Det oupptäckta - om hur innovation löser samhällsproblem - RISE

Det oupptäckta 

Om hur innovation löser 

samhällsproblem

Det oupptäckta – Om hur innovation löser samhällsproblem 

Ansvarig utgivare: Cecilia Driving, RISE Holding 

Textproduktion: Gullers Grupp och RISE Holding 

Projektledning: Gullers Grupp 

Grafisk form: Cecilia Kusoffsky 

Tryckeri: Modintryckoffset 

Tryckort: Stockholm, 2013 

© RISE Research Institutes of Sweden Holding AB och skribenterna

Det oupptäckta 

Om hur innovation löser 

samhällsproblem 

3

InnEHåll 

Förord 6 

Intervju Frans Johansson 10 

Energianvändare 2.0 19 

- Det räcker inte att det existerar lösningar. 

Kommentar av Maria Wetterstrand 30 

- De som står som beställare av det nya samhället 

måste förstå möjligheterna. 

Kommentar av Ulrika Francke 36 

Transporter - både hållbara och lönsamma? 42 

- Vi står inför en elektrifiering av människors 

rörelsemönster. 

Kommentar av Svante Axelsson 58 

- Samspelet mellan tekniken och politiken blir 

helt avgörande. 

Kommentar av Jan-Eric Sundgren 62 

Delad vård 68 

- Tyvärr finns det inget driv när det gäller 

omvårdnadsinnovationer. 

Kommentar av Annelie Nordström 82 

- Från objekt till subjekt 

Kommentar av Petrus Laestadius 88 

Livsviktigt 92 

- Inte vilken industri som helst 

Kommentar Marie Söderqvist 104 

- Problemet ligger i excesser och extremer 

Kommentar Elisabeth Gauffin 110 

Avslutningsvis från RISE 116 

5

6 

””Vi vill visa hur viktiga 

samhällsproblem kan mötas 

med innovation”” 

CECIlIA DRIvInG

den här boken ges ut i en tid när alla talar om innovation. 

Regeringen har just lagt fram sin innovationsstrategi. 

Resurstilldelningen inom forskningen styrs numera av en ny 

FoI-proposition; den handlar om både forskning och innovation 

och inte (som förr) huvudsakligen om forskning. I den 

allmänna debatten pekar man ofta på att Sveriges framtid 

ligger i vår innovationsförmåga. De nya jobben, som ska bära 

upp framtidens välfärd och välstånd, ska komma ur nya idéer. 

Men ”innovation” är ett abstrakt begrepp. Det verkligt intressanta 

uppstår i det enskilda ögonblicket, med den enskilda 

idén. Vilka problem löser den? Har den förutsättningar att 

vara bärkraftig på en marknad? Hur stor är egentligen dess 

”innovationshöjd”? 

När konkreta samhällsproblem och samhällsutmaningar diskuteras, 

spelar innovation, enligt vår uppfattning, en för liten 

roll. Diskussionen om energin, transporterna, vården och 

maten (för att nämna några utmaningar) förs ofta i termer av 

prioriteringar som måste göras, svåra val som måste fattas, 

hur vi ska välja och välja bort. 

Det kan kännas som ett lätt statiskt sätt att resonera: vi vet 

var vi är och vad vi har, men vi vet inte vad som kan komma 

runt hörnet. Bäst att diskutera utifrån kända fakta. Samtidigt 

vet vi att nya idéer ständigt skapas, att nya produkter och 

lösningar introduceras i en strid ström. Vi kan inte veta exakt 

vilka som kommer att vara morgondagens banbrytande innovationer, 

men vi kan – utifrån forskningens och utvecklingens 

situation i dag – med rätt stor precision förutsäga vilka typer 

av samhällsproblem de kommer att bidra till att lösa. 

7

8 

RISE Research Institutes of Sweden, och sektorn av industriforskningsinstitut 

i stort, finns mitt i denna verklighet av 

nyskapande. Vårt uppdrag är att bidra till att idéer omsätts 

till livskraftiga praktiska lösningar och marknadserbjudanden. 

Hos oss förenas forskarens sökande och nyfikenhet med 

praktikerns jakt på det användbara. 

Vår verksamhet erbjuder det kanske bästa tittskåpet för den 

som vill skapa sig en bild av framtiden. 

I bokens inledande avsnitt påpekar den världsberömde auktoriteten 

avseende innovationsprocesser, Frans Johansson, att 

effektivt nytänkande ytterst handlar om möten. Mellan olika 

perspektiv, mellan olika slags människor, mellan olika slags 

erfarenheter och kunskaper. Det är i mötet som ”Medicieffekten” 

kan uppstå när något genuint nytt upptäcks. 

Och detta är ett annat sätt att beskriva institutssektorns logik. 

Den handlar om mötet. De är av många slag. Mellan forskning 

och industri, naturligtvis. Men också mellan människor 

från olika discipliner och specialiteter. I boken slutkapitel 

beskrivs framtiden för själva institutssektorn. Den handlar 

också om möten; att vi själva – inom denna sektor – måste 

samverka mer över gränserna. 

Vi vill med denna bok överskrida en annan gräns som ofta 

är alltför skarp: den mellan forskning och teknik å ena sidan 

och samhällspolitisk debatt å den andra. Det känns naturligt 

för oss från RISE att bidra till detta. Vår finansiering kommer 

både från offentliga medel och från näringslivet. Instituts-

sektorn är både ett viktigt instrument för forskningspolitiken 

och en partner till våra företag, vare sig de är stora jättar eller 

småföretag. 

Bokens huvudinnehåll reflekterar idén om mötets och dialogens 

betydelse. Boken tar upp fyra centrala samhällsfrågor: 

energianvändningen, transporternas framtid, morgondagens 

vård och livsmedelsfrågorna. Varje block inleds med ett 

reportage som berättar om några exempel från innovationsfronten. 

Hur vi i Sverige i dag arbetar med att ta fram nya 

lösningar inom de fyra områdena. Därefter går stafettpinnen 

över till praktikerna – i detta fall opinionsbildare och makthavare 

inom respektive frågeområde. Hur kommenterar de 

inblickarna i framtidens teknik? Vilka praktiska slutsatser 

drar de när det gäller hur samhällsutmaningarna ska mötas? 

Därför ger vi ut den här boken. Vi vill bjuda en bredare 

publik på några ögonblicksbilder om vad som står för dörren 

när det gäller innovation och ny teknik. Och vi vill visa vad 

de har att erbjuda debatten om samhällets framtid. Exemplen 

är alla hämtade från institut som är delar av RISE-gruppen – 

alltså de platser där vi själva har bäst överblick. Reportagen 

visar hur viktiga samhällsproblem kan mötas med innovation. 

Cecilia Driving 

Verkställande direktör 

RISE Research Institutes of Sweden Holding 

9

”Logik skapar inte nya 

utmanande idéer” 

FRAnS JOHAnSSOn 

11

frans johansson är författare, föreläsare och företagsutvecklare 

med innovation och kreativtet som specialitet. Hans 

bok Medicieffekten kom 2004 och behandlade innovation 

och hur banbrytande idéer föds. Förra året kom uppföljaren 

Klick – plötsligt händer det som behandlar slumpens betydelse 

för försprång och framsteg. Hans företag The Medici Group 

har sin bas i New York. Namnet på företaget, och temat för 

hans första bok, har Frans Johansson hämtat från den italienska 

familjen Medici som uppmuntrade korsbefruktning 

mellan litteratur, arkitektur, filosofi, politik och vetenskap. 

Resultatet blev en av världens mest innovativa miljöer – 

renässansens Florens – där personer som Machiavelli, 

Michelangelo och Leonardo da Vinci verkade. Och det 

familjen Medici gjorde för flera hundra år sedan kan vi dra 

lärdom av än i dag, menar Frans Johansson: 

– Det är i skärningspunkten mellan olika områden som 

fantastiska idéer ofta föds. I skärningspunkten skapar vi fler 

idéer. Och bättre idéer. Mångfald är innovationsdrivande och 

eftersom du inte vet från vem en stor insikt kommer, så gäller 

det att öppna för olika perspektiv och olika bakgrund när 

vi ska lösa ett problem. Behovet av innovationer har aldrig 

varit större än i dag och innovationer har potential att lösa 

komplicerade samhällsproblem, men då måste vi vara öppna 

för många olika lösningar. Logik skapar inte nya utmanande 

idéer. Det går i regel inte att planera sig till framgångsrika 

innovationer eftersom vi inte vet vad som kommer att lyckas. 

När du säger att det inte är planering som leder till framgång… 

13

14 

– ...så hör jag gång på gång när framgångsrika personer 

förklarar varför de lyckats att de lyfter fram det oförutsedda 

som något avgörande. Sånt som inte går att planera. När 

ett företag lägger en strategi anstränger man sig verkligen, 

men resultatet blir inte något som skiljer sig nämnvärt från 

konkurrenternas strategier. Det går inte att planera sig till ett 

”click moment”, ett ögonblick där alla pusselbitar faller på 

plats. 

Men om inte strategier är modellen – vad kan man göra för 

att nå fram till den där aha-upplevelsen? 

– Mångfald är som sagt en viktig faktor. Gränssnittet mellan 

olika ämnen, olika områden. Det är också där slumpen, de 

lyckliga tillfälligheterna, ofta uppstår. 

Finns det något sätt att hjälpa slumpen på traven? Inom 

idrotten säger man ju att bra spelare har tur… 

– Du menar som Ingemar Stenmark sa: ”ju mer jag tränar, 

desto mer tur har jag”? Det finns en anledning till att det 

stämde för honom och att det stämmer för andra idrottare: 

inom idrotten förändras inte reglerna. Åtminstone inte särskilt 

ofta. Säg att du spelar tennis. Du har racket och bollar, 

planen har bestämda mått. Nya material kommer visserligen 

fram men de kommer alla spelare till del ungefär samtidigt. 

Det är därför framgångsreceptet ser likadant ut för nästan 

alla toppidrottare, att de som tränar och arbetar hårdast tenderar 

att vara bäst.

– Tränar du tennis vet du vad du ska göra – du behöver bara 

göra det bättre än de andra Men det gäller inte om vi försöker 

lösa samhällsproblem. Där ändras nämligen reglerna, 

förutsättningarna hela tiden. Normer och teknik förändras 

så snabbt att du måste testa många olika idéer. Här spelar 

innovationer en viktig roll. Och för innovationer är turen, de 

lyckliga tillfälligheterna, betydelsefulla. Vi behöver inte fler 

strategier och planer – vi behöver medvetna chansningar. 

Och vi behöver chansa ofta. Mycket i synen på forskning i 

dag utgår från helt motsatt synsätt: man försöker planera för 

att nå framgång. Man ska ange vilka som ska ingå i ett team 

flera år framöver och redovisa varför det teamet är bäst. Till 

slut så beskriver man inte längre vad man ska göra utan vad 

man tror slutresultatet ska bli… 

Du menar att en del saker är för viktiga för att kunna 

planeras? 

– På ett personligt plan – vilket är vårt viktigaste beslut? 

Förmodligen det om vem vi ska leva vårt liv tillsammans med. 

Det är det enskilt viktigaste beslutet vi gör och det lämnar vi 

väldigt öppet för slumpen. Vi sitter inte med ett Excelark och 

fyller i och gör tabeller. Men vad gäller innovationer så… 

– Vi talar om samhällsproblem. Tänk efter – alla konferenser 

om dessa problem där man hör samma sak om och om igen 

från samma personer. Det finns en trygghet i det som jag kan 

förstå, men som samhälle måste vi vara öppna för många 

olika infallsvinklar, både på problem och lösningar. Vi säger 

att det är det här som är problemet, men det vet vi ofta inte. 

15

16 

För om det vore så enkelt hade vi redan löst det. Det krävs 

inte bara briljanta människor som sitter och pratar med 

varandra för att lösa ett problem. Innovationer kan spela en 

stor roll för att lösa stora samhällsproblem, men nästan alla 

lösningar som har betytt något har kommit till på ett oförutsägbart 

sätt. Det som är planerat, det som vi kan se, det är ju 

det vi utför redan nu. 

Du säger att det är viktigt att chansa ofta för att skapa 

lyckliga tillfälligheter – hur vet jag när jag hittar något bra 

bland alla chansningar? 

– Blir du överraskad av något så är det en bra indikation. Det 

är inte den enda indikationen, men det är en bra indikation. 

För det betyder att du hittat något som du inte riktigt hade i 

din planering. Det innebär att det är annorlunda. Det kanske 

inte är helt logiskt till och med. Och det är extremt värdefullt 

och spännande – och det gäller att du kan ta tillvara det och 

inte skjuter det åt sidan för att det inte riktigt passar. Som 

läkemedelsföretaget Pfizer som på 80-talet testar en hjärtmedicin 

och märker att den är potenshöjande. Det är en bieffekt 

– och en total överraskning. Ett tänkbart scenario här skulle 

kunna ha varit att man skrattade lite åt den här oönskade 

effekten och återgick till att försöka utveckla en hjärtmedicin, 

eftersom det var det som var syftet. Men i stället valde man 

att gå vidare med den kunskap man snubblade över och 

skapade Viagra.

Energianvändare 2.o 

19

lättillgänglig och förhållandevis billig energi har 

varit en förutsättning för det moderna samhället. En förutsättning 

för den industriella revolutionen, för järnvägar, 

expanderande städer och välstånd. 

Och för stabilitet och fortsatt utveckling. 

”Svenska företag och konsumenter måste kunna lita på att 

det finns en trygg energiförsörjning”, konstaterar regeringen. 

Vårt samhälle är alltså beroende av energi. Samhällsutvecklingen 

är beroende av energi. 

En hållbar samhällsutveckling är däremot beroende av att vi 

använder mindre energi. Att vi blir effektivare. ”Energieffektivisering 

bidrar i de flesta fall till minskad belastning på klimat 

och miljö och en tryggare energiförsörjning” skriver regeringen 

i Sveriges andra nationella handlingsplan för energieffektivisering. 

Den svenska regeringen sätter i handlingsplanen 

som mål ”att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och 

ökad användning av energi och råvaror.” Detta med en energipolitik 

som förenar ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft 

och försörjningstrygghet. 

De energipolitiska målen slår fast att till år 2020 ska andelen 

förnybar energi stå för minst hälften av den totala energianvändningen. 

Till år 2020 är visionen bland annat att fossila 

bränslen för uppvärmning ska vara utfasade och tio år senare, 

2030, ska Sverige ha en fossiloberoende fordonsflotta. 

*** 

21

22 

Det finns många olika sätt att förhålla sig till energianvändning. 

Antingen tar man på sig skygglapparna och kör på som 

vanligt i sin bekvämlighet eller så flyttar man till en stuga 

i skogen med en bunt stearinljus under armen, om man nu 

ska förenkla extremerna i frågan om sitt ekologiska avtryck. 

Däremellan finns en hel rad alternativ och ställningstaganden 

som erbjuder en hållbar framtid av något slag. Vad kan forskningen 

bidra med? Kan vi behålla livets bekvämligheter och 

ändå leva upp till hållbarhetsmålen? 

Exemplet att dra till skogs för att inte sätta något avtryck i 

miljön avvisar Claes Tullin som missvisande. Han är biträdande 

enhetschef på SP Energiteknik inom SP Sveriges Tekniska 

Forskningsinstitut, som jobbar mycket med energieffektivisering 

med hänsyn både till globala mål och människans behov och 

beteenden. Han är också adjungerad professor i energiteknik 

vid Luleå tekniska universitet samt i biomassateknologi vid 

Sveriges lantbruksuniversitet. 

– Det är sällan så enkelt, säger Claes Tullin. Det är inte alltid 

det som vi tror är ett ”grönt” liv faktiskt är det på riktigt. 

Att elda med ved kan, om det görs på fel sätt, till exempel 

bidra mer till växthuseffekten än om du eldar med olja. 

En av de globala utmaningarna är den tilltagande urbaniseringen, 

särskilt i utvecklingsländer med allt vad det innebär 

för energiförsörjningen och den ekologiska belastningen när 

människor får högre levnadsstandard. Men det bör gå att 

erbjuda en rimlig levnadsstandard även i framtiden utan att 

Västvärlden ska behöva ge avkall på för mycket bekvämlig-

het och utan att utvecklingsländer heller ska förnekas denna 

bekvämlighet i takt med ökad välfärd där. Hållbar energiproduktion 

krävs naturligtvis, men den måste också matchas 

med en hållbar energianvändning. 

– Det är lättare att effektivisera energianvändning om människor 

lever och verkar nära varandra, säger Claes Tullin. I en 

stad kan man systemoptimera betydligt mer, i en lägenhet kan 

man ha en lägre energiinsats per kvadratmeter, men då måste 

man samtidigt ha en styrning av flöden för värme, vatten och el. 

– Vi har blivit duktigare på att zooma ut och förstå hur hela 

system ska bli effektiva, fortsätter Claes. Men samtidigt måste 

vi zooma in för att förstå hur den sista avgörande pusselbiten, 

den enskilda människan och hennes behov och beteenden, 

funkar i systemen. 

SP har lång erfarenhet av innovationer när det gäller energieffektivt 

boende som värmepumpar och lågenergihus och 

forskar också på passivhus som själva producerar lika mycket 

energi som de använder eller till och med ger ett energiöverskott, 

så kallade nollenergihus respektive plushus. Grundprincipen 

för passivhus är kortfattat att man bygger energisnålt 

genom att minimera värmeförluster med hjälp av effektiv 

ventilation och att tillvarata värme från bland annat boende, 

hemelektronik, hushållsapparater och solen. I plattformen 

Zero Emission Buildings, ZEB, pågår ett tjugotal forskningsprojekt 

med koppling till hållbara och energieffektiva byggnader. 

Och byggnader är ju inte synonymt med bostäder heller. 

23

24 

Till exempel så är SP operativt ansvarigt för Energimyndighetens 

initiativ BeLivs med samarbete med många stora aktörer 

i svensk livsmedelsnäring. Runt 30 procent kan elanvändningen 

i Sveriges livsmedelsbutiker minska med rätt hantering 

av saker som kyla, ventilation, belysning och uppvärmning. 

