magasin - Örebro universitet

FORSKNING
Varför blir fler män professorer?
FORSKNING
Varför blir fler
män professorer?
Liisa Husu var med som ”femokrat” och byggde upp genusvetenskapen
och jämställdhetsarbetet inom akademin
och forskningen. Nu är hon professor i genusvetenskap
och anlitas som expert på den internationella arenan.
20 ÖU magasin ◦ 1 2012
Liisa Husu fokuserar på genusfrågor inom
vetenskap och teknik, två manligt dominerade
områden, och hon anser att förändringar
behövs, inte bara för att skapa
rättvisa utan för att säkra kunskapens kvalitet och
mångfald.
– Det har skett stora förändringar i kunskapsproduktionen,
inte minst på grund av ökad internationalisering
och tekniska förändringar. Men para-
doxalt nog har ganska litet förändrats för kvinnors
och mäns karriärvägar, säger hon.
Jämställdhetsfrågor engagerade Liisa Husu redan
i högstadiet. Intresset för forskning väcktes under
studietiden vid Helsingfors universitet på 1970-talet,
som forskningsassistent i en stor nordisk välfärdsstudie
ledd av professor Erik Allardt. Hon
fortsatte sedan som tjänsteman och rådgivare inom
statlig jämställdhetspolitik med fokus på forskning
och universiteten.
Under 1980-talet och början av 1990-talet var hon
nationell koordinator för kvinnoforskningen i Finland
och arbetade med att bygga upp genusvetenskapen
och jämställdhetsarbetet inom akademin och
forskningen både i Finland och i Norden. 1995 utsågs
hon till ordförande i den första styrelsen för Nordiska
institutet för kvinno- och könsforskning, NIKK.
Saknades forskning
– Det var mycket spännande att vara med som ”femokrat”
i uppbyggningsfasen men samtidigt blev
det tydligt för mig att det saknades mycket av den
typ av forskning som jag verkligen tyckte behövdes
för att kunna gå vidare. Det var delvis därför jag
tog beslutet att själv börja forska efter att länge ha
stött och förmedlat andras forskning, säger Liisa
Husu, som sedan 2009 tillhör Centrum för feministiska
samhällsstudier, CFS, vid Örebro universitet,
samt styrelsen av GEXcel excellenscenter för
genusvetenskap, som är ett samarbete mellan Örebro
och Linköpings universitet.
Hon undersöker hur vetenskapliga och teknologiska
organisationer samt forsknings- och högskolepolitiken
formar kvinnors och mäns forskningskarriärer
och deras engagemang och inflytande i
kunskapsproduktionen. Hur vetenskapliga organisationer
behandlar, främjar eller blockerar kvinnor
och män i deras akademiska och vetenskapliga miljöer
och karriärer.
– Det har hänt mycket under de senaste trettio
åren och nu undervisas och forskas det i genusvetenskap
i någon form vid praktiskt taget varje
nordiskt universitet och de nordiska länderna står
i spetsen för utvecklingen i Europa. I Norden och
speciellt i Sverige och Norge är genusfrågorna väl
synliga i den offentliga debatten och genusvetenskaplig
forskning och diskussion har tydligt påverkat
politik och samhällsliv.
Men det finns mycket kvar att göra – både i Norden
och internationellt. Det gäller både samhället i
stort och akademin. Kvinnor och män placerar sig
fortfarande på olika nivåer i arbetsplatshierarkin
och finns inom olika områden. Kvinnors karriärutveckling
stannar upp utan någon synlig anledning.
Svårt att förändra
– I dagens Sverige blir män, som disputerat i unga
år, professorer i större utsträckning än motsvarande
kvinnor, visar Högskoleverkets nya statistik. Det
finns till exempel stora skillnader i hur manliga och
kvinnliga doktorander upplever sin psykosociala
studiemiljö. Mycket handlar om att det behövs en
förändring i organisationers kulturer. Det där som
inte syns. Det informella. Tyvärr är det så mycket
svårare att förändra än det som man tydligt kan se.
Kvinnor släpps inte fram
och uppmärksammas inte
i samma utsträckning.
Män inkluderas lättare
och bjuds in i inflytelserika
nätverk och ges fler
möjligheter, säger professor
Liisa Husu.
”Kvinnor och män placerar sig fortfarande
på olika nivåer i arbetsplatshierarkin...
Kvinnors karriärutveckling stannar upp
utan någon synlig anledning”.
ÖU magasin ◦ 1 2012 21