Följ med till fiskaren i Björkösund! Möt Elisabeth Dingertz ...

eningen vid Mosebacke, där hon bodde då, frågade om
hon inte kunde ställa upp, svarade hon ja under förutsättning
att det inte tog för lång tid. Det var år 1990 och
sedan blev hon fast.
Som politiker beskriver hon sig själv som en lyssnande
politiker med sunt förnuft.
– Det gäller att skilja på sak och person. Uppstår det
problem så löser man dem och jag tycker att det viktigaste
är att resultaten blir bra.
Ett mål, eller kanske mer en dröm, Elisabeth har, är
att inre skärgårdens ångbåtsbryggor kunde trafikeras
med båttrafik till Stockholm igen.
– Nu går trafiken runt vattnet istället för på vattnet
och slitaget på vägarna blir stort.
dEt var Nog EgENtligEN redan under barndomen Elisabeths
intresse för trafikfrågor i skärgården grundades.
Politik har alltid funnits med i Elisabeths vardag.
Många var diskussionerna hemma vid middagsbordet
både i Stockholm och ute på sommarstället i Waxholm,
för hennes pappa, civilingenjören och moderata
landstingspolitikern Stig Dingertz, satt i Stockholms
stadsfullmäktige på den tiden och var redan då mycket
varmt engagerad i skärgårdstrafiken. När Elisabeth
växte upp under 1950- och 60-talen arbetade han som
bäst på att starta Skärgårdens Trafikantförening och
dra igång Skärgårdsbåtens Dag. Det var många gånger
lilla Elisabeth satt med under bordet och drack Pommac
medan hon lyssnade till de vuxnas politiska planer.
Även hon engagerades i Skärgårdsbåtens Dag och
hjälpte ofta till att sälja biljetter och hjälpa folk tillrätta
vid Strömkajen. Och det gör hon än idag, eftersom hon
tagit över ansvaret för Skärgårdsbåtens Dag helt och
hållet.
Som reservofficer i flottan behärskade pappa sjötrafik
även privat och eftersom familjen var utrustad med en
egen fritidsbåt navigerades det veckor i sträck bland
öarna i skärgården. Det trivdes Elisabeth med för hon
tyckte redan då mycket om att fiska. Idag har hon bara
en liten egen båt, men det var inte längesen hon köpte
en träbåt, ett riktigt renoveringsobjekt, som hon så småningom
insåg att det faktiskt var för mycket jobb med.
vad dEt gällEr skärgårdsstiftElsEN i framtiden,
tycker Elisabeth att den pågående processen Vision
2020 är spännande. Människor idag springer snabbare
och snabbare i ekorrhjulen och det ska hända något
hela tiden, vilket förmodligen även påverkar behoven av
friluftsliv och rekreation på något sätt i framtiden.
– Jag tycker att det är viktigt att bevara hela stiftelsens
idé och bakgrund och inte nagga den i kanten. Om turismen
växer måste det finnas en ”friluftsborg” och även
om jag inte tycker att stiftelsen ska köpa mera mark, så
tycker jag inte att man ska tacka nej om man får mark
donerad.
Till slut avslöjar Elisabeth skrattande något hemskt
om sig själv. Hon är faktiskt inte ”vän” i Skärgårdsstiftelsen.
– Jag var det förr, men i och med att jag sitter i
landstinget sedan tolv år har jag fått årsboken i alla fall,
och jag tyckte det var onödigt med två böcker. Men
jag ska bättra mig, lovar hon, jag ska bli det igen, för i
synnerhet nu känns det viktigt. Det är ju ett välgörande
ändamål! n
Namn: Elisabeth Dingertz.
Ålder: 53 år.
Äter helst: Nystekt abborre, rökt
fjällröding, strömming.
Dricker: Vin och vatten.
Senast lästa bok: Mina fastrars
mat av Paolo Roberto.
Värnar särskilt om: Waxholmsbåten
Västan och den där tiden
där ingenting händer som jag
tycker är livet.
Projekt på gång: Öppna
resturangen, gräva om grönsakslandet,
köpa ny båt, ny hund
och så skulle jag vilja ha getter
och bygga en gärdsgård in mot
fårhagen.
stångmärket 3 • 2008
13