder som var med i<br />
arbetet. De hade listats och skulle <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> förnekas.<br />
En process av kulturell och ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sk dialog<br />
hade ägt rum, och genom sin praxis av det afrikanska<br />
ubuntu (du blir män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska bara genom att<br />
upptäcka en annan män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska) kunde EMPSA ge<br />
viktiga bidrag till demokratibegreppet. EMPSA<br />
ledde också tanken till de kommande regi<strong>on</strong>ala<br />
och lokala valen i Sydafrika. Då behövdes nog på<br />
nytt en EMPSAinsats.<br />
Representanter för sext<strong>on</strong> länder fick tillfälle<br />
att ge var sin rapport, och när turen blev min,<br />
redogjorde jag för PEMSA, presenterade Ewalds<br />
och Thörns utvärdering och bet<strong>on</strong>ade att denna<br />
1992 deltog Nomabelu Mvambo-Dandala och Sue Britt<strong>on</strong> från Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a i Durban i<br />
Trai<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng for trainers i Sigtuna. Bilden är från den avslutande sessi<strong>on</strong>en.<br />
var skriven av två oberoende forskare. Jag hade<br />
delat ut rapporten och hänvisade nu till sammandraget.<br />
Jag pekade på den kritik av EMPSA som<br />
fanns i rapporten, bet<strong>on</strong>ade att den var de två<br />
rapportförfattarnas men att förmodligen hela<br />
PEMSA:s led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsgrupp höll med om att sex<br />
veckor var en för kort period. – Reakti<strong>on</strong>en från<br />
de sydafrikanska deltagarna överraskade mig. Det<br />
vore mycket allvarligt om detta är sista ordet från<br />
Sverige, sade en av dem och en annan att rapporten<br />
kunde skada det goda förhållandet om den<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> fick kompletteras med deras synpunkter. Jag<br />
framhöll på nytt rapportens karaktär. Den stod<br />
för sig. Andra synpunkter från Sydafrika var förstås<br />
välkomna.<br />
Samtal med Margareta Ingelstam<br />
När FKS och SKS i slutet av 1960-talet närmade<br />
sig varandra och 1971 förenades i KRISS, var Mar-<br />
160 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
garetas man Lars Ingelstam ordförande i FKS.<br />
KRISS tryckte på mot kyrkorna och SEN i fråga<br />
om Sydafrika. Det blev också för Margareta ett<br />
steg på vägen in i arbetet. H<strong>on</strong> säger:<br />
Vi skall uttrycka vad vi tror på i handling. När<br />
man leder opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbildande arbete skall man<br />
fråga sig: Vad kan män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor göra? Det hjälper<br />
dem att ta nästa steg. Ett exempel på det är Fjedur,<br />
som betydde jättemycket. Det har jag sett i<br />
vår församlings ungdomskör.<br />
Margareta tror på utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Det går att utrota<br />
kriget och våldet. Det måste man förstå på djupet.<br />
Men man måste också kunna metoderna. Vi<br />
måste lära oss ickevåld, dess teori och praktik.<br />
Inom ramen för Global fredstjänst, ett arbete<br />
inom SEN:s fredskommitté, anordnade h<strong>on</strong> och<br />
andra 1987 ett seminarium med representanter<br />
för världens k<strong>on</strong>fliktområden. Där fanns också<br />
sydafrikaner med. Resultatet blev en appell om<br />
möjligheten att bygga upp civila fredstjänster.<br />
Det här uppfattades av många som blåögt och<br />
naivt – fram till 1989, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> muren föll. Då såg fler<br />
och fler att det fanns möjligheter. Och eftersom<br />
vi hade skrivit den här appellen 1987 och<br />
det fanns representanter för Sydafrika med i<br />
sammanhanget, så frågade vi oss: Skulle det<br />
vara möjligt att bygga upp något för Sydafrika?<br />
Joe Seremane, chef för Justice and Rec<strong>on</strong>ciliati<strong>on</strong><br />
Department vid SACC, befann sig i Sverige för<br />
vila. Margareta Ingelstam och han börja planera<br />
för kurser i k<strong>on</strong>fliktlös<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, kommu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kati<strong>on</strong>, förhandlingsmetodik<br />
och ickevåld. Den första kur-<br />
Det är i dag det avgörs vad barnet skall bli.<br />
sen hölls i Sigtuna 1992 under beteck<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen Trai<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
for trainers med femt<strong>on</strong> deltagare från Sydafrika<br />
och femt<strong>on</strong> från Sverige. När kursen var<br />
slut for deltagarna ner till Lund och var med på<br />
k<strong>on</strong>ferensen »För livets skull<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
I Sydafrika började SACC så små<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngom<br />
undersöka om det skulle vara klokt att begära<br />
<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ell närvaro inför och under, kanske<br />
också efter, de kommande valen. I forsk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngs-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 161
och utvärderingsrapporten om PEMSA står att<br />
det finns olika uppgifter om vem som tog i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tiativet<br />
till projektet. Kyrkorna hade under alla<br />
omständigheter EMPSA att ta ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng till och<br />
engagera sig igenom, men med PEMSA vidgades<br />
arbetet.<br />
Där kom vi från helt olika orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>skulturer,<br />
helt olika sätt att tänka och arbeta, och på<br />
mycket kort tid blev vi överens om en ansökan.<br />
En delegati<strong>on</strong> åkte till Sydafrika. Mycket snart<br />
därefter höll vi den första kursen och skickade<br />
ner den första gruppen. Vi hade arbetsgrupper<br />
för informati<strong>on</strong>, utbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och debriefing och<br />
så en led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsgrupp med bland andra riksdagsmannen<br />
Karl-Erik Svartberg, som öppnade<br />
dörrar till regeringen.<br />
I debriefingen var pers<strong>on</strong>er från alla orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
engagerade. De arbetade två och två, en som<br />
ställde frågorna och en som antecknade.<br />
Då var debriefing något relativt nytt, i varje fall<br />
som begrepp, och vi var väl litet famlande, men jag<br />
tror att också engagemanget hjälpte oss att hitta<br />
någorlunda rätt.<br />
Det tror jag du har rätt i. Vi kunde hela tiden<br />
lita på att män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor var engagerade. Det gör<br />
all skillnad i världen.<br />
Du nämnde ubuntu-begreppet. Vad betyder det för<br />
dig?<br />
»Jag är därför att vi är.<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> Den me<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
uttrycker att vi är ömsesidigt beroende av<br />
varandra. Det jag gör påverkar mina bröder<br />
och systrar i <strong>the</strong> global neighbourhood. I det<br />
finner jag ett slags glädje. Mystikerna, nästan<br />
alla mystiker i alla religi<strong>on</strong>er, upplever den<br />
gemenskapen. Vi är ett, vi är en helhet.<br />
Intervju med June Abrahamss<strong>on</strong><br />
En av fredsövervakarna i EMPSA var June Abrahamss<strong>on</strong><br />
i Göteborg. Hennes k<strong>on</strong>trakt varade<br />
från 4 januari till 20 februari 1994.<br />
Varför ville du engagera dig som fredsövervakare?<br />
Jag hade som ung läkare arbetat i Jamaica ett<br />
år och senare korta perioder i Nederländerna,<br />
Australien och Zaire. 1994 hade jag nyligen gått<br />
i pensi<strong>on</strong> som anestesi- och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>nsivvårdsläkare<br />
och tänkte att mina erfarenheter av att hålla<br />
huvudet kallt i krävande situati<strong>on</strong>er kanske<br />
kunde komma till nytta.<br />
Hur kom det sig att du gjorde det inom ramen för<br />
EMPSA?<br />
Jag svarade på en ann<strong>on</strong>s. Ordet »ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
tilltalade mig – om det nu fanns med i ann<strong>on</strong>sen.<br />
Projektet i Sverige hette ju PEMSA – Peace<br />
Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>toring in South Africa.<br />
Hur uppfattade du din uppgift?<br />
Inför uppgiften deltog jag i en veckolång kurs i<br />
Sigtuna. Där fick vi informati<strong>on</strong> om Sydafrika.<br />
Vår egen lämplighet som fredsövervakare<br />
bedömdes också.<br />
Väl i Sydafrika fortsatte vi med fyra dagars<br />
»briefing<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> inför uppdraget. Den leddes av<br />
Mary Mxadana som representerade huvudmännen,<br />
SACC och SACBC. Det var viktigt att<br />
vi följde enhetliga principer och <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> höll fast<br />
vid nati<strong>on</strong>ella bedöm<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar. Vi delades upp i<br />
162 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
små grupper och fick en skriftlig »Code of<br />
C<strong>on</strong>duct<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Själv kom jag att arbeta med en schweiziska<br />
och en irländare. Samtliga grupper hade en<br />
lokal vägledare som hjälpte till att knyta k<strong>on</strong>takter,<br />
i vårt fall Dan Nkopodi, pastor i den<br />
afrikanska metodistkyrkan.<br />
Var placerades du, och hur arbetade du som fredsövervakare?<br />
Från Johannesburg åkte vår grupp i flera timmar<br />
med bil till staden Rustenburg i Transvaal.<br />
Därifrån reste vi sedan omkring, hörde vilka<br />
problem och farhågor män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor upplevde sig<br />
ha inför valet och försökte hjälpa till att lösa<br />
problemen. Så många som möjligt skulle<br />
kunna använda sig av sin rösträtt.<br />
Till vårt arbetsområde hörde även Bophuthatswana<br />
(Bop), en samling hemlandsterritorier.<br />
Dess president Mangope förhindrade med<br />
polisvåld all politisk verksamhet.<br />
Vår k<strong>on</strong>taktpers<strong>on</strong> Dan Nkopodi hade fullt<br />
program för oss. Första dagen tog vi emot den<br />
lokala EMPSA-kommittén bestående av pastorer<br />
från de olika kyrkorna.<br />
Våra första besök skedde hos SAP i Rustenburg<br />
och därefter det lokala Home Office. Det<br />
hade ansvar för valdeltagarnas ID-handlingar.<br />
Snart hade vi också presenterat oss för de lokala<br />
ledarna för politiska partier.<br />
Vår vardag började och slutade ofta med<br />
bilresa i flera timmar. I stort sett blev det<br />
samma mönster i varje stad vi besökte: efter<br />
polisbesöket tog vi oss till stadens township,<br />
där vi mötte en samling pastorer. De var väl<br />
förtrogna med orsakerna till den oro inför<br />
valet som fanns hos deras församlingsmedlemmar.<br />
Sedan mötte vi politiskt engagerade i »<strong>the</strong><br />
civic associati<strong>on</strong><str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, oftast unga män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor.<br />
Vi fick presentera oss vid gudstjänsterna och<br />
förklara att vi hade vår uppgift som opartiska<br />
vittnen. Eventuella orättvisor i samband med<br />
valet skulle få <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ell uppmärksamhet.<br />
Vi hjälpte dem som behövde ID-handlingar.<br />
Vid Home Office skulle det ha behövts mycken<br />
övertid för att få slut på de långa köerna.<br />
Mobila enheter skulle serva industriarbetarna.<br />
Gruvarbetarna hade aldrig möjlighet att uppsöka<br />
myndigheterna. Jordbruksarbetarna levde<br />
isolerade. Somliga arbetsgivare förklarade att<br />
en röst på NP ingick i arbetsvillkoren. Vi drack<br />
te hos vita b<strong>on</strong>deledare, lyssnade till deras<br />
