Tidningsmakaren som blev hedersdoktor - Läs en bok

undersökningar eller konsulter. Han har intuitivt förstått sina läsare, och
därför har han också förstått vad som passar dem. Han har haft rätt. Han
har lyckats. Hans framgångar som tidningsmakare är ovedersägliga.
En annan viktig faktor i ledarskapet är fysisk närvaro. Under sina år på
Kvällsposten var min far på plats klockan sju varje morgon. Han gick igenom
alla avdelningarna, talade med förmännen, var anträffbar för alla, som
hade något på hjärtat. Långt senare har det hänt, att tidigare medarbetare
hejdat honom och sagt:
– Det var så bra, när du var där, för du var där.
En tredje faktor är uthållighet. Min far har haft en enastående uthållighet i
sina uppgifter. Inga motgångar, inga besvikelser har fått honom att lämna
ett uppdrag. Hans uthållighet har inte bara en mental utan också en fysisk
sida. Han har under allt sitt intensiva arbete levt ett mycket regelbundet
liv. Inget nattsudd, inget drickande, inget slarv med måltider, inga äventyrligheter
i privatlivet, inga ekonomiska oegentligheter. Varje dag har han
sovit middag, varje helg har varit ledig. Allt har varit inriktat på att samla
kraft till uppgiften.
Den fjärde sidan av hans ledarskap är den starkaste: innovation. Han har
varit en fantasimänniska i den meningen att han har sett det som inte finns
men som skulle kunna finnas. Han har aldrig stannat, aldrig nöjt sig med
det som är. Det värsta han vet är att allt går sin gilla gång. Det ligger en
sund insikt i detta. Det som inte går framåt, det går tillbaka. Ingenting står
stilla. Det handlar inte i första hand om en kamp mot det ständigt närvarande
förfallet, det handlar än mer om skaparglädje. Som alla innovativa
människor har han också fått föra en ständig kamp för att få andra att se
den vision han själv ser, att tändas av den möjlighet han själv upptäckt.
Med familjen
Många barn med föräldrar i offentlig ställning har kunnat säga: «Ni hade
tid för alla andra, men inte för oss.» Så kan det inte sägas om min far. Han
hade tid för sin familj, med samma viljestarka och innovativa inställning
till tillvaron som annars. Han tog oss på långa resor, till England, Tyskland
och Italien. Jag skulle tro att det var Sven Hedins skolbok Från pol till pol
som gjort resandet till ett ideal för honom. Sällskapsresan var honom främmande.
Resan skulle vara ett äventyr, helst en strapats, «ett liv för män, för
hårda män» – som han ofta sade.
Han engagerade sig också i sina barns intressen. Ett år hade jag blivit
intresserad av Smålands medeltid, och tillsammans åkte vi runt till svåråtkomliga
fornminnesplatser. Då blev det verkligen strapatser. Med hjälp
av en uppblåsbar kanot tog vi oss fram till holmar och öar, där det funnits
medeltida bebyggelse.
26