1978 nr 155.pdf - BADA - Högskolan i Borås

Prinsessan som blev lovad At havstrollet.
Av Eva Wessel, 111. av Einar Worelius, Arg. 33 (1940) s. 25-40.
Kungen rakar ut för en stor storm. Han lovar havsmen sin dotter
till brud f& att f& slut pB ovädret, Stormen attillnar och havskungen
&r lurad för kungen har bara sju sirner. Här han kommer hem
fAr han höra att drottningen dött, men givit liv &t en dotter. Kungen
flytta. bort från havet. Pi prinsessans femtoniirsdag kommer havet
och hämtar henne, En av prinsarna far hjälp av en eremit och blir
förvandlad till en delfin. Han simmar ner till havskungen och tar
med sig prinsessan upp igen.
Prinsesaan som rymde hemifrh.
Av Britta Kilander-Sahlin, 111. av Einar alorelius. hg, 34 (1941)
8, 23-44.
Kattprinsessan Snövit har en friare, gamle greven Snurrensvans, Hon
vill inte ha honom utan drömmer om en ung, stilig friare, Hon rymmer
och hamnar hos det gamla paret Uns och Tilda. Kungen utfäster en
belöning &t den som kan hitta Snövit. Ädlingen Micke Morakentass ger
sig ut att söka. H a hittar Snövit och de atervander till kungariket
och gifter skg,
Riddar Gr&.
Av Jörgen Block. 111. av Einar Rorelius. Arg. 20 (1 927) s, 35-58.
Stolts jungfrun Isolde rider bort frh alla sina friare p& sin snabba
häst. Endast Riddar Grii kan följa efter henne, men honom vill hon inte
ha, Under natten drömmer hon att Riddar Gr& räddar henne ur flera farliga
situationer. P4 morgonen har kejsarens stilige son kommit till
borgen. Isolde $er bara honom, De andra friarna rider-@dn vag. P& hemvägen
hJtilper Riddar Gr(5 en tiggare som ligger p& vägen, Tiggaren sager
att Gud skall belöna riddaren. i?& natten hör Riddar Gr& Isolde ropa pa
hjglp, Han rider genast till borgen, Isolde Br olycklig. Kejsarene
son älskar henne inte. Hon vill inte längre gifta sig med honom, När
brudparet star vid altaret komer Biddar Gr& in i kyrkan och hejdar
vigseln. Kejsarens son flyr och Isolde och Riddar Grii gifter sig
f eitallet.
Riddarens skatt,
Av Kerstin Westman. 111. av Einar aloreliua, Arg. 25 (1 932) s. 109-123.
En riddare ger eig ut i strid och uppdrar Bt sin sven att vakta hans
tre pärlo*, en gul, en vit och en klar, Han far inte röra eller ee
igenom den klara, Givetvis kan svennen inte lita bli. Alla tre parlorna
förlorar d& sin glans. Tre friimiingar dyker upp och fr4gar svennen
om han är vi1ii.g att offra för att f& tillbaka pärlorna, De hugger
av hans hand och hans fot och den gula pärlan iiterfar sin glans, De
stoter ut hans öga ooh den vita pärlan blir vacker igen. Nu vagar
svennen inte offra mer. D& riddaren kommit tillbaka blir han emellertid
modig och later en av frhlingarna stöta sitt svhd i hans h~krta.
Den klara pärlan aterfar d& sin glans och som genom ett under helas
svennens sar. '