SVD BILAGA.pdf - Svenska Dagbladet

SvD onsdag 17 februari 2010 scenvår 9
Kauppi vill förbättra kriminalvården
Med sin nyskrivna pjäs Bergsprängardöttrar
vill regidebuterande
Lo Kauppi förbättra kriminalvården.
Texten bygger på
intervjuer med kvinnliga interner.
Urpremiären blir på Södra
teatern i Stockholm den 10
mars, därefter turné med Riksteatern.
– Det här handlar om mammor
och barn, klasskillnader,
rasism, förakt för svaghet och
framför allt om rädslan för det vi
inte känner till, säger Lo Kauppi,
som för sex år sedan gjorde succé
med monologen Bergsprängardottern
som exploderade.
Anna ångström
Lo Kauppi.
Foto: Christopher Mair
2 x Havel på Stadsteatern
Tjeckiens tidigare president Václav Havel gjorde
comeback som dramatiker 2008 med pjäsen Avgång.
Den handlar om en man som inte längre är
landets ledare. Göran Stangertz gör huvudrollen
på Stockholms stadsteater, premiär den 1 april.
Den 8 april är det även premiär på Audiens, den
första enaktare Havel skrev om sitt alter ego Vanek,
en författare som frisläppts ur fängelset i
1970-talets Tjeckoslovakien. Anna Ångström
Václav
Havel
Foto: Petr David Josek
Mångfasetterad Pia Johansson har under de 25 år
hon arbetat på Stockholms stadsteater utvecklat ett brett
register. Snart tar hon ton i en musikalversion av Bergmans
Sommarnattens leende och i höst regisserar hon revy.
Text lars ring foto Dan Hansson
Stadsteaterns
själ sjunger ut
Stockholms stadsteater fyller 50
år och firar med extra många
uppsättningar. Stockholmarnas
egen folkteater lockar en stor och
bred publik med sitt speciella tilltal.
En rad teaterchefer har sett till
att Stadsteatern genom åren odlat
ett utpräglat kompisskap med
åskådarna. Den främsta kontaktytan
är förstås skådespelarna.
Om någon person på Stockholms
stadsteater kan sägas personifiera
dess själ så är det tveklöst
Pia Johansson. Hon har arbetat
25 år på teatern – alltså under
halva den tid den existerat. Hon
har fått en rad erbjudanden om
jobb på andra scener men alltid
varit sin teater trogen. Om några
dagar ska hon ha premiär som
skådespelerskan Desirée Armfeldt
på stora scenen när Tobias Theorell
sätter upp Sommarnattens leende,
Bergmanfilmen som blev
amerikansk musikal, och till hösten
ska hon själv regissera en typisk
stadsteaterrevy.
– Fast det var på vippen att jag
fick anställning på Dramaten direkt
efter Scenskolan, säger hon
när vi träffas. Det var andra tider
då, jag fick åtta erbjudanden om
jobb men visst blev jag intresserad
när Lasse Pöysti, som då var
Dramatenchef, erbjöd mig jobb.
Han tog emot mig klädd som
mus, Klas Klättermus stod på
repertoaren, men det var ju
aningen konstigt att diskutera
lön och uppgifter med en råtta…
Nej, det är inte helt lätt att intervjua
Pia Johansson. Det blir
många träffsäkra historier och
minnen. Hon har ett underbart
öga för drastiska, absurda situationer
– en medfödd känsla för
det komiska hos människan och
hon tycks helt obevärat kunna
omvandla det till tal och kropp.
Profil
Pia Johansson
föddes 1960 i
Umeå. Hon gick
ut Teaterhögskolan
i Stockholm
1989. Därefter
fast
anställd vid
Stockholms
stadsteater.
Hon har varit
gäst i ett flertal
produktioner
som På minuten,
Så ska det
låta och radions
Sommar.
Hon har haft en
mängd tv- och
filmroller samt
medverkat i
Parlamentet på
TV 4.
Samtidigt har hennes stora scennärvaro
bäddat för att hon fått en
rad tragiska roller. Hon fann ett
bråddjup inom Martha, i Vem är
rädd för Virginia Woolf?, och gav
Petra von Kant ett brett och suveränt
mångbottnat känsloregister.
Musen fick nej. Målet var i stället
Unga Klara. Då som nu var den
pedagogik och den teatersyn Suzanne
Osten står för något unikt
inom svensk teater. Mot slutet av
80-talet fick ensemblen använda
Keith Johnstones improvisationsövningar
för att hitta självklarhet,
säkerhet och snabbhet på scenen.
