Stora kullar - Svenska Djurhälsovården

gris
Susanne Stjernelid, djurhälsoveterinär Linköping
susanne.stjernelid@svdhv.org
Susanne gick ut Veterinärhögskolan 1981 och jobbade
som distriktsveterinär fram till anställningen hos
SvDHV 2008.
Senaste nytt om
Svindysenteri
Under senare tid har flera länder haft stora
problem med svindysenteri till följd av att bakterien
som orsakar sjukdomen utvecklat resistens
mot flera viktiga antibiotika. Nya sätt att
hantera sjukdomen undersöks nu på flera håll
i världen. Nya fodermedel och bättre vacciner
kan bli alternativ till antibiotikabehandling.
Svindysenteri orsakar stora ekonomiska
förluster i många länder
Svindysenteri orsakas av bakterien Brachyspira hyodysenteriae. Sjukdomen
är spridd över stora delar av världen och orsakar ekonomiska förluster till
följd av ökad sjuklighet/dödlighet, stora medicinkostnader samt försämrad
tillväxt. Internationellt anges de ekonomiska förlusterna till motsvarande
50 kr per gris i smittade besättningar.
Symptomen härrör från de skador som bakterien orsakar i grovtarmen.
Blodig, slemmig diarré är ett vanligt, men inte nödvändigt symptom.
Ibland ses istället cementliknande avföring och i vissa fall är hög
dödlighet eller dålig tillväxt det mest påtagliga. I första hand uppträder
symptomen hos tillväxtgrisar och slaktgrisar.
På senare tid har stora problem uppstått till följd av att bakterien på
många håll blivit resistent mot flera antibiotika. Mycket möda läggs därför
ned på att hitta alternativa sätt att kontrollera sjukdomen.
I Sverige är situationen betydligt bättre till följd av en restriktiv antibiotikaanvändning
samt att vi länge praktiserat omgångsuppfödning
och haft sektionerade stallar. Dessutom görs provtagningar avseende
dysenteri två gånger per år i avels- och gyltproducerande besättningar.
Om dysenteri påvisas i en livsvins- eller smågrisproducerande besättning
måste denna saneras innan grisar åter kan försäljas/förmedlas. Vidare
görs smittspårning i de besättningar som levererat grisar till en besättning
där dysenteri konstaterats. SvDHVs certifierings- och smittspårningsprogram
har bidragit till att svindysenteri är en relativt ovanlig
sjukdom i Sverige idag.
Stress och olika fodermedel
kan påverka dysenteribakterien
På många håll i världen har svindysenteri i första hand kontrollerats
genom mer eller mindre rutinmässig medicinering. Men till följd av de
uppkomna resistensproblemen måste man nu söka efter nya sätt att hantera
sjukdomen.
Ett sätt är att minska stressen. Stresshormonet noradrenalin stimulerar
tillväxten av dysenteribakteriens nära släkting Brachyspira pilosicoli.
Troligen gäller detta även andra brachyspiraarter inklusive B. hyodysenteriae.
Det är därför, som alltid, viktigt att minska risken för stressutlöst
sjuklighet genom god hantering och väl anpassade miljöer för grisarna.
Ett annat sätt är att ge ett foder som hämmar dysenteribakterien. I
flera försök har man sett att vissa fodermedel kan hämma brachyspirabakterierna
genom att minska slemproduktionen i grovtarmen eller
genom att skapa en för bakterierna otrivsam tarmmiljö. Exempel på det
förstnämnda är till exempel dieter som till största delen består av kokt ris.
Denna diet ger låg slemproduktion i grovtarmen och minskar därför etableringen
av dysenteribakterier. Exempel på fodermedel som förändrar
den mikrobiella balansen i grovtarmen till nackdel för bakterien är cikoria,
lupin och sockerbeta. I nuläget är det varken ekonomiskt eller praktiskt
möjligt att framställa denna typ av foder kommersiellt. Men man tänker sig
att de nya kunskaperna gällande grovtarmens bakterieflora skulle kunna
användas vid utveckling av framtidens grisfoder.
Alternativ till antibiotikabehandling på gång
Att hitta ett alternativ till antibiotikabehandling kan vara ytterligare ett
sätt att hantera sjukdomen på. I Spanien studeras för närvarande effekten
av ett kommersiellt preparat innehållande substanser från vitlök.
Dessa substanser anses ha en antibiotikaliknande verkan. I laboratorieförsök
har de visat sig ha hämmande verkan på dysenteribakterierna.
Huruvida det fungerar ute i besättningarna är ännu inte vetenskapligt
studerat.
Vaccin mot dysenteri har funnits länge, men dessa har ofta varit av
begränsat värde för att kontrollera sjukdomen. I vissa länder använder
man ännu, med viss framgång, så kallade autogena vacciner. Med autogena
vacciner avses vacciner som framställts av bakteriestammar som
odlats fram från den enskilda besättningen.
Ett stort framsteg i detta sammanhang är att dysenteribakteriens genuppsättning
nyligen har kartlagts. Detta ger förhoppningar om att ett
verksamt vaccin inom några år skall kunna framställas kommersiellt.
Sammantaget händer det en hel del på dysenterifronten. Vikten av
ansvarsfull antibiotikaanvändning och god biosäkerhet får dock inte
glömmas bort.
6 www.svdhv.se