Förväntade tuffare krav från samhället och högre energipriser 

är med i ekvationen. Livsmedelsbutiker står för omkring fyra 

procent av elanvändningen i Sverige, och ungefär hälften av 

den elen går åt till kylar och frysar. 

– Det här är en fråga där teknik och beteenden vävs ihop, berättar 

Claes Tullin. I en livsmedelsbutik vill innehavaren exponera 

sina varor för att sälja så mycket som möjligt samtidigt som 

man vill ha ett bra klimat för kunder och personal eftersom folk 

klär sig olika efter årstider. Samtidigt får färsk- och frysvarorna 

inte bli dåliga, så hur ska man då energi-effektivisera så att alla 

blir nöjda? Här har vi tittat på allt från komponenter i kyldiskarna 

till hur man kan kombinera kyl- och värmebehoven inte 

bara i enskilda butiker, utan i hela köpcenter. 

Den vanliga kunden har nog redan märkt av BeLivs arbete till 

viss del i takt med att allt fler kylar och frysar ute i butikerna 

försetts med dörrar eller lock. 

De stora lösningarna inom energieffektivisering, hårdvaror som 

material och byggteknik, vore dock inte tillräckligt mycket till 

hjälp utan de små lösningarna för mjukvaran människan och 

hur hon förhåller sig till den teknik som finns till hands. Om 

det blir för jobbigt att bidra, riskerar mycken forskargärning 

att gå till spillo.

– Vi kan göra massor med energieffektivisering och dra ner 

vår energianvändning, men det är svårt att genomföra om vi 

inte har incitament, säger Claes Tullin. Det kan man skapa 

uppifrån med olika styrmedel som skatter eller förbud, men 

det går också att göra det på ett lite roligare sätt genom funktioner 

där den enskilda människan känner sig delaktig, till 

exempel visualisering av energiförbrukning. Det ska ju vara 

lätt att vara klimat- och miljövänlig. 

*** 

Swedish ICT har många järn i elden för att få oss att kunna 

använda tekniken på rätt sätt, att bli aktiva människor i de 

passiva husen. Institutets interna forskarforum Smart Energy 

och även samarbeten med andra RISE-institut som SP samt 

högskolor och företag, går på djupet för att få fram den rätta 

funktionaliteten i de system som ska hjälpa oss att leva och 

bo hållbart. 

– Man måste nog också tänka på att de flesta inte kommer att 

bygga sig ett nollenergihus i förstone, säger Joakim Eriksson 

som forskar om sensornätverk på Swedish ICT Smart Energy. 

Det finns ett befintligt bostadsbestånd som till stor del förmodligen 

inte kommer att konverteras till nollenergi, men där man 

ändå behöver göra någonting och man kan också utgå ifrån att 

de flesta som bor i dessa hus förmodligen inte kommer att vara 

beredda att ge upp för mycket av sin bekvämlighet, så det gäller 

att hitta sätt där folk verkligen vill och kan ta del av innovationerna, 

oavsett om boendet är modernt eller inte. 

25

26 

Eftersom omvandlingstakten av det svenska bostadsbeståndet 

åtminstone hittills har varit ganska långsam, får man alltså 

inte glömma att göra det bästa av saken även med det som 

redan finns. 

– Med tekniken kan man påverka människors attityder i rätt 

riktning, säger Anton Gustafsson, forskare i Smart Energygruppen 

med inriktning på interaktionsdesign. Jag tror att 

vårt sätt att se på energikonsumtion kommer att förändras 

med hjälp av informations- och kommunikationsteknik, att 

man till exempel kan följa sin egen konsumtion visuellt. I de 

projekt jag jobbar med så har vi framtidens energianvändning 

som forskningsfråga. Hur kommer det att se ut för mig som 

användare i framtiden, hur kommer jag att interagera med 

apparater och hur kommer jag att se på energi, hur ser den 

framtida vardagen ut? 

Norra Djurgårdsstaden är en ny stadsdel vid Värtahamnen 

i nordöstra Stockholm som byggs med hållbarhetsprofil för 

byggnader, service och infrastruktur. När området är planerat 

att vara färdigt 2025 ska här finnas över 10 000 lägenheter 

samt arbetsplatser för runt 30 000 personer. Här finns Swedish 

ICT representerat med bland annat projektet Aktiva Huset, 

där en familj redan flyttat in och ska bo i en testlägenhet i ett 

av husen under två år. Tekniska funktioner för interaktiv och 

visualiserad energianvändning installeras successivt. Under 

tiden ska forskarna bland annat undersöka hur familjen 

upplever funktionerna och vad deras förståelse för kostnader 

och tillgång på förnybar energi gör för att förändra energianvändningen. 

Visualiseringen ska göra det lättare för var 

och en att få till en optimal energieffektivitet i boendet på

egen hand. Ett enkelt scenario är till exempel att man kan 

ladda tvättmaskinen när man går till jobbet på morgonen och 

sedan startar den automatiskt när elpriset är som förmånligast 

under tiden man är hemifrån. 

Aktiva Huset är inriktat på smarta elnät, medan ett annat 

Swedish ICT-projekt både i Norra Djurgårdsstaden och rent 

allmänt i bygg- och boendebranschen arbetar mer övergripande 

med att integrera all hållbarhetsfrämjande informations- 

och kommunikationsteknik - IKT eller ICT på engelska. 

I dagens läge är nämligen de olika IKT-lösningarna för våra 

hem, arbetsplatser och serviceinrättningar branschspecifika och 

består av slutna system. Varje leverantör äger och installerar 

sina egna lösningar. I projektet Smart IKT vill Swedish ICT 

identifiera möjligheter till ett öppet och delat system där nya 

lösningar kan läggas till vartefter. Målet är att skilda områden 

som energianvändning, fastighetstjänster, säkerhetslarm, 

e-hälsa, transporter och de traditionella bredbandstjänsterna 

internet, tv och telefoni ska kunna kommunicera i samma 

system. I nuläget har varje system egna, så kallade proprietära 

kommunikationslösningar. Om man i stället har samma infrastruktur, 

så leder det till minskade investeringskostnader, lägre 

tröskel för att introducera nya tjänster, färre apparater i hemmet 

och mindre spill av resurser. 

– Vi kallar det för generiska IKT-infrastrukturer, berättar 

Claus Popp Larsen, fokusområdesansvarig för Smart Living 

på Swedish ICT. Genom att så att säga återanvända och samköra 

informationen mellan de olika områdena kan man också 

uppnå effektiviseringsvinster. Till exempel skulle då luftkonditionering 

och uppvärmning automatiskt kunna anpassas efter 

27

28 

allt annat som pågår vid ett givet tillfälle i en bostad. När vi 

går in och erbjuder gemensamma infrastrukturer och möjliggör 

nya tjänster genom förädling av befintlig data, är det 

samtidigt enormt viktigt att jobba med affärsmodeller parallellt 

med det tekniska arbetet, och det ska göras tillsammans 

med kommersiella partner. 

– I ett längre framtidsperspektiv skulle energi kunna bli lite 

mera som en valuta, säger Anton Gustafsson. Redan nu talas 

det om att man ska kunna sälja sina sopor, eftersom det finns 

energi att hämta därifrån. Lokal elproduktion blir snabbt 

vanligare. Det finns ju även en bild av att elnätet ska bli som 

ett slags internet där man kan dela och turas om att använda 

tillgängliga energiresurser. Detta kommer helt att förändra 

folks syn på och intresse för energi. Det som är abstrakt uppfattas 

ofta som tråkigt, det är när något blir konkret som det blir 

intressant – som när man får veta att elen för tillfället kommer 

från grannens solpanel eller liknande grejer. Gränsen mellan 

nytta och nöje har i dag i många avseenden redan kunnat 

suddas ut och kommer så även att göra inom energisektorn. 

Så länge elen osynliggjorts har det varit ointressant var den 

kom ifrån, till skillnad från vilken bil man har eller vilka kläder 

man bär. I ett framtida, hållbart samhälle kan man tänka sig att 

det kanske blir viktigare med hur man optimerar sin energiförbrukning 

än hur och med vad man transporterar sig. 

*** 

Alla forskare i det här reportaget är ense om att vetenskap och 

teknik är nödvändiga förutsättningar för ett hållbart energisamhälle, 

men det måste till nya affärsmodeller och större mod 

och resurser från både samhälle och näringsliv för att tekniken

ska kunna utvecklas åt rätt håll. Claes Tullin på SP får avsluta: 

– Gränsen för årsransonen av hållbart uttag av jordens resurser 

under 2012 uppnåddes den 22 augusti, enligt den internationella 

tankesmedjan Global Footprint Network. Med 

business-as-usual kommer vi i så fall att behöva två planeter 

2030. Därför krävs det nya modeller och det som är bra för 

mänsklighetens långsiktiga överlevnad måste också vara ekonomiskt 

lönsamt. 

– Vi på SP och andra forskningsinstitut har en jätteviktig roll 

i de här innovationsprocesserna, i nyttiggörande av kunskap, 

att omsätta kunskap i nya produkter och processer. Det ser 

vi tydligt när vi får mer i statliga anslag, då kan vi växla upp 

betydligt mer i industriella samarbeten. Min hisspresentation 

av vad forskningsinstituten kan göra är att vi kan bygga 

innovationskapacitet genom att tillhandahålla expertis i 

samarbete med högskolor, genom att tillhandahålla testbäddar 

för forskning, utveckling, demonstration, provning och 

certifiering. Och kan man erbjuda samma testbäddar för alla 

dessa områden, så blir det ju också kostnadseffektivt. Vi bygger 

också starka nationella och internationella nätverk. Det är 

viktigt inte minst för små och medelstora företag som genom 

forskningsinstituten kan få kontakt med rätt aktörer i innovationskedjan. 

Vår processledarkompetens är också viktig, att 

bygga ihop tvärvetenskapliga projekt med högskolor likaväl 

som transdisciplinära projekt med samhälle och näringsliv. 

ww.sp.se 

www.swedishict.se 

29

”Det räcker inte att 

det existerar lösningar” 

MARIA wETTERSTRAnD 

FRI GRön SAMHällSDEBATTöR 

TIDIGARE SPRåKRöR FöR 

MIlJöPARTIET DE GRönA 

vi skulle behöva tre planeter om alla levde som vi gör i 

Europa. I reportaget nämns risken att vi behöver två planeter 

år 2030, vilket stämmer om vi ser till hela jordens befolkning. 

En och en halv planet är det som krävs för hela jordens 

befolkning nu, men om alla levde som i Europa behövs alltså 

tre. Redan i dag. 

Det kan ju låta diffust det där. Vad innebär det att vi lever 

som om vi hade haft tre planeter? Någon kanske tänker att 

det där snacket måste vara en rest av miljöflummande från 

70-talet. Men låt mig dra paralleller med ekonomi. 

Det vi gör i dag är att vi tär på jordens kapital, år efter år 

efter år. Det gäller inte bara klimatfrågan utan även hur vi 

fiskar upp fisk ur världshaven, hugger ner skogar, tar ut råvaror, 

utrotar arter eller belastar naturen med skadliga utsläpp 

i större mängd än den klarar av att hantera. När vi tär på 

kapitalet hela tiden kan det kännas som att vi är rika fast vi 

egentligen hela tiden blir fattigare. 

31

32 

Lite som Grekland. De levde över sina tillgångar år efter år 

efter år. Staten spenderade mer pengar än den hade. Kul för 

dem som fick jobb och lön och välfärd bekostad av lånade 

pengar förstås. Det går att sköta ett lands ekonomi så under 

en kort period, men inte i det långa loppet. Till slut slog det 

tillbaka, brutalt och hänsynslöst. 

Naturligtvis kommer det att slå tillbaka mot oss själva att 

vi lever över våra tillgångar på den här planeten, förr eller 

senare. Resultatet kan bli miljökatastrofer, konflikter kring 

råvaror, dyrare naturresurser och energi. 

Det sistnämnda – dyrare naturresurser och energi – ser vi 

redan tecken på i dag. Oljan blir allt dyrare. Kina reser runt 

världen, köper upp och mutar in tillgångar på råvaror de 

behöver för sin industri. Energipriser stiger. 

Om det fortsätter, hur kul är det att vara Sverige? Vi brukar 

tycka att vi är rätt bra. Nästan bäst, faktiskt. Och visst, vi 

har låga utsläpp av växthusgaser jämfört med andra OECDländer, 

vi har hög andel förnybar energi jämfört med andra 

EU-länder och vi är långt framme i tekniskt utveckling. 

Men: Vi har en väldigt hög energiförbrukning. Vi använder 

2,5 gånger mer el än EU-genomsnittet. Tills för ett par år 

sedan hade vi den mest bränsletörstiga bilparken i Europa. 

Många nya industrier i Kina är mer effektiva än våra motsvarande 

industrier i Europa. Hur kommer vi att klara oss 

om råvarupriser stiger och energin blir dyrare?

Jag påpekar nu inte bara detta för att visa hur dåliga vi är, 

utan också för att visa att vi har stora förbättringsmöjligheter. 

Det finns massor av tekniska lösningar. Med den teknik som 

finns i dag kan vi lösa stora delar av problemen som rör 

energi. Samtidigt utvecklas nya ännu bättre lösningar, hela 

tiden. Problemet är inte bristen på ingenjörer eller innovatörer. 

Problemet är att det inte räcker med goda ingenjörer eller 

kloka uppfinningar. 

Det behövs stora insatser för att nya goda lösningar ska bli 

allmängods. I dag finns massor av goda exempel. Men så 

länge det inte finns tillräckliga incitament förblir de bara just 

exempel. 

Ta bostäderna. Vi vet att det går att bygga bostäder som inte 

behöver någon nettotillförsel av energi alls. Ändå tillåter 

byggnormerna att vi fortsätter bygga energislösande hus. 

De byggföretag som satsat på att bygga riktigt energieffektivt 

riskerar alltså att se sig utkonkurrerade av företag som bygger 

billigt vad gäller byggkostnad men slösaktigt med avseende 

på energianvändning. 

Samma med befintlig bebyggelse. Nu ska miljonprogrammen 

renoveras. Vi vet att det går att minska energiåtgången 

dramatiskt. Ändå planerar många bostadsbolag att göra billigare, 

sämre renoveringar med låg energibesparing. Det lönar 

sig nu kortsiktigt, men hur ser kalkylen ut om man räknar in 

högre energipriser i framtiden? Det känns lite som när man 

33

34 

räknade med ständigt billig olja innan 70-talets oljekris och 

sen fick göra snabba (och relativt usla) insatser i panik. 

För att inte tala om alla fantastiska lösningar inom det som 

ibland kallas smarta elnät. Styrning av viss elanvändning 

till tider när produktionen är hög och förbrukning låg, 

som nämns i reportaget, är genialt. Rätt att leverera ut egenproducerad 

el på nätet kommer att öka intresset att sätta upp 

småskalig vindkraft eller solceller. I Japan är det redan möjligt 

att använda elbilens batteri för att lagra el när priset är lågt 

under dygnet och sedan använda batteriets el som hushållsel 

när elen på nätet är dyr vid en annan tid på dygnet. Det 

behövs investeringsvilja och politiska initiativ för att de här 

sakerna ska bli verklighet här. 

Vi vet också att det finns massor av lönsamma energibesparingar 

att göra i svenska företag och offentliga lokaler. En del 

insatser lönar sig omedelbart, andra har en återbetalningstid 

på några år, men ändå blir det inte gjort. Det räcker alltså inte 

att det existerar lösningar. Medvetenheten och intresset från 

höga företrädare inom politik och näringsliv behöver öka. 

Jag är en varm anhängare av miljöpolitik, vilket knappast lär 

förvåna någon. 

Höjda miljöskatter kan tyckas som en piska, men det finns 

faktiskt få så effektiva morötter för att ställa om. Se bara hur 

skatten på villaolja blev en morot för den ekonomiskt sinnade 

att spara pengar genom att skaffa sig annat uppvärmningssätt. 

De alternativa lösningarna hade funnits där i åratal, 

men det var först när skattehöjningen aviserades som efter-

frågan exploderade. På samma sätt har vi sett goda effekter 

av skärpt lagstiftning och regelverk. 

Den renaste och billigaste energin är den vi aldrig använder. 

När vi använder mindre fjärrvärme för att få varmt i huset, 

mindre el till våra maskiner, mindre mängder bränslen i 

industrin eller mindre volymer drivmedel till våra fordon 

så minskar vår miljöbelastning. Den el eller fjärrvärme som 

ingen behöver måste inte heller produceras. Det är också 

smart ekonomiskt, särskilt i ett längre perspektiv. 

Vi ska ha för ögonen att vi ska klara oss med en planet i stället 

för tre. De tekniska lösningarna kan ta oss en bra bit på 

vägen dit, men det är inte säkert de tar oss hela vägen. Mycket 

av vår miljöpåverkan beror på vår konsumtion av prylar. 

Det är inte helt lätt att hitta tekniska lösningar på att folk vill 

byta mobil en gång i halvåret bara för känslan av att ha något 

nytt eller köpa ny skjorta på H&M flera gånger i månaden. 

Men vem vet, kanske någon skarp innovatör kan komma på 

någon lösning även där! 

Maria Wetterstrand 

35

36 

”De som står som 

beställare av det nya 

samhället måste förstå 

möjligheterna” 

UlRIKA FRAnCKE, vD TyRénS

vi måste ha en energikonsumtion som klarar ekologisk 

hållbarhet. Till detta finns det egentligen inget alternativ 

och vi ska klara det med hjälp av ny teknik. Vår energikonsumtion 

är starkt förknippad med ekonomisk utveckling, och 

ekonomisk tillväxt är en nödvändighet för att fler människor i 

världen ska kunna få ett bättre liv. 

Jag är helt övertygad om att vi kommer att se ny teknik 

utvecklas. Människan har under tidigare perioder lyckats lösa 

situationer som påverkat vår utveckling positivt och vi kommer 

att göra det nu också. 

