JUF /Jordbrukarnas Ungdomsförbund. - Håtuna-Håbo-Tibble Släkt ...

Tävlingarna fungerade inte bara som ett sätt för JUF: s medlemmar att få träna sig inför
det kommande vuxenlivet. De fungerade också som ett sätt att knyta de övriga
människorna i området närmare föreningen. 82 De tävlingsgrenar som anordnades var
lätta att relatera till för de boende i området eftersom det tävlades i sådant som de själva i
många fall kände till och på egen hand kunde bedöma. Om deras egna barn var med i
tävlingarna fanns det med allra största säkerhet en önskan att se dem vinna, vilket
skapade ett engagemang för tävlingarna. Lyckades sedan inte de egna barnen vinna så
hade de åtminstone fått sig en nyttig lektion i hur ett visst moment kunde utföras.
Även om det inte styrks av breven kan jag tänka mig att föräldrarna välkomnade ett ökat
intresse för jordbruksaktiviteter som tävlingarna kund e väcka. Om tävlingarna ledde till
ett ökat intresse från ungdomarnas sida för arbetet på landsbygden kunde detta starkt
hjälpa till att de senare i livet valde att stanna kvar där istället för att flytta därifrån.
Tävlingarna som aktivitet återkommer i många av avdelningarnas brev och det skulle inte
ha varit möjligt om det inte funnits ett intresse från medlemmarnas sida. De äldre var
positiva till JUF-föreningarnas tävlingar eftersom det kunde bidraga till att ungdomarna
stannade i bygden och att den på det sättet kunde leva vidare. När det gäller
sysselsättningen spelade tävlingarna en viktig roll eftersom det i många fall låg mycket
jobb bakom de resultat som sedan skulle bedömas. Det bedömdes som positivt eftersom
ungdomarna nu inte skulle slösa bort sin tid med kortspel och besök vid dansbanorna. 83
JUF förenade både utbildning och nöje i sin tävlingsverksamhet, vilket underlättade deras
mål med att få landsbygdsungdomarna intresserade av arbete på landsbygden. Drömmen
om ett ädelt nöjesliv och träning inför vuxenlivet kombinerades på detta sätt.
2.5 JUF och nöjeslivet
Under 1900-talets första decennier kom dansbanorna att stå som symbol för den
oorganiserade ungdomen. Dansbanor var inget som på något sätt var unikt för städerna.
På många platser runt om på landet fanns det ställen där ungdomar kunde träffas och
umgås. För många var detta den enda möjligheten som bjöds för att få lite förströelse vid
sidan av arbetet på gården. Platserna där man dansade kom i städerna att förknippas med
en viss moralisk nedgång. Problemet var inte den vanliga traditionella dansen, utan de
nya danser som kom till Sverige vid 1900-talets början. 84 Ursprungslandet var USA där
många av danserna utvecklades för att sedan spridas till Europa. Två populära varianter
var tango och onestep, danser där ungdomarna dansade tätt tryckta mot varandra. Det
uppskattades inte av alla vuxna. I tidningarnas kultursidor förekom det att skribenter
beklagade sig över den förändring till det sämre som dansen genomgått. 85 Tidigare hade
dansen förknippats med sund och naturlig livsglädje, men nu hade den blivit dekadent
och något att akta sig för. De moralfunderingar som framträdde förmådde dock inte
stoppa den utveckling som tagit sin början, utan nya danser gjorde sitt intåg under de
följande decennierna. Under 1920-talet gjorde charleston sitt intåg från USA, följt under
82 JUF-bladet 1931, s.116
83 JUF-bladet 1928, s. 57
84 Elmlund, s. 119
85 Helena Friman m fl, Storstadsungdom i fyra generationer (Stockholm, 1991) s. 43
26