Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen
Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen
Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Rapport<br />
Nr 1/12<br />
En rapport från Kemikalieinspektion<strong>en</strong><br />
www.kemi.se<br />
Bättre <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> för<br />
<strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö<br />
– rapport från ett regeringsuppdrag<br />
KEMIKALIEINSPEKTIONEN
Bättre <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> för<br />
<strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö<br />
– rapport från ett regeringsuppdrag
ISSN: 0284 -1185<br />
Best.nr. 361 034<br />
Sundbyberg, mars 2012<br />
Utgivare: Kemikalieinspektion<strong>en</strong>©<br />
Beställningsadress: CM-Grupp<strong>en</strong>, Box 11063, 161 11 Bromma<br />
Tel: 08-5059 33 35, fax 08-5059 33 99, e-post: kemi@cm.se<br />
Rapport<strong>en</strong> finns som nedladdningsbar pdf på www.kemikalieinspektion<strong>en</strong>.se<br />
Omslagsbild: Bild<strong>en</strong> föreställer <strong>EU</strong>-parlam<strong>en</strong>tets byggnad i Brssel och Hedvig<br />
sex månader.
Förord<br />
D<strong>en</strong>na rapport om <strong>EU</strong>-arbetet och annat internationellt arbete på kemikalieområdet har tagits<br />
fram <strong>en</strong>ligt ett uppdrag från regering<strong>en</strong>. Rapport<strong>en</strong> har utarbetats i <strong>en</strong> nära samverkan mellan<br />
flertalet c<strong>en</strong>trala myndigheter i Sverige som berörs av miljömålet Giftfri miljö. Samråd har<br />
också skett med näringsliv, konsum<strong>en</strong>t- och miljöorganisationer.<br />
För Kemikalieinspektion<strong>en</strong> är rapport<strong>en</strong> ett viktigt underlag för handlingsplan<strong>en</strong> för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong><br />
vardag, som myndighet<strong>en</strong> arbetar med på regering<strong>en</strong>s uppdrag. Rapport<strong>en</strong> är också tänkt som<br />
ett underlag för Miljömålsberedning<strong>en</strong> i arbetet med <strong>en</strong> ny strategi för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö. D<strong>en</strong><br />
innehåller ett stort antal förslag om hur <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> och andra internationella <strong>regler</strong> kan<br />
utvecklas och förbättras. Förhoppningsvis kan rapport<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> fungera som <strong>en</strong> översikt och <strong>en</strong><br />
uppslagsbok över det kemikaliearbete som bedrivs inom hela <strong>EU</strong>, och som inte bara omfattar<br />
det man traditionellt brukar beteckna som kemikalie<strong>regler</strong>.<br />
Huvudansvarig för arbetet med rapport<strong>en</strong> på Kemikalieinspektion<strong>en</strong> har varit chefsjurist<strong>en</strong><br />
Per Bergman.
Innehållsförteckning<br />
Sammanfattning ........................................................................................................ 9<br />
Summary .................................................................................................................. 18<br />
1 Uppdraget och dess g<strong>en</strong>omförande .......................................................... 28<br />
1.1 Allmänt .....................................................................................................................................28<br />
1.2 Avgränsningar ..........................................................................................................................28<br />
1.3 Rapport<strong>en</strong>s disposition .............................................................................................................30<br />
2 Hur <strong>regler</strong>as kemikalier och vad vill vi uppnå? ......................................... 30<br />
2.1 Vad <strong>regler</strong>as g<strong>en</strong>om kemikalie<strong>regler</strong>? .....................................................................................31<br />
2.1.1 Ämn<strong>en</strong>, blandningar, varor och avfall ......................................................................................31<br />
2.1.2 Reglering<strong>en</strong> av kemikalier ........................................................................................................32<br />
2.2 Sv<strong>en</strong>ska målsättningar för kemikaliepolitik<strong>en</strong> ..........................................................................33<br />
2.2.1 Miljömålet <strong>giftfri</strong> miljö med preciseringar och etappmål ...........................................................33<br />
2.2.2 Substitution och försiktighet i miljöbalk<strong>en</strong> ................................................................................35<br />
3 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om kemikalier .............................................................................. 35<br />
3.1 Allmänt om regelsystemet i <strong>EU</strong> ................................................................................................36<br />
3.2 Planerade översyner av regelverk<strong>en</strong> .......................................................................................37<br />
3.3 Handlingsplaner och annan policy-utveckling ..........................................................................38<br />
3.3.1 <strong>EU</strong>:s miljöhandlingsprogram ....................................................................................................38<br />
3.3.2 Strategin och handlingsplan<strong>en</strong> för hälsa och miljö ..................................................................39<br />
3.3.3 Resurseffektiviseringsstrategin ................................................................................................39<br />
3.3.4 Handlingsplan<strong>en</strong> för hållbar konsumtion och produktion samt <strong>en</strong> hållbar industripolitik .........40<br />
3.3.5 Kemikalier i framtida handlingsplaner? ....................................................................................40<br />
4 Det globala kemikaliearbetet ...................................................................... 41<br />
4.1 Allmänt om globalt arbete ........................................................................................................41<br />
4.2 <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om bindande globala konv<strong>en</strong>tioner .......................................................................42<br />
4.2.1 Existerande konv<strong>en</strong>tioner och <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> .................................................................................42<br />
4.2.2 Pågå<strong>en</strong>de förhandlingar om kvicksilver ...................................................................................43<br />
4.3 Andra globala över<strong>en</strong>skommelser ...........................................................................................43<br />
4.3.1 Globalt Harmoniserat System för klassificering och märkning ................................................43<br />
4.3.2 Globala kemikaliestrategin, SAICM .........................................................................................44<br />
4.4 Förslag till åtgärder på <strong>EU</strong>-nivå ...............................................................................................45<br />
5 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om allmänkemikalier .................................................................. 47<br />
5.1 Reach och CLP ........................................................................................................................47<br />
5.1.1 Innehållet i <strong>regler</strong>na och planerade översyner .........................................................................48<br />
5.1.2 Datakrav för lågvolymkemikalier ..............................................................................................51<br />
5.1.3 Några tillämpningsproblem med Reach ...................................................................................58<br />
5.1.4 Reach - förslag och allmänna slutsatser ..................................................................................60<br />
5.1.5 CLP – framtidsperspektiv .........................................................................................................64<br />
5.2 Arbetsmiljölagstiftning<strong>en</strong> ..........................................................................................................65<br />
5.2.1 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om arbetsmiljö .........................................................................................................65<br />
5.2.2 Sv<strong>en</strong>sk arbetsmiljölagstiftning ..................................................................................................65
5.3 Transport<strong>regler</strong> .........................................................................................................................68<br />
6 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om special<strong>regler</strong>ade kemikalier................................................. 69<br />
6.1 Bekämpningsmedel ..................................................................................................................69<br />
6.1.1 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om godkännande av bekämpningsmedel ................................................................69<br />
6.1.2 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om användning av bekämpningsmedel ...................................................................72<br />
6.1.3 Bekämpningsmedel – brister och utvecklingsbehov ................................................................74<br />
6.1.4 Behovet av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om användning av biocidprodukter ......................................................78<br />
6.2 Livsmedel inklusive förpackningar/material .............................................................................81<br />
6.2.1 Allmänt om livsmedelslagstiftning<strong>en</strong> ........................................................................................81<br />
6.2.2 G<strong>en</strong>omgång av relevant lagstiftning samt ev<strong>en</strong>tuellt pågå<strong>en</strong>de arbete av intresse för<br />
utredning<strong>en</strong> ..............................................................................................................................83<br />
6.2.2.1 Främmande ämn<strong>en</strong> ..................................................................................................................83<br />
6.2.2.2 Bekämpningsmedel ..................................................................................................................85<br />
6.2.2.3 Restsubstanser ........................................................................................................................86<br />
6.2.2.4 Tillsatser, <strong>en</strong>zymer och aromer ................................................................................................86<br />
6.2.2.5 Extraktionsmedel ......................................................................................................................88<br />
6.2.2.6 Material i kontakt med livsmedel ..............................................................................................89<br />
6.2.2.7 Dricksvatt<strong>en</strong> och naturligt mineralvatt<strong>en</strong> m.m. .........................................................................93<br />
6.2.2.8 Berikning m.m. .........................................................................................................................94<br />
6.2.2.9 Nya livsmedel ...........................................................................................................................95<br />
6.2.3 Områd<strong>en</strong> där ett behov av hanteringsåtgärder föreligger ........................................................95<br />
6.2.3.1 Material avsedda att komma i kontakt med livsmedel .............................................................96<br />
6.2.3.2 Främmande ämn<strong>en</strong> - miljökontaminanter ................................................................................96<br />
6.2.3.3 Dricksvatt<strong>en</strong>..............................................................................................................................97<br />
6.2.3.4 Metaller i barnmat ....................................................................................................................99<br />
6.2.3.5 Kombinationseffekter ...............................................................................................................99<br />
6.2.3.6 Nanomaterial ............................................................................................................................99<br />
6.2.3.7 Biocider som används i närhet<strong>en</strong> av, eller på djur för livsmedelsändamål eller i kontakt<br />
med livsmedel ........................................................................................................................100<br />
6.3 Läkemedel ..............................................................................................................................100<br />
6.3.1 Lagstiftning<strong>en</strong> i <strong>EU</strong> .................................................................................................................100<br />
6.3.2 Sv<strong>en</strong>sk lagstiftning .................................................................................................................104<br />
6.3.3 Brister och utvecklingsbehov .................................................................................................104<br />
6.3.4 Förslag till åtgärder ................................................................................................................110<br />
6.4 Kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter ...................................................................................114<br />
6.4.1 Innehållet i <strong>EU</strong>:s kosmetika<strong>regler</strong> ..........................................................................................114<br />
6.4.2 Brister och utvecklingsbehov .................................................................................................121<br />
6.4.3 Ändringsförslag ......................................................................................................................124<br />
6.5 Några andra special<strong>regler</strong>ade kemikalier ..............................................................................125<br />
6.5.1 VOC i färger och lacker m.m. .................................................................................................125<br />
6.5.2 Tvätt- och r<strong>en</strong>göringsmedel ...................................................................................................125<br />
6.5.3 Tatueringsfärger .....................................................................................................................125<br />
7 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om varor .................................................................................... 126<br />
7.1 Utgångspunkter ......................................................................................................................126<br />
7.2 Gällande <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om kemikalier i varor ..............................................................................127<br />
7.3 Ekodesigndirektivet – hur bör kemikalier i varor <strong>regler</strong>as? ....................................................130<br />
7.3.1 Innehållet i <strong>regler</strong>na ................................................................................................................130
7.3.2 Översyn<strong>en</strong> av ekodesigndirektivet .........................................................................................131<br />
7.3.3 Ekodesigndirektivets förhållande till andra <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om kemikalier .....................................132<br />
7.3.4 Ekodesign och informationskrav ............................................................................................135<br />
7.3.5 Slutsatser ...............................................................................................................................137<br />
7.4 Medicintekniska produkter .....................................................................................................137<br />
7.5 Byggprodukter ........................................................................................................................139<br />
7.5.1 Byggproduktdirektivet och -förordning<strong>en</strong> ...............................................................................139<br />
7.5.2 <strong>EU</strong>-gem<strong>en</strong>samma <strong>regler</strong> om byggprodukter? ........................................................................140<br />
7.5.3 Slutsatser ...............................................................................................................................140<br />
7.6 Kemikaliekrav på textilier, kläder och skor .............................................................................141<br />
7.6.1 Bakgrund ................................................................................................................................141<br />
7.6.2 Lagstiftning och andra åtgärder för att begränsa hälso- och miljöpåverkan ..........................144<br />
7.6.3 Förslag till åtgärder på <strong>EU</strong>-nivå .............................................................................................147<br />
7.7 Andra varu<strong>regler</strong> med kemikaliekrav .....................................................................................150<br />
7.7.1 Leksaksdirektivet och förhållandet till <strong>regler</strong>na om biocidprodukter ......................................151<br />
7.7.2 Farliga ämn<strong>en</strong> i elektrisk och elektronisk utrustning ..............................................................151<br />
7.8 Informationskrav om kemikalier i varor ..................................................................................152<br />
7.8.1 Bakgrund ................................................................................................................................152<br />
7.8.2 Vilka informationskrav finns i <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> i dag? ......................................................................154<br />
7.8.3 Hur kan informationskrav för varor utvecklas i <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na? ................................................156<br />
7.9 B<strong>en</strong>chmarking, miljömärkning, upphandlingskriterier ............................................................159<br />
7.10 Innebär <strong>EU</strong>-rätt<strong>en</strong> hinder för grön upphandling? ...................................................................161<br />
8 Bättre kontroll över farliga ämn<strong>en</strong> i miljön och i avfallsledet ................ 168<br />
8.1 Tillsyn, kretslopp, miljöövervakning och vatt<strong>en</strong><strong>regler</strong> ............................................................168<br />
8.2 Stärkt tillsyn i <strong>EU</strong> för bättre g<strong>en</strong>omförande och efterlevnad ..................................................168<br />
8.3 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om avfall ................................................................................................................171<br />
8.4 <strong>EU</strong>-strategi för <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp och <strong>en</strong> bättre samordning mellan<br />
avfalls-, produkt och kemikalielagstiftning<strong>en</strong>..........................................................................173<br />
8.5 Styrmedelsanalys förbättrar samordning<strong>en</strong> och för<strong>en</strong>klar <strong>regler</strong>na .......................................175<br />
8.5.1 Överväga att utöka antalet farliga ämn<strong>en</strong> som <strong>regler</strong>as i <strong>EU</strong>:s befintliga <strong>regler</strong> om<br />
produc<strong>en</strong>tansvar ....................................................................................................................178<br />
8.5.2 Överväga att utöka <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om produc<strong>en</strong>tansvar till att omfatta fler produkttyper ..........178<br />
8.5.3 Analysera hur <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om när avfall upphör att vara avfall (d.v.s kriterier för End of<br />
Waste) kan ta hänsyn till avfallets innehåll av farliga ämn<strong>en</strong> ................................................179<br />
8.6 Stärka <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om avfallsklassning när det gäller särskilt farliga ämn<strong>en</strong> ........................180<br />
8.7 Stärka <strong>regler</strong>na i Reach för återvunna ämn<strong>en</strong> .......................................................................181<br />
8.8 Bättre användaranpassad information om farliga ämn<strong>en</strong> i varor som vidareförmedlas till<br />
avfallsledet .............................................................................................................................182<br />
8.9 Säker destruktion av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> ...........................................................................183<br />
8.9.1 Verka för ökad kapacitet för avfallsförbränning och avfallsdestruktion hos parterna till<br />
Basel- och Stockholms-konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> ....................................................................................184<br />
8.9.2 Verka för att <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> följer upp hur medlemsländerna har g<strong>en</strong>omfört<br />
avfallsdirektivets artikel 16 om att verka för att lämplig behandlingskapacitet finns i <strong>EU</strong> ......185<br />
8.9.3 Överväg att komplettera <strong>regler</strong>na om gränsvärd<strong>en</strong> för POPs i avfall i <strong>EU</strong>:s POPsförordning<br />
...............................................................................................................................185<br />
8.10 Miljöövervakning och vatt<strong>en</strong>föror<strong>en</strong>ingar ...............................................................................186<br />
8.10.1 Tidigt id<strong>en</strong>tifiera källor till spridning och exponering av miljögifter .........................................186<br />
8.10.2 Höj kunskap<strong>en</strong> om POP-ämn<strong>en</strong> i yttre miljö som människor direkt och indirekt<br />
exponeras för .........................................................................................................................188
8.11 Utveckla <strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> av kemiska ämn<strong>en</strong> för att minska riskerna för eller via<br />
vatt<strong>en</strong>miljön ............................................................................................................................189<br />
9 Några övergripande frågor........................................................................ 192<br />
9.1 Nanomaterial ..........................................................................................................................192<br />
9.2 Hormonstörande ämn<strong>en</strong> ........................................................................................................194<br />
9.3 Kombinationseffekter .............................................................................................................196<br />
9.4 Fluorerade ämn<strong>en</strong> ..................................................................................................................198<br />
9.5 Kadmium ................................................................................................................................199<br />
9.6 Barn och kemikaliesäkerhet – behovet av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> .............................................................201<br />
10 Slutsatser: vad behöver bli bättre på <strong>EU</strong>-nivå? ...................................... 205<br />
10.1 Täcker <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na alla aspekter på <strong>giftfri</strong> miljö? ..................................................................205<br />
10.2 Är regelsystem<strong>en</strong> samordnade? ............................................................................................206<br />
10.3 Är skyddsnivån för hälsa och miljö lika hög i alla regelsystem? ............................................206<br />
10.4 Tänkbara prioriteringar i miljöhandlingsprogram och andra strategier ..................................207<br />
11 Konsekv<strong>en</strong>sanalys av förslag om kemikaliekrav på textilier ................. 209<br />
11.1.1 Konsekv<strong>en</strong>ser för företag .......................................................................................................209<br />
11.1.2 Konsekv<strong>en</strong>ser för konsum<strong>en</strong>ter .............................................................................................212<br />
11.1.3 Konsekv<strong>en</strong>ser för myndigheter ..............................................................................................212<br />
11.1.4 Konsekv<strong>en</strong>ser för människors hälsa och miljö .......................................................................213<br />
Bilaga 1: Regeringsuppdraget<br />
Bilaga 2: Förteckning över remissinstanser<br />
Bilaga 3: Kemikalier i textiler – listor och kriterier
Sammanfattning<br />
Uppdraget och rapport<strong>en</strong> (kap. 1)<br />
Kemikalieinspektion<strong>en</strong> (KemI) fick i juni 2011 ett uppdrag från regering<strong>en</strong> att tillsammans<br />
med åtta andra c<strong>en</strong>trala myndigheter göra <strong>en</strong> bred g<strong>en</strong>omgång av <strong>EU</strong>:s lagstiftning och andra<br />
styrmedel på <strong>EU</strong>-nivå med betydelse för kemikaliehantering. Rapport<strong>en</strong> är <strong>en</strong> redovisning av<br />
detta regeringsuppdrag. Avsikt<strong>en</strong> är att rapport<strong>en</strong> bl.a. ska kunna användas av<br />
Miljömålsberedning<strong>en</strong> i arbetet med ny strategi för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö. Under g<strong>en</strong>omförandet av<br />
uppdraget har vi tagit in synpunkter från näringsliv, konsum<strong>en</strong>t- och miljöorganisationer och<br />
andra berörda.<br />
Rapport<strong>en</strong> innehåller <strong>en</strong> g<strong>en</strong>omgång av <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> på ett tiotal områd<strong>en</strong> med<br />
anknytning till kemikaliekontroll<strong>en</strong> och miljömålet Giftfri miljö. Redogörels<strong>en</strong> för vilka<br />
<strong>regler</strong> som finns kompletteras med <strong>en</strong> analys av brister och utvecklingsbehov i <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na<br />
och förslag till vilka ändringar som kan vara aktuella och som bör drivas av Sverige. Vi har<br />
gjort <strong>en</strong> särskild g<strong>en</strong>omgång av vilka varu<strong>regler</strong> i <strong>EU</strong> som <strong>regler</strong>ar kemikalieaspekter.<br />
Rapport<strong>en</strong> innehåller förslag till nya <strong>regler</strong> på ett område (textilier). En särskild analys har<br />
vidare gjorts av de miljö<strong>regler</strong> inom Naturvårdsverkets ansvarsområde som anknyter till de<br />
<strong>regler</strong> som behandlar kemikalier. G<strong>en</strong>omgång<strong>en</strong> av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na kompletteras med <strong>en</strong><br />
redogörelse för det globala kemikaliearbetet.<br />
Vad behöver bli bättre på <strong>EU</strong>-nivå? (kap. 10)<br />
D<strong>en</strong> omfattande g<strong>en</strong>omgång som vi har gjort leder fram till några allmänna slutsatser om <strong>EU</strong><strong>regler</strong>na.<br />
En första fråga är om <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na täcker alla aspekter på <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö. För <strong>EU</strong><strong>regler</strong><br />
som är inriktade på miljöskydd (t.ex. avfalls<strong>regler</strong>) och som har karaktär<strong>en</strong> av<br />
minimi<strong>regler</strong> kan kompletteringar införas på nationell nivå, äv<strong>en</strong> om <strong>en</strong> <strong>regler</strong>ing på <strong>EU</strong>-nivå<br />
ofta är önskvärd. Kemikalie<strong>regler</strong> är dock ofta harmoniserade <strong>regler</strong> som inte lämnar utrymme<br />
för nationella åtgärder. <strong>EU</strong>:s regelverk om kemikalier är oerhört omfattande och har i stort sett<br />
förnyats helt under d<strong>en</strong> s<strong>en</strong>aste tioårsperiod<strong>en</strong>. Vi ser ändå att det finns luckor på några<br />
områd<strong>en</strong>. Reach är <strong>en</strong> bred kemikalie<strong>regler</strong>ing, m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> är inte anpassad för att hantera<br />
behovet av att analysera och åtgärda grupper av ämn<strong>en</strong>. <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om läkemedel är<br />
otillräckliga när det gäller miljöpåverkan. Vi anser också att det finns behov av särskilda<br />
<strong>regler</strong> om kemikalier i vissa typer av varor.<br />
Vi tycker att <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na borde samordnas bättre i några fall. D<strong>en</strong> största utmaning<strong>en</strong> ligger i<br />
att integrera kemikalie<strong>regler</strong>, varu<strong>regler</strong> och avfalls<strong>regler</strong> i ett livscykelperspektiv, och vi<br />
anser att det behövs <strong>en</strong> ny strategi inom <strong>EU</strong> för att åstadkomma detta. Vi har också försökt att<br />
bedöma om skyddsnivån för hälsa och miljö i de olika regelsystem<strong>en</strong> är jämförbar. Reglerna<br />
är separata och fungerar i separata organisatoriska strukturer, m<strong>en</strong> de bygger ändå på <strong>en</strong><br />
gem<strong>en</strong>sam grund när det gäller att bedöma faror och risker med kemikalier. Äv<strong>en</strong> om vi inte<br />
har kunnat göra <strong>en</strong> detaljerad jämförelse när det gäller skyddsnivåer, kan man dock konstatera<br />
att det finns problem när <strong>regler</strong>na inte uppdateras tillräckligt ofta med hänsyn till ny kunskap<br />
om risker och utveckling<strong>en</strong> av säkrare alternativ. Detta är ett tydligt problem i fråga om <strong>EU</strong><strong>regler</strong>na<br />
om kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter.<br />
D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska målsättning<strong>en</strong> är att så långt det är möjligt fasa ut användning<strong>en</strong> av särskilt<br />
farliga ämn<strong>en</strong>, både som kemiska produkter och i varor. Det gäller bl.a. ämn<strong>en</strong> som kan ge<br />
cancer eller påverka arvsmassan eller fortplantning<strong>en</strong> (CMR-ämn<strong>en</strong>) och ämn<strong>en</strong> som är<br />
långlivade i miljön och ansamlas i levande organismer (PB-ämn<strong>en</strong>). Det sv<strong>en</strong>ska synsättet när<br />
det gäller dessa ämn<strong>en</strong> har fått ett allt större g<strong>en</strong>omslag i <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>, t.ex. Reach och<br />
9
ekämpningsmedels<strong>regler</strong>, m<strong>en</strong> tillämpas inte lika tydligt på andra områd<strong>en</strong>. Äv<strong>en</strong><br />
substitutionsprincip<strong>en</strong>, dvs. att farliga ämn<strong>en</strong> så långt det är möjligt ska ersättas med säkrare<br />
alternativ, får ett allt bredare g<strong>en</strong>omslag i <strong>EU</strong>:s kemikalie<strong>regler</strong>.<br />
Miljöhandlingsprogram, strategier och översyner (kap. 3.4, kap. 10)<br />
Under d<strong>en</strong> s<strong>en</strong>aste 10-årsperiod<strong>en</strong> har i stort sett hela det existerande regelverket inom <strong>EU</strong><br />
förnyats när det gäller kemiska produkter. Detta gäller såväl allmänkemikalier (Reach och<br />
CLP) som special<strong>regler</strong>ade kemikalier (bekämpningsmedel , livsmedel, kosmetika,<br />
läkemedel) och kemikalier i varor (elektronik, leksaker osv.). Trots dessa reformer sker<br />
fortfarande <strong>en</strong> ständig utveckling av <strong>regler</strong>na. Ofta innehåller rättsakterna bestämmelser som<br />
anger att vissa frågor ska ses över vid <strong>en</strong> viss tidpunkt och att kommission<strong>en</strong> ska utarbeta<br />
rapporter som underlag för översyn<strong>en</strong>. Vissa frågor (t.ex. nanomaterial) behandlas i särskilda<br />
strategier, där utveckling<strong>en</strong> på området ska avrapporteras av kommission<strong>en</strong>. Under de<br />
närmaste år<strong>en</strong> kommer därför ett stort antal kemikalie<strong>regler</strong> upp på dagordning<strong>en</strong>.<br />
Dessutom arbetar man i <strong>EU</strong> med övergripande strategier som är av stor betydelse för<br />
policyutveckling<strong>en</strong> på området på längre sikt. Kommission<strong>en</strong> ska ta fram ett förslag till nytt<br />
miljöhandlingsprogram för <strong>EU</strong>. De tidigare programm<strong>en</strong> har haft stor betydelse för<br />
utveckling<strong>en</strong> av kemikalie<strong>regler</strong>na. Kommission<strong>en</strong>s viktigaste politiska initiativ som anknyter<br />
till kemikalieområdet är resurseffektiviseringsstrategin, dvs. färdplan<strong>en</strong> för ett resurseffektivt<br />
Europa. Färdplan<strong>en</strong> har <strong>en</strong> långsiktig inriktning m<strong>en</strong> innehåller ett antal delmål (milstolpar)<br />
som ska uppnås till år 2020. I det livscykelperspektiv som färdplan<strong>en</strong> bygger på ingår att<br />
begränsa användning<strong>en</strong> av farliga ämn<strong>en</strong> och att utveckla <strong>en</strong> grön kemi samt <strong>en</strong> utvidgad<br />
återvinning av avfall.<br />
Vi anser att de översynstillfäll<strong>en</strong> av kemikalie<strong>regler</strong> som inträffar de närmaste år<strong>en</strong> måste<br />
utnyttjas av Sverige för att lägga fram förslag till förbättringar. Vi id<strong>en</strong>tifierar ett antal sådana<br />
tillfäll<strong>en</strong> i rapport<strong>en</strong>. Dessutom bör vissa övergripande utvecklingsbehov lyftas fram i<br />
samband med g<strong>en</strong>omförandet av färdplan<strong>en</strong> för ett resurseffektivt Europa och det nya<br />
miljöhandlingsprogrammet. Vi föreslår att dessa övergripande frågeställningar ska tas upp i<br />
sådana sammanhang:<br />
• Utvidga lagstiftning<strong>en</strong> om läkemedel och GMP-krav för att hantera miljöaspekter på<br />
läkemedel (kap. 6.3).<br />
• Införa begränsningar och informationskrav om kemikalier i textilier (kap. 7.6).<br />
• Ta initiativ till <strong>en</strong> strategi för bättre miljöinformation (kap 7.8)<br />
• Ta initiativ till <strong>en</strong> strategi i <strong>EU</strong> för resurseffektiva kretslopp fria från farliga ämn<strong>en</strong> (kap<br />
8.4)<br />
• Utveckla tillsyn<strong>en</strong> inom <strong>EU</strong> (kap 8.2)<br />
• Utveckla miljöövervakning<strong>en</strong> på <strong>EU</strong>-nivå (kap. 8.10)<br />
• Analys på <strong>EU</strong>-nivå av samverkan mellan ramdirektivet för vatt<strong>en</strong> och annan relevant<br />
lagstiftning (kap 8.11)<br />
• Ny <strong>EU</strong>-strategi för fluorerade ämn<strong>en</strong> (kap 9.4).<br />
Några övergripande frågor (kap. 9)<br />
Det finns några övergripande frågeställningar som diskuteras mycket i <strong>EU</strong> och som berör<br />
flera olika typer av lagstiftningar.<br />
I fråga om nanomaterial finns det stort behov att förbättra kunskap<strong>en</strong> både om vilka material<br />
som används och faktiskt finns i varor på marknad<strong>en</strong> och material<strong>en</strong>s ev<strong>en</strong>tuella hälso- eller<br />
miljöskadliga eg<strong>en</strong>skaper. Det pågår ett arbete inom OECD med utveckling av testmetoder.<br />
10
Frågan behandlas i <strong>EU</strong>:s vet<strong>en</strong>skapliga kommittéer, där det bl.a. sker <strong>en</strong> utvärdering av UVfilter<br />
med nanoeg<strong>en</strong>skaper som används i solskyddsprodukter. En preliminär definition av<br />
begreppet nanomaterial har tagits fram av kommission<strong>en</strong>. Under år 2012 kommer<br />
kommission<strong>en</strong> att följa upp <strong>en</strong> tidigare rapport om <strong>regler</strong>ingsaspekter på nanomaterial. När<br />
det gäller <strong>en</strong> allmän bedömning av ev<strong>en</strong>tuella risker med nanomaterial anser vi att Reach är<br />
otillräcklig, och Reach kan inte heller användas för att få bred kunskap om vilka produkter<br />
med nanomaterial som finns på marknad<strong>en</strong>. Vi anser därför att Sverige bör stödja <strong>en</strong><br />
utveckling i <strong>EU</strong> av särskilda <strong>regler</strong> om nanomaterial som ett komplem<strong>en</strong>t till Reach.<br />
Risker med hormonstörande ämn<strong>en</strong> har diskuterats i <strong>EU</strong> sedan 1990-talet, m<strong>en</strong> det finns<br />
fortfarande ett stort behov av kunskapsutveckling på området. Det är viktigt att arbeta för att<br />
de kunskaper som ändå har tagits fram, t.ex. i form av nya testmetoder, får ett g<strong>en</strong>omslag i<br />
<strong>EU</strong>:s lagstiftning. Sv<strong>en</strong>ska eller nordiska initiativ kan avse riskhantering av särskilda grupper<br />
av ämn<strong>en</strong> med misstänkta hormonstörande eg<strong>en</strong>skaper, utveckling och validering av<br />
testmetoder och underlag för komplettering av kandidatförteckning<strong>en</strong> för tillståndsprövning i<br />
Reach. I <strong>en</strong>lighet med miljömålsberedning<strong>en</strong>s förslag till etappmål bör vi arbeta för att<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong> betraktas som särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i alla <strong>EU</strong>:s regelverk.<br />
<strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na är dåliga på att hantera kombinationseffekter, dvs. risker som uppstår när flera<br />
olika kemikalier samverkar i miljön. Sverige initierade <strong>en</strong> diskussion om frågan under<br />
ordförandeskapet i <strong>EU</strong> år 2009, och kommission<strong>en</strong> kommer med <strong>en</strong> rapport under år 2012. En<br />
utvecklad och harmoniserad metodik för att hantera kombinationseffekter vid riskbedömning<br />
är viktig bl.a. för utveckling<strong>en</strong> av Reach. Frågan om kombinationseffekter är dock mycket<br />
stor och komplex och hänger samman med hur olika lagstiftningar samverkar när det gäller att<br />
hantera risker i miljön.<br />
Vissa fluorerade ämn<strong>en</strong> (PFAS) har fått <strong>en</strong> mycket stor spridning i samhället och ingår i <strong>en</strong><br />
mängd konsum<strong>en</strong>tprodukter. Några av ämn<strong>en</strong>a är extremt långlivade i miljön och <strong>en</strong> del är<br />
bioackumulerande och giftiga. Några är förbjudna eller strängt begränsade (PFOS och<br />
PFOA). Andra varianter hittas dock i miljön och i blod hos människa. Halterna ökar äv<strong>en</strong> om<br />
de fortfarande är ganska låga. Kunskaperna om ev<strong>en</strong>tuella farliga eg<strong>en</strong>skaper hos ämn<strong>en</strong>a är<br />
ibland mycket dåliga. Vi anser att det finns <strong>en</strong> risk för allvarliga långsiktiga problem om dessa<br />
stabila ämn<strong>en</strong> visar sig ha i dag okända farliga eg<strong>en</strong>skaper, när de redan är så spridda i miljön<br />
och visar t<strong>en</strong>d<strong>en</strong>ser till stigande halter, som dessutom kan tänkas öka om ämn<strong>en</strong>a får <strong>en</strong> ökad<br />
användning. Kunskap<strong>en</strong> om fluorerade ämn<strong>en</strong> ökar g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> omfattande ny forskning, och<br />
Australi<strong>en</strong>, USA och Canada har tagit fram särskilda handlingsplaner för att analysera läget<br />
och bedöma ev<strong>en</strong>tuella risker. Vi anser att äv<strong>en</strong> <strong>EU</strong> som <strong>en</strong> prioriterad fråga behöver ta fram<br />
<strong>en</strong> handlingsplan för fluorerade ämn<strong>en</strong>.<br />
Exponering<strong>en</strong> för kadmium har ånyo id<strong>en</strong>tifierats som ett folkhälsoproblem, både i Sverige<br />
och <strong>en</strong>ligt bedömningar som gjorts av <strong>EU</strong>:s livsmedelsmyndighet. Åtgärder för att minska<br />
exponering<strong>en</strong> av kadmium diskuteras nu i Sverige. Kadmium är dock äv<strong>en</strong> ett europeiskt<br />
problem, och det finns skäl att överväga om Sverige ska driva att <strong>EU</strong> ska ta fram <strong>en</strong> ny<br />
kadmiumstrategi.<br />
Barn och kemikaliesäkerhet (kap. 9)<br />
Barn och unga individer kan vara mer sårbara än vuxna vid kemikalieexponering. Det finns<br />
inte någon <strong>en</strong>hetlig metodik i <strong>EU</strong> som beskriver hur risker för barn ska bedömas, utöver d<strong>en</strong><br />
som används för vuxna individer. Det finns dock många <strong>regler</strong> på specialområd<strong>en</strong> som är<br />
inriktade på att skydda barn, t.ex. på livsmedelsområdet. Brist<strong>en</strong> på <strong>en</strong> utvecklad metodik<br />
beträffande påverkan på barn är dock ett problem när regelsystem<strong>en</strong> kräver att industrin ska<br />
bedöma riskerna på eget ansvar, som t.ex. i Reach. Det behövs förbättrade <strong>regler</strong> och<br />
11
vägledningar i Reach som avser kemikaliepåverkan på barn och som kan omfatta testmetoder,<br />
teststrategier och riskbedömningsmetodik.<br />
Vi anser att kemikaliekrav på <strong>EU</strong>-nivå behövs när det gäller varukategorier som barn kommer<br />
i kontakt med och där exponering för farliga kemikalier kan förekomma. Vi har id<strong>en</strong>tifierat<br />
textilier som ett sådant område och föreslår att särskilda kemikalie<strong>regler</strong> införs för d<strong>en</strong>na<br />
varugrupp.<br />
Vi anser att Sverige bör driva i <strong>EU</strong> att <strong>en</strong> bred grupp hälsofarliga ämn<strong>en</strong> inte ska förekomma i<br />
produkter som barn kommer i kontakt med. Detta gäller särskilt farliga ämn<strong>en</strong>, där<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong> bör inräknas, m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> t.ex. allergiframkallande ämn<strong>en</strong>. Existerande<br />
gränsvärd<strong>en</strong> för bly i leksaker måste sänkas kraftigt med hänsyn till nya vet<strong>en</strong>skapliga rön.<br />
Reach och CLP (kap. 5.1)<br />
Reach är <strong>en</strong> ny och omfattande <strong>EU</strong>-förordning som <strong>regler</strong>ar kemikalier för allmänt bruk. D<strong>en</strong><br />
behandlar industrins ansvar för att g<strong>en</strong>om registreringar ta fram grundläggande kunskap och<br />
riskbedöma kemikalier, m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> myndigheternas fördjupade utvärdering av prioriterade<br />
ämn<strong>en</strong>. Regler finns om information till användare och om riskhantering g<strong>en</strong>om<br />
tillståndsprövning och begränsningsbeslut. D<strong>en</strong> andra stora förordning<strong>en</strong>, CLP, innehåller<br />
kriterierna för klassificering av farliga kemikalier och märkningskrav.<br />
Reach har <strong>en</strong> allmän inriktning som stämmer väl över<strong>en</strong>s med sv<strong>en</strong>ska prioriteringar, t.ex. när<br />
det gäller industrins ansvar, målet att fasa ut särskilt farliga ämn<strong>en</strong> och tillämpning<strong>en</strong> av<br />
substitutionsprincip<strong>en</strong>. Lagstiftning<strong>en</strong> är ny, och <strong>en</strong> grundläggande målsättning måste vara att<br />
se till att d<strong>en</strong> får <strong>en</strong> effektiv tillämpning. En hög kvalitet på industrins registreringar är<br />
grundläggande för regelsystemet ska fungera. Vi föreslår att kemikaliemyndighet<strong>en</strong> (ECHA)<br />
ska få i uppdrag att ta fram <strong>en</strong> särskild rapport om hur grundläggande krav uppfylls i<br />
registreringarna, t.ex. vad gäller informationskrav (testdata), riskbedömning<strong>en</strong> av olika<br />
användningsområd<strong>en</strong> och bedömning<strong>en</strong> av miljö- och hälsorisker i samband med<br />
avfallshantering.<br />
Det finns luckor och brister i Reach, och vi pekar på vad vi tycker är de viktigaste<br />
utvecklingsbehov<strong>en</strong>:<br />
• Informationskrav<strong>en</strong> för kemikalier som hanteras i låga volymer är helt otillräckliga. Vi<br />
föreslår att Sverige ska driva frågan om förbättringar av krav<strong>en</strong> inför d<strong>en</strong> registrering av<br />
ca 20 000 ämn<strong>en</strong> som ska ske år 2018. Förbättring<strong>en</strong> ska inriktas på att prioritera ämn<strong>en</strong> i<br />
grupp<strong>en</strong> som behöver testas vidare, inte på g<strong>en</strong>erella nya datakrav för alla ämn<strong>en</strong>. På sikt<br />
måste också ett krav på riskbedömning (kemikalisäkerhetsrapport) gälla för<br />
lågvolymämn<strong>en</strong>.<br />
• Reach är inriktad på <strong>en</strong>skilda ämn<strong>en</strong> och inte anpassad för att hantera grupper av ämn<strong>en</strong>,<br />
som t.ex. nanomaterial. Vi anser att Reach på sikt måste utvecklas på d<strong>en</strong> punkt<strong>en</strong>.<br />
• G<strong>en</strong>om Reach byggs <strong>en</strong> oerhört omfattande databas upp med kunskaper om kemikalier.<br />
Mycket av information<strong>en</strong> blir off<strong>en</strong>tlig, m<strong>en</strong> det behövs också <strong>en</strong> bearbetad, strukturerad<br />
och mer lättillgänglig information, som användare, konsum<strong>en</strong>ter och avfallshanterare kan<br />
ta till sig och dra nytta av.<br />
Vi pekar också på d<strong>en</strong> mycket starka internationella utveckling<strong>en</strong> mot <strong>en</strong> ”ny toxikologi”. En<br />
grundtanke med d<strong>en</strong>na är att ersätta testning som innebär djurförsök med andra metoder, m<strong>en</strong><br />
åtminstone i USA är inriktning<strong>en</strong> mycket bredare och syftar allmänt till <strong>en</strong> ny och effektivare<br />
metodik för att utvärdera farliga eg<strong>en</strong>skaper hos kemikalier. På sikt kan d<strong>en</strong>na utveckling få<br />
mycket stor betydelse för Reach, och vi anser att <strong>EU</strong> och äv<strong>en</strong> Sverige måste <strong>en</strong>gagera sig i<br />
d<strong>en</strong>na utveckling i högre grad än vad man gör i dag.<br />
12
Bekämpningsmedel (kap. 6.1)<br />
<strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om godkännande av bekämpningsmedel är helt nya i <strong>EU</strong>. Förordning<strong>en</strong> om<br />
växtskyddsmedel kom år 2009 och d<strong>en</strong> nya förordning<strong>en</strong> om biocidprodukter är i princip klar<br />
m<strong>en</strong> inte publicerad när detta skrivs. Reglerna ligger mycket nära sv<strong>en</strong>ska prioriteringar under<br />
miljömålet Giftfri miljö. D<strong>en</strong> stora utmaning<strong>en</strong> ligger i att få det tekniskt komplicerade<br />
regelverket att fungera effektivt <strong>en</strong>ligt vad som är avsett. Vi tycker att Sverige i framtid<strong>en</strong> bör<br />
verka för att <strong>regler</strong>na för<strong>en</strong>klas när så är möjligt. I fråga om växtskyddsmedel bör <strong>regler</strong>na<br />
tillämpas så att fysikaliskt verkande medel inte behöver prövas särskilt.<br />
<strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om användning av bekämpningsmedel finns i fråga om växtskyddsmedel m<strong>en</strong> inte i<br />
fråga om biocidprodukter. Vi tycker att gem<strong>en</strong>samma <strong>regler</strong> behövs för användning<strong>en</strong> av<br />
biocidprodukterna, bl.a. på grund av att användning<strong>en</strong> har <strong>en</strong> nära anknytning till<br />
godkännandeprövning<strong>en</strong>. En översyn av frågan äger rum år 2015 då kommission<strong>en</strong> ska lämna<br />
<strong>en</strong> rapport. Vi bör stödja kommission<strong>en</strong> i arbetet med översyn<strong>en</strong>.<br />
Livsmedel (kap. 6.2)<br />
<strong>EU</strong> har <strong>en</strong> mycket omfattande lagstiftning om livsmedel och material i kontakt med<br />
livsmedel, som är av stor betydelse för hantering<strong>en</strong> av risker med kemikalier. <strong>EU</strong>:s<br />
livsmedelsmyndighet (EFSA) spelar <strong>en</strong> viktig roll på området.<br />
Vi id<strong>en</strong>tifierar sju frågeställningar där det finns ett behov av ytterligare åtgärder på<br />
livsmedelsområdet:<br />
• Det finns ett behov att se över förpackningsmaterial för livsmedel, t.ex. papper, bl.a. med<br />
hänsyn till förekomst av tryckfärgskompon<strong>en</strong>ter, perfluorerade ämn<strong>en</strong> och mineralolja.<br />
Gränsvärdet för bly i keramikglasyrer behöver sänkas.<br />
• Vissa främmande ämn<strong>en</strong> i livsmedel är i dag o<strong>regler</strong>ade, och det finns behov av<br />
ytterligare riskvärdering och ev<strong>en</strong>tuell riskhantering. Exempel på detta är perfluorerade<br />
ämn<strong>en</strong> och bromerade flamskyddsmedel.<br />
• Det saknas <strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå om material i kontakt med dricksvatt<strong>en</strong>. Det finns också ett<br />
behov att se över <strong>regler</strong> om metaller i dricksvatt<strong>en</strong>.<br />
• Gränsvärd<strong>en</strong> för metaller i barnmat behöver ses över, och Livsmedelsverket arbetar med<br />
d<strong>en</strong> frågan.<br />
• Det finns ett behov av att på ett bättre sätt beakta kombinationseffekter.<br />
• Det finns ett behov av ökad kunskap om nanomaterial.<br />
• I tillämpning<strong>en</strong> av de nya <strong>regler</strong>na om biocidprodukter behöver hänsyn tas till ev<strong>en</strong>tuella<br />
risker för människors hälsa om biocidprodukt<strong>en</strong> används i närhet<strong>en</strong> av, eller på djur för<br />
livsmedelsändamål eller i kontakt med livsmedel.<br />
Läkemedel (kap. 6.3)<br />
Läkemedel är <strong>en</strong> kategori av kemiska produkter som omfattas av <strong>en</strong> <strong>EU</strong>-lagstiftning som är<br />
harmoniserad i stora delar. D<strong>en</strong> allmänna kemikalielagstiftning<strong>en</strong> (Reach osv.) gäller i<br />
huvudsak inte för läkemedel. Det finns <strong>en</strong> stor oro för effekterna av läkemedelssubstanser<br />
som kommer ut i miljön, t.ex. vad gäller utveckling<strong>en</strong> av antibiotikaresist<strong>en</strong>s och påverkan<br />
från hormonstörande ämn<strong>en</strong>. I fråga om läkemedels påverkan på miljön finns det dock ett<br />
antal brister i <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong>, brister som har behandlats i flera utredningar från<br />
Läkemedelsverket och Naturvårdsverket. Dessa brister kan sammanfattas <strong>en</strong>ligt följande:<br />
• De miljöriskbedömningar som numera görs på läkemedel innan de godkänns måste<br />
förbättras och utvecklas. Äv<strong>en</strong> läkemedel med äldre godkännand<strong>en</strong> (före 2005) behöver<br />
miljöriskbedömas.<br />
13
• Miljöaspekter måste kunna beaktas vid d<strong>en</strong> risk/nyttabedömning som görs i samband<br />
med godkännande av läkemedel. En sådan hänsyn kan <strong>en</strong>ligt dag<strong>en</strong>s <strong>regler</strong> <strong>en</strong>dast tas för<br />
veterinärmedicinska läkemedel, m<strong>en</strong> behövs äv<strong>en</strong> för humanläkemedel. Om miljörisker<br />
får vägas in i bedömning<strong>en</strong> kan d<strong>en</strong> behöriga läkemedelsmyndighet<strong>en</strong> ställa<br />
miljörelaterade krav för att minska miljöpåverkan, t.ex. begränsningar som ska iakttas vid<br />
användning<strong>en</strong> av läkemedlet.<br />
• I <strong>en</strong>lighet med förslag från Läkemedelsverket bör <strong>regler</strong> införas inom <strong>EU</strong> för att motverka<br />
utsläpp av miljöskadliga läkemedelsubstanser vid tillverkning av läkemedel. Ett arbete<br />
bör inledas för att prioritera vilka ämn<strong>en</strong> som behöver <strong>regler</strong>as. G<strong>en</strong>om att anknyta dessa<br />
<strong>regler</strong> till befintliga <strong>regler</strong> om god tillverkningssed (GMP) kan de <strong>en</strong>ligt<br />
Läkemedelsverkets bedömning få g<strong>en</strong>omslag äv<strong>en</strong> i länder utanför <strong>EU</strong>.<br />
Ramdirektivet för vatt<strong>en</strong> är <strong>en</strong> viktig <strong>EU</strong>-lagstiftning när det gäller hantering av miljörisker i<br />
vatt<strong>en</strong>miljön. Enligt ett nytt förslag ska tre ämn<strong>en</strong> som förekommer i läkemedel betraktas som<br />
prioriterade ämn<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt vatt<strong>en</strong>direktivet för åtgärder när de förekommer i vatt<strong>en</strong>miljön. Det<br />
är viktigt att följa hantering<strong>en</strong> av detta förslag. Utom anknytning<strong>en</strong> till vatt<strong>en</strong>direktivet finns<br />
det <strong>en</strong> koppling till <strong>EU</strong>:s allmänna strategi för hormonstörande ämn<strong>en</strong> och diskussion<strong>en</strong><br />
kombinationseffekter, som vi också behandlar i rapport<strong>en</strong>.<br />
Kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter (kap. 6.4)<br />
<strong>EU</strong>:s kosmetika<strong>regler</strong> har nylig<strong>en</strong> uppdaterats och finns i <strong>en</strong> ny förordning. Lagstiftning<strong>en</strong> är<br />
harmoniserad och gäller hälsoaspekter på produkterna. I <strong>regler</strong>na finns utförliga listor över<br />
ämn<strong>en</strong> som inte får förekomma i produkterna och ämn<strong>en</strong> som får användas med<br />
begränsningar eller villkor. Särskilda förteckningar över vilka ämn<strong>en</strong> som får användas finns<br />
för färgämn<strong>en</strong>, konserveringsmedel och solfilter (UV-filter). Det finns utförliga krav på<br />
märkning av produkterna med innehållsdeklarationer.<br />
Kosmetika<strong>regler</strong>na är inriktade på att skydda konsum<strong>en</strong>terna från hälsorisker, m<strong>en</strong> <strong>regler</strong>na<br />
tar inte upp miljöaspekter på användning av kosmetika. Miljöaspekter kan t.ex. finnas på<br />
användning<strong>en</strong> av färgämn<strong>en</strong>, konserveringsmedel och solfilter. Vi föreslår därför att Sverige<br />
ska arbeta för att utreda hur miljöaspekterna ska kunna hanteras g<strong>en</strong>om Reach, för att man ska<br />
kunna få fram mer data om miljörisker för kosmetikaingredi<strong>en</strong>ser.<br />
Det finns omfattande detalj<strong>regler</strong> för hur ämn<strong>en</strong> får användas som kosmetikaingredi<strong>en</strong>ser,<br />
m<strong>en</strong> vissa ämnes<strong>regler</strong> bygger på föråldrade kunskaper om hälsorisker. Vi föreslår att Sverige<br />
verkar för att fastställa <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om regelbund<strong>en</strong> omvärdering av säkerhet<strong>en</strong> för ämn<strong>en</strong> som<br />
<strong>regler</strong>as i <strong>EU</strong>:s kosmetikaförordning.<br />
Användning av s<strong>en</strong>sibiliserande ämn<strong>en</strong> i kosmetika bör ytterligare begränsas. Det behövs<br />
också <strong>en</strong> lista över godkända ämn<strong>en</strong> i hårfärgningsmedel och ytterligare arbete med<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong>.<br />
Regler om Kemikalier i varor (kap. 7.1 – 7.7)<br />
<strong>EU</strong>:s regelverk när det gäller kemikalier i varor är komplext och svåröverskådligt. De<br />
allmänna kemikalie<strong>regler</strong>na (Reach) har betydelse äv<strong>en</strong> på varuområdet.<br />
Produktsäkerhetsdirektivet är tillämpligt när det gäller hälsorisker från kemikalier i varor.<br />
Ekodesigndirektivet har hittills inriktats på <strong>en</strong>ergieffektivitet, m<strong>en</strong> kan i framtid<strong>en</strong> i högre<br />
grad <strong>regler</strong>a äv<strong>en</strong> andra designparametrar som kemikalier. Dessutom finns det ett stort antal<br />
rättakter som behandlar särskilda varukategorier, som elektronik, leksaker, förpackningar,<br />
fordon osv.<br />
14
Det pågår <strong>en</strong> diskussion om att utvidga tillämpningsområdet för ekodesigndirektivet, som i<br />
dag bara tillämpas för <strong>en</strong>ergirelaterade varor. Äv<strong>en</strong> om <strong>en</strong> sådan utvidgning kan vara<br />
motiverad allmänt sett, är direktivet knappast lämpat för att hantera krav som rör<br />
kemikalieinnehåll. Vi anser att det finns ett behov av kemikaliekrav när det gäller ett antal<br />