Därför är det viktigt att satsa på teknisk utveckling och forskning. 

Att backa in i framtiden är ingen bra lösning, särskilt som 

flera av de miljöer och produktionsmetoder som vi har lämnat 

var ännu mer problematiska ur ekologisk synvikel, än de vi är 

på väg till. Vårt problem är nu att vi trots effektivare metoder 

är så många fler som konsumerar energi. När de delar av världen 

som utvecklas i rask takt får samma möjligheter som vi, så 

måste vi i västvärlden, framför allt använda energin effektivt så 

att vi konsumerar mindre och det måste vi göra genom smartare 

lösningar. 

De som tror att vi kan stå tillbaka, avstå från vår ekonomiska 

utveckling, har enligt min mening inte riktigt förstått hur det 

hänger ihop. Vi ska köpa produkter av de länder som utvecklas 

så att de kan erbjuda sina invånare en välfärd som med tiden 

kommer att likna den utvecklade världens. 

Claes Tullin, SP, pekar i sitt inlägg på den pågående urbaniseringen. 

Den är som Claes säger en av komponenterna för en 

37

38 

renare och energieffektivare tillvaro. Utsläppen och energi konsumtionen 

per capita blir lägre i täta miljöer än i motsatsen. 

I urbaniseringen finns möjligheterna, om man tar till vara på 

dem. Till exempel förutsätter det en god och tät stadsplanering. 

Allt för vidsträckta villaområden riskerar att leda åt fel håll. 

De stora strukturerna är viktiga men även vårt sätt att verka i 

vardagen, hur vi som individer konsumerar energi. Här krävs 

smarta taxesystem som skickar rätt signaler utan alltför kraftiga 

prishöjningar som gör det politiskt omöjligt. Det finns också 

produkter som drar mer energi än nödvändigt och det är viktigt 

att vi konsumenter uppmärksammas på detta. Konsumentinformation 

är central om man ska ändra människors beteende. 

Lätt tillgänglig information kan vara en av de pusselbitar som 

behövs då vi ska ”zooma in” på den enskilda människan och 

hennes behov. Det sägs att klockan på mikrovågsugnen drar 

mer energi under ugnens livstid än själva ugnen, något som jag 

tror att få konsumenter är medvetna om. 

Det finns stora möjligheter att skapa nya effektiva lösningar i 

nya hus. SP pekar på en lovande utveckling där husen blir allt 

mer effektiva, och det finns mer att göra. Men den stora utmaningen 

ligger i det redan byggda beståndet. Anton Gustafsson, 

på Swedish ICT pekar på de smarta lösningar som finns. Det 

utmanande här är att det behövs lösningar som är kostnadseffektiva, 

framför allt inom bostadssektorn så att de som i dag 

bor i husen också har möjlighet att bo kvar. 

På den kommersiella sidan finns det mycket som händer. Fastighetsägare 

talar om gröna kontrakt som bidrar till att hålla nere 

energikonsumtionen. De gröna kontrakten visar på något som

vi ofta underskattar, de administrativa systemens betydelse. 

I ett klassiskt hyreskontrakt ingår inte energiförbrukning, vilket 

innebär att den som kan göra något åt förbrukningen, fastighetsägaren, 

inte har något incitament att göra det. Inom detta 

område behövs det göras mer för att få fart på utvecklingen. 

Utvecklingen av miljöklassningssystemet BREEM för byggnader 

kommer också att bidra på ett positivt sätt. 

Vi har möjliget att med modern teknik skapa och styra system 

som kan optimera energianvändningen, och som kan tyckas 

vara bekväma för användaren. När IT-boomen kom presenterades 

många smarta lösningar för hushållstjänster som inte fick 

fäste på marknaden. Det kanske var för tidigt, timing är alltid 

viktigt när man går med nya produkter eller tjänster till marknaden. 

Finns det en efterfrågan? 

Även om vi kan kommunicera i samma system och det förefaller 

praktiskt; är det säkert att vi vill det? Ska Ica eller 

Konsum ha tillgång till innehållet i mitt kylskåp? Hur mycket 

information ska man kunna samla om oss på ett ställe? Vi har 

en begynnande debatt om ökad integritet och jag tror att den 

kommer att fortgå. Kan den komma att påverka de tekniska 

möjligheterna? 

Anton Gustafsson talar om att energi ska kunna bli som en 

valuta. Tanken, att om fler kan sälja energi så kommer också 

fler att förstå prisbildningen när de köper energi tycker jag är 

spännande. Det finns något positivt i att elen måste bli mer synlig 

för gemene man så att vi förstår än mer att vi kan hjälpa till 

i energiomställningen. Med rätt prissättning så kommer fler i 

ett sådant system att koncentrera sig på att optimera sin energi- 

39

40 

förbrukning vilket skulle vara mycket positivt och kostnadseffektivt 

för samhället. 

Forskning och utveckling av nya produkter är viktiga delar 

för att vi ska klara en omställning, men jag tycker ofta att vi 

förringar vikten av affärsmodeller och hur vi upphandlar och 

beställer produkter och tjänster. Högre forskningsanslag för 

säkert utvecklingen framåt, men om ingen efterfrågar resultaten 

annat än i den akademiska miljön, så får vi inte den utveckling 

vi önskar oss. 

Anders Wijkman har i sin utredning Goda affärer – en strategi 

för hållbar offentlig upphandling pekat på de möjligheter som 

ett aktivt användande av den offentliga upphandlingen skulle 

kunna ge. Men det kommer inte att hända något om man inte 

också ser till att instrumenten finns och används. Det är min 

uppfattning att det vällovliga syftet, att motverka korruption 

genom Lagen om offentlig upphandling, LOU, har inneburit 

att utvecklingen inte går så fort som den borde kunna göra. 

Samarbete med beställare och leverantör för att kunna pröva 

och utveckla tillsammans sker mycket sällan inom den offentliga 

sektorn. Sektorn upphandlar för 860 miljarder kronor om 

året. Störst på denna marknad är byggbolagen. Här finns mer 

att göra för att få en bättre och snabbare utveckling. Vi har 

ofta talat om innovationsupphandlingar, men de har svårt att 

bli verklighet. 

Inom industrin finns klara och enkla linjer för att sjösätta innovationer. 

Inom andra sektorer är det inte lika enkelt. Det krävs 

sannolikt något initiativ från regeringens sida om något ska

hända. Det kanske skulle vara lättare om vi talade om funktionsupphandlingar 

som då inte är så precisa och därmed ger 

möjlighet för att testa andra lösningar och ny teknik. 

Spridning av ny kunskap är inte lätt. Forskningsinstituten har 

en viktig roll och det är därför viktigt att de är en del av det 

offentliga samtalet. Många behöver kunskap om nya möjligheter 

så att vi sprider en insikt om att problemen vi står inför 

i dag går att lösa. De som slutligen står som beställare av det 

framtida samhället måste veta och förstå vilka möjligheter som 

finns så att de kan efterfråga dem. 

Ulrika Francke 

41

Transporter – 

både hållbara och 

lönsamma? 

43

iksdagen antog år 2009 ett mål om att göra den svenska 

fordonsflottan oberoende av fossila bränslen till år 2030. 

Till år 2050 är visionen att Sverige ska vara klimatneutralt, 

ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser. 

Ett mer långsiktigt hållbart transportsystem på mindre än 20 

år. I transportsammanhang är det knappt om tid. För energibranschen 

har det tagit mer än 30 år att göra en liknande resa 

– i dag är elproduktionen i Sverige till 96 procent koldioxidneutral. 

Mot viljan att minska utsläpp står bland annat ökningen av 

antalet fordon som följd av högre välstånd och större befolkning. 

I dag finns strax under en miljard personbilar i världen, 

år 2050 väntas de vara tre miljarder. 

Transporter har stor betydelse för miljön och klimatet – men 

är också en livsnerv för samhällen, städer och länder. Transporter 

är en förutsättning för industriers import och export 

och för möjligheterna för våra städer att fungera, utvecklas 

och växa. För Sverige, med en relativt liten befolkning på en 

relativt stor yta, så är effektiva transporter en nödvändighet. 

Naturvårdsverket, som på regeringens uppdrag har tagit fram 

ett underlag till en färdplan för ett Sverige utan nettoutsläpp 

av växthusgaser 2050, konstaterar att det behövs ”kraftfulla 

satsningar på forskning, innovation och introduktion av 

klimatstrategisk teknikutveckling, för att klara en omställning 

till 2050”. 

*** 

45

46 

Framtidsmålen ställer höga krav på transporter, både när det 

gäller personer och gods. Kan vi fortsätta resa som vi gör, både 

för nöjes skull och till jobbet? Kan vi begära att våra favoritprodukter 

finns tillgängliga överallt, både i lokala affären och 

på semesterorten i en annan tidszon? Kan vi, för att använda 

ett slitet uttryck, både ha kakan och äta den? 

Nej, inte som det ser ut nu, men kanske till viss del ändå. Det 

är den något luddiga summering som kan göras om man talar 

med forskare inom RISE Research Institutes of Sweden vars 

forskning på olika sätt berör transporter. Vad som är konkret 

är dock det nätverk av beroenden och påverkan som transportsystemet 

är, ända ner på personnivå. 

*** 

Elbilar i alla dess former, från hybrider till hundraprocentiga 

elbilar, har blivit några av de främsta symbolerna för framtida 

hållbara transporter. Men det är fortfarande en bit kvar 

tills el- och hybridbilar är var mans egendom och elmackarna 

lika frekventa som dagens bensinmackar. För att inte tala om 

laddningstiden. Eller klumpigheten. 

Två av de största hindren i utveckling av elbilar är att batterierna 

fortfarande väger för mycket och är för dyra. Men om 

man väver in kraftkällorna i andra delar av bilen, så bantar 

man den betydligt. Swerea SICOMP ligger långt framme när 

det gäller utveckling av så kallade strukturella batterier som 

kan bli ett med karossdelar, paneler och annan inredning i en 

bil. Institutets specialitet är kompositer, konstgjort samman-

satta material där de enskilda materialen var för sig har olika 

egenskaper, men tillsammans bildar ett konstruktionsmaterial 

med nya egenskaper. Kompositer används som robusta lättviktsalternativ 

i allt från tennisracketar till bilar, flygplan och 

rymdraketer. 

Strukturella batterier är inte konkreta objekt som vi känner 

till som batterier i dagens mening, till exempel klock-, bil-, 

och ficklampsbatterier, utan består av kolfiber och plast – en 

komposit. Med hjälp av strukturella batterier kan man få mer 

kräm ur elen, eftersom fordonets vikt inte ökar eller till och 

med minskar, vilket i sin tur innebär att energiåtgången blir 

mindre. Och tillverkas resten av bilen till största delen också i 

komposit, tjänar man in ännu mer i vikt och effekt. 

– De kompositer vi jobbar med är utmärkta lättviktsmaterial, 

de har mycket hög styvhet och hållfasthet i förhållande till 

sin vikt. Det innebär att du kan få samma prestanda som med 

stål, men till en femtedel av vikten, berättar Leif Asp som är 

forskningschef på Swerea SICOMP och den som drog igång 

forskningen om strukturella batterier 2007. 

Något fullskaleförsök med strukturella batterier har inte 

gjorts än, men oavsett om hundraprocentiga elbilar finns allmänt 

redan om några år eller först längre fram i tiden, så är 

intresset för kompositkarosser mycket stort i branschen redan 

i dag eftersom de utsläppsmål som finns gör att bilar generellt 

måste bli lättare. 

– Fordonstillverkarna måste egentligen gå direkt från stål 

47

48 

förbi aluminium, direkt till komposit om de ska hinna till 

2020, säger Leif Asp. Men det finns redan i dag möjlighet att 

tillverka krockelement till en bil som kan ta upp fyra gånger 

så mycket energi per kilogram egen vikt som dagens stållösningar. 

Så det kommer definitivt att vara mindre metall i 

bilarna i framtiden. 

– Allt vi gör på Swerea SICOMP har en grön vision utifrån 

lättviktstekniken, fortsätter Leif Asp. Vi strävar också efter 

att använda fibrer från biologiska material i kompositen. 

Viktigt är dock att aldrig ge avkall på säkerheten och hållfastheten 

i de färdiga produkterna. Vi jobbar också med utveckling 

för flygindustrin och där hoppas man få ner koldioxidutsläppen 

med hälften tack vare bland annat lättviktsmaterial. Och 

redan nu består Airbus och Boeings senaste modeller till över 

halva vikten av komposit, jämfört med högst en femtedel i 

tidigare generationer. 

Swerea-koncernen leder dessutom LIGHTer, ett omfattande, 

branschöverskridande forskningssamarbete inom lättvikt. På 

transportområdet arbetar Swerea med partner inom högskolor 

och tongivande svensk fordons-, fartygs- och flygindustri. 

Samarbetet erbjuder bland annat teknologi- och kompetensutveckling 

samt mötesplatser för lättviktsforskning. 

– Men hur lätt och effektiv en elbil än kan bli, så måste det 

finnas en fungerande infrastruktur för snabb laddning som 

gör det möjligt för elbilen att vara ett självklart alternativ, 

säger Leif Asp. Annars kommer det upplevas som obekvämt. 

***

SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut har en omfattande 

transportforskning med beröringspunkter som biobränslen, 

materialegenskaper, komponent- och systemutveckling, trafiksäkerhet, 

lättvikt och just el- och hybridfordon och infrastrukturen 

för dessa. 

– Om det bara var effektiva transportflöden som i ett hållbarhetsperspektiv 

fick bestämma var man skulle bo, så 

skulle man bara få bo på utvalda platser med klart definierade 

transportstråk däremellan och med de flesta gods- och 

persontransporterna inom en begränsad yta, säger Magnus 

Olsson, affärsområdeschef för SP:s transportforskning. Man 

skulle alltså säkert kunna samordna transporter optimalt om 

det var tvingande hur människor skulle åka, men jag tror inte 

det är en utveckling som någon vill ha. 

– Det som gäller för oss forskare vad gäller alla aspekter på 

transportsystemet är att förstå hur det hållbara samhällets krav 

växer fram, men också de enskilda individernas behov. Därför 

måste det finnas en frihetsgrad inom hållbarhetssamhället, 

mer morot än piska, där du som individ ändå har möjlighet 

att välja hur du själv vill transportera dig och där det finns 

fungerande kollektivtrafik för de flesta. Därför är det viktigt 

att vi genom forskning och innovationer möjliggör en sådan 

utveckling, att reglera ända ner till lägsta nivå är inte bra. Ett 

exempel på detta är vårt projekt Elbil 2020 där vi i Hammarby 

sjöstad i Stockholm kollar vad det är som motiverar människor 

att använda gemensamma transportlösningar, i detta fall elbilspooler, 

och tittar på de tekniska och finansiella lösningar som 

är möjliga tillsammans med de samhälleliga ambitionerna. 

49

50 

Till det inom SP:s transportforskning som uppmärksammats 

mest under senare år hör bland annat det så kallade motorvägståget 

i projektet Sartre, en fordonskolonn med ett ledarfordon 

som radiostyr de efterföljande bilar eller lastbilar som 

väljer att haka på. Det blir en jämnare och energieffektivare 

körning och som bonus kan förarna ägna sig åt annat än att 

köra tills det är dags att lämna kolonnen vid lämplig avfart. 

Lyckade försök har redan gjorts, både på testbanor i Sverige 

och utomlands samt en riktig, men för teständamålet avspärrad, 

motorväg i Spanien. Det som återstår är att utveckla 

fungerande säkerhetssystem för rådande och framtida vägnät. 

I projektet samarbetar SP med andra europeiska forskningsinstitut 

samt Volvo Personvagnar och AB Volvo. 

Säkerhet är också en viktig aspekt i transportforskningen. I en 

EU-rapport från mars 2013 meddelas att antalet dödsolyckor 

på de europeiska vägarna glädjande nog är nere på den lägsta 

nivån sedan undersökningarna började, men fortfarande dör 

75 människor om dagen i trafikolyckor. Om man tar i beräkningen 

att det på varje dödsfall sker tio allvarliga skador som 

till exempel på hjärna och ryggmärg, så leder detta inte bara 

till personliga tragedier, utan också till höga samhällskostnader 

för sjukvård och rehabilitering. 

SP:s dotterbolag Asta Zero håller på att bygga en test- och demonstrationsanläggning 

för utveckling av aktiv trafiksäkerhet 

som ska stå klar i Hällered utanför Borås i juli 2014. Verksamheten 

ska bygga på samverkan mellan akademi, myndigheter 

och näringsliv och fungera som en öppen, internationell 

plattform.

– Asta Zero är ett nästan världsunikt avtryck, säger Magnus 

Olsson. Här ska olika aktörer kunna mötas inte bara inom 

teknikutvecklingen, utan även inom tjänsteutvecklingen. Det 

är ett stort område inom transport att kunna få de här systemen 

på plats. 

*** 

Innovationer förväntas ofta vara konkreta, marknadsmässiga 

”uppfinningar” som elbilar och radiostyrning av fordonskolonner, 

men kan likaväl vara modeller som ger grund åt 

nya sätt att arbeta med hållbara och smidiga flöden inom 

exempelvis logistik, miljökontroll och samhällsekonomi. 

Viktoria Swedish ICT är specialiserade på transportlösningar 

med hjälp av informations- och kommunikationsteknik. På 

deras projekt- och produktpalett finns bland annat elbilsutveckling, 

trådlös laddning, fordonskolonner, hybridbussar 

och andra ”uppfinningar”. Men också allomfattande system 

för flygplatslogistik, planer för stadsomfattande elbils-pooler, 

ISO-standard för hur olika mätdata omformas till begriplig 

miljödata samt något som kan få en och annan traditionalistisk 

företagare att sätta kaffet i halsen – cirkulär ekonomi. 

Cirkulär ekonomi är i sig inte är någon nyhet, men har 

aktualiserats i och med de globala hållbarhetsutmaningarna. 

