S O M M A R M A G A Z I N E T - Härjedalen

36 S O M M A R M A G A Z I N E T
Teckningslärar’n
Som HoppaDe aV
Text BOSSE YMAN
Foto JOAcHIM LAGERcRANTz
Vårvintern tillbringar han helst på Svegssjön, när den sänkta isen i vattenmagasinet
spricker över stock och sten och bygger formationer som mest liknar ett Svalbard i
miniatyr. under högsommaren drar han till fjälls och låter sig fascineras och förtrollas
av fjällbäckarnas framfart genom den dramatiska naturen.
Vi HaR tRäffat lEif koRSman – härjedalskonstnären som för
19 år sedan lämnade katedern i teckningssalen för gott, för att
skapa sin egen konst på heltid.
– Hade jag vetat hur jobbigt det skulle bli ekonomiskt, så hade
jag nog tvekat, säger Leif. Men jag har aldrig någonsin ångrat mitt
beslut. Jag känner ju hur mycket jag utvecklats som konstnär och
den känslan är väl värd lite umbäranden!
Han kan ju heller inte hävda att han inte blivit varnad. Redan
hans egen teckningslärare hemma i Söderhamn hade bestämt
avrått honom från att satsa på en yrkesbana som konstnär. Ändå
såg han tydligt att den här ynglingen var ovanligt begåvad.
– Jag har alltid varit intresserad av att teckna, säger Leif.
Detaljer av djur och natur. Om jag hade kunnat börja om från
början, skulle jag nog satsa på att bli naturfotograf.
Leif föddes i Mårdsjön i Jämtland den sista krigssommaren
1945, några dagar innan Tyskland kapitulerade efter att de
allierade intagit Berlin. Hans föräldrar var från Finland, men
kom till Sverige som flyktingar under kriget – här fick de arbete
som skogsarbetare och kocka. Några utövande konstnärer finns
inte i släktträdet.
– Men mamma vävde och hade ett utmärkt färgsinne, säger
Leif.
Efter lumpen jobbade han en tid som praktikant hos en
konsthantverkare i Skåne, där han fick syssla bland annat med
föreställande batik. Vid sidan av det konstnärliga jobbade han
också en längre tid som stuveriarbetare i hamnen.
– Det var väldigt nyttiga erfarenheter, konstaterar Leif.
men SeDan bLeV Det konst för hela slanten. Först ett år på Konstoch
miljöskolan i Sundsvall med både två­ och tredimensionella
arbeten: grafik med både etsning och torrnål, och skulptur. Efter
det fyra år på Bildlärarinstitutet i Stockholm – en skola som
präglats av studentrevolterna vid sextiotalets slut.
– Visst var det väldigt många stormöten, säger Leif. Men
tekniken hade hunnit komma i ropet igen, efter en tid av mera
ostrukturerat skapande. Det var sammantaget en bred och bra
utbildning – men givetvis inriktad mot vad som är användbart i
skolsammanhang.
Efterfrågan på bildlärare var god och direkt efter utbildningen,
höstterminen 1976, flyttade Leif och hustru Ann­Britt till
Härjedalen.
– Vi hade aldrig varit i Sveg, men vi ville absolut norr om
Dalälven – det är här vi har vårt ursprung och känner oss riktigt
hemma, säger Leif. Och vi trivdes från första stund.
Det skulle få gå hela 15 arbetsår som bildlärare innan Leif tog
sitt existentialistiska språng ut i det okända.
S O M M A R M A G A Z I N E T 3