Hjärnans utveckling

Hjärnans utveckling
Av: Hugo Lagercrantz
Livets viktigaste händelse
Nervsystemet är det första organsystem som börjar anläggas i det lilla embryot och det system
som tar längst tid på sig att bli färdigutvecklat. Redan under den tredje veckan efter
befruktningen, när embryot är ca 1 mm långt, dvs fem veckor efter sista menstruationens
första dag påbörjas bildningen av hjärnan och ryggmärgen. Detta påstås vara livets viktigaste
händelse eller det mänskliga livets början. Innan dess är man bara en cellklump.
Uppblåsning av hjärnan
Nervröret uppkommer ungefär en månad efter befruktningen. Först bildas en nervfåra som ett
längsgående dike på embryots ryggsida. Diket fördjupas och sluts sedan genom att
dikeskanterna möts i mitten så att ett i embryot nedsänkt nervrör bildas. Slutningsprocessen är
en av många kritiska processer under nervsystemets bildning. Slutningen börjar på mitten och
så stängs diket ungefär som om man drar till ett blixtlås i riktning mot huvudänden och ett i
riktning mot svansänden samtidigt. Om inte slutning sker hela vägen kan fostret komma att
sakna hjässa (anencefali) eller drabbas av ryggmärgsbråck.
Explosion av nervcellsbildning
Från den tionde graviditetsveckan börjar nya nervceller bildas med explosionsartad hastighet
– ca 200 000 per minut. De utvecklas från cellagret vid hjärnans hålrum. En nervstamcell
delar sig, den ena utvecklar sig till en nervcell medan den andra – dottercellen – förblir
stamcell och delar sig på nytt i en ny cykel. Sannolikt har vi kvar ett litet förråd av
nervstamceller, som kan utveckla nya nervceller under hela livet. Den stora majoriteten av
hjärnans nervceller har dock redan bildats även hos det mycket för tidigt födda barnet.
Nervcellernas invasion av hjärnbarken
De nybildade nervcellerna vandrar eller migrerar från hjärnans hålrum längs trådar, vilka
anläggs som hjärnans byggnadsställningar. De yngsta nervcellerna lägger sig överst, varvid de
äldre åker ner – man talar om att hjärnan vänder sig ut och in. På så sätt bildas hjärnbarken,
sätet för tänkandet, minnen och medvetandet.

Om migrationsprocessen störs under fosterlivet kan nervceller hamna på fel platser i
hjärnbarken med funktionsstörningar som följd. Migrationen kan sannolikt störas av droger,
såsom kokain. Även vissa psykofarmaka och nikotin kan tänkas påverka migrationen. Det är
möjligt att schizofreni beror på ett slags migrationsstörning. Om mamman drabbas av en
virusinfektion under den tid migrationen pågår ökar risken för denna sjukdom.
Primärinfektion med cytomegalvirus kan hämma migrationsprocessen.
Förgrening och koppling av nervcellerna
Från ungefär 20:e fosterveckan börjar nervcellerna att förgrena sig och så småningom
uppkommer dendriter och synapser. Den s k subplattan bildas under hjärnbarken varigenom
nerver från hjärnstam och ryggmärg kopplas upp till hjärnbarken. Dessa kopplingar börjar bli
funktionsdugliga omkring den 5:e graviditetsmånaden och utgör en förutsättning för att
exempelvis syn-, hörsel-, känsel- och smärtsignaler ska kunna upplevas.
Hjärnans nätverk – att vinna eller försvinna
Det anläggs ett överskott av nerver och synapser – det går exempelvis nerver från näthinnan
till hörselcentrum och från hörselsnäckan till synbarken. Man kan alltså rent teoretiskt ”höra
blixten och se åskan”. Det förekommer faktiskt att vissa barn får konstiga syner eller
känselintryck när de hör vissa ljud, ett fenomen som kallas för synestesier. Normalt gallras
dock de ”felaktiga” nervbanorna bort.
Den alltför stora hjärnan
Utmärkande för den mänskliga hjärnan är dess omfattande hjärnbark. Från ungefär den sjätte
fostermånaden börjar hjärnbarken expandera så till den grad att den måste veckas, varvid
hjärnans vindlingar och fåror uppkommer. Det sägs att människobarnet egentligen föds ”för
tidigt” och att detta är nödvändigt för att det redan stora huvudet ska kunna passera genom
förlossningskanalen. Vikten av den nyfödda hjärnan är 350-400 gram, ungefär 10 procent av
kroppsvikten. Detta kan jämföras med den vuxna hjärnans ca 1,4 kg, vilket bara utgör ca 2 %
av kroppsvikten.
Trots att fosterskallens sömmar (suturer) inte växt ihop, och huvudet därför är ganska
formbart, så är det inte så sällan ett problem att födas. Det nyfödda människobarnet är