dröm om en egen vit stat och lyckades åstadkomma<br />
att arbetarna skulle få samlas och<br />
undervisas av opartiska valinformatörer.<br />
AWB hade aldrig anslutit sig till Nati<strong>on</strong>al<br />
Peace Accord, och tre gånger stämde vi möte<br />
med dess ledare Eugene Terre-Blanche – bara<br />
för att i sista stund få veta att han <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> kunde<br />
träffa oss.<br />
Hela tiden dokumenterade vi våra aktiviteter<br />
och rapporterade till Johannesburg. Två av<br />
oss hade engelska som modersmål, men alla<br />
var med och skrev rapporterna.<br />
Hur såg du på uppdraget när du åkte iväg?<br />
Det var svårt att förutse vad som väntade. Vi<br />
hade hört om faror och våld, och det mötte vi<br />
också. Vi kom att resa mycket, träffa många<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor och engagera oss i de problem vi<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 163
lev anförtrodda. Framför allt gällde det att<br />
lyssna men ofta också att hjälpa till att hitta<br />
lös<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar. Ibland kunde man höra skilda versi<strong>on</strong>er<br />
av samma händelse. Då gällde det att<br />
hålla sig neutral.<br />
Finns det tilldragelser du minns särskilt?<br />
Svarta män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor hade tidigare aldrig fått<br />
använda Rustenburgs idrottsstadi<strong>on</strong> när denna<br />
den 30 januari blev utlånad till ANC för ett<br />
möte med Nels<strong>on</strong> Mandela som huvudtalare.<br />
Polisen höll låg profil med bara några få<br />
civilklädda vid ingången. Medan de k<strong>on</strong>trollerade<br />
insläppet till stadi<strong>on</strong> verkade deras viktigaste<br />
insats vara att lugna ANC:s ord<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsvakter<br />
när dessa uppträdde alltför bryskt! Annars<br />
var vita män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skors närvaro begränsad till ett<br />
fåtal övervakare och journalister runt podiet.<br />
Vi befarade att Bop-polisen vid den närliggande<br />
gränsen skulle hindra män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor att<br />
komma till mötet och for snabbt dit. Vi kunde<br />
dock k<strong>on</strong>statera att folk passerade utan svårigheter.<br />
En dag fick vi hastigt ge oss iväg till Klerksdorp,<br />
där en bomb hade förstört fackföre<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsk<strong>on</strong>toret.<br />
Av säkerhetsskäl hindrade polisen<br />
tillträde till platsen och bemötte med tålamod<br />
anklagelser från oförstående före<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsmedlemmar.<br />
Vår insats, tror jag, bestod i att ge<br />
tröst – och visa stöd genom att ha rest två timmar<br />
för att vara där. Det som gör episoden<br />
mest minnesvärt var dock den varma häls<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
mellan Dan Nkopodi och kapten Steyn vid<br />
SAP, särskilt när vi förstod att Dan hade suttit<br />
på Robben Island efter kaptenens falska vitt-<br />
nesmål. Denne hade bett Dan om ursäkt för<br />
detta, och de var nu vänner.<br />
Hur såg du på uppdraget när du kommit hem?<br />
Vi arbetade trevande i början men hårt hela<br />
tiden, och jag tror att vi gjorde nytta. I alla fall<br />
välkomnades vi av alla utom folket längst ute<br />
på högerkanten. Vi blev till och med hejdade<br />
av främlingar på gatan som tackade för att vi<br />
hade kommit.<br />
Vilka minnen, tankar och känslor fyller dig drygt<br />
tolv år efteråt?<br />
Det var underbart att vara med i händelser så<br />
betydelsefulla för hela Afrika. Två saker beträffande<br />
Afrika imp<strong>on</strong>erar mest på mig. Den ena<br />
är styrkan hos kvinnorna där. Den andra är<br />
förmågan till förlåtelse. Här har Afrika mycket<br />
att lära oss andra.<br />
När jag deltog i en kvinnok<strong>on</strong>ferens i Kina<br />
kom en svart kvinna fram till mig och frågade<br />
om jag var i Sydafrika före valet. När jag svarade<br />
jakande sade h<strong>on</strong> »Jag såg dig där<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>!<br />
FW de Klerks och Mangosuthu Bu<strong>the</strong>lezis roller i samband<br />
med Sydafrikas frigörelse kommer att diskuteras<br />
länge.<br />
164 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Intervju med Lennart Henrikss<strong>on</strong><br />
Lennart Henrikss<strong>on</strong> är doktorand i missi<strong>on</strong>svetenskap.<br />
Avhandlingen kommer att handla om<br />
debatten mellan DRC och WARC.<br />
Hur och när väcktes ditt intresse för Sydafrika?<br />
Det går långt tillbaka och fördjupades när jag<br />
1986 deltog i en av LSU ordnad nordisk delegati<strong>on</strong>sresa<br />
till Kenya och Zimbabwe. Jag besökte<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> också Johannesburg under en vecka. Beyers<br />
Naudé var <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> generalsekreterare i SACC. Jag<br />
började varje dag med att delta i morg<strong>on</strong>bönen<br />
i Khotso House, där SACC och andra orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
höll till. Det blev lekti<strong>on</strong>er i hur samhället<br />
såg ut.<br />
Det här var när förtrycket var som hårdast, i<br />
augusti 1986. Det var undantagstillstånd och<br />
mycket oro i landet, upplopp och sammandrabb<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar.<br />
Khotso House blev bombat. Prästen<br />
Patrick No<strong>on</strong>an har skrivit en bok, »<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>y’re<br />
bur<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng <strong>the</strong> churches<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, om perioden<br />
1986–88.<br />
Sista dagen för sin vistelse fick Lennart vid<br />
Witwatersrandu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitetet syn på en dem<strong>on</strong>strati<strong>on</strong><br />
som ägde rum där trots dem<strong>on</strong>strati<strong>on</strong>sförbudet.<br />
Han stod litet vid sidan om, och plötsligt<br />
vällde det bakom h<strong>on</strong>om fram poliser som slängde<br />
in h<strong>on</strong>om i en bil. Han var dock vit, utlän<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
och propert klädd. Problemet var att han hade<br />
förbjudna dokument i skorna. Han släpptes dock<br />
efter någ<strong>on</strong> timma och fick också med sig dokumenten.<br />
Vad var det för dokument?<br />
Det var en liten skrift som jag lämnade till<br />
Lennart Renöfält, SMU:s <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>elle sekreterare,<br />
tillika ISAK:s ordförande. Han såg till<br />
att SAM tryckte det lilla häftet. Det var en pendang<br />
till Kairosdokumentet, Evangelikalt vittnesbörd.<br />
Du nämnde Beyers Naudé.<br />
Han manade mig: Ta hem vad du ser och hör!<br />
Berätta! Vittna! Låt världen få veta vad du ser<br />
och hör! Det var hans viktigaste budskap. Och<br />
så gav han mig Evangelikalt vittnesbörd att ta<br />
med mig hem.<br />
Jag vill också nämna Wolfram Kistner, som<br />
arbetade tillsammans med Beyers Naudé både<br />
i SACC och sedan på EAB. Han var nog den<br />
större och djupare teologen av de två, något av<br />
en grå eminens som arbetade i bakgrunden.<br />
Han har sett till att det har samlats material av<br />
olika slag om apar<strong>the</strong>id. Hans fru utbildade sig<br />
till bibliotekarie och kunde ta hand om allt<br />
detta material och katalogisera det. Först hade<br />
han det hemma. Nu finns det i en databas på<br />
lu<strong>the</strong>rska prästseminariet i Pietermaritzburg.<br />
Sharpeville och Cottesloe<br />
I avhandlingen om k<strong>on</strong>flikten mellan WARC och<br />
DRC tar Lennart Henrikss<strong>on</strong> avstamp i året 1960,<br />
<str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> k<strong>on</strong>flikten började bli tydlig. Två händelser<br />
detta år blev viktiga. Den ena var massakern i<br />
Sharpeville i mars. Den andra var ett möte i Cot-<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 165
Bilden är dels från Umpumulo prästseminarium, dels u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versell.<br />
tesloe i december. Massakern ledde till debatt<br />
mellan en anglikansk biskop och den reformerta<br />
kyrkan. Debatten föranledde mötet i Cottesloe,<br />
en del av Witwatersrandu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitetet. Där möttes<br />
åtta medlemskyrkor i WCC, bland dem DRC och<br />
den andra vita reformerta kyrkan, NHK, som<br />
också stod för apar<strong>the</strong>id men <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> var lika synlig i<br />
debatten. Mötet ledde fram till ett dokument som<br />
alla utom NHK ställde sig bakom. Det innebar ett<br />
försiktigt avståndstagande av vissa element av<br />
apar<strong>the</strong>id men ingen genuin kritik. Till exempel<br />
skulle <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> äktenskap vara förbjudet över så kalla-<br />
166 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
de rasgränser. Beyers Naudé var med i mötet. Premiärmi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ster<br />
Verwoerd uttalade i sitt nyårstal i<br />
radio skarp kritik mot uttalandet, och kritiken<br />
växte inom DRC mot dem som hade varit med<br />
och bejakat uttalandet. Några föll till föga och<br />
bad om tillgift för sitt tilltag, dock <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> Beyers<br />
Naudé.<br />
Sedan gick det fram till 1963. Då lämnade Beyers<br />
sin kyrka. Det var en långsam process. Den<br />
innebar också, till en början försiktig, dialog<br />
mellan WARC och DRC. Den gällde dock <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
apar<strong>the</strong>id. Man använde <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> det begreppet så<br />
mycket på 50-talet utan talade om rasfrågan.<br />
Det publiceras massor av skrifter som i titeln<br />
hade ordet rasfrågan.<br />
Runt 1970 började WARC bli mer explicit i<br />
sin kritik av apar<strong>the</strong>id, förmodligen under<br />
påverkan av BCM. Steve Biko, en av nyckelfigurerna<br />
i BCM, blev ju dödad 1977, och mot<br />
slutet av 1970-talet började den färgade kyrkan,<br />
som skapats 1881 av den vita kyrkan, tydligt<br />
uttrycka sig i de här frågorna. Det kan ha fun<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ts<br />
inspirati<strong>on</strong> från LVF som i sin generalförsamling<br />
1977 tog upp frågan om status c<strong>on</strong>fessio<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s.<br />
Det ledde aldrig till att någ<strong>on</strong> kyrka blev<br />
utesluten ur LVF, men frågan fanns på agendan.<br />
Det finns ingen spikrak linje att följa, men<br />
WARC:s centralkommitté hade <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> och <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> frågan<br />
uppe till behandling. LVF fattade aldrig<br />
något beslut om uteslut<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av någ<strong>on</strong> av sina<br />
medlemskyrkor, men klart var att förhåll<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngssättet<br />
till apar<strong>the</strong>id skulle kunna utgöra en status<br />
c<strong>on</strong>fessio<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s-fråga. Det fanns en tydlig<br />
markering mot den vita delen av den lu<strong>the</strong>rska<br />
Allan Boesak.<br />
kyrkan i Sydafrika. Den federati<strong>on</strong> av lu<strong>the</strong>rska<br />
kyrkor, en svart och en vit, som fanns i Sydafrika<br />
upplöstes runt 1980 som en k<strong>on</strong>sekvens<br />
av att ingen rätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i ledet skedde, och ELCSA<br />
bildades i stället.<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 167