Traditionell ekonomi bygger till stora delar på ett överuttag 

av resurser som blir alltmer ohållbart ju fler vi blir i världen. 

Filosofin i cirkulär ekonomi är hållbarhetsanpassade affärsmodeller 

inspirerade av naturens kretslopp. Till exempel ska 

avfall i dagens mening minimeras och i stället ses som en 

råvara. En av ingredienserna i att ställa om från traditionell 

51

52 

linjär produktion till cirkulär ekonomi är att hyra ut sina 

produkter i stället för att sälja dem – man säljer funktionen 

snarare än produkten. Detta har Viktoria Swedish ICT hjälpt 

företaget Unicykel i Göteborg med. De bygger cyklar av 

märket Nishiki och ville tillverka och sälja en elcykel med hög 

kvalitet, men priset för kunden skulle bli så högt att man inte 

skulle klara lågpriskonkurrensen från andra tillverkare. 

– Där gick vi in och skapade en cirkulär affärsmodell där de 

säljer cykeln som en tjänst, ett abonnemang, berättar Mats 

Williander, forskningsledare på Viktoria Swedish ICT. 

Cykeltillverkaren behåller ägandet och kunden hyr i stället 

den högkvalitativa cykeln till en relativt låg månadskostnad. 

I hyran ingår reparationer och annan underhållsservice. 

– Ju bättre produkt tillverkaren hyr ut, desto lägre blir underhållskostnaderna 

och en mer problemfri tjänst till kunden, 

säger Mats Williander. Detta leder till ökad kundnöjdhet och 

därmed ökad betalningsvilja. Och en cykel med minimalt 

underhåll och lång livstid är positivt för miljön. Den kombinationen 

existerar inte i en linjär affärsmodell, för där vill jag 

ju tillverka produkter som tar slut, så att jag kan sälja mer. 

Cirkulär ekonomi är kanske inte applicerbart på precis alla 

branscher, tillstår Mats Williander. Men i transportsystemet 

skulle det fungera, särskilt när det gäller fordon. 

– Vi måste se till att vi har återanvändning, återtillverkning och 

återvinning i en så hög grad att läckaget i ekosystemet bara är 

en femtedel av i dag. Det måste ske för hållbarheten, och här

finns det möjligheter för svensk industri att ta ledning i världen. 

– Men för att vi ska kunna komma dithän, så måste en ekologiskt 

hållbar affärsmodell kunna konkurrera ut en ekologiskt 

ohållbar, fortsätter Mats Williander. Det måste finnas 

incitament för industrin att gå åt det hållet, eftersom samhället 

strävar åt det hållet. Att backa och föreslå att vi ska göra 

stora uppoffringar genom att gå tillbaka till ett mer obekvämt 

samhälle kommer inte att funka, eftersom folk inte kommer 

att acceptera det. 

*** 

Järnvägen är ett transportmedel med många samhällsvinster 

gentemot vägtrafik, de mest uppenbara är miljöaspekten 

med lägre koldioxidutsläpp på grund av lägre användning 

av fossila bränslen samt säkerheten sett till den lägre olycksfrekvensen. 

Sett till klimatmålen och många andra samhällsutmaningar 

är järnvägen en självklarhet i det hållbara transportsystemet. 

Men för att den ska vara ett konkurrenskraftigt 

trafikslag, krävs det dock en effektivare infrastruktur om den 

till fullo ska kunna stå sig mot de ekonomiska fördelar som 

vägtrafiken i nuläget kan erbjuda dem som vill transportera 

sig själva eller en vara. 

SICS Swedish ICT bedriver omfattande forskning inom 

järnvägslogistik för att få systemet att funka så smidigt som 

möjligt och därmed i slutändan locka fler aktörer att se järnvägen 

som ett självklart val. Men först lite bakgrund ur ett 

europeiskt perspektiv: 

53

54 

Järnvägarna i Europa har förändrats radikalt de senaste 

årtiondena. Tidigare hade nästan varje land en dominerande 

aktör som skötte både trafik och infrastruktur. Under omvandlingen 

har det alltmer gått mot att trafiken delas mellan 

flera tågbolag, ofta specialiserade på antingen gods- eller 

persontrafik, medan en enda instans ansvarar för byggande, 

banunderhåll och trafikkontroll. I Sverige inleddes denna 

process redan på 1980-talet när Banverket (numera Trafikverket) 

övertog ansvaret för infrastrukturen från dåvarande 

Statens Järnvägar, i andra länder har det bara hållit på i några 

år. Trafikoperatörerna, alltså tågbolagen, är dessutom i dag 

ofta gränsöverskridande - de lämnar inte nödvändigtvis över 

vagnarna till ett annat bolag vid landsgränserna. 

Denna utveckling ställer allt hårdare krav på logistiska lösningar 

– trafiken har ökat och fler operatörer står för trafiken. 

Det har alltså blivit trängre på både linjespår och rangerbangårdar, 

de som sköter infrastrukturen har fått fler operatörer 

att ta hänsyn till och samtidigt har kraven på snabba leveranser 

ökat. 

På SICS Swedish ICT är forskarna Malin Forsgren, Sara 

Gestrelius och Martin Joborn tre av dem som med matematikens 

och datalogins hjälp utvecklar smidigare och effektivare 

järnvägstrafik. Ett av projekten är Tågplan 2015, som SICS 

driver på uppdrag av Trafikverket och som har som mål att 

första steget, Successiv tilldelning, ska vara i bruk i järnvägssektorn 

2015.

– Vi jobbar med att se till att den existerande kapaciteten används 

på ett optimalt sätt, berättar Sara Gestrelius. Att bygga 

fler spår är både dyrt och tidskrävande, så det som står till 

buds just nu är att arbeta med det som redan finns. 

Tågplan 2015 arbetar förvisso inte utifrån några uttalade 

globala miljömål, utan ska se till att den svenska järnvägstrafiken 

sker så effektivt som möjligt så att fler tåg kan köras, 

främst genom att ledtiderna för trafiken blir kortare. I dag 

måste en operatör nämligen boka så kallade tåglägen, de tider 

man vill ha för att köra sina tåg, så långt som mer än ett år 

i förväg eftersom bokningen av tåglägen hos Trafikverket 

påbörjas i april året innan en årstågplan börjar gälla. SICS 

utvecklar därför systemen efter de behov som faktiskt finns, 

så att de alltmer föränderliga trafikbehoven kan tillmötesgås 

så långt som möjligt utan att påverka säkerheten. 

– På så vis blir det utrymme för fler och punktligare avgångar 

för både gods- och passagerartrafik, säger Malin Forsgren. 

Vi på SICS hoppas att detta leder till mer järnvägstransporter 

i sig och att mycket av denna ökning kommer att flyttas från 

andra transportslag. 

En indirekt och ur hållbarhetsaspekt önskvärd effekt av SICS 

forskning för att få bort den tröghet i systemet som bland 

annat fått mycket gods att ta landsvägen, är alltså att dessa 

kunder i stället kan lockas till järnvägen. I Trafikverkets kapacitetsutredning 

för transportsystemet från 2011/2012 påpekas 

bland annat detta, utan att exakta siffror anges. 

55

56 

Det mesta av SICS järnvägsforskning ingår numera i det 

nyetablerade (januari 2013) branschprogrammet Kapacitet 

i järnvägstrafiken, KAJT, som är ett samarbete mellan SICS, 

Trafikverket, lärosäten samt operatörer och övrigt näringsliv 

med syfte att skapa fruktbar långsiktighet i svensk järnvägsforskning. 

– Det krävs framförallt långsiktighet och mod om vi ska få 

forskning och innovationer som är hållbara, säger Martin 

Joborn. Om nu samhälle och näringsliv säger att man vill 

minska koldioxidutsläppen och öka järnvägstrafiken så måste 

man våga att både sätta målen och ta konsekvenserna av målsättningarna. 

Man måste ha höjd för att alla projekt kanske 

inte lyckas. 

www.swerea.se 

ww.sp.se 

www.swedishict.se

58 

”Vi står inför en 

elektrifiering av människors 

rörelsemönster” 

SvAnTE AxElSSOn, GEnERAlSEKRETERARE 

nATURSKyDDSFöREnInGEn

utmaningarna som transportsektorn står inför är gigantiska. 

Att lösa dem kommer att påverka hur vi lever och hur vi 

konsumerar. Eller med andra ord: vad vi tycker det är värt att 

lägga pengar på. 

Vi ska ha ett fossilfritt transportsystem i framtiden. Det är 

ett ambitöst mål – och ett helt riktigt mål. Är det någon 

samhällssektor som ska vara helt ren så är det trafiken. 

Ser man till persontrafiken så har innovationer hjälpt oss redan 

i dag och vi ser nu en rörelse från förbränningsmotorer över 

olika slags laddhybrider till elbilar. Den rörelsen innebär en 

effektivitetsrevolution: en dieselmotor ger upp till 70 procent 

spillvärme, en elmotor runt fem procent. Vi står i dag inför 

en elektrifiering av människors rörelsemönster. Redan i dag 

är 80 procent av alla resor kortare än åtta mil. Det innebär i 

princip att 80 procent av resorna kan köras på el. Ändå måste 

biltrafiken minska med cirka 20 procent om sektorn skall vara 

fossilfri 2030 enligt trafikverket. 

Tillgång på el, som varit den stora frågan efter kärnkraftsomröstningen, 

är inte längre ett problem i och med att Sverige 

införde systemet med gröna elcertifikat. I dag produceras drygt 

7 TWh vindkraft och 11 TWh bio-el vilket med råge har ersatt 

de två Barsebäcksreaktorerna. 

Ny fordonsteknik kommer att leda till nya beteendemönster. 

Framförallt laddhybridfasen kommer att vara ganska dyr, en 

bil måste gå många timmar per dygn för att vara lönsam. Det 

gör i regel inte en vanlig familjebil. Många kommer därför bli 

mer tveksamma till att äga den där halvmiljonkronorsbilen och 

istället snegla mer på bilpoolslösningar. 

59

60 

Vi ser redan i dag hur resandet mätt i antalet personbilskilometrar 

minskar. Vi har helt enkelt passerat toppen för hur roligt vi tycker 

att det är att sitta i en bil. Cykeln tar en större del av arbetspendlingen 

i städerna, en utveckling vi bara sett början av. I åldersgruppen 

30-34 år är andelen körkortsinnehavare 20 procent lägre 

än för 25 år sedan. Förr såg vi också en tydlig koppling mellan 

ökad inkomst och bilägande – där ser vi i dag en vikande trend. 

För att nå målet om ett hållbart samhälle spelar städerna en 

central roll. Nästan en fjärdedel av alla växthusgaser kan härledas 

till transporter i städer. Samtidigt har städer bra möjligheter 

att hitta fungerande alternativ. Jag tror vi kommer att få 

se en undanträngning av bilar i städer: parkeringsplatserna blir 

färre och dyrare och jag tror kollektivtrafiksatsningarna kommer 

att bli gigantiska. Städerna kommer att präglas av elektrifieringen: 

jag kommer att färdas med hjälp av el nästan hur 

jag än transporterar mig: spårtrafik, elcyklar, elmopeder, lätta 

elfordon som är hybrider mellan mopeder och bilar. 

Den svåra nöten att knäcka är den tunga trafiken, den är svårare 

att elektrifiera, åtminstone med hjälp av batterier: fordonen 

är för tunga och färdas för långa sträckor. Man kan visserligen 

tänka sig elektrifierade lastbilar som drivs som trådbussar, men 

det ställer krav på särskilda motorvägar eller åtminstone särskilda 

körfält på motorvägarna. I närtid kommer biodrivmedel 

vara den viktigaste lösningen för lastbilar. För att klimatvinsterna 

ska bli tydliga så krävs då att till exempel biogasen 

produceras lokalt och används lokalt. Effektivisering är ett 

nyckelord. Ett annat sätt att transportera smartare är en 

successiv ökning av sjöfarten. Att minska transporter på 

lastbil och tåg till förmån för transporter på båt.

I en framtid med tio miljarder människor på jorden måste vi bli 

smartare – och vi måste inse att våra liv kommer att förändras 

på kuppen. Oavsett vad vi använder för bränsle så kommer vi 

att ha högre kostnader än i dag för att röra oss. Vi måste ställa 

oss frågan: hur kan vi bygga ett samhälle där onödiga transporter 

minimeras? Måste vi verkligen baka bröd i Norrland 

och sen transportera det till Skåne? Kan vi inte skicka receptet 

i stället och baka brödet lokalt under ett givet varumärke? 

Men inte bara produktionsmönstret utan också konsumtionsmönstret 

kommer att förändras – transporterna inkluderade. 

Ser man till samhället i stort så har vi kanske inte så mycket 

pengar till transporter som vi kanske tror. Vi ser stora framtida 

behov inom vård, omsorg och skola. De behoven kommer att 

tränga ut konsumtion av annat. Kanske står vi också inför en 

annan syn på transporter i allmänhet och privatresande i synnerhet. 

I dag reser många för upplevelsens skull. Vi flyger över 

hela jorden. Samtidigt är flyget i dag kraftigt subventionerat. 

Det är inte hållbart ur miljösynpunkt. När biljettpriset på flyget 

närmar sig den faktiska kostnaden kommer våra beteendemönster 

att förändras. Folk kommer helt enkelt inte ha råd att åka 

och julshoppa i New York. Vi kommer att fortsätta resa, men 

mer sällan och vi kommer sannolikt att vara borta längre när 

vi väl reser. Och många arbetsresor kommer att ersättas med 

annan informationsteknik där kroppen inte behöver förflyttas. 

I korthet: när vi väger transporter i allmänhet och flygresor i 

synnerhet mot andra nyttigheter i samhället så kommer vi inte 

självklart att alltid välja transporterna. 

Svante Axelsson 

61

”Samspelet mellan 

tekniken och politiken 

blir helt avgörande” 

JAn-ERIC SUnDGREn, SEnIOR ExPERT ADvISER, vOlvO 

det råder ingen som helst tvekan om att klimathotet är 

påtagligt och reellt och inte har försvunnit, något man skulle 

kunna tro från mediarapporteringen som under de senaste åren 

dominerats av finanskris och Eurokris. Tvärtom visar många 

nya vetenskapliga rapporter på allvaret och på allt kraftigare 

och tydliga effekter av den globala uppvärmningen. Sedan 

2006, då jag började på AB Volvo, har till exempel koldioxidhalten 

i atmosfären ökat från cirka 380 ppm till 396 ppm. 

Dessutom blir effekterna av klimatförändringarna allt besvärligare. 

Sommaren som varit i Australien (december 2012 - 

februari 2013) har fått beteckningen den arga sommaren 

(the angry summer). På 90 dagar slogs 123 rekord i höga 

temperaturer, mängd nederbörd, i antal översvämningar och i 

antalet skogsbränder i olika delar av det stora landet. 

Det råder heller ingen tvekan om att transportområdet är ett 

område där utsläppen ökar. Det senare beror inte på att inget 

görs för att skapa transporter med en mindre klimatpåverkan 

utan på att mängden transporter globalt fortsätter öka. Detta 

gäller både persontransporter och godstransporter. Transportarbetet 

ökar i stort sett proportionellt med BNP-ökningen och 

63

64 

är som påpekas i reportaget livsnerven eller blodomloppet i ett 

fungerande samhälle. För att minska transporternas negativa 

påverkan måste naturligtvis mer göras. Kommer då teknikutvecklingen, 

där många spännande koncept från RISEinstituten 

beskrivs i artikeln att lösa alla problem och kommer 

teknikutvecklingen att säkerställa att regeringens målsättning 

med ett fossiloberoende transportsystem 2030 nås? 

Låt mig för det första slå fast att högt ställda mål och en tydlig 

vision är nödvändiga ingredienser för att driva på utvecklingen. 

Sveriges nollvision vad gäller döda i trafiken visar tydligt på 

kraften i mycket högt ställda mål. Sedan denna vision blev 

fastlagd av Sveriges riksdag 1997 och kompletterad med en 

rad åtgärdsprogram har antal trafikolyckor och antal dödsfall 

minskat kraftigt trots att trafikintensiteten ökat. Imponerande 

resultat har nåtts även om vi fortfarande inte är vid noll. 

Vi borde nu kunna säkerställa att en ökad trafikintensitet också 

är förenligt med en kraftigt minskad miljöpåverkan. 

Det råder heller för mig ingen tvekan om att kraftfulla satsningar 

på teknikutveckling genom forskning och innovation är 

nödvändiga ingredienser för att nå målen. Exemplen som tas 

upp i artikeln är alla goda exempel på projekt som definitivt 

kommer att bidra till omställningen. Nya, mer kraftfulla och 

dessutom billigare batterier är till exempel nödvändiga för öka 

graden av elektrisk framdrivning av våra fordon. Kompositer, 

viktiga för att minska vikten och därmed minska energiåtgången, 

är ett annat viktigt område. Det behövs definitivt mycket 

mer av sådana konkreta projekt som exemplifieras i artikeln

och förstås sådana som inte ännu har startats, men vars avsikt 

är att bidra till att nå målen. Det kommer inte att vara en enda 

lösning som gör att vi når målet utan många dellösningar krävs. 

Till exempel, när det gäller kollektivtrafik med buss i städer 

kommer vi att få se stadsbussar som bygger på hybridteknik 

(traditionell motor i kombination med batterier), sedan plug-inteknik 

(hybrider som laddas via elnätet) samt därefter ren eldrift 

med hjälp av batterier och uppladdning vid hållplatserna. 

Instituten spelar i omställningen en viktig roll inte minst när 

det gäller att ta forskningsresultat ut till produkter och tjänster 

i nära samverkan med kunder och med universitet och högskolor. 

Projekt som enbart resulterar i ett nytt projekt eller enbart 

i publikationer är givetvis fullständigt otillräckliga. 

