en sjömanskyrkogård på Sandhamn - Stockholms läns museum

Bakgrund
Inför Seglarrestaurangen och Hotellet i Sandhamn AB:s planer på att uppföra
en ny hotell- och konferensanläggning på Sandhamn, Eknö 1:243, Djurö socken,
Uppland, uppmärksammade Länsstyrelsen i Stockholms län, Kulturmiljöenheten
en polisrapport vilken behandlade skelettfynd på den berörda fastigheten. Enligt
en av polisens uppgiftslämnare skulle en kolerakyrkogård ha funnits på
platsen 1785 (Djurö polisstation, Sjösektionen, AD 1532:71, PM 1971.07.08).
Länsstyrelsen gav Stockholms läns museum i uppdrag att utreda om uppgifterna
kunde stämma. Länsmuseets utredning visade bl a att området omtalas
som en kolerakyrkogård i Lisa Bianchinis bok En bok om Sandhamn - från förr till
nu” (1924), och att en arkeologisk undersökning hade företagits på platsen redan
1939 i samband med en tillbyggnad av en befintlig villa (ATA 2147/39).
Vid undersökningen hade en av minst två påträffade gravar undersökts. Enligt
den ansvarige arkeologen hade de gravlagda troligen tillhört en styrka med
kanonjollar som legat stationerad vid Sandhamn under 1808-09 års krig.
Utredningen kunde inte påvisa begravningarnas omfattning eller
begravningsplatsen utbredning i tid och rum.
Länsstyrelsen beslutade efter hand att Stockholms läns museum skulle undersöka
och ta bort begravningsplatsen (dnr: 2021-96-22417). Uppdragsgivare
var Seglarrestaurangen och Hotellet i Sandhamn AB.
Syfte och metod
Syftet med undersökningen var att frigöra fastigheten för exploatering. Undersökningen
skulle dels innefatta dokumentation av begravningsplatsen och dess
anläggningar, dels tillvaratagande av alla kvarlevor för återbegravning.
Det vetenskapliga utbytet av en regelrätt arkeologisk undersökning av
begravningsplatsen bedömdes dock vara lågt, varför länsstyrelsen i samråd med
länsmuseet beslutade att den arkeologiska undersökningen skulle utföras med
en lägre ambitionsnivå än normalt.
Vid undersökningen upprättades därför inga planer och profiler för varje
enskild anläggning, utan dessa mättes in på en plan i skala 1:100. Endast åtta
gravar mättes in med totalstation medan de övriga mättes in manuellt utifrån
de totalstationsinmätta gravarna efter hand som de påträffades.
Totalstationsinmätningen utfördes av GEO SURVEY Mätteknik AB.
Enligt samrådsbeslutet skulle inte heller några eventuella fynd tillvaratas
för att undvika registrerings- och konserveringskostnader. Eventuella fynd skulle
i stället återbegravas med kvarlevorna. Ett halssmycke i form av ett krucifix i
Cu-legering (se fig 7) tillvaratogs dock av församlingen som med egna medel
ämnade att låta konservera detta och ställa ut det i Sandhamns kapell.
Vid undersökningen frilades alla gravar och dokumenterades genom beskrivning
och fotografier i färg och svartvit film. Efter friläggningen företogs en
8