varukategorier, som bör <strong>regler</strong>as i särskilda rättsakter i <strong>EU</strong>. Särskilt gäller detta om <strong>en</strong>skilda<br />
riskerar att exponeras, särskilt barn, eller om <strong>regler</strong> behövs för avfallshantering<strong>en</strong> ur ett<br />
kretsloppsperspektiv. En del sådana <strong>regler</strong> finns, m<strong>en</strong> de behöver utvecklas. Exempel är<br />
elektronik och leksaker. Vi föreslår att Sverige ska verka för <strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå som ställer<br />
<strong>en</strong>hetliga krav på kemikalier i textilier, som delvis kan ersätta de kriterier i miljömärkningar<br />
och frivilliga begränsningslistor som i praktik<strong>en</strong> har <strong>en</strong> mycket bred tillämpning i Sverige.<br />
Informationskrav om kemikalier i varor (kap. 7.8)<br />
En sv<strong>en</strong>sk prioritering i arbetet för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö är att förbättra information<strong>en</strong> om farliga<br />
ämn<strong>en</strong> som ingår i varor. Ett allmänt informationskrav för särskilt farliga ämn<strong>en</strong> finns i<br />
Reach. Vi pekar på behovet att komplettera kandidatlistan i Reach, som ligger till grund för<br />
informationskravet. I övrigt bör <strong>en</strong> utveckling av informationskrav<strong>en</strong> inriktas på de särskilda<br />
varudirektiv<strong>en</strong>. Det globala kemikaliesamarbetet (SAICM) har fokuserat på<br />
informationsfrågan och är viktigt i sammanhanget.<br />
Miljömärkning och grön upphandling (kap. 7.8 – 7.9)<br />
<strong>EU</strong> och kommission<strong>en</strong> har <strong>en</strong> fortsatt stark inriktning mot att utveckla mjuka styrmedel, som<br />
kriterier för miljömärkning och grön upphandling. Det är viktigt att Sverige fortsatt deltar i<br />
detta arbete, där sv<strong>en</strong>ska och nordiska kriterier ofta har fungerat som förebilder.<br />
Det finns <strong>en</strong> mycket stark prioritering inom <strong>EU</strong> och hos kommission<strong>en</strong> att använda grön<br />
upphandling som ett styrinstrum<strong>en</strong>t på miljöområdet. Detta gäller både klimataspekter och<br />
andra miljöaspekter, som kemikalier. I Sverige pågår <strong>en</strong> viss diskussion om utrymmet för<br />
grön upphandling, och sak<strong>en</strong> behandlas av <strong>en</strong> utredning. Det är viktigt att det inte finns några<br />
oklarheter om möjlighet<strong>en</strong> att tillämpa grön upphandling, t.ex. med stöd av<br />
upphandlingskriterier.<br />
Stärkt tillsyn (kap. 8.2)<br />
Vi har inte kunnat göra <strong>en</strong> fullständig g<strong>en</strong>omgång av tillsyns<strong>regler</strong> på alla sakområd<strong>en</strong> som<br />
tas upp i rapport<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> vi drar några allmänna slutsatser. Vi tycker att Sverige bör verka<br />
internationellt för <strong>en</strong> stärkt tillsyn för <strong>en</strong> bättre efterlevnad av avfalls- och kemikalie<strong>regler</strong>na –<br />
samordnat med annan tillsyn. Detta kan ske bl.a. g<strong>en</strong>om nya <strong>regler</strong> i relevant<br />
sektorslagstiftning och utvecklad samverkan kring tillsyn<strong>en</strong>, både kring <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> och<br />
internationella konv<strong>en</strong>tioner. Vi tycker också att efterlevnad, tillsyn och påföljd bör få <strong>en</strong><br />
framskjut<strong>en</strong> plats i <strong>EU</strong>:s kommande sjunde Miljöhandlingsprogram.<br />
Giftfria och resurseffektiva kretslopp (kap. 8.3 – 8.8)<br />
För att nå <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp behöver vi öka resurseffektivitet<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om att<br />
förebygga att avfall uppkommer och g<strong>en</strong>om återvinning av avfall med bibehåll<strong>en</strong> kontroll<br />
över farliga ämn<strong>en</strong>. För att åstadkomma detta behövs åtgärder i <strong>EU</strong>. Vi föreslår att Sverige<br />
ska verka för <strong>en</strong> strategi inom <strong>EU</strong> som syftar till att åstadkomma resurseffektiva kretslopp<br />
som så långt som möjligt är fria från farliga ämn<strong>en</strong>. Strategin ska förbättra samordning<strong>en</strong><br />
mellan avfalls- kemikalie- och produktlagstiftning<strong>en</strong> samt säkerställa <strong>en</strong> hälso- och<br />
miljömässigt säker användning av återvunnet material. I arbetet med strategin bör Sverige<br />
särskilt lyfta följande målsättningar:<br />
15
• Ämn<strong>en</strong> som försvårar återvinning bör inte användas<br />
• Åtgärder och styrmedel för ökad återvinning ska fokusera på de material som är mest<br />
värdefulla ur resurseffektivitetssynpunkt och som samtidigt har lågt innehåll av farliga<br />
ämn<strong>en</strong><br />
• För att nå <strong>en</strong> återvinning som är långsiktigt hållbar ska likvärdiga krav ställas på<br />
återvunna och nyproducerade material med avse<strong>en</strong>de på innehåll av farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
D<strong>en</strong>na strategi om <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp bör kunna tas upp i det kommande<br />
sjunde miljöhandlingsprogrammet.<br />
Vi tycker också att det behövs <strong>en</strong> styrmedelsanalys för att förbättra samordning<strong>en</strong> mellan<br />
regelsystem och för<strong>en</strong>kla <strong>regler</strong>na. Kemikalieinspektion<strong>en</strong> och Naturvårdsverket avser att ta<br />
initiativ till <strong>en</strong> analys av följande frågor:<br />
• Vilka styrmedel och åtgärder som är mest effektiva och lämpliga för att <strong>regler</strong>a farliga<br />
ämn<strong>en</strong> i ett livscykelperspektiv?<br />
• Vilka styrmedel och åtgärder är mest lämpliga att använda för att nå synergier mellan<br />
<strong>giftfri</strong>tt och resurseffektivt?<br />
• Hur säkerställer vi att beslut<strong>en</strong> i de olika regelverk<strong>en</strong> går åt samma håll?<br />
En sådan analys är ett viktigt underlag för arbetet med <strong>en</strong> strategi som förbättrar<br />
samordning<strong>en</strong> mellan avfalls-, kemikalie- och produktlagstiftning<strong>en</strong>. Resultat<strong>en</strong> av analys<strong>en</strong><br />
behövs för att kunna realisera <strong>en</strong> bättre samordning mellan regelverk<strong>en</strong> och kan påbörjas<br />
nationellt för att sedan utnyttjas och utvecklas på <strong>EU</strong>-nivå. I <strong>en</strong> sådan analys kan ingå att<br />
överväga ett antal frågeställningar, exempelvis<br />
• att utöka antalet farliga ämn<strong>en</strong> som <strong>regler</strong>as i <strong>EU</strong>:s befintliga <strong>regler</strong> om produc<strong>en</strong>tansvar<br />
• att utöka <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om produc<strong>en</strong>tansvar till att omfatta fler produkttyper<br />
• att analysera hur <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om när avfall upphör att vara avfall (dvs. kriterier för End of<br />
Waste) kan ta hänsyn till avfallets innehåll av farliga ämn<strong>en</strong><br />
Sverige bör <strong>en</strong>ligt vår m<strong>en</strong>ing verka för att <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om avfallsklassificering stärks när det<br />
gäller särskilt farliga ämn<strong>en</strong>, så att det blir tydligt att särskilt farliga ämn<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt Reach, t.ex.<br />
PBT-ämn<strong>en</strong>, leder till <strong>en</strong> klassificering av avfallet som farligt. Det finns skäl att se över hur<br />
återvunna ämn<strong>en</strong> behandlas när det gäller registrerings- och informationskrav<strong>en</strong> i Reach, och<br />
det är slutlig<strong>en</strong> viktigt att användaranpassa information i Reach och att förmedla<br />
information<strong>en</strong> till avfallsledet.<br />
Säker destruktion av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> (kap. 8.9)<br />
Globalt råder brist på tillräcklig kapacitet för destruktion av särskilt farliga ämn<strong>en</strong>. Detta är<br />
ett hinder för arbetet med långlivade organiska föror<strong>en</strong>ingar (POPs). Brist<strong>en</strong> är ett hinder<br />
både för god efterlevnad av befintliga <strong>regler</strong> och för länders och parters vilja att utöka<br />
<strong>regler</strong>na till att omfatta fler POPs-ämn<strong>en</strong>. Sverige g<strong>en</strong>om Naturvårdsverket bör initiera <strong>en</strong><br />
analys av möjligheter att utveckla sådan kapacitet. Resultatet av analys<strong>en</strong> ska bli sv<strong>en</strong>sk<br />
position i olika internationella förhandlingar. Analys<strong>en</strong> kan bl.a. innehålla att:<br />
• verka för att alla parter till Basel- och Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> har tillgång till<br />
förbränningskapacitet för destruktion av farligt avfall, inkl. i hög temperatur av POPsavfall;<br />
16
• verka för att <strong>EU</strong>-KOM följer upp hur medlemsländerna har g<strong>en</strong>omfört avfallsdirektivets<br />
artikel 16 om att verka för att lämplig behandlingskapacitet finns i <strong>EU</strong>;<br />
• överväga att komplettera gränsvärdes<strong>regler</strong>na om POPs i avfall i POPs-förordning<strong>en</strong><br />
Miljöövervakning (kap. 8.10)<br />
I <strong>EU</strong> är det brist på instrum<strong>en</strong>t som kan bidra till ett löpande övervakningssystem om farliga<br />
ämn<strong>en</strong> i miljön. Det finns dock skäl att utveckla sådana gem<strong>en</strong>samma system, inte minst för<br />
att lagstiftning<strong>en</strong> för att bekämpa ämn<strong>en</strong>a är gem<strong>en</strong>sam. Detta är ett angreppssätt som<br />
diskuteras vad gäller att upptäcka ev<strong>en</strong>tuella problemämn<strong>en</strong> inom ram<strong>en</strong> för vatt<strong>en</strong>direktivet.<br />
Vi tycker att det är viktigt att <strong>EU</strong>:s utvecklar miljöövervakning<strong>en</strong> för <strong>en</strong> ökad kunskap om<br />
spridning av och exponering för miljögifter.<br />
Det är också viktigt att höja kunskap<strong>en</strong> om POPs-ämn<strong>en</strong>s förekomster och effekter i miljön<br />
g<strong>en</strong>om att stimulera till fler och riktade systematiska insatser inom området.<br />
Kemikalier i vatt<strong>en</strong>miljön (kap. 8.11)<br />
<strong>EU</strong>:s ramdirektiv för vatt<strong>en</strong> är <strong>en</strong> viktig lagstiftning med nära anknytning till<br />
kemikalieområdet, bl.a. g<strong>en</strong>om att lagstiftning<strong>en</strong> id<strong>en</strong>tifierar prioriterade ämn<strong>en</strong> i vatt<strong>en</strong>miljön<br />
för åtgärder. Direktivet är också viktigt när man diskuterar kombinationseffekter från<br />
kemikalier. Vi tycker att det finns skäl att Sverige verkar för att <strong>EU</strong> utreder hur samverkan<br />
och återkopplingarna mellan ramdirektivet och annan relevant lagstiftning kan öka.<br />
Utredning<strong>en</strong> kan t.ex. resultera i <strong>EU</strong>-vägledning till medlemsstaterna eller översyn av<br />
rättsakter.<br />
Sverige bör dessutom verka för att <strong>regler</strong> för att bedöma äv<strong>en</strong> biologiska effekter av kemiska<br />
ämn<strong>en</strong> utvecklas och införs i ramdirektivet för vatt<strong>en</strong>.<br />
Det globala kemikaliearbetet (kap. 4)<br />
Utöver <strong>EU</strong>-samarbetet deltar Sverige i det globala kemikaliearbetet i form av<br />
kemikaliekonv<strong>en</strong>tioner och andra över<strong>en</strong>skommelser, t.ex. d<strong>en</strong> globala kemikaliestrategin<br />
SAICM. Utveckling<strong>en</strong> av det globala arbetet bygger i hög grad på att <strong>EU</strong> är pådrivande. Vi tar<br />
i rapport<strong>en</strong> upp sex områd<strong>en</strong> där det är viktigt att <strong>EU</strong> utarbetar <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> strategi för vad man<br />
vill uppnå i det globala arbetet:<br />
• Förmedling av information om kemikalier i varor.<br />
• Fler långlivade organiska föror<strong>en</strong>ingar (POPs) <strong>regler</strong>as g<strong>en</strong>om Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>.<br />
• En utveckling av <strong>EU</strong>:s kvicksilverstrategi som grund för att driva kvicksilverfrågan<br />
globalt.<br />
• Samordnade <strong>regler</strong> om kvicksilver med befintliga kemikaliekonv<strong>en</strong>tioner.<br />
• En <strong>EU</strong>-strategi för <strong>en</strong> framtida global ramkonv<strong>en</strong>tion för kemikalier<br />
• Prioritering av utveckling<strong>en</strong> av ländernas kemikaliekontroll<br />
17
Summary<br />
The assignm<strong>en</strong>t and the report (Chapter1)<br />
The Swedish Chemicals Ag<strong>en</strong>cy (KemI) was giv<strong>en</strong> the task by the Governm<strong>en</strong>t in June 2011,<br />
together with eight other governm<strong>en</strong>t ag<strong>en</strong>cies, to undertake a broad examination of <strong>EU</strong><br />
legislation and other policy instrum<strong>en</strong>ts at <strong>EU</strong> level relevant to chemicals managem<strong>en</strong>t. The<br />
report has be<strong>en</strong> produced to fulfil this governm<strong>en</strong>tal assignm<strong>en</strong>t. One aim of the report is to<br />
function as an input to the Environm<strong>en</strong>tal Advisory Council in its work to develop a new<br />
national strategy for a non-toxic <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t. While carrying out the assignm<strong>en</strong>t, we gathered<br />
views from industry and commerce, consumer and <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal organisations and other<br />
stakeholders.<br />
The report contains an examination of <strong>EU</strong> legislation in around t<strong>en</strong> areas linked to chemicals<br />
control and the Swedish <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal objective of A Non-Toxic Environm<strong>en</strong>t. The account<br />
of the existing rules is supplem<strong>en</strong>ted by an analysis of shortcomings and needs for<br />
developm<strong>en</strong>t in the <strong>EU</strong> rules as well as proposals for am<strong>en</strong>dm<strong>en</strong>ts that should be considered<br />
and that should be pursued by Swed<strong>en</strong>. We have made a separate examination of the <strong>EU</strong> rules<br />
that regulate chemical aspects about articles. The report contains proposals for a new<br />
regulation in one area (textiles). A separate analysis has additionally be<strong>en</strong> made of the<br />
<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal rules in the Swedish Environm<strong>en</strong>tal Protection Ag<strong>en</strong>cy’s area of responsibility<br />
which relate to regulations governing chemicals. The examination of the <strong>EU</strong> rules is<br />
supplem<strong>en</strong>ted by an account of global cooperation on chemicals.<br />
What needs to be improved at <strong>EU</strong> level? (Chapter10)<br />
The compreh<strong>en</strong>sive examination that we have undertak<strong>en</strong> leads to some g<strong>en</strong>eral conclusions<br />
about the <strong>EU</strong> rules. A first question is whether the <strong>EU</strong> rules cover all aspects of a non-toxic<br />
<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t. For <strong>EU</strong> rules which are aimed at <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal protection (e.g. rules on waste)<br />
and which have the character of minimum rules, additional regulation can be introduced at<br />
national level. Rules on chemicals are, however, oft<strong>en</strong> harmonised, which means that they do<br />
not leave room for national measures. The <strong>EU</strong> rules governing chemicals are extremely<br />
ext<strong>en</strong>sive and most of them have be<strong>en</strong> r<strong>en</strong>ewed fully during the last decade. We nevertheless<br />
conclude that there are gaps in some areas. REACH is a broad set of rules on chemicals, but it<br />
is not suited to tackling the need to analyse and deal with groups of substances. With regard to<br />
medicinal products, the <strong>EU</strong> rules are inadequate where the impact on the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t is<br />
concerned. We also consider there to be a need for separate rules governing chemicals in<br />
certain types of articles.<br />
We consider that the <strong>EU</strong> rules should be coordinated better in some cases. The greatest<br />
chall<strong>en</strong>ge lies in integrating rules on chemicals, rules on articles and rules on waste in a life<br />
cycle perspective. We consider that there is a need for a new strategy in the <strong>EU</strong> to achieve<br />
this. We have also attempted to assess whether the level of protection for health and<br />
<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t in the various systems of rules is comparable. The rules are separate and operate<br />
in separate organisational structures, but they are still built on a common foundation wh<strong>en</strong><br />
assessing hazards and risks involving chemicals. Although we have not be<strong>en</strong> able to make a<br />
detailed comparison where levels of protection are concerned, it can be noted that there are<br />
problems wh<strong>en</strong> the rules are not updated suffici<strong>en</strong>tly oft<strong>en</strong> with regard to new knowledge<br />
about risks and the developm<strong>en</strong>t of safer alternatives. This is a clear problem regarding the<br />
<strong>EU</strong> rules governing cosmetics.<br />
The Swedish objective is to be able, as far as possible, to phase out the use of substances of<br />
very high concern, in both chemical products and articles. This applies, for example, to<br />
18
substances which can cause cancer or g<strong>en</strong>etic damage or adversely affect reproduction (CMR<br />
substances) and substances which persist in the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t and accumulate in living<br />
organisms (PB substances). The view that we need to avoid these substances has found<br />
acceptance in Swed<strong>en</strong> and is increasingly reflected also in <strong>EU</strong> rules, e.g. REACH and rules<br />
governing pesticides, but has be<strong>en</strong> less pervasive in other areas. The substitution principle,<br />
that hazardous substances, as far as possible, are to be replaced by safer alternatives, is also<br />
having an ever-broader impact on <strong>EU</strong> rules governing chemicals.<br />
Environm<strong>en</strong>tal managem<strong>en</strong>t programmes, strategies and reviews (Chapter 3.4,<br />
Chapter10)<br />
Over the last t<strong>en</strong> years almost all the existing rules in the <strong>EU</strong> about chemical products have<br />
be<strong>en</strong> r<strong>en</strong>ewed. This applies both to chemicals for g<strong>en</strong>eral use (REACH and CLP) and to<br />
chemicals for special uses (pesticides, foods, cosmetics, medicinal products) and chemicals in<br />
articles (electronics, toys etc.). Despite these reforms, the rules are constantly being<br />
developed. The legal instrum<strong>en</strong>ts oft<strong>en</strong> contain provisions which state that certain matters are<br />
to be reviewed at a particular time and that the Commission is to draw up reports as a basis<br />
for reviews. Certain issues (e.g. nanomaterials) are dealt with by specific strategies where<br />
developm<strong>en</strong>ts in the area are to be reported by the Commission. A large number of issues<br />
about chemicals will therefore appear on the political ag<strong>en</strong>da in Council and the European<br />
Parliam<strong>en</strong>t over the next few years.<br />
Moreover, work is being done in the <strong>EU</strong> regarding overall strategies which are very important<br />
for policy developm<strong>en</strong>t in the longer term. The Commission is due to produce a proposal for a<br />
new <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal managem<strong>en</strong>t programme for the <strong>EU</strong>. The earlier programmes have be<strong>en</strong><br />
of great importance for the developm<strong>en</strong>t of the rules on chemicals. The Commission’s most<br />
important political initiative involving the chemicals sector is the resource effici<strong>en</strong>cy<br />
improvem<strong>en</strong>t strategy, the roadmap for a resource-effici<strong>en</strong>t Europe. The roadmap has a<br />
long-term aim but contains a number of interim targets (milestones) to be achieved by 2020.<br />
The life-cycle perspective on which the roadmap is based includes limiting the use of<br />
hazardous substances and developing a gre<strong>en</strong> chemistry together with an ext<strong>en</strong>ded recycling<br />
of waste.<br />
We consider that the regulatory reviews that take place in the next few years must be<br />
exploited by Swed<strong>en</strong> to submit proposals for improvem<strong>en</strong>ts. We id<strong>en</strong>tify a number of such<br />
occasions in the report. Moreover, certain g<strong>en</strong>eral developm<strong>en</strong>t needs must be stressed in<br />
connection with the implem<strong>en</strong>tation of the roadmap for a resource-effici<strong>en</strong>t Europe and the<br />
new <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal managem<strong>en</strong>t programme. We propose that the following overarching<br />
issues should be addressed in such contexts:<br />
• Ext<strong>en</strong>ding the legislation governing medicinal products and GMP requirem<strong>en</strong>ts to deal<br />
with <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal aspects of medicinal products (chapter 6.3).<br />
• Introducing restrictions and information requirem<strong>en</strong>ts regarding chemicals in textiles<br />
(chapter 7.6).<br />
• Taking the initiative for a strategy for better <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal information (chapter 7.8)<br />
• Taking the initiative for a strategy in the <strong>EU</strong> for resource-effici<strong>en</strong>t material cycles free<br />
from hazardous substances (chapter 8.4)<br />
• Enhancing <strong>en</strong>forcem<strong>en</strong>t in the <strong>EU</strong> (chapter 8.2)<br />
• Enhancing <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal monitoring at <strong>EU</strong> level (chapter 8.10)<br />
• Analysing at <strong>EU</strong> level of the interaction betwe<strong>en</strong> the Water Framework Directive and<br />
other relevant legislation chapter 8.11)<br />
• New <strong>EU</strong> strategy for fluorinated substances (chapter 9.4).<br />
19
Some g<strong>en</strong>eral issues (Chapter9)<br />
There are some g<strong>en</strong>eral issues which are discussed widely in the <strong>EU</strong> and which have an<br />
impact on many differ<strong>en</strong>t kinds of legislation.<br />
As regards nanomaterials there is a great need to improve knowledge both with regard to<br />
which materials are employed and are actually pres<strong>en</strong>t in articles on the market, and to the<br />
materials’ possible harmful effects on health or the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t. Work is taking place in the<br />
OECD on the developm<strong>en</strong>t of test methods. The issue is being dealt with in the <strong>EU</strong>’s<br />
sci<strong>en</strong>tific committees where, for example, an evaluation is being made of UV filters with<br />
nano-properties which are used in sun-protection products. A preliminary definition of the<br />
nanomaterials concept has be<strong>en</strong> produced by the Commission. In 2012 the Commission will<br />
follow up an earlier report on regulatory aspects of nanomaterials. Where a g<strong>en</strong>eral<br />
assessm<strong>en</strong>t of possible risks with nanomaterials is concerned, we consider that REACH is<br />
inadequate. Neither can REACH be employed to obtain broad knowledge of which products<br />
containing nanomaterials that are pres<strong>en</strong>t on the market. We therefore consider that Swed<strong>en</strong><br />
should support developm<strong>en</strong>t in the <strong>EU</strong> of specific rules governing nanomaterials as a<br />
complem<strong>en</strong>t to REACH.<br />
Risks associated with <strong>en</strong>docrine-disrupting substances have be<strong>en</strong> discussed in the <strong>EU</strong> since<br />
the 1990s, but there is still a great need for the developm<strong>en</strong>t of knowledge in this area. It is<br />
important to <strong>en</strong>sure that the knowledge which has nevertheless be<strong>en</strong> developed, e.g. in the<br />
form of new test methods, should have an impact on the <strong>EU</strong> legislation. Swedish or Nordic<br />
initiatives could relate to risk managem<strong>en</strong>t of specific groups of substances with suspected<br />
<strong>en</strong>docrine-disrupting properties, developm<strong>en</strong>t and validation of test methods and dossiers for<br />
adding to the candidate list for authorisation in REACH. In accordance with the proposal<br />
from the Environm<strong>en</strong>tal Advisory Council, we should work towards <strong>en</strong>docrine-disrupting<br />
substances being regarded as substances of very high concern in all <strong>EU</strong> rules.<br />
The <strong>EU</strong> rules are poor with regard to dealing with combination effects, i.e. risks which arise<br />
wh<strong>en</strong> several differ<strong>en</strong>t chemicals interact in the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t. Swed<strong>en</strong> initiated a discussion<br />
on the issue during its presid<strong>en</strong>cy of the <strong>EU</strong> in 2009, and the Commission will produce a<br />
report in the course of 2012. An <strong>en</strong>hanced and harmonised methodology for dealing with<br />
combination effects in respect of risk assessm<strong>en</strong>t is important, e.g. for the developm<strong>en</strong>t of<br />
REACH. The issue of combination effects is, however, very large and complex and is related<br />
to how differ<strong>en</strong>t legislations interact wh<strong>en</strong> managing risks in the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t.<br />
Certain fluorinated substances (PFAS) have become very widespread in society and are<br />
contained in a large number of consumer products. Some of the substances are extremely<br />
persist<strong>en</strong>t in the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t and some are bio-accumulative and toxic. Some are banned or<br />
heavily restricted (PFOS and PFOA). Other variants are, however, found in the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t<br />
and in the blood of humans. Levels are increasing, although they are still rather low.<br />
Knowledge of possibly hazardous properties of the substances is at times very poor. We<br />
consider that there is a risk of serious long-term problems if these stable substances prove to<br />
have hazardous properties that are not known at pres<strong>en</strong>t wh<strong>en</strong> they are already so widespread<br />
in the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t and are showing tr<strong>en</strong>ds towards rising levels which, moreover, can be<br />
expected to increase if there is wider use of the substances. Knowledge of fluorinated<br />
substances is increasing through ext<strong>en</strong>sive new research, and Australia, the USA and Canada<br />
have produced specific plans of action for analysing the situation and assessing possible risks.<br />
We consider that the <strong>EU</strong> needs, as a matter of priority, to produce a plan of action for<br />
fluorinated substances.<br />
20
Exposure to cadmium has again be<strong>en</strong> id<strong>en</strong>tified as a public health problem, both in Swed<strong>en</strong><br />
and in accordance with assessm<strong>en</strong>ts made by the <strong>EU</strong>’s Food Safety Authority. Measures for<br />
reducing exposure to cadmium are now being discussed in Swed<strong>en</strong>. Cadmium is, however,<br />
also a European problem and there is reason to consider whether Swed<strong>en</strong> should push for the<br />
<strong>EU</strong> to devise a new cadmium strategy.<br />
Childr<strong>en</strong> and chemical safety (Chapter 9)<br />
Childr<strong>en</strong> and young people can be more vulnerable than adults to chemical exposure. There is<br />
no uniform methodology in the <strong>EU</strong> which describes how the risks to childr<strong>en</strong> are to be<br />
assessed, other than that used for adults. There are, however, many rules in specialist areas<br />
which are aimed at protecting childr<strong>en</strong>, e.g. in the area of foods. The lack of an <strong>en</strong>hanced<br />
methodology regarding the effects on childr<strong>en</strong> is, however, a problem wh<strong>en</strong> regulations<br />
require industry to assess risks under its own responsibility as is the case, for example, in<br />
REACH. Improved rules and guidelines are needed in REACH with regard to the impact of<br />
chemicals on childr<strong>en</strong>, which can include test methods, test strategies and risk assessm<strong>en</strong>t<br />
methodology.<br />
We consider that requirem<strong>en</strong>ts on chemicals are needed at the <strong>EU</strong> level with regard to<br />
categories of articles with which childr<strong>en</strong> come into contact and where exposure to hazardous<br />
chemicals can occur. We have id<strong>en</strong>tified textiles as one such area and propose that special<br />
rules be introduced in this sector.<br />
We consider that Swed<strong>en</strong> should work at <strong>EU</strong> level to <strong>en</strong>sure that a broad group of substances<br />
harmful to health should be banned in products with which childr<strong>en</strong> can come into contact.<br />
This relates in particular to substances of very high concern, which should include <strong>en</strong>docrinedisrupting<br />
substances, but also for example allerg<strong>en</strong>ic substances. The existing limit values<br />
for lead in toys must be lowered substantially in view of new sci<strong>en</strong>tific findings.<br />
REACH and CLP (Chapter 5.1)<br />
REACH is a new and compreh<strong>en</strong>sive <strong>EU</strong> regulation which governs chemicals for g<strong>en</strong>eral use.<br />
It deals with industry’s responsibility for producing fundam<strong>en</strong>tal knowledge through<br />
registrations and risk-assessing chemicals, but also the authorities’ in-depth evaluation of<br />
prioritised substances. There are rules regarding information for users and of risk<br />
managem<strong>en</strong>t through authorisation and restriction decisions. The other major regulation, CLP,<br />
contains the criteria for the classification of hazardous chemicals and labelling requirem<strong>en</strong>ts.<br />
REACH has a g<strong>en</strong>eral ori<strong>en</strong>tation which accords well with Swedish priorities, e.g. with regard<br />
to the responsibility of industry, the aim of phasing out substances of very high concern and<br />
the application of the substitution principle. The legislation is new and a fundam<strong>en</strong>tal<br />
objective must be to <strong>en</strong>sure that it is applied effectively. It is ess<strong>en</strong>tial that the registration<br />
dossiers provided by industry are of high quality for the functioning of the system. We<br />
propose that the European Chemicals Ag<strong>en</strong>cy (ECHA) be tasked with producing a special<br />
report on how the fundam<strong>en</strong>tal requirem<strong>en</strong>ts are met in registrations, e.g. with regard to<br />
information requirem<strong>en</strong>ts (test data), risk assessm<strong>en</strong>t of the various areas of use of substances<br />
and the assessm<strong>en</strong>t of <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal and health risks in connection with waste managem<strong>en</strong>t.<br />
There are gaps and shortcomings in REACH, and we point out what the most important needs<br />
for developm<strong>en</strong>t are in our view:<br />
• Information requirem<strong>en</strong>ts for chemicals which are handled in small volumes are<br />
completely inadequate. We propose that Swed<strong>en</strong> should pursue the matter of improving<br />
the requirem<strong>en</strong>ts prior to the registration of approx. 20 000 substances which will take<br />
21
place in 2018. The improvem<strong>en</strong>ts should be aimed at prioritising substances by<br />
id<strong>en</strong>tifying groups which need to be tested further, not at introducing g<strong>en</strong>eral new<br />
requirem<strong>en</strong>ts for all substances. In the longer term the requirem<strong>en</strong>t of a risk assessm<strong>en</strong>t<br />
(chemical safety report) must also apply to low-volume substances.<br />
• REACH is aimed at individual substances and is not suited to dealing with groups of<br />
substances, such as nanomaterials. We consider that, in time, REACH must be <strong>en</strong>hanced<br />
on this point.<br />
• As a result of REACH an extremely compreh<strong>en</strong>sive database is being built up with<br />
knowledge about chemicals. Much of the information will be public, but there is also a<br />
need for processed, structured and more easily accessible information which users,<br />
consumers and waste managers can access and b<strong>en</strong>efit from.<br />
We also point to the very strong international tr<strong>en</strong>d towards a ”new toxicology”. A basic idea<br />
behind this is to replace testing which involves animals with alternative methods. At least in<br />
the USA, however, the approach is much broader and g<strong>en</strong>erally aims at new and more<br />
effici<strong>en</strong>t methodology to evaluate hazardous properties in chemicals. In the longer term this<br />
tr<strong>en</strong>d can be very significant for REACH, and we consider that the <strong>EU</strong>, and also Swed<strong>en</strong>,<br />
must be involved in this developm<strong>en</strong>t to a greater ext<strong>en</strong>t than at pres<strong>en</strong>t.<br />
Pesticides (Chapter 6.1)<br />
The <strong>EU</strong> rules regarding the approval of pesticides are completely new in the <strong>EU</strong>. The<br />
regulation regarding plant protection products was issued in 2009 and the new regulation<br />
regarding biocidal products is, in principle, ready but has not be<strong>en</strong> published at the time of<br />
writing. The rules come very close to Swedish priorities under the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal objective of<br />
A Non-Toxic Environm<strong>en</strong>t. The great chall<strong>en</strong>ge lies in making the technically complicated<br />
rules work effectively as int<strong>en</strong>ded. We feel that Swed<strong>en</strong> should, in the future, work towards<br />
the rules being simplified wh<strong>en</strong>ever possible. With regard to plant protection products, the<br />
rules should be applied so that physically acting products do not need to be tested and<br />
approved separately.<br />
<strong>EU</strong> rules regarding the use of pesticides exist in respect of plant protection products but not<br />
with regard to biocidal products. We feel that common rules are needed for the use of biocidal<br />
products, e.g. for the reason that the use is closely linked to approval testing. A review of this<br />
issue will take place in 2015 wh<strong>en</strong> the Commission is due to submit a report. We should<br />
support the Commission in its work on the review.<br />
Foods (Chapter 6.2)<br />
The <strong>EU</strong> has a very ext<strong>en</strong>sive body of legislation governing foods and materials in contact<br />
with foods, which is of great importance for the managem<strong>en</strong>t of risks associated with<br />
chemicals. The European Food Safety Authority (EFSA) plays an important role in this area.<br />
We id<strong>en</strong>tify sev<strong>en</strong> issues where there is a need for further measures in the area of foods:<br />
• There is a need to review packaging materials for foods, e.g. paper, among other things<br />
with regard to the pres<strong>en</strong>ce of printing ink compon<strong>en</strong>ts, perfluorinated substances and<br />
mineral oil. The limit value for lead in ceramic glazes needs to be lowered.<br />
• Certain foreign substances in foods are curr<strong>en</strong>tly unregulated and there is a need for<br />
further risk assessm<strong>en</strong>t and possible risk managem<strong>en</strong>t. Examples of these are<br />
perfluorinated substances and brominated flame retardants.<br />
• There is a lack of rules at <strong>EU</strong> level regarding materials in contact with drinking water.<br />
There is also a need to review rules governing metals in drinking water.<br />
22
• The limit values for metals in baby food need to be reviewed, and the Swedish National<br />
Food Ag<strong>en</strong>cy is working on this issue.<br />
• There is a need to consider combination effects in a better manner.<br />
• There is a need for increased knowledge of nanomaterials.<br />
• In the application of the new rules regarding biocidal products, consideration needs to<br />
be giv<strong>en</strong> to possible risks to people’s health if biocidal products are employed in the<br />
vicinity of, or on, animals for food purposes or in contact with foods.<br />
Medicinal products (Chapter 6.3)<br />
Medicinal products are a category of chemical products covered by an <strong>EU</strong> legislation that is<br />
harmonised in many respects. The g<strong>en</strong>eral chemicals legislation (REACH etc.) largely does<br />
not apply to medicinal products. There is considerable concern regarding the effects of<br />
pharmaceutical substances which <strong>en</strong>d up in the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t, e.g. with regard to the<br />
developm<strong>en</strong>t of antibiotics resistance and the effects of <strong>en</strong>docrine-disrupting substances. With<br />
regard to the impact of medicinal products on the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t there are, however, a number<br />
of shortcomings in the <strong>EU</strong> legislation, which have be<strong>en</strong> addressed in several reports from the<br />
Swedish Medical Products Ag<strong>en</strong>cy and the Swedish Environm<strong>en</strong>tal Protection Ag<strong>en</strong>cy These<br />
shortcomings can be summarised as follows:<br />
• The <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal risk assessm<strong>en</strong>ts now being made in respect of medicinal products<br />
prior to authorisation must be improved and developed. Medicinal products with older<br />
authorisations (before 2005) also need to be assessed in terms of <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal risk.<br />
• It must be possible for <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal aspects to be considered in the risk/b<strong>en</strong>efit<br />
assessm<strong>en</strong>t made in connection with the authorisation of medicinal products for human<br />
use. Such consideration, under curr<strong>en</strong>t rules, can only be tak<strong>en</strong> in respect of veterinary<br />
medicinal products, but it is also needed in respect of human medicinal products. If<br />
<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal risks are to be weighed into the assessm<strong>en</strong>t, the compet<strong>en</strong>t authority for<br />
medicinal products can impose <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t-related conditions in order to reduce the<br />
<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal impact, e.g. restrictions which are to be observed in use of the medicinal<br />
product.<br />
• In accordance with proposals from the Medical Products Ag<strong>en</strong>cy, rules should be<br />
introduced in the <strong>EU</strong> to counteract the release of <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tally harmful pharmaceutical<br />
substances in the production of medicinal products. Work should be initiated in order to<br />
prioritise which substances need to be regulated. By linking these rules to existing rules<br />
regarding good manufacturing practice (GMP) they can, according to the assessm<strong>en</strong>t of<br />
the Medical Products Ag<strong>en</strong>cy, also have an impact in countries outside the <strong>EU</strong>.<br />
The Water Framework Directive is an important piece of <strong>EU</strong> legislation with regard to the<br />
managem<strong>en</strong>t of <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal risks in the aquatic <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t. Under a new proposal, three<br />
substances which occur in medicinal products should be regarded as prioritised substances<br />
under the Water Directive, which means that measures need to be tak<strong>en</strong> wh<strong>en</strong> they occur in<br />
the aquatic <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t. It is important to follow the discussion about this proposal. As well<br />
as the connection to the Water Directive there is a connection to the <strong>EU</strong>’s g<strong>en</strong>eral strategy for<br />
<strong>en</strong>docrine-disrupting substances and the discussion on combination effects, which we also<br />
address in the report.<br />
Cosmetics (Chapter 6.4)<br />
The <strong>EU</strong> rules on cosmetics have rec<strong>en</strong>tly be<strong>en</strong> updated and are to be found in a new<br />
regulation. The legislation is harmonised and deals with health aspects of the products. In the<br />
rules there are exhaustive lists of substances which are not allowed in the products and<br />
23
substances which may be utilised subject to restrictions or conditions. Separate lists of<br />
substances that may be used exist for colours, preservatives and sun filters (UV filters). There<br />
are detailed requirem<strong>en</strong>ts governing labelling of the products with a requirem<strong>en</strong>t to list the<br />
ingredi<strong>en</strong>ts.<br />
The rules on cosmetics are aimed at protecting the consumers from health risks, but the rules<br />
do not address <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal aspects of the use of cosmetics. Environm<strong>en</strong>tal aspects may<br />
relate for example to the use of colours, preservatives and sun filters. We therefore propose<br />
that Swed<strong>en</strong> should work towards assessing how the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal aspects could be dealt<br />
with through REACH, to <strong>en</strong>able more data to be produced on <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal risks regarding<br />
ingredi<strong>en</strong>ts of cosmetics.<br />
There are ext<strong>en</strong>sive detailed rules governing how substances may be used as cosmetic<br />
ingredi<strong>en</strong>ts, but certain rules on substances are based on outdated knowledge about health<br />
risks. Swed<strong>en</strong> should propose that <strong>EU</strong> rules are adopted which establish the regular<br />
reassessm<strong>en</strong>t of the safety of substances in <strong>EU</strong>’s Cosmetics Regulation.<br />
The use of s<strong>en</strong>sitising substances in cosmetics should be further restricted. There is also a<br />
need for a list of approved substances in hair-colouring products and further work on<br />
<strong>en</strong>docrine-disrupting substances.<br />
Rules governing chemicals in articles (Chapter 7.1 – 7.7)<br />
<strong>EU</strong> rules with regard to chemicals in articles are complex and difficult to p<strong>en</strong>etrate. The<br />
g<strong>en</strong>eral rules on chemicals (REACH) are also of significance for articles. The Product Safety<br />
Directive is applicable with regard to health risks from chemicals in articles. The Ecodesign<br />
Directive has so far be<strong>en</strong> focused on <strong>en</strong>ergy effici<strong>en</strong>cy but may in the future, to a greater<br />
ext<strong>en</strong>t, also regulate other design parameters such as chemicals. Moreover, there exist a large<br />
number of regulations that deal with special categories of articles, such as electronics, toys,<br />
packaging, vehicles etc.<br />
There is an on-going discussion about ext<strong>en</strong>ding the scope of the Eco-Design directive which,<br />
at pres<strong>en</strong>t, is only applied to <strong>en</strong>ergy-related articles. Although such an ext<strong>en</strong>sion may be<br />
justified in g<strong>en</strong>eral, the Directive is not particularly suitable for dealing with requirem<strong>en</strong>ts<br />
relating to the cont<strong>en</strong>t of dangerous chemicals. We consider that there is a need for<br />
requirem<strong>en</strong>ts on chemicals cont<strong>en</strong>t in respect of a number of categories of articles, which<br />
should be regulated by separate legal instrum<strong>en</strong>ts in the <strong>EU</strong>. This applies in particular if<br />
individuals are at risk of exposure, particularly childr<strong>en</strong>, or if rules are needed for managing<br />
waste from a material recycling perspective. Some such rules exist, but they need to be<br />
<strong>en</strong>hanced. Examples are electronics and toys. We propose that Swed<strong>en</strong> should press for rules<br />
at the <strong>EU</strong> level which impose uniform requirem<strong>en</strong>ts for chemicals in textiles, which can partly<br />
replace the criteria in ecolabelling schemes and voluntary restrictions lists which, in practice,<br />
have a very wide application in Swed<strong>en</strong>.<br />
Information requirem<strong>en</strong>ts regarding chemicals in articles (Chapter 7.8)<br />
A Swedish priority in work aimed at a non-toxic <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t is to improve the information<br />
regarding hazardous substances contained in articles. A g<strong>en</strong>eral information requirem<strong>en</strong>t for<br />
substances of very high concern exists in REACH. We point out the need to supplem<strong>en</strong>t the<br />
candidate list in REACH, which forms the basis of the information requirem<strong>en</strong>t. Developm<strong>en</strong>t<br />
of information requirem<strong>en</strong>ts should otherwise be aimed at the separate <strong>EU</strong> directives dealing<br />
with articles. The global cooperation on chemicals (SAICM) has focused on the question of<br />
information and is important in this context.<br />
24
Ecolabelling and gre<strong>en</strong> procurem<strong>en</strong>t (Chapter 7.8 – 7.9)<br />
The <strong>EU</strong> and the Commission have an on-going strong focus on developing soft policy<br />
instrum<strong>en</strong>ts such as criteria for eco-labelling and gre<strong>en</strong> public procurem<strong>en</strong>t. It is important<br />
that Swed<strong>en</strong> continues to participate in this work, where Swedish and Nordic criteria have<br />
oft<strong>en</strong> served as models.<br />
There is a very strong priority in the <strong>EU</strong> and on the part of the Commission to use gre<strong>en</strong><br />
public procurem<strong>en</strong>t as a policy instrum<strong>en</strong>t in the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal sector. This applies both to<br />
climate aspects and other <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal aspects, such as chemicals. In Swed<strong>en</strong> there is some<br />
discussion about the legal limit for gre<strong>en</strong> procurem<strong>en</strong>t by state ag<strong>en</strong>cies, and the matter is the<br />
subject of a separate governm<strong>en</strong>t inquiry. It is important to avoid any confusion regarding the<br />
possibility of applying gre<strong>en</strong> procurem<strong>en</strong>t, e.g. with the support of procurem<strong>en</strong>t criteria.<br />
Str<strong>en</strong>gth<strong>en</strong>ed <strong>en</strong>forcem<strong>en</strong>t (Chapter 8.2)<br />
We have not be<strong>en</strong> able to conduct a complete examination of the <strong>en</strong>forcem<strong>en</strong>t rules in all the<br />
specific areas addressed by the report, but we can draw some g<strong>en</strong>eral conclusions. We believe<br />
that Swed<strong>en</strong> should act internationally for stricter <strong>en</strong>forcem<strong>en</strong>t in order to achieve better<br />
compliance with the rules on waste and chemicals – coordinated with other <strong>en</strong>forcem<strong>en</strong>t<br />
measures. This can, for example, be done by introducing new rules in relevant sector<br />
legislation and <strong>en</strong>hanced cooperation relating to <strong>en</strong>forcem<strong>en</strong>t, both with regard to <strong>EU</strong> rules<br />
and to international conv<strong>en</strong>tions. We also consider that compliance, <strong>en</strong>forcem<strong>en</strong>t and<br />
sanctions should feature promin<strong>en</strong>tly in the <strong>EU</strong>’s forthcoming sev<strong>en</strong>th Environm<strong>en</strong>tal Action<br />
Programme.<br />
Non-toxic and resource-effici<strong>en</strong>t material cycles (Chapter 8.3 – 8.8)<br />
In order to achieve non-toxic and resource-effici<strong>en</strong>t material cycles we need to increase<br />
resource effici<strong>en</strong>cy by prev<strong>en</strong>ting waste production and by recycling waste while retaining<br />
control over hazardous substances. In order to achieve this, measures are needed in the <strong>EU</strong>.<br />
We propose that Swed<strong>en</strong> should work for a strategy in the <strong>EU</strong> which aims at achieving<br />
resource-effici<strong>en</strong>t material cycles which, as far as possible, are free from hazardous<br />
substances. The strategy should improve the coordination betwe<strong>en</strong> waste, chemicals and<br />
product legislation as well as <strong>en</strong>suring safe use of recycled materials from the points of view<br />
of health and the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t. In the work on this strategy. Swed<strong>en</strong> should place particular<br />
focus on the following objectives:<br />
• Substances which complicate recycling should not be used<br />
• Measures and policy instrum<strong>en</strong>ts to promote increased recycling should focus on the<br />
materials which are most valuable from a resource-effici<strong>en</strong>t perspective and which, at the<br />
same time, have a low cont<strong>en</strong>t of hazardous substances<br />
• In order to achieve recycling which is sustainable in the long term, requirem<strong>en</strong>ts should<br />
be set for recycled and newly produced materials at a comparable level as regards the<br />
cont<strong>en</strong>t of hazardous substances.<br />
This strategy of non-toxic and resource-effici<strong>en</strong>t material cycles should be an issue that is<br />
raised in the forthcoming sev<strong>en</strong>th Environm<strong>en</strong>tal Action Programme.<br />
We also consider that there is a need for an analysis of policy instrum<strong>en</strong>ts in order to improve<br />
the coordination betwe<strong>en</strong> the regulatory systems and to simplify the rules. The Swedish<br />
25
Chemicals Ag<strong>en</strong>cy and the Swedish Environm<strong>en</strong>tal Protection Ag<strong>en</strong>cy int<strong>en</strong>d to take the<br />
initiative regarding an analysis of the following questions:<br />
• Which policy instrum<strong>en</strong>ts and measures are most effective and suitable in order to<br />
regulate hazardous substances in a life-cycle perspective?<br />
• Which policy instrum<strong>en</strong>ts and measures are most suitable for use in achieving synergies<br />
betwe<strong>en</strong> non-toxic and resource-effici<strong>en</strong>t?<br />
• How do we <strong>en</strong>sure that decisions in the various sets of rules work in the same direction?<br />
Such an analysis is an important basis for the work aimed at a strategy which improves the<br />
coordination betwe<strong>en</strong> waste, chemicals and product legislation. Results of the analyses are<br />
needed in order to be able to bring about better coordination betwe<strong>en</strong> the chemicals, products<br />
and waste rules. Work can be initiated nationally in order to be utilised and developed later at<br />
<strong>EU</strong> level. The consideration of a number of matters can be included in such an analysis, such<br />
as<br />
• increasing the number of hazardous substances in the <strong>EU</strong>’s existing rules regarding<br />
producer responsibility,<br />
• expanding <strong>EU</strong> rules on producer responsibility to include more product types,<br />
• analysing how the <strong>EU</strong>’s rules governing wh<strong>en</strong> waste ceases to be waste (i.e. criteria for<br />
End of Waste) can take account of the levels of hazardous substances in waste.<br />
Swed<strong>en</strong> should, in our opinion, seek to str<strong>en</strong>gth<strong>en</strong> <strong>EU</strong> rules governing waste classification<br />
with regard to substances of very high concern, clarifying that POPs and PBT-containing<br />
waste would be classified as hazardous waste. There is reason to review how recycled<br />
substances are handled with regard to the registration and information requirem<strong>en</strong>ts in<br />
REACH and, finally, it is important to adapt the information in REACH so that it is more<br />
user-fri<strong>en</strong>dly and to communicate the information to the waste sector.<br />
Safe destruction of substances of very high concern (Chapter 8.9)<br />
There is a global lack of adequate capacity for the destruction of substances of very high<br />
concern. This constitutes an obstacle to the work on persist<strong>en</strong>t organic pollutants (POPs). The<br />
lack is an obstacle both to good compliance with existing rules and to the willingness of<br />
countries and parties to ext<strong>en</strong>d the rules to cover more POPs. Swed<strong>en</strong> should <strong>en</strong>courage an<br />
increased destruction capacity globally, and the Swedish EPA could initiate an analysis of the<br />
options for developing such capacity. The results of the analysis could th<strong>en</strong> be used as the<br />
Swedish position in various international negotiations. The analysis can, for example, include:<br />
• working towards achieving that all parties to the Basel and Stockholm conv<strong>en</strong>tions have<br />
access to incineration capacity for the destruction of hazardous waste, including POPs<br />
waste at high temperatures;<br />
• possibilities for following up at <strong>EU</strong> level how the member states have implem<strong>en</strong>ted<br />
Article 16 of the Waste Directive regarding working towards suitable treatm<strong>en</strong>t capacity<br />
being available in the <strong>EU</strong>;<br />
• complem<strong>en</strong>ting the limit values for POPs in waste with e.g. guidance in order to facilitate<br />
an agreem<strong>en</strong>t on safe handling of waste containing new POPs substances<br />
Environm<strong>en</strong>tal monitoring (Chapter 8.10)<br />
In the <strong>EU</strong> there is a lack of instrum<strong>en</strong>ts which can assist with continuous monitoring relating<br />
to hazardous substances in the <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t. There is, however, reason to develop such a<br />
common system, not least for the legislation for control of substances to be uniform. This is<br />
26
an approach which is being discussed with regard to discovering possible problem substances<br />
under the Water Framework Directive. We consider it to be important for the <strong>EU</strong> to develop<br />
<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal monitoring for increased awar<strong>en</strong>ess of the spread of, and exposure to,<br />
<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal toxins.<br />
It is also important to raise awar<strong>en</strong>ess of the pres<strong>en</strong>ce of POPs and their effects on the<br />
<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t by <strong>en</strong>couraging more and targeted systematic efforts in the area.<br />
Chemicals in the aquatic <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t (Chapter 8.11)<br />
The <strong>EU</strong> Water Framework Directive is an important legal instrum<strong>en</strong>t closely related to the<br />
chemicals sector, in part through the legislation id<strong>en</strong>tifying measures for prioritised<br />
substances in the aquatic <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t. The directive is also important with regard to the<br />
discussion of combination effects of chemicals. In our view Swed<strong>en</strong> should press for an<br />
investigation at <strong>EU</strong> level about how cooperation and feedback betwe<strong>en</strong> the Water Framework<br />
Directive and other relevant legislation can be improved. The investigation can, for example,<br />
result in <strong>EU</strong> guidance for the member states or a review of legal instrum<strong>en</strong>ts.<br />