hjälplöst och ganska omoget även jämfört med en apunge, som kan klamra sig fast vid sin
mamma eller ett nyfött lamm, som nästan genast kan ställa sig upp på benen.
Den nyfödda hjärnan
År 1977 publicerade två amerikanska barnpsykologer en artikel i Science, som visar att
nyfödda barn kan imitera vuxna, som gapar, sträcker ut tungan etc. Det väckte sensation och
talade starkt mot Lockes tes om den nyfödda hjärnan, som ett oskrivet blad (tabula rasa).
Senare forskning visade att nyfödda barn tittar mer intresserat på teckningar av ansikten än
uppochnedvända ansikten.
Andra forskare har visat att nyfödda barn lyssnar mer intresserat på mammans normala tal än
om man spelar upp samma tal baklänges. Nyfödda verkar också föredra harmonisk musik
framför disharmonisk. Man föds alltså med vissa preferenser, vilket redan Sokrates påstod. De
olika sinnena, syn, hörsel, lukt, smak, känsel är således utvecklade. Det nyfödda barnet ser
skarpast bilder på 25 – 30 cm avstånd.
Barnet kan även tidigt uttrycka emotioner om det är hungrigt eller känner obehag (t.ex. blöt
blöja). Normalt skriker barnet cirka sju procent av tiden under dygnet. Obehagliga minnen
som smärtsamma stick, verkar kunna lagras i mandelkärnan (amygdala) innan det egentliga
episodiska minnet är moget.
Hjärnans utveckling under barndomen
Hjärnans utveckling är som mest händelserik under fosterlivet och spädbarnsåret. Dock
fortsätter en rad viktiga utvecklings- och mognadsprocesser att äga rum ända upp i sena
tonåren. Bland annat fortsätter bildningen och tjockleksökningen av de fettrika myelinskidor
som omger många (men inte alla) axon under rätt lång tid efter födseln. Under barndomen är
hjärnan som allra mest formbar. En treåring lär sig lekande lätt en hel rad nya ord och begrepp
varje dag och kunskaperna blir livslånga! Detta får anses bero på den enorma kapaciteten hos
hjärnbarken att låta sig påverkas av sinnesintryck och lagra ny kunskap på ett permanent sätt i
form av förändrade synaptiska strukturer. Det finns inga belägg för att redan inhämtad
kunskap, hur stor denna än är, skulle utgöra ett hinder för en människa att lära sig ännu mer.

Spädbarnet
När barnet är cirka sex veckor gammalt har det utvecklat ett svarsleende. Barnets framhjärna
börjar bli mer aktiv. Leenden före sex veckors ålder kommer inifrån och utgör inga svar på
den vuxnes försök att få kontakt.
Vid tre månaders ålder ökar aktiviteten i hjärnbarken påtagligt. Det sker en kraftig
synapsutveckling i syn- och hörselbarken. Barnet kan se bättre och skarpare. Det följer
rörelser i rummet med ögonen. Hjärnbarken börjar kunna ta över kontrollen av vissa
hjärnfunktioner, såsom andningen, vilket är viktigt om barnet ska kunna jollra och prata.
Barnets rörelser blir mer viljemässigt styrda och de primitiva reflexerna börjar försvinna. Om
man avleder barnets uppmärksamhet kan man få barnets spontana skrik att upphöra, vilket
också kan bero på att hjärnbarken tar över kommandot över de lägre hjärnfunktionerna.
Barnet har redan en förmåga att förstå att föremål finns kvar även när de inte syns, vilket man
tidigare inte trodde var utvecklat förrän vid 9 månaders ålder. Barnet kan komma ihåg
exempelvis en napp som tas bort utom synhåll.
Vid fyra månaders ålder är synapsutvecklingen mycket kraftig i syncentrat. Synbanorna
förfinas genom inverkan av synintrycken, det vill säga synbanor som aktiveras förstärks
medan de som inte används försvinner. Detta är en viktig process också för att utveckla
djupseendet som nu börjar komma. Barnet sträcker sig efter föremål på ett mer medvetet sätt.
Barnet kan nu jollra mer differentierat.
Vid fem månaders ålder lyssnar barnet aktivt, särskilt när mamman talar barnspråk.
Struphuvudet ”vandrar” neråt, så att det blir lättare för barnet att jollra och sedan börja prata.
Vid sex månaders ålder kan barnet flytta föremål från den ena handen till den andra och
börjar härma ljud mer aktivt. Jollret innehåller varierade vokalljud.
Från sju månaders ålder börjar barnet få ett arbetsminne, vilket innebär att de kan utnyttja sitt
minne för en viss arbetsuppgift. Barnet har alltså en förmåga att hålla kvar en tanke i huvudet.
Det kan man testa med olika slags gömma föremålet-lekar. Barnet blir nu också olyckligt för
en främmande person. Det kommer nämligen ihåg föräldern.

