Det viktigaste problemet är - Sven Wimnells hemsida

Politiska resurser. 1970.
(Från omr36-39e.pdf )
I levnadsnivåundersökningen 1970 infördes levnadsnivåkomponenten
“Politiska resurser”. Det var en tämligen ny
komponent. Här medtages en tämligen lång redovisning om
hur man resonerade. Sid 24-32:
“Allmänna definitioner av levnadsnivåbegreppet
Termen levnadsnivå svarar som sagt mot begreppet level of living i
den internationella litteraturen. Det finns inga särskilt precisa definitioner
av begreppet utan man har nöjt sig med ganska vaga definitioner
av närmast utpekande typ. 1954 års expertkommitte i FN-regi
hade bara den enkla omskrivningen att levnadsnivån var ett folks
faktiska levnadsförhållanden (actual living conditions). Men även
definitioner på detta allmänna plan kan vara intressanta, eftersom de -
medvetet eller omedvetet för dem som gjort definitionerna - hänger
samman med större komplex av ideer och teorier och därför kan leda
till helt skilda undersökningsinriktningar.
Den ursprungliga FN-definitionen skulle kunna kallas empirisk
eller operationalistisk. Med FN-experternas tillvägagångssätt blir
levnadsnivån definierad som “det som man mäter” med de mått som
man kan hitta på. Nästan varje tänkbart mått eller beskrivning av folks
levnadssätt kommer att rymmas inom denna enkla definition. Att man
talar om levnadsnivåer implicerar värderingar, att man skall placera
någon högre och någon annan lägre på en skala medan omskrivningen
eller definitionen faktiska levnadsvillkor inte implicerar något
sådant tillvägagångssätt.....
Definitionerna är vaga... och det är naturligtvis lite av en
hårddragning av deras innebörd, när man säger att de implicerar en
bild av människan som konsumtionsvarelse, vilket är en bild som har
rötter i ekonomisk teoribildning. Men låt oss jämföra dem med andra
alternativa definitioner på detta vaga plan.
Hos den engelske sociologen Richard A Titmuss kan man finna en
sådan alternativ definition. Han definierar inte levnadsnivån i termer av
behovstillfredsställelse utan i termer av “command over resources”,
vilket implicerar en bild av människan som “handlande” varelse, en
bild som har rötter i klassisk sociologisk teoribildning (Marx, Max
Weber). Med utgångspunkt i Titmuss' teoretiserande på området
skulle man kunna formulera en definition på följande sätt:
“individens förfogande över resurser i pengar, ägodelar,
kunskaper, psykisk och fysisk energi, sociala relationer,
säkerhet m m, med vars hjälp individen kan kontrollera och
medvetet styra sina livsvillkor.”
Det perspektiv som en sådan definition frammanar är annorlunda än
det perspektiv som frammanas om man definierar levnadsnivån som
“graden av behovstillfredsställelse som tillförsäkras befolkningen
genom strömmen av varor och tjänster under en tidsperiod”. Vi kan
illustrera det senare perspektivet genom att hänvisa till några av de
levnadsnivårapporter som kommit ut under senare tid. I en rapport
från EECs byrå för statistik från en undersökning av 43 000 hushåll i
de sex medlemsländerna blir levnadsnivåns huvudindikatorer (Hauptindikatoren
des Lebensniveaus) följande: procentandelen hushåll i de
olika länderna som disponerar över motorcykel, bil, TV-apparat,
tvättmaskin, kylskåp, telefon, tjänstepersonal och familjeträdgård.
Vidare redovisar rapporten hushållens förbrukningsstruktur, dvs hur
stor del av hushållsinkomsten som går till olika typer av konsumtion.
På liknande sätt är en rapport om “les condition de vie” från
Frankrikes Institut National de la Statistique et cles Etudes
Economiques upplagd. Att detta är en mycket snäv avgränsning av
levnadsnivå i jämförelse med den som ligger implicit i det perspektiv
som frammanas av Titmuss' resonemang är att säga det uppenbara. Vi
skall dock här inte fördjupa oss ytterligare i de teoretiska perspektiv
som de två typerna av levnadsnivådefinition implicerar utan i stället
redovisa hur vi använt dem, vilken roll de spelat vid struktureringen av
undersökningsområdet.