Läs skriften i fulltext (pdf-dokument, sökbar version)

Maritha
Maritha och Allan på loftgångsbalkongen.
Marinas impression av sitt hus i Skarpnäck.
Maritha hade flyttat runt i olika söderförorter som Rågsved och
Haninge innan hon 1988 hamnade på Skarpnäcksfältet. De sista
ett och ett halvt åren har hon och dottern Marina bott på
Horisontvägen. Där tänker de bo kvar, i alla fall så länge industritomten
på andra sidan gatan är obebyggd och utsikten fortfarande
är fri. Samtidigt som Maritha, liksom många andra på
fältet, tycker att blandningen av arbetsplatser och bostäder gör
stadsdelen levande så vill man naturligtvis gärna ha kvar de
öppna ytor och grönområden som finns runtom.
För Maritha är Skarpnäck en egen stad. In till Stockholm åker
man bara om det är något alldeles speciellt. Annars försöker hon
göra det mesta på fältet och driver egen verksamhet utifrån
bostaden. Marina går på dagis på gården bredvid vilket bidragit
till ett rikt socialt nätverk. För dem som inte har barn, eller
hund, tror Maritha att det kan vara lite knepigare. Det finns inte
alltför mycket föreningsliv eller annat för de äldre.
På loftgången där Maritha och Marina bor har det med tiden
blivit ett lättsamt umgänge med enda grannen Allan. Man ser till
varandras lägenhet när någon är borta, lånar socker, fikar ihop på
balkongen eller bara sitter och pratar en stund. På andra sidan
huset, med uppsikt från sovrumsfönstren, har man en fin gård
där kvarterets killar och tjejer spelar fotboll eller basket var och
varannan kväll när vädret tillåter. Gårdarna i kvarteren är olika.
Bäst är nog de som har en stor ren gräsyta som kan användas på
olika sätt, och inte är alltför bortplottrad med gångar och buskar.
En annan tillgång som Maritha tycker är fin är koloniträdgårdsområdet
där hon har en lott och odlar bär, grönsaker, potatis och
blommor.