Det viktigaste problemet är - Sven Wimnells hemsida

Bättre rik och frisk än fattig och sjuk.
DN 051019 sid Kultur 6:
“ Bättre rik och frisk än fattig och sjuk
Vad är det som gör att mindre väl lottade människor mår sämre och
lever kortare? Ny forskning visar att det inte främst är stress och
dåliga jobb, utan ojämlikheten i sig.”
“ I hur god form är du?", "Så blir du av med din oro", "Deprimerad
utan att veta varför", "Andnöd kan vara ny sjukdom", "Ät det här och
sänk risken för blodpropp med 50 procent".
“SÅ HÄR HÅLLER det på vecka ut och vecka in. Medier, reklam,
stora delar av det offentliga rummet är konstant upptagna med
varianter på ett och samma tema: vi mår dåligt. Vi är stressade,
nedslagna, sömnlösa. Vi jagas av ångest, sjunker ner i depression, tar
hjälp av antidepressiva eller smärtstillande medel som aldrig förr och
när vi minst anar det, ovanpå all denna psykiska olust, drabbas vi av
sjukdomar.
Vad är det som har gått fel?
I "The Impact of Inequality" tar Richard G Wilkinson ett helhetsgrepp
om hälsokrisen i de avancerade kapitalistländerna. Han är
professor i social epidemiologi vid universitetet i Nottingham och
pionjär för en revolutionerande forskning om hur samhället får
människor att må dåligt.
Den gåta som en gång ledde honom in i ämnet var, skriver Wilkinson,
det faktum att vissa människor mår sämre än andra. Vare sig man
väljer dödlighet, sjuklighet, psykisk ohälsa eller något mer konkret
mått - dödsfall i cancer, blodproppar och depressioner - är mönstret
överallt detsamma: ju längre ner på den sociala trappan, desto sämre
däran. Kanske mest frapperande: ju rikare en människa är, desto längre
får hon behålla sitt liv och tvärtom. En rik vit amerikan lever i
genomsnitt sexton år längre än en fattig svart, men det är bara ett
särskilt djupt parti i en klyfta som skär rakt genom hela Västerlandet: i
Sverige lever en högre tjänsteman åtta år längre med full hälsa än en
arbetare utan yrkesutbildning.
Det är ju en skandal utan like! utropar Wilkinson. Vad skulle vi
säga om alla människor levde lika länge, förutom att staten varje år
skickade ut soldater för att slumpmässigt skjuta av var femtonde, var
tionde, var femte medborgare? Räknat i förlusten av livstid hos vissa
samhällsskikt utförs varje år samma brott.
Hur kan det förklaras?
INLEDNINGSVIS SÖKTE Wilkinson efter fysiska orsaker;
någonting i de fattigas varukorg som lade dem på sjukbädden. Det
ledde ingenstans. I stället leddes Wilkinson in på ett annat spår. I
början av 1990-talet publicerade han sina första nya rön, de utlöste en
rusch av internationell forskning och sedan dess har resultat lagrats på
resultat från land efter land: det är denna kunskap Wilkinson nu har
sammanfattat.
Kraften från den samlade diagnosen är bedövande.
I vissa samhällen är de sociala relationerna branta som stup. Människor
blickar upp eller ner på varandra där de klänger sig fast vid
inkomstavsatserna. På andra håll eller i andra tider är relationerna mer
jämna, när olika grupper inte står längre åtskilda ekonomiskt än att de
kan röra vid varandra.
Här uppenbaras ett nytt mönster.
Ju jämlikare ett samhälle är, desto senare kommer döden. Dödligheten
är lägre om -för att ta ett mått på jämlikhet - en större andel av
samhällets rikedomar tillfaller den fattigaste hälften av befolkningen.
Wilkinson hänger upp amerikanska och kanadensiska delstater i ett
grafiskt snöre och se, det lutar nästan perfekt: de delstater där den
fattiga hälften får lägst andel har de högsta dödlighetsnivåerna, i en
fallande skala hela vägen ned till de jämlikaste, minst dödliga. Han
refererar en annan färsk studie som spänt upp samma samband
genom 528 städer i den rika världen, inklusive Sverige.