Det viktigaste problemet är - Sven Wimnells hemsida

får en “statisk” karaktär har vi försökt lösa genom att ta upp
“politiska” resurser som en särskild levnadsnivakomponent. Det teoretiska
resonemanget bakom denna “lösning” är i korthet följande.
Undersökaren skulle utan större problem kunna åta sig att definiera
och peka ut mängder av “nya” sociala problem som kräver uppbyggnad
av nya institutioner för sin lösning. Låginkomstutredningens
expertgrupp kunde utan vidare fylla på denna lista över nya problem
och utomstående expertis kunde konsulteras för att göra den ännu
längre. Utan att ha prövat denna åtgärd vågar vi hävda att resultatet
skulle bli helt ohanterligt i undersökningssammanhang.
I stället skulle vi i undersökningen kunna bygga in en komponent
som belyser individens egna möjligheter att få “nya” sociala problem
beaktade. I stället för att låta en expertgrupp bestämma vilka problem
man skulle undersöka kunde man med andra ord undersöka individernas
möjligheter att påverka och i någon mån skydda sig mot
existerande sociala institutioner och att få “nya” problem aktualiserade
i de politiska processerna.
Den andra risken att man isolerar individens problem från varandra
på ett sätt som passar existerande sociala institutioner men inte
individen skall vi försöka undvika genom att sträva efter att komma
fram till “mångdimensionella” beskrivningar av individens situation i
vår dataredovisning. Detta förfarande skall vi diskutera utförligare
längre fram.
Sammanfattning
Vi har diskuterat olika definitioner av levnadsnivåbegreppet. Vi har
inte kunnat ansluta oss helhjärtat till de i den internationella expertlitteraturen
gängse definitionerna, därför att de på ett olyckligt sätt
skulle begränsa oss till att undersöka innehav av konsumtionsartiklar,
vilket icke kan anses utgöra någon tillfredsställande beskrivning av
människors levnadsförhållanden. Det innebär inte att vi uteslutit denna
komponent ur ramen för vår undersökning utan bara att vi gett den en
förhållandevis undanskymd plats i jämförelse med den den haft i
andra levnadsnivåundersökningar. I stället har vi sökt ge innehåll åt
den vidare undersökningsmodell som FN rekommenderat genom att
fylla den med den engelske sociologen Richard A Titmuss' definition
av levnadsnivå: individens förfogande över resurser i form av pengar,
ägodelar, kunskaper, psykisk och fysisk energi, sociala relationer,
säkerhet m m med vars hjälp individen kan kontrollera och medvetet
styra sina levnadsvillkor.....
Vi har valt att koncentrera undersökningen till sådana “onda
förhållanden” som relativt omedelbart låter sig påverkas av politiska
beslut genom att göra uppdelningen i levnadsnivåkomponenter så att
den anknyter till existerande institutionella ramar. För att minska
riskerna med detta förfaringssätt har vi i vår lista över levnadsnivåkomponenter
inkluderat en särskild komponent som vi omväxlande
kallat för “politiska resurser” och “politisk fattigdom”. Med denna
komponent avser vi att söka mäta dels individens möjligheter att
“skydda sig” mot institutionerna och dels hans möjligheter att på det
politiska planet få nya problem beaktade och därigenom påverka
uppsättningen av institutioner. ”