Om apar<strong>the</strong>idsystemet <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hade varit så grymt, skulle man ha skrattat åt<br />
den dumhet som låg bakom.<br />
Ottawa 1982<br />
Vid WARC:s generalförsamling i Ottawa 1982 deltog<br />
Allan Boesak som representant för den färgade<br />
kyrkan, och han och några andra deklarerade i<br />
början av mötet att eftersom de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> hade tillträde<br />
till Herrens måltid hemma med de vita, så kunde<br />
de <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> heller delta i nattvarden under k<strong>on</strong>ferensen.<br />
Den totala skillnaden blev tydlig vid nattvardsbordet.<br />
Därför måste något göras.<br />
Mötet i Ottawa suspenderade DRC – den var<br />
fortfarande medlem men fick <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> delta – stämplade<br />
apar<strong>the</strong>id som irrlära och varje teologiskt<br />
rättfärdigande av den som synd samt<br />
fastställde de kriterier efter vilka<br />
DRC skulle få återinträda i full<br />
gemenskap med WARC. DRC gjorde<br />
några lama försök att tillmötesgå<br />
kraven men avvisade aldrig apar<strong>the</strong>id<br />
i grunden.<br />
Debrecen 1997<br />
1997 kom WARC:s nästa generalförsamling,<br />
i Debrecen i Ungern. Då var<br />
apar<strong>the</strong>id borta som lagfäst samhällssystem,<br />
och WARC-kyrkorna i<br />
Sydafrika började säga: Vi måste<br />
komma till rätta med hela frågan. En<br />
ledande företrädare för DRC, Willy<br />
J<strong>on</strong>ker, hade offentligt bett om ursäkt<br />
för kyrkans inställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och handlande.<br />
Det möttes av kritik av somliga.<br />
Med vilket mandat gjorde han det?<br />
Andra, bland dem Beyers Naudé och<br />
Desm<strong>on</strong>d Tutu, accepterade det dock<br />
som ett genuint uttryck för en förändrad inställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
hos den vita kyrkan. Mot den bakgrunden<br />
fattades i Debrecen beslutet att under förutsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
att DRC vid sin nästa synod, 1998, bejakade<br />
vissa punkter, så skulle den åter välkomnas i<br />
gemenskapen. Så skedde, och vid generalförsamlingen<br />
i Accra 2004 deltog DRC igen.<br />
SEN stödde närmandet mellan DRCA och DRMC.<br />
Ja, DRCA, den svarta kyrkan, och DRMC, den<br />
färgade, förenades 1994 i U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ting Reformed<br />
Church in Sou<strong>the</strong>rn Africa (URCSA). Några av<br />
168 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
1 Mos 9:13<br />
de svarta församlingarna har dock <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> velat gå<br />
med. Tek<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>kaliteter och domstolsförhandlingar<br />
försenar processen. Somliga hävdar att vita<br />
församlingar gärna ser att splittringen fortsätter<br />
och därför ser till att enhetssträvandena<br />
försvåras. När jag frågar en av mina vänner<br />
som har god inblick i skeendet om det blir<br />
någ<strong>on</strong> äkta före<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng mellan UCRSA och den<br />
vita kyrkan, svarar han: Det tar nog tio år till.<br />
Avslut<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
Min uppgift har varit att ge bilder, glimtar och<br />
exempel från de svenska kyrkornas och samfundens<br />
förhållande till apar<strong>the</strong>id, <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> att kritisera,<br />
reflektera, analysera och/eller dra slutsatser. Det<br />
arbetet återstår. Om min bok därvidlag kan vara<br />
en del av underlaget och en av utgångspunkterna<br />
skulle det glädja mig. rune forsbeck<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 169
170<br />
Bokprojektet »Folkrörelsernas<br />
solidaritetsarbete med södra Afrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
1994 BLEV SYDAFRIKA demokrati efter mer än<br />
50 år av apar<strong>the</strong>id. De andra länderna i södra<br />
Afrika befriades långt tidigare, men några av dem<br />
genomgått inbördeskrig och andra svårigheter. I<br />
Sverige fick det folkliga solidaritetsarbetet med<br />
regi<strong>on</strong>ens befrielse – från 60-talet och fram till<br />
1994 – en u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>k bredd och omfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Intresse<br />
och engagemang för regi<strong>on</strong>en finns i många<br />
stycken kvar i det svenska samhället som en effekt<br />
av detta.<br />
I södra Afrika finns ett intresse av en dokumentati<strong>on</strong><br />
av solidaritetsrörelsens verksamhet<br />
och även av de olika befrielserörelsernas representati<strong>on</strong>er<br />
här under kampens dagar. På förfrågan<br />
från arkiv i södra Afrika har Nordiska Afrikainstitutet<br />
tagit ansvar för en kartlägg<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av relevanta<br />
arkiv i Norden, som kan dokumentera<br />
dessa aktiviteter. Arkivarbetet i södra Afrika får<br />
också stöd genom olika insatser från Sverige. På<br />
hemsidan www.liberati<strong>on</strong>africa.se presenteras<br />
arkiven, nygjorda <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvjuer med olika aktörer,<br />
andra berättelser och del bilder. Här finns<br />
också en hel del av det material tillgängligt som<br />
Tor Sellström samlat för sina böcker. Där kommer<br />
förhopp<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngsvis även i framtiden en del<br />
material att finnas från detta dokumentati<strong>on</strong>sprojekt.<br />
Den här boken är en i en serie på fem inom<br />
projektet »Folkrörelsernas solidaritetsarbete med<br />
södra Afrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>. Projektet är ett gemensamt i<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tia-<br />
tiv från de orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som var de viktigaste<br />
aktörerna i att samla det folkliga solidaritetsarbetet.<br />
Projektet har samordnats och admi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>strerats<br />
av Afrikagrupperna. som också ansvarat för Isolera<br />
Sydafrika Kommittén (ISAK) som ju <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g><br />
längre existerar. En grupp av pers<strong>on</strong>er från<br />
ISAK:s led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng och kansli har dock varit ansvariga<br />
för att leda den delen av projektet. Det praktiska<br />
solidaritetsarbetet i form av kläd- och materialsänd<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
dokumenteras av Praktisk Solidaritet.<br />
Skildringen av det breda kyrkliga arbetet<br />
inom <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g>varande Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden,<br />
dess olika medlemskyrkor och andra kyrkor<br />
ansvarar Sveriges Kristna Råd, SKR för. Arbetarrörelsens<br />
del samordnas av Olof Palmes Internati<strong>on</strong>ella<br />
Center. Böckerna utkommer med cirka<br />
en månads mellanrum från november 2006 till<br />
mars 2007.<br />
Böckerna kompletterar de tre böcker på engelska<br />
om Sveriges förhållande till befrielsekampen<br />
i södra Afrika av Tor Sellström, »Sweden and<br />
Nati<strong>on</strong>al Liberati<strong>on</strong> in Sou<strong>the</strong>rn Afrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>, som<br />
getts ut av Nordiska Afrikainstitutet. Dessa har<br />
sin tyngdpunkt på den svenska statens och regeringens<br />
stöd till befrielsekampen.<br />
Sammanfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av projektet<br />
De olika delprojekten ska ligga till grund för produkti<strong>on</strong>en<br />
av en mer populärt hållen sammanfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
av det svenska folkliga solidaritets-
arbetet. Den ska vara lättillgänglig för att nå en<br />
större publik. Det ska även göras en webbversi<strong>on</strong><br />
av materialet.<br />
Materialet ska även bearbetas för en <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ell<br />
publik och översättas till engelska. På<br />
samma sätt ska detta även göras tillgängligt på<br />
Internet. Dessa båda publikati<strong>on</strong>er beräknas<br />
utkomma under hösten 2007.<br />
En tredje slutprodukt är ett brett seminarium.<br />
Då ska materialet presenteras, kommenteras och<br />
diskuteras av inbjudna aktörer, journalister och<br />
akademiker från södra Afrika, Sverige och möjligen<br />
även de andra Nordiska länderna.<br />
Avgräns<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
Projektet avser att täcka solidaritetsarbetet från<br />
1960 fram till ländernas befrielse eller demokrati-<br />
sering och det betyder<br />
fram till 1994. Delprojekten<br />
täcker olika tidsperioder<br />
beroende på<br />
när engagemanget började<br />
och vad det omfattade.<br />
Vilka länder som<br />
berörs varierar också i<br />
de olika delprojekten.<br />
Sydafrika och Namibia<br />
är det dock behandlade i<br />
alla projekt. Även om<br />
det handlar om perioden<br />
fram till »befrielsen<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
så berörs i viss mån<br />
även vad som hänt med<br />
solidariteten efter den<br />
perioden. Det är i huvudsak arbetet i Sverige som<br />
belyses men även det arbete som bedrevs på plats<br />
i södra Afrika under kampen spelar i många fall<br />
en stor roll för vad som hände på hemmaplan. I<br />
en del fall skedde arbete i det fördolda eftersom<br />
SIDA:s regler tvingade fram ett stort hemlighetsmakeri.<br />
Det här projektet kommer <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> att kunna täcka<br />
hela det omfattande arbete som gjordes men<br />
avser att i alla fall visa huvuddragen och ge glimtar<br />
av det mycket varierade arbete som förekom.<br />
bertil högberg<br />
Projektsamordnare<br />
171
Böcker i serien »Folkrörelsernas solidaritetsarbe<br />
• Under ISAK:s paraply – Isolera Sydafrikakommittén<br />
1979–1995<br />
är berättelsen om den paraplyorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong> som<br />
en gång omfattade stora delar av folkrörelsesverige.<br />
ISAK visade att det är möjligt att förena skilda<br />
värderingar i en gemensam akti<strong>on</strong>, om striden<br />
gäller en sak som höjer sig över de motsätt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
man har för övrigt. Medlemsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>erna<br />
ville här hellre sätta det gemensamma målet i<br />
fokus:sydafrikas och Namibias befrielse från<br />
apar<strong>the</strong>idsystemet.<br />
Skribent är Karl-Gunnar Norén, ISAK:s kampanjsekreterare<br />
1984–92.<br />
Boken utkom november 2006.<br />
• Den stillsamma vreden – PRAKTISK SOLI-<br />
DARITET och södra Afrika 1969–1994<br />
Flera insamlingsgrupper tog ställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för befrielserörelserna.<br />
De bildade en ny gren inom<br />
Emmausrörelsen. Djupet i solidariteten återfanns<br />
dels i dess stillsamma protest mot världsord<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen<br />
genom ett praktiskt vardagligt arbete, för<br />
män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skors lika värde och rätt till självbestämmande.<br />
Dels i vreden över orättvisorna, vilket<br />
ma<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>festerades genom ett aktivt deltagande i det<br />
opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbildande arbetet för befrielserörelserna.<br />
Anja Björk, som skrivit boken är ek<strong>on</strong>omiansvarig<br />
på Praktisk Solidaritet.<br />
Boken utkom december 2006.<br />
• Uppdrag Solidaritet – Arbetarrörelsen<br />
och södra Afrika 1960–94<br />
På 60-talet flyttade arbetarrörelsens kamp för<br />
rättvisa, frihet och demokrati över gränserna.<br />
Första anhalten blev södra Afrika. Olof Palme<br />
gick i spetsen i kampen, i världen och i Sverige.<br />
