Läs tidningen - Sibbo svenska församling

2/13
Glad
Påsk!
Bland
vargar och
ja-sägare
3
Anmälan
till barnlägren
4
S:t Sigfrids
KUNGÖRELSER
I fyran
Går man i fyran som jag är man för stor för att vara påskhäxa.
Enligt mej alltså, Jannike i fyran. Fast det var nog roligt att gå
runt till grannarna. En gång när jag var liten sa prästen i barnens
påskkyrka att det är fint att vara Guds barn just på påsklördagen.
Den dagen behöver vi det, sa hon. Långfredagen är
en lessen dag men vi väntar på påskmorgonen. Det som skall
hända då vet vi ju liksom. Därför får vi klä ut oss och busa
litet och vara väldigt glada Guds barn just på lördagen. Jag
kommer ihåg att på söndagen sjöng vi sen i kyrkan att Jesus
lever, men på lördagen var Trissa och jag glada påskhäxor.
Fortfarande är jag Guds glada lördagsbarn varje påsk. Men
inte påskhäxa mera. Inte Trissa heller.

2
S:t Sigfrids
KUNGÖRELSER
Informationsblad för Sibbo svenska församling
Redaktör: Helene Liljeström
Redaktion: Viktor Djupsjöbacka, Fjalar Lundell
Tryckt på Silverprint i Nickby
21. årgången
Mars 2013
2/13
Mera kan du läsa
i Internet. Adressen är
sibbosvenskaforsamling.fi.
I gryningen kom livet
Det fick några kvinnor uppleva, när de gick för att
besöka Jesu grav. Det blev ett möte med himlens
ängel. Det blev ett möte med det ofattbara och oförklarliga,
att livet ändå är starkare än döden när Gud
griper in.
Där i gryningen vid trädgårdsgraven finns grunden
för vår tro, för kyrkans liv och för världens framtid.
Jesus är inte död. Han lever. Fyllda av bävan och
glädje springer några kvinnor iväg för att berätta för
sina vänner om det största som någonsin har hänt i
världen. Stenen är bortrullad. Paradisets port är öppen.
Livet har segrat. Det finns en framtid för oss
alla. Himlens ängel har berättat för kvinnorna att
Jesus redan är på väg till sina vänner. – Ni skall få
se honom.
I gryningen kom livet tillbaka. Starkare än döden.
Med ett ljus som lyser så mörkret får vika. Livet
som segrade gäller oss alla. Jesus segrade över dödens
makt och ger oss alla livets gåva. Ett liv som
inte tar slut. Ett liv som ingen kan ta ifrån oss. Ett
liv som trotsar döden.
Levande Jesus är vid vår sida vad som än möter. Han ger oss hopp. Han ger oss ljus. Han har
öppnat paradisets port för oss.
Varje söndag är en påskdag med glädje över livets seger. Varje dag är en dag tillsammans med
vår levande Frälsare.
Helene Liljeström

Så firar vi
påsk i år
Påsken är tidig i år. Förutom det
kristna budskapet påminner påsken
oss om att våren är i antågande. Det
behöver vi nog påminnas om, efter
långa och mörka vintern. Samtidigt
kan vi vara tacksamma att fastetiden
inte blir alltför utdragen.
Påskens glada uppståndelsebudskap
möter oss i stället.
Förr var långfredagen det som
firades. Påskdagen var mycket
nertonad, och faktiskt ingen större
kyrkdag i stil med långfredagen.
Det här märktes särskilt i vårt land,
där pietismen hade ett starkt grepp
om mänskorna. Antingen de var
kyrkligt aktiva eller inte. Det var
en allvarlig fromhet, med fokus på
långfredagens drama.
Nu är det annorlunda, lyckligtvis.
Påskdagen är den stora festdagen.
Varggränsen omsluter Sibbo. Fast
på kartan hittas Varggränsen endast
i sydväst, i Helsingfors. Men på
kartan finns också en mindre känd
gräns. I metropolområdet, i Vanda
finns Brudbrinken och en väg med
samma namn. Den utgår från Gamla
Borgåvägen, som man åkte förr när
man skulle till Sibbo. Brudbrinken
hittas 1 km från ”varggränsen”.
I gångna tider skulle mannen ta
sin brud i hembyn, helst i granngården.
Småningom blev det accepterat
att hämta bruden någonstans i
Sibbo. Men sedan gick tiden ur led.