Swed<strong>en</strong> should, moreover, work for rules to assess biological effects being developed and<br />
included in the Water Framework Directive.<br />
Global cooperation about chemicals (Chapter 4)<br />
In addition to the <strong>EU</strong> cooperation Swed<strong>en</strong> also takes part in the global cooperation about<br />
chemicals through chemical conv<strong>en</strong>tions and other international agreem<strong>en</strong>ts, e.g. the global<br />
chemicals strategy SAICM. Progress in the global ar<strong>en</strong>a is to a large ext<strong>en</strong>t dep<strong>en</strong>d<strong>en</strong>t on the<br />
<strong>EU</strong> playing an active role. In the report we m<strong>en</strong>tion six areas where it is important that the <strong>EU</strong><br />
establishes its own strategy for what should be achieved globally:<br />
• the supply of information about chemicals in articles,<br />
• more persist<strong>en</strong>t organic pollutants (POPs) being regulated through the Stockholm<br />
Conv<strong>en</strong>tion,<br />
• developing the <strong>EU</strong>’s mercury strategy as a basis for global efforts on the mercury issue,<br />
• coordinating rules on mercury in existing chemicals conv<strong>en</strong>tions,<br />
• an <strong>EU</strong> strategy on the issue of a future framework conv<strong>en</strong>tion about chemicals,<br />
• prioritising at global level the developm<strong>en</strong>t of national systems for chemicals control.<br />
27
1 Uppdraget och dess g<strong>en</strong>omförande<br />
1.1 Allmänt<br />
Utredningsarbetet<br />
Regering<strong>en</strong> gav d<strong>en</strong> 22 juni 2011 Kemikalieinspektion<strong>en</strong> (KemI) i uppdrag att i samarbete<br />
med åtta c<strong>en</strong>trala myndigheter göra <strong>en</strong> bred g<strong>en</strong>omgång av <strong>EU</strong>:s lagstiftning och andra<br />
styrmedel på <strong>EU</strong>-nivå som <strong>en</strong> del av g<strong>en</strong>omförandet av handlingsplan<strong>en</strong> för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> vardag.<br />
I uppdraget ingår också att gem<strong>en</strong>samt med Livsmedelsverket och Läkemedelsverket göra <strong>en</strong><br />
g<strong>en</strong>omgång av relevant lagstiftning om livsmedel resp. läkemedel m.m. Övergripande förslag<br />
ska lämnas till hur lagstiftning och andra styrmedel på <strong>EU</strong>-nivå kan ändras. Uppdraget<br />
bifogas d<strong>en</strong>na rapport som bilaga 1.<br />
Uppdraget har g<strong>en</strong>omförts i samarbete med de myndigheter som särskilt pekats ut i uppdraget.<br />
Visst samråd har därutöver skett med Boverket och med Myndighet<strong>en</strong> för samhällsskydd och<br />
beredskap. En särskilt g<strong>en</strong>omgång <strong>en</strong>ligt uppdraget har gjorts av <strong>regler</strong> på Livsmedelsverkets<br />
och Läkemedelsverkets områd<strong>en</strong>.<br />
I <strong>en</strong>lighet med direktiv<strong>en</strong> har synpunkter begärts in från företrädare för näringsliv,<br />
konsum<strong>en</strong>t- och miljöorganisationer. Remissyttrand<strong>en</strong> har inkommit från de organisationer,<br />
företag och <strong>en</strong>skilda som räknas upp i bilaga 2. D<strong>en</strong> 30 november hölls ett möte på KemI<br />
med <strong>en</strong> utvidgad <strong>EU</strong>-refer<strong>en</strong>sgrupp, där KemI, Livsmedelsverket och Läkemedelsverket<br />
redovisade hur långt man kommit i utredningsarbetet och sakfrågorna diskuterades.<br />
Beträffande förslaget om <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om kemikalier i textilier (kap. 7.6, kap. 11) har särskilt<br />
samråd skett med företrädare för textil- och konfektionsbransch<strong>en</strong>. <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>nas utveckling<br />
har vid två tillfäll<strong>en</strong> diskuterats med företrädare för <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> i Bryssel och med<br />
sv<strong>en</strong>ska <strong>EU</strong>-parlam<strong>en</strong>tariker.<br />
Samtidigt med arbetet med d<strong>en</strong>na rapport har tre expertgrupper arbetat inom ram<strong>en</strong> för<br />
Miljömålsberedning<strong>en</strong>s arbete med <strong>en</strong> strategi för <strong>giftfri</strong> miljö. Expertgrupperna har behandlat<br />
läkemedels miljöpåverkan, farliga ämn<strong>en</strong> i livsmedel och farliga ämn<strong>en</strong> i varor och produkter.<br />
Vi har så långt det varit möjligt följt expertgruppernas arbete, dragit nytta av deras<br />
diskussioner och försökt utveckla dessa i förslag till möjliga åtgärder inom <strong>EU</strong>. Vi har äv<strong>en</strong> i<br />
övrigt haft fortlöpande kontakter med Miljömålsberedning<strong>en</strong>s kansli.<br />
Vi har därutöver haft vissa kontakter med upphandlingsutredning<strong>en</strong> (dir. 2010:86) i samband<br />
med utformning<strong>en</strong> av kapitel 7.10.<br />
1.2 Avgränsningar<br />
Kemikalier och föror<strong>en</strong>ingar<br />
Kemikalielagstiftning<strong>en</strong> i vid m<strong>en</strong>ing är extremt omfattande, och det har varit nödvändigt att<br />
begränsa d<strong>en</strong>na rapport till frågor som direkt anknyter till målsättningarna om <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong><br />
vardag och <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö. En möjlig avgränsning är att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö<br />
avser ”ämn<strong>en</strong> i miljön som skapats i eller utvunnits av samhället” och således inte i första<br />
hand skulle gälla t.ex. ämn<strong>en</strong> som uppstår som föror<strong>en</strong>ingar i industriprocesser.<br />
Svavelför<strong>en</strong>ingar eller dioxiner som uppstår vid förbränningsprocesser är exempel på ämn<strong>en</strong><br />
som hanteras av andra miljömål i första hand. Regering och riksdag har dock gjort <strong>en</strong><br />
vidsträckt tolkning av miljömålet och t.ex. tagit upp dioxinproblematik<strong>en</strong> i ett delmål under<br />
28
Giftfri miljö. I <strong>EU</strong>:s lagstiftning finns det också <strong>en</strong> tydlig uppdelning mellan inre marknadsrelaterade<br />
produkt<strong>regler</strong> och andra miljö<strong>regler</strong> (se vidare nedan kap. 3). De förra kan sägas<br />
<strong>regler</strong>a kemikalier i deras eg<strong>en</strong>skap av produkter eller varor på <strong>en</strong> marknad, medan de s<strong>en</strong>are i<br />
allmänhet handlar om d<strong>en</strong> miljö som kan ha påverkats av kemikalier. Vår rapport behandlar i<br />
första hand produkt<strong>regler</strong>na. Samtidigt är det omöjligt att bortse från att d<strong>en</strong> samlade<br />
exponering<strong>en</strong> av ett visst hälso- eller miljöfarligt ämne kan härröra både från ett ämne som<br />
”skapats i eller utvunnits av samhället” och samma ämne som uppstått som föror<strong>en</strong>ing i <strong>en</strong><br />
industriprocess eller som förekommer naturligt. Ett exempel är kadmium, och vi behandlar<br />
kadmiumfrågan i d<strong>en</strong>na rapport (kap. 9.5). Vi berör också dioxinproblematik<strong>en</strong> något. Hur<br />
pass väl de två typerna av <strong>regler</strong> samverkar (produkt<strong>regler</strong> och miljö<strong>regler</strong>) är också <strong>en</strong> viktig<br />
fråga om man ser behovet av kemikalie<strong>regler</strong>ing i ett livscykelperspektiv och när man ska ta<br />
hänsyn tillkombinationseffekter i miljön (kap. 9.3). Särskilt gäller detta koppling<strong>en</strong> mellan<br />
avfallsområdet och kemikalie<strong>regler</strong>na (i första hand Reach). Vi behandlar dessa frågor i ett<br />
särskilt kapitel 8 som Naturvårdsverket har utarbetat.<br />
Andra avgränsningar<br />
Rapport<strong>en</strong> behandlar inte frågor som rör explosiva och brandfarliga eg<strong>en</strong>skaper hos<br />
kemikalier, äv<strong>en</strong> om dessa behandlas i <strong>EU</strong>:s kemikalielagstiftning. Vi tar heller inte upp<br />
olycksrisker med kemikalier (Sevesodirektivet) eller <strong>regler</strong>na om transporter av farliga<br />
kemikalier, utöver <strong>en</strong> kort beskrivning. Vi har inte särskilt behandlat lagstiftning<strong>en</strong> om<br />
g<strong>en</strong>etiskt modifierade organismer (GMO).<br />
Vi tar heller inte upp speciallagstiftning som avser missbruksproblematik (narkotika, alkohol)<br />
eller <strong>regler</strong> om dubbla användningsområd<strong>en</strong> (double use), dvs. produkter som kan användas<br />
både för civila och militära ändamål.<br />
En viktig fråga i kemikalielagstiftning<strong>en</strong> gäller åtgärder för att begränsa djurförsök till fördel<br />
för alternativa testmetoder. Med hänsyn till det särskilda regeringsuppdrag som i maj 2011<br />
gavs till bl.a. jordbruksverket om att utreda alternativa metoder till djurförsök har vi inte<br />
behandlat d<strong>en</strong> frågan särskilt. KemI deltar i arbetet med det uppdraget. Frågan om alternativa<br />
testmetoder och teststrategier kommer vi dock in på i samband med diskussion<strong>en</strong> om de s.k.<br />
lågvolymkrav<strong>en</strong> i Reach (kap. 5.1.2).<br />
Tillsyn<br />
<strong>EU</strong> har på några områd<strong>en</strong> utvecklade <strong>regler</strong> om tillsyn, exempelvis livsmedelstillsyn. På andra<br />
områd<strong>en</strong> är tillsyn i huvudsak <strong>en</strong> nationell angeläg<strong>en</strong>het som inte detalj<strong>regler</strong>as av <strong>EU</strong>. Att<br />
säkerställa att <strong>regler</strong> som ska skydda miljö och hälsa faktiskt tillämpas som det är tänkt och<br />
får ett g<strong>en</strong>omslag i praktik<strong>en</strong> är givetvis <strong>en</strong> av de allra viktigaste aspekterna på ett regelverk,<br />
inte minst i ett <strong>EU</strong>-perspektiv. Frågor om tillsyn är <strong>en</strong> mycket viktig del av detta, m<strong>en</strong><br />
området är mycket stort och <strong>regler</strong>na skiljer sig åt på de områd<strong>en</strong> vi behandlar. Vi har därför<br />
inte kunnat behandla tillsynsfrågorna fullständigt i uppdraget. I kap. 8 tar vi dock upp frågan<br />
om tillsyn på <strong>en</strong> övergripande nivå.<br />
Grön Kemi<br />
Begreppet ”grön kemi” härstammar ursprunglig<strong>en</strong> från USA. Stora kemikalieproducerande<br />
länder som Tyskland, USA och Japan har aktiviteter och program som anknyter till begrepp<strong>en</strong><br />
”grön” eller ”hållbar kemi”, med varierande inriktning. Äv<strong>en</strong> internationella organisationer<br />
som OECD och UNEP liksom branschorganisationer som CEFIC i Bryssel och Plast- och<br />
Kemiföretag<strong>en</strong> i Sverige bedriver arbete med koppling till dessa begrepp. Exempel på<br />
sv<strong>en</strong>ska aktiviteter inom området är också MISTRA:s forskningsprogram ”Gre<strong>en</strong>chem”.<br />
29
Ett gem<strong>en</strong>samt drag hos dessa aktiviteter är ofta att de är mer inriktade mot utvecklings- och<br />
främjandeåtgärder än mot regelutveckling och regeltillämpning. Det kan röra sig om<br />
användning av förnyelsebara råvaror och återvunna material samt <strong>en</strong> utveckling av resurs- och<br />
<strong>en</strong>ergisnåla industriella processer, ofta med statligt stöd. I begreppet kan också ingå metoder<br />
för <strong>en</strong> förbättrad och för<strong>en</strong>klad bedömning av hälso- och miljöeg<strong>en</strong>skaper samt av risker.<br />
Utveckling av mindre problematiska alternativ till kemikalier kan också ingå, t.ex.<br />
ersättningar för bromerade flamskyddsmedel i konsum<strong>en</strong>tprodukter ersättningar för giftiga<br />
båtbott<strong>en</strong>färger.<br />
Grön kemi är alltså ett begrepp som kan ges olika innebörd. Många av de tankar som ligger<br />
bakom detta begrepp skulle kunna behandlas i <strong>en</strong> sådan strategi för <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva<br />
kretslopp som vi föreslår i kap. 8.2. Vi föreslår Sverige ska driva frågan om <strong>en</strong> sådan strategi i<br />
ett nytt miljöhandlingsprogram. Grön kemi aktualiseras också i <strong>EU</strong>:s färdplan för ett<br />
resurseffektivt Europa (kap. 3.3.3).<br />
1.3 Rapport<strong>en</strong>s disposition<br />
I kapitel 2 behandlar vi ett antal utgångspunkter. Vi redovisar d<strong>en</strong> terminologi när det gäller<br />
kemikalier som vi använder i rapport<strong>en</strong>. Vi redovisar också målsättningar och principer för<br />
d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska miljöpolitik<strong>en</strong> som utvecklats under miljömålet Giftfri miljö och som gäller<br />
<strong>en</strong>ligt miljöbalk<strong>en</strong>. Dessa målsättningar och principer är utgångspunkt<strong>en</strong> för vår bedömning<br />
av <strong>EU</strong>:s miljö<strong>regler</strong>.<br />
Kapitel 3 innehåller <strong>en</strong> allmän redogörelse för regelverket i <strong>EU</strong> och för handlingsplaner och<br />
annan policy-utveckling i <strong>EU</strong>. Efter <strong>en</strong> kort g<strong>en</strong>omgång av d<strong>en</strong> internationella utveckling<strong>en</strong> i<br />
kapitel 4 redovisar vi i kapitel 5 och 6 <strong>en</strong> översikt av de olika regelsystem<strong>en</strong> i <strong>EU</strong> som avser<br />
kemiska produkter, med slutsatser om brister och utvecklingsbehov på varje område. I<br />
kapitel 7 tar vi upp de viktigaste <strong>regler</strong>na som rör kemikalier i varor. I kapitel 8 behandlar vi<br />
samband<strong>en</strong> mellan kemikalie<strong>regler</strong> och några regelsystem i <strong>EU</strong> som avser yttre miljö (avfall<br />
och vatt<strong>en</strong>). I kapitel 9 försöker vi bedöma om skyddsnivåerna för hälsa och miljö ligger på<br />
<strong>en</strong> tillräcklig nivå när det gäller skyddet för barn och ungdomar. Vi tar också upp några<br />
horisontella frågeställningar som rör problematiska kemikaliegrupper. Vi försöker dra några<br />
allmänna slutsatser om <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> i kapitel 10 och konsekv<strong>en</strong>sbedömer vårt förslag till<br />
<strong>regler</strong> om textilier i kapitel 11.<br />
2 Hur <strong>regler</strong>as kemikalier och vad vill vi uppnå?<br />
• Vi tar i detta kapitel upp några grundläggande begrepp som används i rapport<strong>en</strong> och<br />
beskriver kort hur kemikalie<strong>regler</strong> har utvecklats i lagstiftning<strong>en</strong>.<br />
• Vår utgångspunkt för rapport<strong>en</strong> har varit de sv<strong>en</strong>ska mål<strong>en</strong> för kemikaliepolitik<strong>en</strong>, som<br />
dessa uttrycks i miljömålet Giftfri miljö och preciseringar och etappmål till detta. Vi ger<br />
<strong>en</strong> kort redogörelse för innehållet i dessa mål.<br />
30
2.1 Vad <strong>regler</strong>as g<strong>en</strong>om kemikalie<strong>regler</strong>?<br />
2.1.1 Ämn<strong>en</strong>, blandningar, varor och avfall<br />
Allt som finns omkring oss är kemikalier av ett eller annat slag. När man talar om kemikalier i<br />
regelsammanhang m<strong>en</strong>ar man dock i allmänhet det som i 14 kap. 2 § miljöbalk<strong>en</strong> kallas<br />
kemiska produkter, och som kan vara ämn<strong>en</strong> eller blandningar. Begreppet ämne förklaras inte<br />
i miljöbalk<strong>en</strong> m<strong>en</strong> finns definierat i artikel 2 i Reach som ett kemiskt grundämne eller<br />
för<strong>en</strong>ingar av detta ämne i naturlig eller tillverkad form. Det klargörs också att vissa<br />
tillsatsämn<strong>en</strong> kan sägas höra till ämnet, liksom föror<strong>en</strong>ingar från tillverkningsprocess<strong>en</strong>. Om<br />
ämnet säljs i ett lösningsmedel, anses dock inte lösningsmedlet höra till ämnet. Detta<br />
behandlas som ett separat ämne.<br />
D<strong>en</strong>na definition visar att kemikalielagstiftning<strong>en</strong> är inriktad på ämn<strong>en</strong> som har <strong>en</strong><br />
kommersiell användning, vare sig dessa är tillverkade (syntetiserade) av kemikalieindustrin<br />
eller har utvunnits ur natur<strong>en</strong> för <strong>en</strong> viss användning (t.ex. g<strong>en</strong>om gruvbrytning). Likartade<br />
definitioner av begreppet ämne finns i annan kemikalielagstiftning, t.ex. i <strong>regler</strong> om<br />
bekämpningsmedel och kosmetiska produkter. Föror<strong>en</strong>ingar från <strong>en</strong> industriell process som<br />
släpps ut i miljön är givetvis också ämn<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> de <strong>regler</strong>as inte i kemikalielagstiftning<strong>en</strong> utan<br />
i annan miljölagstiftning, exempelvis i <strong>regler</strong>na om miljöfarlig verksamhet.<br />
Det finns åtminstone 100 000 ämn<strong>en</strong> i kemikalielagstiftning<strong>en</strong>s m<strong>en</strong>ing som faktiskt eller<br />
pot<strong>en</strong>tiellt finns på marknad<strong>en</strong>.<br />
Blandningar av ämn<strong>en</strong> hanteras också kemikalielagstiftning<strong>en</strong>. Kosmetiska produkter och<br />
färger är typiska exempel på blandningar. När ämn<strong>en</strong> eller blandningar finns i <strong>en</strong> vara är dock<br />
kemikalie<strong>regler</strong>na i allmänhet inte direkt tillämpliga. Enligt Reach, CLP och miljöbalk<strong>en</strong> är<br />
<strong>en</strong> vara ”ett föremål som under produktion<strong>en</strong> får <strong>en</strong> form, yta eller design, vilk<strong>en</strong> i större<br />
utsträckning än dess kemiska sammansättning bestämmer dess funktion”. I annan lagstiftning<br />
används ofta ordet ”produkt” som liktydigt med vara i d<strong>en</strong>na m<strong>en</strong>ing, m<strong>en</strong> i allmänhet utan <strong>en</strong><br />
exakt definition. Det är bara Reach som har utvecklat <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> definition för att dra gräns<strong>en</strong><br />
mellan kemiska produkter (ämn<strong>en</strong> och blandningar) och varor. Vi försöker använda ”varor”<br />
när gränsdragning<strong>en</strong> mellan kemiska produkter och varor är viktig i sammanhanget.<br />
I ett livscykelperspektiv blir varor och ofta äv<strong>en</strong> kemiska produkter så småningom till avfall.<br />
Vad som m<strong>en</strong>as med avfall framgår av <strong>EU</strong>:s ramdirektiv för avfall (se kap 8). Definition<strong>en</strong> av<br />
detta begrepp i direktivet blir avgörande för hur långt kemikalielagstiftning<strong>en</strong> eller<br />
lagstiftning<strong>en</strong> om varor sträcker sig, innan avfalls<strong>regler</strong> tar över. Definition<strong>en</strong> är också<br />
avgörande för när avfall som återvinns inte längre ska avses som avfall, utan som <strong>en</strong> råvara.<br />
I det följande använder vi begrepp<strong>en</strong> ”kemikalier” och ”kemiska produkter” i miljöbalk<strong>en</strong>s<br />
m<strong>en</strong>ing. Vi använder ”allmänkemikalier” för kemikalier som inte är special<strong>regler</strong>ade utan<br />
<strong>en</strong>bart (eller nästan <strong>en</strong>bart) faller under tillämpningsområdet för Reach och CLP (kap. 5.1).<br />
Bekämpningsmedel är ett exempel på special<strong>regler</strong>ade kemikalier, medan leksaker och<br />
elektroniska produkter är exempel på varor.<br />
Farliga ämn<strong>en</strong> och särskilt farliga ämn<strong>en</strong><br />
Av de ämn<strong>en</strong> som finns på marknad<strong>en</strong> har många farliga eg<strong>en</strong>skaper. Det är givetvis i första<br />
hand de farliga ämn<strong>en</strong>a som är av intresse att hantera g<strong>en</strong>om kemikalie<strong>regler</strong>. Farlighet<strong>en</strong> kan<br />
avse fysikaliska faror som brandfarlighet eller explosivitet. I d<strong>en</strong>na rapport behandlar vi inte<br />
ämn<strong>en</strong> med sådana eg<strong>en</strong>skaper, utan ämn<strong>en</strong> som på grund av sina kemiska eg<strong>en</strong>skaper kan<br />
skada hälsa eller miljö. Med farliga ämn<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ar vi alltså i allmänhet de ämn<strong>en</strong> som<br />
31
uppfyller kriterierna för att klassificeras som hälso- eller miljöskadliga <strong>en</strong>ligt <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na och<br />
det globala klassificeringssystemet (GHS, se kap. 5.1).<br />
Med särskilt farliga ämn<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ar vi ämn<strong>en</strong> som måste <strong>regler</strong>as särskilt strängt på grund av<br />
sina allvarliga hälso- eller miljöskadliga eg<strong>en</strong>skaper. Till d<strong>en</strong>na kategori bör <strong>en</strong>ligt<br />
Miljömålsberedning<strong>en</strong> räknas hälsofarliga ämn<strong>en</strong> som är cancerframkallande eller påverkar<br />
arvsmassan eller fortplantning<strong>en</strong> (CMR-ämn<strong>en</strong>), ämn<strong>en</strong> som är långlivade och<br />
bioackumulerande (PB-ämn<strong>en</strong>), tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly samt ämn<strong>en</strong><br />
som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande (se kap 2.3). Det är vanligt med <strong>EU</strong><strong>regler</strong>ingar<br />
som gäller d<strong>en</strong>na typ av ämn<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> ofta är <strong>regler</strong>na begränsade till några av<br />
dessa eg<strong>en</strong>skaper. I fråga om CMR-ämn<strong>en</strong> begränsas <strong>regler</strong>na ofta till ämn<strong>en</strong> i kategori 1A<br />
och 1B (känt eller förmodat CMR-ämne) m<strong>en</strong> gäller inte kategori 2 (misstänkt CMR-ämne). I<br />
Reach talar man inte om PB-ämn<strong>en</strong> utan om vPvB-ämn<strong>en</strong> (mycket långlivade och mycket<br />
bioackumulerande) osv. I g<strong>en</strong>omgång<strong>en</strong> av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na kommer vi in på frågan om hur man<br />
avgränsar d<strong>en</strong>na kategori i olika lagstiftningar 1 .<br />
2.1.2 Reglering<strong>en</strong> av kemikalier<br />
I ett historiskt perspektiv fanns <strong>en</strong> <strong>regler</strong>ing av gifter i Sverige redan på 1600-talet 2 . Vad som<br />
<strong>regler</strong>ades var akut giftiga ämn<strong>en</strong>. Dessa förekom bl.a. i läkemedel och ämn<strong>en</strong>a hanterades av<br />
apotek<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> <strong>regler</strong>ing som fanns avsåg därför länge bara hur gifterna fick hanteras och<br />
säljas av apotek<strong>en</strong>. Medicinalstyrels<strong>en</strong> fick så småningom <strong>en</strong> roll som c<strong>en</strong>tral myndighet för<br />
kontroll<strong>en</strong> av hantering<strong>en</strong> av gifter. Under 1800-talet började lagstiftning utvecklas som<br />
omfattade äv<strong>en</strong> andra former av farliga eg<strong>en</strong>skaper hos kemikalier, som brandfarlighet och<br />
explosivitet. I och med industrialisering<strong>en</strong> av Sverige under 1800-talet började man också<br />
inse behovet av <strong>en</strong> lagstiftning som kunde hantera arbetsmiljörisker. Därefter har kunskap<strong>en</strong><br />
om farliga eg<strong>en</strong>skaper hos kemikalier ökat. Man började inse att exponering för vissa<br />
kemikalier också kunde ha skadliga hälsoeffekter på längre sikt, t.ex. orsaka cancer och<br />
påverka fosterutveckling<strong>en</strong>. På s<strong>en</strong>are tid har man också börjat <strong>regler</strong>a kemikalier med<br />
utgångspunkt i deras påverkan på d<strong>en</strong> yttre miljön. Välkända exempel är de ämn<strong>en</strong> som bryter<br />
ner det stratosfäriska ozonskiktet och de ämn<strong>en</strong> (ofta bekämpningsmedel) som man på 1960-<br />
talet id<strong>en</strong>tifierade som miljöskadliga, t.ex. g<strong>en</strong>om att de påverkade rovfåglars<br />
reproduktionsförmåga. Man har insett att ämn<strong>en</strong> som är svårnedbrytbara i miljön och som<br />
ansamlas i levande organismer ofta är särskilt problematiska, äv<strong>en</strong> om de kan ha fördelar ur<br />
användarsynpunkt.<br />
Reglering<strong>en</strong> av kemikalierisker i Sverige sker i dag g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> mängd olika<br />
lagstiftningsprodukter. Allmänna bestämmelser finns i miljöbalk<strong>en</strong>. Kemiska produkter<br />
behandlas särskilt i 14 kap. i balk<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> det finns flera andra kapitel som har betydelse för<br />
kemikalie<strong>regler</strong>ing. Exempel de allmänna hänsyns<strong>regler</strong>na i 2 kap. samt <strong>regler</strong> om miljöfarlig<br />
verksamhet (9 kap.) och om avfall (15 kap.). Regler om kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter<br />
faller också under miljöbalk<strong>en</strong>. Det finns vidare många andra lagstiftningar utöver<br />
miljöbalk<strong>en</strong> som <strong>regler</strong>ar vissa typer av kemiska produkter (t.ex. läkemedel och livsmedel)<br />
eller vissa aspekter på kemiska produkter (t.ex. brandfarliga och explosiva eg<strong>en</strong>skaper). Det<br />
finns också särskilda <strong>regler</strong> som hanterar kemikalieaspekter på varor (t.ex. leksaker). Oftast<br />
har dessa <strong>regler</strong> <strong>en</strong> motsvarighet på <strong>EU</strong>-nivå och de sv<strong>en</strong>ska <strong>regler</strong>na behövs för att<br />
g<strong>en</strong>omföra <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> på nationell nivå. Vår utredning ska <strong>en</strong>ligt uppdraget göra <strong>en</strong> bred<br />
1 I d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska lagstiftning<strong>en</strong> används ”särskilt farliga produkter” med <strong>en</strong> helt annan avgränsning, nämlig<strong>en</strong><br />
akutgiftiga och starkt frätande ämn<strong>en</strong> som inte får hanteras i handeln utan tillstånd, se 7-14 §§ förordning<strong>en</strong><br />
(2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer.<br />
2 En historik om giftlagstiftning<strong>en</strong> finns t.ex. i SOU 1961:41 Reviderad giftlagstiftning.<br />
32
g<strong>en</strong>omgång av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na, och vi kommer därför att beröra <strong>en</strong> del <strong>regler</strong> som man i<br />
allmänhet inte brukar hänföra till kemikalielagstiftning. Däremot ingår det inte i uppdraget att<br />
inv<strong>en</strong>tera och se över det sv<strong>en</strong>ska regelverket.<br />
Produktion<strong>en</strong> av kemikalier har ökat explosionsartat under 1900-talet. I <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong>s<br />
vitbok om Reach redovisas t.ex. <strong>en</strong> ökning av kemikalieindustrins årliga produktion globalt<br />
från 7 miljoner ton år 1930 till 400 miljoner ton år 2000 3 . Kemikalieindustrin i värld<strong>en</strong><br />
omsätter ca 1800 miljarder Euro årlig<strong>en</strong> (2009) 4 . Behovet av <strong>en</strong> viss kontroll och <strong>regler</strong>ing av<br />
kemikaliehantering<strong>en</strong> ska också ses mot d<strong>en</strong> bakgrund<strong>en</strong>.<br />
2.2 Sv<strong>en</strong>ska målsättningar för kemikaliepolitik<strong>en</strong><br />
En nödvändig utgångspunkt för varje analys av behovet av regeländringar i <strong>EU</strong> är givetvis de<br />
politiska målsättningar för kemikaliepolitik<strong>en</strong> som slagits fast av riksdag<strong>en</strong>. Det sv<strong>en</strong>ska<br />
miljömålet Giftfri miljö med underliggande delmål har haft <strong>en</strong> stor betydelse för att staka ut<br />
riktning<strong>en</strong> när det gäller hur Sverige har drivit kemikaliefrågor i <strong>EU</strong>-arbetet hittills. En annan<br />
utgångspunkt är de principer som ligger bakom miljöbalk<strong>en</strong> och uttrycks i 2 kap. i balk<strong>en</strong>.<br />
I det följande ges <strong>en</strong> mycket konc<strong>en</strong>trerad redogörelse för dessa utgångspunkter. Vi<br />
återkommer till dem i diskussion<strong>en</strong> om utvecklingsbehovet för specifika <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>.<br />
2.2.1 Miljömålet <strong>giftfri</strong> miljö med preciseringar och etappmål<br />
Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö lyder:<br />
”Förekomst<strong>en</strong> av ämn<strong>en</strong> i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota<br />
människors hälsa eller d<strong>en</strong> biologiska mångfald<strong>en</strong>. Halterna av naturfrämmande ämn<strong>en</strong> är<br />
nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystem<strong>en</strong> är försumbar. Halterna<br />
av naturligt förekommande ämn<strong>en</strong> är nära bakgrundsnivåerna.”<br />
Till miljömålet hör några preciseringar och nio delmål, som redovisas i tidigare<br />
riksdagsbeslut 5 . Miljömålssystemet håller dock på att förändras. De tidigare delmål<strong>en</strong> ersätts<br />
med etappmål, som ska vara mer operativa än de tidigare delmål<strong>en</strong> och beskriva d<strong>en</strong><br />
samhällsomvandling som ska uppnås inom <strong>en</strong> viss tidsperiod. Tidigare preciseringar av<br />
miljömålet håller också på att ses över. En ny parlam<strong>en</strong>tarisk miljömålsberedning har tillsatts<br />
som ska lämna förslag till regering<strong>en</strong> om åtgärder i miljömålsarbetet. Beredning<strong>en</strong> ska bl.a. ta<br />
fram <strong>en</strong> strategi för Sveriges arbete inom <strong>EU</strong> och internationellt för <strong>en</strong> Giftfri miljö, som vår<br />
rapport ska vara ett underlag till.<br />
En viktig utgångspunkt för vårt arbete är de förslag till preciseringar av miljökvalitetsmålet<br />
som KemI har tagit fram och de etappmål som Miljömålsberedning<strong>en</strong> hittills har föreslagit 6 .<br />
Det bör dock påpekas att dessa preciseringar och etappmål ännu inte har fastslagits slutligt.<br />
Etappmål<strong>en</strong> kommer dessutom att kompletteras g<strong>en</strong>om Miljömålsberedning<strong>en</strong>s fortsatta<br />
arbete. Preciseringarna och etappmål<strong>en</strong> ligger dock mycket väl i linje med tidigare beslutade<br />
målsättningar för arbetet med <strong>giftfri</strong> miljö.<br />
KemI har föreslagit följande preciseringar till miljömålet Giftfri miljö (<strong>en</strong>dast rubrikerna<br />
citeras här):<br />
3 Ämn<strong>en</strong> från gruvbrytning, oljeutvinning och liknande ingår inte d<strong>en</strong>na mängd, som avser kemikalieindustrins<br />
produktion.<br />
4 Jfr KemI rapport 2/10, Kemisk industri ur ett ekonomiskt perspektiv.<br />
5 Miljömålet behandlades ursprunglig<strong>en</strong> i prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljö. Det har s<strong>en</strong>ast<br />
behandlats i prop. 2009/10:155, som behandlar reform<strong>en</strong> av miljömålssystemet.<br />
6 Se Naturvårdsverkets rapport 6420 resp. SOU 2011:34 Etappmål i miljömålssystemet.<br />
33
1. Kunskap om kemiska ämn<strong>en</strong>s miljö- och hälsoeg<strong>en</strong>skaper är tillgänglig.<br />
2. Information om miljö- och hälsofarliga ämn<strong>en</strong> i material, kemiska produkter och varor<br />
är tillgänglig.<br />
3. Användning<strong>en</strong> av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> har upphört.<br />
4. Oavsiktligt bildade ämn<strong>en</strong> med farliga eg<strong>en</strong>skaper är kartlagda och spridning<strong>en</strong> är<br />
mycket lit<strong>en</strong>.<br />
5. D<strong>en</strong> sammanlagda exponering<strong>en</strong> för kemiska ämn<strong>en</strong> via alla exponeringskällor är inte<br />
skadlig för människor eller d<strong>en</strong> biologiska mångfald<strong>en</strong>.<br />
6. Föror<strong>en</strong>ade områd<strong>en</strong> är åtgärdade.<br />
Miljömålsberedning<strong>en</strong> har hittills föreslagit tre etappmål. Dessa är inriktade på<br />
utvecklingsbehov i <strong>EU</strong>-lagstiftning och internationella konv<strong>en</strong>tioner, och de är i hög grad är<br />
relevanta för vårt uppdrag. De citeras därför här i sin helhet.<br />
Förslaget till etappmål om särskilt farliga ämn<strong>en</strong><br />
Sveriges insatser ska bidra till att beslut fattas inom befintliga och vid behov om nya<br />
regelverk som hanterar särskilt farliga ämn<strong>en</strong>. Dessa regelverk tillämpas inom <strong>EU</strong> för alla<br />
relevanta användningsområd<strong>en</strong> i syfte att fasa ut särskilt farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
Beslutade åtgärder ska bl.a. omfatta:<br />
- Särskilt farliga ämn<strong>en</strong> är föremål för prövning eller beslut om utfasning under gällande<br />
regelverk inom alla användningsområd<strong>en</strong>, s<strong>en</strong>ast år 2018.<br />
- I produktionsprocesser används särskilt farliga ämn<strong>en</strong> <strong>en</strong>dast under strikt <strong>regler</strong>ade<br />
omständigheter, s<strong>en</strong>ast år 2018.<br />
- Hormonstörande respektive kraftigt allergiframkallande ämn<strong>en</strong> betraktas som särskilt<br />
farliga ämn<strong>en</strong> i alla relevanta regelverk, s<strong>en</strong>ast år 2015.<br />
- Alla relevanta regelverk inkluderar i begreppet särskilt farliga ämn<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> ämn<strong>en</strong> med<br />
andra allvarliga eg<strong>en</strong>skaper än dem som omfattas av nuvarande specifika kriterier och<br />
som inger motsvarande grad av betänklighet, s<strong>en</strong>ast år 2018.<br />
Förslaget till etappmål om kunskap om ämn<strong>en</strong>s hälso- och miljöeg<strong>en</strong>skaper<br />
Sveriges insatser ska bidra till att beslut fattas inom befintliga eller vid behov nya regelverk<br />
inom <strong>EU</strong> eller internationellt som ställer krav på att uppgifter om miljö- och hälsofarliga<br />
eg<strong>en</strong>skaper hos kemiska ämn<strong>en</strong> är tillgängliga och att uppgifterna är tillräckliga för att<br />
möjliggöra riskbedömning för alla användningsområd<strong>en</strong>.<br />
Beslutade regelverk ska bl.a. omfatta:<br />
- Informationskrav<strong>en</strong> i samband med registrering i Reach stärks för ämn<strong>en</strong> som tillverkas<br />
eller importeras i lägre kvantiteter (< 10 ton per tillverkare/importör och år), s<strong>en</strong>ast år<br />
2018.<br />
- Kunskapskrav<strong>en</strong> i relevant lagstiftning gällande kemikalier och varor är tillräckliga för<br />
att bedöma och ställa krav på minimering av hälso- och miljöeffekter av<br />
nanopartiklar/nanomaterial, s<strong>en</strong>ast år 2015.<br />
- Alla relevanta regelverk beaktar kombinationseffekter vid exponering för kemikalier.<br />
Verktyg och kunskap tillräcklig för att hantera dessa effekter i respektive regelverk har<br />
utvecklats, s<strong>en</strong>ast år 2015.<br />
- Regelverk<strong>en</strong> beaktar att barn är särskilt känsliga för påverkan från kemikalier, s<strong>en</strong>ast år<br />
2015.<br />
34
Förslaget till etappmål om information om farliga ämn<strong>en</strong> i varor<br />
S<strong>en</strong>ast år 2020 har Sveriges insatser bidragit till att regelverk eller över<strong>en</strong>skommelser<br />
tillämpas inom <strong>EU</strong> eller internationellt för att göra information om miljö- och hälsofarliga<br />
ämn<strong>en</strong> i varor tillgänglig för alla berörda. Reglerna införs stegvis för olika varugrupper. De<br />
beslutade åtgärderna innebär bl.a. följande:<br />
- Information om hälso- och miljöfarliga ämn<strong>en</strong> som ingår i material och varor görs<br />
tillgänglig g<strong>en</strong>om harmoniserade system som omfattar prioriterade varugrupper.<br />
Information<strong>en</strong> ska finnas tillgänglig under varans hela livscykel.<br />
I d<strong>en</strong> strategi för Sveriges internationella arbete för <strong>giftfri</strong> miljö som Miljömålsberedning<strong>en</strong><br />
ska ta fram på regering<strong>en</strong>s uppdrag, kan <strong>en</strong>ligt beredning<strong>en</strong> frågan komma upp om mer<br />
specifika etappmål när det gäller information om farliga ämn<strong>en</strong> i varor.<br />
2.2.2 Substitution och försiktighet i miljöbalk<strong>en</strong><br />
I miljöbalk<strong>en</strong> finns allmänna hänsyns<strong>regler</strong> i 2 kap. 2-5 §§ som gäller g<strong>en</strong>erellt för balk<strong>en</strong> och<br />
som uttrycker principer som varit vägledande för sv<strong>en</strong>sk kemikaliepolitik äv<strong>en</strong> i <strong>EU</strong>sammanhang.<br />
Det gäller skyldighet<strong>en</strong> för alla som driver <strong>en</strong> verksamhet eller vidtar <strong>en</strong> åtgärd<br />
att skaffa sig d<strong>en</strong> kunskap som behövs för att miljö- och hälsa inte ska drabbas av skada eller<br />
oläg<strong>en</strong>het (2 §) samt skyldighet<strong>en</strong> att utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och<br />
vidta de försiktighetsmått som behövs för att undvika skada på hälsa eller miljö.<br />
Försiktighetsprincip<strong>en</strong> ska tillämpas, dvs. försiktighetsmått ska vidtas redan när det finns skäl<br />
att anta att <strong>en</strong> skada eller oläg<strong>en</strong>het kan uppstå (3 §). I 4 § finns substitutionsprincip<strong>en</strong>, <strong>en</strong>ligt<br />
vilk<strong>en</strong> kemikalier och biotekniska organismer ska bytas ut mot mindre farliga alternativ när<br />
sådana finns tillgängliga 7 . Det kravet gäller äv<strong>en</strong> varor som ”innehåller eller har behandlats<br />
med <strong>en</strong> kemisk produkt eller <strong>en</strong> bioteknisk organism”. Dessa <strong>regler</strong> ska tillämpas efter <strong>en</strong><br />
skälighetsavvägning <strong>en</strong>ligt 7 §.<br />
Reglerna har i många fall motsvarigheter i <strong>EU</strong>:s regelverk (se nedan kap. 3.1).<br />
3 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om kemikalier<br />
• Vi ger i detta kapitel <strong>en</strong> kort bakgrundsbeskrivning av regelsystemet i <strong>EU</strong> och vilka typer<br />
av kemikalie<strong>regler</strong> som finns.<br />
• <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na utvecklas och ändras ofta i samband med översyner av rättsakterna, och det<br />
finns ibland <strong>regler</strong>at i lagstiftning vilka frågor som ska ses över när. Dessutom sker <strong>en</strong><br />
policyutveckling g<strong>en</strong>om olika strategier och handlingsplaner. De två viktigaste i<br />
dagsläget är <strong>EU</strong>:s nya miljöhandlingsprogram och <strong>EU</strong>:s resurseffektiviseringsstrategi.<br />
Båda dessa kommer att ta upp frågeställningar av betydelse för kemikalieområdet.<br />
7 Princip<strong>en</strong> har många namn, varianter är t.ex. produktvalsprincip<strong>en</strong> eller utbytesprincip<strong>en</strong>. Inom <strong>EU</strong> talar man<br />
ofta om ”substitution” eller ”comparative assessm<strong>en</strong>t/jämförande utvärdering” vid tillståndsprövning. Princip<strong>en</strong><br />
har behandlats i KemI rapport 1/08 och 2/08.<br />
35
3.1 Allmänt om regelsystemet i <strong>EU</strong><br />
Miljö, arbetsmiljö och inre marknad<br />
I <strong>EU</strong> finns det <strong>en</strong> mängd sekundära rättsakter (direktiv eller <strong>EU</strong>-förordningar) som <strong>regler</strong>ar<br />
frågor som anknyter till miljömålet Giftfri miljö. Rättsakter har alltid <strong>en</strong> rättslig grund i<br />
Lissabonfördraget (närmare bestämt Fördraget om <strong>EU</strong>:s funktionssätt, <strong>EU</strong>F-fördraget). Om<br />
<strong>regler</strong>na gäller kemiska produkter eller varor är d<strong>en</strong> rättsliga grund<strong>en</strong> i allmänhet artikel 114 i<br />
fördraget 8 . De avser därmed ”tillnärmning” av nationella <strong>regler</strong> för att åstadkomma ett<br />
<strong>en</strong>hetligt regelsystem för d<strong>en</strong> inre marknad<strong>en</strong>. Sådana <strong>regler</strong> sätter standarder för kemiska<br />
produkter eller varor, ofta i form av miljö- och hälsorelaterade krav. Krav<strong>en</strong> ska vara<br />
harmoniserade, dvs. <strong>en</strong>skilda medlemsstater får vark<strong>en</strong> tillämpa strängare eller lindrigare<br />
krav. De flesta <strong>regler</strong> som man brukar kalla för kemikalie<strong>regler</strong> är av d<strong>en</strong>na typ. Vi försöker<br />
att i d<strong>en</strong>na rapport id<strong>en</strong>tifiera alla viktigare sådana <strong>regler</strong> som avser kemikalier och<br />
åtminstone ge <strong>en</strong> kort beskrivning av vad <strong>regler</strong>na avser (vissa ytterligare avgränsningar<br />
framgår av kap. 1.2).<br />
Utöver dessa <strong>regler</strong> finns det ett stort antal rättsakter som avser d<strong>en</strong> yttre miljön och som<br />
grundas på artikel 192 i fördraget. Dessa <strong>regler</strong> är oftast inte inriktade på produkter av olika<br />
slag utan på tillståndet i d<strong>en</strong> yttre miljön eller på verksamheter som kan medföra skador på<br />
miljön. Äv<strong>en</strong> avfalls<strong>regler</strong> hör dit. Reglerna är minimi<strong>regler</strong>, dvs. de tillåter i princip<br />
medlemsstaterna att tillämpa strängare krav. Det finns ett mycket stort antal <strong>regler</strong> av detta<br />
slag på <strong>EU</strong>-nivå som på ett eller annat sätt är av betydelse i relation till miljömålet <strong>giftfri</strong><br />
miljö. Det är omöjligt att i d<strong>en</strong>na rapport gå ig<strong>en</strong>om samtliga. I kapitel 8 behandlar vi några<br />
som är av särskild betydelse för kemikalieområdet (lagstiftning<strong>en</strong> om avfall och vatt<strong>en</strong>).<br />
<strong>EU</strong> <strong>regler</strong>ar också kemikalier g<strong>en</strong>om bestämmelser om arbetsmiljön (kap. 5.2) Dessa <strong>regler</strong><br />
grundas på artikel 153 i fördraget och är också minimi<strong>regler</strong>, dvs. de tillåter strängare<br />
nationella krav.<br />
Utrymmet för strängare nationella <strong>regler</strong><br />
Äv<strong>en</strong> om typiska kemikalie<strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå oftast är fullständigt harmoniserade, är det inte<br />
alltid lätt att bedöma i vilk<strong>en</strong> utsträckning de faktiskt utesluter nationella <strong>regler</strong>. Dels avser<br />
harmonisering<strong>en</strong> bara d<strong>en</strong> sakfråga <strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> avser att harmonisera (<strong>en</strong> harmoniserad<br />
<strong>regler</strong>ing av kadmium i plast t.ex. utesluter inte att andra användningar med kadmium kan<br />
<strong>regler</strong>as på nationell nivå) 9 . Dels är det inte alltid lätt att tolka hur långt d<strong>en</strong> harmoniserande<br />
verkan av <strong>en</strong> <strong>EU</strong>-regel sträcker sig (jfr nedan avsnitt 7.4 om medicintekniska produkter). Och<br />
dels finns det vissa begränsade möjligheter i fördraget att <strong>en</strong>ligt d<strong>en</strong> s.k. miljögarantin i artikel<br />
114 behålla existerande nationella <strong>regler</strong> eller till och med införa nya sådana, som går längre<br />
än de harmoniserade krav<strong>en</strong>.<br />
I vårt uppdrag ingår inte att lägga förslag till nationella åtgärder, utan att bedöma vilka<br />
åtgärder som behövs på <strong>EU</strong>-nivå. Vi kommer därför bara i begränsad utsträckning att<br />
behandla d<strong>en</strong>na problematik.<br />
8 Före Lissabonfördraget artikel 95. Vissa <strong>regler</strong>, t.ex. <strong>EU</strong>:s livsmedels<strong>regler</strong>, kan stödjas på <strong>en</strong> kombination av<br />
flera rättsliga grunder, m<strong>en</strong> dessa inkluderar inre marknadsgrund<strong>en</strong>.<br />
9 jfr Reach artikel 128 och prop. 2007/08:80.<br />
36
Allmänna principer för <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong><br />
Man brukar säga att all <strong>EU</strong>-lagstiftning bygger på allmänna principer, t.ex.<br />
legalitetsprincip<strong>en</strong>, proportionalitetsprincip<strong>en</strong>, princip<strong>en</strong> om icke-diskriminering osv. Det<br />
finns också tydliga motsvarigheter inom <strong>EU</strong> till de grundläggande miljörättsliga principerna i<br />
2 kap. miljöbalk<strong>en</strong>. Enligt artikel 191 <strong>EU</strong>F-fördraget ska miljöpolitik<strong>en</strong> syfta till <strong>en</strong> hög<br />
skyddsnivå 10 . D<strong>en</strong> ska bygga på försiktighetsprincip<strong>en</strong> och på principerna att förebyggande<br />
åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hindras vid källan och att föror<strong>en</strong>ar<strong>en</strong><br />
ska betala (polluter pays principle).<br />
Försiktighetsprincip<strong>en</strong> är av stor praktisk betydelse på hela miljö- och hälsoområdet inom <strong>EU</strong>.<br />
Princip<strong>en</strong> innebär att man ska vidta skyddsåtgärder om man kan anta att <strong>en</strong> åtgärd kan skada<br />
hälsa eller miljö, äv<strong>en</strong> om det inte finns fullständig vet<strong>en</strong>skaplig säkerhet om att skadan<br />
kommer att uppstå. Princip<strong>en</strong> finns uttryckt i <strong>EU</strong>:s livsmedelslag och har behandlats i ett ofta<br />
citerat meddelande från kommission<strong>en</strong> från år 2000 11 . Leksaksdirektivet (jfr. kap. 7) hänvisar<br />
till försiktighetsprincip<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> åberopas ganska ofta av <strong>EU</strong>-domstol<strong>en</strong>, t.ex. i mål som gäller<br />
godkännande av bekämpningsmedel.<br />
Substitutionsprincip<strong>en</strong> finns inte som <strong>en</strong> miljörättslig princip i fördraget, m<strong>en</strong> har på s<strong>en</strong>are<br />
tid finns ett allt större g<strong>en</strong>omslag i <strong>EU</strong>:s sekundärrätt. Exempel finns i Reach,<br />
arbetsmiljö<strong>regler</strong> och vissa <strong>regler</strong> om produkter, särskilt bekämpningsmedel. Sverige är det<br />
land som har varit mest pådrivande för att introducera substitutionsprincip<strong>en</strong> i <strong>EU</strong>:s<br />
miljölagstiftning.<br />
3.2 Planerade översyner av regelverk<strong>en</strong><br />
Under d<strong>en</strong> s<strong>en</strong>aste 10-årsperiod<strong>en</strong> har i stort sett hela det existerande regelverket i <strong>EU</strong><br />
förnyats när det gäller kemiska produkter. Det gäller <strong>regler</strong> om allmänkemikalier (Reach och<br />
CLP) samt regelverk<strong>en</strong> om livsmedel, kosmetika, läkemedel och bekämpningsmedel. Nya<br />
grundläggande rättakter har tillkommit på dessa områd<strong>en</strong> och d<strong>en</strong> äldre lagstiftning<strong>en</strong> har<br />
moderniserats. Mot d<strong>en</strong> bakgrund<strong>en</strong> är det svårt att tänka sig några stora reformer inom <strong>EU</strong> på<br />
dessa områd<strong>en</strong> under de närmaste år<strong>en</strong>. Däremot kan <strong>en</strong>skilda sakfrågor givetvis komma upp,<br />
t.ex. <strong>regler</strong>ingar av vissa ämn<strong>en</strong>. Ofta innehåller rättsakterna översynsklausuler, som säger att<br />
kommission<strong>en</strong> inom ett antal åt ska lämna <strong>en</strong> rapport till rådet och parlam<strong>en</strong>tet om hur<br />
<strong>regler</strong>na fungerar. För Reach ska t.ex. <strong>en</strong> första sådan rapport lämnas 2012.<br />
Översynstillfäll<strong>en</strong>a innebär <strong>en</strong> möjlighet för medlemsstaterna att komma med synpunkter på<br />
hur <strong>regler</strong>na bör utvecklas och förbättras.<br />
I kap. 9 behandlar några övergripande frågor (nanomaterial, hormonstörande ämn<strong>en</strong> osv.) som<br />
behandlas i särskilda strategier på <strong>EU</strong>-nivå och som i framtid<strong>en</strong> kan få betydelse för flera av<br />
de lagstiftningar som behandlas i d<strong>en</strong>na rapport.<br />
Nya viktiga rättsakter om kemikalier i varor har tillkommit under tioårsperiod<strong>en</strong> (t.ex.<br />
elektronik, leksaker). Ekodesigndirektivet (2009/125/EG) har också tillkommit. Detta<br />
direktiv har använts för att ställa krav på <strong>en</strong>ergieffektivitet för särskilda varutyper, m<strong>en</strong> kan<br />
användas äv<strong>en</strong> för andra typer av miljö- och hälsokrav. Kommission<strong>en</strong> har målsättning<strong>en</strong> att<br />
utveckla ekodesigndirektivets tillämpning, och d<strong>en</strong>na fråga kommer upp på dagordning<strong>en</strong><br />
under 2012. Vi behandlar <strong>regler</strong> om kemikalier i varor i kap. 7.<br />
10 Liknande i artikel 114.3 beträffande d<strong>en</strong> inre marknad<strong>en</strong>.<br />
11 Se artikel 7 i förordning<strong>en</strong> (EG) nr 178/2002 och meddelandet KOM(2000) 1 slutlig.<br />
37
3.3 Handlingsplaner och annan policy-utveckling<br />
3.3.1 <strong>EU</strong>:s miljöhandlingsprogram<br />
<strong>EU</strong>:s målsättningar på miljöområdet har sedan 1973 uttryckts i miljöhandlingsprogram, som<br />
numera beslutas gem<strong>en</strong>samt av rådet och Europaparlam<strong>en</strong>tet efter förslag från kommission<strong>en</strong>.<br />
Det nu gällande 6:e miljöhandlingsprogrammet (MHP) omfattar period<strong>en</strong> 2002-2012 12 . I<br />
programmet har miljö och hälsa ingått som <strong>en</strong> prioritering, och kemikaliefrågor behandlas<br />
utförligt under d<strong>en</strong> rubrik<strong>en</strong>. Programmet innehåller allmänna målsättningar på<br />
kemikalieområdet, bl.a. ett g<strong>en</strong>erationsmål om att negativ påverkan från kemikalier ska ha<br />
upphört till 2020, och skrivningar om att substitutionsprincip<strong>en</strong> ska tillämpas och att<br />
användning av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> ska begränsas. Ett nytt instrum<strong>en</strong>t för att g<strong>en</strong>omföra<br />
programmet var de s.k. tematiska strategierna, av vilka sju styck<strong>en</strong> har beslutats. En tematisk<br />
strategi om hållbar användning av bekämpningsmedel 13 ledde bl.a. till det nya direktivet om<br />
hållbar användning (se kap. 6.1.2). En annan tematisk strategi av betydelse för<br />
kemikalieområdet är strategin om förebyggande och materialåtervinning av avfall 14 .<br />
Det 6:e MHP innehöll målsättningarna att ratificera aktuella kemikaliekonv<strong>en</strong>tioner<br />
(Stockholms- och Rotterdamkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>) och var i övrigt starkt påverkat av det redan<br />
påbörjade arbetet med <strong>en</strong> helt ny lagstiftning om allmänkemikalier, som sedan blev till Reach.<br />
De s<strong>en</strong>aste år<strong>en</strong> har <strong>en</strong> diskussion förts om det behövs ett nytt 7:e MHP när det nuvarande<br />
programmet löper ut. Det 6:e MHP har utvärderats av kommission<strong>en</strong> 15 , som tidigare inte har<br />
velat utlova ett förslag till ett nytt MHP. Detta beror bl.a. på kommission<strong>en</strong>s arbete med <strong>en</strong><br />
resurseffektiviseringsstrategi (se nedan) som delvis hanterar miljöfrågorna. Efter <strong>en</strong><br />
diskussion i miljörådet höst<strong>en</strong> 2011 uttalade dock miljöministrarna <strong>en</strong>hälligt att det behövs ett<br />
nytt program, och kommission<strong>en</strong> lovade också att ta fram ett förslag till ett 7:e MHP.<br />
Förslaget kan väntas någon gång under 2012.<br />
De utvärderingar av det 6:e MHP som gjorts kommer fram till att handlingsprogrammet har<br />
varit ett politiskt instrum<strong>en</strong>t med <strong>en</strong> viss drivkraft, kanske främst g<strong>en</strong>om att skapa ett <strong>en</strong>hetligt<br />
sammanhang för miljöpolitik<strong>en</strong> 16 . Det mesta som nämndes i det har dessutom blivit<br />
g<strong>en</strong>omfört. Samtidigt noteras bristerna för vissa specifika områd<strong>en</strong> som t.ex. klimatpåverkan.<br />
Där visar sig d<strong>en</strong> långa tidsperiod<strong>en</strong> vara problematisk. Programmet anses dock ha bidragit<br />
till ett integrerat resurs- och avfallsperspektiv. Beträffande kemikalier konstaterar<br />
kommission<strong>en</strong> i sin utvärdering att g<strong>en</strong>erationsmålet om säker kemikaliehantering till år 2020<br />
knappast kan nås, att data är otillräckliga både om förekomst<strong>en</strong> av kemikalier i miljön och i<br />
människor samt om effekterna på miljö och hälsa av exponering<strong>en</strong> av <strong>en</strong> komplicerad cocktail<br />
av kemikalier i miljön.<br />
12 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av d<strong>en</strong> 22 juli 2002 om fastställande av gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>s<br />
sjätte miljöhandlingsprogram<br />
13 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(2006) 372 slutlig.<br />
14 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(2005) 666 slutlig.<br />
15 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(2011) 531 slutlig.<br />
16 Se kommission<strong>en</strong>s hemsida: http://ec.europa.eu/<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t/newprg/index.htm med bl.a. underlagsrapporter<br />
avse<strong>en</strong>de utvärdering<strong>en</strong> av det 6:e MHP.<br />
38
3.3.2 Strategin och handlingsplan<strong>en</strong> för hälsa och miljö<br />
Kommission<strong>en</strong> antog år 2003 <strong>en</strong> strategi för hälsa och miljö och <strong>en</strong> handlingsplan för miljö<br />
och hälsa 17 . Syftet på lång sikt är att id<strong>en</strong>tifiera och begränsa hot mot människors hälsa som<br />
beror på miljöfaktorer. Programmet följdes upp g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> halvtidsrapport från kommission<strong>en</strong><br />
år 2007. Det har främst inriktats på att koordinera och stärka forskning och insatser för<br />
miljöövervakning (bl.a. bio-monitoring av människor) och insatser för att begränsa risker med<br />
hormonpåverkan från kemikalier. En huvudinriktning har varit barns hälsa. Handlingsplan<strong>en</strong><br />
anses ha haft <strong>en</strong> effekt g<strong>en</strong>om sin samordnande funktion, m<strong>en</strong> arbetet med plan<strong>en</strong> har<br />
hämmats av brist på tillgång till egna resurser.<br />
Det är detta skrivs oklart om och hur kommission<strong>en</strong> avser att arbeta vidare med strategin och<br />
om man tänker ta fram <strong>en</strong> ny handlingsplan (d<strong>en</strong> s<strong>en</strong>are löpte ut år 2010). En sådan ny plan<br />
efterlystes av <strong>EU</strong>:s miljöministrar vid ett rådsmöte d<strong>en</strong> 10 oktober 2011, m<strong>en</strong> kommission<strong>en</strong><br />
ville inte binda sig för att ta fram <strong>en</strong> ny plan. En samordning med andra strategier, främst ett<br />
nytt 7:e MHP, torde under alla omständigheter vara nödvändig.<br />
3.3.3 Resurseffektiviseringsstrategin<br />
D<strong>en</strong> nuvarande kommission<strong>en</strong>s viktigaste politiska initiativ som anknyter till<br />
kemikalieområdet är färdplan<strong>en</strong> för ett resurseffektivt Europa 18 . Det övergripande målet för<br />
färdplan<strong>en</strong> anges på följande sätt:<br />
”År 2050 har <strong>EU</strong>:s ekonomi vuxit på ett sätt som tar hänsyn till resursknapphet och jord<strong>en</strong>s<br />
begränsningar och bidrar därig<strong>en</strong>om till <strong>en</strong> global ekonomisk omställning. Vår ekonomi är<br />
konkurr<strong>en</strong>skraftig, inkluderande och ger <strong>en</strong> hög levnadsstandard med mycket mindre miljöpåverkan.<br />
Alla resurser förvaltas hållbart, såväl råvaror som <strong>en</strong>ergi, vatt<strong>en</strong>, luft, mark och jord. Milstolparna i<br />
klimatarbetet har uppnåtts, och d<strong>en</strong> biologiska mångfald<strong>en</strong> och de ekosystemtjänster som bygger på<br />
d<strong>en</strong>na har bevarats, värdesatts och återställts i stor utsträckning.”<br />
Färdplan<strong>en</strong> är inriktad på resurseffektivitet och ställer upp ett antal delmål (milstolpar) som<br />
ska nås till år 2020. Resurseffektivitet<strong>en</strong> ska bl.a. uppnås g<strong>en</strong>om utveckling av<br />
ekodesigndirektivet (se kap. 7.3). Man understryker inriktning<strong>en</strong> mot ett livscykel-<br />
/kretsloppsperspektiv:<br />
”G<strong>en</strong>om att, när så är möjligt, undvika användning<strong>en</strong> av farliga kemikalier och främja grön<br />
kemi kan man bidra till att skydda viktiga resurser som mark och vatt<strong>en</strong> och göra andra<br />
resurser, t.ex. råvaror, säkrare, <strong>en</strong>klare och billigare att återvinna och återanvända. D<strong>en</strong><br />
strategi för kemikaliehantering som främjas g<strong>en</strong>om ett fullständigt g<strong>en</strong>omförande av Reach<br />
gör det lättare att kartlägga möjligheter att ersätta farliga kemikalier med säkrare och tekniskt och<br />
ekonomiskt hållbara alternativ.”<br />
En annan viktig prioritering i färdplan<strong>en</strong> är att år 2020 ha uppnått att avfall utnyttjas som<br />
resurs i <strong>en</strong> grön ekonomi och att avfallsmängderna minskar. Kommission<strong>en</strong> ska se över vissa<br />
frågor som anknyter till avfalls<strong>regler</strong>na, bl.a. återvinningsmål och ett utvidgat<br />
produc<strong>en</strong>tansvar för nyckelprodukter. Att ta in alla relevanta ämn<strong>en</strong> i kandidatlistan i Reach<br />
nämns också.<br />
Färdplan<strong>en</strong> har diskuterats i <strong>EU</strong>-institutionerna under andra halvan av år 2011 och i princip<br />
vunnit stöd i rådet.<br />