Men bakom h<strong>on</strong>om fanns tusental män<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>skor i<br />
arbetarrörelsens orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er som på olika sätt<br />
bidrog till den längsta, mest omfattande och<br />
uthålliga solidaritetsengagemanget hittills.<br />
Birgitta Silén, som skrivit boken är biståndschef<br />
på Palmecentret.<br />
Boken utkom januari 2007.<br />
• »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> åtskillnad...?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> Kyrkorna<br />
och södra Afrika 1960–1994<br />
Apar<strong>the</strong>id var ett <strong>on</strong>t system. Den ideologi som<br />
bar upp det var förrädisk.<br />
Den teologi som stöttade det var förförisk.<br />
Också kyrkorna behövde klarsyn och mod för att<br />
se verkligheten sådan den var. Boken ger exempel<br />
på hur kyrkliga organ till slut gick i spetsen för<br />
den opi<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>sbild<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng som ägde rum i Sverige och<br />
deltog i stödet till dem som i sitt eget land kämpade<br />
mot apar<strong>the</strong>id.<br />
Rune Forsbeck, som skrivit boken, var generalsekreterare<br />
i Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden<br />
1985‒1993.<br />
Boken utkommer mars 2007.<br />
172 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
te med södra Afrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g><br />
• När södra Afrikas frihet var vår –<br />
Afrikagrupperna 1968–1994<br />
I slutet av 1960-talet orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>serade sig ett antal<br />
aktivister för att ägna en stor del av sin vakna tid<br />
att stöda kampen för befrielse i södra Afrika. Vi<br />
gav villkorslöst stöd till den väpnade kampen i<br />
Portugals kolo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>er, dvs Guinea-Bissau, Angola,<br />
Moçambique, och senare Sydafrika, Namibia och<br />
Zimbabwe. Boken är skriven av aktivister som var<br />
med.<br />
Redaktör är Mai Palmberg, forskare på Nordiska<br />
Afrikainstitutet.<br />
Boken utkommer april 2007.<br />
• En sammanfatt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av alla fem böckerna beräknas<br />
vara färdig till Bokmässan 2007.<br />
Mer informati<strong>on</strong> om utgiv<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen och<br />
beställ<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng på www.<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>elsen-norenforlag.se<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 173
Förkort<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngar<br />
1 Kor Första Korinthierbrevet<br />
1 Mos Första Moseboken<br />
5 Mos Femte Moseboken<br />
AACC All Africa C<strong>on</strong>ference of Churches<br />
AGIS Afrikagrupperna i Sverige<br />
AIC African Independent Churches<br />
ANC African Nati<strong>on</strong>al C<strong>on</strong>gress<br />
Apg Apostlagär<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna<br />
ASEA Allmänna Svenska Elektriska AB<br />
AWB Afrikaner Weerstandbeweging<br />
BCM Black C<strong>on</strong>sciousness Movement<br />
BTLS Black Translati<strong>on</strong>s and Literary Services<br />
CAP Commu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ty Arts Project<br />
CCIA Commissi<strong>on</strong> of <strong>the</strong> Churches <strong>on</strong><br />
Internati<strong>on</strong>al Affairs<br />
CCN Council of Churches of Namibia<br />
COSAS C<strong>on</strong>gress of South African Students<br />
COSATU C<strong>on</strong>gress of South African Trade U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>s<br />
CSM Church of Sweden Missi<strong>on</strong> (Svenska<br />
kyrkans missi<strong>on</strong>)<br />
DN Dagens Nyheter<br />
DRC Dutch Reformed Church<br />
DRCA Dutch Reformed Church in Africa (Die<br />
Niederduitse Gereformeerde Kerk in<br />
Afrika)<br />
DRMC Dutch Reformed Missi<strong>on</strong> Church<br />
DWEP Domestic Workers and Employers<br />
Project<br />
EAB Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Advice Bureau<br />
ECT Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Centre Trust<br />
EFK Evangeliska Frikyrkan<br />
EFS Evangeliska Fosterlandsstiftelsen<br />
ELC Evangelical Lu<strong>the</strong>ran Church<br />
ELCSA Evangelical Lu<strong>the</strong>ran Church in<br />
Sou<strong>the</strong>rn Africa<br />
EMPSA Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>toring Programme in<br />
South Africa<br />
EMW Evangelisches Missi<strong>on</strong>swerk (Hamburg)<br />
Fedtraw <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Federati<strong>on</strong> of Transvaal Women.<br />
FH Frikyrkan Hjälper<br />
FKG Frikyrkliga Gymnasiströrelsen<br />
FKS Frikyrkliga Studentrörelsen<br />
FN Förenta nati<strong>on</strong>erna<br />
FOCCISA Fellowship of councils of churches in<br />
Sou<strong>the</strong>rn Africa<br />
FRELIMO Frente de Libertaçao de Moçambique<br />
FS Frikyrkliga Studieförbundet (i dag<br />
Studieförbundet Bilda)<br />
Gal Galaterbrevet<br />
GPS Global Peace Service<br />
HF Helgelseförbundet<br />
ICCO Interkerkelijke coordinatie commissie<br />
<strong>on</strong>twikkelingsprojeten (Nederländerna)<br />
ICT Institute for C<strong>on</strong>textual <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology<br />
IFP Inkatha Freedom Party<br />
ISAK Isolera Sydafrika-kommittén<br />
IU Internati<strong>on</strong>ella utskottet (Svenska<br />
Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden)<br />
Jak Jakobs brev<br />
174 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
JCSA Joint Committee of South Africa<br />
KFUK/M Kristliga före<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen av unga<br />
kvinnor/unge män<br />
KGF Kristliga Gymnasistförbundet<br />
KI Kristna institutet<br />
KRISS Kristna studentrörelsen i Sverige<br />
KU Kyrkans ungdom<br />
LO Landsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>en<br />
LPI Life and Peace Institute (Liv och Fredinstitutet)<br />
LSU Landsrådet för Sveriges<br />
ungdomsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er<br />
Luk Lukasevangeliet<br />
LVF Lu<strong>the</strong>rska världsförbunet<br />
MAWU Metal and Allied Workers U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong><br />
MR Mänskliga rättigheter<br />
NECC Nati<strong>on</strong>al Educati<strong>on</strong> Crisis<br />
Committee/Nati<strong>on</strong>al Educati<strong>on</strong><br />
Coordinating Committee<br />
NGKA Die Niederduitse Gereformeerde Kerk in<br />
Afrika<br />
NGO N<strong>on</strong>governmental orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong><br />
NHK Nederduitsch Hervormde Kerk<br />
NIM Network of Independent Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tors<br />
NP Nati<strong>on</strong>al Party<br />
NRC Nati<strong>on</strong>al Recepti<strong>on</strong> Committee<br />
OPIC Olof Palmes Internati<strong>on</strong>ella Centrum<br />
PAC Pan-Africa<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>st C<strong>on</strong>gress of Aza<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a<br />
(Sydafrika)<br />
PADRIGU Peace and Development Research,<br />
Göteborgs u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet (Instituti<strong>on</strong>en för<br />
freds och utvecklingsforsk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng)<br />
PCR Programme to Combat Racism<br />
PEMSA Peace Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>toring in South Africa<br />
RA Riksarkivet<br />
RENAMO Resistência Naci<strong>on</strong>al Moçambicana<br />
RKK Romersk katolska kyrkan<br />
RKU Riksförbundet Kyrklig Ungdom<br />
Rom Romarbrevet<br />
SACBC Sou<strong>the</strong>rn African Catholic Bishops’<br />
C<strong>on</strong>ference<br />
SACC South African Council of Churches<br />
SACTU South African C<strong>on</strong>gress of Trade U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>s<br />
SADCC Sou<strong>the</strong>rn African Development<br />
Coordinati<strong>on</strong> C<strong>on</strong>ference<br />
SADF South African Defence Force<br />
SADWA South African Domestic Workers<br />
Associati<strong>on</strong><br />
SAM Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
SAMSA Samarbete för södra Afrika<br />
SAP South African Police<br />
SAU Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>ens Ungdom<br />
SEC Swedish Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Council (Svenska<br />
Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden)<br />
SEF Student Emergency Fund<br />
SEN Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden<br />
SFN Svenska FN-förbundet<br />
SFR Sveriges Frikyrkoråd<br />
SFS Sveriges Förenade Studentkårer<br />
SIDA Swedish Internati<strong>on</strong>al Development<br />
Authority (Styrelsen för <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ell<br />
utveckling)<br />
SIEFSA Steel, Ir<strong>on</strong> and Engineering Federati<strong>on</strong><br />
of South Africa<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 175
SKM Svenska kyrkans missi<strong>on</strong><br />
SKR Sveriges Kristna Råd<br />
SKS Sveriges Kristliga Studentrörelse<br />
SKS Sveriges kyrkliga studieförbund (idag<br />
Sensus)<br />
SKU Sveriges Kristna Ungdomsråd<br />
SMF Svenska Missi<strong>on</strong>sförbundet<br />
SMR Svenska missi<strong>on</strong>srådet<br />
SMU Svenska Missi<strong>on</strong>sförbundets Ungdom<br />
SPCC Soweto Parents Crisis Committee<br />
SPRO-CAS Study Project <strong>on</strong> Christia<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ty in<br />
Apar<strong>the</strong>id Society<br />
SSU Sveriges Socialdemokratiska<br />
Ungdomsförbund<br />
SUCA Student U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong> for Christian Acti<strong>on</strong><br />
SUL Sveriges Ungdomsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>ers<br />
Landsråd<br />
SWAPO South West Africa People’s Orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>zati<strong>on</strong><br />
TACSA <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Alliance Church in South Africa<br />
TCO Tjänstemännens Centralorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong><br />
UD Utrikesdepartementet<br />
UDF U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ted Democratic Fr<strong>on</strong>t<br />
UMC U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ted Methodist Church<br />
UNISA U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versity of South Africa<br />
UNITA U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ão Naci<strong>on</strong>al pela Independência<br />
Total de Angola<br />
Upp Uppenbarelseboken<br />
URCSA U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ting Reformed Church in Sou<strong>the</strong>rn<br />
Africa<br />
WACC World Associati<strong>on</strong> for Christian<br />
Commu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cati<strong>on</strong> (L<strong>on</strong>d<strong>on</strong>)<br />
WARC World Alliance of Reformed Churches<br />
WCC World Council of Churches (Kyrkornas<br />
världsråd)<br />
WCRP World C<strong>on</strong>ference <strong>on</strong> Religi<strong>on</strong> and Peace<br />
WCRP/SAC World C<strong>on</strong>ference <strong>on</strong> Religi<strong>on</strong> and<br />
Peace, South African Chapter<br />
ZANU Zimbabwe African Nati<strong>on</strong>al U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong><br />
ZANU-PF Zimbabwe African Nati<strong>on</strong>al U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong> -<br />
Patriotic Fr<strong>on</strong>t<br />
ZAPU Zimbabwe African People’s U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong><br />
176 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Källor samt litteratur för läs<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
Intervjuer med Eskil Albertss<strong>on</strong> 2006-05-10,<br />
