Den mytomspunne Snapphanen
Den mytomspunne Snapphanen
Den mytomspunne Snapphanen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Den</strong> <strong>mytomspunne</strong><br />
<strong>Snapphanen</strong><br />
Svenska soldater beordrades halshugga infångade snapphanar och sätta<br />
upp deras huvud på pålar längs med vägarna, som varningar till andra.<br />
Trots dessa fruktans-värda bestraffningar fortsatte snapp-hanarnas<br />
motståndsaktioner som snarare tilltog än mattades av.<br />
Av Annelie Ingvarsson, Regionmuseet Kristianstad<br />
Blodtörstigt skogsfolk eller rättfärdiga<br />
patrioter? Vilka var de egentligen, dessa<br />
mytomspunna gerillakrigare och snapphanar i<br />
gränsbygd?<br />
Ända sedan vikingatiden hade Skåne, Halland<br />
och Blekinge varit under danskt styre. Men efter<br />
fredsförhandlingar i Roskilde 1658 fick Danmark<br />
överlämna dessa områden till Sverige. Befolkningen<br />
fortsatte att leva efter sina gamla privilegier, men<br />
provinserna skulle försvenskas snabbt. Motståndarnas<br />
skara började växa och risken för uppror och överfall<br />
ökade i de gamla gränstrakterna.<br />
Under de dansk-svenska krigen på 1600-talet blev<br />
benämningen snapphane ett sätt för svenskarna att visa<br />
att de inte såg sina skånska motståndare som ”riktiga<br />
soldater”, utan snarare som rövarpack, bråkstakar och<br />
simpla bönder. En vanlig tolkning är att namnet kommer<br />
från det tyska ordet ”schnappen”, som betyder snappa<br />
bort, röva.<br />
flera motståndsgrupper<br />
I den svenska historieskrivningen har snapphanen<br />
länge varit synonym med våldsverkare, förrädare och<br />
plundrare. Men på ett lokalhistoriskt plan syns idag<br />
ett uppsving till att ofta tala om dem som friskyttar,<br />
äventyrare och profitörer<br />
Snapphanarna var egentligen flera olika<br />
motståndsgrupper. Dels kriminella och fredlösa som<br />
hade sökt sin tillflykt till skogarna, dels vanliga bönder<br />
som stod upp och försvarade sin hemtrakt. Det fanns<br />
även militärt organiserade grupper som kämpade för<br />
att fortsätta leva under danskt styre. Krigets hårda<br />
förhållanden gjorde att man tog till alla medel för att<br />
överleva. Mot 1600-talets slut blev det därför svårare att<br />
skilja de olika grupperna från varandra och svenskarna<br />
jagade snapphanar och fri-skyttar utan att visa någon<br />
större hänsyn till deras egentliga insatser under kriget.<br />
snapphanar i krig<br />
Överraskande attacker, plötsliga överfall, brända<br />
och skövlade byar, utplundrade städer, nedkämpade<br />
bondeuppbåd, kunglig stormaktspolitik och ett starkt<br />
Skåne inspirerar<br />
Mitt i Hässleholms hembygdspark finns ”<strong>Snapphanen</strong>”, en staty skapad<br />
av Axel Ebbe, till minne av Göingehövdingen Sven Poulsen. Statyn finns<br />
i en kopia på Præstø i Danmark.<br />
Foto:skane.com ©sydpol.com<br />
civilt motstånd, är utmärkande för 1600-talets dansksvenska<br />
krig. <strong>Den</strong> historia som snapphanarna lämnat<br />
efter sig rymmer många skrönor och berättelser om<br />
friskyttekapteners gärningar, snapphanars illdåd,<br />
bönders öden och kungars grymhet. Här måste vi därför<br />
komma ihåg att det inte går att bortse från att alla<br />
inblandade parter i krig kan komma att göra illgärningar.<br />
Det hade funnit skogsfolk stråtrövare och kriminella i<br />
skogarna sedan länge. Men efter Roskildefreden började<br />
fler söka naturens skydd. <strong>Den</strong> kuperade och snåriga<br />
terrängen i norra Skåne var perfekt för dem som stod i<br />
onåd med makten. För att ta sig ner genom Sverige till<br />
1
Det vackra landskapet kring Sporrakulla påminner oss om<br />
hur Göingarna kan ha levt för cirka trehundra år sedan.<br />
På 1940-talet var gården kuliss för inspelningen av filmen<br />
”Snapphanar” med Edvard Persson i huvudrollen.<br />
Foto:skane.com ©sydpol.com<br />
Hovdala slott anfölls av snapphanar och danska soldater<br />
under ett plundringståg hösten 1678. Än idag finns märken efter<br />
plundrarnas kulhål på dörren till tornet. Foto:skane.com ©sydpol.com<br />