17 Strategin, handlingsplan<strong>en</strong> och utvärdering<strong>en</strong> av handlingsplan<strong>en</strong> finns på kommission<strong>en</strong>s hemsida:<br />
http://ec.europa.eu/health/healthy_<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>ts/policy/health_<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t/strategy_<strong>en</strong>.htm.<br />
18 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(2011) 571 slutlig.<br />
39
3.3.4 Handlingsplan<strong>en</strong> för hållbar konsumtion och produktion samt <strong>en</strong> hållbar<br />
industripolitik<br />
Handlingsplan<strong>en</strong> för hållbar konsumtion och produktion samt <strong>en</strong> hållbar industripolitik kom<br />
till 2008 19 och tar upp frågor som ligger nära de som behandlas i<br />
resurseffektiviseringsstrategin från år 2011. Handlingsplan<strong>en</strong> var dock mer begränsad och<br />
inriktad på konkreta åtgärder på några områd<strong>en</strong>. Främst behandlas kommission<strong>en</strong>s planer på<br />
att se över direktiv<strong>en</strong> om ekodesign, <strong>EU</strong>-miljömärkning, <strong>en</strong>ergimärkning och miljöstyrning<br />
(EMAS). En annan huvudfråga i handlingsplan<strong>en</strong> var stödet och utveckling<strong>en</strong> av grön<br />
off<strong>en</strong>tlig upphandling. På dessa områd<strong>en</strong> har kommission<strong>en</strong> redan pres<strong>en</strong>terat förslag till<br />
lagstiftning och annat underlag, och beslut<strong>en</strong> om uppdatering<strong>en</strong> av direktiv<strong>en</strong> har redan<br />
fattats. Kommission<strong>en</strong> kommer att redovisa <strong>en</strong> översyn av handlingsplan<strong>en</strong> år 2012, där man<br />
bl.a. annat kommer att behandla frågan om <strong>en</strong> utvidgning av tillämpningsområdet för<br />
ekodesigndirektivet (se kap. 7.3).<br />
3.3.5 Kemikalier i framtida handlingsplaner?<br />
De nu redovisade handlingsplanerna och strategierna har alla <strong>en</strong> anknytning till<br />
kemikalieområdet och innehåller åtgärder av betydelse för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö. Det kan diskuteras<br />
vilk<strong>en</strong> praktisk betydelse allmänna handlingsplaner och strategier av detta slag har för<br />
utveckling<strong>en</strong> av regelsystemet inom <strong>EU</strong>, utöver d<strong>en</strong> r<strong>en</strong>t politiska. De innehåller ofta främst<br />
<strong>en</strong> redovisning av redan pågå<strong>en</strong>de processer och <strong>en</strong> beskrivning av åtgärder som redan är på<br />
gång. Ofta överlappar handlingsplanerna varandra. Det är nog ändå <strong>en</strong> allmän uppfattning att<br />
de allmänna miljöhandlingsprogramm<strong>en</strong> har haft <strong>en</strong> mycket stor betydelse för utveckling<strong>en</strong> av<br />
<strong>EU</strong>:s miljöpolitik. Äv<strong>en</strong> de mera begränsade strategierna ger <strong>en</strong> möjlighet att lyfta frågor till<br />
<strong>en</strong> diskussion på politisk nivå och förmedla <strong>en</strong> överblick över läget på ett visst sakområde.<br />
Under de närmaste år<strong>en</strong> kommer flera viktiga beslut att fattas om d<strong>en</strong> framtida inriktning<strong>en</strong> av<br />
miljöpolitik<strong>en</strong>. Av de ovan redovisade processerna är det nya miljöhandlingsprogrammet<br />
särskilt viktigt när det gäller inriktning<strong>en</strong> av kemikaliearbetet på sikt. Översyn<strong>en</strong> av<br />
handlingsplan<strong>en</strong> för hållbar konsumtion och produktion kommer sannolikt att leda till<br />
principiellt viktiga beslut som rör kemikalier i varor. G<strong>en</strong>omförandet av<br />
resurseffektiviseringsstrategin bör innebära <strong>en</strong> möjlighet att utveckla konkreta åtgärder för att<br />
bättre samordna <strong>EU</strong>:s kemikaliepolitik och avfallspolitik.<br />
Vi återkommer i kap 10 till frågan om sv<strong>en</strong>ska prioriteringar i handlingsplaner och strategier,<br />
främst det 7:e miljöhandlingsprogrammet.<br />
19 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(2008) 397 slutlig.<br />
40
4 Det globala kemikaliearbetet<br />
• Vi behandlar i detta kapitel det globala kemikaliearbetet i form av kemikaliekonv<strong>en</strong>tioner<br />
och andra över<strong>en</strong>skommelser, t.ex. d<strong>en</strong> globala kemikaliestrategin SAICM.<br />
• Utveckling<strong>en</strong> av det globala arbetet bygger i hög grad på att <strong>EU</strong> är pådrivande. Vi tar upp<br />
sex frågeställningar där det är viktigt att <strong>EU</strong> utarbetar <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> strategi för vad man vill<br />
uppnå i det globala arbetet.<br />
4.1 Allmänt om globalt arbete<br />
D<strong>en</strong> globala ar<strong>en</strong>an för <strong>regler</strong>ing av kemikalier började utvecklas på allvar g<strong>en</strong>om<br />
Montrealprotokollet om ozonnedbrytande ämn<strong>en</strong> år1987 och Baselkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> om<br />
transporter av farligt avfall år 1989. Arbetet med att utveckla och förvalta konv<strong>en</strong>tionerna på<br />
kemikalieområdet är i dag främst lett av FNs miljöprogram, UNEP. Andra aktörer är FAO<br />
som är värd för d<strong>en</strong> del av sekretariatet för Rotterdamkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> som hanterar<br />
bekämpningsmedel.<br />
Många miljöproblem kopplade till kemikalieanvändning kan inte lösas g<strong>en</strong>om nationella eller<br />
<strong>en</strong>s med regionala åtgärder, t.ex. på <strong>EU</strong>-nivå. Föror<strong>en</strong>ingar via luft och vatt<strong>en</strong> respekterar inte<br />
gränser och betydande föror<strong>en</strong>ingar sprids g<strong>en</strong>om handeln av varor vilka innehåller farliga<br />
ämn<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> önskvärda miljö- eller hälsoförbättring<strong>en</strong> går <strong>en</strong>dast att uppnå g<strong>en</strong>om<br />
internationell samverkan. Internationellt samordnade <strong>regler</strong>ingar ger miljömässigt tillräcklig<br />
utväxling på insatserna, motverkar parallella system och är därmed mindre problematiska ur<br />
handelssynpunkt. Sverige har varit drivande för att få till stånd internationella <strong>regler</strong>, särskilt<br />
Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> 20 och d<strong>en</strong> globala kemikaliestrategin, SAICM 21 , och är fortsatt<br />
bero<strong>en</strong>de av samverkan med andra länder för att få fler gem<strong>en</strong>samma lösningar på plats. Detta<br />
gäller i det pågå<strong>en</strong>de arbetet för <strong>en</strong> global konv<strong>en</strong>tion om kvicksilver och med ett globalt<br />
informationssystem om kemikalier i varor. Det finns äv<strong>en</strong> <strong>en</strong> ökande insikt om det behövs<br />
något effektivare verktyg på global nivå än ämnesspecifika konv<strong>en</strong>tioner för att hantera<br />
gränsöverskridande problem med <strong>en</strong> stor mängd farliga kemikalier.<br />
Det är av största vikt att Sverige fortsatt verkar inom <strong>EU</strong> för utveckling<strong>en</strong> av strategier och<br />
gör insatser äv<strong>en</strong> nationellt när det är befogat. En lång rad exempel visar att de erfar<strong>en</strong>heter<br />
som Sverige har haft av att utveckla nationella policyer och åtgärder har varit viktiga för att<br />
driva frågor och nå framgång inom såväl <strong>EU</strong> som internationellt. Till exempelvis har<br />
miljömålet Giftfri miljö fungerat som modell för många av idéerna bakom Reach och SAICM<br />
och för att substitutionsprincip<strong>en</strong> vid prövning av växtskyddsmedel och biocider har införts<br />
inom <strong>EU</strong>. Sv<strong>en</strong>sk erfar<strong>en</strong>het från begränsningsarbete av kvicksilver har påverkat utveckling<strong>en</strong><br />
både inom <strong>EU</strong> och globalt.<br />
På alla större globala möt<strong>en</strong> krävs att <strong>EU</strong> talar med <strong>en</strong>ad röst. Ett int<strong>en</strong>sivt arbete pågår därför<br />
med att utveckla <strong>EU</strong>: s ståndpunkter inför och under internationella förhandlingsmöt<strong>en</strong>. På så<br />
vis pågår <strong>EU</strong>-förhandlingar före och i viss mån parallellt med de internationella<br />
förhandlingarna. Ofta utgår ståndpunkterna från befintlig <strong>EU</strong>-lagstiftning, <strong>EU</strong>-strategier och<br />
rådsslutsatser. I vissa fall kan utveckling<strong>en</strong> av <strong>en</strong> fråga internationellt dessutom leda till att<br />
behovet av <strong>en</strong> mer preciserad <strong>EU</strong>-ståndpunkt aktualiseras inom ett område som kanske inte<br />
20 Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> om långlivade organiska föror<strong>en</strong>ingar<br />
21 Strategic Approach to International Chemicals Managem<strong>en</strong>t<br />
41
kommit lika långt inom <strong>EU</strong>. Ett exempel på detta är frågan om information om kemikalier i<br />
varor, där <strong>EU</strong> är pådrivande inom SAICM. På så sätt kan <strong>en</strong> växelverkan ske mellan hur <strong>en</strong><br />
fråga drivs inom <strong>EU</strong> respektive internationellt och arbetet i ett forum kan fungera som <strong>en</strong><br />
hävstång för arbetet i ett annat.<br />
4.2 <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om bindande globala konv<strong>en</strong>tioner<br />
Inom <strong>EU</strong> finns det flera särskilda <strong>EU</strong>-förordningar som g<strong>en</strong>omför de bindande internationella<br />
över<strong>en</strong>skommelserna. <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na innehåller ofta <strong>en</strong> blandning av harmoniserade <strong>regler</strong> och<br />
minimi<strong>regler</strong>, där medlemsstaterna har större frihet att utforma <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> nationell lagstiftning.<br />
Översynstillfäll<strong>en</strong>a av de <strong>EU</strong>-förordningar som är kopplade till det globala kemikaliearbetet,<br />
t.ex. i samband med att nya ämn<strong>en</strong> läggs till, innebär <strong>en</strong> möjlighet för medlemsstaterna att<br />
komma med synpunkter på hur <strong>regler</strong>na bör utvecklas och förbättras.<br />
4.2.1 Existerande konv<strong>en</strong>tioner och <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong><br />
I det följande beskriver vi kort de konv<strong>en</strong>tioner som finns med betydelse för<br />
kemikalieområdet och de <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> som g<strong>en</strong>omför dem inom <strong>EU</strong>.<br />
Förordning (EG) nr 2004/850 om långlivade organiska föror<strong>en</strong>ingar,<br />
<strong>EU</strong> har ratificerat Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> och införlivat d<strong>en</strong> och protokollet om långlivade<br />
organiska föror<strong>en</strong>ingar till Konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> om långväga gränsöverskridande luftföror<strong>en</strong>ingar<br />
(CLRTAP) i förordning<strong>en</strong> 850/2004 (POPs-förordning<strong>en</strong>). <strong>EU</strong> och medlemsländerna har<br />
utarbetat g<strong>en</strong>omförandeplaner för att begränsa eller helt få bort produktion, användning och<br />
utsläpp av <strong>regler</strong>ade POPs (långlivade organiska föror<strong>en</strong>ingar eller persist<strong>en</strong>t organic<br />
pollutants). Förordning<strong>en</strong> och innehåller förbudskrav och rapporteringskrav.<br />
Målet med Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> från 2004 är att skydda människors hälsa och miljön mot<br />
ämn<strong>en</strong> som är långlivade i miljön, som ansamlas i organismer och som sprids långt ifrån de<br />
platser där de producerats eller använts. Eftersom det är fråga om så farliga ämn<strong>en</strong> som sprids<br />
över hela värld<strong>en</strong> krävs <strong>en</strong> global <strong>regler</strong>ing. Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> har fler än 175 länder<br />
som parter. D<strong>en</strong> omfattar för närvarande 22 ämn<strong>en</strong>, av vilka flertalet är bekämpningsmedel<br />
som DDT och <strong>en</strong>dosulfan. Äv<strong>en</strong> ett antal industrikemikalier som bromerade<br />
flamsskyddsmedel och PCB omfattas. <strong>EU</strong> nominerade i maj 2011 tre nya ämn<strong>en</strong> till<br />
konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>.<br />
Förordning (EG) 689/2008 om export och import av farliga ämn<strong>en</strong><br />
Rotterdamkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> gör det möjligt för mottagarländer att bli informerade i förväg innan<br />
de tar emot farliga kemikalier som är förbjudna eller strängt begränsade i exportländerna. <strong>EU</strong><br />
har ratificerat Rotterdamkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> och g<strong>en</strong>omfört d<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om förordning<strong>en</strong> (EG)<br />
689/2008 om export och import av farliga ämn<strong>en</strong> (PIC-förordning<strong>en</strong>). Förordning<strong>en</strong><br />
innehåller delvis informationskrav som är mer långtgå<strong>en</strong>de än konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> omfattar<br />
fler ämn<strong>en</strong> än de som listas inom Rotterdamkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> och förfarandet med uttryckligt<br />
medgivande (explicit conc<strong>en</strong>t) används vid export till samtliga länder, inte bara till parter i<br />
konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>.<br />
Förordning (<strong>EU</strong>) 1005/2009 om ämn<strong>en</strong> som bryter ned ozonskiktet<br />
Enligt Montrealprotokollet räknas hela <strong>EU</strong> som <strong>en</strong> part när det gäller att uppfylla krav<strong>en</strong> på<br />
minskningar av ozonnedbrytande ämn<strong>en</strong>. Rådets förordning (<strong>EU</strong>) 1005/2009 angå<strong>en</strong>de<br />
ozonnedbrytande ämn<strong>en</strong> ska se till att medlemsländerna gem<strong>en</strong>samt kommer att uppfylla<br />
42
protokollet. Bestämmelserna om ozonnedbrytande ämn<strong>en</strong> är ett exempel på inbördes<br />
påverkan mellan nationella, regionala och globala <strong>regler</strong>. <strong>EU</strong>:s tidigarelagda avveckling av<br />
ozonnedbrytande ämn<strong>en</strong> har påverkat revidering<strong>en</strong> av Montrealprotokollet. Under<br />
förhandlingarna för att ändra Montrealprotokollet har det haft stor betydelse att <strong>en</strong> viktig<br />
grupp länder redan vidtagit strängare åtgärder. Inom <strong>EU</strong> har Sveriges tidiga övergång till<br />
bättre alternativ påverkat tidplanerna i <strong>EU</strong>:s förordning.<br />
Förordning (EG) nr 1013/2006 av d<strong>en</strong> 14 juni 2006 om transport av avfall<br />
<strong>EU</strong> har g<strong>en</strong>omfört Baselkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om förordning<strong>en</strong> (EG) nr 1013/2006.<br />
Baselkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> begränsar export<strong>en</strong> av farligt avfall till länder utanför OECD-området. På<br />
grund av koppling<strong>en</strong> mellan avfallsklassificeringar och kemikalie<strong>regler</strong> (jfr kap. 8.9) är<br />
<strong>regler</strong>na viktiga äv<strong>en</strong> för kemikalieområdet.<br />
4.2.2 Pågå<strong>en</strong>de förhandlingar om kvicksilver<br />
Sverige har länge arbetat aktivt för att få till stånd bindande globala åtgärder mot kvicksilver.<br />
Om Sverige ska nå <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö behövs globala förbud när det gäller ett ämne som<br />
kvicksilver, som transporteras långa sträckor via atmosfär<strong>en</strong>. Vi är bero<strong>en</strong>de av att andra<br />
länder minskar sina utsläpp för att halterna i miljön på sikt ska kunna minska till sådana<br />
nivåer som inte innebär risker för människor eller miljön.<br />
FN:s miljöprogram (UNEP) leder det nu pågå<strong>en</strong>de förhandlingsarbetet för att ta fram <strong>en</strong><br />
bindande konv<strong>en</strong>tion för att minska de globala kvicksilverutsläpp<strong>en</strong>. Konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> ska<br />
omfatta åtgärder mot direkta utsläpp till luft, från till exempel kolförbränning och industriella<br />
processer, handel med och användning av kvicksilver, kvicksilverför<strong>en</strong>ingar och produkter<br />
som innehåller kvicksilver samt avfallshantering. Konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> beräknas vara<br />
färdigförhandlad till år 2013.<br />
Inledande bestämmelser i utkastet till konv<strong>en</strong>tionstext innehåller <strong>en</strong> hänvisning till<br />
Riodeklaration<strong>en</strong> och då särskilt paragraf 15 som anger att försiktighetsprincip<strong>en</strong> ska<br />
tillämpas och att brist på fullständigt vet<strong>en</strong>skapligt underlag inte ska användas som ett skäl att<br />
skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder.<br />
De sv<strong>en</strong>ska <strong>regler</strong>na om förbud mot kvicksilver går i några avse<strong>en</strong>d<strong>en</strong> längre än de<br />
gem<strong>en</strong>samma <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na 22 . Konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> kan komma att fungera som <strong>en</strong> pådrivande faktor<br />
för att utveckla <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na i <strong>en</strong>lighet med sv<strong>en</strong>ska prioriteringar.<br />
4.3 Andra globala över<strong>en</strong>skommelser<br />
Det finns andra globala över<strong>en</strong>skommelser än de ovan nämnda, över<strong>en</strong>skommelser som inte<br />
är rättsligt bindande. Politiska över<strong>en</strong>skommelser av olika slag där parter på högnivåmöt<strong>en</strong><br />
kommer över<strong>en</strong>s om olika frågor har dock visat sig ha stor betydelse på kemikalieområdet,<br />
främst g<strong>en</strong>om att samtliga länders regeringar och andra aktörer kunnat delta. Inom <strong>EU</strong> sker<br />
<strong>en</strong> samordning före sådana möt<strong>en</strong>, så att man försöker ta fram <strong>en</strong> <strong>EU</strong>-gem<strong>en</strong>sam syn på de<br />
frågor som är aktuella.<br />
4.3.1 Globalt Harmoniserat System för klassificering och märkning<br />
Ett Globalt Harmoniserat System (GHS) för klassificering och märkning av kemikalier antogs<br />
av FN höst<strong>en</strong> 2002. FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) beslutade 2003 att<br />
22 Jfr 8-11 §§ förordning<strong>en</strong> (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och<br />
utförsel av kemiska produkter.<br />
43
ekomm<strong>en</strong>dera att GHS införs i nationella regelverk över hela värld<strong>en</strong>. Regler kring<br />
klassificering, märkning och säkerhetsdatablad (grundst<strong>en</strong>arna i GHS) utgör i sig ett system<br />
för att minska risker i samband med användning av farliga kemikalier. Inom <strong>EU</strong> har de delar<br />
av GHS som berör klassificering och märkning införts g<strong>en</strong>om CLP och Reach (se vidare kap<br />
5.1).<br />
GHS syftar till att samma farobedömningskriterier och <strong>regler</strong> för produktmärkning och<br />
säkerhetsdatablad ska tillämpas globalt. Införandet av GHS bidrar till <strong>en</strong> ökad<br />
kemikaliesäkerhet, framför allt i länder som saknar system för klassificering och märkning,<br />
m<strong>en</strong> underlättar äv<strong>en</strong> d<strong>en</strong> globala handeln med kemiska ämn<strong>en</strong> och produkter. Ett införande<br />
av GHS innebär i många länder ett viktigt första steg för att få kontroll över<br />
kemikaliehantering<strong>en</strong>. Sv<strong>en</strong>skt stöd till förbättrad kemikaliekontroll i andra länder bygger på<br />
att GHS införs i samarbetsländerna i stället för att dessa lägger ner resurser på att utveckla<br />
egna system.<br />
4.3.2 Globala kemikaliestrategin, SAICM<br />
I februari 2006 antog d<strong>en</strong> första internationella konfer<strong>en</strong>s<strong>en</strong> om kemikaliehantering med bred<br />
repres<strong>en</strong>tation av berörda parter (regeringar, FN-organisationer, industri, forskare och<br />
frivilligorganisationer m.m.), <strong>en</strong> global kemikaliestrategi, SAICM (Strategic Approach to<br />
International Chemicals Managem<strong>en</strong>t). Sverige var drivande i det arbetet.<br />
SAICM är <strong>en</strong> över<strong>en</strong>skommelse som inriktas på de åtgärder som behövs för att nå målet från<br />
toppmötet i Johannesburg år 2002, att kemikalier s<strong>en</strong>ast till år 2020 ska produceras och<br />
användas på ett sådant sätt att skadliga effekter på människors hälsa och miljön blir så<br />
begränsade som möjligt. Strategin har tre delar: <strong>en</strong> högnivådeklaration (Dubaideklaration<strong>en</strong>),<br />
fem övergripande mål om riskreduktion (kunskap/information, styrning,<br />
kapacitetsutveckling/samarbete och illegal handel), och <strong>en</strong> global handlingsplan med över 270<br />
olika uppräknade aktiviteter som aktörerna kan välja ifrån.<br />
Vid SAICM:s andra internationella kemikaliekonfer<strong>en</strong>s år 2009, ICCM2, pres<strong>en</strong>terades och<br />
utvärderades för första gång<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omförda och pågå<strong>en</strong>de insatser för förbättrad<br />
kemikaliekontroll. Beslut togs bland annat om konkreta arbet<strong>en</strong> inom fem internationellt<br />
prioriterade områd<strong>en</strong>, så kallade Emerging policy issues. Sverige och <strong>EU</strong> har särskilt drivit<br />
frågan om behovet av internationellt samarbete om information om kemikalier i varor.<br />
Huvudsyftet med arbetet om information om kemikalier i varor (det s.k. CiP-projektet) är att<br />
minska kemikalierisker under varornas livscykel. Textilier, leksaker, elektronik och<br />
byggprodukter har prioriterats och man har id<strong>en</strong>tifierat fördelarna med <strong>en</strong> global<br />
harmonisering av informationsöverföringssystem. Förslag till det fortsatta arbetet med bl.a.<br />
id<strong>en</strong>tifiering av roller för olika aktörer och g<strong>en</strong>omförande av pilotprojekt har tagits fram för<br />
beslut vid d<strong>en</strong> tredje högnivåkonfer<strong>en</strong>s<strong>en</strong> i september 2012. Övriga områd<strong>en</strong> som prioriterats<br />
är åtgärder för att fasa ut bly i färg, informationsutbyte om nanoteknologier, hantering av<br />
farliga ämn<strong>en</strong> i elektroniska produkter, och samarbete om åtgärder för att hantera<br />
perfluorerade ämn<strong>en</strong> med <strong>en</strong> övergång till säkrare alternativ.<br />
Det förberedande arbetsgruppsmöte som ägde rum i november 2011 <strong>en</strong>ades äv<strong>en</strong> om att ett<br />
arbete med att minska riskerna med hormonstörande ämn<strong>en</strong> globalt ska diskuteras vidare vid<br />
SAICMs nästa högnivåkonfer<strong>en</strong>s. Förslag till ett globalt initiativ som avser hantering av<br />
risker med läkemedel i miljön så diskuterades på mötet, m<strong>en</strong> där nåddes i nuläget inte <strong>en</strong>ighet.<br />
44
Inom <strong>EU</strong> hanteras SAICM-frågorna i olika regelverk. För frågor som nanomaterial och<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong> pågår utveckling<strong>en</strong> av <strong>EU</strong>s strategier parallellt med de globala<br />
diskussionerna (jfr kap. 9.1 och 9.2).<br />
4.4 Förslag till åtgärder på <strong>EU</strong>-nivå<br />
Vi tycker att det är viktigt att <strong>EU</strong> utvecklar <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> position och strategi för vad som ska<br />
uppnås i det globala kemikaliesamarbetet i följande frågor:<br />
• Information om kemikalier i varor<br />
• Fler POPs-ämn<strong>en</strong> i Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong><br />
• Utveckling av <strong>EU</strong>:s kvicksilverstrategi<br />
• Samordnade <strong>regler</strong> om kvicksilver med befintliga kemikaliekonv<strong>en</strong>tioner<br />
• Strategi för <strong>en</strong> global ramkonv<strong>en</strong>tion för kemikalier<br />
• Utveckling av ländernas kemikaliekontroll<br />
Vi tar i detta avsnitt upp några frågor som vi inte berör någon annanstans i rapport<strong>en</strong> och som<br />
vi tycker är viktiga att driva i det globala arbetet. En gem<strong>en</strong>sam <strong>EU</strong>-position är ofta <strong>en</strong> stor<br />
fördel om man ska nå framgång och få gehör för dessa frågor.<br />
Information om kemikalier i varor<br />
Sverige bör fortsatt arbeta för att <strong>EU</strong> g<strong>en</strong>om SAICM driver att alla aktörer ska ha tillgång till<br />
d<strong>en</strong> information de behöver så att de kan hantera kemikalier, inklusive kemikalier i varor, på<br />
ett säkert sätt g<strong>en</strong>om hela livscykeln.<br />
Till det tredje högnivåmötet inom SAICM i september 2012 har specifika rekomm<strong>en</strong>dationer<br />
tagits fram för beslut om fortsatt global samverkan för att nå målet i SAICM om att alla<br />
aktörer ska ha tillgång till d<strong>en</strong> information de behöver så att de kan hantera kemikalier,<br />
inklusive kemikalier i varor, på ett säkert sätt g<strong>en</strong>om hela livscykeln. Diskussion<strong>en</strong> i SAICM<br />
kan komma att gälla branschspecifika guidelines, implem<strong>en</strong>teringsaktiviteter och pilotprojekt.<br />
Informationskrav är ett område där det globala arbetet kan stimulera <strong>en</strong> utveckling inom <strong>EU</strong><br />
(se vidare kap. 7.8).<br />
Fler POPs-ämn<strong>en</strong> i Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong><br />
Sverige bör fortsatt arbeta för att <strong>EU</strong> nominerar fler långlivade och bioackumulerande ämn<strong>en</strong><br />
till Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>.<br />
<strong>EU</strong> nominerade i maj 2011 tre långlivade och bioackumulerande ämn<strong>en</strong> för upptag i<br />
Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>. Det första förslaget från Kommission<strong>en</strong> var att nominera 6 ämn<strong>en</strong>,<br />
vilka samtliga redan nominerats till POPs-protokollet under konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> om långväga<br />
gränsöverskridande luftföror<strong>en</strong>ingar (CLRTAP). Pågå<strong>en</strong>de arbete om PBT-ämn<strong>en</strong> under<br />
Reach kommer sannolikt att id<strong>en</strong>tifiera fler POPs-kandidater. Relevanta ämn<strong>en</strong> för att<br />
nominera till Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> kan äv<strong>en</strong> upptäckas via d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska<br />
miljöövervakning<strong>en</strong>.<br />
Utveckla <strong>EU</strong>:s kvicksilverstrategi<br />
Sverige bör arbeta för att <strong>EU</strong>:s kvicksilverstrategi utvecklas och blir heltäckande.<br />
45
<strong>EU</strong> har sedan år 2005 <strong>en</strong> kvicksilverstrategi, som bl.a. lett till ett exportförbud för kvicksilver<br />
från <strong>EU</strong> 23 . För att påverka kvicksilveranvändning<strong>en</strong> globalt är det viktigt att <strong>EU</strong>:s<br />
medlemsländer har <strong>en</strong> heltäckande strategi som visar på möjligheter att fasa ut användning<strong>en</strong>.<br />
De förbud som Sverige redan har infört visar också på att det oftast finns tillgängliga väl<br />
fungerande alternativ till kvicksilver.<br />
Sverige arbetar för att <strong>EU</strong>:s kvicksilverstrategi ska leda till så långtgå<strong>en</strong>de begräsningar som<br />
möjligt i användning<strong>en</strong> av kvicksilver, i <strong>en</strong>lighet med det sv<strong>en</strong>ska utfasningsmålet under<br />
miljömålet Giftfri miljö. Detta har äv<strong>en</strong> stor betydelse för utveckling<strong>en</strong> av ett globalt<br />
regelverk.<br />
Samordna <strong>regler</strong> om kvicksilver med befintliga kemikaliekonv<strong>en</strong>tioner<br />
Sverige bör föreslå att <strong>EU</strong> verkar för att g<strong>en</strong>omförandet av d<strong>en</strong> kommande<br />
kvicksilverkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> kopplas till de befintliga kemikaliekonv<strong>en</strong>tionerna.<br />
<strong>EU</strong>s arbete bör inriktas på att fortsatt främja synergier mellan alla kemikalierelaterade<br />
över<strong>en</strong>skommelser så att de stöttar varandra. Äv<strong>en</strong> biståndet via Sverige och <strong>EU</strong> bör bidra till<br />
detta. Åtgärder på ett område får inte medföra påtagligt negativa effekter för ett annat<br />
miljörelaterat område utan noga övervägande av hur hantera dessa effekter. Exempel på att<br />
detta kan vara ett problem är att klimatgaser eller POPs-ämn<strong>en</strong> fasats in som ersättning för<br />
ozonnedbrytande ämn<strong>en</strong> och försvårat vidare åtgärder.<br />
Strategi för <strong>en</strong> global ramkonv<strong>en</strong>tion för kemikalier<br />
Sverige bör verka för att <strong>EU</strong> tar fram <strong>en</strong> strategi för att möjliggöra <strong>en</strong> global ramkonv<strong>en</strong>tion<br />
för kemikalier.<br />
Det finns i dag ett antal internationella över<strong>en</strong>skommelser av olika slag om kemikalier. D<strong>en</strong><br />
nya kvicksilverkonv<strong>en</strong>tion som är på väg är det s<strong>en</strong>aste exemplet. Detta aktualiserar d<strong>en</strong><br />
diskussion som funnit länge om <strong>en</strong> bredare ramkonv<strong>en</strong>tion eller annan form av<br />
över<strong>en</strong>skomm<strong>en</strong> process som kan fånga upp andra typer av farliga ämn<strong>en</strong> som sprids globalt.<br />
Det möte om hållbar utveckling som hålls i Rio i juni 2012 (Rio +20) kan förhoppningsvis bli<br />
ett första tillfälle att diskutera behov<strong>en</strong> och utveckling<strong>en</strong> av ett angreppssätt för kemikalier<br />
som är snabbare och bredare än framtagandet av ämnesspecifika konv<strong>en</strong>tioner. <strong>EU</strong> har i sitt<br />
inspel till konfer<strong>en</strong>s<strong>en</strong> konstaterat att det för SAICM:s g<strong>en</strong>omförande krävs över<strong>en</strong>skomna<br />
processer för att hantera ämn<strong>en</strong> som innebär risker på global nivå. Ett resultat av konfer<strong>en</strong>s<strong>en</strong><br />
bör <strong>en</strong>ligt inspelet vara:”Str<strong>en</strong>gth<strong>en</strong>ing and building on the Strategic Approach to<br />
International Chemicals Managem<strong>en</strong>t (SAICM), to step up efforts towards a more robust,<br />
coher<strong>en</strong>t, effective and effici<strong>en</strong>t international regime for chemicals throughout their<br />
lifecycle.”<br />
Med hänsyn till utveckling<strong>en</strong> på kemikalieområdet, inte minst d<strong>en</strong> nya kunskap som hela<br />
tid<strong>en</strong> kommer fram, är det inte effektivt att förhandla nya konv<strong>en</strong>tioner för ett ämne i taget.<br />
<strong>EU</strong> behöver därför arbeta för etablering av ett internationellt instrum<strong>en</strong>t som möjliggör<br />
någorlunda snabba åtgärder i fråga på nya kemikalierelaterade globala frågor. För att komma<br />
vidare behöver <strong>EU</strong> ta fram <strong>en</strong> strategi för detta. <strong>EU</strong> kan t.ex. överväga ett stöd till UNEP för<br />
att anordna regionala seminarier för att diskutera problematik<strong>en</strong> och behovet av globalt arbete<br />
utöver det som görs inom SAICM. Sannolikt behöver internationella expertgrupper etableras<br />
23 Se meddeland<strong>en</strong>a KOM(2005) 20 slutlig och KOM(2010) 723 slutlig samt förordning<strong>en</strong> (<strong>EU</strong>) nr 1102/2008 av<br />
d<strong>en</strong> 22 oktober 2008 om exportförbud för metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverför<strong>en</strong>ingar och<br />
kvicksilverblandningar och säker förvaring av metalliskt kvicksilver.<br />
46
för att bl.a. ta fram kriterier för id<strong>en</strong>tifiering de kemikalier som är globala föror<strong>en</strong>are. Vidare<br />
behöver <strong>EU</strong> arbeta för att äv<strong>en</strong> spridning<strong>en</strong> av kemikalier via varor omfattas.<br />
Utveckling av ländernas kemikaliekontroll<br />
Sverige bör verka för att <strong>EU</strong> i alla kemikalierelaterade sammanhang poängterar vikt<strong>en</strong> av att<br />
länder i sina utvecklingsplaner prioriterar kemikaliekontroll samt att företag<strong>en</strong>s roll i<br />
kemikaliehantering<strong>en</strong> är <strong>en</strong> viktig beståndsdel i att bygga fortsatt globalt kemikaliearbete.<br />
Diskussionerna om finansiering och global acceptans för fördelarna med att tydliggöra<br />
företag<strong>en</strong>s roll i kemikaliehantering<strong>en</strong> är <strong>en</strong> viktig beståndsdel i att bygga fortsatt globalt<br />
kemikaliearbete. UNEP har sedan 2009 lett <strong>en</strong> konsultativ process med bra resultat 24 . Det är<br />
nu viktigt att de fortsatta diskussionerna använder resultatet från d<strong>en</strong>na process samordnat i<br />
olika fora.<br />
Långsiktig finansiering för SAICM och d<strong>en</strong> globala kemikalie- och avfallsag<strong>en</strong>dan är <strong>en</strong><br />
viktig fråga för Sverige och <strong>EU</strong>. D<strong>en</strong> globala fond<strong>en</strong> GEF har i d<strong>en</strong> femte<br />
påfyllnadsprocess<strong>en</strong> allokerat vissa medel till g<strong>en</strong>omförande av SAICM. Fortsatta<br />
diskussioner om långsiktig finansiering av kemikalie- och avfallsag<strong>en</strong>dan bör dock främst<br />
fokusera på hur industrins roll och ansvar kan förtydligas för att på så vis bättre fördelar<br />
kostnader <strong>en</strong>ligt princip<strong>en</strong> om föror<strong>en</strong>ar<strong>en</strong> betalar. Det är äv<strong>en</strong> mycket viktigt att frågorna<br />
tydligare integreras i utvecklingsag<strong>en</strong>dan. Här bör principerna om ett effektivt bistånd som de<br />
står i Parisdeklaration<strong>en</strong> 25 och Accra Ag<strong>en</strong>dan 26 vara styrande. Sverige och <strong>EU</strong> bör betona<br />
vikt<strong>en</strong> av att om länderna prioriterar kemikaliefrågorna så bör detta också reflekteras<br />
ländernas egna utvecklingsplaner. Sverige och <strong>EU</strong> bör undersöka vilka motkrafter det<br />
sannolikt finns för detta nationellt och inom biståndsorganisationer.<br />
5 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om allmänkemikalier<br />
5.1 Reach och CLP<br />
• I detta avsnitt behandlar vi <strong>EU</strong>:s två omfattande regelsystem för allmänkemikalier –<br />
Reach och CLP.<br />
• Vi anser att Reach skulle behöva utvecklas i tre avse<strong>en</strong>d<strong>en</strong>: kunskapskrav för<br />
lågvolymkemikalier, riskbedömning<strong>en</strong> av grupper av kemikalier och utnyttjandet av d<strong>en</strong><br />
information som finns i Reach-databas<strong>en</strong>.<br />
• Vi konstaterar att utveckling<strong>en</strong> av <strong>en</strong> ”ny toxikologi” kan få <strong>en</strong> stor betydelse för<br />
tillämpning<strong>en</strong> av Reach och CLP i framtid<strong>en</strong>.<br />
• Det finns några tolknings- och tillämpningsproblem med Reach som skulle behöva<br />
åtgärdas. Särskilt viktig är hur man beräknar innehållet av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i varor.<br />
• Det viktigaste är att Reach tillämpas som det är tänkt. Inte minst behöver registreringarna<br />
<strong>en</strong>ligt lagstiftning<strong>en</strong> följas upp på ett systematiskt sätt.<br />
24 http://www.unep.org/dec/Chemical_Financing/index.asp<br />
25 http://www.aidharmonization.org/<br />
26 http://siteresources.worldbank.org/ACCRAEXT/Resources/4700790-1217425866038/AAA-4-SEPTEMBER-<br />
FINAL-16h00.pdf<br />
47
5.1.1 Innehållet i <strong>regler</strong>na och planerade översyner<br />
<strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om allmänkemikalier (se kap 2.1.1) finns främst i två <strong>EU</strong>-förordningar, som är<br />
nästan helt nya: Reach och CLP 27 . Lagstiftningarna är mycket omfattande. Om man räknar<br />
med d<strong>en</strong> särskilda förordning<strong>en</strong> om testmetoder omfattar Reach i de s<strong>en</strong>aste konsoliderade<br />
versionerna totalt 1431 sidor. CLP i konsoliderad version omfattar nu 1903 sidor.<br />
CLP 28 är <strong>en</strong> <strong>EU</strong>-förordning som innehåller <strong>regler</strong> om hur kemikalier ska klassificeras med<br />
avse<strong>en</strong>de på farliga eg<strong>en</strong>skaper, hur farliga kemikalier ska märkas med farosymboler<br />
(piktogram) och annan information till användare och hur förpackningar för farliga ämn<strong>en</strong> ska<br />
vara utformade. D<strong>en</strong> som släpper ut <strong>en</strong> kemikalie på marknad<strong>en</strong> har ansvaret för att krav<strong>en</strong> är<br />
uppfyllda. Alla som släpper ut ett ämne på marknad<strong>en</strong> ska klassificera det. Om ett ämne ska<br />
registreras <strong>en</strong>ligt Reach eller om det har farliga eg<strong>en</strong>skaper ska det anmälas till ett c<strong>en</strong>tralt<br />
klassificerings- och märkningsregister 29 . Vid behov kan harmoniserade myndighetsbeslut<br />
fattas om klassificering<strong>en</strong>. Klassificering<strong>en</strong> grundas på <strong>en</strong> global standard (GHS) som tagits<br />
fram inom FN.<br />
Klassificering<strong>en</strong> avser fysikaliska faror (brandfarlighet, explosivitet osv.), hälsofarliga<br />
eg<strong>en</strong>skaper (giftig, allergiframkallande, cancerframkallande osv.) och miljöfarliga<br />
eg<strong>en</strong>skaper. Det finns detaljerade <strong>regler</strong> för hur klassificering<strong>en</strong> av ämn<strong>en</strong> ska gå till och hur<br />
blandningar som innehåller farliga ämn<strong>en</strong> ska klassificeras. Klassificering<strong>en</strong> är viktig av flera<br />
skäl. D<strong>en</strong> utgör grund<strong>en</strong> för information<strong>en</strong> som lämnas via förpackningsmärkning och<br />
säkerhetsdatablad, så att användare får kunskap om ev<strong>en</strong>tuella risker. M<strong>en</strong> d<strong>en</strong> har också stor<br />
betydelse för tillämpning<strong>en</strong> av <strong>en</strong> mängd andra rättsakter, där klassificering<strong>en</strong> är avgörande<br />
för vilka krav som ställs på användare. Exempel är <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om klassificering av avfall,<br />
<strong>regler</strong> om åtgärder mot olyckor inom kemikalieindustrin (Seveso) och krav<strong>en</strong> på registrering<br />
m.m. i Reach. En mycket viktig princip är att klassificering baseras på innebo<strong>en</strong>de eg<strong>en</strong>skaper<br />
och inte på riskbedömning. På så vis kvarstår skyldighet<strong>en</strong> att informera om de farliga<br />
eg<strong>en</strong>skaperna oavsett hur ämnet eller blandning<strong>en</strong> är tänkt att användas och oavsett risker som<br />
finns förknippade med <strong>en</strong> viss användning. Just det att klassificering bygger på innebo<strong>en</strong>de<br />
eg<strong>en</strong>skaper gör också att d<strong>en</strong> kan ligga till grund för så många åtgärder i följdlagstiftning<strong>en</strong>.<br />
För att fastställa om ett ämne eller <strong>en</strong> blandning medför fysikaliska faror finns i CLP krav på<br />
tillverkare, importörer eller nedströmsanvändare att utföra nya tester, såvida det inte redan<br />
föreligger adekvat och tillförlitlig information som räcker för bedömning<strong>en</strong>. Vad gäller<br />
hälsofara och miljöfara finns emellertid inget krav i CLP på att ta fram d<strong>en</strong> kunskap som<br />
behövs i form av testresultat osv. för att kunna g<strong>en</strong>omföra <strong>en</strong> korrekt klassificering. D<strong>en</strong>na får<br />
grundas på redan befintlig kunskap, som ofta är otillräcklig. Syftet med Reach är bl.a. att<br />
säkerställa att tillverkare och importörer tar fram sådan kunskap.<br />
Reach 30 är <strong>en</strong> <strong>EU</strong>-förordning som samlar flera tidigare <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om allmänkemikalier i <strong>en</strong><br />
rättsakt. Förordning<strong>en</strong> innehåller dessutom flera viktiga nyheter, bl.a. inrättandet av <strong>en</strong> c<strong>en</strong>tral<br />
27 I 14 kap. 2 § miljöbalk<strong>en</strong> kallas dessa <strong>regler</strong> ”kemikalieregistreringsförordning<strong>en</strong>” resp.<br />
”kemikalieklassificeringsförordning<strong>en</strong>”. Vi har valt de förkortningar som brukar användas i praktik<strong>en</strong>.<br />
28 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av d<strong>en</strong> 16 december 2008 om klassificering,<br />
märkning och förpackning av ämn<strong>en</strong> och blandningar, ändring och upphävande av direktiv<strong>en</strong> 67/548/EEG och<br />
1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006.<br />
29 Anmälningsskyldighet<strong>en</strong> gäller äv<strong>en</strong> d<strong>en</strong> som importerar <strong>en</strong> farlig blandning som innehåller ett farligt ämne. I<br />
början av 2011 hade över 3 miljoner anmälningar inkommit till kemikaliemyndighet<strong>en</strong> avse<strong>en</strong>de 107 067 ämn<strong>en</strong>.<br />
30 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av d<strong>en</strong> 18 december 2006 om registrering,<br />
utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av <strong>en</strong> europeisk<br />
kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och<br />
kommission<strong>en</strong>s förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommission<strong>en</strong>s direktiv<br />
91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG.<br />
48
kemikaliemyndighet i Helsingfors. Huvudelem<strong>en</strong>t<strong>en</strong> i Reach kan sammanfattas <strong>en</strong>ligt<br />
följande:<br />
- Registrering: Tillverkare och importörer ska registrera ämn<strong>en</strong> som hanteras i mängder<br />
om minst 1 ton per år. Data (testresultat) ska redovisas i registrering<strong>en</strong>, liksom <strong>en</strong><br />
särskild riskbedömning för varje av registrant<strong>en</strong> rekomm<strong>en</strong>derad användning<br />
(kemikaliesäkerhetsrapport) om hantering<strong>en</strong> överstiger 10 ton. I<br />
kemikaliesäkerhetsrapport<strong>en</strong> ingår exponeringssc<strong>en</strong>arier med mer eller mindre<br />
detaljerade villkor för hantering<strong>en</strong> av farliga kemikalier, som måste följas.<br />
- Informationskrav: krav på säkerhetsdatablad till professionella användare av<br />
kemikalier, som kompletterar märkning<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt CLP-förordning<strong>en</strong> och som<br />
innehåller exponeringssc<strong>en</strong>arier. Det finns också <strong>en</strong> begränsad skyldighet att<br />
informera om särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i varor.<br />
- Nedströmsanvändare som inte är tillverkare eller importörer m<strong>en</strong> som använder ett<br />
ämne i sin verksamhet kan i vissa fall vara skyldiga att göra <strong>en</strong> eg<strong>en</strong><br />
kemikaliesäkerhetsrapport.<br />
- Utvärdering av registreringar ska göras dels för att kontrollera att de inkomna<br />
registreringarna är korrekta, dels i form av <strong>en</strong> fördjupad ämnesutvärdering av ämn<strong>en</strong><br />
på <strong>en</strong> prioriteringslista 31 .<br />
- Tillståndsprövning ska göras av ämn<strong>en</strong> som har särskilt miljö- eller hälsofarliga<br />
eg<strong>en</strong>skaper. Sådana ämn<strong>en</strong> sätts upp på <strong>en</strong> kandidatförteckning och överförs<br />
successivt till <strong>en</strong> förteckning i bilaga XIV med <strong>en</strong> tidtabell för tillståndsprövning<strong>en</strong>.<br />
- Begränsningar är förbud eller andra begränsningar för särskilda ämn<strong>en</strong> och angivna<br />
användningar. Bilaga XVII innehåller begränsnings<strong>regler</strong> för 60 ämn<strong>en</strong> och <strong>en</strong> lång<br />
lista med särskilt hälsofarliga kemikalier (CMR-ämn<strong>en</strong>) som bara får säljas för<br />
yrkesmässigt bruk.<br />
Registrering<strong>en</strong> i Reach av ämn<strong>en</strong> som redan finns på marknad<strong>en</strong> sker i tre steg och görs 2010,<br />
2013 och 2018 bero<strong>en</strong>de bl.a. på i vilka mängder ämn<strong>en</strong>a hanteras. Övriga processer <strong>en</strong>ligt<br />
Reach har påbörjats och kommit <strong>en</strong> bit på väg, m<strong>en</strong> de är ännu inte fullt utvecklade.<br />
Exempelvis innehåller kandidatförteckning<strong>en</strong> för tillståndsprövning<strong>en</strong> i dag 73 ämn<strong>en</strong>, m<strong>en</strong><br />
<strong>en</strong>dast 6 ämn<strong>en</strong> har förts upp på bilagan med tidpunkter för när tillståndsprövning ska ske.<br />
Ing<strong>en</strong> tillståndsprövning har ännu g<strong>en</strong>omförts. Ämnesutvärdering<strong>en</strong> startar i mars 2012.<br />
Mot d<strong>en</strong>na bakgrund är d<strong>en</strong> kanske viktigaste aspekt<strong>en</strong> på Reach i dagsläget att arbetet med<br />
förordning<strong>en</strong> kommer igång som det är tänkt. D<strong>en</strong> information som kommer in g<strong>en</strong>om<br />
registrering<strong>en</strong> måste tas om hand och man behöver bestämma hur man ska arbeta vidare med<br />
att prioritera ämn<strong>en</strong> för utvärdering och g<strong>en</strong>omföra prövningar av tillstånd och begränsningar<br />
när det behövs. D<strong>en</strong> viktigaste förutsättning<strong>en</strong> just nu för ett effektivt g<strong>en</strong>omförande av Reach<br />
är att de nationella myndigheterna och kemikaliemyndighet<strong>en</strong> i Helsingfors har tillräckliga<br />
resurser. Det är för tidigt att g<strong>en</strong>omföra <strong>en</strong> fullständig översyn av Reach.<br />
Det finns dock några punkter där det redan nu står klart att Reach skulle behöva utvecklas och<br />
förbättras. Vi diskuterar de viktigaste av dessa frågeställningar i det följande. Enligt Reach<br />
artikel 117 ska kommission<strong>en</strong> lämna <strong>en</strong> allmän rapport vart femte år om tillämpning<strong>en</strong> av<br />
Reach, som grundas på underlag från kemikaliemyndighet<strong>en</strong> och medlemsstaterna. D<strong>en</strong> första<br />
rapport<strong>en</strong> ska lämnas s<strong>en</strong>ast d<strong>en</strong> 1 juni 2012 och d<strong>en</strong> nästa följaktlig<strong>en</strong> d<strong>en</strong> 1 juni 2017. Det<br />
finns också några särskilda översynstillfäll<strong>en</strong>, då kommission<strong>en</strong> har i uppdrag att ta fram<br />
rapporter och föreslå ev<strong>en</strong>tuella ändringar i <strong>regler</strong>na (artikel 138). Dessa översynstillfäll<strong>en</strong> är:<br />
31 I oktober 2011 hade 91 ämn<strong>en</strong> preliminärt id<strong>en</strong>tifierats för fördjupad utvärdering.<br />
49
- D<strong>en</strong> 1 juni 2012 ska kommission<strong>en</strong> rapportera om ev<strong>en</strong>tuella problem med<br />
överlappningar av <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> på kemikalieområdet. Då ska också datakrav<strong>en</strong><br />
för lågvolymkemikalier ses över (se nedan).<br />
- D<strong>en</strong> 1 juni 2013 ska kommission<strong>en</strong> lämna <strong>en</strong> rapport där man överväger om<br />
tillämpningsområdet för tillståndsprövning<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt artikel 60.4 alltid ska omfatta<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong>.<br />
- D<strong>en</strong> 1 juni 2014 ska <strong>en</strong> rapport lämnas om möjlighet<strong>en</strong> att utvidga kravet på<br />
kemikaliesäkerhetsrapport till att omfatta alla särskilt hälsofarliga ämn<strong>en</strong> (CMRämn<strong>en</strong>)<br />
redan från volym<strong>en</strong> 1 ton per år. Då ska också <strong>en</strong> andra rapport lämnas om<br />
möjlighet<strong>en</strong> att använda alternativa testmetoder utan djurförsök och utnyttja nya<br />
teststrategier för innebo<strong>en</strong>de eg<strong>en</strong>skaper.<br />
- År 2017 ska d<strong>en</strong> andra allmänna rapport<strong>en</strong> om tillämpning<strong>en</strong> av Reach tas fram av<br />
kommission<strong>en</strong>.<br />
- D<strong>en</strong> 1 juni 2019 ska kommission<strong>en</strong> rapportera om ev<strong>en</strong>tuella utvidgningar av krav<strong>en</strong><br />
att lämna kemikaliesäkerhetsrapport i registrering<strong>en</strong> för lågvolymämn<strong>en</strong>. Då kommer<br />
frågan också upp om <strong>en</strong> utvidgning av tillämpningsområdet för informationskravet i<br />
artikel 33 till alla farliga ämn<strong>en</strong>. En rapport ska tas fram om möjligheter att ersätta<br />
djurförsök vid testning och förfina testmetoder.<br />
- Kommission<strong>en</strong> ska också vid lämpligt tillfälle ta fram <strong>en</strong> rapport med <strong>en</strong> bedömning<br />
av om polymerer ska omfattas av registreringsplikt (de är för närvarande undantagna<br />
från registreringskrav).<br />
Dessa översyner innebär möjligheter att aktualisera frågor om förändringar och förbättringar<br />
av Reach. Allmänt sett är de rapporter och översyner som kommer upp år 2017 och 2019<br />
särskilt viktiga och kan väntas gå in på grundläggande frågor om lagstiftning<strong>en</strong>s utformning<br />
Några mycket viktiga särskilda frågor kommer dock upp för diskussion i <strong>EU</strong> på politisk nivå<br />
redan under år 2012 (lågvolymkemikalier, m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> kombinationseffekter m.m. - se kap 9),<br />
och det är viktigt att sv<strong>en</strong>ska inspel i diskussionerna på <strong>EU</strong>-nivå görs redan då.<br />
Vi behandlar i det följande några viktiga frågor som avser utvecklingsbehov<strong>en</strong> i Reach.<br />
50
5.1.2 Datakrav för lågvolymkemikalier<br />
• Ett huvudsyfte med Reach är att g<strong>en</strong>om registrering<strong>en</strong> av ämn<strong>en</strong> säkerställa att det finns<br />
kunskap om eg<strong>en</strong>skaperna hos de kemikalier som finns på marknad<strong>en</strong>. Detta är också ett<br />
huvudmål med sv<strong>en</strong>sk kemikaliepolitik. Kunskapskrav<strong>en</strong> i Reach för existerande ämn<strong>en</strong><br />
som hanteras i lägre volymer (under 10 ton per år) är dock helt otillräckliga.<br />
• Krav<strong>en</strong> för lågvolymkemikalier ska ses över år 2012 inför d<strong>en</strong> registrering av ca 20 000<br />
lågvolymämn<strong>en</strong> som ska ske år 2018. En av de viktigaste frågorna för tillämpning<strong>en</strong> av<br />
Reach är att d<strong>en</strong>na registrering leder till att d<strong>en</strong> kunskap som behövs faktiskt tas fram.<br />
• Det är inte rimligt att kräva fullständiga testresultat för alla lågvolymämn<strong>en</strong>. En kritisk<br />
fråga blir därför hur man prioriterar bland de ämn<strong>en</strong> som ska registreras, så att de ämn<strong>en</strong><br />
id<strong>en</strong>tifieras som behöver studeras närmare.<br />
• Mycket stora resurser satsas i dag inom <strong>EU</strong> och i USA för att utveckla <strong>en</strong> ”ny<br />
toxikologi”, där dag<strong>en</strong>s toxikologiska testmetoder och teststrategier kan ersättas med<br />
<strong>en</strong>klare, billigare och effektivare metoder som inte kräver djurförsök. D<strong>en</strong>na utveckling<br />
kan få <strong>en</strong> stor betydelse för Reach i framtid<strong>en</strong>, och utveckling<strong>en</strong> bör följas noga i Sverige<br />
och inom <strong>EU</strong>.<br />
• D<strong>en</strong> nya toxikologin är inte mog<strong>en</strong> att i dagsläget fullt ut ersätta de metoder för att<br />
bedöma farliga eg<strong>en</strong>skaper hos kemikalier som traditionellt används. Nya metoder bör<br />
dock kunna användas för att prioritera bland de lågvolymkemikalier som ska registreras<br />
år 2018, så att man får ett rimligt urval av ämn<strong>en</strong> som behöver studeras närmare. Regler<br />
om detta behöver införas i bilaga III till Reach och kompletteras av<br />
vägledningsdokum<strong>en</strong>t.<br />
• Sverige bör verka för att översyn<strong>en</strong> år 2012 leder till att ett arbete påbörjas med att<br />
utveckla ett angreppssätt baserat på alternativa metoder för <strong>en</strong> betydande förbättring av<br />
datakrav<strong>en</strong> för lågvolymkemikalier.<br />
Bakgrund<br />
Ett av de viktigaste motiv<strong>en</strong> för Reach, och ett av huvudmål<strong>en</strong> för sv<strong>en</strong>sk kemikaliepolitik, är<br />
att åtgärda brist<strong>en</strong> på kunskap om de farliga eg<strong>en</strong>skaperna hos de kemikalier som används i<br />
dag. Instrum<strong>en</strong>tet i Reach för att g<strong>en</strong>erera sådan kunskap är registrering<strong>en</strong> av ämn<strong>en</strong>. Företag<br />
som tillverkar eller importerar ämn<strong>en</strong> ska registrera dem, och registrering<strong>en</strong> ska innehålla<br />
uppgifter om ämn<strong>en</strong>as ev<strong>en</strong>tuella farliga eg<strong>en</strong>skaper som är grundade på data som företag<strong>en</strong><br />
ska ta fram, i huvudsak resultat från toxikologiska/ekotoxikologiska tester. I Reach kallas<br />
datakrav<strong>en</strong> för ”informationskrav”.<br />
Informationskrav<strong>en</strong> skiljer sig mycket bero<strong>en</strong>de på vilka mängder av ämnet som importeras<br />
eller släpps ut på marknad<strong>en</strong> årlig<strong>en</strong> av varje registrant (Reach artikel 12). För<br />
högvolymämn<strong>en</strong> som hanteras i mängder över 1000 ton per år och registrant är<br />
informationskrav<strong>en</strong> mycket omfattande. Om ämnet hanteras i mängder under 1 ton per år<br />
finns inga informationskrav alls. För ämn<strong>en</strong> i intervallet 1-10 ton är informationskrav<strong>en</strong> låga.<br />
D<strong>en</strong> grundläggande tank<strong>en</strong> bakom detta system är att exponering<strong>en</strong> för ett ämne (och därmed<br />
risk<strong>en</strong> om ämnet har farliga eg<strong>en</strong>skaper) allmänt sett bör vara större om ämnet hanteras i stora<br />
mängder. D<strong>en</strong>na prioriteringsgrund är givetvis mycket grov och inexakt. Ett ämne som<br />
hanteras i låga volymer kan tänkas ha farliga eg<strong>en</strong>skaper som man inte känner till på grund av<br />
51
ist<strong>en</strong> på data och därmed leda till skador på hälsa eller miljö vid användning<strong>en</strong>. Det finns<br />
dock ett mycket stort antal mängd ämn<strong>en</strong> som hanteras i låga volymer, och det ansågs<br />
nödvändigt att begränsa informationskrav<strong>en</strong> för dessa när Reach tillkom, av praktiska skäl<br />
och för att begränsa de krav som ställdes på industrin.<br />
De låga informationskrav<strong>en</strong> för ämn<strong>en</strong> som registreras i intervallet 1-10 ton (i det följande<br />
kallade lågvolymämn<strong>en</strong>) har kritiserats och var <strong>en</strong> av de mest omstridda frågorna inför det<br />
slutliga beslutet om Reach. Kritik<strong>en</strong> riktade in sig på informationskrav<strong>en</strong> m<strong>en</strong> också på att det<br />
inte krävs någon kemikaliesäkerhetsrapport i samband med registrering<strong>en</strong> av lågvolymämn<strong>en</strong><br />
(Reach artikel 14). Det finns därmed inte något krav på att tillverkare/importörer g<strong>en</strong>omför<br />
och redovisar <strong>en</strong> riskbedömning <strong>en</strong>ligt principerna i Reach för de rekomm<strong>en</strong>derade<br />
användningsområd<strong>en</strong>a för ett ämne. Viss information om riskhanteringsåtgärder ska alltid<br />
lämnas i säkerhetsdatabladet som går till yrkesmässiga användare, m<strong>en</strong> detta allmänna krav är<br />
således när det gäller lågvolymkemikalier inte för<strong>en</strong>at med ett krav på att systematiskt<br />
bedöma vilka risker som faktiskt föreligger och hur man undviker skadlig exponering.<br />
När bör lågvolymkrav<strong>en</strong> ses över?<br />
Kritik<strong>en</strong> ledde till <strong>en</strong> regel i Reach om att lågvolymkrav<strong>en</strong> i Reach ska ses över.<br />
Informationskrav<strong>en</strong> ska <strong>en</strong>ligt artikel 138.3 ses över i d<strong>en</strong> rapport om tillämpning<strong>en</strong> av Reach<br />
som lämnas av kommission<strong>en</strong> vart femte år och första gång<strong>en</strong> s<strong>en</strong>ast d<strong>en</strong> 1 juni 2012. Nästa<br />
rapport ska således lämnas år 2017. Frågan om <strong>en</strong> kemikaliesäkerhetsrapport ska lämnas i<br />
registrering<strong>en</strong> ska ses över av kommission<strong>en</strong> s<strong>en</strong>ast d<strong>en</strong> 1 juni 2019 (artikel 138.1, för CMRämn<strong>en</strong><br />
s<strong>en</strong>ast d<strong>en</strong> 1 juni 2014). Dessa bestämmelser ska ses mot bakgrund<strong>en</strong> av att krav<strong>en</strong> på<br />