De unga männen började kasta sina
blickar på flickor som inte ens var
sibbobor. På friarstråt drog man ut
åt olika håll. Mest åt helsingforshållet.
Där fanns attraktiva flickor
att välja på. Och så gick ju Gamla
Borgåvägen dit. Om man färdades
baklänges, så att säga.
Visst var det en och annan som
färdades mot Gamla Borgå också.
Riskabelt, för borgåpojkarna var
stöddiga och ville själva fria till de
vänaste borgåtipporna.
Metropolen blev det oftast. Då
behövdes Brudbrinken. Där sammanträdde
De Äldres Råd ända till
krigstiden. Länsman ledde, klocka­
Uppståndelseglädjen
både
syns och hörs
i församlingens
gudstjänst.
Sibbobor i alla
åldrar möter
upp i kyrkan
för att man vill
ta emot Guds
stora gåva tillsammans.
Påsken var
ganska länge
degraderad till
något som enbart
handlade
om ägg och
memma, kycklingar och harar. Nu
är påskens verkliga innehåll levande
för mänskorna igen. Sådant syns
och hörs, och blir till en lovsång till
vår Frälsare.
Ändå kan man säga, att påskens
budskap mister sitt sammanhang
och blir svårbegripligt om långfre­
Metropolbrudar i sikte
ren var sekreterare. Och medlemmarna
– alla manliga – representerade
de mera inflytelserika byarna.
T.ex. Nickby, som då var en obetydlig
by, saknade representation.
Man synade de unga paren. Och,
begripligt nog, framför allt de unga
brudarna från Metropolen. Vissa
frågor återkom i förhören. Men
några övertramp från rådsherrarnas
sida har inte dokumenterats. De
brudpar som godkändes förseddes
dagen glöms bort. Dramat som har
kallats Kristi lidandes historia har
flere skeden. Med finns sorg och
död, förtvivlan och hopp. Och så
dendär himmelska glädjen.
Välkomna att möta påsken i kyrkan.
Tillsammans med de andra.
med frejdebrev och sändes till
prästgården att ta ut lysning.
Benämningen fästfolk (fästman och
fästmö) kommer från det ritual som
genomgicks när lacksigillet fästes
på frejdebrevet.
Mycket har förändrats. Rådet
sammanträder inte mera på
Brudbrinken. Däremot är det vanligt
att den unge mannens föräldrar
första gången träffar den blivande
svärdottern just där.
En annan tradition som också
fortlever är, att de unga männen
ställer upp hemmagjorda statyer eller
bilder i megaformat invid vägen
på sibbosidan, som ett slags inbjudan.
Man avbildar drömflickan från
Metropolen, hon som man hoppas
en dag skall passera varggränsen,
efter Brudbrinken. Vår bild visar
en sådan flickstaty som just i år
rests vid vägen i Myras. Statyn är
ca 3 m hög. Andra mått att förtiga.
Ni som skall gifta er. Har ni
gjort slag i saken? Bokat vigseln,
och allt som hör till?
3

Anmälan till
barnens
sommarläger
Nu gäller det att anmäla barnen
till sommarens fem läger på
Nilsasgården i Gesterby. Lägren är
avsedda för för lågstadiets åk 1–5,
förutom läger 3 som är för åk 5–7.
De här lägren arrangerar vi i år:
Läger 1: 24.6–27.6, läger 2: 1.7–
4.7, läger 3: 8.7–11.7 (obs: för åk
5–7!), läger 4: 15.7–18.7, läger 5:
22.7–25.7.
Anmälningar tas emot från och
med 8.4 kl 8 på www.sibbosvenskaforsamling.fi.
Om du har frågor,
ring Kjell Lönnqvist tfn 050 557
2342. Pastorsexpeditionen tar inte
emot anmälningar.
Kirsi
Kantor Kirsi Klaver (tidigare
Naulapää), som flera år i rad har
varit tjänstledig, har nu begärt avsked
från sitt jobb i församlingen.
Vi önskar Kirsi allt gott och lycka
till med nya utmaningar.
Kirsis vikarie Lauri Palin fortsätter
tills vidare.
Midvintertävlingen
–
rätta svaren
Midvintertävlingen minns ni från
förra numret. Gamla fotografier
med kluriga frågor. Svaren får
du här. 1) Fotografen i flygplanet
ovanför kyrklandskapet hade tittat
norrut när han knäppte. 2) Odert
Lindqvist var kyrkoherden som
efterträddes av Samuel Häggqvist.