Danmark behövde härarna färdas genom dessa områden<br />
där snapphanarna kunde planera bakhåll och försvåra<br />
svenskarnas förnödenhets-leveranser till sina trupper.<br />
När fredsavtalet 1658 var undertecknat utlyste<br />
svenskarna alla snapphanar som förrädare. Om en<br />
snapphane påträffades i eller i närheten av en socken<br />
blev bygden straffad med böter och några av dess män<br />
avrättades. Därför kunde även skåningarna själva se<br />
snapphanar som sina fiender.<br />
kampen om skåne<br />
Åren 1675-1679 räknas som den period då<br />
snapphanerörelsen fick störst utbredning och<br />
betydelse för Skåne. Genom det skånska kriget, eller<br />
Snapphanekriget som det kallas i folkmun, skulle<br />
Danmarks kung Christian V återerövra de provinser som<br />
förlorats vid freden i Roskilde.<br />
Sägnen om snapphaneeken vid Wanås slott hålls vid liv än idag.<br />
Mängder av snapphanar sägs ha blivit hängda här.<br />
Foto:skane.com ©sydpol.com<br />
Danskarna värvade skånska bönder och soldater<br />
genom att organisera friskytte-förband bland dem som<br />
fortfarande var dansksinnade. De skulle försvåra och<br />
övervaka de svenska truppernas färder längs vägarna.<br />
Friskyttarnas insatser gjorde att Sverige hade svårt att<br />
behålla makten i de norra delarna av Skåne. Till en början<br />
fick de danska trupperna stora framgångar i kriget, men<br />
efter Slaget vid Lund 1676 vände lyckan. Svenskarna vann<br />
slaget och efter ett långt och grymt krig slöts slutligen<br />
fred i Lund tre år senare. <strong>Den</strong> europeiska stormakten låg<br />
bakom freden genom att Frankrike tvingade Danmark att<br />
avsluta kriget. Skåne, Halland och Blekinge fortsatte att<br />
tillhöra Sverige och för de snapphanar och friskyttar som<br />
inte lyckades fly till Danmark eller söka skydd i skogarna,<br />
väntade dödsstraff.<br />
<strong>Snapphanen</strong> 2
snapphanen – dansk, svensk eller skånsk?<br />
Att någon ”blev” snapphane hade flera olika orsaker.<br />
En del av befolkningen anslöt sig genom att ha blivit<br />
övertygade av danskarna. Andra hade mer personliga<br />
skäl som att deras gård bränts ner eller att någon<br />
familjemedlem blivit skändad eller mördad av svenska<br />
soldater. Utbredd fattigdom och ökade skatter till följd<br />
av det svenska styret gjorde att många hellre såg sig<br />
under danskarnas regim. Minskad frihet, förtryck och hot<br />
både från Sverige och Danmark kunde vara ytterligare<br />
orsaker. Men lojaliteten var inte alltid helt fastställd<br />
och det kunde skilja mellan adel och bönder. Egentligen<br />
var den vanligaste anledningen till ”val av sida” att man<br />
anslöt sig till dem, som man ansåg gjorde det bäst för<br />
den egna hemtrakten. Snapphanarna värnade i första<br />
hand inte om Danmark eller Sverige och heller inte<br />
om Skåne, utan framförallt var drivkraften att skydda<br />
hembygden och det liv man var van vid.<br />
Kanske kan man se friskyttarna som en av Europas<br />
första välorganiserade gerilla-styrkor. Deras historia är<br />
speciell för Sverige och Danmark, men den är inte unik.<br />
Bondeuppror och irreguljära kårer fanns redan under<br />
1500-talet. Gerillamotstånd sprunget ur missnöje mot<br />
statsmakten har faktiskt förekommit över hela världen<br />
under en lång period och finns kvar i olika former även i<br />
vår tid.<br />
Än idag finns lämningar kvar i det skånska landskapet<br />
som påminner oss om de grymma stridigheter som ägde<br />
rum här för cirka 300 år sedan. En skyltad Snapphanetur<br />
i nordöstra Skåne visar vägen för den som är intresserad,<br />
från och med sommaren 2007. Här kan du lära<br />
känna gränsfolkets, friskyttarnas och snapphanarnas<br />
historia på nära håll när du tar dig runt i det vackra<br />
År 1676 lyckades ett uppbåd av göingebönder<br />
lägga beslag på den svenska krigskassan<br />
i Loshult. Svenskarna hade slagit läger<br />
i närheten av kyrkan där de plötsligt<br />
överraskades. Även kvinnor och barn sägs<br />
ha varit med under stölden. Bild från pjäsen<br />
Loshultskuppen.<br />
Foto:skane.com ©sydpol.com<br />
Snapphanarna värnade i<br />
första hand inte om<br />