Vid åtta månaders ålder ökar aktiviteten i hjärnans framlob kraftigt. Barnet lär sig att öppna
handen och släppa ett föremål. Barnet börjar förstå ordens mening och stavelser såsom ma,
pa, da, di, hi börjar användas.
Vid nio månaders ålder börjar barnet förstå vad som menas med nej-nej. Har utvecklat en
djupuppfattning och tvekar att ge sig ut mot ett djup. Barnet tittar efter en leksak även om den
är gömd.
Vid 10-12 månaders ålder exploderar utvecklingen. Det bildas cirka en miljon nya synapser i
sekunden! Barnet börjar prata i ettordssatser, det letar efter gömda föremål och protesterar
mot att lämnas ensam med främlingar.
Ettåringen
Vid 12-15 månader är barnet medvetet om vad som nyligen hänt. Det stämmer med att det är
vid den här tiden som synapsbildnngen är som kraftigast i de främre hjärnvindlingarna. Barn
som får se en mobil lär sig snabbt att sparka på den så att den rör sig. Om man sedan tar bort
mobilen och visar den igen börjar barnet sparka direkt. Det kommer ihåg att det var så man
fick den att röra sig.
Vid 18 månader börjar barnet kunna känna igen sig i en spegel. Hon eller han kan också visa
sina skor och peka på dockans näsa och mun.
Småbarnet (två-sju år)
Under denna fas har den våldsamma bildningen av nya synapser planat ut. I stället försvinner
många ”onödiga” synapser. Hjärnan börjar organiseras. Sannolikt försvinner också en del
onödiga nervceller.
Små barn har även en fantastisk associationsförmåga. Med funktionell hjärnavbildning ser
man se hur det sprakar i hela hjärnan hos det lilla barnet. Å andra sidan har det lilla barnet
svårt att fokusera tankarna på en sak i taget. Ju mognare man blir desto mer fokuserad.