3) Kjell Lönnqvist är ungdomsarbetsledaren
i vår församling som
på gruppfotot av personalen blivit
utan ringen som visade att han
ännu sköter sibbojobbet. Han stod
bredvid Putte på bilden. Vem som
vann? Nu är du väl envis ändå? Det
får du veta i nästa nummer. Först
ska vi ju dra lott.
4
Sibbo kyrka 25.4 kl 19. Efteråt kaffe i Prästgården.
Programblad för Gemensamt Ansvar.
Revive Gospel Kuusisto och vi
Söndag 7.4 kl 18 konsert i Sibbo
kyrka med Revive Gospel från
Jakobstad. Sibbounga som studerar
musik i yrkeshögskolan i Jakobstad
medverkar. Intäkterna för programbladet
går till insamlingen
Gemensamt Ansvar.
Datumet för konserten var fel i
senaste numret.
Lördag 27.4 kl 18 konserten
”Kuusisto och vi” i Sibbo kyrka.
Kuusisto som kompositör, violinist
och kapellmästare. Tillsammans
med Lojo stadsorkester. I samarbete
med finska församlingen, Sibbo
kommun och Borgånejdens musikinstitut.
Biljetter: net.ticket och en
timme innan vid dörren.

Läsarresan:
Nu är tid
för anmälan
S:t Sigfrids Kungörelsers läsarresa
går till den vackra medeltidsstaden
Vadstena 30.8–2.9, fredag till
måndag. Vi åker Rune Packaléns
buss, och tar nattbåten från Åbo till
Stockholm. På ditvägen bekantar vi
oss med splitternya fartyget Viking
Grace. En natt bor vi i Vadstena.
Förutom att vi bekantar oss med
den heliga Birgittas märkliga levnadshistoria
och ser på Vadstena
(Birgittaklostret, klosterkyrkan,
slottet osv.) räknar vi med att också
uppleva annat intressant i trakten.
Det finns mycket att välja på:
Linköping, Göta kanal, Skänninge,
Alvastra, Motala osv.
Kort om Vadstena
Pilgrimerna rastade i Vadstena under
medeltiden på sin vandring till
Trondheim. Kung Magnus Eriksson
gav Bjälbopalatset till den heliga
Birgitta som ville grunda ett kloster
i Vadstena. Klostret grundades på
1300­talet. Vadstena blev Sveriges
främsta pilgrimsort.
De vackra och mysiga husen är
från 1700­ och 1800­talen, men det
finns också många byggnader från
medeltiden. Rådhuset är Sveriges
äldsta. Klosterkyrkan har dominerat
stadens siluett sedan 1430.
Klostret stängdes och blev ett hem
för krigsinvalider. De som bodde
där livnärde sig på spetsknyppling.
Så gav spetsarna Vadstena gott rykte,
det står sig ännu.
Reseledare
Resan leds av Elisabet Lundström,
Gun Lundell och Fjalar Lundell.
Anmälan och närmare uppgifter
Anmälningar tar vi emot nu. Än så
länge anmäler man sig preliminärt.
Bindande anmälan först senare.
Ring pastorsexpeditionen, tfn (09)
239 1005, må–fr kl 9–12. De anmälda
får brev med program och
andra uppgifter.
Konfirmandernas 50- och 60årsjubileer
För 50 år sedan
Att konfirmanderna jubilerar i vår
församling är en tradition sedan
många år. Alla som konfirmerades
år 1963 i Sibbo, för 50 år sedan
alltså, har en chans att fira med de
forna skriftskolkamraterna. Det
förutsätter visserligen, att någon
eller några i gruppen tar ansvar
för arrangerandet, precis som i
fråga om skol­ eller klassjubileer.
Traditionellt brukar man samlas
på midsommardagen. Först deltar
gruppen i gudstjänsten i Sibbo kyrka
23.6 kl 12. Efteråt samlas man i
Kyrkoby församlingshem.
Församlingen bjuder på kaffeserveringen.
Men att söka reda på de
forna skriftskolkamraterna, bjuda
in, arrangera servering och program,
det står deltagare i gruppen
själva för. Förhandsanmälan behövs
för serveringen.