registrering i Reach av lågvolymämn<strong>en</strong> som redan finns på marknad<strong>en</strong> börjar gälla d<strong>en</strong> 1 juni<br />
2018. Vid d<strong>en</strong>na tidpunkt ska alltså alla lågvolymämn<strong>en</strong> på marknad<strong>en</strong> registreras (antalet<br />
lågvolymämn<strong>en</strong> har tidigare uppskattats till över 20 000). Om informationskrav<strong>en</strong> i Reach<br />
skärps måste detta alltså ske före d<strong>en</strong>na tidpunkt för att ändring<strong>en</strong> ska få någon större effekt.<br />
Tillverkare och importörer måste vidare få <strong>en</strong> rimlig tid på sig för att förbereda sina<br />
registreringar till d<strong>en</strong> 1 juni 2018 och anpassa sig till ändrade krav. Kommission<strong>en</strong>s andra<br />
rapport om tillämpning<strong>en</strong> av Reach år 2017 kommer därmed för s<strong>en</strong>t för att hantera frågan om<br />
ändrade informationskrav. Slutsats<strong>en</strong> blir alltså frågan måste tas upp redan i behandling<strong>en</strong> av<br />
d<strong>en</strong> rapport som ska lämnas år 2012.<br />
När det gäller frågan om <strong>en</strong> kemikaliesäkerhetsrapport för lågvolymämn<strong>en</strong> kommer d<strong>en</strong><br />
översyn som ska göras i Reach <strong>en</strong>ligt artikel 138.1 för s<strong>en</strong>t för att påverka krav<strong>en</strong> vid<br />
registrering<strong>en</strong> år 2018 av lågvolymämn<strong>en</strong>. Ändrade <strong>regler</strong> kommer att få g<strong>en</strong>omslag bara för<br />
registreringar av nya ämn<strong>en</strong> som kommer ut på marknad<strong>en</strong>.<br />
KemI har tidigare kritiserat de otillräckliga informationskrav<strong>en</strong> för lågvolymämn<strong>en</strong>. Mot d<strong>en</strong><br />
nu redovisade bakgrund<strong>en</strong> är <strong>en</strong> rimlig slutsats att Sverige måste arbeta för <strong>en</strong> skärpning av<br />
krav<strong>en</strong> och att frågan måste tas upp redan i samband med d<strong>en</strong> begränsade översyn av Reach<br />
som sker år 2012. Frågan om krav på <strong>en</strong> kemikaliesäkerhetsrapport för lågvolymämn<strong>en</strong> kan<br />
dock anstå något, eftersom det knappast är realistiskt att tänka sig att tidtabell<strong>en</strong> i artikel<br />
138.1 i Reach för d<strong>en</strong> frågan kommer att kunna ändras.<br />
En annan fråga är om det är <strong>en</strong> lämplig princip att helt undanta ämn<strong>en</strong> som hanteras i<br />
mängder under 1 ton per år från alla typer av informationskrav. När Reach tillkom ville man<br />
för<strong>en</strong>kla registreringskrav<strong>en</strong> för nya ämn<strong>en</strong>, där gräns<strong>en</strong> för registrering/anmälan tidigare gick<br />
vid 10 kg. Gräns<strong>en</strong> höjdes därför till 1 ton. Det kan diskuteras om kontroll<strong>en</strong> av ämn<strong>en</strong> som<br />
hanteras i lägre volymer är otillräcklig. Hur många ämn<strong>en</strong> som finns på marknad<strong>en</strong> i mängder<br />
under 1 ton per år och som därför inte behöver registreras är osäkert. D<strong>en</strong> tidigare<br />
inv<strong>en</strong>tering<strong>en</strong> av ämn<strong>en</strong> på marknad<strong>en</strong> (EINECS) ledde till att man id<strong>en</strong>tifierade ca 100 000<br />
52
ämn<strong>en</strong> totalt. Om man från d<strong>en</strong>na mängd undantar de ämn<strong>en</strong> som hanteras i mängder över 1<br />
ton och som ska registreras, återstår åtminstone 50 000 ämn<strong>en</strong> i kategorin under 1 ton.<br />
Innebörd<strong>en</strong> av lågvolymkrav<strong>en</strong><br />
För att man ska kunna bedöma riskerna med ett ämne krävs att man har kunskap om vilka<br />
skadliga effekter eller särskilda eg<strong>en</strong>skaper i övrigt (”<strong>en</strong>d points”) som ämnet har. För <strong>en</strong><br />
fullständig registrering <strong>en</strong>ligt de strängaste krav<strong>en</strong> i Reach (>1000 ton) krävs som huvudregel<br />
att testdata redovisas som avser ett stort antal fysikalisk-kemiska <strong>en</strong>d points, toxikologiska<br />
<strong>en</strong>d points och ekotoxikologiska <strong>en</strong>d points 32 . De informationskrav som gäller för<br />
lågvolymämn<strong>en</strong> i intervallet 1-10 ton är mycket lägre och går inte att jämföra med d<strong>en</strong>na nivå.<br />
Reglerna för lågvolymämn<strong>en</strong> finns i artikel 12 samt i bilagorna III och VII och XI i Reach. De<br />
kan sammanfattas <strong>en</strong>ligt följande:<br />
• för ”nya ämn<strong>en</strong>” (icke infasningsämn<strong>en</strong>) gäller informationskrav <strong>en</strong>ligt bilaga VII.<br />
• för ämn<strong>en</strong> som redan finns på marknad<strong>en</strong> (infasningsämn<strong>en</strong>) krävs som huvudregel<br />
<strong>en</strong>dast information om fysikalisk-kemiska eg<strong>en</strong>skaper,<br />
• om ett infasningsämne anting<strong>en</strong> kan förmodas vara mycket hälsoskadligt/miljöskadligt<br />
eller kan förmodas ha farliga eg<strong>en</strong>skaper och dessutom har <strong>en</strong> spridd/diffus användning<br />
(se bilaga III), gäller informationskrav<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt bilaga VII i sin helhet för detta ämne.<br />
Ett ämne kan ”förmodas” ha <strong>en</strong> viss farlig eg<strong>en</strong>skap ”med tillämpning av QSAR eller på<br />
andra sätt”, dvs. med alternativa metoder till toxikologiska tester.<br />
Hur många infasningsämn<strong>en</strong> som <strong>en</strong>ligt bilaga III kommer att omfattas av datakrav avse<strong>en</strong>de<br />
hälsa/miljö är svårt att förutse. Något eller några hundratal ämn<strong>en</strong> varje år kan komma att<br />
omfattas av informationskrav<strong>en</strong> i bilaga VII eftersom de betraktas som nya ämn<strong>en</strong> som ska<br />
registreras före tillverkning/import och saluförande. Vid d<strong>en</strong> registrering som ska ske år 2018<br />
kommer data om hälsa/miljö att lämnas om ett stort antal infasningsämn<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> antalet blir<br />
trolig<strong>en</strong> begränsat i jämförelse med det totala antalet ämn<strong>en</strong> i d<strong>en</strong>na kategori (över 20 000).<br />
Om tester behövs ska de <strong>en</strong>ligt artikel 13.3 utföras <strong>en</strong>ligt de testmetoder som är godkända<br />
<strong>en</strong>ligt <strong>en</strong> särskild kommissionsförordning 33 . Bilaga XI innehåller riktlinjer för när man som<br />
registrant <strong>en</strong>ligt Reach kan avvika från de krav som ställs upp i bilaga VII g<strong>en</strong>om att använda<br />
information från alternativa källor. Det kan gälla fall då man har adekvata data från tester,<br />
m<strong>en</strong> dessa inte uppfyller krav<strong>en</strong> i kommissionsförordning<strong>en</strong>. Det kan också röra sig om<br />
tillämpning av modeller för kvantitativa eller kvalitativa struktur-aktivitetssamband (QSAR),<br />
resultat från tillämpning av s.k. in vitro-metoder, analyser från grupperingar av ämn<strong>en</strong> t.ex.<br />
baserade på strukturlikhet eller fall då ämnet används på ett sätt som gör att exponering kan<br />
uteslutas under hela livscykeln.<br />
Vad behöver förbättras i lågvolymkrav<strong>en</strong>?<br />
För att bedöma om ett ämne har farliga eg<strong>en</strong>skaper behöver man bl.a. resultat från<br />
toxikologiska och ekotoxikologiska tester. Inom kemikaliekontroll<strong>en</strong> har man tidigare i <strong>EU</strong><br />
och på internationell nivå inom OECD definierat något som skulle kunna kallas ett ”base set”<br />
av testresultat som behövs för att kunna göra <strong>en</strong> rimlig första bedömning av ett ämnes<br />
farlighet innan det släpps ut på marknad<strong>en</strong>. De krav på data och annat underlag som gäller för<br />
lågvolymkemikalier <strong>en</strong>ligt bilaga VII uppfyller inte dessa krav. De krav som ställs på<br />
32 Exakt vilka testresultat som ska redovisa kan variera bero<strong>en</strong>de på det <strong>en</strong>skilda fallet. I vissa fall måste tester på<br />
ryggradsdjur godkännas av kemikaliemyndighet<strong>en</strong> innan de får utföras.<br />
33 Kommission<strong>en</strong>s förordning (<strong>EU</strong>) nr 440/2008.<br />
53
egistreringar i nästa nivå (över 10 ton) i bilaga VIII kan däremot sägas motsvara ”base set”.<br />
Testkrav<strong>en</strong> för hälsoeffekter i bilaga VII saknar bl.a. test för toxicitet vid upprepad dosering,<br />
som kan ge viktiga signaler om att ett ämne har farliga eg<strong>en</strong>skaper. Övriga tester för<br />
hälsoeffekter saknar med ett undantag alla krav på åtgärder i form av mer förfinade tester om<br />
<strong>en</strong> <strong>en</strong>kel test (som ingår i bilagan) indikerar att ämnet kan ha <strong>en</strong> viss farlig eg<strong>en</strong>skap. När det<br />
gäller skadliga effekter på miljön saknas ett standardtest för effekter på fisk.<br />
För att tillämpning<strong>en</strong> av bilaga VII ska kunna sägas ge <strong>en</strong> rimlig kunskap om ämnets farliga<br />
eg<strong>en</strong>skaper, borde alltså informationskrav<strong>en</strong> motsvara ett ”base set”. De strängare krav<strong>en</strong> i<br />
bilaga VIII borde därmed äv<strong>en</strong> gälla vid registreringar av lågvolymämn<strong>en</strong>. Och krav<strong>en</strong> borde<br />
gälla för alla ämn<strong>en</strong>, äv<strong>en</strong> infasningsämn<strong>en</strong>. I fråga om hälsoeffekter gäller att <strong>en</strong> <strong>en</strong>skild<br />
människa kan ta skada när han eller hon exponeras för ett ämne, äv<strong>en</strong> om detta totalt sett<br />
hanteras i begränsade mängder i samhället.<br />
Det finns dock skäl som talar mot att Sverige ska driva <strong>en</strong> linje som innebär <strong>en</strong> kraftig<br />
skärpning av informationskrav<strong>en</strong> för samtliga lågvolymkemikalier. En skärpning skulle<br />
innebära vissa utökade krav på tester på ryggradsdjur, som så långt det är möjligt bör<br />
undvikas. Belastning<strong>en</strong> på industrin skulle öka, och särskilt på sådana mindre företag som<br />
kan antas hantera kemikalier i mer begränsade mängder.<br />
Det är således svårt att tänka sig att några av de mer kontroversiella och omdiskuterade<br />
<strong>regler</strong>na i Reach skulle kunna ändras i grund<strong>en</strong> inom det tidsperspektiv som gäller för<br />
registrering<strong>en</strong> av existerande lågvolymkemikalier. M<strong>en</strong> samtidigt är det omöjligt att bortse<br />
från att d<strong>en</strong> registrering <strong>en</strong>ligt Reach av över 20 000 lågvolymkemikalier på marknad<strong>en</strong> som<br />
ska ske år 2018 innebär <strong>en</strong> möjlighet som inte återkommer att få fram grundläggande<br />
information om eg<strong>en</strong>skaperna hos kemikalierna. Och informationskrav<strong>en</strong> i Reach är i<br />
dagsläget inte tillräckliga för att säkerställa att lagstiftning<strong>en</strong> g<strong>en</strong>ererar d<strong>en</strong> kunskap som<br />
behövs.<br />
Vi anser mot d<strong>en</strong>na bakgrund att d<strong>en</strong> översyn av lågvolymkrav<strong>en</strong> och kravet på<br />
kemikaliesäkerhetsrapport som ska äga rum år 2014 och 2019 blir mycket viktiga, och att<br />
rapportering<strong>en</strong> år 2017 också kan bli viktig i sammanhanget. Vi bör se det som <strong>en</strong> prioriterad<br />
fråga att ta fram underlag och inspel i d<strong>en</strong>na process. Det borde också vara möjligt att i det<br />
tidsperspektivet ta upp frågan om inte vissa <strong>en</strong>klare registreringskrav vore motiverade äv<strong>en</strong><br />
för kemikalier som hanteras i mängder under 1 ton. D<strong>en</strong> grundläggande målsättning<strong>en</strong> måste<br />
vara att registrering<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> för lågvolymämn<strong>en</strong> ska ge tillräcklig kunskap om eg<strong>en</strong>skaperna<br />
hos ett ämne, så ev<strong>en</strong>tuella risker kan bedömas med någorlunda säkerhet och lämpliga<br />
skyddsåtgärder vidtas, åtminstone när det gäller risker för skador på människors hälsa och i<br />
någon mån miljörisker. Vidare bör det i framtida registreringar krävas att <strong>en</strong> riskbedömning<br />
(kemikaliesäkerhetsrapport) görs äv<strong>en</strong> för lågvolymämn<strong>en</strong>.<br />
När det gäller d<strong>en</strong> översyn av lågvolymkrav<strong>en</strong> som ska ske redan år 2012 med sikte på<br />
registrering<strong>en</strong> år 2018 anser vi att inriktning<strong>en</strong> och ambitionsnivån måste vara <strong>en</strong> annan.<br />
Huvudfrågan är hur man på ett <strong>en</strong>klare och effektivare sätt än <strong>en</strong>ligt dag<strong>en</strong>s <strong>regler</strong> kan sortera<br />
och prioritera bland de 20 000 ämn<strong>en</strong> som ska registreras, så att man kan konc<strong>en</strong>trera<br />
insatserna på de ämn<strong>en</strong> som pot<strong>en</strong>tiellt är problematiska för hälsa och miljö. En möjlighet är<br />
att försöka utveckla avancerade moderna metoder för <strong>en</strong> sådan ”scre<strong>en</strong>ing” av <strong>en</strong> stor mängd<br />
ämn<strong>en</strong>. Det pågå<strong>en</strong>de arbetet med att utveckla ”ny toxikologi” 34 är av stor betydelse i<br />
sammanhanget. Detta arbete syftar till att hitta alternativ till d<strong>en</strong> toxikologiska metodik som<br />
34 När vi i det följande använder begreppet “ny toxikologi” m<strong>en</strong>ar vi närmast nya och bättre testmetoder och<br />
teststrategier, inte <strong>en</strong> helt ny toxikologisk vet<strong>en</strong>skap. Om de mycket höga ambitionerna i det amerikanska<br />
programmet Tox21 på sikt blir verklighet, finns det större skäl att faktiskt tala om <strong>en</strong> delvis ny toxikologi.<br />
54
finns i dag och som i hög grad bygger på resultat från djurtester. Vi tror att utveckling<strong>en</strong> av <strong>en</strong><br />
ny toxikologi i framtid<strong>en</strong> kommer att bli mycket viktig och att d<strong>en</strong> på sikt kommer att påverka<br />
riskminskningsarbetet <strong>en</strong>ligt Reach, inte minst registreringskrav<strong>en</strong>.<br />
Eftersom d<strong>en</strong>na utveckling är så betydelsefull tycker vi att de finns skäl att ge <strong>en</strong> kort<br />
bakgrundsbeskrivning innan vi drar några slutsatser om konsekv<strong>en</strong>serna för Reach.<br />
Alternativa tester, QSAR och annan ”ny toxikologi”<br />
D<strong>en</strong> traditionella toxikologin syftar till att i ett första steg bedöma de farliga eg<strong>en</strong>skaperna hos<br />
<strong>en</strong> kemikalie. Detta sker bl.a. g<strong>en</strong>om tester. Eftersom tester på människa inte är möjliga<br />
bygger toxikologin när det gäller hälsofarliga eg<strong>en</strong>skaper i stor utsträckning på att ”översätta”<br />
testresultat om skadliga effekter från djur till människa med tillämpning av <strong>en</strong> toxikologisk<br />
metodik som har utvecklats under lång tid. Testbilagorna i Reach (bilaga VII-X) kan sägas<br />
beskriva d<strong>en</strong>na metodik, särskilt när det gäller högvolymämn<strong>en</strong>. De innehåller teststrategier<br />
för olika farliga eg<strong>en</strong>skaper, dvs. om ett <strong>en</strong>kelt test indikerar <strong>en</strong> farlig eg<strong>en</strong>skap kan man<br />
behöva gå vidare med mer avancerade tester, som kan vara resurskrävande och innebära<br />
testning på djur 35 .<br />
Användning av djurtester har ifrågasatts i många sammanhang. Reach förbjuder upprepning<br />
av djurtester och har som målsättning att begränsa sådana tester så långt det går. Annan<br />
lagstiftning har liknande eller längre gå<strong>en</strong>de begränsningar. Enligt kosmetikadirektivet<br />
76/768/EEG gäller förbud mot att släppa ut produkter på marknad<strong>en</strong> som har blivit testade på<br />
djur. Förbudet träder i kraft stegvis till år 2013. Kommission<strong>en</strong> har dock nylig<strong>en</strong> i <strong>en</strong> rapport 36<br />
konstaterat att det för några effekter/resultatmått ännu inte finns testmetoder utan djurförsök,<br />
trots att man lagt ner stora ansträngningar på att utveckla alternativ.<br />
Det pågår ett int<strong>en</strong>sivt forsknings- och utvecklingsarbete när det gäller nya alternativa<br />
metoder och teststrategier. Enbart i <strong>EU</strong> (6:e och 7:e ramprogrammet) har 140 miljoner Euro<br />
betalts ut i olika forskningsprojekt. USA:s vet<strong>en</strong>skapsakademi utarbetade år 2007 på initiativ<br />
från miljömyndighet<strong>en</strong> (EPA) <strong>en</strong> vision och <strong>en</strong> strategi för toxikologi i det 21:a århundradet<br />
(Tox21) 37 , som resulterat i ett program med projekt som tillförts ännu större resurser.<br />
Tox 21 är ett samarbete mellan de stora amerikanska myndigheterna som är inblandade i<br />
riskbedömningar 38 . Inom ram<strong>en</strong> för flera projekt strävar man efter att utveckla framtid<strong>en</strong>s<br />
testmetoder. Där föreslås ett paradigmskifte inom toxicitetstestning där de s<strong>en</strong>aste<br />
vet<strong>en</strong>skapliga landvinningarna utnyttjas. Enligt strategin ska man utveckla kunskap<strong>en</strong> om<br />
verkningsmekanismerna bakom toxiska reaktioner (”pathways”). Man förutser <strong>en</strong><br />
kombination av moderna metoder såsom cellbaserade tester, kemiska<br />
analysmetoder, datorbaserade metoder och g<strong>en</strong>omik vid utvärdering av kemikaliers risker.<br />
Tester ska kunna göras storskaligt i automatiserade system med robotar, som huvudsaklig<strong>en</strong><br />
testar på mänskliga celler och vävnadssystem. Avsikt<strong>en</strong> är att de automatiserade testsystem<strong>en</strong><br />
också ska göra det möjligt att testa ämn<strong>en</strong> i betydligt fler dosintervaller och att testa<br />
kombinationer av kemikalier, vilket är mycket betydelsefullt.<br />
I Tox21 kan djurtester ingå som delar i teststrategier när det inte finns alternativ. Det finns<br />
dock <strong>en</strong> förhoppning om att på längre sikt (15-20 år) helt kunna undvika djurförsök vid<br />
toxikologisk testning. Inom projektet har man gjort bedömningar (”scre<strong>en</strong>ing”) av ca 2500<br />
ämn<strong>en</strong>. Man har börjat gå ig<strong>en</strong>om 10 000 kemikalier i ca 50 s.k. high-throughput assays. För<br />
35 Jfr ECHA, The Use of Alternatives to Testing on Animals for the REACH Regulation, 2011<br />
36 Meddelande KOM(2011) 558 slutlig.<br />
37 “Toxicity Testing in the 21 st C<strong>en</strong>tury: A Vision and a Strategy” (http://htpconsortium.wordpress.com)<br />
38 Se www.epa.goc/ncct/tox21<br />
55
att implem<strong>en</strong>tera Tox 21 används s.k. case studies. Detta innebär att ”proof of concept” tas<br />
fram med hjälp av ämn<strong>en</strong> som man redan har detaljerad kunskap om. Förutsägelser om<br />
farlighet<strong>en</strong> hos <strong>en</strong> kemikalie som har gjorts med hjälp av nya metoder jämförs med befintlig<br />
kunskap om farlighet<strong>en</strong>.<br />
Inom <strong>EU</strong> finns sedan 2009 ett forskningsinitiativ inom det 7:e ramprogrammet för forskning:<br />
Seurat-1 (Substance evaluation ultimately replacing animal testing). Projektet har tillförts<br />
resurser på 50 miljoner Euro och har som mål att hitta alternativ till de djurtester som hittills<br />
inte har kunnat undvikas vid testning av kosmetiska produkter i fråga om toxicitet vid<br />
upprepad dosering (se ovan).<br />
Integrerade teststrategier (ITS) är ett annat begrepp som ofta används i sammanhang med ny<br />
toxikologi, äv<strong>en</strong> om teststrategier givetvis används äv<strong>en</strong> i traditionell toxikologi. ITS kan<br />
beskrivas som optimerade strategier för att inkludera icke-test information och existerande<br />
testinformation, som t ex in vitro metoder, existerande in vivo data, data i öpp<strong>en</strong> litteratur,<br />
read-across (dvs. användande av data för likartade substanser), QSAR-data (Quantitative<br />
Structure Activity Relationship), TTC (Treshold of Toxicological Concern),<br />
exponeringsbaserad ”waiving” (dvs, data behövs inte om exponering<strong>en</strong> är negligerbar). Inom<br />
<strong>EU</strong>:s forskningsprogram har utvecklats ett webbaserat verktyg (Osiris) för optimering av ITS<br />
och <strong>en</strong> vägledning med avse<strong>en</strong>de på vilk<strong>en</strong> kompletterande information som behövs för ett<br />
visst ämne. Vägledning för användandet (kriterier mm) av öpp<strong>en</strong> litteratur ingår (jfr<br />
www.osiris-reach.eu).<br />
Att använda QSAR (kvantitativa eller kvalitativa struktur-aktivitetssamband) har länge setts<br />
som <strong>en</strong> möjlighet för att prioritera (”scre<strong>en</strong>a”) vilka kemikalier ur <strong>en</strong> stor mängd som behöver<br />
undersökas vidare med avse<strong>en</strong>de på hälso- eller miljöfarlighet. Metod<strong>en</strong> går ut på att hitta<br />
samband mellan <strong>en</strong> likartad struktur hos <strong>en</strong> grupp av kemikalier och <strong>en</strong> viss toxikologisk<br />
aktivitet, som således kan hänföras till grupp<strong>en</strong>. En strategi för QSAR behandlades i <strong>en</strong> KemIrapport<br />
redan år 1987, och aktiv sv<strong>en</strong>sk forskning bedrivs fortfarande på området 39 .<br />
Kan ny toxikologi ersätta dag<strong>en</strong>s datakrav i Reach?<br />
Echa har i <strong>en</strong> rapport behandlat frågan om hur alternativ till djurförsök tillämpas i de<br />
registreringar som hittills gjorts <strong>en</strong>ligt Reach 40 . En slutsats i rapport<strong>en</strong> är att registranterna i<br />
mindre utsträckning än väntat tagit fram testförslag, dvs. sådana förslag till utvidgade<br />
djurtester som ingår i teststrategierna <strong>en</strong>ligt Reach m<strong>en</strong> som måste godkännas av ECHA innan<br />
de utförs. I stället har man ofta utnyttjat möjligheter som finns i bilaga XI i Reach att bedöma<br />
eg<strong>en</strong>skaperna hos ett ämne g<strong>en</strong>om att jämföra med eg<strong>en</strong>skaperna hos ett liknande ämne<br />
(”read-across” och ”category prediction”). Det konstateras i rapport<strong>en</strong> att man i många fall<br />
kan kritisera hur dessa möjligheter att undvika testning har utnyttjats i registreringarna. Med<br />
andra ord har d<strong>en</strong> för<strong>en</strong>klade metodik som i vissa fall tillåts <strong>en</strong>ligt bilaga XI inte tillämpats på<br />
ett sätt som leder till <strong>en</strong> rimlig bedömning av ämnets hälsofarliga eg<strong>en</strong>skaper. M<strong>en</strong> man kan<br />
också se dessa brister som ett bevis på att alternativa metoder som utgör <strong>en</strong> del av ”d<strong>en</strong> nya<br />
toxikologin” (t.ex. QSAR) inte är tillräckligt utvecklade för att kunna ersätta de traditionella<br />
teststrategierna <strong>en</strong>ligt Reach. Särskilt gäller detta om man med någorlunda säkerhet vill kunna<br />
dra slutsats<strong>en</strong> att ett ämne inte har <strong>en</strong> hälsofarlig eg<strong>en</strong>skap, vilket givetvis är ett syfte med<br />
registrering<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt Reach vid sidan av huvudsyftet att id<strong>en</strong>tifiera farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
39 Jfr. Wold, A Strategy for Ranking Chemicals for Biological testing, KemI rapport 5/87 och St<strong>en</strong>berg, In silico<br />
tools in risk assessm<strong>en</strong>t, Ak. avhandling Umeå universitet, 2012.<br />
40 ECHA report ”The Alternatives to testing on Animals for the REACH Regulation”, 2011. Finns tillgänglig på<br />
ECHA:s hemsida.<br />
56
Å andra sidan kan sägas att alternativa metoder redan i dag borde kunna användas mer när det<br />
gäller ”scre<strong>en</strong>ing” av kemikalier, t.ex. lågvolymkemikalier i Reach. Utveckling<strong>en</strong> av<br />
alternativa testmetoder och -strategier kommer också att vara int<strong>en</strong>siv de närmaste år<strong>en</strong>. Detta<br />
bör på sikt få ett g<strong>en</strong>omslag i de regelsystem inom <strong>EU</strong> som innehåller krav på att ta fram<br />
grundläggande data om farliga eg<strong>en</strong>skaper hos kemikalier på marknad<strong>en</strong>, exempelvis Reach.<br />
Om de ambitiösa målsättningarna om <strong>en</strong> ny, alternativ toxikologi faktiskt blir verklighet,<br />
kommer detta ha mycket positiv inverkan på möjlighet<strong>en</strong> att uppfylla d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska<br />
målsättning<strong>en</strong> för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö, att kunskap om hälso- och miljöfarliga eg<strong>en</strong>skaper hos alla<br />
kemikalier ska finnas tillgänglig. Kunskap<strong>en</strong> kan dessutom tas fram på ett billigare och<br />
<strong>en</strong>klare sätt och utan användning av djurförsök. Ännu är det dock <strong>en</strong> lång väg att gå innan<br />
man når dit.<br />
Det är viktigt att sv<strong>en</strong>ska myndigheter och forskningssamhället följer med i och bidrar till<br />
d<strong>en</strong>na utveckling. I fråga om Reach bör de översyner som ska ske 2017-2019 vara <strong>en</strong><br />
möjlighet att se över och utveckla testkrav<strong>en</strong> i d<strong>en</strong> lagstiftning<strong>en</strong>. Vi tror att utveckling<strong>en</strong> av<br />
<strong>en</strong> ny toxikologi i framtid<strong>en</strong> kommer att bli mycket viktig och att d<strong>en</strong> på sikt kommer att<br />
påverka riskminskningsarbetet <strong>en</strong>ligt Reach på ett grundläggande sätt, inte minst<br />
registreringskrav<strong>en</strong>.<br />
När det gäller d<strong>en</strong> översyn som ska ske 2012 av lågvolymkrav<strong>en</strong> tycker vi att man bör ha<br />
följande målsättningar för vad som ska uppnås:<br />
1. Bilaga III bör utvecklas och förbättras, så att d<strong>en</strong> blir ett effektivt instrum<strong>en</strong>t för att<br />
göra <strong>en</strong> prioritering (”scre<strong>en</strong>ing”) bland de 20 000 ämn<strong>en</strong> som ska registreras år 2018<br />
och bedöma vilka ämn<strong>en</strong> som bör testas vidare. Tillverkare och importörer ska få<br />
tydliga instruktioner inför registrering<strong>en</strong> om hur d<strong>en</strong>na prioritering ska gå till.<br />
2. Bilaga VII (testkrav<strong>en</strong>) ska gås ig<strong>en</strong>om för att säkerställa att krav<strong>en</strong> ger ett tillräckligt<br />
underlag för att åtminstone bedöma hälsorisker med de ämn<strong>en</strong> som prioriteras med<br />
tillämpning av bilaga III.<br />
3. Prioritering<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt Bilaga III ska kunna göras med <strong>en</strong>kla och billiga metoder som<br />
inte kräver djurförsök.<br />
D<strong>en</strong> tredje målsättning<strong>en</strong> finns redan uttryckt i <strong>en</strong> mycket primitiv form i bilaga III. Där sägs<br />
att bedömning<strong>en</strong> om ett ämne kan ha farliga eg<strong>en</strong>skaper – och alltså ska testas vidare - kan<br />
ske ”med QSAR eller på andra sätt”. Skrivning<strong>en</strong> i bilaga III anknyter således redan till<br />
utveckling<strong>en</strong> av <strong>en</strong> ”ny toxikologi”, m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> innehåller inga som helst preciseringar eller<br />
riktlinjer för hur d<strong>en</strong> preliminära bedömning<strong>en</strong> av ev<strong>en</strong>tuell farlighet ska gå till, vare sig d<strong>en</strong><br />
sker med QSAR eller på annat sätt. Det borde finnas möjligheter att med de kunskaper man<br />
har i dagsläget utveckla <strong>en</strong>kla och robusta metoder som kan tillämpas av företag<strong>en</strong> för att göra<br />
<strong>en</strong> sådan prioritering i samband med registrering<strong>en</strong>. Utvecklade bestämmelser om detta bör<br />
införas i Reach, i första hand i bilaga III, och kompletteras med vägledning för tillämpning<strong>en</strong>.<br />
Kommission<strong>en</strong> kommer under första halvåret 2012 att utreda lågvolymkrav<strong>en</strong> och har lagt ut<br />
ett konsultuppdrag. Det är mycket viktigt att Sverige <strong>en</strong>gagerar sig i frågan och försöker bidra<br />
med konstruktiva förslag till hur <strong>regler</strong>na kan utvecklas.<br />
57
5.1.3 Några tillämpningsproblem med Reach<br />
• <strong>EU</strong> måste komma fram till <strong>en</strong> <strong>en</strong>hetlig tolkning av hur innehållet av särskilt farliga ämn<strong>en</strong><br />
i varor ska beräknas. Sverige bör verka för att detta sker.<br />
• Hur substitutionsprincip<strong>en</strong> tillämpas i tillståndsprövning är <strong>en</strong> annan viktig fråga där det<br />
finns oklarheter i lagstiftning<strong>en</strong>.<br />
Reach är i stora delar <strong>en</strong> helt ny och mycket omfattande lagstiftning. Det är därför inte oväntat<br />
att det på några punkter uppstår problem och oklarheter i tolkning och tillämpning. Vi tar i det<br />
följande upp några av dessa tillämpningsproblem.<br />
Hur beräkna 0,1 viktproc<strong>en</strong>t för kemikalier i varor?<br />
Enligt artikel 7 och artikel 33 i Reach ska krav<strong>en</strong> på registrering/anmälan respektive<br />
informationskrav<strong>en</strong> avse<strong>en</strong>de kemikalier i varor (jfr kap. 7.8) tillämpas när det särskilt farliga<br />
ämnet ingår i <strong>en</strong> vara ”i <strong>en</strong> konc<strong>en</strong>tration på över 0,1 viktproc<strong>en</strong>t”. Kravet gäller tillverkare<br />
och importörer (artikel 7) eller de som levererar <strong>en</strong> vara till <strong>en</strong> mottagare (artikel 33). Det<br />
finns ing<strong>en</strong> närmare förklaring av vad begreppet ”vara” betyder i dessa artiklar eller hur<br />
viktproc<strong>en</strong>t<strong>en</strong> ska beräknas. I Reach finns dock <strong>en</strong> allmän definition av begreppet ”vara” som<br />
”ett föremål som under produktion<strong>en</strong> får <strong>en</strong> särskild form, yta eller design som i större<br />
utsträckning än dess kemiska sammansättning bestämmer dess funktion” (artikel 3.3).<br />
I annan kemikalielagstiftning i <strong>EU</strong> som använder liknande begränsningar finns det i allmänhet<br />
angivet hur haltberäkning<strong>en</strong> mera exakt ska gå till, dvs. vilk<strong>en</strong> varumängd som mängd<strong>en</strong> av<br />
det farliga ämnet ska jämföras med vid beräkning<strong>en</strong> av viktproc<strong>en</strong>t<strong>en</strong>. I direktivet om farliga<br />
ämn<strong>en</strong> i elektronik (2011/65/<strong>EU</strong>) sägs det t.ex. att beräkning<strong>en</strong> ska avse ”viktproc<strong>en</strong>t i<br />
homog<strong>en</strong>a material”. I leksaksdirektivet (2009/48/EG) talar man om ”leksakernas<br />
beståndsdelar eller mikrostrukturellt urskiljbara delar” och i andra sammanhang om ”leksak<strong>en</strong><br />
eller beståndsdelar av d<strong>en</strong>na”. I Reach finns det inte några sådana preciseringar. Det finns <strong>en</strong><br />
möjlighet att utfärda särskilda föreskrifter för tillämpning<strong>en</strong> av artikel 7 i artikelns punkt 8,<br />
m<strong>en</strong> d<strong>en</strong>na möjlighet har inte utnyttjats för att klarlägga tolkning<strong>en</strong>.<br />
I diskussion<strong>en</strong> om hur bestämmels<strong>en</strong> ska tolkas finns det två olika uppfattningar. D<strong>en</strong> <strong>en</strong>a<br />
åsikt<strong>en</strong> är att ”vara” ska avse hela d<strong>en</strong> vara som tillverkas, importeras eller levereras, dvs.<br />
äv<strong>en</strong> komplexa varor som består av flera delkompon<strong>en</strong>ter. D<strong>en</strong> andra tolkning<strong>en</strong>, som<br />
förordas av Sverige, är att begreppet ”vara” måste tolkas med utgångspunkt i d<strong>en</strong><br />
varudefinition som finns i Reach, och att <strong>en</strong> vara som uppkommit <strong>en</strong>ligt definition<strong>en</strong> i<br />
artikel 3 fortsätter att vara <strong>en</strong> vara äv<strong>en</strong> om d<strong>en</strong> s<strong>en</strong>are ingår i <strong>en</strong> komplex, sammansatt<br />
produkt (”once an article, always an article”). D<strong>en</strong> s<strong>en</strong>are tolkning<strong>en</strong> förordas av sju länder 41 ,<br />
däribland Sverige, medan d<strong>en</strong> förra tolkning<strong>en</strong> stöds av andra medlemsstater och<br />
kommission<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> vägledning som har tagits fram av ECHA om tillämpning av <strong>regler</strong> om<br />
kemikalier i varor utgår från d<strong>en</strong> förra tolkning<strong>en</strong> m<strong>en</strong> innehåller också <strong>en</strong> hänvisning till ett<br />
dokum<strong>en</strong>t som redogör för d<strong>en</strong> alternativa tolkning<strong>en</strong> 42 .<br />
Syftet med de aktuella <strong>regler</strong>na är att säkerställa registrering eller anmälan i vissa fall av<br />
särskilt farliga ämn<strong>en</strong> som förekommer i varor och att informera nedströmsanvändare och<br />
konsum<strong>en</strong>ter när ämn<strong>en</strong>a förekommer i varor på marknad<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> första tolkning<strong>en</strong> kan mot<br />
d<strong>en</strong> bakgrund<strong>en</strong> leda till absurda konsekv<strong>en</strong>ser. Eftersom beräkning<strong>en</strong> ska ske med<br />
41 Österrike, Belgi<strong>en</strong>, Tyskland, Frankrike, Sverige, Danmark, samt äv<strong>en</strong> Norge som part i EES-avtalet.<br />
42 http://echa.europa.eu/web/guest/guidance-docum<strong>en</strong>ts/guidance-mainly-for-industry-use<br />
58
utgångspunkt i vikt<strong>en</strong> hos <strong>en</strong> komplex vara, kan faktorer som är helt irrelevanta från miljöoch<br />
hälsosynpunkt avgöra när bestämmelserna blir tillämpliga. Exempelvis kan ett<br />
dörrhandtag av plast som innehåller ett särskilt farligt ämne omfattas av informationskravet<br />
om det säljs separat, m<strong>en</strong> inte om det importeras och säljs som <strong>en</strong> del av <strong>en</strong> låsmekanism eller<br />
som del av <strong>en</strong> hel dörr. Reservdelar till ett komplext föremål kan komma att omfattas, m<strong>en</strong><br />
inte d<strong>en</strong> ursprungliga sammansatta produkt<strong>en</strong> som del<strong>en</strong> hör till osv.<br />
D<strong>en</strong> tolkning som förordas av Sverige kan också leda till vissa tillämpningsproblem, m<strong>en</strong> d<strong>en</strong><br />
ligger betydligt närmare syftet med bestämmelserna och undviker <strong>en</strong> del orimliga<br />
konsekv<strong>en</strong>ser vid tillämpning<strong>en</strong>.<br />
D<strong>en</strong> uppkomna situation<strong>en</strong> är allvarlig, eftersom det rör sig om tolkning<strong>en</strong> av <strong>en</strong><br />
grundläggande bestämmelse av stor betydelse i Reach. Tillverkare, importörer och<br />
leverantörer kommer att konfronteras med och behöva anpassa sig till olika tillämpningar av<br />
bestämmels<strong>en</strong> i olika <strong>EU</strong>-länder, vilket i längd<strong>en</strong> är oacceptabelt.<br />
Lösning<strong>en</strong> på detta problem kan anting<strong>en</strong> vara att <strong>EU</strong>-domstol<strong>en</strong> får pröva vilk<strong>en</strong> tolkning<br />
som är d<strong>en</strong> riktiga eller att man fattar ett politiskt beslut om att modifiera bestämmels<strong>en</strong>, så att<br />
innebörd<strong>en</strong> klarläggs och man säkerställer att konsekv<strong>en</strong>serna för tillämpning<strong>en</strong> blir rimliga.<br />
Något är<strong>en</strong>de i <strong>EU</strong>-domstol<strong>en</strong> finns ännu inte. En prövning i domstol<strong>en</strong> är osäker och kan ta<br />
lång tid. En bättre lösning är därför att man kommer över<strong>en</strong>s om <strong>en</strong> modifiering av<br />
bestämmels<strong>en</strong> så att d<strong>en</strong> får <strong>en</strong> rimlig utformning. För att nå <strong>en</strong>ighet detta behövs sannolikt att<br />
ytterligare studier görs om hur regeln skulle kunna tillämpas för olika produkttyper. En del<br />
sådana utredningar har gjorts, bl.a. på nordisk nivå, m<strong>en</strong> det krävs också <strong>en</strong> grundläggande<br />
politisk vilja att nå resultat i frågan.<br />
Sverige var det land som var mest pådrivande i förhandlingarna om Reach för att introducera<br />
ett informationskrav för kemikalier i varor, vilket också realiserades när artikel 33 infördes i<br />
text<strong>en</strong> under förhandlingarna i rådet. Sverige borde <strong>en</strong>ligt vår m<strong>en</strong>ing också vara pådrivande i<br />
att försöka nå <strong>en</strong> politisk lösning av problemet med tolkning<strong>en</strong> av gränsvärdet 0,1 viktproc<strong>en</strong>t.<br />
Substitutionsplaner i tillståndsansökningar<br />
Avdelning VII i Reach innehåller <strong>regler</strong> om tillståndsprövning av särskilt farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
Enligt artikel 55 ska särskilt farliga ämn<strong>en</strong> ersättas med lämpliga alternativa ämn<strong>en</strong> eller<br />
tekniker, när det är ekonomiskt och tekniskt g<strong>en</strong>omförbart. Enligt artikeln ska alla som söker<br />
tillstånd analysera tillgång<strong>en</strong> till alternativ. Det finns dock flera oklarheter i hur<br />
substitutionskravet får ett g<strong>en</strong>omslag i prövning<strong>en</strong> av tillstånd.<br />
Prövning<strong>en</strong> av tillstånd kan ske <strong>en</strong>ligt två olika vägar. För hälsofarliga ämn<strong>en</strong> för vilka man<br />
kan bestämma ett tröskelvärde då skadliga effekter inte uppkommer (DNEL) ska tillstånd ges<br />
om <strong>en</strong> adekvat kontroll av exponering<strong>en</strong> kan uppnås (artikel 60.2). I andra fall ska man<br />
g<strong>en</strong>omföra <strong>en</strong> noggrannare prövning innan tillstånd ges, då man bl.a. ska ta hänsyn till om det<br />
finns alternativ (artikel 60.4). Samtidigt gäller dock att d<strong>en</strong> som ansöker om tillstånd alltid ska<br />
lämna <strong>en</strong> analys av vilka alternativ som finns och bedöma möjlighet<strong>en</strong> till substitution. Om<br />
det finns lämpliga alternativ ska sökand<strong>en</strong> lämna <strong>en</strong> substitutionsplan (artikel 62.4 e-f). Vid<br />
omprövning av tillstånd <strong>en</strong>ligt artikel 61 finns inte heller några begränsningar i möjlighet<strong>en</strong><br />
att beakta tillgång<strong>en</strong> på alternativ.<br />
Reglerna om tillståndsprövning är inte fullständigt logiska när det gäller tillämpning<strong>en</strong> av<br />
substitutionsprincip<strong>en</strong>. Enligt vad vi har inhämtat pågår <strong>en</strong> diskussion inom kommission<strong>en</strong><br />
där man nått <strong>en</strong> viss <strong>en</strong>ighet om att rätta till bristerna och klarlägga att substitution är det<br />
slutliga målet i båda prövningsvägarna. Substitutionsprincip<strong>en</strong> är <strong>en</strong> viktig princip för Sverige<br />
och finns uttryckt både i miljöbalk<strong>en</strong> och i målsättningarna för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö. Vi bör därför<br />
59
stödja kommission<strong>en</strong> och arbeta för att <strong>regler</strong>na förbättras på d<strong>en</strong>na punkt. Frågan kan komma<br />
upp redan i d<strong>en</strong> översyn som sker år 2012.<br />
En annan brist på logik i de aktuella bestämmelserna är att man i artikel 60.2 avse<strong>en</strong>de d<strong>en</strong><br />
första prövningsväg<strong>en</strong> slår fast att hänsyn vid prövning<strong>en</strong> ska ske till diffus spridning av det<br />
aktuella ämnet, dvs. hänsyn ska tas till påverkan äv<strong>en</strong> via andra vägar än d<strong>en</strong> som är föremål<br />
för prövning. Det borde vara <strong>en</strong> självklarhet att detsamma ska gälla äv<strong>en</strong> vid<br />
tillståndsprövning som sker <strong>en</strong>ligt artikel 60.4, m<strong>en</strong> detta finns inte uttryckt i lagtext<strong>en</strong>.<br />
Nya beslutsprocesser<br />
Reglerna om s.k. kommittologibeslut i Reach har ännu inte anpassats till de nya bestämmelser<br />
som gäller <strong>en</strong>ligt Lissabonfördraget. Enligt fördraget ska beslut<strong>en</strong> på kommissionsnivå om<br />
t.ex. ändringar av bilagor eller om tillstånd/begränsningar fattas <strong>en</strong>ligt de nya förfarand<strong>en</strong>a om<br />
g<strong>en</strong>omförandeakter eller delegerade akter. Kommission<strong>en</strong> kommer att lägga fram förslag till<br />
de ändringar som behövs.<br />
Frågan om vilk<strong>en</strong> beslutsprocess som ska tillämpas kan bli komplicerad med hänsyn till det<br />
stora antalet beslut av d<strong>en</strong>na karaktär som tas <strong>en</strong>ligt Reach och till att beslut i <strong>en</strong>skilda<br />
är<strong>en</strong>d<strong>en</strong>, t.ex. tillståndsbeslut, i praktik<strong>en</strong> får <strong>en</strong> harmoniserande verkan och närmar sig<br />
g<strong>en</strong>erella normer.<br />
5.1.4 Reach - förslag och allmänna slutsatser<br />
• Utöver förbättrade datakrav och riskbedömning för lågvolymkemikalier och<br />
tillämpning<strong>en</strong> av <strong>en</strong> ny toxikologi bedömer vi att det finns två områd<strong>en</strong> där Reach skulle<br />
behöva förbättras i framtid<strong>en</strong>.<br />
• En utveckling av Reach behövs när det gäller riskbedömning<strong>en</strong> av grupper av ämn<strong>en</strong>.<br />
• Information<strong>en</strong> i Reach-databas<strong>en</strong> bör utnyttjas bättre g<strong>en</strong>om att bearbetas och göras<br />
tillgänglig så långt det är möjligt för de intress<strong>en</strong>ter som behöver d<strong>en</strong>.<br />
• Det kanske viktigaste med Reach är att industrin och myndigheterna tillsammans arbetar<br />
för att lagstiftning<strong>en</strong> i praktik<strong>en</strong> ska fungera som det är tänkt, vilket förutsätter stora<br />
insatser från alla berörda.<br />
• ECHA behöver följa upp registreringarna <strong>en</strong>ligt Reach för att kontrollera att<br />
grundläggande registreringskrav faktiskt har följts.<br />
Vi har i det föregå<strong>en</strong>de diskuterat <strong>en</strong> mycket viktig fråga när det gäller tillämpning<strong>en</strong> av<br />
Reach – registrering<strong>en</strong> av lågvolymkemikalier och d<strong>en</strong> framtida utveckling<strong>en</strong> av <strong>en</strong> ny<br />
toxikologi. Vi tar i detta avsnitt upp två ytterligare grundläggande frågeställningar innan vi<br />
sammanfattar våra slutsatser när det gäller Reach.<br />
Reach och grupper av kemikalier<br />
Reach är <strong>en</strong> lagstiftning som har <strong>en</strong> viss ambition att hantera alla stadier i riskhantering<strong>en</strong> av<br />
kemikalier. Reach ska se till att data om ämn<strong>en</strong>s ev<strong>en</strong>tuella farliga eg<strong>en</strong>skaper tas fram och att<br />
de användningar av farliga ämn<strong>en</strong> som förekommer blir riskbedömda. Detta sker g<strong>en</strong>om<br />
registrering<strong>en</strong>, där ansvaret ligger på tillverkare och importörer, och g<strong>en</strong>om d<strong>en</strong> fördjupade<br />
ämnesutvärdering<strong>en</strong>, som myndigheterna svarar för m<strong>en</strong> där kompletteringar kan begäras från<br />
registrant<strong>en</strong>. Om det finns risker som måste hanteras g<strong>en</strong>om lagstiftning<strong>en</strong> finns instrum<strong>en</strong>t<br />
60
för detta g<strong>en</strong>om tillståndsprövning<strong>en</strong> avse<strong>en</strong>de särskilt farliga ämn<strong>en</strong> och beslut om g<strong>en</strong>erella<br />
begränsningar för ett ämnes användning, som kan innebära förbud eller särskilda villkor.<br />
Reach är <strong>en</strong> lagstiftning som i hög grad är inriktad på bedömning<strong>en</strong> av <strong>en</strong>skilda kemikalier.<br />
Särskilt d<strong>en</strong> riskbedömning som ska göras i samband med registrering<strong>en</strong> är helt inriktad på<br />
risker med användning<strong>en</strong> av ett <strong>en</strong>staka kemiskt ämne. Det finns knappast några praktiska<br />
möjligheter att i registrering<strong>en</strong> beakta t.ex. d<strong>en</strong> samlade belastning<strong>en</strong> på miljön från många<br />
olika källor till förekomst<strong>en</strong> av ett ämne i miljön, eller effekter som beror på att flera ämn<strong>en</strong><br />
med skadliga effekter samverkar i miljön. De aktuella problemområd<strong>en</strong>a avse<strong>en</strong>de kemikalier<br />
har dock ofta <strong>en</strong> anknytning till grupper av kemikalier. Organiska ämn<strong>en</strong> som är långlivade i<br />
miljön kan ofta finnas i <strong>en</strong> mängd likartade varianter, som skulle behöva utvärderas<br />
gem<strong>en</strong>samt. Kända exempel är de halog<strong>en</strong>erade organiska ämn<strong>en</strong>a (klorerade, bromerade eller<br />
fluorerade), som är av grundläggande betydelse i d<strong>en</strong> moderna kemin. De har ibland<br />
problematiska eg<strong>en</strong>skaper för hälsa och miljö och de utvecklas hela tid<strong>en</strong> i nya varianter. Ofta<br />
finns goda kunskaper om de ämn<strong>en</strong> som har <strong>en</strong> bred användning, medan de nytillkommande<br />
varianterna är dåligt utredda. Grupperingar som är viktiga att studera kan också vara ämn<strong>en</strong><br />
som har likartade skadliga effekter, t.ex. hormonstörande ämn<strong>en</strong>. Andra typer av ämn<strong>en</strong> som<br />
är långlivade i miljön och som tillförs miljön via många olika vägar (t.ex. tungmetaller,<br />
dioxiner) är andra exempel på grupperingar. Vi tar upp problematik<strong>en</strong> med <strong>en</strong> del av dessa<br />
grupper i kapitel 9 där vi diskuterar nanomaterial, hormonstörande ämn<strong>en</strong>, perfluorerade<br />
ämn<strong>en</strong> och kadmium.<br />
När det gäller instrum<strong>en</strong>t<strong>en</strong> för riskhantering i Reach (tillstånd och begränsningar) finns det<br />
givetvis inte några hinder mot att <strong>regler</strong>a flera närbesläktade ämn<strong>en</strong> i <strong>en</strong> grupp, och detta har<br />
gjorts i <strong>en</strong> del fall (t.ex. varianter av asbest, ftalater i barnartiklar, t<strong>en</strong>norganiska för<strong>en</strong>ingar).<br />
Danmark har nylig<strong>en</strong> föreslagit g<strong>en</strong>erella begränsningar för fyra ftalater (DEHP, BBP, DBP<br />
and DIBP) i vissa varugrupper som används i inomhusmiljöer eller där det förekommer direkt<br />
hudkontakt. Ftalater används i huvudsak som mjukgörare i plaster. Danmark föreslår att dessa<br />
ämn<strong>en</strong> ska behandlas på ett <strong>en</strong>hetligt sätt som <strong>en</strong> grupp, eftersom de alla misstänks bidra till<br />
<strong>en</strong> kombinerad exponering som kan leda till reproduktionsstörande effekter.<br />
Riskhantering förutsätter dock alltid att man har kunskap om farliga eg<strong>en</strong>skaper och att man<br />
g<strong>en</strong>omfört <strong>en</strong> riskbedömning. När det gäller d<strong>en</strong> riskbedömning och ämnesutvärdering som<br />
görs <strong>en</strong>ligt Reach är det dock inte oproblematiskt att <strong>regler</strong>na är så starkt inriktade på att<br />
bedöma individuella ämn<strong>en</strong>. Det finns visserlig<strong>en</strong> vissa antydningar i <strong>regler</strong>na om<br />
ämnesutvärdering att grupptillhörighet kan var <strong>en</strong> grund för prioritering (artikel 44.1 a och<br />
artikel 47.1). M<strong>en</strong> det finns flera problem med att använda ämnesutvärdering<strong>en</strong> för att<br />
bedöma risker med grupper av kemikalier. Utvärdering<strong>en</strong> är begränsad till registrerade<br />
ämn<strong>en</strong>. Ämn<strong>en</strong> som förekommer i mindre mängder än 1 ton per år kan alltså inte omfattas,<br />
och existerande ämn<strong>en</strong> som hanteras i mängder under 100 ton kan omfattas först efter 2018. I<br />
fråga om ämn<strong>en</strong> som inte omfattas kan data och annat underlag som behövs för utvärdering<br />
inte krävas in från industrin. Ämn<strong>en</strong> som ska utvärderas hanteras individuellt och de<br />
myndigheter i medlemsstaterna som ska göra arbetet har ett stort inflytande över vilka ämn<strong>en</strong><br />
som ska prioriteras, vilket gör det svårare att tillämpa <strong>en</strong> <strong>en</strong>hetlig övergripande strategi. Det<br />
finns inte heller ett system i Reach för att inv<strong>en</strong>tera vilka kemiska produkter med ett visst<br />
ämne som finns på marknad<strong>en</strong>, liknande det sv<strong>en</strong>ska produktregistret. Detta har varit ett av<br />
problem<strong>en</strong> med att bedöma ev<strong>en</strong>tuella risker med nanomaterial (jfr kap. 9). Slutlig<strong>en</strong> torde <strong>en</strong><br />
utvärdering av breda grupper av ämn<strong>en</strong> kräva personella resurser som inte är förutsedda i<br />
Reach.<br />
Det finns också andra <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> som kräver riskbedömningar (läkemedel,<br />
bekämpningsmedel, livsmedel och material i kontakt med livsmedel, kosmetika). Dessa kan<br />
61
ibland inriktas på grupperingar (t.ex. allergiframkallande ämn<strong>en</strong> i kosmetika). De har dock<br />
inte <strong>en</strong> g<strong>en</strong>erell tillämpning för allmänkemikalier, som Reach. I Reach saknas ett system för<br />
att hantera breda utvärderingar av kemikaliegrupper.<br />
Behovet av att hantera grupper av kemikalier har <strong>EU</strong> löst g<strong>en</strong>om olika typer av strategier, som<br />
beslutas politiskt i varje <strong>en</strong>skilt fall. Exempel är tungmetaller som kadmium och kvicksilver<br />
samt hormonstörande ämn<strong>en</strong> och nanomaterial. Ansvaret för att ta fram underlag kommer<br />
därmed att falla på kommission<strong>en</strong>. Vi tycker att Reach vore <strong>en</strong> naturlig lagstiftning för att<br />
utvärdera grupper. Det finns ett tydligt behov av <strong>en</strong> sådan lagstiftning. Vi anser därför att<br />
Reach på sikt bör ses över för att vara bättre anpassad till att utvärdera kemikaliegrupper.<br />
Detta bör innebära ändringar både i krav<strong>en</strong> på registrering och i <strong>regler</strong>na om<br />
ämnesutvärdering. En sådan principiellt grundläggande utveckling av Reach borde kunna vara<br />
aktuell att aktualisera år 2017-2019, då stora delar av lagstiftning<strong>en</strong> ska ses över.<br />
Utnyttja Reach-databas<strong>en</strong> för bättre strukturerad information<br />
De databaser som byggs upp hos ECHA i Helsingfors innehåller <strong>en</strong> oerhörd mängd<br />
information i form av registreringsunderlag från industrin samt utvärderingar och analyser av<br />
olika slag som görs av ECHA och de myndigheter i Europa som arbetar med Reach.<br />
I Reach finns bestämmelser som gäller tillgång<strong>en</strong> till information på begäran (artikel 118).<br />
Artikeln hänvisar till de g<strong>en</strong>erella <strong>regler</strong> för tillgång till handlingar som gäller inom <strong>EU</strong> i<br />
förordning<strong>en</strong> (<strong>EU</strong>) nr 1049/2001. Dessa <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> har stora likheter med de sv<strong>en</strong>ska<br />
bestämmelserna om handlingsoff<strong>en</strong>tlighet. Dessutom gäller <strong>en</strong>ligt artikel 119 att ECHA ska<br />
göra viss information som finns i registreringarna tillgänglig via Internet. För <strong>en</strong> del uppgifter<br />
(t.ex. mängdintervall i registrering<strong>en</strong>) kan dock registrant<strong>en</strong> begära att uppgifterna inte<br />
publiceras.<br />
Det finns alltså <strong>en</strong> ganska omfattande skyldighet för ECHA att publicera information om<br />
kemikalier. Tillsammans med d<strong>en</strong> traditionella information<strong>en</strong> om kemiska produkter<br />
(märkning och säkerhetsdatablad) samt d<strong>en</strong> databas om klassificeringar av farliga ämn<strong>en</strong> som<br />
finns <strong>en</strong>ligt CLP (klassificerings- och märkningsregistret) innebär detta <strong>en</strong> mycket stor<br />
förbättring när det gäller att på <strong>EU</strong>-nivå göra miljö- och hälsoinformation om kemikalier<br />
tillgänglig för alla. För många av de prövningsförfarand<strong>en</strong> som g<strong>en</strong>omförs <strong>en</strong>ligt Reach finns<br />
också krav på att konsultation ska ske med berörda och att underlagsmaterial ska<br />
off<strong>en</strong>tliggöras i samband med detta.<br />
D<strong>en</strong> information som görs tillgänglig med stöd av dessa bestämmelser är dock mycket teknisk<br />
och d<strong>en</strong> är inte särskilt lätt att ta till sej. När Reach förhandlades diskuterade man därför<br />
bestämmelser som innebar att ECHA skulle ha <strong>en</strong> skyldighet att göra information tillgänglig i<br />
<strong>en</strong> strukturerad och bearbetad form, som var mer lättillgänglig för kemikalieanvändare och<br />
allmänhet. Sådan information efterfrågas ofta av användare, och kan dessutom utformas så att<br />
man undviker ev<strong>en</strong>tuella problem med att off<strong>en</strong>tliggöra konfid<strong>en</strong>tiella uppgifter.<br />
Information<strong>en</strong> kan t.ex. avse vilka kemikalier som i praktik<strong>en</strong> används i olika varutyper för att<br />
uppnå <strong>en</strong> viss funktion, och vilka hälso- eller miljöproblem användning<strong>en</strong> kan medföra.<br />
Sv<strong>en</strong>ska exempel kan vara varuguid<strong>en</strong> och PRIO-databas<strong>en</strong>, som publiceras av KemI.<br />
Resultatet i Reach blev dock att ansvaret för att lämna sådan information i första hand ligger<br />
hos medlemsstaterna, som ska ”informera allmänhet<strong>en</strong> om de risker som ämn<strong>en</strong> medför, om<br />
detta anses nödvändigt för att skydda människors hälsa eller miljön.”. ECHA ska dock ”bistå<br />
med vägledning för lämnande av information om riskerna med och säker användning av<br />
62
kemiska ämn<strong>en</strong> som sådana eller ingå<strong>en</strong>de i <strong>en</strong> blandning eller vara, för att samordna d<strong>en</strong>na<br />
verksamhet i medlemsstaterna” 43 .<br />
Det bistånd som kan lämnas av ECHA <strong>en</strong>ligt d<strong>en</strong>na bestämmelse torde främst bestå i<br />
strukturerad information som har sitt ursprung i databaser som ECHA förfogar över, t.ex.<br />
databas<strong>en</strong> över registreringar. Medlemsstaterna har <strong>en</strong> viss tillgång till sådan information,<br />
m<strong>en</strong> inte <strong>en</strong> tillgång som gör det möjligt att bearbeta hela informationsmängd<strong>en</strong>. Det finns<br />
också andra grupper än ”allmänhet<strong>en</strong>” som kan ha intresse av sådan information, som<br />
yrkesmässiga användare och avfallshanterare. Dessutom kan materialet ha stort intresse för<br />
vet<strong>en</strong>skaplig forskning och utveckling.<br />
Vi har i kapitel 7.8.3 föreslagit att Sverige bör verka för <strong>en</strong> strategi för förbättrad<br />
miljöinformation inom <strong>EU</strong>. Utnyttjande och spridning av information som härrör från Reach<br />
bör vara <strong>en</strong> del av <strong>en</strong> sådan strategi.<br />
Följ upp registreringarna<br />
Vi har i diskussion<strong>en</strong> om lågvolymämn<strong>en</strong> konstaterat att det har framkommit kritik från<br />
ECHA mot brister i de registreringar som hittills gjorts när det gäller användning<strong>en</strong> av s.k.<br />
”read-across”, dvs. jämförelser med närbesläktade ämn<strong>en</strong> som skäl för att inte redovisa<br />
testdata. Det är givetvis allvarligt om de krav som gäller för registreringarna inte följs, särskilt<br />
för de kemikalier som hittills registrerats och som används i mycket stora volymer (eller har<br />
kända särskilt farliga eg<strong>en</strong>skaper). Vi anser att det är mycket viktigt att brister i<br />
registreringarna följs upp, inte minst för att förbättra registreringskrav och vägledningar inför<br />
kommande registreringar. En annan fråga som har varit omdiskuterad är hur pass förfinade<br />
analyserna av användningsområd<strong>en</strong> för farliga kemikalier har gjorts i registeringarna, dvs. om<br />
exponering<strong>en</strong> och behovet av skyddsåtgärder har bedömts med tillräcklig noggrannhet. En<br />
tredje fråga är i vilk<strong>en</strong> utsträckning riskbedömningarna <strong>en</strong>ligt Reach innehåller <strong>en</strong> analys av<br />
risker och åtgärdsbehov i samband med avfallshantering. Detta har stor betydelse för det<br />
kretsloppsperspektiv som vi tar upp i kap. 8.<br />
Vi anser att Sverige bör verka för att ECHA gör upp <strong>en</strong> plan för <strong>en</strong> systematisk analys av hur<br />
viktiga frågeställningar har hanterats i registreringarna och lämnar <strong>en</strong> särskild rapport om<br />
detta.<br />
Slutsatser om Reach<br />
Vi har i det föregå<strong>en</strong>de pekat på ett antal förbättringsbehov och utvecklingsmöjligheter när<br />
det gäller Reach. Följande frågeställningar bedömer vi som de viktigaste:<br />
• Utvecklade datakrav och bättre riskbedömningar för lågvolymkemikalier och utnyttjande<br />
