Det viktigaste problemet är - Sven Wimnells hemsida

Frekvent motion, minst två gånger per vecka, har ökat kraftigt i
samtliga åldersgrupper. Bland unga kvinnor är ökningen ca 20 procentenheter
sedan början av 80-talet, och unga kvinnor har nu passerat
männen och ligger nu kring 50 procent.
Kulturaktiviteter, som besök på teatrar, konserter, bio och bibliotek
har ökat sedan början av 80-talet, men mest i de övre årsklasserna. En
aktivitet som tappat terräng sedan början av 80-talet är gudstjänstbesök.
Ungdomarna ligger dock kvar på i stort sett oförändrade
nivåer.
Besök på restauranger, pubar och kaféer har ökat mycket kraftigt i
alla åldersgrupper. Deltagande i studiecirklar har minskat bland unga
vuxna men ökat bland de äldre.
Slutligen visas i kapitlet den explosionsartade utvecklingen när det
gäller dator- och Internetanvändning. Den gäller alla åldrar.
Politiska aktiviteter (kapitel 8)
Sett i ett internationellt perspektiv är deltagandet i intresseorganisationer
(medlemskap, mötesdeltagande) fortfarande omfattande.
Redan i 16–24-årsåldern är mer än tre av fyra ungdomar medlemmar
i någon förening och över 40 procent säger sig delta aktivt i
föreningens verksamhet. Men engagemanget i föreningslivet har
minskat kraftigt jämfört med 80-talet. Medlemsskapen i politiska
partier har halverats sedan 80-talet, från 15 procent till 6 procent
2004. framför allt bland ungdomar. Bland unga män 16–24 år har
andelen partimedlemmar minskat med nästan tre fjärdedelar. Sammantaget
ser vi en tydlig bild av att återväxten till partierna är i kraftigt
avtagande, men att äldre är trofasta högt upp i åldrarna. Det har
inträffat en markant förgubbning. Detsamma gäller politiskt mötesdeltagande.
Även valdeltagandet har minskat, från ca. 90 procent
kring 1980 till 73 procent år 2002. Även här är minskningen störst
bland de yngre.
Vi har också mätt om man ”själv skulle kunna författa en skrivelse
och överklaga ett beslut av en myndighet”. Det är anmärkningsvärt att
ungdomar under 30 år verkar ha tappat kompetens jämfört med 80-
talet. Bland äldre åldersgrupper har självförtroendet ökat markant
under denna period.
Exponering för kriminalitet m.m. (kapitel 9)
Exponering för våld eller hot (under en ettårsperiod) har ökat sedan
80-talet fram till början av 2000-talet i samtliga åldersgrupper upp till
65-årsåldern. Exponeringen varierar från cirka 14 procent bland de
yngsta, 20-24 år, successivt ned till under två procent i pensionärsåldrarna.
De tydligaste riskgrupperna är unga män på offentliga platser (gator,
restauranger, nöjesställen etc.), vilket har en bakgrund i mansrollen,
unga och medelålders kvinnor som blir utsatta för våld i den egna eller
annans bostad (ofta av nuvarande eller f.d. partners), samt vissa
yrkesgrupper (poliser, vårdpersonal, busschaufförer etc.).
Oron för att bli utsatt för våld är ett alltmer ökande problem bland
unga vuxna och i yngre medelålder. Fortfarande är dock oron för våld
mångdubbelt högre hos pensionärerna, dvs. i de grupper som egentligen
har minst risk att drabbas.
Yngre tillhör betydligt oftare hushåll som drabbats av stöld eller skadegörelse
(35 procent bland 20-30-åringar under en ettårsperiod).
I ett avslutande avsnitt om ”oroande förhållanden” som kan påverka
människors trygghet visas bl.a. att unga vuxna i betydligt större utsträckning
än äldre oroar sig för sin framtida ekonomi och för risken
att bli arbetslös. Detta korresponderar mot de resultat vi fann i kapitel
2 rörande ungdomsarbetslöshet, i kapitel 3 rörande unga vuxnas
inkomstutveckling och i kapitel 5 rörande psykosomatisk hälsa.