Studier inom MUR/S4. Modernisering av arméns samband

Sida 11
var normalt reservstab för fördelningstaben och tilldelades därför en halvgrupp. Denna hölls
normalt också i reserv men kunde utnyttjas när reservstaben övertog ledningen eller då
samordningen av den tunga elden erfordrade detta samband.
Bild 15 visar läget, då utöver anslutningen till MB, fördelningen underställts en och en halv
radiolänkpluton. Sex grupper dvs sex röda och sex gula halvgrupper. Det läge som redovisas
avser fördelning med två brigader i kraftsamlingsriktningen och då man bedömt att man
kunde komma att behöva omgruppera radiolänkcentralen. För att undvika avbrott i sambandet
under omgruppering av denna utnyttjade man de tilldelade länkresurserna så att man fick två
radiolänkcentraler, en i drift och en som förhandscentral.
En nackdel som efterhand blev alltmer besvärande var bristen på skydd mot telekrigföring i
radiolänksystemet. Dels saknade systemet skydd mot signalspaning och störning och dels
saknade det förbindelsekrypto utom för enstaka operationsrumsförbindelser. Generellt,
elektroniskt textskydd för talkommunikation saknades helt. Det som fanns att tillgå var
täcktabeller och kodord.
Normalnät UK, bild 16
Inledningsvis under perioden var fördelningsstabsbataljonens förband utrustade med Ra 12stationer.
De byttes efterhand ut mot Ra 14/42. Infanteriets skytteförband var utrustade med
Ra 140 och Ra 130 som kompaniradio.
Ra 42-stationerna var regelmässigt installerade i fordon medan Ra 14-stationerna endast
undantagsvis var installerade i radiofordon. De upprättades istället i anslutning till stabstälten
och strömförsörjdes från radiostationernas batterilådor. Genom olika typer av
fjärrbetjäningsenheter (FK 3 och FK 21) kunde de fordonsmonterade stationerna betjänas av
stabsmedlemmen från hans arbetsplats i stabstält eller arbetsutrymme vid gruppering i kvarter.
Utöver Ra 14-stationernas normalantenner och de fordonsmonterade radiostationernas
fordonsantenner utnyttjades högantenner för att erhålla så gynnsamma förbindelsemöjligheter
som möjligt. För UK-radiotrafiken saknades både utrustning och metodik för skydd mot
telekrigföring. Samtliga antennutrustningar utom vid vissa spanings- och eldledningsgrupper
var rundstrålande. Vidare saknades möjligheter till förbindelsekryptering.
Under den här perioden strävade man dessutom efter att erhålla så bra förbindelser som
möjligt och man var inte heller medveten om konsekvenserna av telekrigföring och hur man
skulle skydda sig mot avlyssning, signalspaning och störning. Begreppet ”Verkan före skydd”
gällde. Det dröjde ända till slutet av 1970-talet innan man började inse att ”Skydd är en
förutsättning för verkan” var det som måste gälla inom telekommunikationsområdet.
Normalnät KV, bild 17
Radiokortvågssystemet var under 1960-talet uppbyggt av Ra 620 och MT 936 vid
fördelningsstabsplats 1 och 2. Vid övriga staber och även för vissa förbindelser på
fördelningsnivån utnyttjades Ra 200 monterad i radiofordon. En del spanings- och
underrättelseförband var utrustade med Ra 190.
I normalnätet utnyttjades vid fördelningsstabsplats 1 Ra 620/MT 936-systemet för näten 1, 2
och 4 och Ra 200 för nät 3. Vid stabsplats 2 användes Ra 620/Mt 936-systemet för samtliga
nät.. Den redovisade fjärrskriftsförbindelsen från stabsplats 1 till MB var avsedd för
meddelanden krypterade med system MGD. I radiokortvågssystemet 620/MT 936 saknades
emellertid felkorrigeringsutrustning vilket gjorde att möjligheterna att upprätta