Två och etthalvtåringen
Kan lägga enklare pussel. Frågar ständigt. Kan skilja på ditt och mitt och vänta på sin tur vid
lekar. Ritar streck och cirklar. Känner igen sig själv på fotografi. Ordförrådet omfattar nu
cirka 200 ord, men talet är fortfarande omoget. Pratar mycket för sig själv vid lek. Börjar
använda pronomen som jag, mig och du. Förstår ännu inte farorna och vill få sina önskningar
uppfyllda genast. Tittar gärna på hur andra barn leker men vill ha sina leksaker för sig själv
och inte dela med sig.
Treåringen
Vid tre års ålder behärskar barnet upp till 500 ord. Kan säga meningar på fem, sex ord.
Treåringen förefaller prata konstant. Han kan ännu inte greppa skillnaden mellan jag, mig och
mitt eller du och ditt. Börjar nu bli förstådd av främlingar och kan berätta historier. Man kan
rätta sitt barn och besvara barnets frågor. Jagkänslan börjar utvecklas från treårsåldern då
barnet kan beskriva sig själv och berätta om sina känslor och upplevelser.
Fyraåringen
Barnet börjar nu kunna rita och hålla en penna som en vuxen. Fyraåringen kan rita en gubbe,
exempelvis en fyrfoting. Barnet kan bygga torn med många klossar och också klara av att
bygga en bro eller en enkel trappa. Vid fyra år är finmotoriken och öga-hand-koordinationen
utvecklad för att hälla vatten i en kopp och knäppa upp knappar. Klippa, klistra, måla och
modellera är bland det roligaste man kan göra i den här åldern. Behärskar cirka 1000 ord och
talar grammatiskt korrekt. Kan berätta om händelser och lyssnar gärna på långa berättelser,
men har svårt att skilja på fantasi och verklighet. Däremot kan fyraåringen sätta sig in in hur
andra tanker.
Femåringen
Den extensiva bildningen av synapser blir mer selektiv och ”onödiga” bansystem gallras bort.
Det innebär också en viss minskning av plasticiteten. Det är inte lika lätt att bli helt
tvåspråkig, det vill säga behärska två modersmål helt flytande. Barnet behärskar dock det eller
de språk, som det lärt sig före fem års ålder helt flytande och grammatiskt korrekt. Kan uppge
hela sitt namn, adress och födelsedag. Tycker om ramsor. Frågar om meningen med abstrakta
ord och använder dem mer eller mindre korrekt.

Börjar förstå betydelsen av ordning och reda men måste hela tiden påminnas. Har insikt om
tidsrelationer och planering av ett dagsprogram. Väljer egna vänner och kan samverka med
dessa. Börjar få förståelse för regler och rättvisa. Kan beskydda yngre barn och djur.
Skolbarnet
Sjuåringens hjärna väger nästan lika mycket som den vuxna hjärnan. Hjärnan växer inte så
mycket mer då synapsbildningen börjar plana ut och det uppstår en jämvikt mellan
försvinnande och uppkomsten av synapser. Efter puberteten är det nästan omöjligt att lära sig
tala ett andra språk utan brytning, även om man kan lära sig grammatiken nästan perfekt.
I stället förses alltfler nerver i hjärnans högre centra med myelinskidor. Detta ökar
nervledningshastigheten hundrafalt. Det avspeglar sig i att hjärnans vita substans, som
innehåller mycket myelin ökar på bekostnad av den grå. Hjärnans grå substans är som tjockast
hos flickor vid elva års ålder och hos pojkar vid tolv år. Därefter sker en viss minskning av
den grå substansen, medan den vita ökar. Detta möjliggör mer abstrakt tänkande, lösning av
problem, planering och så vidare. Tack vare att nerverna är myelinserade kan nervimpulserna
gå fram och tillbaka snabbt och man kan pröva olika alternativ, göra överväganden et cetera.
In i vuxenlivet
Hjärnbarken utvecklas från nack- till pannlob. Pannloben mognar senast långt upp i 20-års
åldern. Myeliniseringen kan fortgå fram till medelåldern i framhjärnan. Man blir inte riktigt
mogen förrän den är helt avslutad. Det är i framhjärnan, som de exekutiva besluten tas och
man gör avvägningar. Typiskt för ungdomar är att de gör ”dumma saker” oftare, därför att
framhjärnan som skall stoppa olämpliga impulsiva handlingar ännu ej är mogen. I USA får
man inte hyra bil förrän man fyllt 25 år. Bilförsäkringarna är också högre före dess. Det beror
på att olycksfrekvensen är så mycket högre hos 20-åringar än äldre, vilket i sin tur kan bero på
att hjärnans framlob ännu inte är helt mogen. Även om ens receptiva förmåga för exempelvis
språk försämras med åldern, så mognar hjärnans exekutiva funktioner. Det kan förefalla som
om man blir visare med åren i takt med att den vita substansen i hjärnan ökar, men viktigast är
säkert inlärningen av livserfarenheter som fungerar som jämförelsebas när nya beslut ska
fattas.
Läs mer om utvecklingen i olika åldrar på www.growingpeople.se : H. Lagercrantz, B.
Grandelius, I. Nordmark Lindberg, T. Lindberg. I avdelningen Ditt barn.

Litteratur
Lagercrantz H. I barnets hjärna. Bonnier Fakta 2005