En viktig del av att ta tekniska lösningar ut på marknaden är 

demonstratorer och testanläggningar. 2030 är inte långt bort 

och då är det nödvändigt att tekniska lösningar demonstreras 

och testas i så reella miljöer som möjligt om de skall fungera 

på marknaden. Även här skulle instituten kunna spela en allt 

viktigare roll. Asta Zero som nämns i artikeln är ett mycket 

bra exempel på en test- och demonstratormiljö som kommit 

till i nära samverkan med institut, akademi, näringsliv och offentliga 

aktörer. Här har alla aktörer visat på vikten av att hitta 

nya kreativa, administrativa och finansiella lösningar tillsammans. 

Vi behöver fler demonstratorer. Problemet i ett kort 

perspektiv kan synas vara att de är dyra och dessutom tar tid 

att färdigställa, långsiktigt tror jag dock att de är kloka investeringar 

och nödvändiga för att nå de högt uppställda målen. 

Demonstratorer spelar också en viktig roll dels för att säkra en 

65

66 

allmän acceptans av nya tekniklösningar, dels för att säkerställa 

att kostnaden för lösningarna blir acceptabla och konkurrenskraftiga 

så snabbt som möjligt. 

Kommer det att räcka med tillräckligt många och innovativa 

tekniska dellösningar? Mitt svar är nej. Med detta nej vill jag 

dock inte låta påskina att jag vet hur omställningen ska gå till. 

Regeringen har ju tillsatt en expertgrupp med bred förankring 

i forskarvärlden, i näringsliv och i samhälle i övrigt som ska 

ta fram en plan för att nå målen till 2030. Med mitt nej vill 

jag dock lyfta ett par andra delar som inte primärt rör teknikutveckling. 

För det första behövs en stark samverkan mellan ett stort antal 

aktörer om vi skall klara av att optimera hela transportsystemet. 

Vi behöver säkerställa att varje transportslag optimeras i relation 

till andra transportslag, något som kräver samverkan mellan 

ett stort antal aktörer inkluderande relevanta myndigheter 

och politiken. Dessutom krävs för att nå målen att infrastrukturen 

anpassas till nya krav. Detta innebär i och för sig ett 

behov av nya tekniklösningar, men i ännu större utsträckning 

en optimering av hela landets transportinfrastruktur. Städer 

och landsbygd måste hänga ihop. Enskilda särlösningar kommer 

inte kommer att vara effektiva. Samspelet mellan tekniken 

och politiken blir helt avgörande. 

Ytterligare ett exempel på att det behövs andra delar utöver 

teknikutvecklingen är vikten av normer och beteenden. Vi vet 

till exempel alla att körsättet av fordon påverkar bränsleförbrukningen 

och därmed miljön med relativt stora tal. Oavsett 

vilket bränsle som används så skall vi förbruka så litet av det

som möjligt. Även trafiksäkerheten påverkas av körsättet. 

Normer som efterlevnad av hastighetsbestämmelser och den 

enskilde förarens beteende spelar en viktig roll. Kollektivtrafiken 

är ett annat område som inte enbart är beroende av 

tekniska lösningar. I våra stora städer framförallt, måste fler 

åka kollektivt. Förvisso spelar teknik- och systemlösningar en 

viktig roll för att bland annat säkerställa en hög tillgänglighet 

och effektiva system, men även normer och beteenden påverkar 

andelen som åker kollektivt. Samtransport av gods är ett annat 

exempel där teknik finns men där infrastrukturinvesteringar 

och förändrade beteenden måste till för att skapa robusta och 

hållbara system. 

Teknikutveckling och innovationer är en viktig del för att 

skapa ett robust och hållbart transportsystem och för att nå 

2030-målet i Sverige. Här spelar RISE-instituten en viktig 

roll. Samspelet mellan utförare inom forsknings- och innovationssystemet 

och det politiska systemet både nationellt och 

regionalt kommer dock att vara avgörande för helheten. 

Ett samspel som bland annat måste bygga på en solid och bred 

vetenskaplig grund. Att förändra normer och beteenden låter 

sig dock inte göras enkelt, här behövs en allt mer intensiv debatt 

och ett ökat samhällsengagemang. 

Jan-Eric Sundgren 

67

Delad vård 

69

år 2030 har vården en brist på arbetskraft och ett överskott 

på patienter. 

Statistiska centralbyrån räknar med att 150 000 utbildade 

kommer att saknas i vården. Bara inom äldreomsorgen kommer 

personalbristen år 2030 att uppgå till 65 000 personer 

– detta samtidigt som en stor grupp medborgare, var fjärde 

svensk, kommer att vara över 65 år. Denna grupp människor 

kommer att ha större behov av vård än yngre, friska människor. 

Men, givet att skattenivåerna ligger ungefär på dagens 

nivåer, så kommer skatteintäkterna från de yngre, friska människorna 

inte att vara tillräckliga för att täcka kostnaderna 

för en vård och omsorg som bedrivs på samma sätt som i dag. 

Problemet är tydligt formulerat: risken är att vården inte 

kommer att räcka till för alla. 

Lösningarna – eller förslagen på lösningar – är många. På 

nationell politisk nivå finns regeringens arbete med Nationell 

eHälsa-strategin för tillgänglig och säker information inom 

vård och omsorg. I strategin har regeringen satt fokus på 

hur framtidens vård och omsorg som helhet ska fungera och 

förbättras med hjälp av e-tjänster. Strategin har tre tydliga 

målgrupper: medborgare, personal i vård och omsorg och 

beslutsfattare. 

Strategin förklarar vad som behövs för att ”skapa synliga och 

konkreta förbättringar”. Beslutsfattarna behöver kunna följa 

upp verksamheten, vård- och omsorgspersonalen behöver 

”välfungerande och samverkande elektroniska beslutsstöd 

som säkerställer en hög kvalitet och säkerhet samtidigt som 

71

72 

det underlättar deras dagliga arbete.”Och medborgarna ”ska 

ha tillgång till lättillgänglig och kvalitetssäkrad information 

om hälsa, vård och omsorg samt åtkomst till dokumentation 

från sina tidigare insatser och behandlingar. Hon eller han ska 

erbjudas individuellt anpassad service och interaktiva e-tjänster 

för att kunna utöva delaktighet och självbestämmande utifrån 

sina egna förutsättningar.” 

Lättillgänglig och kvalitetssäkrad information. System som 

är ihopkopplade. Interaktiva tjänster och ökad delaktighet. 

I förlängningen av dessa ord skymtar en förändring. En förändring 

som redan har startat och som innebär att hälso- och sjukvården 

kommer att bli en del av vår vardag på ett helt annat 

sätt än i dag. Och det oavsett om vi är friska eller sjuka. Det är 

en stor förändring. Och den förutsätter teknik som gör nytta, 

som underlättar vardagen – och som effektiviserar vården. 

* * * 

– Först såg ni liksäcken kroppen kom i, sen skalar jag av huden, 

ni kan se musklerna. Och slutligen kan ni se kvinnans skelett. 

Det är maj 2010. 

Anders Ynnerman, professor i vetenskaplig visualisering vid 

Linköpings universitet, håller en föreläsning där han förevisar 

ett virtuellt obduktionsbord. På en stor pekskärm hanterar 

Anders Ynnerman en tredimensionell bild av en kvinnokropp. 

Med fingrarna mot skärmen roterar han kroppen, skalar av 

olika lager, vrider och vänder på skelettet, zoomar in detaljer. 

En obduktion utan kniv, utan blod och med möjlighet att 

backa i processen eller börja om från början.

Det är inte den första presentationen av det virtuella obduktionsbordet, 

projektet har väckt uppmärksamhet under flera 

år. I media beskrivs den tryckkänsliga skärmen som en jättelik 

Iphone. 

Men det är inte pekskärmen som är den stora revolutionen – 

det är vad som är möjligt att visa på skärmen. Bilden på den 

avlidna kvinnan som Anders Ynnerman förevisar är resultatet 

av en scanning i en datortomograf, en röntgenapparat som tar 

mängder av bilder av en kropp och sen sätter samman dem, lager 

för lager. När datortomograferna började användas i sjukvården 

under 1970-talet kunde de skapa ett hundratal bilder av 

en människokropp. I dag ger en scanning 25 000 bilder. 

Det Anders Ynnerman förevisar är alltså inte främst en stor 

Iphone utan en stor mängd data – och hur denna datamängd 

kan visualiseras och utnyttjas för att effektivisera vården. 

Obduktionsbordet kan tjänstgöra som en illustration av både 

vårdens utveckling och vårdens utmaning. Tack vare ny teknik 

kan vården effektiviseras. Det virtuella obduktionsbordet 

möjliggör bland annat en effektivare undervisning och träffsäkrare 

rättsmedicinska undersökningar. Även levande personer 

kan scannas och studeras och de tredimensionella bilderna 

användas för diagnostik eller för att förbereda en operation. 

Men teknikutvecklingen ökar också mängden data som vården 

behöver kunna hantera explosionsartat. Klarar man inte 

det så riskerar effektiviseringarna att utebli. 

Per-Olof Sjöberg är affärsområdeschef inom e-hälsa på Swedish 

ICT, ett moderbolag för fyra svenska forskningsinstitut 

73

74 

inom informations- och kommunikationsteknik – ett av dem 

har utvecklat det virtuella obduktionsbordet. 

När Per-Olof Sjöberg blickar framåt ser han, precis som 

Nationell eHälsa-strategin, behovet av att avlasta sjukhusvård 

och kommunal omsorg. Den framtida hälso- och sjukvården 

är mer automatiserad och bygger på att medborgarna med 

hjälp av teknik själva är medproducenter i sin egen vård – 

och i folkhälsoarbetet. 

– Framtiden handlar i hög grad om förebyggande hälsovård i 

hemmet, säger Per-Olof Sjöberg. 

Det är en skillnad i synsätt. Det är skillnaden mellan att ha 

fokus på att vi ska fortsätta att vara friska och att ha fokus 

på att dämpa symtom när vi är sjuka. Framtidens hälso- och 

sjukvård börjar alltså i en friskvård som egentligen är en riskvård 

– en vård som aktivt förebygger risker för svåra sjukdomar. 

Lyckas den friskvårdande riskvården så minskar trycket 

på såväl den kommunala omsorgen som på sjukhusen. 

Det är en utveckling som förutsätter mer intelligent teknik 

i våra hem. Redan i dag finns hushållsrobotar bland oss – 

ingen höjer på ögonbrynen inför en robotgräsklippare. Den 

lilla mjuka robotsälen Paro har använts på äldreboenden i 

Japan sen början av 2000-talet och återfinns numera även på 

äldreboenden i flera svenska kommuner. Sälen kräver omsorg 

och aktivitet av de äldre, den reagerar på beröring och visar 

tecken på uppskattning och har visat sig fungera lugnande 

och intellektuellt stimulerande på bland annat demenspatienter.

Välfärdsrobotar som ska kunna sköta städning, disk och tvätt 

i den framtida hem- och äldrevården är under utveckling på 

flera håll i världen. 

Men framtiden handlar inte bara om att släppa in intelligenta 

maskiner i hemmen, den handlar också om att göra själva 

hemmen intelligenta. Med hjälp av sensorer, appar och andra 

smarta IT-lösningar flyttar en del av hälso- och sjukvården in 

hos oss. 

I dag är telefonrådgivning och vårdcentraler människors första 

kontakt med hälso- och sjukvården. I framtiden är hemmet 

den första kontaktpunkten, tror Per-Olof Sjöberg. Under 

Swedish ICT:s paraply bedrivs ett antal forskningsprojekt 

som syftar till att bygga in stöd och hjälp i vardagen. Som 

nästa generations trygghetslarm, där användaren ska kunna 

använda olika larmnivåer beroende på hur akut situationen 

är. Och så alla de ”interaktiva e-tjänster” som Nationell 

eHälsa-strategin nämner som behövs för att medborgarna ska 

kunna ”utöva delaktighet och självbestämmande utifrån sina 

egna förutsättningar”. Som Affective Health, en mobilapplikation 

som med hjälp av sensorer på din kropp bland annat 

mäter puls och rörelse och visualiserar resultaten i realtid på 

din mobil. Med hjälp av ”Affective Health” kan bäraren se 

mönster: vad är stressande, vad är lugnande? Visualiseringen 

av mätningarna ger en ökad förståelse för vad som händer i 

kroppen i olika situationer. 

Från att samla in data om vad som händer i den egna kroppen 

är steget inte heller långt till att kunna studera avvikelser. 

Swedish ICT håller på att utveckla en IT-lösning för att kunna 

75

76 

hitta tidiga indikatorer på försämring av hälsotillståndet för 

KOL-patienter. Också det tänkt att användas i hemmet. I ett 

annat forskningsprojekt används sensorer för att i vardagen 

kontinuerligt mäta rörelserna hos patienter med parkinson 

och epilepsi. Tanken är att en större mängd data ska ge 

säkrare diagnoser. En förbättrad process för att hitta rätt 

behandling som i sin tur sparar pengar och vårdtid – och ger 

ökad trygghet hos patienterna. 

I ytterligare ett forskningsprojekt testas Hälsodagboken, där 

ett antal patienter med långt framskriden hjärtsvikt med hjälp 

av mätutrustning för bland annat puls och blodtryck och 

en digital penna rapporterar sina symtom och sitt hälsotillstånd 

– hemifrån. Informationen från den hälsodagbok de för 

med den digitala pennan skickas till vården som på ett tidigt 

stadium kan upptäcka avvikelser och åtgärda dessa genom 

hembesök. Patienten kan bo kvar hemma och vården kan 

undvika de stora kostnader som sjukhusvård medför. 

För att nästa generations hemmabaserade hälso- och sjukvård 

ska kunna bli verklighet krävs delning av information. Delning 

är det som möjliggör stöd och vård på distans. Precis 

som vi i dag delar personlig information på sociala medier 

som Facebook så bygger en del av den framtida hälso- och 

sjukvården på delningen av kroppslig information. 

– Fast det måste vara på användarnas villkor, understryker 

Per-Olof Sjöberg. All teknik, alla lösningar vi tar fram, måste 

vara på slutanvändarens villkor. Tekniken ska öka deras 

trygghet, den ska göra det lättare för dem att få stöd och råd

kring och kunna följa utvecklingen av sin sjukdom. Därför 

har vi ett nära samarbete med patientorganisationer i våra 

forskningsprojekt. 

Delning av information förutsätter också en säker och driftsäker 

infrastruktur för IT. Swedish ICT testar nu ett system 

för säker tillgång till samhällstjänster, ett IT-system som är 

designat för att klara kraven på både tillgänglighet och integritet, 

sekretess och säkerhet, många användare och många 

tjänster. 

Ett sådant säkert system kommer att vara en grundbult i den 

framtida hälso- och sjukvården också ur ett utvecklingsperspektiv: 

när många patienter interagerar med ett IT-system 

skapas data som kan användas för ytterligare utveckling: hur 

patienterna använder systemet ger en bild av hur effektivt det 

fungerar, var flaskhalsar finns och var systemet fungerar som 

bäst. 

Avidentifierad patientinformation bygger kunskap om sjukdomsförlopp, 

behandlingar och resultat och är en viktig del i 

utvecklingen av vården. 

*** 

Ett uppkopplat hem kommer alltså att vara mötesplatsen där 

medborgare och hälso- och sjukvården möts. Som en länk 

mellan de båda världarna ser Per-Olof Sjöberg vårdoperatören. 

En vårdoperatör är en person som har operativt ansvar 

för patienter som befinner sig i hemmet. På distans. 

77

78 

Vårdoperatören är en känd kontakt för patienten och en avlastning 

för kliniken. Liknande idéer är redan omsatta i verklighet 

på flera håll i världen. I USA finns intensivvårdsteam 

som på distans är ett stöd till personal på sjukhusens intensivavdelningar. 

Med hjälp av IT-lösningar har de tillgång till 

patientdata och kan leta efter viktiga förändringar i patienters 

hälsotillstånd. De har också möjlighet att samtala med patienter 

och personal på sjukhusen via kamera. 

Med vårdoperatörer flyttas detta system från sjukhuset till 

hemmet. Eller rättare sagt: vårdoperatörernas teknik tar 

steget in i hemmet. För vårdpersonal som stöttar patienter 

i hemmet på distans finns redan – i Sverige. Fast de kallas 

vårdcoacher. Och de använder telefon i stället för video. 

I bland annat Stockholms läns landsting har man med framgång 

prövat idén att specialutbildade sjuksköterskor ringer 

ett antal patienter som har sjukdomar som föranleder dem att 

ofta söka akutvård. Vårdcoacherna ger råd, tar fram förslag 

på vad patienten själv kan göra för att behandla sina sjukdomar 

och hjälper dem att samordna kontakter med vård- 

och omsorg. Resultatet efter att ha följt en grupp pilotpatienter 

visar att inläggningarna på sjukhus minskade med hälften, 

patienterna sa sig uppleva högre livskvalitet – och landstinget 

sparade pengar. 

Mycket av den utveckling som antyds i Nationell eHälsa-strategin 

följer hur tekniken förändrat andra sektorer i samhället. 

Ta bankerna som exempel: för 20 år sen gick vi till banken 

för alla typer av ärenden, inklusive att betala räkningar. 

I dag betalar vi räkningarna själva över nätet. Om vi inte har

autogiro. Går vi till en bank gäller det i regel mer komplicerade 

frågor. För enklare frågor ringer vi telefonbanken. I båda fallen 

förväntar vi oss snabb service. 

I dag hjälper bankanställda färre kunder under en dag än för 

20 år sen medan kunderna utför enklare banktjänster själva. 

Bankerna har avlastats av kunderna. Parallellerna till hälso- 

och sjukvården är uppenbara. Och självklara att studera, 

menar Per-Olof Sjöberg. 

– Att leta efter något bra i en verksamhet och sedan försöka 

tillämpa den på en helt annan är en grogrund för innovation. 

Och vi försöker självklart ta det som fungerar i andra sektorer 

och tillämpa det på vården, säger Per-Olof Sjöberg. 

Han beskriver ett av Swedish ICT:s allra senaste projekt. 

Det ska leda till att ”optimera processen kring bröstcancer”. 

I dag tar det relativt lång tid från att något identifierats som 

icke-normalt hos patienten till behandlingen har påbörjats. 