Axel-Ivar Berglund 2006-10-24, Tore Bergman 2006-<br />
04-20, Birgitta Karlström Dorph 2006-11-14,<br />
Tore Gunnarss<strong>on</strong> 2006-05-10, Tord Harlin 2006-06-<br />
09, Jan Hen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngss<strong>on</strong> 2006-05-22, Lennart Henrikss<strong>on</strong><br />
2006-06-13, Mats Hermanss<strong>on</strong> 2006-06-12,Olof<br />
Hjälmefjord 2006-05-10, Bertil Högberg 2006-04-26,<br />
Margareta Ingelstam 2006-11-07, Olof Lövestam<br />
2006-05-16, Evert Nilss<strong>on</strong> 2006-05-09, Rolf<br />
Nordström 2006-10-02, Anders Nyberg 2006-07-19,<br />
Gunne Oscarss<strong>on</strong> 2006-05-09, Lennart Renöfält 2006-<br />
10-11, Björn Ryman 2006-06-09, Ingrid Eckerdal<br />
Wikström 2006-05-16 och Lester Wikström 2006-05-<br />
16.<br />
Skriftlig <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rvju med June Abrahamss<strong>on</strong> i början av<br />
november 2006<br />
Bengtss<strong>on</strong>, Arne: Låt rätten flöda fram! En debattbok<br />
om biblisk väckelse, socialt ansvar och Sydafrika. HF:s<br />
förlag 1989. ISBN 91-7218-111-7<br />
Berglund, Axel-Ivar: Zulu Thought-Patterns and<br />
Symbolism. Indiana U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versity Press 1989. ISBN 0-<br />
253-21205-7<br />
Curle, Adam: Kraften som förvandlar. Synpunkter på<br />
ickevåld. Carlss<strong>on</strong>s 1992. ISBN 91-7798-601-6<br />
Engdahl, Hans SA: Början till slutet. Politik och kyrkor<br />
i Sydafrika. Verbum 1986. ISBN 91-526-1398-4<br />
En utma<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng för kyrkan. Kairosdokumentet och<br />
Evangelikalt vittnesbörd i Sydafrika. SMU 1987<br />
Ett sekel i Herrens tjänst. En jubileumsbok om<br />
Helgelseförbundet 1887-1987. HF:s förlag. ISBN 91-<br />
7218-093-5<br />
Ewald, J<strong>on</strong>as och Thörn, Håkan: Fredsövervak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng i<br />
Sydafrika. En utvärdering av ett samarbete mellan<br />
svenska och sydafrikanska orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>er. Svenska FNförbundet<br />
1994. ISBN 91 7294 046 8 – Engelsk<br />
upplaga: Peace mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>toring in South Africa. An<br />
evalutati<strong>on</strong> of a cooperati<strong>on</strong> between Swedish and<br />
South African orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>s. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Swedish UN<br />
Associati<strong>on</strong> 1994. ISBN 91 7294 047 6<br />
Gustafss<strong>on</strong>, Ove: Ett engagemang för södra Afrika<br />
växer fram, i Från Gamla 7:an till St Per och världens<br />
ände. En exposé över Filadelfiaförsamlingens i<br />
Uppsala 90-åriga verksamhet. ISBN 91-631-9394-9<br />
Hambisana. Studier om missi<strong>on</strong> i södra Afrika. Svenska<br />
Alliansmissi<strong>on</strong>en och Frikyrkliga studieförbundet<br />
1987<br />
Hambisana – ett steg till. Utgivare ej angivna men<br />
samma som föregående. 1988(?)<br />
Harlin, Tord: Spirit and Truth. Religious Attitudes and<br />
Life Involvements of 2200 African Students. Doctoral<br />
dissertati<strong>on</strong> at <strong>the</strong> <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ological Faculty of <strong>the</strong><br />
U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versity of Uppsala 1973<br />
Henrikss<strong>on</strong>, Lennart: A Journey with Apar<strong>the</strong>id. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g><br />
Dutch Reformed Church in South Africa in debate with<br />
<strong>the</strong> World Alliance of Reformed Churches 1960-1998.<br />
Lund U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versity, Department of <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology and<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 177
Religious Studies, Missiology with Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology, Licentiate’s dissertati<strong>on</strong>, September 21, 2005<br />
Hermanss<strong>on</strong>, Mats: Missi<strong>on</strong> i retur. Ett inslag i Svenska<br />
kyrkans missi<strong>on</strong>. Nr 14 i serien MISSIO, Svenska<br />
Institutet för Missi<strong>on</strong>sförsk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng, 1999. ISSN 1101 -<br />
6701<br />
Isolera apar<strong>the</strong>id. En undersök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng utförd av Isolera<br />
Sydafrika-kommittén på uppdrag av Svenska<br />
ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska nämnden. Stockholm 1983<br />
Jerkeby, Rachel Norborg: I livets tjänst. Om Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a<br />
40 år. Libris 2006. ISBN 91-7195-812-6<br />
Kamp mot apar<strong>the</strong>id. Yttrande över<br />
Sydafrikakommitténs betänkande Svensk<br />
sydafrikapolitik. 1984. 13 sidor. Avgivet av SEN, SKU<br />
och SMR.<br />
Kampen mot rasismen. Gummess<strong>on</strong>s 1972. ISBN 91-<br />
7070-326-4<br />
Loubser, JA: <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Apar<strong>the</strong>id Bible. A Critical Review of<br />
Racial <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology in South Africa. Maskew Miller<br />
L<strong>on</strong>gman 1987. ISBN 0 636010015<br />
Mandela, Nels<strong>on</strong>: Den långa vägen till frihet. Rabén<br />
Prisma 1994. ISBN 91-518-2462-0<br />
Missi<strong>on</strong> genom hundra år. 1982-1992.<br />
Fribaptistsamfundets Förlag 1991. ISBN 91-630-0715-0<br />
Missi<strong>on</strong> vad är det? Liten illustrerad missi<strong>on</strong>skatekes<br />
inför 80-talet. SKEAB Verbum 1979<br />
No<strong>on</strong>an, Patrick: <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>y’re Bur<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng <strong>the</strong> Churches. Paul<br />
& Co Pub C<strong>on</strong>sortium 2005. ISBN 1919931465<br />
Ryan, Colleen: Beyers Naudé. Pilgrimage of Faith.<br />
David Philip, Cape Town & Johannesburg, Wm. B.<br />
Eerdmans, Grand Rapids och Africa World Press,<br />
Trent<strong>on</strong>, N.J., 1990. ISBN 0-86486-156-7 – 2nd editi<strong>on</strong><br />
2005 davidphilip classics. ISBN 0-86486-668-2<br />
Ryman, Björn: Lu<strong>the</strong>rhjälpens första 50 år 1947‒1997.<br />
Verbum 1997. ISBN 91-526-2505-2<br />
Sarja, Karin: <str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>Ännu en syster till Afrika<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>: Trettiosex<br />
kvinnliga missi<strong>on</strong>ärer i Natal och Zululand 1876‒1902.<br />
Doktorsavhandling 2002. ISBN 91-85424-77-3<br />
Skriftliga uppgifter från Rune Korswing,<br />
Metodistkyrkan<br />
South Africa Alive with Possibility.<br />
www.southafrica.info<br />
Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämndens arkiv, de delar som<br />
finns hos Riksarkivet<br />
Svenska ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska nämndens utred<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng om svenskt<br />
ek<strong>on</strong>omiskt engagemang i södra Afrika jämte<br />
slutsatser och handlingsprogram. Utgiven av Svenska<br />
ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska nämnden<br />
Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämndens årsberättelser 1971-<br />
1993<br />
Thunberg, Anne-Marie och Lars (red.): Kyrka –<br />
Revoluti<strong>on</strong> – Struktur. Gummess<strong>on</strong>s 1967, andra<br />
upplagan<br />
Tvångsförflytt<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Svart verklighet i Desm<strong>on</strong>d Tutus<br />
Sydafrika. Petra.Klippan 1984. ISBN 91-7852-020-7<br />
(Originalets titel: Relocati<strong>on</strong>s. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> churches report <strong>on</strong><br />
forced removals in South Africa)<br />
178 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Uppgifter avseende Metodistkyrkan lämnade av<br />
pastor Rune Korswing<br />
Vancouver to Canberra 1983‒1990. Report of <strong>the</strong><br />
Central Committee to <strong>the</strong> Seventh Assembly of <strong>the</strong><br />
World Council of Churches. Edited by Thomas F.<br />
Best. WCC Publicati<strong>on</strong>s, Geneva, 1990<br />
Wikipedia. www.wikipedia.org<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 179
Foto/bildkällor<br />
Där fotografen ej kunnat identifieras<br />
anges bildkällan.<br />
Sida<br />
5 Kan vi förstå varann? Foto: Leif Gustavss<strong>on</strong><br />
8 Röd och gul och vit och svart gör detsamma har<br />
han sagt... Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
11 1 Kor 1:27-28 Foto: Anders <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>anz<strong>on</strong><br />
12 Apar<strong>the</strong>id Foto: Elisabeth Nilss<strong>on</strong><br />
13 Också apar<strong>the</strong>id. Foto: Fredrik Ivarss<strong>on</strong><br />
14 Begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Foto: Marie Nordström<br />
14 Apar<strong>the</strong>ids soldater och poliser var farliga.<br />
Foto: Peter Magubane<br />
15 Crossroads var ett stort »squatter camp<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> utanför<br />
Kapstaden. Foto: Axel-Ivar Berglund<br />
17 Hector Peters<strong>on</strong>-m<strong>on</strong>umentet i Soweto.<br />
Foto: Lennart Henrikss<strong>on</strong><br />
16 M<strong>on</strong>ument till minne av Sharpeville.<br />
Foto: Lennart Henrikss<strong>on</strong><br />
18 Desm<strong>on</strong>d Tutu och Lars B Stenström i<br />
Storkyrkan 1984. Foto: Jim Elfström<br />
19 Desm<strong>on</strong>d Tutu. Foto: Jim Elfström<br />
22 Per Svenss<strong>on</strong> och Gu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>lla Johanss<strong>on</strong> i akti<strong>on</strong> på<br />
Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska u-veckan. Foto: Jim Elfström<br />
24 Affisch ur Afrikagruppernas arkiv.<br />
25 Oliver Tambo och Olof Palme 1986.<br />
Foto: Jim Elfström.<br />
26 Affisch ur Afrikagruppernas arkiv.<br />
29 Affischer ur Afrikagruppernas arkiv.<br />
30 Kyrkornas U-forum och ISAK. Affisch ur<br />
Afrikagruppernas arkiv.<br />
30 Hela världens kyrkor bad för Sydafrika. AGIS<br />
31 På uppma<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng av Kyrkornas Världsråd bad världens<br />
kyrkor för Namibia. AGIS<br />
32 Dem<strong>on</strong>strati<strong>on</strong> för ANC och bojkott av<br />
Sydafrika. Fotograf: Jim Elfström.<br />
33 Sundby och Wallenberg. Foto: Scanpix<br />
37 Svensk Veckotid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng 1972–1975.<br />
39 Apar<strong>the</strong>ids poliser 1980. Foto: Peter Magubane<br />
43 Hans <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>an Franck i dem<strong>on</strong>strati<strong>on</strong>ståg i<br />
Stockholm 1982. Foto: John Nau. AGIS<br />
44 Fängelse. Foto: Axel-Ivar Berglund<br />
45 Den sydafrikanska legati<strong>on</strong>ens avslag på visumansök<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng.<br />
SEN/RA<br />
46 Brev från EAB. EAB/SEN/RA<br />
46 Tackbrev från stipendiat. EAB/SEN/RA<br />
48 Meddelande från legati<strong>on</strong>en i Pretoria. SEN/RA<br />
49 Tackbrev från stipendiater. EAB/SEN/RA<br />
51 Den ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska processen pågår.<br />
URCSA/SEN/RA<br />
54 Torrdass i Onvermacht Resettlement Area 1982.<br />
Foto: Gustaf Ödquist.<br />
55 NECC. NECC/SEN/RA<br />
56 NECC-k<strong>on</strong>ferens. NECC/SEN/RA<br />
58 »Vit<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> privatskola och en »svart<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> skola.<br />
Foto: Lennart Henrikss<strong>on</strong><br />
60 Ur Financial Mail 25 maj 1990.<br />
Promat/SEN/RA<br />
60 Rekommendati<strong>on</strong>. Promat/SEN/RA<br />
61 Frank Chikane. Foto: Jim Elfström<br />
180 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
62 Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Centret i Durban den första samlingen<br />