Danmark eller Sverige och heller<br />
inte om Skåne, utan framförallt var<br />
drivkraften att skydda hembygden<br />
och det liv man var van vid.<br />
kulturlandskapet. Snapphaneturen har utvecklats på<br />
initiativ av kommunerna Osby, Hässleholm och Östra<br />
Göinge i samarbete med Region-museet Kristianstad.<br />
spåren efter snapphanarna, ett urval:<br />
vittsjö<br />
Vittsjö ligger mitt i ett gammalt gränsland mellan<br />
Danmark och Sverige. Här finns flera minnesmärken från<br />
1600-talets olika krig. År 1612 stod ett stort slag mellan<br />
svenskar och danskar norr om kyrkan. När den svenske<br />
kungen Gustav II Adolf skulle fly gick han genom isen i<br />
Vittsjön men räddades i sista stund av en svensk ryttare.<br />
loshult<br />
I augusti 1676 genomförs Loshultskuppen, där den<br />
svenska hären rånas på hela krigskassan. Kuppen är en av<br />
de mer kända bondeuppror som skedde under skånska<br />
kriget, där snapphanar och friskyttar var iblandade.<br />
Krigskassan bestod av silvermynt och stora kopparplåtar.<br />
<strong>Snapphanen</strong> 3
Bland upprorsgruppen fanns både kvinnor och barn.<br />
Bönderna hade beväpnat sig med bössor och spjut och<br />
allt vad man hade hemma.<br />
hönjarums skans<br />
År 1676 uppstår strider mellan en svensk trupp och<br />
vakthållande bönder vid Hönjarums bro, som slutligen<br />
erövras av svenskarna. Två år senare erövrar friskyttar<br />
Hönjarums skans, som snart återtas av svenskarna.<br />
Skansen var den enda svenska befästning som friskyttar<br />
självständigt lyckades inta under Skånska kriget.<br />
matteröd<br />
<strong>Den</strong> svenska officieraren Alexander Hummerhielm, låter<br />
år 1677, avrätta flertalet bönder i Matteröd som hämnd<br />
för att svenska soldater tagits tillfånga och dödats,<br />
troligen av snapphanar. Kyrkoherden Jens Bring sägs<br />
förgäves ha bett om nåd för böndernas liv.<br />
lönsBoda/örkened<br />
År 1678 bränns nästan hela Örkeneds socken ner av<br />
svenskarna i jakten på snapphanar. Planen var att hela<br />
socknen skulle omringas och sedan skulle hären gå till<br />
attack mot de försvarslösa. Svenskarna förstörde alla<br />
broar och brände alla gårdar som kom i deras väg och<br />
man placerade soldater vid tänkbara flyktvägar så att<br />
inga snapphanar skulle slippa undan.<br />
hovdala slott<br />
Slottsägare Jens Mikkelsen försökte vara lojal mot både<br />
svenskar och danskar för att inte Hovdala skulle plundras<br />
och förstöras. Detta dubbelspel gjorde att han fick<br />
problem med befolkningen i Göinge som var lojal mot<br />
Danmark. Slottet anfalls och plundras i augusti 1678<br />
av den danska truppen understöd av friskyttar. Enligt<br />
traditionen ska en snapphanekapten vid namn Lille-Mats,<br />
som deltog i plundringen, ha stulit ett gevär från slottet.<br />
Efter hans död återfördes bössan till Hovdala, där den<br />
finns än idag.<br />
litteraturtips:<br />
Birger I Ohlsson, Hatet – En berättelse om kärlek, 2001<br />
Göran Rystad & Marianne Kristoffersson, Kampen om Skåne, 2006<br />
K. Arne Blom & Jan Moen, Snapphaneboken, 1987<br />
Kim Hazelius, De kallades Snapphanar, 2006<br />
Sixten Svensson, Sanningen om snapphanelögnen, 2005<br />
En vanlig tolkning är att<br />
namnet kommer från det<br />
tyska ordet ”schnappen”, som<br />
betyder snappa bort, röva.<br />
Wanås slott<br />
Slottet är ursprungligen en befäst gränsborg mellan<br />
Sverige och Danmark. Snapphaneförfattaren Carl August<br />
Ceder-borg växte upp på slottet. I närheten finns en stor<br />
ek, kallad Snapphaneeken där det enligt traditionen sägs<br />
att flertalet snapp-hanar hängdes.<br />
kristianstad<br />
Kristianstad grundades 1614. Under 1600-talet hade<br />
staden stor betydelse som fästningsverk och vid skånska<br />
kriget 1675-79 belägrades staden både av danskar och<br />
svenskar.<br />
sporrakulla gård<br />
Gården är kulturhistoriskt värdefull och ett välbevarat<br />
minnesmärke i ett ålderdomligt landskap. Det är ett<br />
tidstypiskt exempel på hur Göingebönderna levde under<br />
snapp-hanetiden.<br />
<strong>Snapphanen</strong> 4
Change language