Niklas Hyland

PORTRÄTTET
Niklas Hyland
Gör: Svensk journalist samt
film- och teveproducent
Född: 20 augusti 1964
Älskar: Doften av uretan
(skateboardens hjul) samt
blankt vatten
Avskyr: Oginhet och snåljåpar
Hemlig last: Har jag garanterat
Motto: ”Koka soppa på spiken”
10 | LÄS & SKRIV NR 4. 2012
lyckas är att
Niklas H
vänder mot g ’’Att
Foto: Ellinor Wahlund
samordna sin väg med
målet – oavsett vad
målet är.
Niklas Hyland är journalist, producent
och författare som bland mycket annat
far land och rike runt och föreläser om
sin personliga erfarenhet av dyslexi.
– Det handlar om att vända motgångar
till sin egen fördel, säger han.
Niklas Hyland och jag ses över en kopp
kaffe på ett fik i centrala Stockholm.
Han är Linköpingssonen som numera
bor i huvudstaden och har en strålande
karriär som journalist och producent.
Niklas blev medveten om sin dyslexi i
tredje klass. Det var då det blev svårt att
hänga med i skolan och självförtroendet
började dala.
– Jag var otroligt bra på att memorera
och hade det lätt i skolan tills mina
klasskompisar kom ikapp. Då blev det
tungt. Jag upplevde skolan som en
tävling och det var som att få stryk hela
tiden, minns han.
Niklas pekar på en menytavla som
hänger på caféets vägg och förklarar
hur hans dyslexi yttrar sig.
– Dyslexi är olika för alla. För mig är
problemet att jag ser ord, jag tar in dem
i huvudet och sedan låser det sig när
jag ska få ut dem genom munnen. Jag
ser det som en fonologisk omusikalitet.
På samma sätt är det när jag hör ett ord
och sedan ska skriva ner det.
I skolan blev Niklas expert på att hitta
ursäkter för att komma undan. I dag
säger han att bristen på stöd i skolan
gjorde att han halkade efter.

Hyland
gångar till fördelar
– Jag tror inte min fröken förstod vad
som behövdes. Jag är övertygad om att
hade jag fått träna mer på att läsa och
skriva de tre första åren så hade jag i
dag haft en litterär utbildning och
kanske varit advokat eller något annat
man behövt läsa mycket för.
Stödet ck han istället hemifrån. Hans
mamma läste högt ur sina egna böcker,
hon lärde honom studieteknik, via teve
och radio tog Niklas till sig ny information
och genom sin äldre bror hittade Niklas
poeten och låtskrivaren Anders F
Rönnblom.
– Det föddes en kärlek till poesi och jag
skrev egna dikter, även om de var
oläsliga för andra. Alla dessa delar
gjorde att jag höll igång språket. Att få
hjälp av mamma med understrykningar
och hur man tar till sig en text utan att
läsa hela skiten, hjälpte mig oerhört,
säger han engagerat.
1977 började Niklas åka skateboard och
plötsligt växte självförtroendet.
– Det är jätteviktigt att man hittar
det man är bra på. Kompensatoriska
egenskaper är av stor betydelse, att hitta
sin egen väg. Jag hade ett kompisgäng
utanför skolan där jag hade min värld
utanför det litterära. Vi lyssnade på
Anders F Rönnblom och åkte skateboard
tillsammans. Det betydde mycket att ha
en plats där jag fick ha roligt och hitta
vem jag var.
Många år senare började Niklas jobba
som journalist inom radio och teve.
Karriären gick spikrakt uppåt och när
han 2004 ställde upp i programmet
Lingo på teve hade han både en egen
show på SVT samt ett program på TV4+.
– Vi tävlade mot Malin Bayard och Lotta
Jankell. Jag lyckades stava till ”mamma”,
sedan tog det stopp. Det var fruktansvärt
pinsamt, men jag insåg att det här
kunde bli bra teve om man gjorde något
av det. Så jag såg till att få råmaterialet
från programmet och det blev sedan en
start på den programserie jag gjorde för
UR om dyslexi, berättar Niklas.
Niklas menar att det handlar om att ”koka
soppa på spiken”, att använda sig av det
som är jobbigt och vända det till något bra.
– Det finns inget jag är så populär för
som min dyslexi. Även om jag varit
programledare för exempelvis ”X-games”,
så är det mitt arbete kring dyslexi som
jag fått mest uppskattning för.
Somliga saker skulle Niklas vilja se en
ändring på i skolan.
– Det borde vara obligatoriska lektioner
i skolan som ligger utanför ordinarie
schema. Att eleverna ska lämna lektionen
i svenska för att få extrastöd i
svenska, är helt galet. Det vore även bra
om det inte var fokuserat på att ta till
sig allt litterärt, utan istället på att
eleverna ska förstå innehållet. På
lärarutbildningen i dag har man totalt
18 timmar lärarledd undervisning om
funktionshinder. En skev siffra kan
tyckas, då en till två elever av 25 har
dyslexi och lika många är bokstavsbarn.
PORTRÄTTET
Niklas bubblar av åsikter och är lika
bestämd som lugn när han uttrycker
sina tankar.
– Om man kan underlätta för några
barn så måste man hjälpa. Pedagogiken
i skolan i dag är inte bättre än den var
när jag var ung, konstaterar han
dystert. Medvetenheten däremot…
Kanske att den är bättre. Men den
kommer man inte så långt med.
I dag är Niklas vän med sin dyslexi.
Han läser sagor för sina barn och tycker
sig se att övning ger resultat.
– För mig är dyslexin som kondition.
Man måste träna hela livet för att hålla
sig i form. Den hårda verkligheten är
att ingen kommer att hjälpa dig,
hjälpen kan bara komma från dig själv.
Jag brukar spela ordspel på telefonen
och i dag vinner jag i åtta fall av tio mot
de som tidigare vann över mig. Man
måste försöka. De flesta saker är inte så
svåra och det är aldrig försent att börja.
Hans råd till föräldrar är att bilda sig en
helhetsuppfattning och vara öppen.
– Lär dina barn studieteknik och hjälp
dem med hur man scannar av en sida.
Jag jobbar just nu med en kommande
serie för UR, där jag coachar en tjej med
dyslexi för att hon ska få godkända
betyg. Hennes väg för att hitta språket
var genom musiken. Det handlar om att
hitta vad som fungerar för ditt barn.
Att lyckas är att samordna sin väg med
målet – oavsett vad målet är, säger han.
Text: Sara Schröder
LÄS & SKRIV NR 4. 2012 | 11