för Social Acti<strong>on</strong> Groups. Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a<br />
Council of Churchse<br />
63 Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Centret i Durban omringas av soldater<br />
i pansarvagnar. Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a Council of<br />
Churches<br />
63 Hans Kûng besökte Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Centret i<br />
Durban 1986. Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a Council of Churches<br />
64 I mars 1987 besökte Desm<strong>on</strong>d Tutu, <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> generalsekreterare<br />
i SACC, Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Centret i<br />
Durban. Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a Council of Churches<br />
65 Legal Resource Center i Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Centret i<br />
Durban 1992. Foto: Henrik Dammberg<br />
66 Den katolske ärkebiskopen De<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s Hurley .<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a/SEN/RA<br />
67 Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as direktor Paddy Kearney har tagits av<br />
säkerhetspolisen den 26 augusti 1985.<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a Council of Churches<br />
67 De nordiska biskoparnas uttalade stöd uppmärksammades<br />
och uppskattades.<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a Council of Churches<br />
69 Frank Chikane. Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a Council of Churches<br />
70 Vit tiggare i Sydafrika 1994.<br />
Foto: Axel-Ivar Berglund<br />
71 <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of Islam/SEN/RA<br />
73 <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Call of Islam/SEN/RA<br />
74 »Cry. <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> beloved country<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>.<br />
Foto: Peter Magubane<br />
76 Ur Skotavilles katalog 1989. Skotaville<br />
Publishers/SEN/RA<br />
77 Taurus/SEN/RA<br />
78 <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> New African 20 mars 1989. SEN/RA<br />
79 <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> New African 1-6 maj 1989. SEN/RA<br />
79 Nels<strong>on</strong> Mandela. Foto: Jim Elfström<br />
80 Mandela. Foto: Jim Elfström<br />
81 Nels<strong>on</strong> Mandela. AGIS<br />
81 Affisch Afrikagrupperna.<br />
81 Mandela talar i Uppsala domkyrka.<br />
Foto: Jim Elfström<br />
82 Del av brev från Siza Ntshakala januari 1990<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> New African/SEN/RA<br />
88 Beyers Naudé. Foto: Lars Hermeklint<br />
92 Oscarsberg. Svenska kyrkans arkiv<br />
94 Svenska kyrkans missi<strong>on</strong>. Foto: Jim Elfström<br />
95 Björn Ryman. Foto: Jim Elfström<br />
96 Missi<strong>on</strong>är Bengt Johanss<strong>on</strong>. Foto: Klas Hanss<strong>on</strong><br />
97 Per Svenss<strong>on</strong> och Allan Boesak i samspråk.<br />
Foto: Gösta Imberg<br />
98 Beyers Naudé och Hans SA Engdahl i Uppsala.<br />
Foto: Jim Elfström<br />
99 Befrielsesoldater i Rhodesia på 1970-talet<br />
Foto: Tord Harlin<br />
100 Robert Mugabe och Olof Palme på ett hotellrum<br />
i Genève 1976. Foto: Tord Harlin<br />
100 Tord Harlins artikel i Upsala Nya Tid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng om<br />
Mugabes och Palmes möte.<br />
102 På egna ben... Foto: Fred Kristing<br />
104 Vad är en kamrat? Svenska kyrkans arkiv<br />
106 Pojke. Foto: Carl Ellwyn<br />
107 Vem skall ha led<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen? Foto: Elisabeth Nilss<strong>on</strong><br />
111 Missi<strong>on</strong>ärerna Olof Hjälmefjord och Evert<br />
Nilss<strong>on</strong> med pastor Lovemore Manaka.<br />
Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
112 Studiegrupp på 1980-talet.<br />
Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 181
113 Kyrkbygget i Kabokwe<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> förbereds.<br />
Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
113 Phumelela Bible College<br />
Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
114 Allianskyrkan i Kabokwe<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>.<br />
Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
120 Kyrka som tjänat ut i Malakutu, White River<br />
Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
125 Ejrakyrkan. Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en<br />
131 Colin Foy. Foto: Christian Da<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>elss<strong>on</strong>/Dagen<br />
132 Karl-Axel Elmqvist, Oliver Tambo och Lindiwe<br />
Mabusa. Foto: Samuel Migård<br />
135 Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>as fredspris 1978. Foto: Per Anders<br />
Thunqvist<br />
136 Lars Hulth, Jan Hen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngss<strong>on</strong> med flera utanför<br />
Sydafrikas legati<strong>on</strong>, 1983. AGIS<br />
137 Bojkotten mot Shell. Foto: Krister Hanss<strong>on</strong><br />
138 Ungdom på marsch i Sydafrika. Foto: Marie<br />
Nordström<br />
140 Vävnad från ELC Art and Craft Center.<br />
Foto: Leif Gustavss<strong>on</strong><br />
140 Unga dansare övar hos CAP. CAP/SEN/RA<br />
141 Statyett från ELC Art and Craft Center.<br />
Foto: Leif Gustavss<strong>on</strong><br />
142 Repetiti<strong>on</strong> hos CAP. CAP/SEN/RA<br />
143 Oblatbageriet i KwaZamokuhle.<br />
Foto: Klas Hanss<strong>on</strong><br />
144 Eshiyane. Svenska kyrkans arkiv<br />
145 Sånggruppen Fjedur. AGIS<br />
145 Fjedur. Freedom is coming.<br />
146 Amandla sånghäfte<br />
148 Längst till höger syns Fjedurs ledare Anders<br />
Nyberg. Foto: Jim Elfström.<br />
149 »Länge leve livet!<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> – en av Fjedurs mest sjungna<br />
sånger.<br />
153 <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>an Skoglund. Foto: Marie Nordström<br />
154 17 januari 1994. EMPSA-övervakare möter ungdomar<br />
från IFP. Foto: Bo Pehrs<strong>on</strong><br />
155 22 januari 1994. Begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng. Foto: Bo Pehrs<strong>on</strong><br />
155 22 januari 1994. EMPSA-övervakaren Bo<br />
Pehrs<strong>on</strong> från Sigtuna markerar EMPSA:s<br />
närvaro vid begrav<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen.<br />
155 18 februari 1994. EMPSA-övervakare rånade.<br />
Foto: Bo Pehrs<strong>on</strong><br />
156 Valövervak<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng 1994. I mitten Karin Nyberg<br />
Fleisher. Foto: Mari Ternbo<br />
158 Mandela. IKON Svenska Kyrkan<br />
158 Bu<strong>the</strong>lezi. IKON Svenska Kyrkan<br />
160 1992 deltog Nomabelu Mvambo-Dandala och<br />
Sue Britt<strong>on</strong> från Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a i Durban i Trai<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng<br />
for trainers i Sigtuna. Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a Council of<br />
Churches<br />
161 Det är idag det avgörs vad barnet skall bli.<br />
Foto: Elisabeth Nilss<strong>on</strong><br />
164 FW de Klerks och Mangosuthu Bu<strong>the</strong>lezis.<br />
Foto: Benny Gool.<br />
166 Umpumulo prästseminarium.<br />
Foto: Axel-Ivar Berglund<br />
167 Boesak. Foto: Lennart Henrikss<strong>on</strong><br />
168 Skrattande barn. Svenska kyrkans arkiv<br />
169 1 Mos 9:13. Foto: Axel-Ivar Berglund<br />
171 AGIS<br />
182 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Index<br />
A<br />
Abisai Shejavali 42<br />
Abraham 13<br />
Abrahamss<strong>on</strong>, June 162<br />
Adolfss<strong>on</strong>, Tage 129<br />
Africa Press 78, 79, 80<br />
African Independent Churches 63<br />
African Scholarship Fund 51<br />
Afrikagrupperna i Sverige 157<br />
AGIS 42, 104, 137, 138, 139, 151, 180,<br />
181, 182<br />
Aglert, Per-Arne 135<br />
Albertss<strong>on</strong>, Eskil 91, 122, 123, 124,<br />
177<br />
Alexandra 89<br />
ANC 10, 16, 25, 32, 72, 78, 82, 83,<br />
100, 135, 139, 152, 155, 157, 164<br />
Anderss<strong>on</strong>, Gunnar 157<br />
Anderss<strong>on</strong>, Henny 129<br />
Anderss<strong>on</strong>, Matilda 127<br />
Anderss<strong>on</strong>, Sten 83, 187<br />
Angola 22, 72, 83, 151, 173<br />
Apar<strong>the</strong>id 5, 6, 9‒17, 22, 25, 29, 33,<br />
36, 38, 45, 51, 52, 57, 59, 66, 68,<br />
72‒75, 77, 84, 88, 89, 90, 96, 97,<br />
103, 104‒107, 109, 110, 113‒115,<br />
119‒125, 128‒130, 132, 140, 142,<br />
147, 151, 152, 165, 166‒169, 170,<br />
172<br />
Apostlagär<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngarna 174<br />
ASEA 6, 25, 32, 33, 34, 35, 174<br />
Asinge<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> Relief Fund 134<br />
Asinge<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>f<strong>on</strong>den 109<br />
Assemblies of God 130, 131<br />
Assemblies of God Associati<strong>on</strong><br />
130<br />
Auala, Le<strong>on</strong>ard 108<br />
AWB 163<br />
Axelss<strong>on</strong>, Olle 31<br />
Ayob, Ishmail 84<br />
B<br />
BCM 98, 167, 174<br />
Bengtss<strong>on</strong>, Arne 126, 127<br />
Bered<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngen för huma<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tärt<br />
bistånd 135<br />
Berglund, Axel-Ivar 98, 142<br />
Bergman, Tore 47, 94, 97, 98, 99,<br />
101, 135, 144<br />
Bhambayi 154<br />
Bingle, Keith 46, 50<br />
Björklund, Ellen 129<br />
Black Sash 95, 96<br />
Black Translati<strong>on</strong>s and Literary<br />
Services 78, 174<br />
Boberg, Lena 131<br />
Boesak, Allan 77, 97, 105, 167, 168<br />
Boipat<strong>on</strong>g 152<br />
Bophuthatswana 40, 41, 163<br />
Botha, Pik 109<br />
Botswana 125<br />
Brandell, Florence Laag 90, 91<br />
Breytenbach, Breyten 77<br />
Brits 6, 54, 55<br />
Broederb<strong>on</strong>d 89<br />
Budapest 150<br />
Bulawayo 31, 102, 103<br />
Bull, Amy 127<br />
Burundi 83<br />
Bu<strong>the</strong>lezi 182<br />
Bäckman, Margaret 135<br />
C<br />
Call of Islam 6, 72, 73, 181<br />
Canterbury 28<br />
CAP 140, 142, 174, 182<br />
Caritas i Tyskland 67<br />
Carlss<strong>on</strong>, Ingvar 83<br />
CCIA 28, 36, 174<br />
CCN 42, 108, 174<br />
Central Missi<strong>on</strong> Press 129<br />
Chikane, Frank 42, 61, 69, 84, 90,<br />
135, 180, 181<br />
Chikane, Moss 50, 84<br />
Chipata-uttalandet 15<br />
Church of Sweden Missi<strong>on</strong><br />
(Svenska kyrkans missi<strong>on</strong>) 174<br />
Coetzee, J. M. 76<br />
Commissi<strong>on</strong> of <strong>the</strong> Churches <strong>on</strong><br />
Internati<strong>on</strong>al Affairs 174<br />
Committee, Release Mandela 78<br />
COSAS 55, 57, 174<br />
COSATU 69, 72, 174<br />
Cottesloe 165, 166<br />
Council of Churches of Namibia<br />
174<br />
Crossroads 15, 41, 180<br />
D<br />
Dagens Nyheter 31, 33, 76, 109, 174<br />
Dahlén, Olle 28, 36<br />
Dala-Floda 144, 149<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 183
Delmas 44, 50<br />
Diako<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a 6, 7, 63, 68, 69‒72, 78,<br />
88, 132, 134, 157, 160, 178, 181, 182<br />
Die Niederduitse Gereformeerde<br />
Kerk in Afrika 174, 175<br />
Die Trojaanse Perd 78<br />
Disraeli, Benjamin 60<br />
Domestic Workers and Employers<br />
Project 64, 174<br />
Dorph, Birgitta Karlström 20, 48,<br />
64, 83, 84, 85, 177<br />
DRC 103, 165, 166, 167, 168, 174<br />
DRCA 52, 168, 174<br />
DRMC 52, 168, 174<br />
Duarte, Jessie 49<br />
Dume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>, Kleopas 108<br />
Durban 57, 58, 59, 62, 63, 64, 65,<br />
68, 80, 82, 91, 96, 110, 124, 125,<br />
127, 131, 135, 147, 154, 160, 181, 182<br />
Dutch Reformed Church 6, 51, 52,<br />
174, 177<br />
Dutch Reformed Church in<br />
Africa (Die Niederduitse<br />
Gereformeerde Kerk in Afrika)<br />
174<br />
Dutch Reformed Missi<strong>on</strong> Church<br />
52, 174<br />
DWEP 64, 174<br />
E<br />
EAB 46, 48, 49, 50, 51, 90, 165, 174,<br />
180<br />
Eastern Cape 72<br />
