en sjömanskyrkogård på Sandhamn - Stockholms läns museum

Sammanfattning
Stockholms läns museum har under perioden 13-24 oktober 1998 undersökt en
begravningsplats på Sandhamn, Eknö 1:243, Djurö socken, Uppland. Undersökningen
som utfördes på uppdrag av Seglarrestaurangen och Hotellet i Sandhamn
AB föranleddes av planerna på att uppföra en ny hotell- och konferensanläggning
på fastigheten.
Begravningsplatsen som var belägen på en sandhöjd i hamnens östra del
bakom KSSS gamla klubbhus har varit känd för sandhamnsborna sedan länge,
men har trots en tidigare arkeologisk undersökning (1939) och en polisundersökning
(1971) inte registrerats i fornminnesregistret. Enligt traditionerna på
ön har gravplatsen dels ansetts utgöra en kolerakyrkogård, dels en ryssgrav.
Efter det att en befintlig hotellbyggnad hade rivits schaktades ytan av ned
till anläggningsnivå. Begravningsplatsen kunde begränsas till en ca 25x20 m
stor yta som genomkorsades av avlopps- och kabelschakt. Totalt påträffades 43
mer eller mindre välbevarade gravar, varav två trippelbegravningar och fyrafem
dubbelbegravningar. Därutöver påträffades en återbegravning av skelettdelar
från två individer samt mängder av ben från förstörda gravar i anslutning
till avloppsschakten.
De gravlagda var huvudsakligen män, men även kvinnor och barn har
begravts på platsen, bl a innehöll de två trippelbegravningarna fem kvinnor och
en av dubbelbegravningarna två små barn.
I sju fall hade de avlidna gravlagts endast iförda en svepning medan de
övriga hade gravlagts i spikade träkistor. Med undantag för en av dubbelbegravningarna
tycks de förra tillhöra begravningsplatsens äldsta gravar.
Begravningsplatsen har sannolikt varit i bruk under större delen av 1700-talet,
möjligen ända sedan 1600-talets slut, och fram till början av 1800-talet.
Gravarna tycks i allmänhet ha varit omarkerade då senare begravningar i
många fall har stört äldre gravar, trots den relativt korta period som begravningsplatsen
har varit i bruk.
De gravlagda har sannolikt huvudsakligen utgjorts av utländska sjömän
och passagerare som avlidit på eller på väg till Sandhamn. En del av de gravlagda
har möjligen också varit flyktingar från Estland och Livland. Det senare
skulle kunna förklara de relativt många kvinno- och barngravarna liksom traditionen
om ryssgravar.
Kvarlevorna återbegravdes genom Djurö församlings försorg i en gemensamhetsgrav
på Sandhamn kyrkogård i november 1998. Inga fynd togs till
vara.
7