Och den kunskap som skulle kunna ge en effektivare behandling 

av bröstcancerpatienter har Swedish ICT hämtat från... 

järnvägen. Närmare bestämt de teorier och algoritmer som 

används för att lägga tågtidtabeller. 

– Vissa säger att ”det kan väl inte vara lika – vi har ju med 

människor att göra i vården”. Men faktum är att i grund och 

botten så liknar många processer i olika industrier och verksamheter 

varandra. 

79

80 

– För oss handlar det om att få olika världar att förstå att 

man kan lära av varandra. Här har vi som oberoende forskningsinstitut 

en bra position. Vi är neutral mark för mötet 

mellan kunskap från olika sektorer. 

Det talas om kris i sjukvården, att verksamheten är på väg att 

bli omsprungen av befolkningsutvecklingen och nedtyngd av 

personalbrist. Per-Olof Sjöberg betonar också möjligheterna 

att lösa problemen. 

– Ur krismedvetenhet kommer förändring. Och den medvetenheten 

ökar allt mer. Och vi har en fantastisk teknikutveckling 

inom den här sektorn och den går otroligt snabbt. Det virtuella 

obduktionsbordet är ett exempel på det sistnämnda. Bordet har 

gått från grundforskning till kommersiell produkt på fem år. 

www.swedishict.se

82 

”Tyvärr finns det inget 

driv när det gäller omvårdnadsinnovationer” 

AnnElIE nORDSTRöM, ORDFöRAnDE KOMMUnAl

inom kommunal brukar vi använda samma framtidsscenario 

för äldreomsorgen 2030 som i reportaget intill, 

men vi drar andra slutsatser. 

När det gäller den demografiska utvecklingen är vi helt överens: 

Andelen äldre ökar i Sverige, liksom medellivslängden. 

Men när det gäller den förutspådda arbetskraftsbristen är 

framtiden inte given. 

Vi behöver inte alls stå utan 150 000 utbildade medarbetare i 

vården, eller ha en personalbrist på 65 000 inom äldreomsorgen. 

Om ingenting görs, kommer vi troligen att hamna i det läget. 

Men vi har ett val. 

Det går att göra äldreomsorgen till en framtidsbransch där det 

är attraktivt att jobba. Det vet vi eftersom Kommunals medlemmar 

älskar sina jobb. 

Det är inte på grund av de äldre som halva personalstyrkan 

i äldreomsorgen byts ut vart femte år. Det är på grund av de 

ohållbara arbetsvillkoren. 

Om vi gemensamt bestämmer oss för att vi ska ha utbildad 

äldreomsorgspersonal i Sverige, då kommer vi ha det. Det är 

min fasta övertygelse. 

Vi har en arbetslöshet på åtta procent, bland ungdomar är den 

ännu högre – så här handlar det om att vilja och våga satsa. 

Det stora problemet i dag är att inga unga vill gå gymnasieskolans 

vård- och omsorgsprogram. Låga löner, otrygga 

83

84 

anställningar, deltidsnorm och delade turer lockar inte morgondagens 

arbetskraft. 

Det går att bryta den här trenden. Vi kan öka professionaliseringen 

inom omsorgen. Det är fullt möjligt om vi bestämmer 

oss för det. Att erbjuda alla som arbetar deltid i omsorgsarbete 

ett heltidsjobb skulle dessutom dämpa den kommande arbetskraftsbristen 

radikalt. 

Som i alla verksamheter, oavsett om det är tillverkning eller 

tjänster, finns det skäl att rationalisera. Det behöver göras i 

omvårdnadsarbete också, bara med lite större eftertanke och 

omsorg än när vi pratar industriproduktion. 

Det finns stora behov av att utveckla moderna lyfthjälpmedel, 

och jag tror faktiskt att det är läge för att lansera omvårdnadsrobotar 

som kan hjälpa till med delar av den personliga omvårdnaden 

för både yngre funktionshindrade och för äldre. 

Det skulle ge många människor egenmakt och öka integriteten. 

Det finns också en stor potential att utveckla IT-baserade verktyg 

för kommunikation, övervakning och kompetensstöd för 

vård i hemmiljöer. 

Tyvärr finns det inget driv när det gäller omvårdnadsinnovationer. 

Hälso- och sjukvården ligger i framkant med olika 

sjukvårdsinnovationer, men inom äldreomsorgen verkar 

utvecklingen helt ha stannat av. 

Allt handlar om återhållsamhet, prispress och kostnadsjakt. 

Var femte vårdplats har försvunnit från våra äldreboenden de

senaste tio åren. Äldreomsorg utgör en allt mindre andel av 

BNP: 

Vi vet att efterfrågan på äldreomsorg kommer att öka i Sverige 

då fler blir äldre. Men det blir ingen oöverstiglig kostnadsökning. 

Det är faktiskt hanterbart. Det visar en framskrivning av 

äldreomsorgens kostnader till år 2060: 

I den heldragna linjen får äldreomsorgens kostnader öka i takt 

med antalet äldre eller 65+ i befolkningen. Den ökar då till 

från drygt 2 procent år 2013 och till cirka 3,5 procent år 2060. 

Framskrivningen visar också att om man tror att hälsan för- 

85

86 

bättras med 0,5 procent jämfört med i dag så kommer kostnaderna 

inte ens att öka till 3 procent år 2060. 

Välfärden ger ett ovärderligt stöd åt arbetslinjen. Den får 

näringslivet att fungera bättre. Den gör så att arbetskraft står 

till förfogande. Den bidrar till skatteintäkter och tillväxt. 

Dessutom utjämnar den skillnader över livet, mellan generationer 

och socialgrupper. Den får samhället att hänga ihop. 

Vi ser redan i dag att hälsan är oerhört klassrelaterad och så 

även medellivslängden. Tydligast kan vi se det på medellivslängdens 

ökning. Lågutbildade kvinnors medellivslängd ökar 

knappt alls, medan de högutbildade männens livslängd ökar 

tydligt. Här behövs verkligen insatser från samhället, såväl i 

skola som i arbetlivet och i hur vi gemensamt bygger ett samhälle 

som främjar goda vanor såväl vad gäller kost och alkohol 

som fysisk aktivitet. 

Sist men inte minst vill jag uppmärksamma att en utveckling i 

linje med det som beskrivs i reportaget också blir en stor utmaning 

ur ett prioriteringsperspektiv. Lättillgänglig vård tenderar 

alltid att locka vissa grupper till överutnyttjande, medan andra 

grupper fortfarande har svårt att få sina behov tillgodosedda. 

Annelie Nordström 

Källor diagram: Utgifter för det sociala skyddet i Sverige 

och Europa samt utgifternas finansiering (ESSPROS) samt: 

Befolkningen. Prognoser SCB 2013.

88 

”Från objekt till subjekt” 

PETRUS lAESTADIUS, vICE vD SwEDISH MEDTECH

eportaget är angeläget och ämnet aktuellt. Många 

är de som utifrån sina respektive utgångspunkter kommenterar 

den till synes omöjliga ekvationen. En ekvation i vilken få yrkesarbetande 

ska ta hand om allt fler och mer krävande äldre. 

Enligt SCB:s prognos för 2030 uppges bristen på utbildad 

vårdpersonal uppgå till 150 000 personer, varav 65 000 i 

äldreomsorgen. Prognoser som denna är en extrapolering av 

nuvarande förhållanden och förutsätter att allt i vården förblir 

oförändrat: arbetssätt, teknikanvändning, hierarkier, processer 

och att ny teknik innebär fördyringar – tvärtemot vad all annan 

verksamhetsutveckling visar. Med detta synsätt blir givetvis 

sifferexerciser av den här typen nedslående övningar. Den leder 

ofrånkomligen till att de flesta resonerar i termer av höjda skatter, 

mindre teknik, minskad tillgänglighet och målar generellt 

målar upp en mörk framtid. 

Reportaget uppmärksammar lösningar inom medicinteknik, 

e-hälsa, informationsteknik och nya vårdprocesser. Och det är 

precis där som lösningarna står att finna. Inom informationsteknik 

finns till exempel journalsystem som utvecklas till att bli 

beslutstöd och till och med system som rekommenderar behandlingsregimer. 

Här finns också hjälpmedel för att proaktivt medverka 

till en livsstil som för varje individs förutsättningar (som 

DNA och hälsostatus) leder till förbättrad och förlängd hälsa. 

Tekniska innovationer kommer att öka patienters, äldres 

och funktionsnedsattas säkerhet och känsla av trygghet. 

Tekniken och informationssystem och intelligent användande 

av data kommer att låta läkare, sjuksköterskor och all annan 

89

90 

personal inom vård och omsorg, ägna sig åt det som bara de 

kan göra: visa empati, behandla, bota – fokusera på dem som 

behöver deras hjälp. 

Detta betyder att den nya tekniken, som i stor utsträckning 

redan finns, inte kan införas utan att även arbetssätt och organisation 

ändras i grunden. Socialdepartements analyschef Anders 

Ekholm och hans kollegor visar i LEV-projektet och LEV II att 

allt som krävs för att vårdens och omsorgens andel av BNP inte 

ska öka bortom dagens 13 procent är att man lyckas åstadkomma 

en årlig produktivitetsökning på 0,6 - 0,7 procent. För 

att visa att detta är möjligt, visar Ekholm att andra viktiga och 

komplexa branscher har mäktat med betydligt mer än så. 

De tekniska landvinningarna som beskrivs i reportaget visar på 

ett utmärkt sätt vilken roll tekniken kommer att kunna spela 

i framtiden för att öka säkerheten och samtidigt spara pengar. 

Listan kan göras betydligt längre. Inom Swedish Medtech finns 

flera företag som arbetar med tekniker för att upptäcka risker 

på ett kostnadseffektivt sätt innan dyra behandlingar krävs. 

Inom till exempel strokeprevention finns både tekniker som 

möjliggör hemövervakning av EKG för att upptäcka förmaksflimmer 

och journalsystemsmoduler som upptäcker och larmar 

om riskfaktorer föreligger för stroke utan att behandling har 

satts in. Här kan man spara mycket stora summor och ett 

enormt lidande genom att förebygga stroke. 

Reportaget åskådliggör väl den förändrade syn på individen 

som kommer att krävas och individerna själva kommer att 

kräva: från objekt till subjekt. Som patienter och brukare 

kommer vi själva att sköta vår egen diagnostisering och ansluta

oss till system och databaser som kan dra slutsatser av enorma 

mängder data. Vi kommer i större utsträckning än i dag kunna 

komma i kontakt med andra människor med samma åkommor 

som vi själva och utbyta livsstilsråd, rekommendera behandlingar 

och läkare. Kombinera detta med den mycket snabba 

utvecklingen inom in vitro-diagnostiseringen och man kan hitta 

och behandla åkommor innan det är för sent. Dessutom billigare 

och med bättre prognos. 

Artikeln snuddar också vid en av framtidens knäckfrågor 

- patientintegriteten. Den behöver tillgodoses om man ska 

kunna dra full nytta av alla tekniska hjälpmedel och allt lagrat 

vetande. I dag domineras debatten av enstaka individer och av 

Datainspektionen. I den debatten hörs sällan konsekvenserna 

för patientsäkerheten. Här finns utrymme för fördjupning. 

Patientsäkerhet måste få större utrymme i debatten. Socialstyrelsen 

och läkare måste tydligt förklara hur informationen 

kommer att användas i patientens tjänst och att den är avgörande 

för att man ska kunna se hela patienten. Sedan måste 

givetvis patientintegriteten säkerställas. Tekniken finns redan 

tillgänglig men rutiner för införandet av denna måste införas 

inom vård och omsorg. 

Från Swedish Medtech ser vi positivt på artikeln. Den visar, i 

hoppfulla ordalag, på möjligheterna med medicinteknik och 

hur den faktiskt utgör en lösning på den till synes olösliga 

ekvationen. Förutsättningen är dock att man ser på införandet 

av medicinteknik som en investering och inte som en kostnad. 

Petrus Laestadius 

91

Livsviktigt 

93

”en satsning inriktad på mat med mervärde 

(till exempel ekologiskt, närproducerat eller 

småskaligt producerat).” 

”åtgärder inriktade på export av livsmedel- 

och jordbruksprodukter.” 

Meningarna är hämtade ur den svenska regeringens livsmedelsstrategi 

och visar den ständiga perspektivförflyttning som 

präglar diskussionen om livsmedelssystemet. 

Lokalt och globalt. Å ena sidan det nära och det lilla. Å andra 

sidan en världsomspännande livsmedelsmarknad som de lokala 

producenterna påverkas av och är en del av. 

Å ena sidan en miljard överviktiga i världen – å andra sidan 

en miljard undernärda. Å ena sidan matproduktion med potential 

att minska världssvält och säkra människors överlevnad. 

Å andra sidan matproduktion som ett hot mot drägliga 

livsvillkor – mat som klimathot. 

Hur vår mat produceras och konsumeras påverkar och påverkas 

av flera olika krafter samtidigt, från lokal till global 

nivå. Frågan om klimatpåverkan är en sådan kraft, en annan 

är den ökade konkurrens och högre priser som uppstår i 

världens sammanlänkande livsmedelsmarknad. Befolkningstillväxt 

och urbanisering är ytterligare en global trend, intimt 

förknippad med de andra. I takt med att jordens befolkning 

ökar så ökar utsläppen av växthusgaser. Särskilt när fler flyttar 

till städerna och en större medelklass växer fram. Med medel- 

95

96 

klass kommer inte bara fler bilar och kylskåp, utan också en 

ökad köttkonsumtion - det finns ett starkt samband mellan 

bättre privatekonomi och köttätande. 

Och kött är klimatpåverkande. En rapport från FN:s livsmedels- 

och jordbruksorganisation FAO visar att köttproduktionen 

står för nästan 18 procent av de totala utsläppen av världens 

växthusgaser. Till stor del beror utsläppen på att det går åt 

mycket mark för att producera foder att föda upp djuren med. 

När människor tjänar mer så äter de alltså dyrare mat, som 

kött. En större medelklass innebär också att fler i världen 

har råd att betala för mat (och för mat som är transporterad 

långväga), vilket driver upp priserna. Vilket i sin tur, eftersom 

livsmedelsmarknaden är global, slår hårt mot fattiga länders 

import. ”Världen har inte råd att höga matpriser blir den nya 

normen samtidigt som miljoner människor svälter” varnade 

Världsbanken i slutet på 2012. 

Men med medelklass kommer också medvetenhet, ett större 

engagemang för hälsa, hälsosam mat, miljö och etiska frågor i 

till exempel djurhållning. Många konsumenter vill minska sin 

miljöpåverkan vilket i sin tur ställer krav på livsmedelssektorn. 

Sverige har som mål att livsmedelsexporten ska fördubblas 

till år 2020. Men som LRF skriver i ett av sina strategidokument: 

”Sverige är ett högkostnadsland som sällan kan konkurrera 

internationellt genom låga priser. För lönsam tillväxt 

på exportmarknader är det nödvändigt att konkurrera med 

unika egenskaper som kunden upplever som mervärden.”

”Unika egenskaper” används ofta synonymt med ekologiskt 

och närproducerat. För en forskare kan det lika gärna betyda 

förpackningar som larmar när innehållet börjar bli dåligt. 

Eller mat som är förändrad på mikrobiologisk nivå. Som ger 

längre hållbarhet, minskar svinnet, är hälsosammare och har 

mindre klimatpåverkan. Innovationer som kan innebära nya 

lösningar på dagens och framtidens matförsörjningsproblem. 

*** 

– Har du ätit glutenfritt bröd någon gång? 

Frågan är retorisk. Ulf Sonesson, forskningschef på Institutet 

för Livsmedel och Bioteknik, SIK, svarar själv: 

– Torrt. Det är ofta torrt. Det smakar inte lika gott och har 

sämre hållbarhet än bröd med gluten. Eller så var det förr 

åtminstone. 

Ett av forskningsprojekten på SIK har genom att inrikta sig 

på ”inre strukturer i degar” tagit fram ett glutenfritt bröd som 

smakar och känns som de bröd konsumenterna är vana vid. 

– Och det är den springande punkten när man ska ta fram 

nya eller alternativa produkter, till exempel med mindre miljöpåverkan: 

det gäller att ta fram produkter som är minst lika 

goda, bekväma och spännande som folk är vana vid, annars 

kommer de inte att köpa dem. 

SIK, som ingår i SP-koncernen, har i uppgift att ”stärka 

livsmedelsföretagens konkurrenskraft”. Ett av forsknings- 

97

98 

områdena på SIK handlar om att med hjälp av mikrobiologi, 

materialvetenskap och processteknik förändra befintlig mat 

eller producera helt nya livsmedel. Ulf Sonesson talar också 

om sensorisk forskning, forskning som utgår från hur vi med 

våra sinnen uppfattar smak och konsistens när vi äter. 

– Sensorisk forskning är viktigt för hur efterfrågad en produkt 

blir. Det används ofta inom industriell produktutveckling: 

hur en ny bil ska lukta eller hur en bildörr ska låta när 

man stänger den. Den forskningen har absolut sin plats även 

vad gäller mat, säger Ulf Sonesson och fortsätter: 

– För att vår livsmedelssektor ska utvecklas i den hållbara 

riktning vi önskar så är det viktigt att vi arbetar med konsumenten 

och inte mot konsumenten. Där är sensorik oerhört 

central. De flesta människor vet till exempel hur vi bör äta ur 

hälsosynpunkt men de gör inte det, delvis för att alternativen 

inte upplevs som lika tilltalande. 

Ska till exempel köttkonsumtionen minska i samhället så 

måste alternativen smaka bra. Inte nödvändigtvis lika, men 

lika bra. 

– Vi har nytta av att veta och kunna efterlikna de egenskaper 

som folk gillar, konstaterar Ulf Sonesson. 

Att förändra mat på mikronivå är inte det enda svaret på de 

samhällsutmaningar som är kopplade till livsmedelsproduktion, 

men det är ett bidrag. Om det är möjligt att med större 

pricksäkerhet ta fram produkter som man vet har egenskaper

som uppskattas av konsumenterna, mat som smakar gott och 

har vad forskarna kallar ”bra munkänsla”, så innebär det en 

effektivare produktion. 

