Astma, Kroniskt obstruktiv lungsjukdom och respiratorisk insufficiens

More documents

Recommendations

Info

Allmänt om farmakoterapi vid astma Grunden till farmakoterapin vid astma är antiinflammatorisk behandling i inhalationsform d.v.s. steroider och i enstaka fall enbart leukotrienantagonist eller natriumkromoglikat. Om behov av ß 2 -stimulerare föreligger mer än 3 ggr/vecka bör patienten ha profylaktisk medicinering med antiinflammatoriskt preparat. Behandlingsstrategi Vid nydebuterade astmabesvär eller då patienten söker första gången för besvären föreligger ofta en uttalad obstruktion på inflammatorisk bas. Genom att ge en peroral steroidkur 1-2 veckor eller höga doser inhalationssterioder i 2-4 veckor i kombination med snabbverkande ß 2 -stimulerare vid behov kan man snabbt få patienten bättre. En sådan behandling skall följas upp med återbesök och uttitrering av lägsta effektiva dos inhalationssteroid, ”nedtrappning”. Varje nyinsatt medicinering bör utvärderas, tex med besök hos astmasköterska. Om patienten har mer än ett läkemedel utfärdas skriftlig behandlingsplan, se bilaga. Där skall finnas uppgift om aktuell underhållsmedicinering samt krisplan med råd och åtgärder vid luftvägsinfektion eller annan försämring. Åtgärderna bör vara kopplade till ett objektivt mätvärde d.v.s. PEF och/eller till subjektiva symtom som exempelvis uppvaknande nattetid och ökad förbrukning av ß 2 -stimulerare. Inhalationsterapi Som vid all kronisk sjukdom och i synnerhet vid inhalationsterapi är problem med compliance mycket vanligt. Det är viktigt att kontrollera patientens inhalationsteknik. Om effekten av behandlingen är dålig är det viktigt att ta reda på om patienen förstår och medverkar i terapin. Behandlingseffekt och compliance kan kontrolleras med venös diff, där eosinofiltalet i blod vanligen minskar vid behandling med steroider. Pulverinhalatorer är lätta att använda och finns i modellerna Turbuhaler, Diskus, Diskhaler och Easyhaler, alla med sina för och nackdelar. De olika modellerna passar olika bra till olika patienter och det kan vara värdefullt att låta patienten pröva ut lämplig inhalator på mottagningen. Dosaerosoler kan användas tillsammans med sk ”spacer”/”bubbla” för att minska risken för felaktig inhalationsteknik och för att minska depositionen av farmaka i munhålan och därmed minska risken för svamp. Spacer såsom Volumatic eller Nebunett förskrives på hjälpmedelskort. Dessa hjälpmedel används ffa till barn men är av stort värde också för äldre patienter med svårighet att sköta pulverinhalatorerna. Vid akuta besvär kan en spacer ge bättre effekt än en pulverinhalator. Lomudalpulver kan vara irriterande och ge hosta och kan då ges via spray med spacer. Freonfria dosaerosoler har nyligen lanserats. Värdet av dessa kan ej bedömas idag Vårdprogram för astma och allergi i Östergötland
Steroider Dygnsdoser vid inhalationsbehandling Låg dos Medelhög dos Hög dos Budesonid och Beclometason < 400mg 400-800mg > 800-2000mg Fluticason < 250mg 250-500mg > 500-1000mg Inhalationssteroid är basen i behandlingen och majoriteten av astmapatienterna klarar sig med en låg eller medelhög underhållsdos. Om man behöver gå upp i hög dos skall möjligheten av problem med compliance först övervägas. Behandlingen inledes med morgon och kvällsdosering och när sjukdomen är stabil kan man oftast gå ner i dos och förlägga den till enbart morgonen. Eftersom dos/responskurvan är flack redan vid det högre intervallet av medelhög dos inhalationssteroid lönar det sig ej att ge mera än 1600-2000mg budesonid eller beclometason eller mer än 1000mg fluticason. Uppmana patienten att skölja munnen efter steroidinhalation. Detta minskar risken för svampinfektion i munhålan. En annan biverkan vid behandling med inhalationssteroider är heshet. Denna beror på lokal steroideffekt på stämbanden (m.internus myopati). Hesheten är relaterad tillröstbelastning och inhalerad dos och är ej påverkbar med munsköljning. Peroral underhållsdos med steroider är aktuellt hos enstaka patienter med svår astma. Osteoporosprofylax med i första hand bisfosfonater och calcium är lämpligt vid långtidsbehandling. Snabbverkande ß 2 -stimulerare i inhalation används av alla astmatiker för tillfällig hjälp vid behov. Kortverkande ß 2 - stimulerare kan ge svängningar över dygnet (effekten har t.ex. gått ur tidigt på morgonen). Tillkomsten av mera långverkande medel är därför ett stort framsteg. Många patienter blir kliniskt mycket bättre när långverkande ß 2 -stimulerare ges som tillägg till steroidbehandling. Enbart långverkande ß 2 -stimulerare rekommenderas ej eftersom obehandlad inflammation och försämring kan maskeras med snabb sjukdomsutveckling som följd. Nyligen har antileukotriener med en specifik effekt på allergisk inflammation utvecklats. Leukotriener bidrar till bronkospasm och ger även svullnad i nässlemhinnan. Antileukotriener kan ge en tämligen snabb (1-2 tim) effekt på bronkospasm beroende på leukotrien-insöndring vid aktiv inflammation. Dessutom kan de liksom steroider ge en mera långsamt insättande effekt på inflammationen över dagar till veckor. För att värdera effekten ges en behandling på 2-4 veckor. Det individuella svaret är mycket varierande. Vårdprogram för astma och allergi i Östergötland
Page 1 and 2: Astma, Kroniskt obstruktiv lungsjuk
Page 3 and 4: Ospecifik slemhinnehyperreaktivitet
Page 5 and 6: Astmautredning av vuxna Patienter s
Page 7 and 8: Spirometri Spirometri ger en mer fu
Page 9 and 10: Hyperreaktivitetstest vid astmadiag
Page 11: Rökavvänjning Bakgrund. Vid astma
Page 15 and 16: Inhalatorer För ökad compliance l
Page 17 and 18: Astma och samtidig medicinering mot
Page 19 and 20: Behandling av ospecifik hyperreakti

Astma, Kroniskt obstruktiv lungsjukdom och respiratorisk insufficiens

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?