Ladda ner som pdf-fil här - RFSU

Vardagen som ickeheterosexuell kan te sig väldigt olika
– precis som för den som är heterosexuell. Somliga slåss
för att få vara alldeles vanliga, andra för rätten att vara
helt annorlunda, det beror liksom lite på förväntningarna
runt omkring. På IHU möts nyanserna. Här snackar man
om vad det innebär att komma ut som bög, att dras både
till tjejer och killar, att inte känna att man passar in som
kille, att vilja byta kön, att inte vilja bestämma sig för vad
man är. Måste man bestämma sig egentligen? Kan inte
alla människor förändras?
– Jag har hunnit komma ut två gånger redan, garvar
Robert. Först som bög för det var det första jag tänkte när
jag kom på att jag gillade killar. Sen som bi när jag kom på
sen att jag faktiskt drogs till tjejer också, bara på lite annat
sätt. Det tycker folk är jätteförvirrande. Dom tycker att
man måste bestämma sig, att man ska vara antingen eller
liksom men så enkelt är det ju inte.
»Det vi har gemensamt
är att vi inte accepterar
andras regler för vem
man ska få bli kär i eller
hur man ska leva.«
– I skolan när nån frågar så säger jag att »jag gillar
tjejer«, säger Lizen. Inte att jag är lesbisk för det känns
inte helt rätt egentligen. Jag menar, hur kan jag veta att
jag är det, då blir det som bestämt och man inte kan ångra
sig eller nåt. Jag vill inte sätta nån stämpel på mej själv
som jag inte kan ta bort sen eller känner att jag måste
anpassa mej till. Men egentligen vet jag inte helt säkert
att jag är tjej heller.
– Jag är nog rätt säker på att jag är bög, säger Arash.
– Jag är nog lite konstig men när nån undrar om jag är
bög blir jag jätteglad för att det betyder att dom ser att
jag är kille!
Det har hänt flera gånger att någon kommit fram på
tåget eller var som helst och frågat om han är kille eller
tjej, egentligen? Fast varför det skulle vara så svårt att se
vet han inte själv. Det är så svårt att hålla reda på folks
underliga föreställningar om hur saker och ting ska vara,
det är alla tre överens om.
Det är också många som undrar hur man kan veta sånt
om sig själv, att man är bög till exempel, när man är så
ung.
– Hur vet heterosexuella att dom verkligen är det då?
undrar Lizen irriterat.
– Ja att säga att man är hetero verkar alltid gå hem,
säger Robert; det är det minsann aldrig nån som ifrågasätter…
nu är ju verkligheten egentligen lika mycket
ett regnbågsrum som IHU. Full av alla slags
människor med alla tänkbara erfarenheter,
viljor och önskningar. Fast vad hjälper det när vi fortsätter
att bete oss som om vi levde i en värld där alla förutsätts
gilla samma grejer och tycka lika? Det är därför det blir så
himla trist allting tycker gänget.
– När man går i högstadier räcker det med ingenting för
att man ska bli ifrågasatt säger Lizen. Att man bara avviker
minsta lilla från »högstadiemallen«. Men det är ju
helt omöjligt att en hel skola skulle bestå av elever som
alla är likadana, allt det där är bara teater!
Själv gjorde hon revolt i nian. Färgade håret lila och
klädde sig i trashiga kläder, gjorde allt för att stå ut från
mängden.
– Det har ingenting med utseende att göra egentligen.
Men det är ett sätt att säga att man är annorlunda och
tvinga andra att titta på en så. Om kompisar tyckte att jag
var knäpp så tänkte jag att fine, jag vill ändå bara ha
vänner som gillar mej utan att jag behöver låtsas. Sedan
blev det lättare att acceptera vem jag var, jag hade liksom
inget att anpassa mej till längre.
Arash berättar att han brukade bli väldigt mobbad i
skolan och att han förstod att det krävdes nån slags anpassning
från hans sida som helt enkelt inte var möjlig.
Man måste följa killreglerna. Han som gillade att dansa…
– Det var när jag gick i sjuan som jag släppte allt på en
gång. Jag såg Grynet på teve en kväll och hon sa »ta ingen
skit!« – och nästa dag så gjorde jag inte det! Jag bara
struntade i alla regler och gjorde precis som jag ville. När
nån var taskig då så spädde jag bara på; »ja fjolla är jag och
jag lekte med Barbie-dockor när jag var liten också!«.
– I min klass vande sej dom flesta när jag satte upp fler
och fler bilder på snygga killar i mitt skåp. Dom trackade
först men sen märkte dom att jag stod för det och inte
brydde mej. Sen kom det fram några och sa att dom tyckte
jag var modig.
– Nu så pratar jag med alla om sånt som homosexualitet,
för att dom ska lära sej, säger Arash. Fast dom säger
»bög« om alla som inte är som dom.
Nu blir det inte lättare med dom här grejerna som man
själv måste gå igenom när skolan har noll koll. För så är
det tyvärr rätt så ofta.
»PUSS | 17