Läs tidningen - Sibbo svenska församling

Svansen där bak
Onafsat,
än så länge
Här kommer mera om mina valpar och
valpvalpar. På allmänhetens begäran,
skall jag kanske tillägga. För så mycket
beundrarpost som efter det jag skrev i
senaste numret har jag inte fått på länge.
En söndagförmiddag i början av månaden
– tidningen hade just kommit ut – var
Storskogen full av folk på skidor som sökte
mej för att tacka för det jag skrev. Min välkända
blygsamhet fick mej ändå att hålla
mej undan. Men tack ska ni ha själva. Nu
blir det alltså tema i repris: valpvalparna
på nya äventyr.
Mina valpvalpar är nämligen just nu ivriga
med en ny lek. En tävling på djupaste
allvar, rättare sagt. Vem vågar nafsa farfar
i svansen? Farfar, det är ju jag, allas er idol
Gammelvargen. Och ingen har ännu gjort det.
Nafsat, alltså.
Jag hör nog hur de tisslar, och förstår vad
det handlar om. Men jag spelar ovetande. De
vill ju så gärna vara modiga. Vem vet, kanske
de tror att jag är just så farlig som de vill göra
mej till. Inte illa egentligen, men det stämmer
ju inte alls. Emellanåt sitter vi ju tillsammans
och har det mysigt och berättar sagor för varandra...
Här om dagen var det den allra minstas tur
att försöka nafsa. Hon brås på farfar, räds varken
Rödluvan eller hennes Mormor.
Jag låtsades inte se. Det kändes på något sätt
fel att spänna ögonen i henne, minst som hon
är. Men vad hände, tror ni?
De större valparna smög sej fram och drog
bort henne, i all tysthet. Hon spjärnade emot,
men de drog iväg med henne. Vill man tolka
det positivt kan man säga att stora bröderna
tog hand om lillasyster. Som är för liten för
att – enligt brorsorna – förstå det allvarliga i
situationen. Men jag tror att de egentligen inte
ville att hon skulle vara modigare än de själva.
Tog väl på äran för unghannarna.
Detdär med modet är konstigt. Visst ser jag
många modiga här i Storskogen. En del rent
av dumdristiga. Min vän Näbbmusen som kutar
iväg längs stigen fast hans vänner bland
småfåglarna varnar: Höken kommer. Vad driver
Näbbmusen? Måste han visa sig modig
för att han är minst?
Hur skulle jag kunna förstå? Jag som själv
bara skrattar åt min vän Höken, så han blir
förnärmad.
8
Personalen
Anders Ekberg, kantor 050 330 47 34
Patrik Frisk, ungdomsarb. 050 566 36 88
Katja Korpi, församlingspastor 050 540 08 69
Helene Liljeström, kyrkoherde, kontraktsprost 050 566 36 92
Eva-Kristina Lindberg, barnledare tjänstledig
Kjell Lönnqvist, ungdomsarb.led. 050 557 23 42
Isabella Munck, barnledare 0400 342 033
Lauri Palin, tf. kantor 044 566 36 54
Carola Rantti, husmor på Nilsasgården 050 307 16 56
Magnus Riska, kaplan 050 566 36 89
Milja Westerlund, diakon 050 566 36 90
Ann-Christine Wiik, diakon 050 566 36 91
Pastorsexpeditionen (St. byvägen 1) må–fr kl 9-12 (09) 239 10 05
Monika Mård, förs.sekreterare, Elisabet Lundström, kanslist
Ekonomikontoret (St. byvägen 1) må–fr kl 9-12 (09) 239 12 62
Sirkka Toukomies, ekonomichef
Ändå är jag ibland rädd för min egen skugga – men säg det
bara inte åt någon. Mod är en konstig sak.
Förresten handlar påsken om mod kopplat till gränslös kärlek.
Det är ett under och den yttersta överraskningen.
Det visste ni?
Gammelvargen
Sibbo kyrka fredag 12.4 kl 19
Programblad för Gemensamt Ansvar