av utveckling<strong>en</strong> inom ny toxikologi<br />
• Att rätta till brister i lagstiftning<strong>en</strong> när det gäller definition<strong>en</strong> av kemikalieinnehåll i varor<br />
och substitutionskrav i tillståndsprövning<strong>en</strong>,<br />
• En förbättring av Reach när det gäller riskbedömning<strong>en</strong> av grupper av ämn<strong>en</strong>.<br />
• Bättre utnyttjande och spridning av information i Reach-databas<strong>en</strong>.<br />
Vi återkommer i kap. 7.8 till möjligheterna att utveckla systemet i Reach när det gäller<br />
information om kemikalier i varor.<br />
Alla dessa aspekter är viktiga. Samtidigt bör man återig<strong>en</strong> påpeka att det kanske viktigaste<br />
med Reach är att få lagstiftning<strong>en</strong> att i praktik<strong>en</strong> fungera som det är tänkt, vilket förutsätter<br />
43 Artikel 123, jfr artikel 77.2 j och ingress<strong>en</strong> punkt 117.<br />
63
stora myndighetsinsatser. De nationella myndigheterna måste tillsammans med ECHA följa<br />
upp registreringar och g<strong>en</strong>omföra ämnesutvärderingar. Man måste också ta fram underlag för<br />
• att komplettera kandidatlistan för tillståndprövning,<br />
• att besluta om harmoniserade klassificeringar <strong>en</strong>ligt CLP,<br />
• att besluta om begränsningar i användning<strong>en</strong> av vissa ämn<strong>en</strong>.<br />
Till detta kommer arbetet med tillståndsprövning<strong>en</strong> av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> och annat arbete<br />
i de två kommittéerna för riskbedömning och socioekonomiska frågor. Slutlig<strong>en</strong> är det viktigt<br />
att brister i registreringarna följs upp av ECHA på ett systematiskt sätt.<br />
5.1.5 CLP – framtidsperspektiv<br />
• D<strong>en</strong> framtida utveckling<strong>en</strong> av klassificerings- och märknings<strong>regler</strong>na i CLP samt d<strong>en</strong><br />
utförligare information<strong>en</strong> i säkerhetsdatablad beror på hur det globala<br />
klassificeringssystemet (GHS) utvecklas. Det finns <strong>en</strong> del utrymme för tekniska<br />
förbättringar och för<strong>en</strong>klingar i CLP.<br />
Reglerna om klassificering och märkning i CLP baseras på d<strong>en</strong> globalt harmoniserade<br />
klassificering<strong>en</strong> (GHS). Som framgått (kap 4.3.1) har detta system <strong>en</strong> mycket stor betydelse<br />
för utveckling<strong>en</strong> av kemikaliekontroll<strong>en</strong> i många länder som inför egna regelverk. GHS<br />
revideras vartannat år. En viktig del av utveckling<strong>en</strong> av CLP sker g<strong>en</strong>om fortlöpande<br />
anpassningar till reviderade versioner av GHS. Kompletteringar av GHS kan i framtid<strong>en</strong> bli<br />
aktuella på områd<strong>en</strong> där kunskap<strong>en</strong> ökar, t.ex. när det gäller hormonstörande ämn<strong>en</strong> och<br />
nanomaterial. Det finns dock områd<strong>en</strong> där <strong>EU</strong> klassificerar ämn<strong>en</strong> i kategorier som inte har <strong>en</strong><br />
motsvarighet i GHS. Ett exempel är de särskilt farliga ämn<strong>en</strong> med miljöskadliga eg<strong>en</strong>skaper<br />
som definieras i Reach. Dessa har inte någon motsvarighet i GHS och är därför ej upptagna i<br />
CLP och åtföljs heller inte av några särskilda märkningskrav.<br />
Tillämpning<strong>en</strong> av CLP har visat att det borde finnas vissa möjligheter till för<strong>en</strong>klingar för<br />
företag<strong>en</strong>, t.ex. när det gäller ämn<strong>en</strong> som hanteras i mycket små mängder samt möjlighet<strong>en</strong> att<br />
använda <strong>en</strong> s.k. ”<strong>en</strong>da repres<strong>en</strong>tant” vid anmälan till ECHA:s klassificerings- och märkningsregister.<br />
En koordinering tidmässigt mellan myndigheternas rapporteringskrav borde också<br />
vara <strong>en</strong> möjlig för<strong>en</strong>kling.<br />
En viktig del av CLP är märkning<strong>en</strong> på förpackningar och hur d<strong>en</strong>na uppfattas av användarna.<br />
Enligt artikel 34.1 i CLP skulle ECHA s<strong>en</strong>ast till d<strong>en</strong> 20 januari 2012 ha g<strong>en</strong>omfört <strong>en</strong><br />
undersökning om meddelande av information till allmänhet<strong>en</strong> om säker användning av ämn<strong>en</strong><br />
och blandningar och om det ev<strong>en</strong>tuella behovet av tilläggsuppgifter på etiketter.<br />
Undersökning<strong>en</strong> skulle göras i samråd med behöriga myndigheter och berörda parter och vid<br />
behov stödja sig på tillämplig bästa praxis.<br />
ECHA har nylig<strong>en</strong> levererat sin slutrapport till Kommission<strong>en</strong>. Studi<strong>en</strong> visar främst att<br />
behovet av att informera och utbilda allmänhet<strong>en</strong> om vad de olika elem<strong>en</strong>t som ingår i<br />
märkning<strong>en</strong> står för är mycket stort. Inte minst gäller det de nya symbolerna (faropiktogram)<br />
som utgör <strong>en</strong> väs<strong>en</strong>tlig del i att förmedla faran med <strong>en</strong> kemisk produkt. Äv<strong>en</strong> om studi<strong>en</strong> inte<br />
pekar på några direkta behov av att ändra i lagtext<strong>en</strong> kan det inte uteslutas bli <strong>en</strong> följd av<br />
studi<strong>en</strong>. Enligt artikel 34.2 i CLP ska, baserat på d<strong>en</strong>na studie, Kommission<strong>en</strong> överlämna <strong>en</strong><br />
rapport till Europaparlam<strong>en</strong>tet och rådet och, om det är motiverat, lägga fram ett<br />
lagstiftningsförslag om ändring av CLP. Såväl behovet av information och utbildning (t.ex.<br />
64
inom skolan) som Kommission<strong>en</strong>s ev<strong>en</strong>tuella lagändringsförslag kommer att i hög grad<br />
involvera behöriga myndigheter.<br />
5.2 Arbetsmiljölagstiftning<strong>en</strong><br />
5.2.1 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om arbetsmiljö<br />
På <strong>EU</strong>-nivå bygger arbetsmiljölagstiftning<strong>en</strong> på det s.k. Ramdirektivet, Rådets direktiv av d<strong>en</strong><br />
12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas hälsa och säkerhet i<br />
arbetet (89/391/EEG), vilket grundas på artikel 153 i fördraget och innehåller minimi<strong>regler</strong>.<br />
Enligt artikel 6, punkt 2 f) ska arbetsgivar<strong>en</strong> ersätta farliga ämn<strong>en</strong> med ämn<strong>en</strong> som inte är<br />
farliga eller mindre farliga.<br />
Direktivet har kompletterats med flera särdirektiv <strong>en</strong>ligt artikel 16.1 i ramdirektivet inom<br />
olika områd<strong>en</strong>. På kemiområdet är de grundläggande direktiv<strong>en</strong> framförallt Kemiska<br />
ag<strong>en</strong>sdirektivet (CAD) 98/24/EG om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker<br />
som har samband med kemiska ag<strong>en</strong>ser i arbetet (fjortonde särdirektivet) och<br />
Carcinog<strong>en</strong>direktivet (CMD) 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid<br />
exponering för carcinog<strong>en</strong>er eller mutag<strong>en</strong>a ämn<strong>en</strong> i arbetet (sjätte särdirektivet).<br />
I CAD-direktivet fastställs arbetsgivar<strong>en</strong>s skyldigheter att id<strong>en</strong>tifiera, bedöma och förebygga<br />
risker med farliga kemiska ag<strong>en</strong>s; att vidta särskilda skyddsåtgärder och förebyggande<br />
åtgärder, se till att rutiner finns för olyckor, tillbud och nödsituationer; att arbetstagare<br />
informeras och utbildas. Dessutom finns bestämmelser om hälsokontroller, om förbud för<br />
vissa angivna ämn<strong>en</strong>, bindande gränsvärde för oorganiskt bly samt beskrivning av hur<br />
ytterligare bindande och indikativa gränsvärd<strong>en</strong> ska tas fram och beslutas. Särskilda direktiv<br />
om gränsvärd<strong>en</strong> har tagits fram: 91/322/EEG, 2000/39/EG, 2006/15/EG samt 2009/161/<strong>EU</strong>.<br />
För närvarande finns fem bindande och 123 vägledande (indikativa) gränsvärd<strong>en</strong>. Arbete med<br />
gränsvärd<strong>en</strong> pågår kontinuerligt och närmare 30 ämn<strong>en</strong> diskuteras nu inför ett kommande<br />
direktiv. CMD-direktivet kräver mer detaljerade åtgärder för cancerframkallande och<br />
mutag<strong>en</strong>a ämn<strong>en</strong> än CAD.<br />
Andra direktiv som berör kemikalieområdet är särdirektivet 89/654/EEG om minimikrav för<br />
säkerhet och hälsa på arbetsplats<strong>en</strong>, särskilt artikel 6 om v<strong>en</strong>tilation, särdirektivet 89/656/EEG<br />
om användning av personlig skyddsutrustning, särdirektivet 92/85/EG om arbetstagare som är<br />
gravida, nylig<strong>en</strong> fött barn eller ammar samt särdirektivet 92/58/EEG om varselmärkning och<br />
signaler. Det finns äv<strong>en</strong> ett direktiv 2009/148/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid<br />
exponering för asbest i arbetet. Det praktiska g<strong>en</strong>omförandet av dessa direktiv följs upp av<br />
kommission<strong>en</strong> vart femte år och nästa uppföljning ska äga rum år 2013. Minderåriga skyddas<br />
g<strong>en</strong>om ett särskilt direktiv 94/33/EG där bl.a. arbete som medför skadlig exponering för<br />
giftiga eller cancerframkallande ag<strong>en</strong>s, ag<strong>en</strong>s som förorsakar ärftliga g<strong>en</strong>etiska skador,<br />
fosterskador eller som på annat sätt kan förorsaka kroniska skador för människor är förbjudna.<br />
Fem direktiv, 98/24/EG (CAD), 2004/37/EG (CMD), 92/58/EEG (varselmärkning),<br />
92/85/EEG (gravida) samt 94/33/EG (minderåriga), som refererar till klassificering av<br />
kemikalier ses för närvarande över för att anpassas till CLP g<strong>en</strong>om ett ändringsdirektiv.<br />
5.2.2 Sv<strong>en</strong>sk arbetsmiljölagstiftning<br />
Arbetsmiljölag<strong>en</strong> AML (1977:1160) och arbetsmiljöförordning<strong>en</strong> (1977:1166) <strong>regler</strong>ar<br />
arbetsmiljön g<strong>en</strong>erellt. Krav<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt AML ställs mot arbetsgivare och arbetstagare medan<br />
krav <strong>en</strong>ligt Reach ställs mot tillverkare, importör och nedströmsanvändare. Det betyder att<br />
65
krav ställs på arbetsgivare utifrån såväl arbetsmiljölagstiftning<strong>en</strong> som utifrån Reach.<br />
Lagstiftningarna gäller parallellt, ing<strong>en</strong> ”står över” d<strong>en</strong> andra. De arbetshygi<strong>en</strong>iska<br />
förhålland<strong>en</strong>a, <strong>en</strong>ligt 2 kap 4 § AML, när det gäller luft, ljud, ljus, vibrationer och liknande<br />
ska vara tillfredställande. Enligt 6 § får ämn<strong>en</strong> som kan föranleda ohälsa eller olycksfall<br />
användas <strong>en</strong>dast under förhålland<strong>en</strong> som ger betryggande säkerhet. Med användas avses<br />
ämn<strong>en</strong> som används, framställs eller som uppstår som biprodukt eller föror<strong>en</strong>ing. I<br />
föreskrifter från Arbetarskyddsstyrels<strong>en</strong>/Arbetsmiljöverket implem<strong>en</strong>teras<br />
arbetsmiljödirektiv<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> övergripande föreskrift<strong>en</strong> Systematiskt arbetsmiljöarbete AFS<br />
2001:1 omfattar alla förhålland<strong>en</strong> som har betydelse för arbetsmiljön som t.ex. luftkvalitet och<br />
kemiska hälsorisker. Mer detaljerade krav på kemiområdet preciseras i Kemiska<br />
arbetsmiljörisker AFS 2000:4, from 1 juli 2012 AFS 2011:19, som bl.a. bygger på kemiska<br />
ag<strong>en</strong>sdirektivet CAD 98/24/EG och carcinog<strong>en</strong>direktivet CMD 2004/37/EG. Reglerna<br />
omfattar mer än bara farliga kemiska produkter då de gäller för kemisk riskkälla (chemical<br />
ag<strong>en</strong>t i CAD) som definieras som ett kemiskt ämne eller flera kemiska ämn<strong>en</strong> tillsammans<br />
som kan medföra ohälsa eller olycksfall g<strong>en</strong>om<br />
• sina hälsofarliga eg<strong>en</strong>skaper,<br />
• sina eg<strong>en</strong>skaper när det beror på det sätt vilket ämn<strong>en</strong>a används eller förekommer,<br />
• sin temperatur,<br />
• att minska halt<strong>en</strong> syrgas i luft<strong>en</strong>, eller<br />
• att öka risk<strong>en</strong> för brand, explosion eller annan farlig kemisk reaktion.<br />
Exempel på kemiska riskkällor är<br />
• Kemisk produkt med farliga eg<strong>en</strong>skaper: Farlig kemisk produkt, hygi<strong>en</strong>isk eller<br />
kosmetisk produkt (frisörprodukt), läkemedel, livsmedel, foder, kemavfall,<br />
• andra produkter och material: plantor med bekämpningsmedel, impregnerat virke,<br />
anordningar av t.ex. bly,<br />
• ämne som bildats: slipdamm, avgaser, rök, syrefattig atmosfär, gas från reaktion.<br />
Det finns inga volymgränser för undantag som i Reach, utan <strong>regler</strong>na gäller oavsett hur lite av<br />
ett ämne som används på arbetsplats<strong>en</strong> eller vilk<strong>en</strong> klassificering det har.<br />
Risk<strong>en</strong> för kemiska riskkällor ska undersökas, riskbedömas, åtgärdas och följas upp.<br />
Undersökning och riskbedömning ska göras för att avgöra vilka åtgärder som behövs för att<br />
arbetet ska kunna ske säkert. Riskbedömningarna ska vara specifika för varje arbetsplats och<br />
handla om de farliga ämn<strong>en</strong> som används och beskriva de arbetsmom<strong>en</strong>t där arbetstagarna<br />
kan bli exponerade. Där risker finns ska dessa åtgärdas i prioritetsordning <strong>en</strong>ligt<br />
”åtgärdstrappan”:<br />
• byt ut mot mindre farliga ämn<strong>en</strong>,<br />
• arbetsmetoder, processer och tekniska anordningar väljs och utformas så att exponering<strong>en</strong><br />
och risk<strong>en</strong> i hantering<strong>en</strong> minimeras,<br />
• utföra arbete eller process i slutet system, använda fjärrstyrning eller andra tekniska<br />
åtgärder,<br />
• använda processv<strong>en</strong>tilation,<br />
• förlägga arbetet till särskild tid eller plats,<br />
• använda personlig skyddsutrustning när åtgärder <strong>en</strong>ligt ovan inte är tillräckliga eller går<br />
att använda (dvs. <strong>en</strong> sista nödlösning när inget annat räcker.)<br />
66
Andningsskydd ska uppfylla krav<strong>en</strong> i föreskrifterna om Utförande av personlig<br />
skyddsutrustning AFS 1996:7 (implem<strong>en</strong>terar produktdirektivet 89/686/EEG) och användas<br />
<strong>en</strong>ligt Användning av personlig skyddsutrustning AFS 2001:3.<br />
Märknings<strong>regler</strong> på arbetsplats<strong>en</strong> följer CLP och KemI:s föreskrifter om klassificering och<br />
märkning. På tillfälliga arbetsplatser inomhus får inte färg och lack innehålla organiska<br />
lösningsmedel om det inte krävs av tekniska eller kulturhistoriska skäl. Arbet<strong>en</strong> i cistern,<br />
brunn, silo mm eller svetsning, skärning etc. som medför hög temperatur på rörledningar,<br />
cisterner mm där brandfarlig vätska hanteras får inte utföras utan arbetstillstånd utfärdat av<br />
arbetsgivar<strong>en</strong>. Det gäller äv<strong>en</strong> områd<strong>en</strong> där explosionsfarlig atmosfär kan förekomma.<br />
Vid hantering av cancerframkallande, mutag<strong>en</strong>a och reproduktionsstörande produkter samt i<br />
fem uppräknade verksamheter (<strong>en</strong>l. CMD) ska det finnas <strong>en</strong> dokum<strong>en</strong>terad utredning som<br />
visar att det inte är tekniskt möjligt att ersätta produkt<strong>en</strong> med <strong>en</strong> som utgör mindre risk för<br />
ohälsa och olycksfall. Verksamheterna är<br />
• framställning av auramin,<br />
• arbete som innebär exponering för polycykliska aromatiska kolvät<strong>en</strong> som finns i sot, tjära<br />
eller beck av st<strong>en</strong>kol,<br />
• arbete som innebär exponering för damm, rökgaser eller stänk som uppstått vid<br />
avbränning och elektroraffinering av kopparnickelskärst<strong>en</strong>,<br />
• processer där stark syra ingår vid framställning av isopropylalkohol,<br />
• arbete som innebär exponering för trädamm från lövträd.<br />
Arbetsgivar<strong>en</strong> ska föra register över de som utsatts för exponering för cancerframkallande<br />
ämn<strong>en</strong>. Cancerframkallande, mutag<strong>en</strong>a och reproduktionsstörande produkter ska hanteras i<br />
slutet system om det är tekniskt möjligt. Hanterings och skyddsinstruktioner ska alltid vara<br />
skriftliga.<br />
Fjorton cancerframkallande ämn<strong>en</strong> (A-ämn<strong>en</strong>) får inte hanteras. Trettiofem<br />
cancerframkallande, åtta s<strong>en</strong>sibiliserande och tre reproduktionsstörande ämn<strong>en</strong> (B-ämn<strong>en</strong>) får<br />
<strong>en</strong>dast hanteras efter tillstånd av Arbetsmiljöverket.<br />
Krav på periodiska mätningar av lufthalter i andningszon<strong>en</strong> finns för bly, etyl<strong>en</strong>oxid och<br />
kadmium samt för styr<strong>en</strong>, vinyltolu<strong>en</strong> och andra reaktiva monomerer vid<br />
esterplastframställning. I andra specialföreskrifter finns motsvarande krav för kvarts AFS<br />
1992:16 och vissa syntetiska oorganiska fibrer AFS 2004:1. För hantering av asbest krävs<br />
tillstånd från Arbetsmiljöverket och alla arbet<strong>en</strong> ska anmälas i förväg <strong>en</strong>ligt AFS 2006:1<br />
Asbest.<br />
Hygi<strong>en</strong>iska gränsvärd<strong>en</strong> för drygt 400 ämn<strong>en</strong> finns i föreskrifterna om Hygi<strong>en</strong>iska<br />
gränsvärd<strong>en</strong> AFS 2005:17, from 1 juli 2012 AFS 2011:18. Värd<strong>en</strong>a är bindande utom för nio<br />
ämn<strong>en</strong> som <strong>en</strong>dast har ett vägledande värde (Bilaga 1 not 19). Av föreskrifterna framgår hur<br />
halt<strong>en</strong> luftföror<strong>en</strong>ingar ska mätas och hur resultat<strong>en</strong> ska dokum<strong>en</strong>teras. Vilka åtgärder som<br />
ska vidtas vid överskridand<strong>en</strong> framgår av Kemiska arbetsmiljörisker AFS 2011:19.<br />
Hantering av härdplastkompon<strong>en</strong>ter, vissa termoplastkompon<strong>en</strong>ter samt luftföror<strong>en</strong>ingar som<br />
bildas vid termisk nedbrytning <strong>regler</strong>as i <strong>en</strong> särskild föreskrift om Härdplaster AFS 2005:18.<br />
Regler om luftkvalitet, allmän- och processv<strong>en</strong>tilation finns i föreskrifterna om Arbetsplats<strong>en</strong>s<br />
utformning AFS 2009:2.<br />
Av föreskrifter om Gravida och ammande arbetstagare AFS 2007:5 framgår bl. a. att<br />
arbetsgivar<strong>en</strong> g<strong>en</strong>ast ska undersöka om kvinnan i sitt arbete utsätts för<br />
67
• ämn<strong>en</strong> som är klassificerade och försedda med riskfraser som anger att de är<br />
cancerframkallande, reproduktionsstörande eller mutag<strong>en</strong>a,<br />
• kvicksilver och kvicksilverför<strong>en</strong>ingar,<br />
• mitoshämmande ämn<strong>en</strong> (t.ex. vissa cytostatika),<br />
• kolmonoxid,<br />
• kemiska ämn<strong>en</strong> som är skadliga när de tas upp g<strong>en</strong>om hud<strong>en</strong>.<br />
Om <strong>en</strong> bedömning visar att det finns risk för skadlig inverkan på graviditet eller amning eller<br />
för annan ohälsa eller olycksfall, ska arbetsgivar<strong>en</strong> snarast vidta de åtgärder som behövs för<br />
att undanröja riskerna. Blyarbete är särskilt förbjudet.<br />
För bly och kadmium finns särskilda biologiska gränsvärd<strong>en</strong>, bly respektive kadmium i blod,<br />
och krav på periodisk biologisk exponeringskontroll i föreskrifter om Medicinska kontroller i<br />
arbetslivet AFS 2005:6.<br />
För minderåriga finns särskilda <strong>regler</strong> i AFS 1996:1 som bl.a. förbjuder arbet<strong>en</strong> med farliga<br />
ämn<strong>en</strong> på samma sätt som i direktivet (94/33/EG). Reglerna omarbetas för närvarande och<br />
kommer att gå på externremiss under vår<strong>en</strong> 2012.<br />
5.3 Transport<strong>regler</strong><br />
Regelverket för transporter av farligt gods syftar till att förebygga, hindra och begränsa skador<br />
som orsakas av transporter med farligt gods. Farligt gods är ett samlingsbegrepp för ämn<strong>en</strong><br />
och föremål som har sådana farliga eg<strong>en</strong>skaper att de kan orsaka skador på människor, miljö<br />
eller eg<strong>en</strong>dom, om de inte hanteras rätt under <strong>en</strong> transport.<br />
De så kallade FN-rekomm<strong>en</strong>dationerna (UN Model Regulations) är grund<strong>en</strong> för all utveckling<br />
av bestämmelser för transport av farligt gods, oavsett transportslag. Rekomm<strong>en</strong>dationerna<br />
utgör d<strong>en</strong> globala inriktning<strong>en</strong> för hur bestämmelserna ska formuleras och struktureras. Bland<br />
annat ges inriktning<strong>en</strong> för klassificering av farligt gods, krav på inneslutningar och märkning.<br />
Med FN-rekomm<strong>en</strong>dationerna som grund utvecklas därefter samtliga internationella<br />
över<strong>en</strong>skommelser för transport av farligt gods, det vill säga;<br />
• d<strong>en</strong> europeiska över<strong>en</strong>skommels<strong>en</strong> om internationell transport av farligt gods på väg<br />
(ADR),<br />
• reglem<strong>en</strong>tet för internationell transport av farligt gods på järnväg (RID),<br />
• det internationella regelverket för transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDGkod<strong>en</strong>),<br />
och<br />
• d<strong>en</strong> internationella civila luftfartsorganisation<strong>en</strong>s tekniska instruktioner för transport av<br />
farligt gods med civilluftfart (ICAO-TI).<br />
Respektive över<strong>en</strong>skommelse innehåller äv<strong>en</strong> bestämmelser som är unika för transportslaget.<br />
<strong>EU</strong>:s lagstiftning om transport av farligt gods på land är helt baserad på över<strong>en</strong>skommelserna<br />
ADR och RID om internationell transport av farligt gods på väg respektive järnväg, vilka FN<br />
och OTIF (Intergovernm<strong>en</strong>tal Organisation for International Carriage by Rai) ansvarar för.<br />
<strong>EU</strong> har g<strong>en</strong>om Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets direktiv 2008/68/EG (RID/ADR-direktivet)<br />
angett att alla medlemsländer och länder anslutna till EES ska tillämpa ADR och RID både<br />
för transporter mellan och inom <strong>EU</strong>- och EES-länderna. På detta sätt är ADR och RID äv<strong>en</strong><br />
tvingande för nationella transporter. D<strong>en</strong> faktiska utveckling<strong>en</strong> av innehållet i ADR och RID<br />
görs dock helt av FN och OTIF.<br />
68
I Sverige är MSB transportmyndighet för farligt gods på väg och järnväg samt<br />
Transportstyrels<strong>en</strong> (TS) för sjö- och lufttransporter. Strålsäkerhetsmyndighet<strong>en</strong> (SSM) är<br />
behörig myndighet i frågor som rör transport av radioaktiva ämn<strong>en</strong>. Tillsynsmyndigheter är<br />
MSB, TS, SSM, Polismyndigheterna och Kustbevakning<strong>en</strong>.<br />
6 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om special<strong>regler</strong>ade kemikalier<br />
6.1 Bekämpningsmedel<br />
• I detta avsnitt behandlar vi <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om godkännande och användning av<br />
bekämpningsmedel, som gäller för växtskyddssmedel och för biocidprodukter.<br />
• <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na är nya och ligger väl i linje med målsättningarna för miljömålet Giftfri miljö.<br />
• Vi diskuterar olika möjligheter till för<strong>en</strong>klingar i det komplicerade och krävande<br />
regelverket.<br />
• Reglerna om användning av bekämpningsmedel gäller nu bara för växtskyddsmedel. Vi<br />
föreslår att Sverige ska stödja <strong>en</strong> utvidgning av dessa <strong>regler</strong> till att äv<strong>en</strong> gälla<br />
biocidprodukter, när kommission<strong>en</strong> ser över frågan till år 2015.<br />
6.1.1 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om godkännande av bekämpningsmedel<br />
Bekämpningsmedel är kemikalier som sprids i miljön och som är avsedda att ha <strong>en</strong> verkan<br />
g<strong>en</strong>om att skada eller på annat sätt påverka växter eller djur i miljön. Med hänsyn till medl<strong>en</strong>s<br />
giftighet och de risker som användning<strong>en</strong> kan medföra har medl<strong>en</strong> sedan länge varit<br />
kontrollerade g<strong>en</strong>om <strong>regler</strong> på nationell nivå i de flesta länder. Reglerna kan t.ex. ha inneburit<br />
krav på tillståndprövning av medel innan de fick användas eller förteckningar över vilka<br />
ämn<strong>en</strong> som fick användas resp. inte användas i bekämpningsmedel. På 1990-talet införde <strong>EU</strong><br />
<strong>regler</strong> om harmoniserade godkännandeförfarand<strong>en</strong> för bekämpningsmedel. För<br />
växtskyddsmedel, dvs. medel som används i jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsnäring,<br />
infördes <strong>regler</strong> år 1991 (direktiv 91/414 /EEG). För övriga bekämpningsmedel, som kallas<br />
biocidprodukter, kom <strong>regler</strong>na år 1998 (direktiv 1998/8/EG).<br />
Sedan <strong>regler</strong>na tillkom g<strong>en</strong>omförs ett omfattande översynsprogram inom <strong>EU</strong>, där man går<br />
ig<strong>en</strong>om alla verksamma ämn<strong>en</strong> i bekämpningsmedel som funnits på marknad<strong>en</strong> och som<br />
fortfarande stöds av industrin. Därefter beslutar man om dessa får fortsätta att användas och<br />
på vilka villkor användning kan ske. I fråga om växtskyddsmedel har d<strong>en</strong>na process i<br />
praktik<strong>en</strong> slutförts och drygt 350 ämn<strong>en</strong> har id<strong>en</strong>tifierats som lever upp till de gem<strong>en</strong>samma<br />
krav<strong>en</strong>. I fråga om biocidprodukter pågår arbetet fortfarande. Översynsprogrammet omfattar<br />
593 verksamma ämn<strong>en</strong> i <strong>en</strong> viss produkttyp, varav beslut fattats om att 45 ämn<strong>en</strong> lever upp<br />
till de gem<strong>en</strong>samma krav<strong>en</strong> när detta skrivs. Programmet planeras i princip slutföras till år<br />
2014.<br />
När ett ämne är accepterat som verksamt ämne kan ett bekämpningsmedel (växtskyddsmedel<br />
eller biocidprodukt) som innehåller ämnet godkännas för <strong>en</strong> viss användning. Godkännandet<br />
sker <strong>en</strong>ligt direktiv<strong>en</strong> i form av beslut på nationell nivå, anting<strong>en</strong> efter <strong>en</strong> fullständig prövning<br />
eller som ett ömsesidigt erkännande av ett godkännande som getts i <strong>en</strong> annan medlemsstat.<br />
Prövning<strong>en</strong> gäller skadliga effekter på miljö eller hälsa, m<strong>en</strong> innefattar också <strong>en</strong> prövning av<br />
69
om medl<strong>en</strong> är effektiva för sitt ändamål. Viss hänsyn kan vid prövning<strong>en</strong> tas till särskilda<br />
nationella faktorer, t.ex. klimatförhålland<strong>en</strong>, äv<strong>en</strong> när det gäller ömsesidigt erkännande.<br />
När ett verksamt ämne godkänns på <strong>EU</strong>-nivå för växtskyddsmedel görs <strong>en</strong> bedömning av om<br />
det finns <strong>en</strong> godtagbar repres<strong>en</strong>tativ användning av ämnet i ett växtskyddsmedel, t.ex. för att<br />
skydda <strong>en</strong> specifik gröda. Andra användningar kan också godtas, m<strong>en</strong> bedömning<strong>en</strong> av<br />
sådana användningar sker i samband med d<strong>en</strong> nationella prövning<strong>en</strong> av ett växtskyddsmedel<br />
där det verksamma ämnet ingår. Biocidprodukter är mer varierande än växtskyddsmedel när<br />
det gäller verkningssätt och användningsområd<strong>en</strong>. Verksamma ämn<strong>en</strong> för biocidprodukter<br />
godkänns därför bara för användning i någon eller några av de 23 produkttyper som räknas<br />
upp i direktivets bilaga V. Ska ämnet användas för <strong>en</strong> annan produkttyp måste <strong>en</strong> ny prövning<br />
ske av ämnet på <strong>EU</strong>-nivå.<br />
<strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na har således som princip utgått från <strong>en</strong> fullständig harmonisering när det gäller<br />
vilka verksamma ämn<strong>en</strong> som ska godtas, medan produktgodkännand<strong>en</strong> i stor utsträckning<br />
varit nationella. För att ett ämne ska accepteras som verksamt ämne måste ansökande företag<br />
komma in med underlag i form av data från toxikologiska tester, liknande m<strong>en</strong> ofta mer<br />
omfattande än vad som krävs <strong>en</strong>ligt Reach för högvolymkemikalier (se ovan avsnitt 5.1.2).<br />
Ämnet utvärderas sedan av myndigheter i medlemsstaterna innan det accepteras för<br />
användning i bekämpningsmedel g<strong>en</strong>om ett beslut på <strong>EU</strong>-nivå. Registrering <strong>en</strong>ligt Reach<br />
behövs inte för sådana ämn<strong>en</strong> (Reach artikel 15).<br />
Vid prövning av biocidprodukter kan substitutionsprincip<strong>en</strong> tillämpas när beslut fattas om<br />
verksamma ämn<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> detta har inte tillämpats på ett effektivt sätt. Reglerna om<br />
bekämpningsmedel i <strong>EU</strong> har i övrigt tidigare inte innehållit några allmänna principer för<br />
riskminskning.<br />
Successivt ersätts dessa <strong>regler</strong> nu med helt nya, som är uppbyggda på samma principer m<strong>en</strong><br />
som också innehåller många viktiga nyheter.<br />
Nya <strong>regler</strong> om växtskyddsmedel<br />
Sedan d<strong>en</strong> 14 juni 2011 gäller <strong>en</strong> helt ny förordning om prövning av växtskyddsmedel 44 .<br />
Förordning<strong>en</strong> bygger på samma principer som de tidigare <strong>regler</strong>na m<strong>en</strong> innehåller ett antal<br />
viktiga nyheter, som till stora delar kommit till på sv<strong>en</strong>skt initiativ. En viktig nyhet är att<br />
Europa indelats i tre zoner. Inom varje zon ska staterna samarbeta, och ett godkännande av ett<br />
växtskyddsmedel i <strong>en</strong> stat ska kunna accepteras i de andra g<strong>en</strong>om ömsesidigt erkännande (det<br />
finns dock flera undantag från d<strong>en</strong>na princip). I zon A ingår Danmark, Estland, Lettland,<br />
Litau<strong>en</strong>, Finland och Sverige.<br />
En av de viktigaste nyheterna i förordning<strong>en</strong> är att kriterier har förts in för ämn<strong>en</strong> med<br />
särskilt farliga eg<strong>en</strong>skaper, som inte får godkännas som verksamma ämn<strong>en</strong> i<br />
växtskyddsmedel (stupstockskriterier eller utfasningskriterier). Reglerna finns i artikel<br />
4.1 och i bilaga II punkt 3.6 och 3.7. I princip ska hälsofarliga ämn<strong>en</strong> som är mutag<strong>en</strong>a<br />
(påverkar arvsmassan), cancerframkallande eller reproduktionstoxiska (påverkar<br />
fortplantning<strong>en</strong>) i kategori 1A eller 1B inte användas (användning i slutna system kan i<br />
vissa fall tillåtas). Detsamma gäller hormonstörande ämn<strong>en</strong>. Inte minst viktigt är att <strong>en</strong><br />
provisorisk definition har införts för vilka ämn<strong>en</strong> som ska anses hormonstörande. Särskilt<br />
miljöfarliga ämn<strong>en</strong> får inte heller användas. Dessa förkortas på samma sätt som i Reach-<br />
44 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av d<strong>en</strong> 21 oktober 2009 om utsläppande av<br />
växtskyddsmedel på marknad<strong>en</strong> och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG<br />
70
lagstiftning<strong>en</strong> som POP, PBT och vPvB (långlivade organiska ämn<strong>en</strong>, långlivade,<br />
bioackumulerande och toxiska ämn<strong>en</strong> samt mycket långlivade och mycket<br />
bioackumulerande ämn<strong>en</strong>).<br />
Ämn<strong>en</strong> med vissa andra, inte fullt så allvarliga hälso- och miljöfarliga eg<strong>en</strong>skaper ska<br />
id<strong>en</strong>tifieras som kandidatämn<strong>en</strong> för substitution (artikel 24 och bilaga II punkt 4).<br />
Godkännande för sådana ämn<strong>en</strong> får inte ges för längre tid än sju år. Vid prövning av<br />
växtskyddsmedel gäller att <strong>en</strong> jämförande bedömning ska göras. Ett produktgodkännande<br />
ska inte ges till <strong>en</strong> produkt med ett kandidatämne för substitution om det finns ett<br />
alternativt växtskyddsmedel eller <strong>en</strong> icke-kemisk bekämpningsmetod eller förebyggande<br />
metod som är väs<strong>en</strong>tligt säkrare för människors eller djurs hälsa eller för miljön. Vissa<br />
undantag från d<strong>en</strong>na regel finns i artikel 50. Vidare gäller att medlemsstaterna ”i<br />
undantagsfall” får tillämpa substitutionskrav äv<strong>en</strong> i fråga om andra ämn<strong>en</strong> än<br />
kandidatämn<strong>en</strong> om det finns <strong>en</strong> alternativ icke-kemisk metod i allmän användning i<br />
medlemsstat<strong>en</strong>. Äv<strong>en</strong> dessa <strong>regler</strong> är helt nya.<br />
I fråga om verksamma ämn<strong>en</strong> som redan har prövats och finns upptagna i bilaga 1 till<br />
växtskyddsmedelsdirektivet ska kommission<strong>en</strong> s<strong>en</strong>ast d<strong>en</strong> 14 december 2013 ange i <strong>en</strong><br />
förteckning om ämn<strong>en</strong>a uppfyller kriterierna för att id<strong>en</strong>tifieras som kandidatämn<strong>en</strong> för<br />
substitution (artikel 80.7).<br />
Nya <strong>regler</strong> om biocidprodukter<br />
En över<strong>en</strong>skommelse har träffats om <strong>en</strong> helt ny <strong>EU</strong>-förordning om biocidprodukter, som<br />
ersätter direktivet 98/8/EG. <strong>EU</strong>-förordning<strong>en</strong> bygger på det gamla direktivet, m<strong>en</strong> innehåller<br />
också ett antal viktiga nyheter 45 . D<strong>en</strong> börjar tillämpas d<strong>en</strong> 1 september 2013.<br />
Liksom tidigare ska biocidprodukter kunna godkännas nationellt <strong>en</strong>ligt <strong>EU</strong>-förordning<strong>en</strong>,<br />
medan beslut om vilka verksamma ämn<strong>en</strong> som får användas fattas på <strong>EU</strong>-nivå för användning<br />
i <strong>en</strong> viss produkttyp. G<strong>en</strong>om de nya <strong>regler</strong>na införs dock äv<strong>en</strong> ett äv<strong>en</strong> c<strong>en</strong>tralt<br />
gem<strong>en</strong>skapsgodkännande av biocidprodukter, som införs successivt med början för några<br />
produktgrupper. År 2020 ska alla typer av produkter kunna godkännas g<strong>en</strong>om c<strong>en</strong>trala beslut.<br />
Kemikaliemyndighet<strong>en</strong> i Helsingfors (ECHA) får ett antal arbetsuppgifter <strong>en</strong>ligt <strong>EU</strong>förordning<strong>en</strong>,<br />
däribland att hantera <strong>EU</strong>-godkännand<strong>en</strong>. Äv<strong>en</strong> i fortsättning<strong>en</strong> ska<br />
godkännand<strong>en</strong> av produkter kunna ges nationellt, och d<strong>en</strong> som vill ha ett godkännande kan<br />
alltså välja mellan <strong>EU</strong>-godkännande och nationellt godkännande. En nyhet är dock att bara ett<br />
fullständigt godkännande ska ges i <strong>en</strong> medlemsstat för <strong>en</strong> biocidprodukt. Detta godkännande<br />
kan sedan gälla i andra medlemsstater <strong>en</strong>ligt ett för<strong>en</strong>klat förfarande om ömsesidigt<br />
erkännande.<br />
En annan viktig nyhet i förordning<strong>en</strong> är att <strong>regler</strong> införts för varor som behandlats med eller<br />
har tillförts <strong>en</strong> biocidprodukt. Tidigare har <strong>regler</strong>na bara omfattat själva biocidprodukt<strong>en</strong>, inte<br />
varor som har behandlats med <strong>en</strong> biocidprodukt. Sådana behandlade varor är bara tillåtna på<br />
marknad<strong>en</strong> om det verksamma ämnet som ingår i biocidprodukt<strong>en</strong> har godkänts för ändamålet<br />
i <strong>EU</strong>. Varorna ska dessutom förses med <strong>en</strong> särskild märkning. Därig<strong>en</strong>om kommer varor som<br />
importeras till <strong>EU</strong> och som innehåller biocidprodukter att underkastas <strong>en</strong> viss kontroll när det<br />
gäller effekter på hälsa och miljö, vilket inte skett tidigare.<br />
De nya <strong>regler</strong>na förbjuder användning av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> som verksamma ämn<strong>en</strong> i<br />
biocidprodukter och innehåller substitutionskrav för ämn<strong>en</strong> som id<strong>en</strong>tifieras som<br />
kandidatämn<strong>en</strong> för substitution. I princip har dessa <strong>regler</strong> samma utformning som<br />
45 Förordning<strong>en</strong> är ännu inte publicerad när detta skrivs.<br />
71
motsvarigheterna i växtskyddsmedelsförordning<strong>en</strong>. Till särskilt farliga ämn<strong>en</strong> räknas äv<strong>en</strong><br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong>. Liksom i växtskyddsmedelsförordning<strong>en</strong> finns det <strong>en</strong> provisorisk<br />
definition av detta begrepp, som ska uppdateras och ses över av kommission<strong>en</strong> s<strong>en</strong>ast vid<br />
utgång<strong>en</strong> av år 2013. Dessutom har <strong>en</strong> definition av begreppet nanomaterial införts. Om<br />
nanomaterial ingår som verksamt ämne ska detta framgå av godkännandet som gäller ämnet.<br />
Ev<strong>en</strong>tuella risker med nanomaterial i <strong>en</strong> biocidprodukt ska bedömas särskilt och särskilda<br />
märkningskrav gäller för sådana material.<br />
6.1.2 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om användning av bekämpningsmedel<br />
Direktivet om hållbar användning<br />
Direktivet om hållbar användning 46 tillkom som <strong>en</strong> följd av <strong>EU</strong>:s 6:e miljöhandlingsprogram,<br />
där <strong>en</strong> målsättning var att få till stånd <strong>en</strong> hållbar användning av bekämpningsmedel.<br />
Direktivet gäller tills vidare bara användning av växtskyddsmedel (artikel 2.1), inte<br />
användning av biocidprodukter. Enligt direktivet ska medlemsstaterna till december 2012 ta<br />
fram nationella handlingsplaner med mål, åtgärder osv. för att minska riskerna med<br />
användning av medl<strong>en</strong>. Handlingsplanerna ska lämnas till kommission<strong>en</strong>.<br />
I d<strong>en</strong> tematiska strategi om hållbar användning av bekämpningsmedel som föregick<br />
direktivet 47 redovisade kommission<strong>en</strong> ett antal allmänna målsättningar för hantering<strong>en</strong> av<br />
bekämpningsmedel:<br />
- att minimera de hälso- och miljörisker som användning av bekämpningsmedel<br />
innebär,<br />
- att förbättra kontroll<strong>en</strong> av användning och spridning av bekämpningsmedel,<br />
- att minska halterna av skadliga verksamma ämn<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om att de farligaste ämn<strong>en</strong>a<br />
ersätts med säkrare (äv<strong>en</strong> icke-kemiska) alternativ,<br />
- att stödja odling där mycket lite eller inget bekämpningsmedel behöver användas,<br />
bland annat g<strong>en</strong>om att öka användarnas medvet<strong>en</strong>het och främja <strong>regler</strong> för god praxis<br />
och diskussioner om ev<strong>en</strong>tuell tillämpning av finansiella styrmedel,<br />
- att inrätta ett öppet system för rapportering och övervakning av de framsteg som görs<br />
med att uppnå strategins mål, inklusive utarbetande av lämpliga indikatorer.<br />
Dessa målsättningar återfinns i huvudsak i de krav som ställs upp i artikel 4 i direktivet på de<br />
nationella handlingsplanerna om hållbar användning av bekämpningsmedel. Därtill finns i<br />
direktivet ett antal särskilda krav på åtgärder som ska vidtas av medlemsstaterna, exempelvis:<br />
- utbildning och certifiering av yrkesanvändare,<br />
- kunskapskrav m.m. för försäljare och distributörer,<br />
- informationskrav och medvetandehöjande åtgärder,<br />
- krav på kontroll av utrustning och begränsning av flygbesprutning,<br />
- åtgärder för att skydda vatt<strong>en</strong>,<br />
- begränsningar/förbud för användning inom särskilda områd<strong>en</strong>,<br />
- krav på hantering och lagring,<br />
- åtgärder för att främja integrerat växtskydd.<br />
Direktivet förutsätter alltså att åtgärder för att säkerställa <strong>en</strong> hållbar användning vidtas på<br />
nationell nivå av medlemsstaterna, i huvudsak g<strong>en</strong>om de nationella handlingsplanerna.<br />
Naturvårdsverket har i april 2010 lämnat ett förslag till regering<strong>en</strong> om sv<strong>en</strong>ska åtgärder för<br />
46 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets direktiv 2009/128/EG av d<strong>en</strong> 21 oktober 2009 om upprättande av <strong>en</strong> ram för<br />
gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>s åtgärder för att uppnå <strong>en</strong> hållbar användning av bekämpningsmedel.<br />
47 KOM(2006) 372 slutlig.<br />
72
g<strong>en</strong>omförandet av direktivet. Rapport<strong>en</strong> har när detta skrivs ännu inte föranlett någon ändring<br />
av de sv<strong>en</strong>ska <strong>regler</strong>na. I Sverige har nationella handlingsplaner för bekämpningsmedel tagits<br />
fram sedan 1980-talet. D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska handlingsplan<strong>en</strong> behöver uppdateras bl.a. för att ta<br />
hänsyn till direktivets krav.<br />
Användningskrav i förordningarna om växtskyddsmedel och biocidprodukter<br />
<strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om godkännande av bekämpningsmedel innehåller inte några detaljbestämmelser<br />
om hur användning av medl<strong>en</strong> ska gå till. I praktik<strong>en</strong> har dock <strong>regler</strong>na stor betydelse för<br />
användning<strong>en</strong>, eftersom godkännand<strong>en</strong>a innehåller villkor för användning (t.ex. doser vid<br />
applicering) som ska följas och som framgår av märkning eller bruksanvisning.<br />
I <strong>EU</strong>:s växtskyddsmedelsförordning sägs uttrycklig<strong>en</strong> att villkor<strong>en</strong> i tillstånd ska följas.<br />
Användning ska vidare ske <strong>en</strong>ligt ”god växtskyddssed”, vilket bl.a. innebär att användning<strong>en</strong><br />
ska anpassas för att ”säkerställa godtagbar effektivitet med minsta nödvändiga mängd, med<br />
vederbörligt beaktande av lokala förhålland<strong>en</strong> och möjligheterna till odlingsteknisk och<br />
biologisk kontroll” 48 . <strong>EU</strong>:s biociddirektiv 1998/8/EG har <strong>en</strong> liknande formulering (artikel 3.7)<br />
som också har <strong>en</strong> motsvarighet i <strong>EU</strong>:s nya förordning om biocidprodukter. Vidare finns i d<strong>en</strong><br />
nya förordning<strong>en</strong> <strong>en</strong> uppmaning till kommission<strong>en</strong> att s<strong>en</strong>ast tre år efter ikraftträdandet (dvs.<br />
sannolikt början på år 2015) lämna <strong>en</strong> rapport om hur förordning<strong>en</strong> bidrar till hållbar<br />
användning av biocidprodukter (se vidare nedan, kap.6.1.4). I fråga om biocidprodukter finns<br />
<strong>en</strong> begränsning när det gäller användning som innebär att produkter som har särskilt farliga<br />
eg<strong>en</strong>skaper inte får säljas för användning av <strong>en</strong>skilda.<br />
Regler om spridningsutrustning och om statistik<br />
G<strong>en</strong>om direktivet 2009/127/EG har det s.k. maskindirektivet 49 kompletterats med krav som<br />
gäller utrustning för applicering av växtskyddsmedel och som bl.a. syftar till att säkerställa att<br />
man undviker oönskad spridning och spill av medl<strong>en</strong>. Direktivet ingick i d<strong>en</strong> tematiska<br />
strategin om hållbar användning av bekämpningsmedel under det 6:e<br />
miljöhandlingsprogrammet. Detsamma gäller <strong>en</strong> ny förordning (<strong>EU</strong>) nr 1185/2009 om<br />
statistik om bekämpningsmedel.<br />
48 Artikel 3.18 och artikel 55.<br />
49 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets direktiv 2006/42/EG av d<strong>en</strong> 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av<br />
direktiv 95/16/EG<br />
73
6.1.3 Bekämpningsmedel – brister och utvecklingsbehov<br />
• Det gamla regelverket om godkännande av bekämpningsmedel i <strong>EU</strong> har helt förnyats<br />
under de s<strong>en</strong>aste år<strong>en</strong>. Sverige har deltagit aktivt i utveckling<strong>en</strong> av de nya <strong>regler</strong>na, som<br />
ligger väl i linje med sv<strong>en</strong>ska målsättningar vad gäller exempelvis substitutionskrav,<br />
kriterier för hormonstörande ämn<strong>en</strong> och utfasning av särskilt farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
• Reglerna om godkännande är komplicerade och krävande för både myndigheter och<br />
företag. I framtid<strong>en</strong> bör man försöka ta tillvara alla möjligheter till för<strong>en</strong>klingar utan att<br />
sänka skyddsnivån för hälsa och miljö.<br />
• I fråga om växtskyddsmedel är det viktigt att man inte kräver prövning av fysikaliskt<br />
verkande medel. Det är viktigt att <strong>regler</strong> om disp<strong>en</strong>ser från godkännandekrav tillämpas på<br />
ett <strong>en</strong>hetligt sätt, både för att säkerställa skyddet för hälsa och miljö och för att undvika<br />
snedvridningar av konkurr<strong>en</strong>sförhålland<strong>en</strong> på jordbruksområdet.<br />
• I fråga om biocidprodukter är <strong>regler</strong>na helt nya, m<strong>en</strong> de har behållit <strong>en</strong><br />
produkttypsindelning som har brister och som på sikt behöver ses över.<br />
Det råder ing<strong>en</strong> tvekan om att <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om bekämpningsmedel har haft <strong>en</strong> stor betydelse<br />
för att begränsa hälso- och miljöriskerna med användning av bekämpningsmedel i Europa.<br />
Detta gäller särskilt växtskyddsmedl<strong>en</strong>, där man kommit längst i tillämpning<strong>en</strong> av<br />
lagstiftning<strong>en</strong>. För växtskyddsmedl<strong>en</strong> har översynsprogrammet avse<strong>en</strong>de alla verksamma<br />
ämn<strong>en</strong> inneburit att ca två tredjedelar av de verksamma ämn<strong>en</strong> som fanns på marknad<strong>en</strong> i<br />
början på 90-talet (ca ett tus<strong>en</strong>tal) har försvunnit, flertalet bero<strong>en</strong>de på att de inte längre stöds<br />
av industrin. Detta kan bero på att det finns modernare och bättre alternativ, m<strong>en</strong> också på att<br />
många av de gamla verksamma ämn<strong>en</strong>a medförde risker som inte skulle accepteras med<br />
dag<strong>en</strong>s strängare krav. I fråga om biocidprodukterna har man inte kommit lika långt med<br />
g<strong>en</strong>omförandet av översynsprogrammet för verksamma ämn<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> arbetet pågår. För många<br />
länder (äv<strong>en</strong> för Sverige) kommer de nya biocid<strong>regler</strong>na att innebära att kategorier av<br />
produkter nu ska tillståndsprövas som tidigare inte har omfattas av hälso- och miljökrav.<br />
<strong>EU</strong>:s regelverk om bekämpningsmedel har helt förnyats under de s<strong>en</strong>aste år<strong>en</strong>. De nya<br />
<strong>regler</strong>na om godkännande av växtskyddsmedel och biocidprodukter ligger i hög grad i linje<br />
med sv<strong>en</strong>ska prioriteringar för <strong>en</strong> Giftfri miljö, t.ex. vad gäller utfasning<strong>en</strong> av särskilt farliga<br />
ämn<strong>en</strong> och användning<strong>en</strong> av substitutionsprincip<strong>en</strong>. Huvudinriktning<strong>en</strong> inför framtid<strong>en</strong> måste<br />
därför vara att få till stånd <strong>en</strong> effektiv tillämpning av de nya <strong>regler</strong>na. Reglerna om<br />
godkännande ställer stora krav på resurserna både hos myndigheterna och hos de företag som<br />
ansöker om godkännande, inte minst g<strong>en</strong>om att stränga tidsfrister har införts för behandling<strong>en</strong><br />
av är<strong>en</strong>d<strong>en</strong>a. Frågan om resurserna för myndighetsarbete är tillräckliga är därför av avgörande<br />
betydelse, m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> frågan faller utanför ram<strong>en</strong> för detta uppdrag. Arbetet är dessutom i<br />
huvudsak avgiftsfinansierat g<strong>en</strong>om avgifter som beslutas på nationell nivå. Det är dock viktigt<br />
att påpeka att <strong>en</strong> effektiv tillämpning av <strong>regler</strong>na förutsätter att alla länder i <strong>EU</strong> avsätter<br />
tillräckliga personresurser för att hantera är<strong>en</strong>d<strong>en</strong>a om bekämpningsmedel, om de höga<br />
ambitionerna i d<strong>en</strong> nya lagstiftning<strong>en</strong> ska kunna realiseras. Detsamma gäller de c<strong>en</strong>trala<br />
myndighetsfunktionerna hos kommission<strong>en</strong>, livsmedelsmyndighet<strong>en</strong> (EFSA) och<br />
kemikaliemyndighet<strong>en</strong> (ECHA).<br />
Det finns <strong>en</strong> lucka i <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> om bekämpningsmedel. Användning<strong>en</strong> av<br />
biocidprodukter är i huvudsak inte <strong>regler</strong>ad på <strong>EU</strong>-nivå. Frågan om <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na behöver<br />
kompletteras på detta område behandlas i följande avsnitt. Regler för användning<strong>en</strong> av<br />
växtskyddsmedel i Sverige är för närvarande <strong>en</strong> nationell fråga som behandlas i<br />
74
Naturvårdsverkets rapport (se ovan) och som vi inte tar upp här. I övrigt tar vi i detta avsnitt<br />
upp några frågeställningar som gäller tillämpning<strong>en</strong> och d<strong>en</strong> framtida utveckling<strong>en</strong> av <strong>EU</strong><strong>regler</strong>na<br />
om godkännande.<br />
Behovet av för<strong>en</strong>klingar<br />
<strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om bekämpningsmedel är mycket komplicerade och ställer stora krav, särskilt på<br />
de företag som ansöker om godkännande för bekämpningsmedel eller verksamma ämn<strong>en</strong> och<br />
på de myndigheter som ska tillämpa <strong>regler</strong>na. Detta är naturligt, eftersom det rör sig om<br />
kemikalier med farliga eg<strong>en</strong>skaper som avsiktligt sprids i miljön. Krav<strong>en</strong> måste vara höga för<br />
att ev<strong>en</strong>tuella risker ska kunna kontrolleras effektivt. Samtidigt är det dock mycket viktigt att<br />
alla möjligheter till för<strong>en</strong>klingar tas till vara, särskilt när det gäller medel med mindre farliga<br />
eg<strong>en</strong>skaper där riskerna med användning<strong>en</strong> kan antas vara lägre. Annars kan introduktion<strong>en</strong><br />
på marknad<strong>en</strong> av alternativa medel som har mindre farliga eg<strong>en</strong>skaper än de redan godkända<br />
försvåras. Ofta tas de alternativa medl<strong>en</strong> fram av små företag med begränsade resurser jämfört<br />
med de stora produc<strong>en</strong>terna av bekämpningsmedel. Det kan t.ex. röra sig om biologiska<br />
bekämpningsmedel som kan ersätta kemiska medel, m<strong>en</strong> med mindre risker vid<br />
användning<strong>en</strong>.<br />
De nya <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om godkännande av bekämpningsmedel innehåller vissa möjligheter till<br />
för<strong>en</strong>klade förfarand<strong>en</strong> för lågriskprodukter och för allmänkemikalier (”basic substances”).<br />
Det är i dagsläget oklart vilka ämn<strong>en</strong> som ska klassas som allmänkemikalier, m<strong>en</strong> ett arbete<br />
pågår med detta. Några ytterligare möjligheter till för<strong>en</strong>klingar bör dock nämnas.<br />
För<strong>en</strong>klingar i prövning<strong>en</strong> och hantering<strong>en</strong> av växtskyddsmedel<br />
I fråga om växtskyddsmedel kvarstår <strong>en</strong> viss oklarhet i de nya <strong>regler</strong>na om huruvida<br />
fysikaliskt eller mekaniskt verkande medel är undantagna från tillståndsplikt. Tidigare fanns<br />
ett undantag för fysikaliskt verkande medel i de sv<strong>en</strong>ska <strong>regler</strong>na. Det kan t.ex. röra sig om<br />
medel som verkar som <strong>en</strong> fysisk barriär som hindrar skadeinsekter att komma i kontakt med<br />
växter eller delar av växter. Definitionerna i d<strong>en</strong> nya <strong>EU</strong>-förordning<strong>en</strong> av begrepp<strong>en</strong><br />
”växtskyddsmedel” och ”verksamt ämne” är inte helt tydliga på d<strong>en</strong>na punkt. Det sägs dock<br />
att ett verksamt ämne ska ha ”allmän eller specifik verkan” på skadegörare (artikel 2.2). Detta<br />
bör tolkas som att <strong>en</strong> sådan verkan inte finns om det är fråga om ett medel som bara innebär<br />
ett fysiskt hinder, utan att skadegörar<strong>en</strong> påverkas av medlet på annat sätt. En sådan tolkning<br />
torde stämma med praxis vid tillämpning<strong>en</strong> av de äldre <strong>regler</strong>na om växtskyddsmedel. I d<strong>en</strong>na<br />
äldre praxis har man också konstaterat att medel som inte har <strong>en</strong> aktiv kemisk eller biologisk<br />
funktion på skadeorganism<strong>en</strong> inte är växtskyddsmedel, och det finns ing<strong>en</strong> anledning att anta<br />
att de nya <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na ska ha <strong>en</strong> annan innebörd än de äldre på d<strong>en</strong>na punkt. Vi anser därför<br />
att <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na bör tolkas så, att medel som <strong>en</strong>dast agerar som <strong>en</strong> fysisk barriär eller som i<br />
övrigt inte har <strong>en</strong> aktiv kemisk eller biologisk funktion på skadeorganism<strong>en</strong>, inte ska anses<br />
som prövningspliktiga växtskyddsmedel. En motsvarande princip gäller dessutom<br />
uttrycklig<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt <strong>regler</strong>na om biocidprodukter.<br />
Det är viktigt att <strong>en</strong> praxis upprätthålls som innebär att dessa produkter inte behöver<br />
tillståndsprövas, eftersom det därmed skapas ett incitam<strong>en</strong>t att ta fram säkrare alternativ till<br />
kemiska eller biologiska bekämpningsmedel. Ett aktuellt exempel kan vara d<strong>en</strong> behandling av<br />
skogsplantor mot angrepp av snytbagge som har utvecklats i Sverige och som innebär ett<br />
alternativ till <strong>en</strong> omfattande användning av kemiska medel. Behandling<strong>en</strong> kan t.ex. innebära<br />
(det finns flera alternativ) att ett tunt skikt av sand läggs på plantan med ett vatt<strong>en</strong>lösligt lim,<br />
så att insekt<strong>en</strong> inte kommer åt plantan. Det finns många andra exempel på fysikalisk verkan.<br />
75
Det är viktigt att bevaka att d<strong>en</strong>na praxis i praktik<strong>en</strong> följs i framtid<strong>en</strong>. Exempelvis bör man<br />
undvika att ämn<strong>en</strong> tas upp på förteckning<strong>en</strong> över verksamma ämn<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt <strong>EU</strong>-förordning<strong>en</strong><br />
när de <strong>en</strong>dast har <strong>en</strong> fysikalisk verkan.<br />
Jordbruksstöd och för<strong>en</strong>klingar i tvärvillkor<br />
Behovet av för<strong>en</strong>klingar har också diskuterats i samband med stödsystem<strong>en</strong> på<br />
jordbruksområdet. Utbetalning<strong>en</strong> av stöd förutsätter ofta att villkor<strong>en</strong> följs i godkännand<strong>en</strong> för<br />
växtskyddsmedel och att gällande krav för hantering<strong>en</strong> följs (t.ex. utbildningskrav, krav på<br />
lagring, spridning osv.). Detta gäller t.ex. för miljöersättningarna i det sv<strong>en</strong>ska<br />
landsbygdsprogrammet. D<strong>en</strong> som söker gårdsstöd, miljöersättningar, handjursbidrag och<br />
några andra jordbrukarstöd måste följa tvärvillkor<strong>en</strong>. Tvärvillkor<strong>en</strong> är <strong>regler</strong> som ska följas<br />
för att lantbrukar<strong>en</strong> ska få full utbetalning av sina jordbrukarstöd. De flesta tvärvillkor<strong>en</strong> är<br />
inga nya <strong>regler</strong>, utan de finns i sv<strong>en</strong>sk lagstiftning eller <strong>EU</strong>:s lagstiftning sedan tidigare. En<br />
uppsättning tvärvillkor gäller efterlevnad<strong>en</strong> av ett antal villkor i gällande <strong>regler</strong> om hantering<br />
av växtskyddsmedel.<br />
Syftet med tvärvillkor<strong>en</strong> är att få fler lantbrukare att bli ännu bättre på att följa d<strong>en</strong><br />
lagstiftning som gäller. Alla lantbrukare i <strong>EU</strong> måste följa tvärvillkor<strong>en</strong>. Tvärvillkor<strong>en</strong> ska<br />
bidra till att bevara jordbruksmark<strong>en</strong> i gott skick, förbättra d<strong>en</strong> yttre miljön och djurmiljön,<br />
minska smittspridning och få säkrare livsmedel. Det har dock förekommit <strong>en</strong> diskussion om<br />
nyttan med tvärvillkor<strong>en</strong>. I fråga om växtskyddsmedel avser tvärvillkor<strong>en</strong> oftast krav som<br />
ändå gäller, och det kan därför diskuteras om de eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> tillför något. De anses dock kunna<br />
bidra till <strong>en</strong> förbättrad kunskap hos jordbrukarna om regelsystemet för växtskyddsmedel.<br />
Villkor<strong>en</strong> har ibland setts som byråkratiska och svåra att följa upp. Konsekv<strong>en</strong>serna av att<br />
