Läs skriften i fulltext (pdf-dokument, sökbar version)

Stadsplan för småstugeområdet Pungpinan
i Skarpnäck. Ur Byggnadsvärlden 1928.
Linje 8 Slussen-Skarpnäck. Skarpnäcks
hållplats 1949. Foto: SSM.
börjar förvärva mark i ytterområdena för framtida utbyggnader.
När Skarpnäcksköpet skulle drivas igenom hade en reaktion
inträtt mot den expansiva markpolitiken med politiska strider
som följd, och det var enbart med några få rösters marginal i
stadsfullmäktige som köpet fullföljdes.
Skarpnäcks gård användes av staden som ålderdoms- och försörjningshem
fram till 1944, och sedan som vård- och rehabiliteringsinstitut.
Under lång tid framöver drevs även jordbruket
vidare.
Redan år 1909 inleddes spårvagnstrafik från innerstaden ut till
dåvarande Södra begravningsplatsen. Premiärturen gick av stapeln
den 1 april och resulterade i två urspårningar. År 1926 förlängdes
linjen ut till Statsrådsvägen i gamla Skarpnäck varifrån
man kunde åka in till Slussen för 25 öre.
Några år senare växte Stockholms Småstugebyrås första område
upp i Pungpinan på mark som en gång hört till säteriet.
Småstugorna uppfördes som självbyggen med fabriksfärdiga träelement.
Högst tre rum och kök fick de innehålla och man
kunde få lån på upp till 90% av kostnaderna om man klarade
resten genom eget arbete. Genom att staden upplät mark kunde
år 1936 även Skarpnäcks Koloniträdgårdsförening bildas. De
ursprungliga 240 lotterna utökades sedermera till över 500. Med
nära 200 000 kvadratmeter odlad mark lär det vara Europas största
koloniträdgårdsförening.
Redan år 1924, strax efter köpet, reserverades fältet som lant-
12