Utbildningspärm för politiskt förtroendevalda.pdf - Svenskt Vatten

Så renas avloppsvattnet
Schematiskt sett sker reningen av avloppsvattnet i tre steg. Här redovisas vanliga
lösningar, men det finns en stor variation på tekniska lösningar.
Mekanisk rening
Avloppsvattnet passerar oftast ett galler där större föremål och skräp, s.k. rens
avskiljs. Renset avvattnas och tas om hand separat. Vattnet rinner sedan vidare
genom ett sandfång där sand, kaffesump och andra tyngre partiklar avskiljs, de
sjunker till sandfångets botten. Grovreningen minskar risken för störningar och
slitage i den fortsatta processen. Sanden och de andra partiklarna pumpas bort
från sandfånget.
Biologisk rening
Avloppsvattnet innehåller organiska ämnen, som minskar syrehalten i sjöar och
vattendrag. Detta mäts som så kallad biologiskt syreförbrukande ämnen (svensk
förkortning BS och engelsk BOD). Avloppsvattnet innehåller även kväve, som
kan övergöda mottagande vattenområde (recipient). Därför måste avloppsvattnet
renas från dessa ämnen innan det släpps ut i en sjö eller annat vattenområde.
Reduktionen av syreförbrukande ämnen sker oftast under tillförsel av syre.
Under rätta förhållanden sker en kraftig tillväxt av svävande flockar av mikroorganismer.
Detta kallas aktivt slam. Denna så kallade aktivslammetod tillämpas
oftast vid större reningsverk med kvalificerad skötsel. Det är genom det aktiva
slammet som avloppsvattnet renas från organiska ämnen. Avloppsvattnet leds
sedan till sedimenteringsbassänger, där slammet från luftningen sjunker till botten.
Överskottsslam pumpas bort för slambehandling. En stor del av slammet
återförs som returslam till luftningsbassängerna och återgår i reningsprocessen
som aktivt slam.
En annan metod för biologisk rening är biofilmsprocesser, exempelvis biobäddar,
biorotorer och biofilm på suspenderade bärare. Biofilmsprocessen är robust
och ger stabil rening även vid störningar av mer än måttfull omfattning. Vid
mindre och medelstora verk är biobäddar och biorotorer med fastsittande mikroorganismer
vanliga. Dessa kräver oftast mindre skötsel och stabila, men vanligtvis
också något sämre reningsresultat än aktivt slam med optimal styrning.
Flik 7:2 •
Avlopp och miljö