06.09.2014 Views

SVD BILAGA.pdf - Svenska Dagbladet

SVD BILAGA.pdf - Svenska Dagbladet

SVD BILAGA.pdf - Svenska Dagbladet

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

SvD onsdag 17 februari 2010 scenvår 19<br />

Su-En<br />

Butodrottningen lovar<br />

feberhetta i blodrött<br />

Mästerverket kroppen, dess emotionella<br />

och fysiska reaktioner, är<br />

temat för den svenska butodrottningen<br />

Su-Ens nya verk Blush. Förra<br />

året skapade hon Luscious, en<br />

vacker och sinnlig lovsång till livet.<br />

Nu utlovar hon feberhetta i blodrött<br />

med föränderlig livemusik och<br />

livescenografi.<br />

– Jag är intresserad av hud, både<br />

filosofiskt och biologiskt. Rodnaden<br />

är en spännande process,<br />

kroppen blir varm, den mobiliserar<br />

liv – och rött är min återkommande<br />

favoritfärg, säger Su-En, som<br />

har sin bas i en rymlig byskola i Almunge<br />

utanför Uppsala. Med naturens<br />

krafter runt knuten tränar<br />

ensemblen och tillverkar egna<br />

kostymer.<br />

– Blush är även ett kosmetiskt<br />

begrepp som kopplar till den glamourösa<br />

värld jag varit inne på i<br />

Sprätt Hönskabaret.<br />

När Su-En under åtta år tränade<br />

buto i Japan upptäckte hon ett<br />

slags hemlig dubbelkultur. Butodansarna<br />

försörjde sig på shower<br />

som blev alltmer kommersiella.<br />

Förhållandet mellan den fejkade<br />

glamouren och scenens skapade<br />

”verklighet” intresserar henne.<br />

Su-Ens träningsmetod handlar<br />

bland annat om att finna ett<br />

”kroppsmaterial”. Detaljer som armens<br />

insida och käken tränas. De<br />

mjuka formerna återkommer.<br />

Även i vardagen funderar hon ofta<br />

över skillnaden mellan den västerländska<br />

och den österländska<br />

kroppen och dess förhållande till<br />

sin omgivning.<br />

– Det finns ett uttryck i Japan att<br />

man inte får äta luften.<br />

Dansstationen i Malmö 25/3, Moderna<br />

dansteatern 23/4 (+ Asian<br />

body 15–16/5). Sprätt Hönskabaret,<br />

nypremiär på Zebradans<br />

(Sthlm) 30/3<br />

Foto: Lennart Sjöberg<br />

Gunilla Witt<br />

Diktarens dagböcker får liv<br />

Karin Boye, Victoria Benedictsson<br />

och Sonja Åkesson är livskamrater<br />

för poeten och koreografen Gunilla<br />

Witt, som ägnar dem en solotrilogi<br />

kallad Döda diktare dansar.<br />

– De har funnits med mig sedan<br />

jag var jätteung; de är mina tre<br />

kärlekar, helt enkelt! säger hon.<br />

Dansverket Karins krig, om<br />

Karin Boyes sista timmar i livet,<br />

kom 2007 med Anna Westberg i<br />

rollen. Nu är det dags för Victorias<br />

nej, med Janni Groenwold Tschanz<br />

som käppförsedd författare. En<br />

benhinneinflammation gjorde att<br />

Benedictsson kunde dra sig tillbaka<br />

och läsa och skriva på allvar.<br />

– Det tyckte jag var mycket intressant<br />

– hälta, käpp och frihet!<br />

Vi ska nog ha med en snutt från<br />

Fred Astaires underbara käppdans<br />

Puttin’ on the Ritz.<br />

Solot är inspirerat av Benedictssons<br />

dagböcker 1882–88 som utkom<br />

1978–85 med titeln Stora boken,<br />

redigerad av Christina<br />

Sjöblad.<br />

– Då var jag i 25-årsåldern och<br />

blev alldeles tagen. Det är en guldgruva,<br />

så drabbande, modern –<br />

och rå. Benedictsson hade som devis<br />

”sanning och arbete”. Hon<br />

registrerar gester, blickar, harklanden<br />

och är inte nådig mot sig<br />

själv heller. Samtidigt ville hon<br />

göra karriär som författare.<br />

På scenen sitter Benedictsson<br />

på Hotell Leopold i Köpenhamn<br />

1888. Hon skriver och lyssnar efter<br />

Georg Brandes steg. Föreställningen<br />

är ordlös.<br />

– Jag vill gestalta vad det innebär<br />

att skriva. Till skillnad mot<br />

dansen är det ett ensamt skapande.<br />

Men det är inte realistiskt utan<br />

jag släpper loss fantasin, säger<br />

Gunilla Witt.<br />

Atalante, Göteborg 25–27/2.<br />

Turné i Dansnät Sverige till bl a<br />

Malmö<br />

Foto: Gunnar Stening<br />

Foto: Mic Calvert<br />

Jeanette Langert<br />

I dansen slipper<br />

Julie offerrollen<br />

Efter det hyllade solot Fröken<br />

(2008) återkommer nu Göteborgskoreografen<br />

Jeanette Langert<br />

till August Strindbergs komplexa<br />

rollfigur Julie. Tre kvinnliga<br />

dansare från Göteborgsoperans<br />

balett tar sig an Langerts stramt<br />

formulerade rörelsespråk i Julie.<br />

– Som koreograf delar jag upp<br />

kroppen hårt. Man kan läsa det<br />

som en gestalt splittrad i tre. Det<br />

är öppet för tolkning.<br />

Det som satte igång henne i<br />

Fröken var öppningsrepliken:<br />

”I kväll är fröken Julie galen igen;<br />

komplett galen!”<br />

– Vad är det? Varför framställs Julie<br />

ofta som offer? Det vill jag bort<br />

ifrån. Forskandet i rollen och i mitt<br />

rörelsespråk går hand i hand, säger<br />

Langert, som även är mimare.<br />

Hon har haft filosoferna Derrida<br />

och Lacan som redskap, men det<br />

är inget publiken behöver veta, säger<br />

hon. I stället framhäver hon<br />

dragspelaren Kallis Bengtssons<br />

nyarrangemang av Hugo Alfvéns<br />

nationalromantiska Midsommarvaka<br />

och det fortsatta samarbetet<br />

med scenografen Bente Lykke-<br />

Møller.<br />

Göteborgsoperan 10/3

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!