bryta mot villkor<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om att stöd<strong>en</strong> sätts ner har kritiserats som orättvisa 50 .<br />
Frågan om <strong>en</strong> reform av systemet med tvärvillkor är viktig ur regelför<strong>en</strong>klingssynpunkt. En<br />
annan aspekt är att kontroll<strong>en</strong> av villkor<strong>en</strong> kan bidra till <strong>en</strong> effektiv tillsyn av <strong>regler</strong>na om<br />
växtskyddsmedel. Båda dessa aspekter faller utanför ram<strong>en</strong> för vårt uppdrag.<br />
Disp<strong>en</strong>ser från godkännandekrav för växtskyddsmedel<br />
Det finns vissa möjligheter att använda växtskyddsmedel utan att kravet på godkännande i<br />
d<strong>en</strong> aktuella medlemsstat<strong>en</strong> är uppfyllt 51 . Detta kräver att <strong>en</strong> disp<strong>en</strong>s ges av d<strong>en</strong> ansvariga<br />
nationella myndighet<strong>en</strong>, som får gälla i högst 120 dagar. Enligt de äldre <strong>regler</strong>na i direktiv<br />
91/441/EG kunde disp<strong>en</strong>s medges för <strong>en</strong> begränsad och kontrollerad användning om åtgärd<strong>en</strong><br />
var nödvändig på grund av <strong>en</strong> oförutsebar fara som inte kunde motverkas med andra medel<br />
(artikel 8.4). I d<strong>en</strong> nya förordning<strong>en</strong> finns i princip samma disp<strong>en</strong>smöjlighet, m<strong>en</strong> ordet<br />
”oförutsebara” har tagits bort. Det räcker med att åtgärd<strong>en</strong> framstår som nödvändig på grund<br />
av <strong>en</strong> fara som inte kan avvärjas på något annat rimligt sätt (artikel 53). Disp<strong>en</strong>s<strong>en</strong> ska<br />
anmälas till kommission<strong>en</strong>, som får besluta om åtgärd<strong>en</strong> ska godtas eller inte efter att ha hört<br />
<strong>en</strong> kommitté med repres<strong>en</strong>tanter för medlemsstaterna. I praktik<strong>en</strong> har sådana beslut såvitt<br />
bekant aldrig fattats, vark<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt de nya eller de äldre <strong>regler</strong>na.<br />
En miljöorganisation på området (PAN, Pesticide Action Network) redovisade i <strong>en</strong> rapport år<br />
2011 52 att antalet disp<strong>en</strong>ser har ökat mycket kraftigt på s<strong>en</strong>are år och hävdade att<br />
disp<strong>en</strong>smöjlighet<strong>en</strong> missbrukades så att kravet på godkännande av växtskyddsmedel i<br />
50 Miljöeffekterna av tvärvillkor<strong>en</strong> har bedömts i Jordbruksverkets rapport 2011:5. Förslag till ändringar av<br />
systemet efter 2013 finns i Jordbruksverkets rapport 2011:4.<br />
51 Liknande <strong>regler</strong> finns för biocidprodukter, m<strong>en</strong> disp<strong>en</strong>s<strong>regler</strong>na har blivit mest omdiskuterade på<br />
växtskyddsmedelsområdet.<br />
52 Se www.pan-europe.info<br />
76
praktik<strong>en</strong> kringgicks. Antalet disp<strong>en</strong>ser hade ökat från 59 år 2007 till 321 år 2010. Detta<br />
kunde <strong>en</strong>ligt PAN inte förklaras med att antalet fall av ”oförutsebara fara” hade ökat så<br />
mycket mellan dessa år (rapport<strong>en</strong> gällde disp<strong>en</strong>ser <strong>en</strong>ligt äldre <strong>regler</strong>).<br />
En förklaring till d<strong>en</strong> kraftiga ökning<strong>en</strong> i antalet redovisade disp<strong>en</strong>ser torde vara att givna<br />
disp<strong>en</strong>ser tidigare inte har redovisats korrekt till kommission<strong>en</strong> av vissa länder. Samtidigt är<br />
det sannolikt att disp<strong>en</strong>sgivning<strong>en</strong> faktiskt har ökat, vilket delvis kan hänga samman med att<br />
ett antal verksamma ämn<strong>en</strong> som tidigare använts i Europa i växtskyddsmedel har försvunnit i<br />
slutfas<strong>en</strong> av översynsprogrammet. Ett exempel är ämnet 1,3-diklorprop<strong>en</strong>, som inte togs upp<br />
på listan över verksamma ämn<strong>en</strong> efter <strong>en</strong> lång diskussion om miljökonsekv<strong>en</strong>serna av <strong>en</strong><br />
fortsatt användning 53 . Flera länder har dock fortsatt att ge disp<strong>en</strong>ser till medel med detta ämne<br />
för bekämpning av nematoder, medan Sverige sedan lång tid tillbaka har kunnat hantera<br />
problem<strong>en</strong> med icke-kemiska åtgärder som växtföljd, användning av toleranta sorter osv.<br />
Om disp<strong>en</strong>ser ges som ett <strong>en</strong>klare alternativ till <strong>en</strong> fullständig godkännandeprövning är detta<br />
givetvis inte acceptabelt från hälso- och miljösynpunkt, och det strider upp<strong>en</strong>bart mot<br />
avsikt<strong>en</strong> med <strong>regler</strong>na. Särskilt gäller detta om disp<strong>en</strong>serna upprepas år efter år. Samtidigt kan<br />
man inte bortse från att det finns ett behov av att kunna ge disp<strong>en</strong>ser t.ex. när man får<br />
oväntade angrepp på <strong>en</strong> gröda av skadeinsekter. Om disp<strong>en</strong>sgivning<strong>en</strong> varierar mellan<br />
medlemsstaterna kan det också påverka konkurr<strong>en</strong>sförhålland<strong>en</strong>a, så att jordbruket i ett land<br />
med <strong>en</strong> liberal praxis i fråga om disp<strong>en</strong>ser får <strong>en</strong> fördel jämfört med länder med <strong>en</strong> striktare<br />
praxis. Detta är givetvis inte heller acceptabelt och gör det dessutom svårare eller mindre<br />
lönsamt att utveckla och använda alternativa metoder för växtskydd i <strong>en</strong>lighet med<br />
principerna i <strong>EU</strong>:s strategi för hållbar användning.<br />
Med de nya <strong>regler</strong>na i <strong>EU</strong>-förordning<strong>en</strong> om växtskyddsmedel finns det större möjligheter att<br />
ge disp<strong>en</strong>ser än tidigare, eftersom det inte behöver röra sig om <strong>en</strong> fara som är ”oförutsebar”.<br />
Man kan därför känna <strong>en</strong> viss oro över att disp<strong>en</strong>sgivning<strong>en</strong> kommer att öka ytterligare.<br />
Samtidigt har det dock införts utvidgade möjligheter att ge ömsesidigt erkännande av<br />
produktgodkännand<strong>en</strong> (artikel 40.2 i förordning<strong>en</strong> (<strong>EU</strong>) nr 1107/2009), vilket ev<strong>en</strong>tuellt kan<br />
begränsa behovet av disp<strong>en</strong>ser. Möjlighet<strong>en</strong> att ge utvidgade produktgodkännand<strong>en</strong> för<br />
mindre användningar har också stärkts (artikel 51). Kommission<strong>en</strong> arbetar med att ta fram <strong>en</strong><br />
vägledning för disp<strong>en</strong>sgivning, vilket helt har saknats tidigare, och är sannolikt mer<br />
uppmärksam än tidigare på problematik<strong>en</strong> med disp<strong>en</strong>ser.<br />
Sammanfattningsvis är det viktigt inför framtid<strong>en</strong> att d<strong>en</strong> ansvariga myndighet<strong>en</strong> (KemI)<br />
följer utveckling<strong>en</strong> och verkar för <strong>en</strong> praxis som innebär att disp<strong>en</strong>smöjlighet<strong>en</strong> inte<br />
missbrukas. Det är också viktigt att Jordbruksverket, ev<strong>en</strong>tuellt i samråd med<br />
jordbruksnäring<strong>en</strong>, följer upp och vid behov reagerar om man uppmärksammar att<br />
konkurr<strong>en</strong>s<strong>en</strong> snedvrids g<strong>en</strong>om ett sådant missbruk.<br />
För<strong>en</strong>klingar i prövning<strong>en</strong> av biocidprodukter<br />
<strong>EU</strong>:s nya biocidförordning innehåller många nyheter, av vilka <strong>en</strong> del syftar till <strong>en</strong> effektivare<br />
tillståndsprövning. Exempel är <strong>EU</strong>-gem<strong>en</strong>samma godkännand<strong>en</strong> och <strong>en</strong> utvidgad användning<br />
av beslutsfattande g<strong>en</strong>om ömsesidigt erkännande. Vi tycker också att vissa gem<strong>en</strong>samma<br />
standarder när det gäller användning är viktiga för att få till stånd <strong>en</strong> effektiv<br />
tillståndsprövning (se nästa avsnitt). Liksom för växtskyddsmedl<strong>en</strong> är dock det viktigaste i<br />
dagsläget att se till att de nya <strong>regler</strong>na i praktik<strong>en</strong> kommer att tillämpas på ett effektivt och<br />
smidigt sätt.<br />
53 Kommission<strong>en</strong>s beslut 2011/36/<strong>EU</strong>.<br />
77
Vid prövning<strong>en</strong> av biocidprodukter har indelning<strong>en</strong> i 23 produkttyper alltid lett till olika<br />
former av tillämpningsproblem. Detta sammanhänger med att produkttypsindelning<strong>en</strong> inte är<br />
string<strong>en</strong>t utan ”skär i flera snitt”. Produkter kan delas in efter typ av målorganism (t.ex.<br />
insekticid/ryggradsdjur), m<strong>en</strong> i vissa fall efter det underlag som behandlas (t.ex. trä eller st<strong>en</strong>)<br />
och i andra fall efter eg<strong>en</strong>skaper hos medl<strong>en</strong> (t.ex. desinfektion/konservering). Detta medför<br />
att biocidprodukter ofta kan hänföras till flera olika produkttyper. Ofta uppstår diskussioner<br />
om gränsdragning<strong>en</strong> och olika länder tillämpar listan över produkttyper på olika sätt.<br />
Sverige försökte under förhandlingarna om d<strong>en</strong> nya biocidförordning<strong>en</strong> att få till stånd <strong>en</strong><br />
översyn av <strong>regler</strong>na på området och <strong>en</strong> string<strong>en</strong>tare hantering i produkttypsindelning<strong>en</strong>. Detta<br />
ansågs dock vara alltför komplicerat, eftersom <strong>en</strong> ändrad indelning i produkttyper skulle få<br />
stora konsekv<strong>en</strong>ser för de beslut som redan fattats om verksamma ämn<strong>en</strong> och biocidprodukter<br />
och som baseras på existerande produkttyper.<br />
Vi anser att bristerna i produkttypsindelning<strong>en</strong> är så stora att man bör fortsätta att diskutera<br />
vilka förbättringar som är möjliga, trots att listan över produkttyper inte ändrades i d<strong>en</strong> nya<br />
<strong>EU</strong>-förordning<strong>en</strong>. På sikt bör man försöka få till stånd <strong>en</strong> förbättring av <strong>regler</strong>na på d<strong>en</strong>na<br />
punkt.<br />
6.1.4 Behovet av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om användning av biocidprodukter<br />
• <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om användning av bekämpningsmedel tillämpas för växtskyddsmedel m<strong>en</strong><br />
ännu så länge inte för biocidprodukter. En utvidgning av tillämpningsområdet till<br />
biocidprodukter ska behandlas av kommission<strong>en</strong> i <strong>en</strong> rapport som ska vara klar 2015.<br />
• Vi anser att Sverige bör stödja införandet av <strong>regler</strong> om användning av biocidprodukter.<br />
En viktig fråga är att begränsa användning<strong>en</strong> av farliga medel till vissa<br />
användarkategorier och tillämpa gem<strong>en</strong>samma principer för utbildningskrav.<br />
Som framgått ovan saknas det detaljerade <strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå som gäller användning av<br />
biocidprodukter, medan <strong>regler</strong> finns för växtskyddsmedel. Detta kan ses som <strong>en</strong> lucka i <strong>EU</strong><strong>regler</strong>na,<br />
och behovet av användnings<strong>regler</strong>ingar för biocidprodukter diskuterades när<br />
direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel kom till. Man stannade för att inte<br />
inkludera biocidprodukter, m<strong>en</strong> i punkt 2 i ingress<strong>en</strong> till direktivet sägs att ”i framtid<strong>en</strong><br />
förutses <strong>en</strong> utvidgning av direktivets tillämpningsområde till att äv<strong>en</strong> omfatta<br />
biocidprodukter”. Det ingår i vårt uppdrag att överväga behovet av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> på området.<br />
Vilka <strong>regler</strong> om användning finns i Sverige i dag?<br />
Regler om användning av bekämpningsmedel i sv<strong>en</strong>sk lagstiftning har främst utformats med<br />
hänsyn till användning<strong>en</strong> av växtskyddsmedel. En del av <strong>regler</strong>na har dock äv<strong>en</strong> tillämpning<br />
på biocidprodukter. I 14 kap. 6 § miljöbalk<strong>en</strong> finns allmänna krav på försiktighetsmått vid<br />
spridning. 14 kap. 7 § innehåller förbud mot flygbesprutning. Miljöbalk<strong>en</strong> kan också innebära<br />
begränsningar i spridning av bekämpningsmedel i skyddade områd<strong>en</strong>, t.ex. Natura 2000-<br />
områd<strong>en</strong> (se t.ex. 7 kap. 28a §). Dessa <strong>regler</strong> gäller alla typer av bekämpningsmedel.<br />
Dessutom gäller de allmänna hänsyns<strong>regler</strong>na i 2 kap. miljöbalk<strong>en</strong>.<br />
Enligt 45 § förordning<strong>en</strong> (2000:338) om biocidprodukter ska produkterna användas <strong>en</strong>ligt vad<br />
som framgår av godkännandet. Användning<strong>en</strong> ska begränsas till vad som är absolut<br />
nödvändigt, vilket motsvarar formulering<strong>en</strong> i artikel 3.7 i <strong>EU</strong>:s biociddirektiv. Dessutom finns<br />
i d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska förordning<strong>en</strong> bestämmelser om att ett nationellt godkännande ska för<strong>en</strong>as med<br />
78
villkor om vilka som får använda produkt<strong>en</strong>. Det finns tre kategorier för användning (1.<br />
yrkesmässig användning med tillstånd, 2. yrkesmässig användning och 3. allmän<br />
användning). För medel i kategori 1 gäller särskilda kunskapskrav för användar<strong>en</strong>.<br />
Tillståndsprövning och kunskapskrav hanteras av Socialstyrels<strong>en</strong> när det gäller åtgärder mot<br />
ohyra och skadedjur och av Arbetsmiljöverket i övriga fall (25 §, 46-49 §§).<br />
Naturvårdsverket har utfärdat allmänna föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel som<br />
kan ha tillämpning äv<strong>en</strong> på biocidprodukter (SNFS 1997:2, allmänna råd AR 97:3 och NFS<br />
2000:7), dock inte på biologiska medel. Exempelvis innehåller dessa <strong>regler</strong> krav på anmälan<br />
till kommunal nämnd innan medel sprids i områd<strong>en</strong> över 1000 m 2 där allmänhet<strong>en</strong> har<br />
tillträde. Anslag måste alltid sättas upp när behandling skett i sådana områd<strong>en</strong>.<br />
Behovet av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> aktualiseras år 2015<br />
Enligt <strong>EU</strong>:s nya biocidförordning ska kommission<strong>en</strong> tre år efter ikraftträdandet lämna <strong>en</strong><br />
rapport till rådet och parlam<strong>en</strong>tet om hållbar användning av biocidprodukter (dvs. sannolikt<br />
2015). D<strong>en</strong>na rapport kan i sin tur leda till <strong>en</strong> utveckling av <strong>regler</strong> om användning<strong>en</strong> av<br />
biocidprodukter, sannolikt i direktivet om hållbar användning. Rapport<strong>en</strong> ska <strong>en</strong>ligt<br />
biocidförordning<strong>en</strong> behandla ett antal aspekter:<br />
- Främjande av bästa praxis som ett sätt att minska användning<strong>en</strong> av biocidprodukter så<br />
långt det är möjligt.<br />
- Sätt att övervaka och följa upp användning<strong>en</strong> av biocidprodukter.<br />
- Utveckling och tillämpning av principer för integrerad bekämpning som stöd vid<br />
användning av biocidprodukter.<br />
- Risker med användning av biocidprodukter i särskilda områd<strong>en</strong> som kan avse skolor,<br />
arbetsplatser, daghem, allmänna utrymm<strong>en</strong>, vård av äldre, vatt<strong>en</strong>områd<strong>en</strong> (ytvatt<strong>en</strong> och<br />
grundvatt<strong>en</strong>) samt om ytterligare åtgärder behövs för sådana områd<strong>en</strong>.<br />
- Om förbättrad spridningsutrustning kan bidra till <strong>en</strong> hållbar användning av<br />
biocidprodukter.<br />
D<strong>en</strong>na uppräkning innehåller naturliga frågor att ta upp när man diskuterar biocidanvändning.<br />
Listan skulle dock kunna kompletteras, t.ex. med utveckling<strong>en</strong> av <strong>en</strong>hetliga<br />
användarkategorier (jfr de sv<strong>en</strong>ska <strong>regler</strong>na), utbildningskrav och information till<br />
allmänhet<strong>en</strong>. Sannolikt kommer kommission<strong>en</strong> också att åtminstone diskutera frågan om krav<br />
på nationella planer för att begränsa användning<strong>en</strong>, liknande de planer som ska tas fram för<br />
växtskyddsmedel.<br />
Behövs särskilda <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om användning av biocidprodukter?<br />
Biocidprodukter är betydligt mer komplexa när det gäller användning<strong>en</strong> än växtskyddsmedel,<br />
eftersom det finns så många helt olika typer av biocidprodukter som verkar på olika sätt och<br />
som aktualiserar olika problemställningar vid användning<strong>en</strong>. Detta illustreras av att<br />
produkterna indelas i 23 produkttyper, som hanteras individuellt. Detta gör det svårt att ta<br />
fram <strong>en</strong>hetliga <strong>regler</strong> för alla typer av produkter. Sannolikt behöver <strong>regler</strong> om användning<br />
skilja sig åt mellan produktgrupperna.<br />
Många biocidprodukter har farliga eg<strong>en</strong>skaper som gör att <strong>en</strong> felaktig användning kan leda till<br />
stora hälso- och miljörisker. Trots de krav på tillstånd och utbildning som finns i Sverige för<br />
att använda de farligaste medl<strong>en</strong> förekommer t.ex. förgiftningsfall med <strong>en</strong> viss<br />
regelbund<strong>en</strong>het. Medl<strong>en</strong> används ofta i inomhusmiljöer och i andra sammanhang där <strong>en</strong>skilda<br />
kan exponeras. Mot d<strong>en</strong> bakgrund<strong>en</strong> är det klart att <strong>regler</strong> om användning<strong>en</strong> är motiverade,<br />
dvs. det räcker inte alltid med d<strong>en</strong> kontroll som görs vid godkännandeprövning<strong>en</strong> av medl<strong>en</strong><br />
och med d<strong>en</strong> användarinformation i form av etiketter och bruksanvisningar som beslutas i<br />
79
samband med godkännandet. När medel används utomhus i områd<strong>en</strong> där allmänhet<strong>en</strong> har<br />
tillträde är det ibland mycket viktigt att anslag sätts upp för att minska riskerna, t.ex. vid<br />
användning av råttgift.<br />
Det översynsprogram som fortfarande pågår när det gäller verksamma ämn<strong>en</strong> i<br />
biocidprodukter kommer att leda till att fler och fler produkter kommer att omfattas av<br />
gem<strong>en</strong>samma <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>. Kategorier av biocidprodukter som i många länder inte tidigare har<br />
tillståndsprövats alls måste nu hanteras och g<strong>en</strong>omgå <strong>en</strong> nationell prövning. Reglerna om<br />
ömsesidigt erkännande måste då utnyttjas i större omfattning än tidigare, så att ett<br />
godkännande som getts i ett land godtas av andra länder utan djupare sakprövning.<br />
Ömsesidigt erkännande blir huvudregeln i framtid<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt <strong>EU</strong>:s nya biocidförordning, när<br />
<strong>en</strong>dast ett medlemsland ska göra <strong>en</strong> fullständig godkännandeprövning. Dessutom kommer<br />
c<strong>en</strong>trala <strong>EU</strong>-godkännand<strong>en</strong> så småningom att delvis ersätta nationella godkännand<strong>en</strong>. Allt<br />
detta talar för att det finns ett ökande behov av gem<strong>en</strong>samma krav när det gäller vissa aspekter<br />
som <strong>regler</strong>as i villkor i tillstånd<strong>en</strong>.<br />
Vi anser att det är särskilt viktigt att ha <strong>en</strong>hetliga krav om användarkategorier, t.ex.<br />
utbildningskrav för olika kategorier av användare, tillstånd för användning av vissa särskilt<br />
farliga produkter osv. Utbildningskrav och tillstånd för varje <strong>en</strong>skild användning är viktiga i<br />
de fall då det ställs omfattande krav på handhavandet för att användning<strong>en</strong> ska vara säker. Det<br />
kan handla om särskilt farliga medel, där användning<strong>en</strong> ändå behövs bero<strong>en</strong>de på att det finns<br />
ett uttalat behov, eller där det krävs särskilda kunskaper kring användning<strong>en</strong> för att minska<br />
utveckling<strong>en</strong> av resist<strong>en</strong>s eller sekundärförgiftningar (förgiftning hos djur som ätit förgiftade<br />
djur). En <strong>en</strong>hetlig nivå för utbildning bör eftersträvas, m<strong>en</strong> formerna för utbildning<strong>en</strong> bör<br />
lämnas åt medlemsstaterna att bestämma.<br />
I <strong>EU</strong>:s nya biocidförordning nämns några andra frågor som kan diskuteras när det gäller<br />
användningskrav. Användning i känsliga områd<strong>en</strong> (t.ex. vatt<strong>en</strong>områd<strong>en</strong>) och områd<strong>en</strong> där<br />
allmänhet<strong>en</strong> har tillträde är upp<strong>en</strong>bart frågor som bör diskuteras och som kan behöva <strong>regler</strong>as<br />
nationellt. Man kan också överväga ett informationsutbyte när det gäller t.ex. förgiftningsfall<br />
som beror på biocidanvändning.<br />
Liksom för växtskyddsmedl<strong>en</strong> bör <strong>regler</strong> om hållbar användning utformas som minimi<strong>regler</strong>,<br />
dvs. medlemsstaterna bör själva kunna välja om de i något avse<strong>en</strong>de vill tillämpa än högre<br />
skyddsnivå än vad som följer av minimi<strong>regler</strong>na. Medlemsstaterna bör också ha frihet att<br />
själva bestämma vilka styrmedel och andra åtgärder de vill använda för att t.ex. begränsa<br />
onödig användning av biocidprodukter.<br />
Slutsatser<br />
Vi anser att Sverige bör stödja <strong>en</strong> utveckling av vissa gem<strong>en</strong>samma minimi<strong>regler</strong> när det<br />
gäller användning av biocidprodukter, som ett led i d<strong>en</strong> översyn som kommission<strong>en</strong> ska göra<br />
till år 2015. Användarkategorier och utbildningskrav är viktiga aspekter på användning. Vi<br />
bör följa kommission<strong>en</strong>s arbete med frågan och vid behov bidra med underlag.<br />
80
6.2 Livsmedel inklusive förpackningar/material<br />
• I detta avsnitt lämnar vi <strong>en</strong> allmän beskrivning av de rättsliga grunderna för<br />
upprätthållande av livsmedelssäkerhet<strong>en</strong> för material och produkter avsedda att komma i<br />
kontakt med livsmedel.<br />
• Vi beskriver de bestämmelser om kemiska ämn<strong>en</strong> i livsmedel som finns i regelverket och<br />
redovisar sådant pågå<strong>en</strong>de arbete som avser kemikalieaspekter.<br />
• Avslutningsvis pekar vi på sju områd<strong>en</strong> där riskerna behöver hanteras ytterligare, bl.a.<br />
med lagstiftning.<br />
6.2.1 Allmänt om livsmedelslagstiftning<strong>en</strong><br />
<strong>EU</strong> har ett mycket komplicerat och omfattande regelverk om livsmedel och material som kan<br />
komma i kontakt med livsmedel. Vi har valt att i detta avsnitt ta upp några allmänna aspekter<br />
på livsmedels<strong>regler</strong>na, för att i följande avsnitt ge <strong>en</strong> överblick över vilka <strong>regler</strong> som finns, <strong>en</strong><br />
redogörelse som inte kan göras fullständig i d<strong>en</strong>na rapport. Vi redovisar i samband med varje<br />
rättsakt sådant pågå<strong>en</strong>de arbete som kan vara av intresse för rapport<strong>en</strong>. I kap. 6.2.3 behandlar<br />
vi områd<strong>en</strong> där det finns ett behov av särskilda hanteringsåtgärder.<br />
Förordning (EG) nr 178/2002<br />
Förordning (EG) nr 178/2002 utgör ramförordning för d<strong>en</strong> harmoniserade<br />
livsmedelslagstiftning<strong>en</strong>. Här anges att syftet med livsmedelslagstiftning<strong>en</strong> skall vara att<br />
uppnå ett eller flera av de allmänna mål<strong>en</strong> med <strong>en</strong> hög skyddsnivå för människors liv och<br />
hälsa, skyddet av konsum<strong>en</strong>ternas intress<strong>en</strong>, inbegripet god sed inom handeln med livsmedel,<br />
i förekommande fall med beaktande av skyddet av djurs hälsa och välbefinnande, växtskydd<br />
samt miljön 54 . I förordning<strong>en</strong> fastställs definitioner, principer och skyldigheter för samtliga<br />
led i livsmedelskedjan (vilk<strong>en</strong> omfattar samtliga aktörer från primärproduc<strong>en</strong>ter till butiker<br />
och restauranger som säljer till konsum<strong>en</strong>t<strong>en</strong>) och dessa definitioner, principer och<br />
skyldigheter gäller för framtida europeisk livsmedelslagstiftning. Vidare innehåller<br />
förordning<strong>en</strong> bestämmelser om d<strong>en</strong> Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndighet<strong>en</strong>, EFSA, och<br />
dess uppdrag.<br />
Principer för riskanalys<br />
En av principerna som <strong>regler</strong>as i förordning (EG) nr 178/2002 är princip<strong>en</strong> om riskanalys.<br />
Riskanalys<strong>en</strong> består av tre delar; nämlig<strong>en</strong> riskbedömning, riskhantering och<br />
riskkommunikation. 55 Riskbedömning<strong>en</strong> ska bygga på tillgängligt vet<strong>en</strong>skapligt underlag, och<br />
d<strong>en</strong> ska göras på ett självständigt, objektivt och öppet sätt . I riskhantering<strong>en</strong> ska hänsyn tas<br />
till resultatet av riskbedömning<strong>en</strong>, uttaland<strong>en</strong> från Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndighet<strong>en</strong><br />
EFSA, till övriga relevanta faktorer i det <strong>en</strong>skilda är<strong>en</strong>det samt till<br />
försiktighetsprincip<strong>en</strong>.<br />
54 Se art. 5 i förordning (EG) nr 178/2002<br />
55 Se skäl 16 i förordning (EG) nr 178/2002<br />
81
Försiktighetsprincip<strong>en</strong><br />
Artikel 7 i förordning (EG) nr 178/2002 lyder:<br />
”1. När man i särskilda fall efter <strong>en</strong> bedömning av tillgänglig information id<strong>en</strong>tifierar<br />
möjlighet<strong>en</strong> av skadliga effekter på hälsan m<strong>en</strong> det fortfarande föreligger vet<strong>en</strong>skaplig<br />
osäkerhet, får sådana provisoriska åtgärder för riskhantering vidtas som är nödvändiga för<br />
att säkerställa d<strong>en</strong> höga hälsoskyddsnivå som valts i gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>, i avvaktan på ytterligare<br />
vet<strong>en</strong>skapliga uppgifter för <strong>en</strong> mer omfattande riskbedömning.<br />
2. De åtgärder som vidtas ska stå i proportion till målet och att de inte får begränsa handeln<br />
mer än vad som är nödvändigt för att uppnå d<strong>en</strong> höga hälsoskyddsnivå som valts i<br />
gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>. Åtgärderna ska ses över inom <strong>en</strong> rimlig tidsperiod bero<strong>en</strong>de på vilk<strong>en</strong> typ av<br />
risk för liv eller hälsa som id<strong>en</strong>tifieras och vilk<strong>en</strong> typ av vet<strong>en</strong>skapliga uppgifter som behövs<br />
för att klargöra d<strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skapliga osäkerhet<strong>en</strong> och för att g<strong>en</strong>omföra <strong>en</strong> mer omfattande<br />
riskbedömning.”<br />
Av <strong>EU</strong>-domstol<strong>en</strong>s praxis på livsmedelsområdet 56 framgår hur domstol<strong>en</strong> anser hur<br />
försiktighetsprincip<strong>en</strong> ska tillämpas. Domstol<strong>en</strong> anför bl.a. att när det råder stor vet<strong>en</strong>skaplig<br />
och praktisk osäkerhet tillåter försiktighetsprincip<strong>en</strong> <strong>en</strong> medlemsstat att vidta skyddsåtgärder<br />
utan att behöva avvakta att det fullt ut visas att riskerna är verkliga och hur allvarliga de är.<br />
Riskbedömning<strong>en</strong> får emellertid inte grundas på r<strong>en</strong>t hypotetiska antagand<strong>en</strong>.<br />
Krav på livsmedelssäkerhet 57<br />
Livsmedel får inte släppas ut på marknad<strong>en</strong> om de inte är säkra och det är livsmedelsföretag<strong>en</strong><br />
som ansvarar för att se till att de livsmedel de släpper ut på marknad<strong>en</strong> är säkra. Livsmedel<br />
anses <strong>en</strong>ligt förordning<strong>en</strong> bl.a. som icke säkra om de anses som skadliga för hälsan. Till grund<br />
för bedömning<strong>en</strong> om ett livsmedel inte är säkert tas hänsyn till konsum<strong>en</strong>t<strong>en</strong>s normala<br />
användningsförhålland<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> information som ges till konsum<strong>en</strong>t<strong>en</strong> m.m. Vid fastställandet<br />
om ett livsmedel är skadligt för hälsan måste hänsyn till tänkbara omedelbara ”och/eller<br />
kortsiktiga och/eller långsikta effekterna av livsmedlet, inte bara på d<strong>en</strong> persons hälsa som<br />
konsumerar det, utan äv<strong>en</strong> på de kommande g<strong>en</strong>erationerna s hälsa”, samt tänkbara<br />
kumulativa toxiska effekter. Vidare anses ett livsmedel som icke-säkert om det är otjänligt<br />
som människoföda. Vid bedömning<strong>en</strong> om ett livsmedel är otjänligt som människoföda ska<br />
hänsyn tas till bl.a. om det är olämpligt i <strong>en</strong>lighet med dess avsedda användningsområde,<br />
eftersom det kan vara föror<strong>en</strong>at g<strong>en</strong>om främmande ämn<strong>en</strong>.<br />
Europeiska myndighet<strong>en</strong> för livsmedelssäkerhet<br />
Kapitel III i förordning (EG) nr 178/2002 <strong>regler</strong>ar Europeiska myndighet<strong>en</strong> för<br />
livsmedelssäkerhets (hädanefter EFSA) uppdrag och uppgifter. Myndighet<strong>en</strong> ska bl.a.<br />
tillhandahålla vet<strong>en</strong>skaplig rådgivning och vet<strong>en</strong>skapligt och tekniskt stöd för union<strong>en</strong>s<br />
lagstiftning på områd<strong>en</strong> med direkt eller indirekt effekt på livsmedelssäkerhet. Vidare framgår<br />
att EFSA ska avge vet<strong>en</strong>skapliga yttrand<strong>en</strong> som utgör grund<strong>en</strong> för utformning och antagande<br />
av unionsåtgärder på livsmedelsområdet. Förordning<strong>en</strong> <strong>regler</strong>ar äv<strong>en</strong> EFSA:s organisation.<br />
Myndighet<strong>en</strong> har <strong>en</strong> rådgivande grupp bestå<strong>en</strong>de av företrädare från medlemstaternas<br />
behöriga myndigheter, och d<strong>en</strong> rådgivande grupp<strong>en</strong> har till uppgift att utbyta information om<br />
pot<strong>en</strong>tiella risker samt göra sammanställningar av kunskap för att skapa <strong>en</strong> effektivare<br />
56 Se bl.a. domarna i mål C-333/08, kommission<strong>en</strong> mot Frankrike, mål C-192/01, kommission<strong>en</strong> mot Danmark,<br />
mål C-24/00, kommission<strong>en</strong> mot Frankrike, mål C-41/02, kommission<strong>en</strong> mot Nederländerna och mål C-236/01,<br />
Monsanto Agricoltura Italia<br />
57 Se art. 14 i förordning (EG) nr 178/2002<br />
82
iskvärdering inom <strong>EU</strong>. Myndighet<strong>en</strong> har <strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skaplig kommitté och perman<strong>en</strong>ta<br />
vet<strong>en</strong>skapliga paneler som ansvarar för att avge myndighet<strong>en</strong>s vet<strong>en</strong>skapliga yttrand<strong>en</strong>.<br />
Vet<strong>en</strong>skapliga paneler finns för bl.a. följande områd<strong>en</strong>: näringstillsatser och<br />
livsmedelstillsatser, växtskyddsmedel och restsubstanser av dem, dietprodukter, främmande<br />
ämn<strong>en</strong> i livsmedelskedjan, samt material som kommer i kontakt med livsmedel och för<br />
<strong>en</strong>zymer, aromer och processhjälpmedel. Inför gem<strong>en</strong>skapsåtgärder i <strong>en</strong>lighet med<br />
särlagstiftning<strong>en</strong> som redovisas nedan gäller att EFSA utför <strong>en</strong> riskvärdering till grund för<br />
åtgärd<strong>en</strong>.<br />
Att äv<strong>en</strong> ett vidare miljöperspektiv ska ligga till grund för EFSA: s riskbedömning framgår av<br />
skäl 37 i förordning (EG) nr 178/2002: ”eftersom vissa produkter som är tillåtna <strong>en</strong>ligt<br />
livsmedelslagstiftning<strong>en</strong>, till exempel bekämpningsmedel eller tillsatser i djurfoder, kan<br />
innebära risker för miljön eller för arbetstagares säkerhet, bör vissa miljö- och<br />
arbetarskyddsaspekter äv<strong>en</strong> bedömas av myndighet<strong>en</strong> i <strong>en</strong>lighet med gällande lagstiftning”.<br />
6.2.2 G<strong>en</strong>omgång av relevant lagstiftning samt ev<strong>en</strong>tuellt pågå<strong>en</strong>de arbete av<br />
intresse för utredning<strong>en</strong><br />
Med stöd av bl.a. förordning (EG) nr 178/2002 har ett stort antal rättsakter och andra åtgärder<br />
beslutats. Eftersom principerna som anges i förordning (EG) nr 178/2002 ligger till grund<br />
äv<strong>en</strong> för största del<strong>en</strong> av rättsakterna som det redovisas för nedan kommer<br />
godkännandeförfarand<strong>en</strong> m.m. inte att beröras mer än översiktligt i redovisning<strong>en</strong> nedan. I<br />
följande avsnitt redogörs kortfattat för rättsakter samt pågå<strong>en</strong>de arbete inom <strong>EU</strong> som är<br />
relevanta för uppdraget. Vi har valt att i fortsättning<strong>en</strong> inte beröra <strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> av s.k. naturliga<br />
gifter såsom mykotoxiner och inte heller s.k. processkontaminanter (exempelvis akrylamid).<br />
6.2.2.1 Främmande ämn<strong>en</strong><br />
• förordning (EEG) nr 315/93 om fastställande av gem<strong>en</strong>skapsförfarand<strong>en</strong> för främmande<br />
ämn<strong>en</strong> i livsmedel<br />
• Förordning (EG) nr 1881/2006 om fastställande av gränsvärd<strong>en</strong> för vissa främmande<br />
ämn<strong>en</strong> i livsmedel<br />
• Förordning (EG) nr 1883/2006 om provtagnings- och analysmetoder vid off<strong>en</strong>tlig<br />
kontroll av halterna av dioxin och dioxinlika PCB:er i vissa livsmedel<br />
• Förordning (EG) nr 333/2007 om provtagnings- och analysmetoder för off<strong>en</strong>tlig kontroll<br />
av halt<strong>en</strong> av bly, kadmium, kvicksilver, oorganiskt t<strong>en</strong>n, 3-MCPD och b<strong>en</strong>s(a)pyr<strong>en</strong> i<br />
livsmedel<br />
Förordning (EEG) nr 315/93 fastställer, i syfte att skydda folkhälsan, gränsvärd<strong>en</strong> för vissa<br />
främmande ämn<strong>en</strong> i livsmedel. Livsmedel som innehåller främmande ämn<strong>en</strong> som överstiger<br />
gränsvärd<strong>en</strong>a får inte släppas ut på marknad<strong>en</strong>. Med främmande ämne m<strong>en</strong>as varje ämne som<br />
inte med avsikt har tillsatts ett livsmedel utan finns i detta livsmedel som <strong>en</strong> följd av<br />
produktion, tillverkning, förädling, beredning, eller annan hantering, eller som <strong>en</strong> följd av<br />
miljöbetingade föror<strong>en</strong>ingar.<br />
Gränsvärd<strong>en</strong>a anges i bilaga till förordning 1881/2006 som maximinivåer för tillåtna ämn<strong>en</strong> i<br />
särskilt angivna livsmedel. Gränsvärd<strong>en</strong> för särskilt angivna livsmedel finns bl.a. för följande<br />
ämn<strong>en</strong>: nitrat, metaller (bly, kadmium, kvicksilver, oorganiskt t<strong>en</strong>n, 3-MCPD, dioxiner och<br />
dioxinlika PCB: er och PAH). Gränsvärd<strong>en</strong>a är bestämda mot bakgrund av de utvärderingar<br />
som EFSA har gjort. Förordning<strong>en</strong> <strong>regler</strong>ar äv<strong>en</strong> medlemsstaternas övervakning av halter av<br />
främmande ämn<strong>en</strong> i livsmedel och deras rapportering av resultatet till Kommission<strong>en</strong>.<br />
83
Övervakning sker g<strong>en</strong>om kontrollprogram som utförs av de nationella behöriga<br />
myndigheterna.<br />
Gränsvärd<strong>en</strong>as nivå motiveras bl.a. i skäl 4 till förordning (EG) nr 1881/2006. Här anges att<br />
”gränsvärd<strong>en</strong>a bör sättas så låga som rimligtvis är möjligt med hjälp av god jordbruks-, fiskeoch<br />
tillverkningssed och med hänsyn till d<strong>en</strong> risk konsumtion<strong>en</strong> av livsmedlet medför. När det<br />
gäller främmande ämn<strong>en</strong> som anses vara g<strong>en</strong>otoxiska och cancerframkallande eller i fall där<br />
befolkning<strong>en</strong> eller sårbara befolkningsgrupper för närvarande utsätts för <strong>en</strong> exponering som<br />
ligger nära eller överskrider gräns<strong>en</strong> för tolerabelt intag, bör gränsvärdet vara så lågt som<br />
rimligtvis är möjligt (ALARA). På detta sätt kan man se till att livsmedelsföretag<strong>en</strong> vidtar<br />
åtgärder för att i så hög grad som möjligt förebygga och minska kontaminering<strong>en</strong> för att<br />
skydda folkhälsan. Spädbarn och småbarn utgör <strong>en</strong> sårbar grupp och för att skydda deras<br />
hälsa är det är lämpligt att fastställa så låga gränsvärd<strong>en</strong> som möjligt, vilka kan efterlevas<br />
g<strong>en</strong>om strikt urval av råmaterial för tillverkning av livsmedel för spädbarn och småbarn. Detta<br />
strikta urval av råmaterial är också lämpligt för framställning av vissa särskilda livsmedel,<br />
såsom kli avsett för direkt konsumtion”. 58<br />
Vissa kontaminanter är inte detalj<strong>regler</strong>ade i rättsakter, m<strong>en</strong> hanteras g<strong>en</strong>om exempelvis<br />
rekomm<strong>en</strong>dationer. I Kommission<strong>en</strong>s rekomm<strong>en</strong>dation om övervakning av perfluorerade<br />
alkylsulfonater i livsmedel (2010/161/<strong>EU</strong>), meddelad d<strong>en</strong> 17 mars 2010, anger Kommission<strong>en</strong><br />
bl.a. följande (jfr kap. 9.4):<br />
”Perfluorerade alkylsulfonater (PFAS) används ofta inom industrin och av konsum<strong>en</strong>ter, bl.a.<br />
som fett- och smutsavvisande impregnering av textilier och mattor, oljebeständiga<br />
beläggningar för pappersprodukter som är godkända för att komma i kontakt med livsmedel,<br />
brandsläckningsskum, ytaktiva ämn<strong>en</strong> inom gruv- och oljeindustrin, golvpolish och<br />
insekticider. En viktig undergrupp är (per)fluorerade organiska ytaktiva ämn<strong>en</strong>, till vilka<br />
ämn<strong>en</strong>a perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA) hör. På grund av d<strong>en</strong><br />
omfattande användning<strong>en</strong> har PFOS och PFOA och deras salter och prekursorer påträffats i<br />
miljön och hos fiskar, fåglar och däggdjur.”<br />
Mot bakgrund av bl.a. det ovan anförda rekomm<strong>en</strong>derar Kommission<strong>en</strong> medlemsstaterna att<br />
de under 2010 och 2011 övervakar förekomst<strong>en</strong> av perfluorerade alkylsulfonater i livsmedel.<br />
För att <strong>en</strong> korrekt uppskattning av exponering<strong>en</strong> ska kunna göras bör övervakning<strong>en</strong> omfatta<br />
många olika typer av livsmedel som återspeglar konsumtionsvanorna, inklusive livsmedel av<br />
animaliskt ursprung samt livsmedel av vegetabiliskt ursprung.<br />
• Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2012:3) om vissa främmande ämn<strong>en</strong> i livsmedel<br />
Föreskrift<strong>en</strong> kompletterar ovan angivna rättsakter och innehåller gränsvärd<strong>en</strong> för främmande<br />
ämn<strong>en</strong> i vissa livsmedel. Gränsvärd<strong>en</strong> finns bl.a. för bly i barnmat m.m., kvicksilver i<br />
barnmat, PCB, t<strong>en</strong>n i barnmat samt cecium-137 i barnmat m.m.<br />
Pågå<strong>en</strong>de arbete<br />
För närvarande pågår inom <strong>EU</strong> <strong>en</strong> översyn av gränsvärd<strong>en</strong>a i förordning (EG) nr 1881/2006<br />
för kadmium, bly och ars<strong>en</strong>ik. Livsmedelsverket g<strong>en</strong>omför för närvarande ett<br />
kartläggningsprojekt avse<strong>en</strong>de ars<strong>en</strong>ik, bly, järn, kadmium, koppar och mangan i mat för<br />
spädbarn och småbarn 59 . Resultatet ska lämnas till EFSA. Projektets syfte är att ta fram ett<br />
analysunderlag som kan ligga till grund för Sveriges arbete med att se över gränsvärd<strong>en</strong> för<br />
metaller inom <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> och för rådgivning till konsum<strong>en</strong>ter. Verket har inom ram<strong>en</strong><br />
58 Skäl 4 i förordning (EG) nr 1881/2006<br />
59 Livsmedelsverkets dnr 357/2011<br />
84
för projektet tagit fram riskvärderingsunderlag för oorganisk ars<strong>en</strong>ik i modersmjölkersättning,<br />
gröt och risdryck, samt för berikningsmedel i modersmjölksersättning och gröt för spädbarn.<br />
Riskvärdering<strong>en</strong> för kadmium har ändrats. EFSA modifierade 2009 sin bedömning av<br />
kadmium och rekomm<strong>en</strong>derar nu ett striktare, tolerabelt veckointag av kadmium (2,5 µg/kg<br />
kroppsvikt och vecka). Bedömning<strong>en</strong> skiljer sig från d<strong>en</strong> som WHO/FAOs expertkommitté<br />
gjorde 2010 (25 µg/kg kroppsvikt och månad). EFSA har äv<strong>en</strong> använt sig av <strong>en</strong> annan<br />
metodik för sin bedömning. Mot bakgrund av detta har Kommission<strong>en</strong> beställt <strong>en</strong> förnyad<br />
granskning från EFSA, vilk<strong>en</strong> pres<strong>en</strong>terades i januari 2011. 60 Kommission<strong>en</strong> och<br />
medlemsländerna ser nu över gränsvärd<strong>en</strong> för olika livsmedelskategorier. Kommission<strong>en</strong><br />
föreslår reviderade gränsvärd<strong>en</strong> för ett stort antal livsmedelsgrupper. Sverige tillsammans<br />
med några andra medlemsstater vill istället fokusera på förebyggande åtgärder t.ex.<br />
beträffande handelsgödselhantering<strong>en</strong>, som är <strong>en</strong> viktig källa för kadmiumföror<strong>en</strong>ing<strong>en</strong>, och<br />
bara behålla gränsvärd<strong>en</strong> för de livsmedel som svara för huvuddel<strong>en</strong> av<br />
kadmiumexponering<strong>en</strong>. Dessa förslag kommer att tas upp i kommande arbetsgruppmöt<strong>en</strong> med<br />
deltagande från DG Miljö, som ansvarar för frågan om kadmium i gödsel. Kommission<strong>en</strong><br />
räknar med att kunna pres<strong>en</strong>tera ett förslag till reviderade gränsvärd<strong>en</strong> i slutet av året.<br />
I sammanhanget kan noteras d<strong>en</strong> anmälan som Sverige gjort till kommission<strong>en</strong> om vår avsikt<br />
att av miljöskäl och med stöd av <strong>en</strong> riskvärdering halvera det nuvarande nationella<br />
gränsvärdet för kadmium i mineralgödsel. Anmälan har gjorts med stöd av artikel 114.5 i<br />
fördraget.<br />
6.2.2.2 Bekämpningsmedel<br />
• Europaparlam<strong>en</strong>tets och Rådets förordning (EG) nr 396/2005 om gränsvärd<strong>en</strong> för<br />
bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt<br />
ursprung<br />
G<strong>en</strong>om förordning<strong>en</strong> fastställs harmoniserade gem<strong>en</strong>skapsbestämmelser om gränsvärd<strong>en</strong> för<br />
bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel av vegetabiliskt och animaliskt ursprung i<br />
<strong>en</strong>lighet med förordning (EG) nr 178/2002, i synnerhet behovet av att säkerställa <strong>en</strong> hög<br />
konsum<strong>en</strong>tskydds-nivå. Av skäl<strong>en</strong> till förordning<strong>en</strong> framgår bl.a. att Kommission<strong>en</strong> gör<br />
bedömning<strong>en</strong> att gränsvärd<strong>en</strong>a för bekämpningsmedelsrester bör fastställas på d<strong>en</strong> lägsta nivå<br />
som med beaktande av god jordbrukspraxis kan uppnås för varje <strong>en</strong>skilt bekämpningsmedel<br />
för att skydda känsliga grupper, till exempel barn och foster. Konsum<strong>en</strong>ternas<br />
livstidsexponering och ibland akuta exponering, för bekämpningsmedelsrester g<strong>en</strong>om<br />
livsmedelsprodukter bör utvärderas i <strong>en</strong>lighet med gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>s förfarand<strong>en</strong> och praxis, med<br />
beaktande av Världshälsoorganisation<strong>en</strong>s riktlinjer.<br />
Förordning<strong>en</strong> innehåller vidare definitioner av c<strong>en</strong>trala begrepp som kompletterar de<br />
definitioner som återfinns i förordning (EG) nr 178/2002. I bilagor till förordning<strong>en</strong> finns dels<br />
<strong>en</strong> förteckning över produktgrupper för vilka harmoniserade gränsvärd<strong>en</strong> skall tillämpas och<br />
dels <strong>en</strong> förteckning över verksamma ämn<strong>en</strong> för vilka det inte krävs några gränsvärd<strong>en</strong>. Alla<br />
verksamma ämn<strong>en</strong> som används i växtskyddsmedel omfattas av förordning<strong>en</strong> förutsatt att de<br />
inte sär<strong>regler</strong>ats på annat sätt.<br />
Om ett ämne inte uttrycklig<strong>en</strong> nämns, gäller ett s.k. default-gränsvärde på 0,01 mg/kg.<br />
Dessutom omfattas äv<strong>en</strong> resthalter från biocid och veterinärmedicinsk användning i de fall de<br />
inte omhändertas av annan lagstiftning (ex. restsubstanser under nästa rubrik). Förordning<strong>en</strong><br />
60 http://www.efsa.europa.eu/<strong>en</strong>/efsajournal/doc/1975.pdf<br />
85
eglerar i avsnitt 2 förfarandet för ansökningar om gränsvärd<strong>en</strong>, samt i avsnitt 3 <strong>regler</strong> om<br />
fastställande, ändring eller strykning av gränsvärde. Här återfinns bl.a. <strong>regler</strong> för EFSA: s<br />
behandling av ansökningar om gränsvärd<strong>en</strong>. Kapitel 4 innehåller bestämmelser om off<strong>en</strong>tlig<br />
kontroll av gränsvärd<strong>en</strong>, om union<strong>en</strong>s kontrollprogram samt krav på nationella<br />
kontrollprogram. Medlemsstaterna ska rapportera resultat från kontroll<strong>en</strong> till Kommission<strong>en</strong><br />
årlig<strong>en</strong>.<br />
Ändringar av förteckningarna i bilagorna till förordning (EG) nr 396/2005 sker löpande och<br />
beslut om exempelvis ändrade gränsvärd<strong>en</strong> för bekämpningsmedel sker g<strong>en</strong>om<br />
kommissionsförordningar. 61<br />
6.2.2.3 Restsubstanser<br />
• Förordning (EG) nr 470/2009 om gem<strong>en</strong>skapsförfarand<strong>en</strong> för att fastställa gränsvärd<strong>en</strong><br />
för farmakologiskt verksamma ämn<strong>en</strong> i animaliska livsmedel<br />
• Förordning (<strong>EU</strong>) nr 37/2010 om farmakologiskt aktiva substanser och deras<br />
klassificering med avse<strong>en</strong>de på MRL-värd<strong>en</strong> i animaliska livsmedel<br />
Förordning (EG) nr 470/2009 innehåller, i syfte att kunna garantera livsmedelssäkerhet<strong>en</strong>,<br />
<strong>regler</strong> och förfarand<strong>en</strong> för att fastställa d<strong>en</strong> högsta resthalt av ett farmakologiskt verksamt<br />
ämne som kan tillåtas i animaliska livsmedel (MRL-värde), och för vissa ämn<strong>en</strong>, för vilka ett<br />
MRL-värde inte har fastställts <strong>en</strong>ligt förordning<strong>en</strong>, <strong>en</strong> nivå för resthalter av ett farmakologiskt<br />
verksamt ämne som har fastställts för kontrollsyfte, (refer<strong>en</strong>svärde för åtgärd). Förordning<strong>en</strong><br />
innehåller definitioner som kompletterar definitionerna angivna i förordning (EG) nr<br />
178/2002. I avdelning II finns bestämmelser som <strong>regler</strong>ar högsta tillåtna resthalter m.m.<br />
Förordning (EG) nr 37/2010 innehåller <strong>en</strong> bilaga med förteckning över farmakologiskt aktiva<br />
substanser och deras klassificering med avse<strong>en</strong>de på MRL-värd<strong>en</strong> anges i bilagan.<br />
6.2.2.4 Tillsatser, <strong>en</strong>zymer och aromer<br />
• Förordning (EG) nr 1331/2008 om fastställande av ett <strong>en</strong>hetligt förfarande för<br />
godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedels<strong>en</strong>zymer och livsmedelsaromer<br />
• Förordning (<strong>EU</strong>) nr 234/2011 om tillämpning av förordning (EG) nr 1331/2008 om<br />
fastställande av ett <strong>en</strong>hetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser,<br />
livsmedels<strong>en</strong>zymer och livsmedelsaromer<br />
G<strong>en</strong>om förordning (EG) nr 1331/2008 fastställs ett <strong>en</strong>hetligt förfarande för<br />
säkerhetsbedömning av livsmedelstillsatser, livsmedels<strong>en</strong>zymer, livsmedelsaromer och<br />
ursprungsmaterial för livsmedelsaromer samt livsmedelsingredi<strong>en</strong>ser med aromgivande<br />
eg<strong>en</strong>skaper som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (nedan<br />
kallade ämn<strong>en</strong>) med syfte att bl.a. bidra till d<strong>en</strong> fria rörlighet<strong>en</strong> för livsmedel inom union<strong>en</strong><br />
och till <strong>en</strong> hög skyddsnivå för människors hälsa. I artikel 3 i förordning<strong>en</strong> fastställs vidare<br />
<strong>regler</strong> som ska gälla vid uppdatering av gem<strong>en</strong>skapsförteckningar över ämn<strong>en</strong> som får släppas<br />
61 Se exempelvis förordning (<strong>EU</strong>) nr 813/2011 om ändring av bilagorna II och III till Europaparlam<strong>en</strong>tets och<br />
rådets förordning (EG) nr 396/2005 när det gäller gränsvärd<strong>en</strong>a för acekvinocyl, emamektinb<strong>en</strong>soat,<br />
etametsulfuronmetyl, flub<strong>en</strong>diamid, fludioxonil, kresoximmetyl, metoxif<strong>en</strong>ozid, novaluron, tiakloprid och<br />
trifloxistrobin i eller på vissa produkter, förordning (<strong>EU</strong>) nr 812/2011<br />
om ändring av bilaga III till Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 vad gäller gränsvärd<strong>en</strong><br />
för dimetomorf, fluopikolid, mandipropamid, metraf<strong>en</strong>on, nikotin och spirotetramat i eller på vissa produkter,<br />
m.fl.<br />
86
ut på marknad<strong>en</strong> i gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt förordningarna (EG) nr 1333/2008 om<br />
livsmedelstillsatser, (EG) nr 1332/2008 om livsmedels<strong>en</strong>zymer och (EG) nr 1334/2008 om<br />
aromer.<br />
Förordning (<strong>EU</strong>) nr 234/2011 ska tillämpas på ansökningar <strong>en</strong>ligt artikel 3.1 i förordning<br />
(EG) nr 1331/2008 och innehåller bestämmelser om vad <strong>en</strong> ansökan ska innehålla.<br />
Exempelvis finns särskilda bestämmelser om uppgifter som krävs för riskbedömning och<br />
riskhantering för tillsatser, <strong>en</strong>zymer respektive aromer. Förordning<strong>en</strong> ska tillämpas från och<br />
med d<strong>en</strong> 11 september 2011.<br />
Tillsatser<br />
• Förordning (EG) nr 1333/2008 om livsmedelstillsatser<br />
Förordning<strong>en</strong> innehåller bestämmelser om livsmedelstillsatser som används i livsmedel i syfte<br />
att säkerställa <strong>en</strong> effektivt fungerande inre marknad samt <strong>en</strong> hög skyddsnivå för människors<br />
hälsa och <strong>en</strong> hög nivå på konsum<strong>en</strong>tskyddet, inbegripet skyddet av konsum<strong>en</strong>ternas intress<strong>en</strong><br />
och god sed inom handeln med livsmedel, när så är lämpligt med beaktande av skyddet av<br />
miljön. Vidare innehåller förordning<strong>en</strong> bestämmelser om gem<strong>en</strong>skapsförteckningar över<br />
godkända livsmedelstillsatser samt anger villkor för användning av livsmedels-tillsatser i<br />
livsmedel m.m. Förordning<strong>en</strong> ställer upp de kriterier som finns för att <strong>en</strong> tillsats ska få införas<br />
i <strong>en</strong> gem<strong>en</strong>skapsförteckning och stadgar att <strong>en</strong>dast de tillsatser som är införda i<br />
gem<strong>en</strong>skapsförteckningar får släppas ut på marknad<strong>en</strong>. Förordning<strong>en</strong> innehåller härutöver ett<br />
förbud mot livsmedelstillsatser och/eller livsmedel som inte uppfyller krav<strong>en</strong>. Vidare<br />
definieras vad som är respektive vad som inte är att anse som livsmedelstillsatser. Dessutom<br />
finns särskilda bestämmelser med villkor för sötningsmedel och färgämn<strong>en</strong>, samt<br />
bestämmelser om tillåtna mängder livsmedelstillsatser. Förordning<strong>en</strong> stadgar att<br />
livsmedelstillsatser inte får användas i sådana livsmedel för spädbarn och småbarn som avses<br />
i direktiv 89/398/EEG 62 , inklusive livsmedel för speciella medicinska ändamål för spädbarn<br />
och småbarn, utom när detta uttrycklig<strong>en</strong> anges i bilaga II till förordning<strong>en</strong>.<br />
D<strong>en</strong> hänsyn som ska tas vid godkännandet av livsmedelstillsatser framgår bl.a. av skäl 7 i<br />
förordning<strong>en</strong>. Här utsägs bl.a. att ”vid godkännande av livsmedelstillsatser bör man äv<strong>en</strong> ta<br />
hänsyn till andra faktorer av betydelse för det är<strong>en</strong>de som behandlas, däribland<br />
samhällsrelaterade, ekonomiska, traditionsrelaterade, etiska och miljörelaterade faktorer, samt<br />
försiktighetsprincip<strong>en</strong> och frågan om huruvida kontroller är g<strong>en</strong>omförbara. För användning<strong>en</strong><br />
av <strong>en</strong> livsmedelstillsats och dess maximihalter bör hänsyn tas till intaget av<br />
livsmedelstillsatser från andra källor och till särskilda konsum<strong>en</strong>tgruppers exponering för<br />
livsmedelstillsats<strong>en</strong> (t.ex. allergiska konsum<strong>en</strong>ter).<br />
I förordning<strong>en</strong> <strong>regler</strong>as särskilt förfarand<strong>en</strong> efter förändringar i produktionsprocess<strong>en</strong> eller i<br />
ursprungsmaterialet för <strong>en</strong> livsmedelstillsats som redan införts i <strong>en</strong> gem<strong>en</strong>skapsförteckning.<br />
Exempel på detta är om nanoteknik använts. 63<br />
Förordning<strong>en</strong> innehåller särskilda märkningskrav för bl.a. livsmedel som innehåller vissa<br />
färgämn<strong>en</strong>. Slutlig<strong>en</strong> innehåller förordning<strong>en</strong> krav på att medlemsstaterna ska upprätthålla<br />
system för övervakning av konsumtion och användning av livsmedelstillsatser på grundval av<br />
<strong>en</strong> riskbaserad metod och med lämpliga intervaller rapportera resultat<strong>en</strong> till kommission<strong>en</strong><br />
och myndighet<strong>en</strong>.<br />
62 G<strong>en</strong>omförd i nationell rätt g<strong>en</strong>om Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2008:2) om<br />
modersmjölksersättning och tillskottsnäring<br />
63 Art. 12 i förordning (EG) nr 1333/2008<br />
87
Pågå<strong>en</strong>de arbete om tillsatser<br />
Villkor<strong>en</strong> för användning av de livsmedelstillsatser i livsmedel <strong>en</strong>ligt LIVSFS 2007:15 med<br />
hänvisning till direktiv<strong>en</strong> 94/35/EG, 94/36/EG och 95/2/EG, ska införas i bilaga II till<br />
förordning (EG) nr 1333/2008 efter <strong>en</strong> översyn av om de uppfyller förordning<strong>en</strong>s allmänna<br />
villkor för införande och användning av livsmedelstillsatser i gem<strong>en</strong>skapsförteckningarna,<br />
samt de särskilda villkor som förordning<strong>en</strong> ställer upp för sötningsmedel respektive<br />
färgämn<strong>en</strong>.<br />
Aromer m.m.<br />
• förordning (EG) NR 1334/2008 om aromer och vissa livsmedelsingredi<strong>en</strong>ser med<br />
aromgivande eg<strong>en</strong>skaper för användning i och på livsmedel<br />
Förordning<strong>en</strong> innehåller bestämmelser om aromer och livsmedelsingredi<strong>en</strong>ser med<br />
aromgivande eg<strong>en</strong>skaper för användning i och på livsmedel i syfte att säkerställa <strong>en</strong> effektivt<br />
fungerande inre marknad samt <strong>en</strong> hög skyddsnivå för människors hälsa och <strong>en</strong> hög nivå på<br />
konsum<strong>en</strong>tskyddet, inbegripet skyddet av konsum<strong>en</strong>ternas intress<strong>en</strong> och god sed inom<br />
handeln med livsmedel, när så är lämpligt med beaktande av skyddet av miljön Förordning<strong>en</strong><br />
fastställer allmänna bestämmelser för säker användning av aromer och innehåller definitioner<br />
för olika typer av aromer. I förordning<strong>en</strong> anges aromer och ursprungsmaterial för vilka det<br />
krävs utvärdering och godkännande. Förordning<strong>en</strong> anger äv<strong>en</strong> att det ska finnas <strong>en</strong><br />
unionsförteckning, vilk<strong>en</strong> dock ännu inte är fastställd. Förordning<strong>en</strong> förbjuder tillsättning av<br />
vissa ämn<strong>en</strong> i sig till livsmedel och fastställer maximivärd<strong>en</strong> för vissa ämn<strong>en</strong>, som<br />
förekommer naturligt i aromer och i livsmedelstillsatser som används som aromer, m<strong>en</strong> som<br />
kan innebära risk för människors hälsa. Förordning<strong>en</strong> innehåller vidare bestämmelser om<br />
märkning av aromer.<br />
• förordning (EG) nr 2065/2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller<br />
på livsmedel<br />
Syftet med förordning<strong>en</strong> är att se till att d<strong>en</strong> inre marknad<strong>en</strong> fungerar effektivt för rökaromer<br />
som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel, och d<strong>en</strong> skall ligga till grund<br />
för ett gott skydd av människors hälsa och av konsum<strong>en</strong>tintress<strong>en</strong>a. Förordning<strong>en</strong> <strong>regler</strong>ar ett<br />
gem<strong>en</strong>skapsförfarande för bedömning och godkännande av primära rökkond<strong>en</strong>sat och primära<br />