– Kan man styra sin produktion utifrån vilken sensorisk 

upplevelse man vill ha när man äter så är mycket vunnet. 

Den kunskapen kan användas för att ta fram ny smak på 

snacks likaväl som att ta fram nya hälsosamma produkter 

och den innebär rimligtvis också färre misstag i produktionen, 

säger Ulf Sonesson. 

– Kunskapen kan också användas i hälsofrämjande syfte. 

Om man till exempel ser till de riktigt gamla i Sverige så är 

det ofta en undernärd del av befolkningen. Vi på SIK arbetar 

med att försöka designa mat för äldre, hur man kan påverka 

matupplevelsen för att underlätta för riktigt gamla människor 

att få i sig tillräckligt med näring. 

SIK har också bidragit till utvecklingen mot en mer hållbar 

livsmedelssektor genom klimatmärkning av mat. Baserat på 

bland annat SIK:s mångåriga forskning om matens miljöpåverkan 

utvecklade Krav och Svenskt Sigill ett livscykelbaserat 

system för att kunna märka produkter som är bättre än andra 

för klimatet. I dag finns märkningen på flera produkter på 

marknaden, bland annat Findus svenskproducerade djupfrysta 

grönsaker. System är också under införande inom 

Kravs regelverk. 

*** 

99

100 

Ett annat område som har tilldragit sig forskarnas intresse är 

förpackningar. 

– Förpackningar har utmålats som ett problem men de är centrala 

för att våra livsmedelssystem ska fungera. Urbaniseringen 

innebär att vi transporterar mycket mer än vi gjort tidigare. 

Finns inte tekniken för effektiva och billiga förpackningar 

så blir svinnet enormt. Ser man globalt så är det snarare en 

brist på förpackningar som är det stora problemet, att mat 

inte kan transporteras till platser där den behövs, konstaterar 

Ulf Sonesson. På SIK har man flera forskningsprojekt som är 

inriktade på förpackningar som skapar effektivare distributionskedjor 

och mindre svinn, något som har potential att ge 

minskade kostnader, minskad klimatpåverkan och möjlighet 

att säkert transportera mat längre. 

Ett projekt är inriktat på att skapa förpackningar med flexibla 

bäst-före-datum. Dagens märkningar har stora säkerhetsmarginaler 

inbyggda eftersom producenten ofta inte har kontroll 

över kylkedjan: är den dålig blir produkten dålig innan bästföre-datum, 

är kylkedjan bra så håller den bra kvalitet även 

efter bäst-föredatum. SIK:s lösning är sensorer i förpackningen 

som känner av vilken kvalitet innehållet håller. Beroende 

på hur transporten till butik har sett ut och vilken temperatur 

butikens kylar håller, så anpassas bäst-före-datumet. 

– Det finns redan i dag en kemisk etikett som reagerar på 

temperatur och som förstör streckkoden så att varan inte går 

att sälja när det varit för varmt för länge, men vi tror mer på 

IT-lösningar, att kunden läser av varan och ser datumet i sin 

smartphone, berättar Ulf Sonesson.

Ett annat projekt är inriktat på ”naturligt skydd med förnyelsebara 

gasbarriärer”. Det vill säga att ta fram ett biologiskt 

material i stället för plast att ha på insidan av till exempel 

mjölkkartonger. 

– Vi använder proteiner som är biprodukter vid till exempel 

framställning av biobränsle och skapar en förpackning som 

inte använder fossila råvaror. Det är en insats på vägen mot 

ett biobaserat samhälle. Överförpackningen vi ser i vår del av 

världen är ett begränsat problem jämfört med livsmedelssvinnet 

ur en miljö och klimatsynpunkt. 

*** 

På forskningsinstitutet Innventia, forskar man på aktiva 

biomaterial som kan användas i vardagen: interaktiva papper 

och förpackningar som ändrar utseende och form när de utsätts 

för vanliga stimuli som fukt och värme, men också elektricitet. 

Kunskapen kan bland annat användas till att skapa 

självformande eller självöppnande förpackningar. Till exempel 

har Innventia utvecklat en soppförpackning som öppnar 

sig medan soppan värms i mikron, en användbar hjälp för 

personer med nedsatt funktion eller styrka i händerna. 

– Vi har också tagit fram en demonstratorförpackning för 

torrmat och undersöker processer för hur det nya materialet 

kan masstillverkas. När man häller i varmt vatten i demonstratorförpackningen 

så vecklar den ut sig och blir matskålen, 

berättar Hjalmar Granberg, forskare på Innventia. 

– Detta innebär bland annat förpackningar som kan ta mindre 

plats när de transporteras än när de används. 

101

102 

Förpackningar kan inte bara användas för att mäta en produkts 

livslängd utan också för att förlänga den. SIK har deltagit 

i Hortibiopack, ett europeiskt forskningsprojekt med syfte 

att ta fram ett miljövänligt förpackningsmaterial för frukt och 

grönsaker. Något som kunde ersätta plast och som underlättade 

andning. För frukt och grönsaker andas, vilket innebär att de 

förbrukar syre och producerar koldioxid. För att syret inte 

ska ta slut inuti förpackningen, måste man tillåta inflöde av 

nytt syre utifrån. Detta görs genom små, små hål. Med rätt 

antal hål och rätt material kan man skapa en atmosfär i förpackningen 

som gör att frukten och grönsakerna inte behöver 

andas lika ofta, vilket förlänger hållbarheten. 

Och det var just det forskningsprojektet lyckades med, genom 

att använda PLA, polymjölksyra, som förpackningsmaterial. 

PLA är ett material som till skillnad från plast härstammar 

från förnybara råvaror. Och till skillnad från plast så går det 

med PLA att styra såväl sammansättningen av själva atmosfären 

i förpackningen (genom att dimensionera antalet hål och 

deras storlek) som luftfuktigheten (genom att dimensionera 

den totala ytan på förpackningen). 

Gasbarriärer, sensorisk forskning och smarta förpackningar. 

Terminologin är långt ifrån småskalig råvaruproduktion och 

närodlat. 

– Att arbeta småskaligt och ekologiskt är lösningen på flera 

av de utmaningar samhället står inför, men det är inte någon 

universallösning, säger Ulf Sonesson. Du har inte mindre 

problem med svinn eller produktionseffektivitet eller livsmedelssäkerhet 

bara för att du producerar i liten skala.

I själva verket är det ofta tvärtom. Från ett vetenskapligt perspektiv 

så ser vi att det finns stora möjligheter att effektivisera 

även kortare, småskaliga kedjor. Småskalig produktion är 

mer hantverksmässig, med färre experter och specialister. 

Och specialisering är i grunden bra, menar Ulf Sonesson. 

Att den som är väldigt duktig på sitt område kan hantera just 

de frågorna och inte behöver göra lite av varje. Industrialisering 

innebär fler experter som gör slutprodukten säkrare och 

kanske producerad på ett mindre miljöpåverkande sätt. 

– Att vara industriell innebär att kunna spara energi och 

råvaror och se till att maten är näringsrik, god och säker. 

www.sik.se 

www.sp.se 

www.innventia.com 

103

104 

”Inte vilken industri som helst” 

MARIE SöDERqvIST, vD, lIvSMEDElSFöRETAGEn

vi inom livsmedelsindustrin står inför väldigt stora och 

spännande utmaningar: Kopplingen mellan mat och välfärdssjukdomar, 

klimatfrågan, frågor om biologisk mångfald, 

den globala livsmedelsförsörjningen, effektivare och smartare 

förpackningar och transporter och frågor om internationell 

handel – allt påverkar oss. Det handlar om hållbarhetsfrågor 

i vid mening, där livsmedelsindustrin tillsammans med energisektorn, 

transportsektorn och hälso- och sjukvårdsaktörer 

spelar centrala roller. Dessa utmaningar borde leda till att den 

svenska livsmedelsindustrin investerar mycket i forskning och 

innovation. 

Tyvärr är utvecklingen snarare den motsatta. Resurserna för 

att satsa på forskning är stabil eller går till och med ned som 

andel av den svenska livsmedelsindustrins omsättning. En liten 

titt på reklambladen som hamnar på hallmattan ger en ledtråd 

till varför. Direktreklamen från de stora elektronikkedjorna och 

sportkedjorna kommunicerar visserligen pris, men framför 

allt all imponerande teknisk prestanda för den nya surfplattan, 

pendlingscykeln eller datorn. Vanliga konsumenter lär sig 

kvalitetsbegrepp för allt från färgåtergivning på bildskärmar 

till vattentäthet på regnkläder. Men i reklambladet från handeln 

får jag information om att det är rea på frysta ärter den 

här veckan, och att de därmed betingar ett ännu lägre kilopris 

än vanligt. Inget mer. Inget om att svenska ärtor ses som 

delikatesser av italienarna, och dessutom är ett mycket smart 

miljö- och klimatval. Eller att den svenska ärtan till stora delar 

är en följd av innovativ förädling som har gjort den tåligare 

och godare än många andra. Inget om den smarta förpackningen 

till den färdiga soppan som blir helt platt efter använd- 

105

106 

ning. Och inget om den världsledande svenska forskning som 

gör att hälsosamma bakterier kan överleva i en fruktdryck och 

förbättra maghälsan för stora grupper. 

Handelns envisa fokus på pris har nästan omöjliggjort den 

lustfyllda folkbildningskampanj om mat, kvalitet och innovation 

som skulle behövas. I stället är två mycket svenska 

förhållningssätt till mat fortfarande förhärskande. Det ena 

är civilingenjörsidealet: att livsmedelsindustri ses lite över axeln 

jämfört med saker som tillverkas av metall, från kullager till 

bilar. Mat anses inte riktigt vara industri. Det andra är husmodersidealet, 

som går ut på att den som lyckas lägga ut minst 

pengar på sin matkasse anses vara duktigast. Tillsammans 

skapar de ett kompakt fokus på pris i alla led. 

Det enda som bryter det mönstret ordentligt är svenskarnas 

nyväckta intresse för restaurangliv. Viljan att spendera tid och 

pengar på framför allt storstadskrogarna ökar stadigt. Allt fler 

går ut och äter, och är då beredda att lägga en hel del pengar 

på god och spännande mat lagad av kockar i världsklass. 

Snart sagt varenda nyöppnad restaurang i Stockholm ståtar 

med kockar som vunnit prestigefyllda pris i någon av alla 

kocktävlingar runt om i världen. 

Innovation, mat och teknik har ett nödvändigt men ömtåligt 

förhållande. Ett uttryck som ”teknisk utveckling” ses av de 

flesta som något spännande när det gäller bilar, telefoner eller 

flygplan. Men konsumenter blir mer tveksamma när det gäller 

teknisk utveckling av mat. Dessutom betraktas saker som 

mascarponesmakande yoghurt, kebabchips eller steviasmaksatt 

ketchup inte som innovationer, utan avfärdas lättsamt

som barnsliga påfund och onödig utfyllnad av butikshyllorna. 

I själva verket kräver smakförändringar och förbättringar av 

produkter och recept mycket analys, uppfinningskraft och 

ibland stora forskningssatsningar. För att inte tala om att byta 

ut vissa ingredienser mot andra, som att dra ner på socker till 

förmån för det helt kalorifria, naturliga sötningsmedlet stevia. 

Eller att minska på salthalten i industrimaten, utan att det går 

ut över säkerhet, smak och struktur på produkterna. Just på 

detta område pågår det just nu ett projekt finansierat av stat 

och näringsliv. 

Till viss del har livsmedelsindustrin sig själv att skylla. Industrin 

har varit dålig på att kommunicera vilken nytta konsumenten 

får av innovationer på matområdet. Däremot har nyttan 

för industrin själv, genom långa hållbarhetstider och billiga 

förpackningar, poängterats. 

Bilden av god mat är för många fortfarande den jordiga moroten. 

Det är inte så konstigt. Centraliseringen av svensk livsmedelsproduktion 

gick mycket långt på 1900-talet. Och tiden när 

de lokala bagerierna och bryggerierna lades ned till förmån för 

jättelika fabriker har präglat bilden av vad teknisk utveckling 

inom livsmedelsindustrin innebär. 

Men utvecklingen ser inte likadan ut överallt. Amerikanska 

entreprenörer tycks ha fått upp ögonen för livsmedelsindustrin. 

Det senaste året har riskkapitalbolag satsat cirka 350 miljoner 

dollar på projekt för små, forskningsintensiva företag inom 

livsmedelsindustrin i Silicon Valley, skrev New York Times nyligen. 

Fokus ligger på tekniska innovationer tillsammans med 

vår längtan efter naturlighet. Ett godisföretag gör till exempel 

107

108 

godis utan färgämnen och samtidigt med mindre socker och 

mer fibrer. Ett annat gör ost – fast baserat på mandelmjölk i 

stället för mjölk från djur. 

Och trots att mer FoU-investeringar behövs: här i Sverige finns 

också spännande företag. Den som åker E6:an utanför Landskrona 

kan inte missa Oatlys fabrik. De skapar drycker, glass 

och andra produkter baserade på havre. Mycket forskning 

ligger bakom. 

Livsmedelsindustrin är just en industri. Om än inte vilken 

industri som helst. Och det är verkligen inget att skämmas 

över. Industriellt tänkande är den bästa metoden vi känner till 

för resurssnål och effektiv produktion av nästan vad som helst, 

inklusive mat. Det behövs när befolkningen ökar och vi lever 

allt längre. Men jag påpekar samtidigt alltid att livsmedelsindustrin 

inte är vilken industri som helst. Den förenar hantverk 

med ytterst moderna processer. Och det finns inte någon 

annan industri som är så nära konsumenten. Livsmedelsindustrin 

gör varor som vi flera gånger i veckan ska välja att köpa, 

bära hem, packa upp och sedan tillbringa timmar med att tillreda 

för att därefter stoppa i munnen och bokstavligt talat göra 

till en del av våra kroppar. Det skapar förstås förväntningar 

och krav som ingen annan industri lever under. Det är roligt, 

men också enormt utmanande. 

Marie Söderqvist

109

110 

”Problemet ligger i 

excesser och extremer” 

ElISABETH GAUFFIn, STyRElSEORDFöRAnDE 

I KRAv OCH lAnTBRUKARE

äta bör man, annars dör man. Äter gör man, ändå dör man. 

Ett gammalt ordspråk som än i dag har sin giltighet. Men vad 

är det vi äter och varför? Vet vi ens vad det är vi äter? Och 

varför är det så många människor som fortfarande inte har 

tillgång till mat som man ”bör” äta för ett långt liv? 

Det paradoxala är att det inte råder någon brist på vare sig 

livsmedel, kalorier, kunskap eller pengar i världen. Men det är 

obalans i fördelningen. 

Vem har ansvar för att det produceras jordbruksprodukter och 

livsmedel i världen? Bonden? Varje lands regering? Det globala 

samfundet? Vi bönder i Sverige gör det vi alltid har gjort, sedan 

mer än 6 000 år tillbaka. Vi brukar vår jord, sköter våra djur, 

producerar maten till oss själva och i dag också åt resten av 

landets befolkning till stor del. Men är jordbruket en självklarhet? 

Vilka risker innebär det att den övervägande majoriteten 

av människor inte kan försörja sig själva, utan tar för givet 

att någon annan producerar det mest basala för överlevnad, 

maten? 

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO säger i sina 

prognoser att vi kommer att vara tre miljarder fler människor 

på jorden år 2050. Människor som ställer allt högre krav på 

kvalitet, ändrar sina konsumtionsmönster, efterfrågar innovationer 

och nyheter och vill försäkra sig om en hållbar framtid. 

En stor utmaning för hela jordbruket är energiomställningen 

för att klara dessa utmaningar. Att minska vår användning av 

fossil energi och öka användningen av förnyelsebara källor och 

111

112 

samtidigt producera mer med mindre resurser kommer att bli 

en nödvändighet. 

I många utvecklingsländer handlar det inte i första hand om 

att minska sin energianvändning i jordbruket och livsmedelsproduktionen, 

utan att få tillgång till energi för att kunna höja 

produktiviteten och minska förlusterna i jordbruket. I både 

utvecklingsländer och i den mer välbärgade delen av världen är 

energianvändning och tillgång på förnyelsebara källor en ödesfråga. 

Forskning och innovationer behövs för att nå genombrott 

som kan hejda vårt kortsiktiga agerande. I många stycken 

fortsätter vi att leva på som om det är business as usual, trots 

larm om klimatförändringar, ”peak oil”, miljöförstöring. 

Man talar i dag om kemikalie- och industrijordbruk. Stordrift 

som har gett oss mycket mat till en billig penning – men kanske 

till ett annat pris. Ett pris vi kanske inte ser i dag, men som vi 

kommer att få betala i framtiden, dyrt. I dag är kemikalier den 

näst största näringssektorn i världen efter bränsle, följt av livsmedel 

och turism. Vad får det för konsekvens att vi i dag har 

goda kunskaper om cirka 800-900 kemikalier men att det finns 

över 100 000 kemikalier där vi inte vet vilka egenskaper och 

konsekvenser enskilda ämnen har och kan ge. Det är en större 

fråga än om det är hästkött, åsna eller nöt vi äter. Det handlar 

om att vi inte vet vad som på sikt händer i våra och djurens 

kroppar – eller i naturen. Nu och på sikt. Vad finns det för 

möjligheter att hitta alternativ? Kan forskning och utveckling 

leda oss till nya lösningar, där vi på ett säkrare och mer långsiktigt 

sätt använder kemi och teknik i vår tjänst? Ska kommersiella 

intressen styra utvecklingen eller är det bättre att utveckla

och öka stödet till statligt finansierad forskning och förbättra 

samarbetsformer på nationell, regional och global nivå i syfte 

att säkerställa samhällsnyttan och minimera risker? 