Och för 60 år sedan
Bilden är autentisk. Du syns på
den, ifall du konfirmerades i Sibbo
midsommardagen för 60 år sedan
år 1953. Det är redan klart att det
blir jubileum för dej, och de andra.
Midsommardagen gäller också för
den här festen. Ni deltar i gudstjänsten
i Sibbo kyrka kl 12, och
samlas därefter till fest i Kyrkoby
församlingshem. Var inte orolig,
”ungdomarna” firar nog i en annan
Luncherna
Sexeurosluncherna i Kyrkoby församlingshem
fortsätter varannan
onsdag kl 12, alltså 27.3, 10.4 och
24.4. Till lunchen hör varmrätt, sallad,
bröd och dricka, efterrätt och
kaffe. Och en andakt när vi börjar.
Äldre i
Söderkulla
Konfirmation
i Sibbo kyrka
1953
sal (alltså de som konfirmerades
för 50 år sedan):
– Du som var med, kom och fira
23.6. Förgyll dagen med din närvaro,
hälsar Helge Löfman. Tag
kontakt med honom: tfn (09) 272
6319 eller 040 736 2058.
är samlingen för daglediga i
Söderkulla församlingssal. Vi samlas
följande onsdagar kl 13: 17.4,
15.5.
Födelsedagsfest
för 90­
och 80­åringar
Ni som fyller 90 eller 80 år under
dethär året inbjuds till gemensam
födelsedagsfest onsdag 8.5 i
Prästgården. Man får gärna ta en
anhörig eller annan följeslagare
med på festen. Det blir servering
med födelsedagstårta och kort program.
Alla jubilarer får nog en personlig
inbjudan med posten.
5

Påsktidens
gudstjänster
om och med Honom
som lever i evighet
28.3 Skärtorsdagen
Sibbo kyrka: veckomässa kl 18 Katja Korpi, Anders Ekberg, kyrkokören
29.3 Långfredagen
Sibbo kyrka: gudstjänst kl 12 (ej nattvard) Magnus Riska, Anders Ekberg, Lauri Palin. Herrkör.
31.3 Påskdagen
Sibbo kyrka: påskmässa kl 12 Helene Liljeström, Magnus Riska, Anders Ekberg, Lauri Palin. Barnkören.
Konfirmanderna deltar.
1.4 Annandag påsk
Norra Paipis bykyrka: mässa kl 10 Katja Korpi, Anders Ekberg. Ingen gudstjänst i Sibbo kyrka.
7.4 1. söndagen efter påsk
Sibbo kyrka: mässa kl 12 Magnus Riska, Anders Ekberg
14.4 2. söndagen efter påsk
Sibbo kyrka: mässa kl 12 Helene Liljeström, Magnus Riska, Lauri Palin. Hjälpledarvälsignelse. Konfirmanderna
deltar. Det doftar kaffe i kyrkan efteråt.
21.4 3. söndagen efter påsk
Sibbo kyrka: mässa kl 13 (obs tiden!) med sportlovsskriftskolans konfirmation Magnus Riska, Katja Korpi,
Patrik Frisk, Anders Ekberg, och hjälpledare
28.4 4. söndagen efter påsk
Sibbo kyrka: mässa kl 12 Stina Lindgård, Anders Ekberg. Konfirmanderna deltar, och det gör de så gärna.
5.5 5. söndagen efter påsk
Sibbo kyrka: familjemässa kl 12 Katja Korpi. Söndagsskolans avslutning, kaffe i kyrkan.
9.5 Kristi himmelsfärdsdag
Sibbo kyrka: mässa kl 18 (obs tiden!) Magnus Riska
12.5 6. söndagen efter påsk
Sibbo kyrka: mässa kl 12 Helene Liljeström
6
Ändringar kan förekomma
Veckomässorna i servicehusen är också öppna för allmänheten: torsdagarna 4.4 och 2.5 kl 13 i Linda,
Söderkulla, fredagarna 5.4 och 3.5 kl 10 i Elsie, Nickby.
Månadens Magnus
Magnus Riskas bibelstudier i Norra
Paipis bykyrka fortsätter. Under
vårterminen samlas man ännu onsdagarna
3.4 och 22.5, vardera kvällen
kl 18. Andra, respektive tredje
Mosebok är på tapeten.
Pensionärsutfärd
blir det tisdag 14 maj till Ekenäs.
Med är Elisabet Lundström,
Katja Korpi och Kjell Lönnqvist.