ECT 63, 64, 65, 174<br />
Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Centre Trust 63, 174<br />
Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Eminent Pers<strong>on</strong>s 152<br />
Ecume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cal Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>toring<br />
Programme in South Africa 152,<br />
174<br />
Edvinss<strong>on</strong>, Åke 147, 189<br />
EFK 124, 128, 174<br />
ELC 140, 141, 142, 144, 174, 182<br />
ELC Art and Craft Center 140,<br />
142, 144, 182<br />
ELCSA 96, 97, 167, 174<br />
Electrolux 32<br />
Elmquist, Karl-Axel 132, 135<br />
Emanuelss<strong>on</strong>, Oscar 124<br />
EMPSA 7, 151‒155, 157, 160, 162,<br />
163, 174, 182<br />
EMW 76, 174<br />
Engdahl, Barbro och Hans<br />
(S.A.)81, 97, 98, 107, 147, 177, 181<br />
England 99, 101, 109<br />
Engström, Olle 28, 36, 134<br />
Esack, Farid 73<br />
Esselte 77<br />
Eshiyane 95, 142<br />
Evangelical Witness in South<br />
Africa 62<br />
Evangelisches Missi<strong>on</strong>swerk<br />
(Hamburg) 174<br />
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen<br />
174<br />
Evangeliska Frikyrkan 124, 174<br />
Evangeliskt vittnesbörd i<br />
Sydafrika<br />
Ewald, J<strong>on</strong>as 159<br />
F<br />
FEDTRAW 49, 174<br />
Fellowship of councils of<br />
churches in Sou<strong>the</strong>rn Africa 174<br />
Femte Moseboken 174<br />
Filadelfiaförsamlingen i Uppsala<br />
130<br />
Fjedur 7, 144, 145, 146, 147, 149, 161,<br />
182<br />
Fjellstedtska skolan 146<br />
FKS 160, 161, 174<br />
Flygare, Karl Ludvig 94<br />
FN 26, 75, 108, 139, 152, 156, 158,<br />
174, 175, 177<br />
Folkpartiets ungdomsförbund 184<br />
Foy, Colin La 130, 131<br />
Franck, Hans <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>an 43, 44, 45,<br />
180<br />
FRELIMO 128, 174<br />
Frente de Libertaçao de<br />
Moçambique 174<br />
Frikyrkan Hjälper 7, 134, 174<br />
Frikyrkliga Gymnasiströrelsen 174<br />
Frikyrkliga Studentrörelsen 174<br />
Frikyrkliga Studieförbundet 174,<br />
177<br />
Fristedt, Frans Le<strong>on</strong>ard 94<br />
Frostin, Per 107<br />
Från Gamla 7:an till St Per 130, 177<br />
Fund Raising Act 87<br />
Furberg, Tore 28, 30, 94, 95<br />
Första Korinthierbrevet 174<br />
Första Moseboken 174<br />
G<br />
Galaterbrevet 174<br />
Geijer, Lennart 45<br />
Genève 44, 52, 53, 75, 100, 103, 152,<br />
153, 160, 181<br />
Gibs<strong>on</strong>, Urban 53<br />
Global Peace Service 72, 174<br />
Gordimer, Nadine 76, 77<br />
184 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Gowe<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>us, Peder och Ulla 142<br />
Grantén, Vivica 158, 188<br />
Green, Hans 34<br />
Groll, Lennart 44<br />
Guinea Bissau 22<br />
Gunnarss<strong>on</strong>, Ingrid och Tore 118,<br />
120, 121, 177<br />
Gustafss<strong>on</strong>, Ove 130, 131<br />
<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>anss<strong>on</strong>, Peter 158<br />
Göteborg 42, 162<br />
H<br />
Hambisana 91, 110, 111, 121, 123, 177<br />
Hamilt<strong>on</strong> Commissi<strong>on</strong> for<br />
Evangelisati<strong>on</strong> 67<br />
Hammarskjöldsf<strong>on</strong>den 77<br />
Ha<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>, Chris 90<br />
Harlin, Gunnel och Tord 94, 100,<br />
101, 103, 177, 181<br />
Healing of memories 95, 96<br />
Hedberg, Gösta 26, 32<br />
Hede<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>us, Ingemar 109<br />
Helander, Gunnar 7, 97, 109, 110<br />
Helgelseförbundet 7, 89, 112, 116,<br />
124, 125, 126, 127, 128, 134, 174, 177<br />
Helgess<strong>on</strong>, Alf 129<br />
Hen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ngss<strong>on</strong>, Jan 136, 137, 138, 139,<br />
177, 182<br />
Henrikss<strong>on</strong>, Lennart 7, 165, 177,<br />
180, 182<br />
Hermanss<strong>on</strong>, Mats 94, 104, 105,<br />
106, 177<br />
Herodes 13<br />
Hjelm K. A. 110<br />
Hjälmefjord 111, 115, 116, 117, 177,<br />
181<br />
Hjälmefjord, Olof 111, 115, 116, 117,<br />
177, 181<br />
Hjälmefjord, Runa<br />
Hodann, Jan 157<br />
Homelands 10<br />
Huddlest<strong>on</strong>, Trevor 151<br />
Hulth, Lars 136, 138, 182<br />
Hurley, De<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>s 16, 66, 67, 181<br />
Husén, Margareta 20, 44<br />
Häggberg, Emelie 124, 127<br />
Högberg, Bertil 136, 137, 139, 149,<br />
171, 177<br />
Höglund, Cecilia 91<br />
I<br />
ICCO 67, 76, 174<br />
ICT 38, 42, 61, 62, 63, 135, 174<br />
Ingelstam, Lars 161<br />
Ingelstam, Margareta 153, 157, 160,<br />
161, 177<br />
Inkatha 57, 72, 135, 174<br />
Institute for C<strong>on</strong>textual <str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ology<br />
6, 174<br />
Interkerkelijke coordinatie<br />
commissie<br />
<strong>on</strong>twikkelingsprojeten<br />
(Nederländerna) 174<br />
Internati<strong>on</strong>ella<br />
juristkommissi<strong>on</strong>en 44<br />
Invandrarverket 130<br />
ISAK 7, 20, 30, 36, 38, 42, 44, 77,<br />
121, 136, 137, 138, 139, 151, 157, 158,<br />
165, 170, 172, 174, 180<br />
IIU 25, 26, 30, 36, 132, 174<br />
J<br />
Jakobs brev 174<br />
Jerkeby, Rachel Norborg 62, 91,<br />
134<br />
Jesus 11, 13, 68<br />
Johannesburg 16, 38, 44, 48, 55,<br />
57–59, 73, 89, 116, 122, 129, 130,<br />
134, 144, 149, 152, 153, 155, 163,<br />
165, 178<br />
Johanss<strong>on</strong>, Elsie 129<br />
Johanss<strong>on</strong>, Lena 20<br />
Johanss<strong>on</strong>, Sture 44<br />
J<strong>on</strong>atanss<strong>on</strong>, Ida 95<br />
J<strong>on</strong>ker, Willy 168<br />
J<strong>on</strong>s<strong>on</strong>, J<strong>on</strong>as 146, 150<br />
Journalisthögskolan 77<br />
K<br />
Kaggeholms folkhögskola 131<br />
Kairosdokumentet 62, 77, 130, 165,<br />
177<br />
Kapstaden 15, 31, 40, 41, 72, 73, 75,<br />
82, 84, 89, 97, 135, 140, 142, 147,<br />
152, 180<br />
Karlskoga 110<br />
Karlss<strong>on</strong>, Jen<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 65<br />
Karlss<strong>on</strong>, Lennart 124<br />
Karlss<strong>on</strong>, Raym<strong>on</strong>d 64, 65<br />
Kastlund, Åke 107, 108<br />
Kathrada, Ahmed 82<br />
Kempt<strong>on</strong> Park 61<br />
KFUK/M 175<br />
KGF 175<br />
Khotso House 38, 165<br />
KI 33, 75, 89, 98, 134, 135, 175<br />
Kistner, Wolfram 46, 165<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 185
Klerksdorp 164<br />
Knutss<strong>on</strong>, Gunborg och Per 129<br />
Knutss<strong>on</strong>, Pelle 157, 158<br />
Korswing, Ann-Marie och Rune<br />
129, 178, 179<br />
Korteboskolan 111, 118<br />
Kretzschmar, Louise<br />
KRISS 136, 160, 161, 175<br />
Kristinehamn 42<br />
KU 104, 139, 175<br />
KwaZamokuhle 7, 143, 144, 182<br />
KwaZulu 94, 124, 147<br />
Kyoto 75<br />
L<br />
Leissner, Maria 138<br />
Lekota, Patrick »Terror<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 47, 50, 85<br />
Leuven 75<br />
Lidingö 5, 61<br />
Life and Peace Institute (Liv och<br />
Fred-institutet) 175<br />
Lindberg,Sven 138<br />
Lindh, Sören 138<br />
LO 20, 23, 27, 31, 156, 158, 175<br />
Loubser J.A. 17, 178<br />
LSU 151, 165, 175<br />
Lukasevangeliet 175<br />
Lund 42, 161, 177<br />
Lundvik, Jan 40, 45<br />
Lusaka 42, 73<br />
Lu<strong>the</strong>rska världsförbundet 67,<br />
107, 108, 150, 167, 175<br />
Luthuli, Albert 110<br />
Lysén 135<br />
Lysén, An<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ka och Erik 135<br />
Lövestam, Olof 94, 95, 97, 105, 177<br />
M<br />
MacMillan Publishers 77<br />
Mag<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>, Einar 143<br />
Magnuss<strong>on</strong>, Åke 31<br />
Malindi, Gcina 50<br />
Malmö 42<br />
Malung 144, 145, 147<br />
Mandela, Nels<strong>on</strong> 10, 30, 73, 79, 81,<br />
83, 90, 127, 139, 152, 164, 181<br />
Mandela, Win<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>e 84<br />
Masemola, Sipho 42<br />
Mass Democratic Movement 82<br />
Melbourne 75<br />
Meyer, Rudolph 42, 187<br />
Miles, John 77<br />
Miller, Elisabeth 44<br />
Mkatshwa, Smangaliso 38<br />
Mkwayi, Wilt<strong>on</strong> 82<br />
Mlange<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>, Andrew 82<br />
Moçambique 22, 95, 100, 101, 110,<br />
118, 119, 125, 128, 129, 151, 173, 174<br />
Mokoena, Aubrey 78<br />
Molefe, Popo 47, 50, 84<br />
Molobi, Eric 41, 58, 85<br />
Moss, Glenn 76<br />
Motsoaledi, Elias 82<br />
Mouvement Social 134<br />
Mpetha, Oscar 82<br />
Mugabe, Robert 100, 103, 181<br />
Mutloatse, Motobe 77<br />
Mxadana, Mary 162<br />
Möllander, Anders 20, 49, 50<br />
N<br />
Naidoo, Ricky 82<br />
Nairobi 25, 73, 75<br />
Namibia 22, 31, 36, 40, 42, 95, 107,<br />
108, 139, 151, 171, 173, 174, 180<br />
Natal 57, 63, 69, 72, 80, 82, 94, 97,<br />
98, 128, 135, 144, 153, 178<br />
Natal Crisis Fund 135<br />
Nati<strong>on</strong>al Peace Accord 155, 163<br />
Nati<strong>on</strong>al Recepti<strong>on</strong> Committee 6,<br />
82, 83, 175<br />
Naudé, Beyers 6, 33, 38, 39, 40, 42,<br />
46, 47, 49, 50, 51, 57, 70, 75, 84,<br />
87, 88, 89, 90, 91, 98, 134, 135, 153,<br />
160, 165, 167, 168, 178, 181<br />
Naudé, Ilse 89<br />
NECC 6, 55, 56, 57, 58, 59, 175, 180<br />
Nederduitsch Hervormde Kerk<br />
175<br />
Nederländerna 27, 162, 174<br />
Network of Independent<br />
Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tors 157, 175<br />
New Delhi 186<br />
Ngada, Ndumiso H. 62<br />
NGKA 175<br />
NGO 96, 175<br />
NHK 166, 175<br />
Nicolin, Curt 34, 35<br />
Nilss<strong>on</strong>, Evert 111, 112, 113, 114, 115,<br />
177, 181<br />
Nilss<strong>on</strong>, Lisa<br />
NIM 157, 175<br />
Nkoana, Tom 46<br />
Nkomo, Joshua 100<br />
Nkopodi, Dan 163, 164<br />
Nkosi Sikelel’ iAfrika 86, 90, 132<br />
No<strong>on</strong>an, Patrick 165<br />
Nordström, Rolf 124, 125, 177<br />
Norska kyrkan 67<br />
NP 10, 89, 163, 175<br />
NRC 83, 175<br />
186 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Ntshakala, Siza 80, 82, 181<br />
Nyberg, Anders 144, 146, 148, 177,<br />
182<br />
Nyberg-Fleisher, Karin 157<br />
Nylund, Bo 107<br />
O<br />
Olof Palmes Internati<strong>on</strong>ella<br />
Centrum 156, 157, 175<br />
Opa<strong>the</strong> Resource Center 135<br />
Oscarsberg 92, 94<br />
Oscarss<strong>on</strong>, Gunne 110, 115, 177<br />
Ottawa 168<br />
P<br />
PAC 82, 175<br />
PADRIGU 159, 175<br />
Palme, Olof 25, 100, 103, 172, 180,<br />
181<br />
Pan-Africa<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>st C<strong>on</strong>gress of<br />
Aza<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>a (Sydafrika) 175<br />
Parkman, Lasse 147<br />
PCR 23, 28, 46, 53, 54, 175<br />
Peace Mo<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>toring in South Africa<br />
156, 159, 162, 175, 177<br />
PEMSA 7, 151, 152, 153, 156, 157, 158,<br />
159, 160, 162, 175, 177<br />
People’s U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong> 176<br />
Perss<strong>on</strong>, Börje 129<br />
Perss<strong>on</strong>, Josef 129<br />
Perss<strong>on</strong>, Kaj 44<br />
Peters<strong>on</strong>, Stina 158<br />
Phumelela 112, 113, 115, 182<br />
Pietermaritzburg 44, 78, 124, 125,<br />
165<br />
Pityana, Barney 152<br />
Plessis, Tie<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>e du 78<br />
Port Elizabeth 97, 147<br />
Posse, Hedvig 95<br />
Praat met die ANC 78<br />
Press Trust of South Africa 82<br />
Pretoria 6, 20, 21, 34, 38, 40, 42, 43,<br />
45, 47–50, 54, 61, 77, 82, 83, 108,<br />
117, 135, 142, 180<br />
Princet<strong>on</strong> 75<br />
Pro Veritate 89, 90<br />
Programme to Combat Racism 6,<br />
53, 54, 175<br />
Promat 6, 60, 61, 62, 180<br />
Promoti<strong>on</strong> of Orderly Internal<br />
Politics Bill 41,<br />
R<br />
RA Riksarkivet 175, 178, 180, 181,<br />
182<br />
Raiser, K<strong>on</strong>rad 160<br />
Ramaphosa, Cyril 81, 85<br />
Randall, Peter 75<br />
Ravan 75, 76, 187<br />
RENAMO 128, 175<br />
Renöfält, Lennart 136, 137, 139, 165,<br />
177<br />
Resistência Naci<strong>on</strong>al<br />
Moçambicana 175<br />