När människors ekonomi förbättras, ändrar man konsumtionsmönster 

och går från att äta cerealiebaserade dieter till 

att äta mer animaliskt protein, dvs äta mer kött. En ur många 

avseende sund och logisk utveckling. Människan behöver proteiner 

och har ätit kött sedan urminnes tider. Det är kunskaper 

hon har sedan jägar- och nomadtiden tusentals år tillbaka i 

tiden. Men köttätande lyfts ofta fram som förödande för en 

hållbar utveckling. Men är det en sanning? Vi bönder förfasas 

lika mycket när vi ser exempel på djurhållning som har antagit 

oacceptabla proportioner och som bedrivs med metoder som 

inte står i harmoni med naturen. Allt för att producera billiga 

livsmedel, billigt kött. Men vi bönder vet också att ett hållbart 

jordbruk uppnår man bara med en sund djurhållning, genomtänkt 

markanvändning och växtodling i harmoni och med hänsyn 

till naturgivna förutsättningar. Människor och djur i balans 

med naturen. Det ger oss en möjlighet att sluta kretsloppet. 

Problemet ligger i excesser och extremer. Att vi i västvärlden 

överkonsumerar det mesta, inklusive kött. Vi vill äta utvalda 

delar av ett djur, helst bara bakdelskött. Vi tror att vi måste äta 

kött varje dag och vi kastar 20-30 procent av maten vi släpar 

hem från affären. Och hela tiden kräver vi lägre matpriser, i 

stället för att ifrågasätta hur det kan komma sig att maten kan 

vara så billig. 

I västvärlden lever vi i tron att vi kan försäkra oss mot allt 

113

114 

och överleva det mesta. Om vi bara skyddar oss ordentligt. 

Cykelhjälmar, säkerhetsvästar, försäkringar, bäst före-datum, 

kontroller, certifieringar, innehållsförteckningar, analyser. Och 

ändå vet vi inte mycket. Förpackningar har blivit vår tids borg. 

Ju mer material och ju mer sofistikerade förpackningar, desto 

säkrare innehåll? I dag får vi larm om att det läcker ftalater 

från plastförpackningarna och bisfenol A från konservburkar. 

Kommer framtidens förpackningar att vara just som vi vill ha 

dem: täta, skyddande, ofarliga och biologiskt nedbrytbara? 

Eller är det faktiskt så att vi måste acceptera att mat inte ska 

hålla hur länge som helst? Att vi måste använda våra egna 

sensoriska instrument, näsa och mun för att avgöra om maten 

går att äta. Och också återuppliva gamla kunskaper om livsmedlens 

egenskaper och tillagningsmetoder för att vi ska klara 

att göra vår mat säker att äta? 

Vi behöver: 

Minska sårbarheten. Fler måste ta ansvar för matproduktionen, 

sin egen och andras. Urbaniseringen ökar sårbarheten och 

stjäl vår bästa åkermark till att ”odlas” med betong och asfalt. 

De gröna ytorna i staden måste kanske i framtiden användas 

till matproduktion. 

Hållbar utveckling. Fler måste förstå förutsättningarna och villkoren 

för hållbart jordbruk och hållbar livsmedelsproduktion. 

Kortsiktiga politiska beslut, där det dagsekonomiska läget får 

styra, riskerar att ge oss långsiktiga, dyrköpta och förödande 

konsekvenser i framtiden.

Innovationer. Forskning och utveckling behövs. Men i stora delar 

av världen skulle man komma väldigt långt med redan känd 

kunskap och teknik. Prioriterade områden är energi förpackningar 

och kemikalieanvändningen där behov av alternativ är 

tydliga och brådskande. 

Äta djur. Det handlar inte om att äta kött eller inte. Det handlar 

om att äta rätt och lagom för att ge andra människor 

möjlighet att uppnå en levnadstandard som i vart fall närmar 

sig vår. En hållbar mjölkproduktion utan att samtidigt ta ansvar 

och äta köttet finns inte. Men att äta hela djuret, använda 

alla delar till livsmedel och produkter är en del i en hållbar 

utveckling. Det visste mänskligheten för tiotusentals år sedan. 

Djurhållning har en given plats i jordbruket och i människors 

födointag. 

Politik. EU:s jordbrukspolitik är ständigt ifrågasatt och ofta 

utskälld. Men med CAP (Common Agricultural Policy) har 

EU- länderna gemensamt försäkrat sig om en livsmedelsproduktion, 

förbättrat utsikterna för en levande landsbygd, 

biologisk mångfald, god djuromsorg och miljöåtgärder för 

ett mer hållbart jordbruk. Världen i sin helhet behöver mer 

jordbrukspolitik, inte mindre. Fler länder måste ha en aktiv 

jordbrukspolitik med tydliga mål om självförsörjningsgrad och 

livsmedelssäkerhet, däribland Sverige som i dag helt saknar 

ambition på området. 

Elisabeth Gauffin 

115

116

Avslutningsvis – 

RISE om behovet av 

samverkan 

117

118

vi står inför stora utmaningar. När vi blev medvetna 

om klimathotet tog miljöfrågan ett kliv till att bli än mer 

avgörande; nu talar vi om en genuin global utmaning som 

handlar om livsbetingelserna för stora delar av planeten. Den 

demografiska utmaningen reser frågan om välfärdssystemens 

hållbarhet. Livsmedelsfrågorna och livsmedelsförsörjningen 

handlar om hälsan, men också om att mätta fler munnar i 

olika delar av världen. Frågan om huruvida transportsamhället 

nått sin gräns, och att vi nu måste satsa på närproducerat, 

är ständigt levande. 

Det är lätt att dra slutsatsen att vi, för att möta utmaningarna, 

tvingas till smärtsamma prioriteringar. Att vi måste ge upp 

sådant vi sedan länge uppfattat som värdefullt för att vi nått 

gränser som inte får överskridas eller hamnat i problem som 

inte går att lösa på annat sätt. 

Men det finns en annan infallsvinkel. Den utgör själva kärnan 

i RISE existensberättigande: uppfattningen att viktiga delar av 

lösningen står att finna i nya idéer, forskning och innovation. 

Problem och utmaningar är inte bara något som måste ”hanteras”. 

De är uppfordringar till att tänka nytt, höja innovationstakten 

och se till att lovande koncept så fort som möjligt 

kan testas och kommersialiseras. 

Att Sverige behöver en stark innovationsekonomi för jobbens 

skull är sant. Men ännu viktigare är att vi alla kanske aldrig 

har varit i så stort behov av snabb teknisk utveckling som i 

dag. De stora framtidsutmaningarna är inte bara hot. De är 

också löften om nya och växande marknader för nya lösningar. 

119

120 

I det enskilda ögonblicket kan en sådan uppfattning angripas 

för att vara äppelkindat optimistisk. Vi vet vad vi har, 

vet vilka lösningar som står till buds och förstår att dessa är 

otillräckliga. Att handla utifrån antagandet att nya lösningar 

som vi inte vet något om i dag kommer att finnas i framtiden, 

kan synas vara ansvarslöst. Att förutsäga framtidens innovationer 

är ju i princip omöjligt, kunde vi det skulle de ju inte 

vara framtidens innovationer. Men historien, också den nära, 

visar på ständiga genombrott av nya idéer. Ibland omvälvande 

sådana, som informationstekniken. Webben, som vi känner 

den i dag, är ju inte äldre än tjugo år. 

Dessutom: innovationstakten ökar i världen. Institutssektorn 

ger syn för sägen. Det finns gott om exempel på nya idéer som 

utvecklats och testats hos dem, för att sedan föras vidare till 

kommersialisering. Det är en viktig bakgrund till att RISE befinner 

sig i expansion. Staten ökade sina insatser under perioden 

2007 till 2012, och den senaste forskningspropositionen 

har givit oss förutsättningar att höja tempot ytterligare. 

I varje steg har näringslivet svarat upp och ökat sina insatser 

ännu mer, i rollerna som kunder och strategiska samarbetspartners. 

Företagens behov av att komplettera sina 

FoU-enheter med industriforskningsinstitutens unika tjänster 

och innovationskompetens är ökande. Vi bedömer att detta 

kommer att fortsätta, och att näringslivets efterfrågan på våra 

tjänster kommer att öka ytterligare framöver. 

Institutssektorn spelar en strategisk roll som nav i det svenska 

innovationssystemet. Den är en del av forskningssektorn, men 

är inte universitet eller högskola. Den syftar till kommersia-

lisering och finansieras till hälften av avtal med företag, men 

är inte en del av näringslivet. Sektorn är en tredje slags aktör, 

som är specialiserad på att säkerställa att framtagna forskningsresultat 

omsätts i nytta för företagen. Som vi hävdat i 

en tidigare bok utgiven av RISE är det en myt att det skulle 

finnas en given motsättning mellan akademisk forskning och 

affärsmässig innovation. Kärnfrågan är hur effektivt och integrerat 

systemet för innovation är. Universiteten kommer alltid 

att ha, och måste ha, sin huvudinriktning på forskning och 

utbildning medan näringslivet främst kommer att intressera 

sig för det affärsmässiga. Industriforskningsinstituten är en 

aktör vars kärnkompetens är att ha plats i båda världarna. 

De ökade satsningarna på institutssektorn är inte bara en 

signal om innovationens ökade betydelse för att lösa viktiga 

problem. De visar också på insikt om vad som måste ske om 

Sverige också framöver ska kunna hävda sig som ledande 

kunskaps- och industrination. 

I en rapport från Svenskt Näringsliv, Hur starkt står Sverige? 

(december 2012) konstateras att Sveriges attraktionskraft 

måste öka. Undersökningen som rapporten bygger på indikerar 

att forskningen i de internationella storföretagen totalt 

sett kommer att öka under de närmsta åren. Men den visar 

också att Sverige inte utgör mottagare av dessa ökade investeringar. 

Sverige ses som måttligt attraktivt jämfört med andra 

länder. Rapporten pekar också på behovet av krafttag för att 

stärka såväl den svenska forskningens kvalitet som tillgängligheten 

och öppenheten mot näringslivet. Tydliga drivkrafter 

krävs för nyttiggörande av forskningsresultat och samarbete 

med omgivande samhälle. 

121

122 

I en annan nyligen utkommen rapport har OECD utvärderat 

den svenska innovationspolitiken. En av OECD:s viktigaste 

slutsatser är att Sverige måste ”förankra” storföretagens 

forskning i Sverige genom att säkerställa att förutsättningarna 

för stora företag att bedriva FoU i Sverige är så pass bra att 

det inte är motiverat att flytta utomlands. Vidare konstateras 

att om Sverige höjer ambitionen skulle vårt land kunna bli så 

attraktivt att vi även lyckas attrahera helt nya investeringar 

från företag som i dag inte bedriver någon FoU-verksamhet i 

Sverige. 

OECD lyfter också fram att behovet av att institutssektorn 

utvecklas, inte minst som en resurs för de mindre och medelstora 

företagen. Att instituten kan göra mera visas också av 

en utblick mot andra länder. Ett tydligt exempel är de runt 

60 Fraunhofer-instituten i Tyskland som tillsammans omsätter 

16,6 miljarder kronor årligen (2012) med en basfinansiering 

om cirka 30 procent. Det ska jämföras med RISE-gruppen 

som vid samma tidpunkt (2012) omsatte 2,6 miljarder kronor 

med en basfinansiering om 18 procent. 

De ökade satsningarna på institutssektorn som vi upplevt 

sedan dess är inte bara en bekräftelse på väl utfört arbete. 

De är också en uppfordran om att utveckla verksamheten och 

göra mer. Det handlar om att växa. Och vi bedömer att näringslivets 

efterfrågan på institutens kompetenser och tjänster 

kommer att öka framöver, vilket kommer att visa sig i ökad 

omsättning hos RISE-gruppen. Ett viktigt område är test- och 

demonstrationsanläggningar som utgör mötesplatser för innovation 

och förkortar deras väg till marknaden.

Men det handlar också om att arbeta på nya sätt. När näringslivet 

förnyas i sina arbetssätt för att möta ökad global konkurrens 

och stärka sin innovationskraft måste också RISE-gruppen 

vässa sina arbetssätt. 

Det handlar om att skapa nya instrument för att mäta effekterna 

av verksamheten. En av RISE Holdings huvudupp-gifter är att 

ta fram ett effektmätningssystem för att se om de satsningar 

som görs på instituten verkligen leder till förväntade resultat. 

Arbetet inleddes redan 2009 och bygger på tio uppföljningsparametrar 

som bestäms av återrapporteringskravet från 

Näringsdepartementet. Under 2012 har ett arbete inletts för 

att också kunna identifiera mer samhällsekonomiska effekter 

av användningen av de så kallade SK-medlen (strategiska 

kompetensmedlen). Särskilt fokus är på lite större satsningar. 

Preliminära resultat pekar på effekter som nya forskningsområden, 

nya produkter och stärkt kompetens som leder till 

bättre miljö och stärkt konkurrenskraft. 

Det handlar också om att vinna ökade synergier av den kompetensbas 

som RISE-gruppen som helhet omfattar. En trend 

sedan längre tid inom näringslivet är att arbeta med integrerade 

lösningar. Vi ser branschglidning och gamla branschgränser 

tappar i relevans. Exemplen är många: vi ser det tydligt inom 

till exempel fordons- och skogsindustrin. De partner man 

väljer förväntas hänga med och återspegla industrilogiken. 

Och låt oss vara självkritiska inom institutssektorn: i dag 

återspeglar vi en branschlogik som många är på väg ur. 

Morgondagens institutssektor kommer att arbeta i värde- 

123

124 

kedjor som avspeglar uppdragsgivarnas. Kompetenser från 

många olika sammanhang kommer att samverka på nya och 

mer marknadsrelevanta sätt. I varje enskilt sammanhang kommer 

kompetenser från flera av dagens institut att finnas med. 

Uppdraget är alltså att ta bort hinder för kunskapsflödet. 

Gränsöverskridande företag vill ha gränsöverskridande partner. 

RISE-gruppen ska tillsammans med näringslivet fortsätta att 

utvecklas till en sådan partner. 

Olof Sandberg, chefsstrateg och 

Peter Holmstedt, senior advisor på RISE Holding

125

126 

Om RISE 

RISE Research Institutes of Sweden www.ri.se 

SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut www.sp.se 

Swedish ICT www.swedishict.se 

Swerea www.swerea.se 

Innventia www.innventia.com

RISE Research Institutes of Sweden är en grupp industriforskningsinstitut 

som med forskningsexcellens och framsynthet 

skapar nytta och konkurrenskraft i både små och stora företag. 

RISE-gruppens innovationer driver tillväxt och stöder omställningen 

till hållbar utveckling i hela samhället. I RISE-gruppen 

ingår SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Swedish ICT 

Research, Swerea och Innventia, vilka alla samlar flera verksamheter 

och forskningsinriktningar under sig. 

2012 omsatte RISE-gruppen 2,6 miljarder kronor med cirka 

2200 anställda. Verksamheterna finns i hela Sverige med dotterbolag 

i Danmark, Norge, Frankrike och Storbritannien. 

RISE Holding är statens ägarbolag för industriforskningsinstitut. 

Bolagets uppgift är att samla den svenska institutssektorn 

och stärka dess roll i innovationssystemet genom 

effektiv ägarstyrning och arbete med struktur-, effekt- och 

finansieringsfrågor. Svenska staten 

Svenska staten 

Forskning, utveckling och innova3on för hållbara lösningar! 

Forskning, Automa.onutveckling och industriella och innova3on processer n Bioraffinaderi, för hållbara lösningar! bioenergi och nya biomaterial n 

Automa.on 

Samhällsbyggnad 

och industriella 

n e-‐Hälsa 

processer 

n Energi 

n 

n 

Bioraffinaderi, 

ICT n Internet 

bioenergi 

och telekom 

och nya 

n Life 

biomaterial 

Science 

n 

n 

Samhällsbyggnad Livskvalitet n Massa, n e-‐Hälsa papper noch Energi förpackning n ICT nnInternet Materialvetenskap och telekomnn Mobilitet Life Science n n 

Livskvalitet 

Risk och säkerhet 

n Massa, 

n 

papper 

Produkt-‐ 

och 

och 

förpackning 

produk.onsteknik 

n Materialvetenskap 

n Transport 

n Mobilitet n 

Risk och säkerhet n Produkt-‐ och produk.onsteknik n Transport 

127

128

129

130 

Denna bok vill överskrida en gräns som ofta är alltför skarp: 

den mellan forskning och teknik å ena sidan och samhällspolitisk 

debatt å den andra. Det känns naturligt för oss på RISE att bidra 

till detta. Vår finansiering kommer både från offentliga medel och 

från näringslivet. Institutssektorn är både ett viktigt instrument för 

forskningspolitiken och en partner till våra företag, vare sig de är 

stora jättar eller småföretag. 

Bokens huvudinnehåll reflekterar idén om mötets och dialogens 

betydelse. ”Det är i skärningspunkten mellan olika områden som 

fantastiska idéer ofta föds”, säger innovationsauktoriteten Frans 

Johansson i en intervju. 

Boken tar upp fyra centrala samhällsfrågor: energianvändningen, 

transporternas framtid, morgondagens vård och livsmedelsfrågorna. 

Varje fråga belyses med ett reportage, en ögonblicksbild av vad 

som står för dörren när det gäller innovation och ny teknik. 

Reportagen kommenteras av opinionsbildare och makthavare 

inom respektive frågeområde: Maria Wetterstrand, tidigare 

språkrör för Miljöpartiet de gröna; Ulrika Francke, vd Tyréns; 

Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen; 

Jan-Eric Sundgren, senior expert adviser AB Volvo; Annelie 

Nordström, ordförande Kommunal; Petrus Laestadius, vice vd 

Swedish Medtech; Marie Söderqvist, vd Livsmedelsföretagen 

och Elisabeth Gauffin, styrelseordförande KRAV. 

Hur kommenterar de inblickarna i framtidens teknik? 

Vilka praktiska slutsatser drar de när det gäller hur samhällsutmaningarna 

ska mötas?

Det oupptäckta - om hur innovation löser samhällsproblem - RISE

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?