Anmälan på sexeuroslunchen eller
per telefon till pastorsexpeditionen.
Nationella
veterandagen
är 27 april, som vanligt. Veteranerna
har tvåspråkig uppvaktning vid veteranstenen
i Nickby. Katja Korpi
talar för svenska församlingens
del. Det hela brukar börja kl 14.
Men eftersom det är lördag i år
är det skäl att kolla i annonserna,
när den dagen kommer. Efteråt
brukar det bjudas på ärtsoppa i
Kommunalhuset.

Församlingshemmet 50 år
Bra att Odert visste
vad han ville?
Församlingshem – vad är det,
och vad gör vi med ett sådant?
Sibboborna skakade tveksamt på
huvudet åt nymodigheten som
Odert Lindqvist talade sig varm för.
Men Odert var kyrkoherde, och då
lyssnade man ändå. Och
tveksamheten ersattes av
iver hos allt flere.
I dag tänker mången,
att församlingshem är en
urgammal tradition i stil
med kyrkor och begravningsplatser.
Men ännu
på femtiotalet var sådant
mycket ovanligt, förutom
i städerna.
Söndagen den 12 maj
1963 kom, och blev en
festdag i sibboförsamlingen.
Självaste biskopen
var på besök för att inviga
det nya församlingshemmet.
Karl-Erik Forssell
hette han, och kallades
allmänt Psalmbiskopen.
Med brinnande intresse
för psalmer, lyrik, bön
och meditation.
50 år har gått sedan festdagen.
Var det alltså bra att Odert visste
vad han ville den gången, trots
motsträviga sibbobor?
Ja, säger vi med eftertryck.
Sedan urminnes tid och ända till
femtiotalet hade större festligheter
som bröllop och begravning hållits
i bondgårdarna.
Men dopen var tidigare inga större
tillställningar, som nu. Barnet
fördes till prästgården, och döptes.
Så mycket mera var det inte just.
Annat var det när folk gifte sig,
eller det skulle ställas till begravning.
Sådant kunde pågå i flere dagar,
och stora folkmassor deltog.
Bröllopen måste därför av praktiska
skäl hållas utomhus sommartid.
Man rymdes helt enkelt inte in.
Begravningar hölls naturligtvis alla
årstider. På vintern blev det trångt
inomhus, men det kunde inte hjälpas.
Odert var en framsynt man.
Ingenjör var han också, och präst.
Bygga församlingshem blev allt
mera nödvändigt. På femtiotalet
kom de så kallade frontmannahusen.
Allt flere församlingsbor flyt­
tade till egnahemshus utan plats
för större festligheter. Bröllopen
flyttade visserligen ofta till föreningslokalerna,
som det fanns gott
om. Men man ansåg inte att det var
passande att ordna minnesstunder
på sådana ställen. Det dansades ju
i föreningslokalerna...
Så Odert övertygade kyrkofullmäktige
om att det behövdes salar
för minnesstunder. När församlingshemmet
invigdes hade det
en stor och en liten sal. Dessutom
bostäder för diakonissa och vaktmästare.
De bostäderna försvann
när verksamheten behövde mera
utrymmen.
Det andra argumentet för att
bygga var att den tvåspråkiga församlingen
skulle delas i en svensk
och en finsk församling år 1964.
Pastorsexpeditionen hade otidsenliga
och trånga utrymmen i prästgården
invid kyrkan. Den räckte inte
längre till. Alltså inrymdes kanslier
och arkiv för båda församlingarna i
det nya församlingshemmet.
En lång debatt fördes om bygget
borde placeras på andra sidan Stora
byvägen, i anslutning till begravningsplatsen.
Ljusets kapell var
inte ännu påtänkt. Det var ju ändå
för minnesstunderna man byggde,
tyckte folk. Men Odert pekade på
den nuvarande platsen i närheten
av gamla kyrkan, och så blev det.
Under många år skyggade folk
för församlingshemmet, eftersom
de uppfattade det som ett hus för
begravningar. Småningom vande
man sig vid tanken att all slags
verksamhet för barn, ungdomar
och vuxna hade ett hem mitt i församlingen.
Huset har flere gånger blivit
för litet, när verksamheten har
ökat. En utvidgning gav en tredje
sal, och vissa andra utrymmen.
Pastorsexpeditionerna flyttade in
till Nickby. Antalet församlingsanställda
ökade kraftigt, och arbetsutrymmen
behövdes.