Kärlek uppstod och improvisation
blev under lång tid mycket
populärt – till och med tv-sänt.
– Att möta Keith Johnstones
metoder var som att komma
hem, säger Pia Johansson. Det
var då jag fick lära mig att våga
påstå saker om roller och situationer,
att vara personlig och att
ta in publiken. Jag fick leka teater
och våga göra bort mig – det var
härligt, fast en del kollegor kom
med ”goda” råd. Det där är inte
bra för din karriär, sa man. Du
kommer att tappa konsten att
vara innerlig, du lär dig bara att
jobba för att få skratt.
– Jag såg det aldrig så, fortsätter
hon. Och det var genom improvisationen
jag kom att träffa Helge
Skoog. Han betyder så enormt
mycket för mig – uppsättningarna
på bland annat Klara soppteater
var fantastiska möten med
publiken. Jag är Helges barn helt
enkelt. Efter den tiden har jag lärt
mig att älska kemin med åskådarna
och alla omedvetna kollektiva
rörelser publiken skapar, olika
kväll för kväll.
Om bara några få dagar ska Pia
Johansson bli skådespelerskan
Desirée Armfeldt. Stephen Sondheim
tog sig 1973 för att lägga
musik till den gamla svartvita
Bergmankomedin Sommarnattens
leende och kalla den A little
night music. Nu ska Pia Johansson
axla samma roll som Elizabeth
Taylor, Zarah Leander och
Cathrine Zeta-Jones.
– Jo du, nu ska kärringen
sjunga också – säger hon och
skrattar. Det är ju rätt svår musik
men det ska nog gå. Vi blandar så
många sångutryck: jazz-, musikal-
och operaröster med skådespelarsång.
Det ger uppsättningen
bredd och rymd.
– Det bästa med den här tolkningen
är att vi tar tillbaka musikalen
till originalmanuset av Ingmar
Bergman. Det är ju fantastiskt
vackert! Hör här, säger hon
och läser en regianvisning som
poetiskt ångar av vin, kyssar och
sommarnatt.
– Allt är liksom skrivet som
vals, det är en härlig saga om den
svikna kärleken. Handlingen beskriver
människor som lever med
fel partner men under en förtrollad
natt får alla chans att hitta
rätt. Det är då sommarnatten ler.
Det liknar Shakespeares En midsommarnattsdröm.
Till hösten blir det Revy – som titeln
heter kort och gott. Just nu
funderar hon på allt från teman
till vilka som ska medverka.
– Ja, vad tycker du, frågar hon.
Vem vill du ska spela revy? Ämnen
blir det nog inte så svårt med.
Så där efter ett kungabröllop och
just före ett riksdagsval. Det ska
bli roligt att regissera, det är nästan
min regidebut. Min dröm är
att få sätta upp Peter Pan – delvis
för att jag identifierar mig med
älvan Tingeling, jag är ju så där
elak och hastig.
Pia Johansson har en självklar
position på Stockholms stadsteater
även om hon, som hon säger,
aldrig haft något egentligt genombrott
utan segat sig uppåt.
Nu slipper hon små tråkiga roller
men, påpekar hon, ”jag har gjort
allt jag blivit erbjuden”.
– Det är samtalet med åskådarna
som är min
drivkraft, menar
hon. Vi har
en ny ung publik
i dag med
rätt många män
– det är kul. Vi
vill ju att stadsteatern
ska vara
en fritidsgård
och vardagsrum
med en bred repertoar
från
Shopping &
fucking till musikaler.
Vi ska
våga pröva allt. Poängen med att
spela musikal på en skattefinansierad
scen är vår breda
professionalitet och att biljettpriserna
blir överkomliga. Alla är
välkomna. Också våra grannar
tjejerna på Malmskillnadsgatan.
Hon vet vad hon talar om. Sent på
frusna lördagskvällar står några
medlemmar av katolska S:t Eugenia
församling, däribland Pia
Johansson, och delar ut kaffe till
de prostituerade. Hon nämner
det som en självklarhet, en bisak.
Och fortsätter: Jag är där som
människa.
Alldeles för sent rusar hon till
sin sminkning. För att åter bli Pia
Johansson, skådespelerskan som
är Stockholms stadsteater.
08-13 56 09, lars.ring@svd.se
Stockholms stadsteater,
19 februari. Pia Johansson är även
aktuell i Lärare för livet. Den 22
augusti har hon premiär på Revyn.
Jo du, nu ska
kärringen sjunga
också. Det är ju
rätt svår musik
men det ska nog
gå.
Pia Johansson om
musikalversionen av
M
Sommarnattens leende.