Tidningsmakaren som blev hedersdoktor - Läs en bok

En vaken, kritisk och viktig röst
Advokat Göran Luterkort om sitt samarbete med Lars Braw på
Kvällsposten
Jag kan inte exakt erinra mig när Lars och mina vägar först möttes. Det bör
ha varit något eller några år före 1970, eftersom jag flyttade min advokatverksamhet
till Malmö 1972.
Bakgrunden till vårt möte är däremot lätt att beskriva. Den hängde samman
med mina yrkesintressen. Under min tid i Stockholm hade jag utvecklat
ett särskilt intresse för det tryckta ordets juridik, det vill säga allt sådant
som hade att göra med Tryckfrihetsförordningen, Upphovsrättslagen, de
etiska reglerna för pressen, Pressens Opinionsnämnd och Pressombudsmannen.
Det fanns inte så många advokater i landet som intresserade sig
för detta rättsområde. En fördel och ett glädjeämne med detta sysslande
med pressfrågor var att jag fick stifta bekantskap med pressens folk – den
intressantaste yrkesgruppen i landet enligt min mening.
Sålunda kom det sig att Lars och jag träffades, fick yrkesmässiga kontakter
och grundade en personlig vänskap sin nu varat i mer än 35 år.
Bland mina uppdragsgivare på tidningssidan intog Kvällsposten en särställning.
Tidningen var ju utomordentligt framgångsrik främst beroende
på Lars Braws insatser. Kvällsposten var en vaken, kritisk och viktig röst i
presskören – och inte så lite fräck. Upplagan imponerade – bortåt 120 000
ex.
Lars var väl medveten om vilka regler som gällde. Hans ledstjärna var att
Kvällsposten skulle djärvt och tveklöst gripa in och peka på företeelser som
krävde offentlig belysning. En sådan inställning medför naturligtvis risker.
Ansvarige utgivaren riskerar ingripanden från PO och PON och i sista hand
tryckfrihetsåtal med åtföljande rättegång och kostnadsrisker. Det ville Lars
inte onödigtvis utsätta tidningen för. «Vi skall ta risker men inte bli fällda»
– därav samarbetet med tidningens jurist som var jag.
42