en sjömanskyrkogård på Sandhamn - Stockholms läns museum

Sandhamn låg inom Djurö församling berodde på att möjaprästerna sedan 1750-
talet med domkapitlets tillstånd hade hållit predikningar på ön och avlönades
för detta av tullen (Jansson 1965:120ff). I brevet skriver Cosswa;
”För Sandhamns boerna kan icke wara större omöjelighet att få Präst till
sig eller besöka angränsande kyrkor, både sommar och winter, än att i
stickande storm sätta ut i hafsöpningen emot ankommande fartyg at dem
inlotsa (.......). Ett ting, en kronostämma på flera mils afstånd får icke
försummas med ursäkt af siöns svårhet, försummas och icke, helst om någon
krog finnes på stället. Diurhamns kyrkbok kan bäst intyga, huru Sandhamns
åboar sig der wid kyrkan hafwa infunnit med döda och födde alla årstider”
(Jansson 1965:122f).
Utifrån begravningsböckernas uppgifter finns således inget som tyder på att de
gravlagda på den nu undersökta begravningsplatsen var sandhamnsbor, men
är det trots detta inte möjligt att begravningarna kan ha skett på Sandhamn
fastän det inte framgår av dessa?
Det som främst talar emot detta är som tidigare har nämnts den ojämna
köns- och åldersfördelningen hos de gravlagda, men också det faktum att det
inte någon stans i begravningsböckerna går att återfinna uppgifter som överensstämmer
med någon av påträffade dubbel- eller trippelbegravningarna.
Möjligheten att begravningsplatsen skulle ha varit avsedd för personer som
av någon anledning (ex brottslighet) stod utanför samhället och därför inte fick
begravas på församlingens kyrkogård, förefaller också osannolik trots att den
har ett visst stöd i den halshuggne mannen i grav A29. Det osannolika ligger
dels i det stora antalet begravningar, dels i att så många gravar utgörs av dubbel-
och trippelbegravningar. Den förfaller än mer osannolik då en av dubbelgravarna
innehöll två små barn och trippelbegrav-ningarna huvudsakligen innehöll
kvinnor.
Utländska sjömän och estländska båtflyktingar
Efter den ovanstående genomgången återstår egentligen inte så många alternativ.
De gravlagda har sannolikt varit främmande sjömän och sjöfarare som gästat
Sandhamn. Det tycks dock inte vara sjömän eller tillfälliga besökare från
andra delar av Sverige som har begravts på platsen. I Djurös begravningsböcker
förekommer nämligen ett flertal uppgifter om utsocknes personer, allt från Skanör
i söder till Härnösand i norr, som avlidit på eller på väg till Sandhamn och
som har förts till kapellkyrkogården för begravning.
Den enda rimliga förklaringen är därför att begravningsplatsen har varit
avsedd för utländska sjömän och passagerare samt personer av okänt ursprung
som eventuellt har påträffats i farvattnen kring Sandhamn. Det som styrker en
sådan tolkning är att det trots att hamnen var livligt trafikerad och ibland var
full av fartyg som väntade på klarering, lastning av barlast eller lämplig vind
(Bianchini 1924:20, Sundius 1995:112) eller till och med var tvungna att över-
26