Rhema Bible Church 130<br />
Rhodes, Cecil 99<br />
Rhodesia 31, 32, 98, 99, 100, 101,<br />
102, 103, 181<br />
RKU – Riksförbundet Kyrklig<br />
Ungdom 175<br />
Robben Island 30, 84, 108, 164<br />
Roberts<strong>on</strong>, Larry 61<br />
Rockefeller foundati<strong>on</strong> 67<br />
Romarbrevet 123, 175<br />
Romersk katolska kyrkan 175<br />
Roodepoort 89<br />
Rorke’s Drift 142<br />
Runfeldt, Gottfrid 129<br />
Rustenburg 163<br />
Rwanda 83<br />
Ryan, Colleen 87, 89<br />
Ryman, Björn 94, 95, 107, 108, 109,<br />
177, 181<br />
S<br />
SACBC 41, 162, 175<br />
SACC 38–42, 46, 64, 69, 72, 88, 90,<br />
98, 134, 161, 162, 165, 175, 181<br />
SACTU 175<br />
SADCC 175<br />
SADF 66, 175<br />
SADWA 64, 175<br />
SAM 106, 110, 111, 115, 116, 118, 119,<br />
121–124, 127, 134, 165, 168, 175,<br />
180<br />
Samarbete för södra Afrika 151,<br />
175<br />
SAMSA 7, 151, 175<br />
SAP 66, 163, 164, 175<br />
Sarja, Karin 128<br />
SAU 118, 175<br />
SEC 51, 175<br />
SEF 59, 60, 175<br />
SEN 5, 10, 20, 23–30, 32, 33, 34, 36,<br />
38, 40, 42, 44, 46–54, 57–60, 64,<br />
65, 68, 69, 72, 73, 75, 76, 77, 78,<br />
80, 82, 83, 85, 87, 88, 90, 108, 130,<br />
131, 132, 140, 142, 151, 153, 156, 157,<br />
161, 168, 175, 178, 180, 181, 182, 187<br />
Seremane, Joe 161<br />
Setiloane, Gabriel 77<br />
Seychellerna 83<br />
SFN 38, 151, 157, 158, 159, 175<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 187
SFR 134, 175<br />
SFS 175,<br />
SIDA 4, 20, 21, 28, 32, 42, 44, 45,<br />
46, 47, 50, 51, 52, 53, 54, 58, 59, 63,<br />
72, 77, 80, 82, 83, 86, 90, 95, 105,<br />
106, 109, 113, 117, 123, 124, 135,<br />
142, 146, 157, 158, 171, 175, 180, 187<br />
SIEFSA – Steel, Ir<strong>on</strong> and<br />
Engineering Federati<strong>on</strong> of<br />
South Africa 175<br />
Sigtuna folkhögskola 104, 105<br />
Sim<strong>on</strong>ss<strong>on</strong>, Bengt 129<br />
Sisulu, Albertina 84<br />
Sisulu, Swelakhe 57, 79, 85<br />
Sisulu, Walter 82, 157<br />
Skellefteå 29<br />
Skinnskatteberg 149<br />
SKM – Svenska kyrkans missi<strong>on</strong><br />
25, 28, 30, 47, 94, 95, 97, 98, 99,<br />
101, 104, 105, 106, 107, 108, 109,<br />
110, 130, 142, 144, 151, 176<br />
Skoglund <str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g>an T. 153, 182<br />
Skotaville 62, 75, 76, 77, 78, 85, 181<br />
SKR 51, 170, 176<br />
SKS 104, 160, 176,<br />
SKU 38, 131, 137, 139, 176, 178<br />
SMF – Svenska<br />
Missi<strong>on</strong>sförbundet 26, 61, 176<br />
Smith, Ian 102<br />
SMR 38, 130, 131, 176, 178<br />
SMU – Svenska<br />
Missi<strong>on</strong>sförbundets Ungdom<br />
137, 139, 165, 176, 177<br />
Solom<strong>on</strong> Mahlangu Freedom<br />
College 139<br />
SOU 1978:53 33<br />
South African C<strong>on</strong>gress of Trade<br />
U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong>s 175<br />
South African Council of<br />
Churches 40, 175<br />
South African Defence Force 175<br />
South African Domestic Workers<br />
Associati<strong>on</strong> 64, 175<br />
South African Police 67, 175<br />
South West Africa People’s<br />
Orga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>zati<strong>on</strong> 176<br />
Sou<strong>the</strong>rn African Catholic<br />
Bishops’ C<strong>on</strong>ference 175<br />
Sou<strong>the</strong>rn African Development<br />
Coordinati<strong>on</strong> C<strong>on</strong>ference 175<br />
Soweto 17, 38, 55, 57, 62, 75, 83, 90,<br />
91, 109, 147, 176, 180<br />
Soweto Parents Crisis Committee<br />
55, 56, 176<br />
Springs 61<br />
SPRO-CAS 75, 176<br />
SSU – Sveriges<br />
Socialdemokratiska<br />
Ungdomsförbund 176, 180<br />
Steel, Ir<strong>on</strong> and Engineering<br />
Federati<strong>on</strong> of South Africa 175<br />
Stenström, Lars B. 38<br />
Stiftsgården i Rättvik 146<br />
Stockenström, Wilma 77<br />
Stockholm 18–25, 32, 38, 42, 43, 45,<br />
53, 62, 65, 71, 73, 77, 78, 84, 88,<br />
101, 108, 109, 135, 137, 138, 142,<br />
145, 146, 157, 178, 180<br />
Storbritan<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>en 27<br />
Student U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong> for Christian<br />
Acti<strong>on</strong> 64, 176<br />
Study Project <strong>on</strong> Christia<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ty in<br />
Apar<strong>the</strong>id Society 176<br />
Subram<strong>on</strong>ey, Marimuthu 82<br />
SUCA – Student U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g><strong>on</strong> for<br />
Christian Acti<strong>on</strong> 64, 176<br />
SUL – Sveriges<br />
Ungdomsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>ers<br />
Landsråd 29, 137, 176<br />
Sundby, Olof 30, 33, 34, 35, 36<br />
Sundkler, Bengt 81, 136<br />
Sundqvist, Sven-Ivan 31<br />
Sundsvall 42<br />
Svartberg, Karl-Erik 157, 162<br />
Svensk Veckotid<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng 26, 36, 132,<br />
180<br />
Svenska Alliansmissi<strong>on</strong>en 7, 110,<br />
124, 175, 177, 180, 181, 182<br />
Svenska Ekume<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ska Nämnden 5,<br />
6, 10, 20, 22, 23, 28, 38, 46, 53, 72,<br />
170, 172, 174, 175, 178<br />
Svenska FN-förbundet 156, 175,<br />
177<br />
Svenska institutet för<br />
missi<strong>on</strong>sforsk<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng 130<br />
Svenska kyrkan 7, 28, 33, 44, 53,<br />
94–96, 105, 106, 116, 123, 124, 144,<br />
182<br />
Svenska kyrkans missi<strong>on</strong> 7, 94,<br />
108, 157, 174, 176, 178, 181<br />
Svenska Missi<strong>on</strong>sförbundet 53,<br />
176<br />
Svenska Missi<strong>on</strong>srådet 176<br />
Svenss<strong>on</strong>, Gu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>lla 106<br />
Svenss<strong>on</strong>, Per 22, 97, 123, 180, 181<br />
Sveriges Frikyrkoråd 134, 175<br />
Sveriges Förenade Studentkårer<br />
175<br />
Sveriges Kristliga Studentrörelse<br />
176<br />
Sveriges Kristna Råd 159, 170, 176<br />
188 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>
Sveriges Kristna Ungdomsråd 176<br />
Sveriges kyrkliga studieförbund<br />
176<br />
Sveriges Socialdemokratiska<br />
Ungdomsförbund 176<br />
Sveriges Ungdomsorga<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>sati<strong>on</strong>ers<br />
Landsråd 176<br />
SWAPO 137, 176<br />
Swaziland 95, 105, 110, 114, 116, 118,<br />
119, 121, 122, 125<br />
Swedish Internati<strong>on</strong>al<br />
Development Authority<br />
(Styrelsen för <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rnati<strong>on</strong>ell<br />
utveckling) 175<br />
Sydafrika 4, 5, 10, 15, 17, 20–38, 40,<br />
42–51, 57, 58, 59, 61, 63, 65, 68,<br />
70, 72, 74–80, 82, 83, 84, 86, 87,<br />
88, 90, 91, 92, 94, 95, 97, 98, 99,<br />
100, 101, 103, 105, 106, 107, 108,<br />
109, 110, 111, 112, 114, 115, 116, 117,<br />
118, 119, 121–131, 134<br />
Södahl, Hanne och Ulf 134<br />
T<br />
TACSA 110, 117, 176<br />
Taurus 75, 77, 78, 181<br />
TCO 158, 176<br />
Terre-Blanche, Eugene 163<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Alliance Church in South<br />
Africa 110, 176<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Cry of Reas<strong>on</strong> 42, 88<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> New African 78, 79, 80, 82, 181<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Star 87, 117<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g> Struggle 68, 73<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>mba 113<br />
<str<strong>on</strong>g>The</str<strong>on</strong>g>ological Educati<strong>on</strong> by<br />
Extensi<strong>on</strong> 112, 115<br />
Thörn, Håkan 159<br />
Tingsten, Herbert 109<br />
Trai<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ng for trainers 160, 161, 182<br />
Transvaal 72, 89, 110, 124, 125, 163,<br />
174<br />
Tre backar 138<br />
Tro 62, 73, 87, 103, 109, 110, 115, 136,<br />
143<br />
Trosvittnet 110<br />
Tsele 58<br />
Tutu, Desm<strong>on</strong>d 18, 21, 38, 39, 64,<br />
73, 77, 90, 105, 168, 180, 181<br />
U<br />
Ubuntu 150, 160, 162<br />
UD 42, 44, 77, 83, 101, 176<br />
UDF 41, 43, 47, 63, 64, 72, 85, 94,<br />
104, 108, 176, 180<br />
Uganda 83<br />
UMC – U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ted Methodist Church<br />
129, 176<br />
UNISA – U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versity of South<br />
Africa 116, 176<br />
UNITA 176<br />
U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>tas 136<br />
U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ted Democratic Fr<strong>on</strong>t 64, 176<br />
U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ted Methodist Church 129, 176<br />
U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ting Reformed Church in<br />
Sou<strong>the</strong>rn Africa 52, 168, 176<br />
U<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versity of South Africa 176<br />
Uppenbarelseboken 176<br />
Uppsala 17, 22, 23, 28, 29, 30, 42,<br />
52, 53, 81, 83, 98, 101, 108, 128,<br />
130, 136, 145, 146, 177, 180, 181<br />
Uppsala u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitet 17, 128, 130<br />
URCSA 52, 168, 176, 180<br />
USA 27, 129, 136, 155<br />
Utrecht 22, 23, 25, 27, 28, 29, 30<br />
Utrikesdepartementet 176<br />
V<br />
Vance, Cyrus 152<br />
Veree<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>ging 52<br />
Verwoerd, H.F. 89, 167<br />
Viljoen, Lettie 77<br />
Volvo 86<br />
Vuka<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> 7, 144<br />
Västerbottens vårdskola 58<br />
Västerås 32, 42, 110<br />
Västtyskland 27<br />
WACC – World Associati<strong>on</strong> for<br />
Christian Commu<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>cati<strong>on</strong><br />
(L<strong>on</strong>d<strong>on</strong>) 76, 176<br />
Walan, Magnus 138, 153<br />
Wallenberg, Marcus 33, 34, 35<br />
Wallensten, Peter 23<br />
WARC – World Alliance of<br />
Reformed Churches 165, 167,<br />
168, 176<br />
WCC 22, 23, 25, 27, 28, 30, 36, 46,<br />
52, 53, 54, 103, 108, 134, 152, 159,<br />
160, 166, 176, 179<br />
WCRP – World C<strong>on</strong>ference <strong>on</strong><br />
Religi<strong>on</strong> and Peace 73, 75, 176<br />
WCRP/SAC – World C<strong>on</strong>ference<br />
<strong>on</strong> Religi<strong>on</strong> and Peace, South<br />
African Chapter 75, 176<br />
Wennberg, Barbro 128<br />
Werkström, Bertil 81, 151, 157<br />
Where <strong>the</strong>re is no Doctor 78<br />
White River 112, 113, 114, 115, 120,<br />
182<br />
Wikman, Solweig 158<br />
Wikström, Ingrid Eckerdal 28, 177<br />
»<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g> 189
Wikström, Lester 25, 28, 29, 30, 31,<br />
177<br />
W<str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g>rveld 40, 41<br />
Witness, Relevant Pentecostal 130<br />
Witt, Elin 95<br />
Witt, Otto 94, 124<br />
Witwatersrand-u<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>versitetet 188<br />
World C<strong>on</strong>ference <strong>on</strong> Religi<strong>on</strong><br />
and Peace 73, 176<br />
World C<strong>on</strong>ference <strong>on</strong> Religi<strong>on</strong><br />
and Peace, South African<br />
Chapter 73, 176<br />
World Council of Churches 176,<br />
179<br />
Wästberg, Per 76, 77, 78<br />
Z<br />
Zaire 162<br />
ZANU 100, 101, 176<br />
ZANU-PF 176<br />
ZAPU 100, 101, 176<br />
Zimbabwe 22, 31, 95, 98, 99, 103,<br />
104, 105, 110, 115, 118, 119, 121, 165,<br />
173, 176, 180<br />
Zimbabwe African 176<br />
Zululand 124, 128, 178<br />
Zyl, Da<str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g>e van 75<br />
Ö<br />
Ö89 131<br />
Ödquist, Gustaf och Ingrid 107,<br />
180<br />
Örebro 42, 131<br />
190 »<str<strong>on</strong>g>Gör</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>ni</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>då</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>inte</str<strong>on</strong>g> <str<strong>on</strong>g>åtskillnad…</str<strong>on</strong>g>?<str<strong>on</strong>g>«</str<strong>on</strong>g>