Sedan blev det aktuellt med en
tillbyggnad igen. Det nya ämbetshuset
uppfördes, i anslutning till
församlingshemmet. Personalen
har fått sina utrymmen där, likaså
pastorsexpeditionerna, ekonomikontoret
och arkivet. De gamla
arbetsutrymmena har blivit dagklubbslokal.
De finska ungdomarna
håller till i källaren, medan de
svenska nu huserar i Prästgården.
7

Svansen där bak
Onafsat,
än så länge
Här kommer mera om mina valpar och
valpvalpar. På allmänhetens begäran,
skall jag kanske tillägga. För så mycket
beundrarpost som efter det jag skrev i
senaste numret har jag inte fått på länge.
En söndagförmiddag i början av månaden
– tidningen hade just kommit ut – var
Storskogen full av folk på skidor som sökte
mej för att tacka för det jag skrev. Min välkända
blygsamhet fick mej ändå att hålla
mej undan. Men tack ska ni ha själva. Nu
blir det alltså tema i repris: valpvalparna
på nya äventyr.
Mina valpvalpar är nämligen just nu ivriga
med en ny lek. En tävling på djupaste
allvar, rättare sagt. Vem vågar nafsa farfar
i svansen? Farfar, det är ju jag, allas er idol
Gammelvargen. Och ingen har ännu gjort det.
Nafsat, alltså.
Jag hör nog hur de tisslar, och förstår vad
det handlar om. Men jag spelar ovetande. De
vill ju så gärna vara modiga. Vem vet, kanske
de tror att jag är just så farlig som de vill göra
mej till. Inte illa egentligen, men det stämmer
ju inte alls. Emellanåt sitter vi ju tillsammans
och har det mysigt och berättar sagor för varandra...
Här om dagen var det den allra minstas tur
att försöka nafsa. Hon brås på farfar, räds varken
Rödluvan eller hennes Mormor.
Jag låtsades inte se. Det kändes på något sätt
fel att spänna ögonen i henne, minst som hon
är. Men vad hände, tror ni?
De större valparna smög sej fram och drog
bort henne, i all tysthet. Hon spjärnade emot,
men de drog iväg med henne. Vill man tolka
det positivt kan man säga att stora bröderna
tog hand om lillasyster. Som är för liten för
att – enligt brorsorna – förstå det allvarliga i
situationen. Men jag tror att de egentligen inte
ville att hon skulle vara modigare än de själva.
Tog väl på äran för unghannarna.
Detdär med modet är konstigt. Visst ser jag
många modiga här i Storskogen. En del rent
av dumdristiga. Min vän Näbbmusen som kutar
iväg längs stigen fast hans vänner bland
småfåglarna varnar: Höken kommer. Vad driver
Näbbmusen? Måste han visa sig modig
för att han är minst?
Hur skulle jag kunna förstå? Jag som själv
bara skrattar åt min vän Höken, så han blir
förnärmad.
8
Personalen
Anders Ekberg, kantor 050 330 47 34
Patrik Frisk, ungdomsarb. 050 566 36 88
Katja Korpi, församlingspastor 050 540 08 69
Helene Liljeström, kyrkoherde, kontraktsprost 050 566 36 92
Eva-Kristina Lindberg, barnledare tjänstledig
Kjell Lönnqvist, ungdomsarb.led. 050 557 23 42
Isabella Munck, barnledare 0400 342 033
Lauri Palin, tf. kantor 044 566 36 54
Carola Rantti, husmor på Nilsasgården 050 307 16 56
Magnus Riska, kaplan 050 566 36 89
Milja Westerlund, diakon 050 566 36 90
Ann-Christine Wiik, diakon 050 566 36 91
Pastorsexpeditionen (St. byvägen 1) må–fr kl 9-12 (09) 239 10 05
Monika Mård, förs.sekreterare, Elisabet Lundström, kanslist
Ekonomikontoret (St. byvägen 1) må–fr kl 9-12 (09) 239 12 62
Sirkka Toukomies, ekonomichef
Ändå är jag ibland rädd för min egen skugga – men säg det
bara inte åt någon. Mod är en konstig sak.
Förresten handlar påsken om mod kopplat till gränslös kärlek.
Det är ett under och den yttersta överraskningen.
Det visste ni?
Gammelvargen
Sibbo kyrka fredag 12.4 kl 19
Programblad för Gemensamt Ansvar