patronens vrede - Riotminds

More documents

Recommendations

Info

Patronens Vrede Kapitel 15. Den nya tiden När rollpersonerna återvänder till herrgården finner de patron Slagsporre sittandes vid sin hustrus kropp. Han håller hennes livlösa hand i sin samtidigt som tårar rinner efter hans kinder. När han får se rollpersonerna tittar han upp och säger: ”Jag har varit en dåre. Under all denna tid var det min… min egen fru som var den som ville sticka kniven i min strupe. Hur ska jag någonsin kunna förklara detta för min älskade dotter? Vilken dåre jag varit. Men jag älskade henne så.” Patronen reser sig sedan upp och gör ett tappert försök att samla sig. Han tackar rollpersonerna för deras hjälp under de fruktansvärda dagarna och ber husan att ge dem deras belöning. Samtidigt samlas hela tomtefamiljen runt Slagsporre och rollpersonerna och även de vill tacka ”de godhjärtade hjältarna” för deras tapperhet. Slagsporre lyfter under samtalet försiktigt upp tomtepojken Dok i sin hand och förkunnar med ett leende att familjen för all framtid är välkomna att bo kvar på hans ägor. Han skall till och med se till att deras grötransoner fördubblas. När husan kommer tillbaka med rollpersonernas belöning har hon Siri med sig som rödgråten trycker sig tätt mot sin far. Både Slagsporre och tomtarna försöker trösta henne men hon verkar i det närmaste apatisk. Patronen ger rollpersonerna en ledsam blick samtidigt som han med en nickande rörelse återigen tackar dem. Om spelledaren känner sig lite skojfrisk kan han mitt under den tårdrypande scenen låta gårdshunden komma rusande och helt sonika nafsa tag i Sildur (om han fortfarande är vid liv vill säga) för att sedan springa iväg med honom. En vild jakt kan inledas och rollpersonerna måste jaga ikapp hunden som har för avsikt att tillfälligt gräva ned tomtefar inne i skogen. Jakten går över stockar och sten och efter några snubblingsolyckor och sönderrivna kläder bör rollpersonerna lyckas rädda den panikslagna tomtefar. Om Lowe har tillfångatagits av rollpersonerna överlämnar patronen honom till rättvisan där han kommer stå anklagad för ”Grövre nidingsdåd mot herreman” och sedermera dömas till tolv års fängelsevistelse i koppargruvorna utanför Kardiff. Efter att rollpersonerna inkasserat sin belöning och packat ihop sin utrustning för att fortsätta det största äventyret av dem alla, livet självt, möter patronen tillsammans med Bothild upp dem ute på gårdsplanen och följande stycke läses upp: 32 Patronen iakttar er noggrant och ler: ”Så ni lämnar oss nu. Själv har jag bestämt mig för att utöka timmerverksamheten och återupprätta det stolta namn som Vides timmer en gång bar. Det är jag skyldig honom. Han ansåg att jag skötte gården så illa att han slet sig loss ur Dimhalls skuggor för att återvända till livet och lära mig veta hut. En sådan hängivenhet kan man bara inte blunda för. Jag är helt enkelt skyldig honom det. Tack än en gång för ert tappra slit. Nästa gång stigarna för er hit skall vänners bägare ljuda och sidenlakanen bäddas ty ni har nu och för all framtid en tacksamhetens hamn att återvända till. Lev väl och må Stormes visdom vandra vid er sida…” Med vänskapliga handslag, fyllda av framtidstro, tar ni farväl och lämnar gården i tysthet. De föregående dagarna har fått er att tvivla på styrkan i Dimhalls portar. Kan en tillräckligt stark känsla till livet tvinga skuggornas rike att lämna tillbaka en utmätt? Om det finns <strong>vrede</strong> större än livet självt måste det också finnas kärlek större än livet självt. Kanske framtiden har hopp för människan ändå? Äventyrspoäng ”Patronens <strong>vrede</strong>” är nu avslutat för rollpersonernas del men innan spelledaren och spelarna kan återgå till diskussionen huruvida ”The Phantom Menace” är bättre än ”Attack Of The Clones” (vilket den absolut inte är!) skall rollpersonerna tilldelas äventyrspoäng baserade på deras bravader. - Rollpersonerna gav tiggarfamiljen mat 5 ÄP - Rollpersonerna tog parti för pigan som fick pisk 5 ÄP - Rollpersonerna visade tjänstehjonen uppskattning genom att delta vid minst en pipaanafton 5 ÄP - Rollpersonen lyckades återföra ko till ladugården 1 ÄP - Rollpersonen deltog aktivt i striden mot vildsvinen 5 ÄP - Rollpersonerna räddade livet på flottaren som föll i vattnet under grovjeattacken 10 ÄP - Rollpersonerna såg till att sammansvärjningen mot patronen avslöjades 30 ÄP - Rollpersonerna räddade livet på tomtefar 30 ÄP - Rollpersonerna fångade alternativt bragde Lowe om livet när han försökte fly till Lorenzien 10 ÄP - Rollpersonen skändade patron Vides grav –5 ÄP - Rollpersonen var elak mot någon oskyldig –5 ÄP - Spelaren gjorde en god uppvisning i rollspelskonst 1 (Dåligt) – 10 (Bra) ÄP - Spelaren visade vördnad inför den allsmäktige spelledaren 1 (Dåligt) – 10 (Bra) ÄP
Vad händer sedan? Trots att mysteriet på Vide herrgård nu är löst väntar säkerligen en rad äventyr för de tappra äventyrarna. Här följer några spännande uppslag för nya bravader: Om Lowe lyckades fly till Lorenzien kommer han att vilja hämnas på rollpersonerna då de indirekt bragt hans älskarinna om livet. Han kanske stöter ihop med några legionärer ur kung Leopolds armé och lyckas övertyga dem att följa med honom på en besinningslös jakt på rollpersonerna. Rollpersonerna tvingas till ett liv på ständig flykt. Ett gycklarsällskap anländer till Vide herrgård och rollpersonerna som känner att de behöver vila upp sig bestämmer sig för att stanna någon dag till. Under gyckelspelets efterkommande fest skändas en ormtjuserska av en berusad flottare och rollpersonerna blir vittne till händelsen. De tvingas sedan ställa upp som vittnen i den efterföljande rättegången men utsätts hela tiden under förhandlingarna för hot och attentat från uppretade flottare. Tomtefamiljen blev så pass uppslitna av händelsen på Vide herrgård att de behöver ett nytt hem. De ber rollpersonerna om hjälp att finna dem ett hem med vänliga människor Patronens Vrede 33 som kan tänkas låta dem husera i någon ladugård. Hemmet rollpersonerna finner åt dem visar sig självklart ägas av en elak bonde som låter de stackars tomtarna jobba för sina liv. Rollpersonerna tvingas ännu en gång rycka in för att ställa ting till rätta. Legionärer ur kung Leopolds armé tar sig återigen över Storforsa för att värva soldater till det uppblossande kriget i Lorenzien. Denna gång är de dock inte lika försiktiga utan tvångsrekryterar bryskt rollpersonerna som förs iväg till ett träningsläger djupt inne i Lorenzien. Här råder en stenhård militärisk disciplin och rollpersonerna förstår att enda sättet att överleva denna vansinnets exercis är att fly. Siri, som aldrig riktigt kunde förlåta rollpersonerna för styvmoderns död, växer upp till en vacker flicka besatt av tanken på hämnd. När rollpersonerna långt in i framtiden befinner sig som ärrade veteraner på något fattighem kommer hon att söka upp dem för att försöka förgifta deras gröt. Patronen är så pass nöjd med rollpersonernas insats att de erbjuds anställning som flottare vid gården. Detta kan bli upptakten till en längre kampanj där rollpersonerna bär timmer, spelar tärning och bildar fackförening för att bekämpa flottarnas usla lönevillkor…eller…öh…inte…
Page 2 and 3: Konstruktion och Illustrationer Mik
Page 4 and 5: de stora skogarna i öster lät pat
Page 6 and 7: Patronens Vrede Kapitel 1. Dramat
Page 8 and 9: Patronens Vrede Kapitel 2. Den si
Page 10 and 11: Patronens Vrede Kapitel 3. Patron
Page 12 and 13: Patronens Vrede 12
Page 14 and 15: Augusta: Fanns med på den gamla ti
Page 16 and 17: mycket gammal, pryds av ett långt
Page 18 and 19: som lyckas med färdigheten Klättr
Page 20 and 21: För att inte äventyret skall kän
Page 22 and 23: av pigorna skall servera soppa till
Page 24 and 25: Patronens Vrede Kapitel 9. Vildsv
Page 26 and 27: Patronens Vrede Kapitel 12. Den l
Page 28 and 29: har nämligen målat en röd liten
Page 30 and 31: Patronens Vrede Kapitel 14. Tomte

patronens vrede - Riotminds

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?