tjärfraktioner för användning som sådana i eller på livsmedel eller i framställning<strong>en</strong> av<br />
rökaromderivat för användning i eller på livsmedel. Vidare <strong>regler</strong>as gem<strong>en</strong>skapsförfarandet<br />
för att upprätta <strong>en</strong> lista över i gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong> godkända primära rökkond<strong>en</strong>sat och primära<br />
tjärfraktioner, med uteslutande av alla andra, och villkor<strong>en</strong> för deras användning i eller på<br />
livsmedel. Arbetet pågår fortfarande med att ta fram ovan angivna gem<strong>en</strong>skapsförteckning.<br />
6.2.2.5 Extraktionsmedel<br />
• Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2011:12) om extraktionsmedel vid framställning<br />
av livsmedel 64<br />
Föreskrifterna gäller extraktionsmedel som används eller är avsedda att användas vid<br />
framställning av livsmedel eller livsmedelsingredi<strong>en</strong>ser. Föreskrifterna innehåller bland annat<br />
definitioner, villkor för användning samt <strong>regler</strong> om märkning av förpackningar med<br />
64 g<strong>en</strong>omförande av direktiv 2009/32/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om extraktionsmedel<br />
vid framställning av livsmedel och livsmedelsingredi<strong>en</strong>ser.<br />
88
extraktionsmedel. Med extraktionsmedel avses lösningsmedel 65 som används i <strong>en</strong> extraktionsprocess<br />
vid behandling av råvaror, livsmedel eller beståndsdelar av eller ingredi<strong>en</strong>s i sådana<br />
produkter, och som därefter avlägsnas. I <strong>en</strong> förteckning anges de extraktionsmedel som får<br />
användas vid behandling av råvaror och livsmedel, samt högsta tillåtna resthalt i livsmedel.<br />
6.2.2.6 Material i kontakt med livsmedel<br />
• Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 om material och<br />
produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel<br />
Förordning (EG) nr 1935/2004 <strong>regler</strong>ar material avsedda att komma i kontakt med livsmedel.<br />
Exempel på sådana material och produkter är förpackningsmaterial, bestick och porslin,<br />
tillverkningsutrustning och containers. Begreppet omfattar dock inte fasta anläggningar för<br />
vatt<strong>en</strong>försörjning 66 . Syftet med d<strong>en</strong>na ramförordning är att säkerställa att d<strong>en</strong> inre marknad<strong>en</strong><br />
fungerar effektivt med avse<strong>en</strong>de på utsläppande på marknad<strong>en</strong> i gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong> av material och<br />
produkter avsedda att direkt eller indirekt komma i kontakt med livsmedel, samtidigt som d<strong>en</strong><br />
ska utgöra <strong>en</strong> grund för att garantera <strong>en</strong> hög skyddsnivå för människors hälsa och<br />
konsum<strong>en</strong>ternas intress<strong>en</strong> (art. 1.1).<br />
I förordning<strong>en</strong> fastställs de allmänna principerna att material och produkter ska tillverkas<br />
<strong>en</strong>ligt god tillverkningssed så att de under normal användning inte överför sina beståndsdelar<br />
till livsmedel i sådana mängder att de blir farliga för människors hälsa (migration). I bilaga till<br />
förordning<strong>en</strong> anges de grupper av material och produkter 67 som kan komma att omfattas av<br />
särskilda åtgärder på unionsnivå. Dessa åtgärder kan äv<strong>en</strong> omfatta kombinationer av material<br />
eller återvunnet material. Förordning<strong>en</strong> <strong>regler</strong>ar äv<strong>en</strong> d<strong>en</strong> godkännandeprocedur som krävs<br />
för att ett nytt ämne ska godkännas för användning vid tillverkning av material och produkter.<br />
En anmälan utvärderas först av d<strong>en</strong> behöriga nationella myndighet<strong>en</strong> (här Livsmedelsverket)<br />
och därefter ska EFSA inhämta övriga medlemsstaters synpunkter och därefter bedöma och<br />
yttra sig i frågan. Förordning<strong>en</strong> innehåller äv<strong>en</strong> bestämmelser om märkning, s.k. förklaring av<br />
över<strong>en</strong>sstämmelse samt spårbarhet.<br />
Kommission<strong>en</strong> har med stöd av art. 5 i förordning (EG) nr 1935/2004 meddelat rättsakter som<br />
<strong>regler</strong>ar vissa särskilda material och produkter, se avsnitt<strong>en</strong> 2.6.1 – 2.6.4 nedan. Sverige har i<br />
Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2011:7) om material avsedda att komma i kontakt<br />
med livsmedel meddelat nationella bestämmelser, se avsitt 2.6.5 nedan.<br />
Plast<br />
• Förordning (EG) nr 10/2011 om material och produkter av plast som är avsedda att<br />
komma i kontakt med livsmedel<br />
Förordning<strong>en</strong> är <strong>en</strong> sådan särskild åtgärd som anges i förordning (EG) 1935/2004 och<br />
fastställer särskilda krav för tillverkning och saluföring av material och produkter av plast.<br />
Förordning<strong>en</strong> innehåller bl.a. definitioner, <strong>en</strong> unionsförteckning över godkända ämn<strong>en</strong> vid<br />
tillverkning av plastmaterial och produkter, samt ställer upp allmänna krav, begränsningar och<br />
specifikationer för ämn<strong>en</strong>. De allmänna krav<strong>en</strong> består av att ämn<strong>en</strong> som används vid<br />
65 Exempelvis diklormetan, dimetyleter, Etylmetylketon<br />
66 Art. 1.3 c i förordning (EG) nr 1935/2004<br />
67 Aktiva och intellig<strong>en</strong>ta material och produkter, lim och klister, keramik, kork, gummi, glas, jonbytarhartser,<br />
metaller och legeringar, papper och kartong, plast, tryckfärger, reg<strong>en</strong>ererad cellulosa, silikoner, textilvaror, lack<br />
och ytskikt, vaxer och trä<br />
89
tillverkning av plastskikt i material och produkter av plast ska ha <strong>en</strong> lämplig teknisk kvalitet<br />
och r<strong>en</strong>het för d<strong>en</strong> avsedda och förutsebara användning<strong>en</strong> av material<strong>en</strong> eller produkterna.<br />
Särskilda krav som ställs upp rör specifik och total migration för särskilda ämn<strong>en</strong> såväl som<br />
för ämn<strong>en</strong> för vilka inget gränsvärde för specifik migration eller andra begränsningar anges.<br />
Huvudregeln för total migration är att d<strong>en</strong> sammanlagda mängd<strong>en</strong> beståndsdelar som överförs<br />
från material och produkter av plast till livsmedelssimulatorer får inte överskrida 10 milligram<br />
per dm2 yta som kommer i kontakt med livsmedel (mg/dm2). Vad gäller specifik migration<br />
gäller att för vissa ämn<strong>en</strong> finns angivna gränsvärd<strong>en</strong> och beståndsdelar från material och<br />
produkter av plast får inte överföras till livsmedel i mängder som överskrider dessa särskilda<br />
gränsvärd<strong>en</strong>. Dessa gränsvärd<strong>en</strong> för specifik migration uttrycks i mg ämne per kg livsmedel<br />
(mg/kg). För ämn<strong>en</strong> för vilka det saknas särskilda gränsvärd<strong>en</strong> gäller ett allmänt gränsvärde<br />
för specifik migration på 60 mg/kg.<br />
Ämn<strong>en</strong> i nanoform får <strong>en</strong>dast användas om de uttrycklig<strong>en</strong> är godkända och angivna i<br />
specifikationerna i bilaga I.<br />
G<strong>en</strong>om Kommission<strong>en</strong>s g<strong>en</strong>omförandeförordning (<strong>EU</strong>) nr 321/2011 om ändring av<br />
förordning (<strong>EU</strong>) nr 10/2011 vad gäller begränsning<strong>en</strong> för användning av bisf<strong>en</strong>ol A i<br />
nappflaskor av plast ändrades bilagan till förordning (<strong>EU</strong>) nr 10/2011 och förbjuder nu<br />
användande av ämne nr 151 i bilagan, 2,2-bis(4-hydroxif<strong>en</strong>yl)propan, vid tillverkning av<br />
nappflaskor av polykarbonat avsedda för spädbarn. Förbudet gäller för tillverkning fr.o.m.<br />
d<strong>en</strong> 1 maj 2011 och import och utsläppande på marknad<strong>en</strong> fr.o.m. 1 juni 2011.<br />
• Förordning (EG) nr 282/2008 om återvunna plastmaterial och plastprodukter avsedda<br />
att komma i kontakt med livsmedel<br />
Förordning<strong>en</strong> är <strong>en</strong> sådan särskild åtgärd som anges i art. 5.1 i förordning (EG) 1935/2004<br />
och innehåller bestämmelser om villkor för utsläppande på marknad<strong>en</strong> av återvunna<br />
plastmaterial och plastprodukter. Förordning<strong>en</strong> utesluter följande material; Återvunna<br />
plastmaterial och plastprodukter tillverkade av monomerer och andra utgångsmaterial som<br />
utvunnits g<strong>en</strong>om kemisk depolymerisation av plastmaterial och plastprodukter, återvunna<br />
plastmaterial och plastprodukter tillverkade av oanvänt spill från plasttillverkning och/eller<br />
processrester i <strong>en</strong>lighet med dåvarande direktiv 2002/72/EG som återvinns på<br />
produktionsanläggning<strong>en</strong> eller används på <strong>en</strong> annan anläggning, samt återvunna plastmaterial<br />
och plastprodukter där d<strong>en</strong> återvunna plast<strong>en</strong> används bakom <strong>en</strong> funktionell barriär, som det<br />
definierades i direktiv 2002/72/EG 68 .<br />
För att utsläppande ska tillåtas krävs att plast<strong>en</strong> kommer från <strong>en</strong> återvinningsprocess som är<br />
godkänd i <strong>en</strong>lighet med särskilda bestämmelser i förordning<strong>en</strong>. Godkännandeförfarandet<br />
följer <strong>regler</strong>na i förordning 1935/2004.<br />
Aktiva och intellig<strong>en</strong>ta material<br />
• Förordning (EG) nr 450/2009 om aktiva och intellig<strong>en</strong>ta material och produkter avsedda<br />
att komma i kontakt med livsmedel<br />
Förordning<strong>en</strong> är <strong>en</strong> sådan särskild åtgärd som anges i art. 5.1 i förordning (EG) 1935/2004<br />
och g<strong>en</strong>om förordning<strong>en</strong> fastställs särskilda krav för försäljning av aktiva och intellig<strong>en</strong>ta<br />
material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Med aktiva material och<br />
produkter avses sådana material och produkter som är avsedda att förlänga ett förpackat<br />
68 direktivet har ersatts av förordning <strong>EU</strong>) nr 10/2011 som innehåller motsvarande definition<br />
90
livsmedels hållbarhetstid eller bevara eller förbättra ett förpackat livsmedels tillstånd. Med<br />
intellig<strong>en</strong>ta material och produkter avses material och produkter som övervakar förpackade<br />
livsmedels tillstånd eller livsmedl<strong>en</strong>s omgivning. Förordning<strong>en</strong> ställer vidare upp krav på de<br />
aktuella material<strong>en</strong> och produkterna samt innehåller <strong>en</strong> förteckning över ämn<strong>en</strong> som får<br />
användas i aktiva och intellig<strong>en</strong>ta kompon<strong>en</strong>ter. Endast ämn<strong>en</strong> som återfinns i förteckning<strong>en</strong><br />
får användas i kompon<strong>en</strong>ter i aktiva och intellig<strong>en</strong>ta material och produkter. Reglerna om<br />
godkännande av ämn<strong>en</strong> i ramförordning<strong>en</strong> (EG) nr 1935/2004 ska tillämpas vid införandet av<br />
nya ämn<strong>en</strong> i förteckning<strong>en</strong>. Förordning<strong>en</strong> innehåller härutöver bl.a. bestämmelser om<br />
märkning och spårbarhet.<br />
• Direktiv 2007/42/EG om material och produkter av reg<strong>en</strong>ererad cellulosafilm som är<br />
avsedda att komma i kontakt med livsmedel<br />
Direktivet g<strong>en</strong>omförs g<strong>en</strong>om Livsmedelsverkets föreskrifter (2011:7) om material och<br />
produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Föreskrifterna innehåller<br />
bestämmelser om sådana material och produkter som är tillverkade av reg<strong>en</strong>ererad<br />
cellulosafilm (cellofan) och som utgör <strong>en</strong> färdig produkt eller som utgör <strong>en</strong> del av <strong>en</strong> färdig<br />
produkt som äv<strong>en</strong> innehåller andra material. Med reg<strong>en</strong>ererad cellulosafilm (cellofan) förstås<br />
tunna filmer som är framställda av raffinerad cellulosa från ny trä- eller bomullsråvara. Av<br />
tekniska skäl får andra ämn<strong>en</strong> tillsättas massan eller ytan. Föreskrifterna innehåller <strong>en</strong><br />
förteckning över sådana ämn<strong>en</strong> som är tillåtna att använda för att framställa reg<strong>en</strong>ererad<br />
cellulosafilm. Det anges vidare att det <strong>en</strong>dast är tillåtet att, utöver vad som framgår av<br />
förteckning<strong>en</strong>, använda färgämn<strong>en</strong> (lösliga färgämn<strong>en</strong> och pigm<strong>en</strong>t) samt bindemedel, under<br />
förutsättning att någon överföring (migration) av dessa ämn<strong>en</strong> till livsmedel inte kan påvisas.<br />
• Direktiv 84/500/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om keramiska<br />
produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel<br />
I de sv<strong>en</strong>ska föreskrifternas tredje kapitel finns bestämmelser om material och produkter<br />
avsedda att komma i kontakt med livsmedel som är tillverkade av keramik (keramiska<br />
föremål). I föreskrift<strong>en</strong> finns bestämmelser om högsta tillåtna mängd (gränsvärde) av bly och<br />
kadmium som får lösas ut från keramiska föremål till livsmedel.<br />
• Direktiv 93/11/EEG om utlösning av N-nitrosaminer och N- nitroserbara ämn<strong>en</strong> från<br />
dinappar och tröstnappar av elastomer eller gummi<br />
I föreskrifternas fjärde kapitel finns bestämmelser om dinappar och sugnappar tillverkade av<br />
elastomer eller gummi. Föreskrifterna innehåller gränsvärd<strong>en</strong> för N-nitrosaminer och N-<br />
nitroserbara ämn<strong>en</strong> från dinappar och tröstnappar av elastomer eller gummi, samt grund<strong>regler</strong><br />
för att bestämma utlösning av N-nitrosaminer och N-nitroserbara ämn<strong>en</strong>.<br />
• Nationella bestämmelser<br />
Föreskrift<strong>en</strong> innehåller särskilda <strong>regler</strong> om material som används vid hantering av livsmedel.<br />
Här <strong>regler</strong>as att kärl, lock, fat eller liknande vid vars användning livsmedel kommer i kontakt<br />
med förzinkad yta inte får användas och vissa gränsvärd<strong>en</strong> för migration av bly från andra<br />
kärl, lock, fat m.m. Vidare anger föreskrifterna ett förbud mot annan utrustning där livsmedel<br />
kommer i kontakt med bly eller kadmium.<br />
91
Vissa epoxyderivat<br />
• Förordning (EG) nr 1895/2005 om begränsad användning av vissa epoxiderivat i<br />
material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel<br />
Förordning<strong>en</strong> ska tillämpas på material och produkter (inklusive aktiva och intellig<strong>en</strong>ta<br />
material och produkter) avsedda att komma i kontakt med livsmedel <strong>en</strong>ligt förordning (EG) nr<br />
1935/2004, och vilka framställs med eller innehåller ett eller flera av följande ämn<strong>en</strong>: 2,2-<br />
bis(4-hydroxif<strong>en</strong>yl)propan bis(2,3-epoxipropyl)eter (nedan kallat ”BADGE”) och vissa av<br />
dess derivat, Vad gäller material och produkter som innehåller BADGE finns i förordning<strong>en</strong><br />
<strong>en</strong> förteckning över ämn<strong>en</strong> med tillhörande migrationsgränsvärd<strong>en</strong> vilka anger maximihalt<br />
som material<strong>en</strong> och produkterna får släppa ifrån sig. Förordning<strong>en</strong> innehåller vidare ett förbud<br />
mot användning och förekomst av bis(hydroxif<strong>en</strong>yl)metan bis(2,3-epoxipropyl)etrar<br />
(”BFDGE”) samt andra novalakglycidyletrar (”NOGE”) vid framställning<strong>en</strong> av material och<br />
produkter.<br />
Pågå<strong>en</strong>de arbete<br />
I oktober 2011 anmälde Frankrike till <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> att man avsåg att införa ett förbud<br />
mot handel med förpackningsmaterial som innehåller bisf<strong>en</strong>ol A (BPA). Förbudet berör både<br />
plastmaterial av polykarbonat (t.ex. flaskor och behållare) samt konserv- och dryckesburkar<br />
med ytskikt av epoxy. Som grund för åtgärd<strong>en</strong> hänvisas till <strong>en</strong> rapport från det franska<br />
riskvärderingsorganet ANSES. Efter det att ANSES och Efsa gem<strong>en</strong>samt gått ig<strong>en</strong>om sina<br />
utlåtand<strong>en</strong> om BPA konstaterar Efsa att det inte finns skäl att ompröva sin ståndpunkt från<br />
2010 om risk<strong>en</strong> med BPA i material i kontakt med livsmedel och som då ledde till att<br />
kommission<strong>en</strong> förbjöd <strong>en</strong>bart nappflaskor i polykarbonat tillverkat av BPA. Kommission<strong>en</strong><br />
måste nu ta ställning till om Frankrikes förbud mot BPA strider mot <strong>EU</strong>-godkännandet av<br />
BPA i plast <strong>en</strong>ligt förordning<strong>en</strong> (<strong>EU</strong>) 10/2011 (se avsnitt 2.6.1. ovan), eller är baserat på nya<br />
vet<strong>en</strong>skapliga rön och därmed för<strong>en</strong>ligt med EG-rätt<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt artikel 18 i förordning<strong>en</strong> (EG)<br />
1935/2004.<br />
För området lack och ytskikt saknas särskilda unionsbestämmelser och det är därmed öppet<br />
för medlemsstaterna att <strong>regler</strong>a nationellt <strong>en</strong>ligt artikel 6 i förordning<strong>en</strong> (EG) 1935/2004,<br />
vilket Danmark redan gjort och som Frankrike notifierat kommission<strong>en</strong> om att göra. Det<br />
återstår att se om kommission<strong>en</strong> nu finner skäl att harmonisera området när både Danmark<br />
och Frankrike infört nationella förbud och därmed skapat hinder för d<strong>en</strong> fria rörlighet<strong>en</strong> av<br />
varor inom union<strong>en</strong>. Kommission<strong>en</strong> vidtog inga åtgärder med anledning av det danska<br />
förbudet. Det återstår också att se om marknad<strong>en</strong> accepterar det hinder mot d<strong>en</strong> fria<br />
rörlighet<strong>en</strong> som det danska och det aviserade franska förbud innebär eller om man begär att<br />
kommission<strong>en</strong> harmoniserar området. Om kommission<strong>en</strong> väljer att harmonisera kan man<br />
konstatera, att Efsa inte bedömer att BPA i lacker och ytskikt i konserv- och dryckesburkar<br />
utgör någon hälsorisk.<br />
EFSA fick i <strong>en</strong> skrivelse 69 överlämnad från Kommission<strong>en</strong> 2011-10-05, uppdraget att<br />
g<strong>en</strong>omföra <strong>en</strong> utvärdering av två rapporter avse<strong>en</strong>de bisf<strong>en</strong>ol A, som d<strong>en</strong> franska<br />
myndighet<strong>en</strong> för livsmedelssäkerhet m.m. (ANSES) tagit fram. Kommission<strong>en</strong> har efterfrågat<br />
<strong>en</strong> jämförelse mellan dessa rapporter och EFSA: s nuvarande ståndpunkt i ett yttrande från<br />
september 2010. Resultatet är planerat att överlämnas till Kommission<strong>en</strong> i slutet av november.<br />
70 G<strong>en</strong>omförande av direktiv 98/83/EG om kvalitet<strong>en</strong> på dricksvatt<strong>en</strong><br />
92
6.2.2.7 Dricksvatt<strong>en</strong> och naturligt mineralvatt<strong>en</strong> m.m.<br />
Dricksvatt<strong>en</strong><br />
• Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatt<strong>en</strong> 70<br />
Föreskrifterna innehåller bestämmelser om beredning och distribution av dricksvatt<strong>en</strong>. Här<br />
finns <strong>regler</strong>at halter av ämn<strong>en</strong> som används vid beredning och distribution av dricksvatt<strong>en</strong>.<br />
Vidare stadgar föreskrifterna att dricksvatt<strong>en</strong> inte får innehålla material, och ämn<strong>en</strong> som har<br />
samband med sådana material, från installationer som används vid beredning och distribution.<br />
Föreskrift<strong>en</strong> innehåller definitioner m.m. I bilaga till förordning<strong>en</strong> finns <strong>en</strong> förteckning över<br />
de processkemikalier som får användas vid beredning av dricksvatt<strong>en</strong>. Förordning<strong>en</strong><br />
uppställer kvalitetskrav på dricksvatt<strong>en</strong>, vilket bl.a. innebär att dricksvatt<strong>en</strong> inte får innehålla<br />
vissa kemiska ämn<strong>en</strong> (bl.a. bekämpningsmedel) överstigande angivna gränsvärd<strong>en</strong>.<br />
Pågå<strong>en</strong>de arbete om dricksvatt<strong>en</strong><br />
Fyra medlemsstater (Tyskland, Frankrike, Nederländerna och England) arbetar med att<br />
försöka harmonisera krav på material och produkter i kontakt med dricksvatt<strong>en</strong>. Syftet är att<br />
<strong>en</strong>as om <strong>en</strong> lista med acceptabla substanser, produktstandarder, standarder för testmetoder,<br />
gem<strong>en</strong>samt kontrollsystem samt <strong>en</strong> positivlista för material. Boverket deltar i möt<strong>en</strong> inom<br />
ram<strong>en</strong> för arbetet och informerar Livsmedelsverket.<br />
Livsmedelsverket deltar äv<strong>en</strong> i ett VINNOVA-utvecklingsprojekt ”Framtida lösningar till<br />
distributionssystem för dricksvatt<strong>en</strong>”. Projektet samlar i ett konsortium relevanta aktörer som<br />
materialtillverkare, branschorganisationer, forskare och myndigheter och tar ett nationellt<br />
grepp om vatt<strong>en</strong>distributionssystem<strong>en</strong>, med i första hand fokus på material<strong>en</strong> i kontakt med<br />
vatt<strong>en</strong> och deras effekt på människors hälsa. Konsortiet kommer att föreslå gem<strong>en</strong>samma<br />
hälsoriskbaserade utvecklingsarbet<strong>en</strong> och lösningar vad gäller både material och standarder<br />
för provningsmetoder (av vatt<strong>en</strong> och material).<br />
Naturligt mineralvatt<strong>en</strong> m.m.<br />
• Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2003:45) om naturligt mineralvatt<strong>en</strong> och<br />
källvatt<strong>en</strong> 71<br />
Föreskrifterna innehåller <strong>regler</strong> om naturligt mineralvatt<strong>en</strong> och källvatt<strong>en</strong>. I föreskrift<strong>en</strong><br />
<strong>regler</strong>as godkännandeförfarandet för naturligt mineralvatt<strong>en</strong>, samt anger krav för utvinning<br />
och behandling av sådant vatt<strong>en</strong> som omfattas av föreskrifterna. Vidare innehåller<br />
föreskrifterna <strong>en</strong> förteckning över Naturligt förekommande beståndsdelar i naturligt<br />
mineralvatt<strong>en</strong> och gränsvärd<strong>en</strong> för tillåtna halter, som kan utgöra <strong>en</strong> risk för folkhälsan om de<br />
överskrids. Exempel på ämn<strong>en</strong> för vilka gränsvärd<strong>en</strong> finns är kadmium, bly och kvicksilver.<br />
Föreskrifterna innehåller särskilda bestämmelser om märkning och i 24 § anges att<br />
märkning<strong>en</strong> av naturligt mineralvatt<strong>en</strong> med <strong>en</strong> fluoridhalt som är högre än 1,5 mg/l ska<br />
70 G<strong>en</strong>omförande av direktiv 98/83/EG om kvalitet<strong>en</strong> på dricksvatt<strong>en</strong><br />
71 G<strong>en</strong>omförande av direktiv (80/777/EEG) av d<strong>en</strong> 15 juli 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas<br />
lagstiftning om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatt<strong>en</strong> samt direktiv 2003/40/EG om fastställande<br />
av förteckning<strong>en</strong> över, gränsvärd<strong>en</strong> för halter av och märkningsuppgifter för beståndsdelarna i naturligt<br />
mineralvatt<strong>en</strong> samt villkor för behandling av naturligt mineralvatt<strong>en</strong><br />
och källvatt<strong>en</strong> med ozonberikad luft<br />
93
innehålla följande uppgift: ”Innehåller mer än 1,5 mg fluorid/l: bör inte intas regelbundet av<br />
barn under sju år.”<br />
6.2.2.8 Berikning m.m.<br />
• Förordning (EG) nr 1925/2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämn<strong>en</strong> samt<br />
vissa andra ämn<strong>en</strong> i livsmedel<br />
Förordning<strong>en</strong> <strong>regler</strong>ar tillsättning<strong>en</strong> av vitaminer och mineralämn<strong>en</strong> i livsmedel och<br />
användning<strong>en</strong> av vissa andra ämn<strong>en</strong> eller ingredi<strong>en</strong>ser som innehåller andra ämn<strong>en</strong> än<br />
vitaminer och mineralämn<strong>en</strong> och som tillsätts i livsmedel eller används i<br />
livsmedelstillverkning under förhålland<strong>en</strong> som leder till intag i mängder som långt<br />
överskrider det rimlig<strong>en</strong> förväntade intaget under normala förhålland<strong>en</strong> med <strong>en</strong> väl<br />
sammansatt och varierad kost och/eller på annat sätt torde utgöra <strong>en</strong> pot<strong>en</strong>tiell risk för<br />
konsum<strong>en</strong>terna. Syftet med förordning<strong>en</strong> är att säkerställa att d<strong>en</strong> inre marknad<strong>en</strong> fungerar väl<br />
och samtidigt trygga <strong>en</strong> hög nivå i fråga om konsum<strong>en</strong>tskydd. Förordning<strong>en</strong>s bestämmelser<br />
ska bl.a. inte tillämpas på livsmedelstillsatser, aromer, nya livsmedel och livsmedel för<br />
särskilda näringsändamål. Vidare innehåller förordning<strong>en</strong> bestämmelser om begränsningar för<br />
tillsättning samt innehåller r<strong>en</strong>hetskriterier och villkor för tillsättning av vitaminer och<br />
mineralämn<strong>en</strong>.<br />
Förordning<strong>en</strong> innehåller <strong>en</strong> förteckning över de vitaminer och/eller mineralämn<strong>en</strong> som får<br />
tillsättas i livsmedel. G<strong>en</strong>om förordning<strong>en</strong> ges Kommission<strong>en</strong>, efter att ha inhämtat EFSA: s<br />
bedömning, möjlighet att fatta beslut om att vid behov ta upp ett ämne eller ingredi<strong>en</strong>s, annat<br />
än vitamin eller mineral, och som kan vara farligt i <strong>en</strong> förteckning, vilket innebär ett förbud<br />
mot tillsättning i livsmedel eller användning i livsmedelstillverkning alternativt att vissa<br />
begränsningar av användandet av ämnet föreskrivs. Slutlig<strong>en</strong> stadgas i förordning<strong>en</strong> att<br />
Kommission<strong>en</strong> ska upprätta och underhålla ett gem<strong>en</strong>skapsregister om tillsättning av<br />
vitaminer och mineralämn<strong>en</strong> samt vissa andra ämn<strong>en</strong> i livsmedel. 72<br />
• Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1997:27) om spannmålsbaserade livsmedel och<br />
barnmat för spädbarn och småbarn<br />
Föreskrift<strong>en</strong> innehåller <strong>regler</strong> om vissa livsmedel för friska spädbarn och småbarn, vilka<br />
gäller utöver Livsmedelsverkets övriga föreskrifter om livsmedel för särskilda<br />
näringsändamål. Föreskrifterna innehåller definitioner och bestämmelser om sammansättning.<br />
Bl.a. finns <strong>en</strong> förteckning över ämn<strong>en</strong> som får användas vid berikning av de nu aktuella<br />
livsmedl<strong>en</strong>. Vidare stadgas att produkterna inte får innehålla något ämne i sådan mängd att<br />
det kan innebära hälsorisk för spädbarn och småbarn. Härutöver finns förteckningar<br />
bilagerade till föreskrift<strong>en</strong> vilka innehåller gränsvärd<strong>en</strong> för bekämpningsmedel i beredda<br />
spannmålsbaserade livsmedel och barnmat.<br />
• Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2008:2) om modersmjölkersättning och<br />
tillskottsnäring 73<br />
Föreskrifterna innehåller bestämmelser om sammansättning och märkning av<br />
modersmjölksersättning och tillskottsnäring avsedda för friska barn. I föreskrifterna finns<br />
definitioner och <strong>regler</strong> om sammansättning. Bl.a. finns det bestämmelser om tillåtna<br />
72 http://ec.europa.eu/food/food/labellingnutrition/vitamins/comm_reg_<strong>en</strong>.pdf<br />
73 G<strong>en</strong>omförande av direktiv 2006/141/EG om modersmjölksersättning och tillskottsnäring<br />
94
erikningsämn<strong>en</strong> och ett allmänt förbud mot att modersmjölksersättning och tillskottsnäring<br />
innehåller något ämne i sådan mängd att det kan innebära hälsorisk för spädbarn och småbarn.<br />
Vidare finns det i föreskrifterna angivna gränsvärd<strong>en</strong> för rester av <strong>en</strong>skilda<br />
bekämpningsmedel som får finnas i modersmjölksersättning och tillskottsnäring.<br />
6.2.2.9 Nya livsmedel<br />
• Förordning (EG) nr 258/97 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredi<strong>en</strong>ser<br />
Förordning<strong>en</strong> innehåller bestämmelser om livsmedel och ingredi<strong>en</strong>ser som tidigare inte i<br />
någon större utsträckning har använts för konsumtion inom gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong> och som hör till<br />
någon av de i förordning<strong>en</strong> angivna kategorierna. Förordning<strong>en</strong> innehåller särskilda<br />
bestämmelser om livsmedelssäkerhet och om det godkännandeförfarande som krävs för<br />
utsläppande av livsmedlet eller livsmedelsingredi<strong>en</strong>s<strong>en</strong>.<br />
Godkännandeprocess<strong>en</strong> innebär att samtliga nya livsmedel och nya tillsatser utvärderas av<br />
medlemsstat och/eller EFSA innan de får släppas på marknad<strong>en</strong>. Exempel på livsmedel och<br />
livsmedelsingredi<strong>en</strong>ser som omfattas av bestämmelserna är sådana som innehåller<br />
nanomaterial eller är framställda med nanoteknik.<br />
Kommission<strong>en</strong> lade fram ett förslag till <strong>en</strong> ny reviderad förordning om nya livsmedel 2008,<br />
m<strong>en</strong> då Europaparlam<strong>en</strong>tet och Ministerrådet inte kunnat <strong>en</strong>as i frågan om klonade djur,<br />
kunde inte rättsakt<strong>en</strong> antas och förslaget har förfallit.<br />
6.2.3 Områd<strong>en</strong> där ett behov av hanteringsåtgärder föreligger<br />
Vi id<strong>en</strong>tifierar sju områd<strong>en</strong> där det finns ett behov av ytterligare åtgärder:<br />
• Det finns ett behov att se över förpackningsmaterial för livsmedel, t.ex. papper, bl.a.<br />
med hänsyn till förekomst av tryckfärgskompon<strong>en</strong>ter, perfluorerade ämn<strong>en</strong> och<br />
mineralolja. Gränsvärdet för bly i keramikglasyrer behöver sänkas.<br />
• Vissa främmande ämn<strong>en</strong> i livsmedel är i dag o<strong>regler</strong>ade, och det finns behov av<br />
ytterligare riskvärdering och ev<strong>en</strong>tuell riskhantering. Exempel på detta är perfluorerade<br />
ämn<strong>en</strong> och bromerade flamskyddsmedel.<br />
• Det saknas <strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå om material i kontakt med dricksvatt<strong>en</strong>. Det finns också<br />
ett behov att se över <strong>regler</strong> om metaller i dricksvatt<strong>en</strong>.<br />
• Gränsvärd<strong>en</strong> för metaller i barnmat behöver ses över, och Livsmedelsverket arbetar med<br />
d<strong>en</strong> frågan.<br />
• Det finns ett behov av att på ett bättre sätt beakta kombinationseffekter.<br />
• Det finns ett behov av ökad kunskap om nanomaterial.<br />
• I tillämpning<strong>en</strong> av de nya <strong>regler</strong>na om biocidprodukter behöver hänsyn tas till<br />
ev<strong>en</strong>tuella risker för människors hälsa om biocidprodukt<strong>en</strong> används i närhet<strong>en</strong> av, eller<br />
på djur för livsmedelsändamål eller i kontakt med livsmedel.<br />
95
I det följande redovisas sju områd<strong>en</strong> där det <strong>en</strong>ligt Livsmedelsverkets bedömning finns ett<br />
behov av särskilda åtgärder som rör hantering<strong>en</strong>.<br />
6.2.3.1 Material avsedda att komma i kontakt med livsmedel<br />
Vad gäller material i kontakt med livsmedel ges kommission<strong>en</strong> idag möjlighet att g<strong>en</strong>om art.<br />
5 i d<strong>en</strong> s.k. ramförordning<strong>en</strong> (EG) nr 1935/2004 vidta åtgärder, bl.a. att g<strong>en</strong>omföra<br />
utvärderingar samt meddela förordningar avse<strong>en</strong>de vissa i bilaga angivna grupper av material<br />
och ämn<strong>en</strong> 74 . Livsmedelsverket har 2011 tagit fram <strong>en</strong> riskprofil för material i kontakt med<br />
livsmedel med syftet att id<strong>en</strong>tifiera förpackningsmaterial, husgeråd eller kemiska ämn<strong>en</strong>, som<br />
kan innebära <strong>en</strong> hälsorisk för konsum<strong>en</strong>t<strong>en</strong> 75 .<br />
I riskprofil<strong>en</strong> påtalas bl.a. riskerna med sammansatta material (material med många skikt av<br />
olika typer av material), papper/kartong (nytt och returfiberbaserat), impregnerat papper<br />
(fettresist<strong>en</strong>t), mjukgörare i lock.<br />
Vidare finns behov av att se över:<br />
• Tryckfärgskompon<strong>en</strong>ter (lösliga färgämn<strong>en</strong> eller pigm<strong>en</strong>t, bindemedel och många olika<br />
tillsatser som t ex mjukgörare, fotoinitiatorer, lösningsmedel, UV-stabilisatorer,<br />
våtmedel, biocider, optiska vitmedel).<br />
• Perfluorerade ämn<strong>en</strong> (PFOS, PFOA eller fluortelomerer) i t.ex. fettresist<strong>en</strong>t papper<br />
(särskild <strong>EU</strong>-lagstiftning saknas) eller som beläggningar i husgeråd (t ex teflon).<br />
• Mineralolja i återvunnet papper, som inom industrin används som processhjälpmedel (i<br />
utrustning och maskiner), som släppmedel och i jutesäckar.<br />
Detta kan ske i samband med att kommission<strong>en</strong> efterlyser nya områd<strong>en</strong> för utarbetande av<br />
särskild unionslagstiftning <strong>en</strong>ligt ramförordning<strong>en</strong> (EG) 1935/2004. Livsmedelsverket kan då<br />
föreslå att Sverige driver dessa frågor för kommission<strong>en</strong>s regelutvecklingsarbete. Detta<br />
kommer att bli aktuellt under 2012.<br />
I riskprofil<strong>en</strong> framhålls också risk<strong>en</strong> med utlösning av bly från keramikglasyrer. Ett antal<br />
förgiftningsfall har konstaterats efter förvaring av sura drycker (juice och vin) i s.k.<br />
turistkeramik. Kommission<strong>en</strong> har påbörjat <strong>en</strong> översyn av unionslagstiftning<strong>en</strong> för keramiska<br />
produkter <strong>en</strong>ligt rådets direktiv 84/500/EG. Livsmedelsverket har bidragit med underlag kring<br />
migrationsanalysmetodik<strong>en</strong> och kommer att verkar för <strong>en</strong> sänkning av d<strong>en</strong> högsta tillåt<strong>en</strong><br />
migration av bly från keramikglasyr.<br />
6.2.3.2 Främmande ämn<strong>en</strong> - miljökontaminanter<br />
På grund av läckage till miljön återfinns ett flertal främmande ämn<strong>en</strong> eller<br />
miljökontaminanter i livsmedel. Det finns ett antal sådana främmande ämn<strong>en</strong> som idag är<br />
o<strong>regler</strong>ade, och där Livsmedelsverket ser behov av ytterligare riskvärdering och ev<strong>en</strong>tuell<br />
hantering. Exempel på detta är perfluorerade alkylsulfonater och bromerade flamskyddsmedel<br />
i livsmedel.<br />
Till perfluorerade alkylsulfonater (PFAS) hör ämn<strong>en</strong>a perfluoroktansulfonat (PFOS) och<br />
perfluoroktansyra (PFOA) 76 . Kommission<strong>en</strong> har g<strong>en</strong>om rekomm<strong>en</strong>dation<strong>en</strong> om övervakning<br />
74 aktiva och intellig<strong>en</strong>ta material och produkter, lim och klister, keramik, kork, gummi, glas, jonbytarhartser,<br />
metaller och legeringar, papper och kartong, plast, tryckfärger, reg<strong>en</strong>ererad cellulosa, silikoner, textilvaror, lack<br />
och ytskikt, vaxer och trä<br />
75 Livsmedelsverkets rapportserie 5-2011; Riskprofil för material i kontakt med livsmedel<br />
76 Jämför kap. 9.4.<br />
96
av perfluorerade alkylsulfonater i livsmedel (2010/161/<strong>EU</strong>) påbörjat hantering<strong>en</strong> av dessa<br />
ämn<strong>en</strong>. 77 Vidare har EFSA sammanställt och utvärderat resultat<strong>en</strong> av kartläggning<strong>en</strong> av PFAS<br />
under år<strong>en</strong> 2000-2009 78 .<br />
Bromerade flamskyddsmedel (BF) är ett samlingsnamn för ett flertal grupper av<br />
brominnehållande organiska ämn<strong>en</strong> som samtliga används i brandhämmande syfte (ex. i<br />
elektronisk apparatur, textilier och möbelstoppning). Många av dessa grupper har likartade<br />
kemiska och fysikaliska eg<strong>en</strong>skaper. Det finns för närvarande ett 70-tal olika sådana<br />
ämn<strong>en</strong>/ämnesgrupper. Några av de viktigare grupperna är PBB (polybromerade bif<strong>en</strong>yler),<br />
PBDE (polybromerade dif<strong>en</strong>yletrar), HBCD (hexabromcyklododekan) och TBBPA<br />
(tetrabrombisf<strong>en</strong>ol A).<br />
I dagsläget finns inga gränsvärd<strong>en</strong> för något (eller någon grupp av) BF. Kommission<strong>en</strong><br />
rekomm<strong>en</strong>derar dock medlemsländerna att analysera relevanta livsmedel för de vanligaste<br />
BF-grupperna. Regler inom <strong>EU</strong> förbjuder idag användning av huvudpart<strong>en</strong> av PBDEblandningarna.<br />
På uppdrag av Kommission<strong>en</strong> har EFSA lämnat ett vet<strong>en</strong>skapligt yttrande om PBDE i<br />
livsmedel. 79<br />
6.2.3.3 Dricksvatt<strong>en</strong><br />
Material i kontakt med dricksvatt<strong>en</strong><br />
Migration av kemiska ämn<strong>en</strong> från material i kontakt med dricksvatt<strong>en</strong> är <strong>en</strong> pot<strong>en</strong>tiell<br />
hälsofara, och området bör uppmärksammas. Det saknas idag lagstiftning som tydligt <strong>regler</strong>ar<br />
material i kontakt med dricksvatt<strong>en</strong>, både inom <strong>EU</strong> liksom nationellt i Sverige.<br />
Ramförordning<strong>en</strong> (EG) nr 1935/2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt<br />
med livsmedel omfattar inte fasta allmänna eller privata anläggningar för vatt<strong>en</strong>försörjning.80<br />
Livsmedelsverket anser att det finns behov av att se över riskhantering<strong>en</strong> av material som<br />
kommer i kontakt med dricksvattnet före d<strong>en</strong>na punkt, det vill säga fram t o m att det tappas<br />
från kran.<br />
Föror<strong>en</strong>ingskällorna från material i kontakt med dricksvatt<strong>en</strong> är många, det handlar om flera<br />
olika material från järn/stål, koppar och asbest/betong till plast som polyet<strong>en</strong> (high d<strong>en</strong>sity<br />
polyet<strong>en</strong>; HDPE), tvärbund<strong>en</strong> polyet<strong>en</strong> (PEX) samt PVC. Bl.a. kan nya plaströr eller<br />
r<strong>en</strong>overade ledningar kan avge kemiska ämn<strong>en</strong> såsom bisf<strong>en</strong>ol A då de tas i bruk.<br />
Livsmedelsverket deltar, som tidigare nämnts, i utvecklingsprojektet ”Framtida lösningar till<br />
distributionssystem för dricksvatt<strong>en</strong>”. Resultat<strong>en</strong> från projektet kan läggas till grund för<br />
kommande lagstiftningsarbete.<br />
77 <strong>EU</strong>T L 68, 18.3.2010, s. 22.<br />
78 European Food Safety Authority; Results of the monitoring of perfluoroalkylated substances in food in the<br />
period 2000 - 2009. EFSA Journal 2011; 9(2):2016.<br />
79 EFSA Panel on Contaminants in the Food Chain (CONTAM); Sci<strong>en</strong>tific Opinion on Polybrominated Diph<strong>en</strong>yl<br />
Ethers (PBDEs) in Food. EFSA Journal 2011;9(5):2156. [274 pp.] doi:10.2903/j.efsa.2011.2156.<br />
80 Se art. 1.3 c i förordning (EG) nr 1935/2004<br />
97
Metaller i dricksvatt<strong>en</strong><br />
• Uran<br />
Med anledning av att direktiv 98/83/EG om kvalitet<strong>en</strong> på dricksvatt<strong>en</strong> (dricksvatt<strong>en</strong>direktivet)<br />
inte kommer att revideras kommer Livsmedelsverket att se över behovet av nationella<br />
bestämmelser om gränsvärd<strong>en</strong> för uran i dricksvatt<strong>en</strong>. Som framgår av redogörels<strong>en</strong> för <strong>regler</strong><br />
på livsmedelsområdet finns det i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS) 2001:30 om<br />
dricksvatt<strong>en</strong> så kallade kvalitetskrav vilka kortfattat innebär gränsvärd<strong>en</strong> för bl.a. vissa<br />
kemikalier i dricksvattnet.<br />
Det finns äv<strong>en</strong> anledning att lyfta fram förekomst<strong>en</strong> av vissa kemiska ämn<strong>en</strong> i dricksvatt<strong>en</strong><br />
som ett område som kan behöva hanteras. Gränsvärd<strong>en</strong> finns för dricksvatt<strong>en</strong> från vatt<strong>en</strong>verk<br />
som omfattas av Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatt<strong>en</strong> m<strong>en</strong> inte<br />
för dricksvatt<strong>en</strong> från <strong>en</strong>skilda brunnar. Detta gäller exempelvis fluorid och mangan. Mot<br />
bakgrund av information<strong>en</strong> nedan ser livsmedelsverket att sådana åtgärder i d<strong>en</strong>na del främst<br />
bör innefatta framtagandet av nya eller tydligare råd till konsum<strong>en</strong>terna. Vad gäller vatt<strong>en</strong><br />
från <strong>en</strong>skilda brunnar är det för närvarande Socialstyrels<strong>en</strong> som ansvarar för sådana råd.<br />
• Fluor<br />
Det är <strong>en</strong>dast <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> skillnad mellan de fluoridhalter i vatt<strong>en</strong> som ger positiva respektive<br />
negativa hälsoeffekter. Hos barn överlappar det fluoridintag som skyddar mot karies det intag<br />
som ökar risk<strong>en</strong> för fläckar på tandemalj<strong>en</strong>. Riskvärdering<strong>en</strong> av fluorid har baserats på d<strong>en</strong>tal<br />
fluoros (fläckar på tandemalj). D<strong>en</strong>tal fluoros är inte hälsofarligt, m<strong>en</strong> måste ändå anses som<br />
<strong>en</strong> oönskad effekt. Epidemiologiska studier visar på att risk<strong>en</strong> för d<strong>en</strong>na effekt ökar vid halter<br />
över 1,5 mg fluorid/l, och att halter som är mycket högre än detta ökar risk<strong>en</strong> för osteofluoros,<br />
effekter på skelettet. I <strong>en</strong> studie finns det indikationer på att <strong>en</strong> ökad risk för skeletteffekter<br />
kan erhållas vid ett totalt intag av fluorid på över 6 mg/dag. Samma studie visar på <strong>en</strong> tydlig<br />
riskökning vid ett totalt intag på 14 mg/dag (WHO, 2004).<br />
År 2007 inrapporterades 59 överskridand<strong>en</strong> av fluoridgränsvärdet vid allmänna vatt<strong>en</strong>täkter<br />
omfattande cirka 34 000 personer. De pot<strong>en</strong>tiella hälsoeffekterna är främst d<strong>en</strong>tal fluoros<br />
(fläckar på tänderna) hos barn vid halter från ca 1 mg/l och uppåt. Det <strong>EU</strong>-gem<strong>en</strong>samma<br />
gränsvärdet för fluorid är 1,5 mg/l. Socialstyrels<strong>en</strong>s allmänna råd om dricksvatt<strong>en</strong> från<br />
<strong>en</strong>skilda brunnar anger ett riktvärde för fluorid på 6,0 mg/l där fluorid bedöms som otjänligt.<br />
• Mangan<br />
Överskridande av Livsmedelsverkets gränsvärde på 0,05 mg mangan/l inträffar ibland. Enligt<br />
kommunernas rapportering av dricksvatt<strong>en</strong>kontroll<strong>en</strong> år 2009 hade ca fem vatt<strong>en</strong>verk<br />
regelbundet överskridande av manganhalt<strong>en</strong> 0,05 mg/l.<br />
Enligt Socialstyrels<strong>en</strong> allmänna råd om dricksvatt<strong>en</strong> från <strong>en</strong>skilda brunnar är riktvärdet för<br />
mangan 0,3 mg/l. Mangan är ess<strong>en</strong>tiellt. D<strong>en</strong> pot<strong>en</strong>tiella risk<strong>en</strong> vid överdosering är påverkan<br />
på nervsystemet. Detta är dock sannolikt inget problem annat än för barn som får<br />
modersmjölksersättning, som i sig ofta innehåller mangan upp till 0,4 mg/l. WHO anger ett<br />
hälsomässigt riktvärde på 0,4 mg/l för dricksvatt<strong>en</strong> (20 % av TDI). Sådant vatt<strong>en</strong> är betydligt<br />
vanligare om det kommer från <strong>en</strong> <strong>en</strong>skild vatt<strong>en</strong>täkt. För <strong>en</strong>skild vatt<strong>en</strong>täkt beräknas cirka 9<br />
% av dessa, vilka försörjer ca 100 000 personer, ha brunnsvatt<strong>en</strong> med manganhalter över<br />
WHO:s riktvärde på 0,4 mg/l.<br />
98
6.2.3.4 Metaller i barnmat<br />
Livsmedelsverket anser att det finns skäl att utvärdera gränsvärd<strong>en</strong> för vissa metaller (ars<strong>en</strong>ik,<br />
bly järn, kadmium, koppar och mangan) i barnmat och har, som tidigare nämnts, inlett ett<br />
kartläggningsprojekt på området med syfte att ta fram ett analysunderlag för Sveriges arbete<br />
med att se över gränsvärd<strong>en</strong> för vissa metaller inom <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong>, samt ge underlag för<br />
ev<strong>en</strong>tuell temporär/tillfällig rådgivning till konsum<strong>en</strong>terna.<br />
6.2.3.5 Kombinationseffekter<br />
Det finns ett g<strong>en</strong>erellt behov av ökad kunskap och ny metodik vad gäller samverkanseffekter<br />
(kombinationseffekter) av olika kemiska ämn<strong>en</strong>, ofta i kombination med <strong>en</strong> obalanserad kost.<br />
Trots <strong>en</strong> god kännedom om de <strong>en</strong>skilda ämn<strong>en</strong>as giftighet saknas i många fall kunskap om<br />
hur de samverkar med varandra och hur kosthållning<strong>en</strong> inverkar. Detta behov finns på de<br />
flesta områd<strong>en</strong>a (främmande ämn<strong>en</strong>, veterinärmedicinska läkemedel, bekämpningsmedel,<br />
livsmedelstillsatser m.m.). Exempelvis gäller för bekämpningsmedel att det för närvarande<br />
inte sker riskvärdering av kombinationseffekter vid exponering för flera aktiva substanser.<br />
Någon vedertag<strong>en</strong> metod finns ännu inte. Arbete pågår med att ta fram metoder bl.a. med<br />
hjälp av probabilistiska intagsmodeller.<br />
Inte heller tas vid riskvärdering<strong>en</strong> hänsyn till att exponering för samma aktiva substans kan<br />
ske vid användning både som växtskyddsmedel, veterinärmedicinskt läkemedel och biocid.<br />
Av skäl 6 i förordning (EG) nr 396/2005 om gränsvärd<strong>en</strong> för bekämpningsmedelsrester i eller<br />
på livsmedel och foder framgår att kommission<strong>en</strong> anser att det är ”viktigt att fortsätta att<br />
utveckla metoder för att beakta kumulativa och synergistiska effekter. Med tanke på att<br />
människor exponeras för kombinationer av verksamma ämn<strong>en</strong> som har kumulativa och<br />
ev<strong>en</strong>tuellt sammanlagda synergistiska effekter på människors hälsa bör gränsvärd<strong>en</strong><br />
fastställas efter samråd med Europeiska myndighet<strong>en</strong> för livsmedelssäkerhet”. EFSA har lyft<br />
frågan vid ett flertal tillfäll<strong>en</strong>. 81<br />
Se äv<strong>en</strong> kap. 9.3.<br />
6.2.3.6 Nanomaterial<br />
Som angetts i redogörels<strong>en</strong> för relevant lagstiftning på livsmedelsområdet finns det ett fåtal<br />
bestämmelser som <strong>regler</strong>ar nanoteknologi; för närvarande finns <strong>en</strong>dast viss lagstiftning för<br />
livsmedelstillsatser, nya livsmedel och material i kontakt med livsmedel. Om det sker <strong>en</strong><br />
väs<strong>en</strong>tlig förändring av produktionsmetod<strong>en</strong> med t ex nanoteknik av <strong>en</strong> tillsats måste d<strong>en</strong>na<br />
åter utvärderas eller specifikation<strong>en</strong> ändras. Inom området "material i kontakt med livsmedel"<br />
ska nanomaterial utvärderas från fall till fall <strong>en</strong>ligt lagstiftning<strong>en</strong>.<br />
81 Se exempelvis Sci<strong>en</strong>tific Opinion of the Panel on Plant Protection Products and their Residues (PPR Panel) on<br />
a request from the EFSA evaluate the suitability of existing methodologies and, if appropriate, the id<strong>en</strong>tification<br />
of new approaches to assess cumulative and synergistic risks from pesticides to human health with a view to set<br />
MRLs for those pesticides in the frame of Regulation (EC) 396/2005. The EFSA Journal (2008) 704, 1-85. ;<br />
EFSA Panel on Plant Protection Products and their Residues (PPR Panel) Sci<strong>en</strong>tific Opinion on risk assessm<strong>en</strong>t<br />
for a selected group of pesticides from the triazole group to test possible methodologies to assess cumulative<br />
effects from exposure throughout food from these pesticides on human health on request of EFSA. 2009; 7 (9);<br />
1167.<br />
99
EFSA har lämnat ett utlåtande kring nanoteknologi och livsmedelssäkerhet. 82 Det finns behov<br />
av ökad kunskap om vilka effekter nanopartiklar har och vad som är orsak<strong>en</strong> bakom<br />
ev<strong>en</strong>tuella effekter. Se vidare kap. 9.1.<br />
6.2.3.7 Biocider som används i närhet<strong>en</strong> av, eller på djur för livsmedelsändamål eller i<br />
kontakt med livsmedel<br />
En ny biocidförordning är på väg som ska ersätta direktiv 98/8/EG (kap. 6.1). I och med<br />
d<strong>en</strong>na förordnings ikraftträdande kommer ett godkännande att krävas för alla typer av<br />
biocidprodukter. Livsmedelsverket vill framhålla vikt<strong>en</strong> av att riskvärdering<strong>en</strong> i samband med<br />
godkännandeförfarandet tar hänsyn till ev<strong>en</strong>tuella risker för människors hälsa om<br />
biocidprodukt<strong>en</strong> används i närhet<strong>en</strong> av, eller på djur för livsmedelsändamål eller i kontakt<br />
med livsmedel.<br />
6.3 Läkemedel<br />
• I detta avsnitt behandlar vi de miljöproblem som kan uppstå som <strong>en</strong> följd av tillverkning,<br />
användning och annan hantering av läkemedel. Dessa frågor har utförligt behandlats i ett<br />
antal tidigare utredningar från Läkemedelsverket.<br />
• Vi föreslår att miljöpåverkan ska vara <strong>en</strong> faktor som ingår i prövning<strong>en</strong> av om ett<br />
läkemedel ska godkännas och att alla läkemedel ska miljöprövas.<br />
• Vi föreslår också att <strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå införs för att begränsa utsläpp från tillverkning av<br />
läkemedel, som anknyts till befintliga bestämmelser om god tillverkningssed (GMP) som<br />
äv<strong>en</strong> får g<strong>en</strong>omslag i länder utanför <strong>EU</strong>.<br />
6.3.1 Lagstiftning<strong>en</strong> i <strong>EU</strong><br />
Allmänt<br />
Läkemedel och ingredi<strong>en</strong>ser till läkemedel är kemiska produkter, m<strong>en</strong> de har sin eg<strong>en</strong><br />
lagstiftning både nationellt och inom <strong>EU</strong> och omfattas i huvudsak inte av allmänna<br />
kemikalie<strong>regler</strong> som Reach och CLP (se kap. . ovan). Bestämmelserna i Reach om<br />
registrering, utvärdering och tillståndprövning gäller inte för ämn<strong>en</strong> som används i läkemedel<br />
(artikel 2.5). Bestämmelserna i Reach om information g<strong>en</strong>om säkerhetsdatablad till<br />
yrkesmässiga användare gäller i fråga om ingredi<strong>en</strong>ser i läkemedel m<strong>en</strong> inte för själva<br />
läkemedlet (artikel 2.6). Reglerna om begränsningar i Reach gäller dock i fråga om<br />
ingredi<strong>en</strong>ser i läkemedel, och de totalförbud mot vissa ämn<strong>en</strong> (t.ex. lösningsmedel) som finns<br />
i bilaga XVII i Reach kan således teoretiskt bli tillämpliga äv<strong>en</strong> för läkemedel. Förbud<strong>en</strong> i<br />
82 Guidance on the risk assessm<strong>en</strong>t of the application of nanosci<strong>en</strong>ce and nanotechnologies in the food and feed<br />
chain, EFSA Journal 2011;9(5):2140, EFSA Sci<strong>en</strong>tific Network of Risk Assessm<strong>en</strong>t of Nanotechnologies in<br />
Food and Feed, Issued: 13 February 2012<br />
100
Reach mot CMR-ämn<strong>en</strong> för konsum<strong>en</strong>tanvändning (punkt 28-30) och mot vissa uppräknade<br />
lösningsmedel (punkt 32-38) gäller dock inte läkemedel. Reglerna i CLP om klassificering<br />
och märkning gäller inte läkemedel m<strong>en</strong> däremot ingredi<strong>en</strong>ser till läkemedel. Dessa ska därför<br />
klassificeras och - om de har farliga eg<strong>en</strong>skaper – märkas och anmälas till klassificerings- och<br />
märkningsregistret <strong>en</strong>ligt CLP (artikel 39-42).<br />
Det finns tre c<strong>en</strong>trala rättsakter i <strong>EU</strong> som <strong>regler</strong>ar förutsättningarna för att läkemedel ska få<br />
tillverkas och försäljas. Dessa är Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (EG) nr 726/2004<br />
av d<strong>en</strong> 31 mars 2004 om inrättande av gem<strong>en</strong>skapsförfarand<strong>en</strong> för godkännande av och tillsyn<br />
över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av <strong>en</strong> europeisk<br />
läkemedelsmyndighet 83 , Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets direktiv 2001/83/EG av d<strong>en</strong> 6<br />
november 2001 om upprättande av gem<strong>en</strong>skaps<strong>regler</strong> för humanläkemedel 84 samt<br />
Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets direktiv 2001/82/EG av d<strong>en</strong> 6 november 2001 om upprättande<br />
av gem<strong>en</strong>skaps<strong>regler</strong> för veterinärmedicinska läkemedel 85 .<br />
Läkemedel är således <strong>en</strong> kategori av kemiska produkter som omfattas av <strong>en</strong> <strong>EU</strong>-lagstiftning<br />
som är harmoniserad i stora delar. I fråga om andra aspekter på läkemedelsanvändning, som<br />
miljöpåverkan vid tillverkning av läkemedel, skyddet för vatt<strong>en</strong> och avfallshantering gäller<br />
det allmänna<br />
Direktiv<strong>en</strong> 2001/82/EG och 2001/83/EG<br />
Läkemedelsdirektiv<strong>en</strong> innehåller bl.a. definition<strong>en</strong> av läkemedel, vad som krävs för att ett<br />
läkemedel ska få säljas, dokum<strong>en</strong>tationskrav för godkännande, <strong>regler</strong> om tillverkning och<br />
import, partihandel, marknadsföring och informationslämnande, säkerhetsuppföljning av<br />
godkända läkemedel, märkning av läkemedelsförpackningar och bipacksedlars innehåll,<br />
kriterier för att ett läkemedel ska vara receptbelagt och tillsyns<strong>regler</strong>.<br />
Godkännande för försäljning av läkemedel<br />
För att ett läkemedel ska få marknadsföras och försäljas inom <strong>EU</strong> måste <strong>en</strong>ligt huvudregeln <strong>en</strong><br />
behörig myndighet ha utfärdat ett godkännande för försäljning av läkemedlet.<br />
Förordning<strong>en</strong> (EG) nr 726/2004 <strong>regler</strong>ar bl.a. hur läkemedel kan godkännas <strong>en</strong>ligt det s.k.<br />
c<strong>en</strong>trala godkännandeförfarandet. Det förfarandet administreras av d<strong>en</strong> Europeiska<br />
läkemedelsmyndighet<strong>en</strong>, European Medicines Ag<strong>en</strong>cy, EMA. Beslut om sådana<br />
godkännand<strong>en</strong> fattas av kommission<strong>en</strong> i <strong>en</strong>lighet med det så kallade granskningsförfarandet<br />
<strong>en</strong>ligt parlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (<strong>EU</strong>) nr 182/2011 86 . Beslut<strong>en</strong> får giltighet i alla<br />
medlemsstater. Många materiella <strong>regler</strong> för ansökningar <strong>en</strong>ligt det c<strong>en</strong>trala<br />
godkännandeförfarandet återfinns i de två direktiv<strong>en</strong> om humanläkemedel och<br />
veterinärmedicinska läkemedel.<br />
Om d<strong>en</strong> som vill ha ett läkemedel godkänt för försäljning ansöker om ett godkännande i<br />
<strong>en</strong>lighet med något av läkemedelsdirektiv<strong>en</strong> (2001/82/EG och 2001/83/EG) kan d<strong>en</strong>ne välja<br />
hur omfattande godkännandet ska bli. Anting<strong>en</strong> kan läkemedlet bli godkänt i <strong>en</strong> medlemsstat<br />
83 <strong>EU</strong>T L 136, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004R0726.<br />
84 EGT L 311, 28.11.2001, s. 67, Celex 32001L0083.<br />
85 EGT L 311, 28.11.2001, s. 1, Celex 32001L0082.<br />
86 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (<strong>EU</strong>) nr 182/2011 av d<strong>en</strong> 16 februari 2011 om fastställande av<br />
allmänna <strong>regler</strong> och principer för medlemsstaternas kontroll av kommission<strong>en</strong>s utövande av sina<br />
g<strong>en</strong>omförandebefog<strong>en</strong>heter, <strong>EU</strong>T L 55, 28.2.2011, s. 13, Celex 32011R0182.<br />
101
eller så kan någon av de två gem<strong>en</strong>skapsprocedurer som leder till godkännande i fler<br />
medlemsstater användas.<br />
D<strong>en</strong> <strong>en</strong>a gem<strong>en</strong>skapsprocedur<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> dec<strong>en</strong>traliserade procedur<strong>en</strong> (DCP), är tillämplig på nya<br />
läkemedel som inte är godkända någonstans inom <strong>EU</strong>. Ansökan om godkännande ges in till<br />
läkemedelsmyndigheterna i de medlemsstater i vilka man vill ha ett godkännande. Sökand<strong>en</strong><br />
väljer själv vilka och hur många länder som ska ingå i procedur<strong>en</strong>. En av dessa medlemsstater<br />
väljs ut till refer<strong>en</strong>smedlemsstat. Det blir myndighet<strong>en</strong> i refer<strong>en</strong>smedlemsstat<strong>en</strong> som ansvarar<br />
för utredning<strong>en</strong> av ansökan och som leder procedur<strong>en</strong> fram till ett bifall eller ett avslag.<br />
D<strong>en</strong> andra gem<strong>en</strong>skapsprocedur<strong>en</strong>, procedur<strong>en</strong> för ömsesidigt erkännande, MRP (mutual<br />
recognition procedure), är tillämplig när läkemedlet redan är godkänt i någon (eller några)<br />
medlemsstater och sökand<strong>en</strong> vill ha godkännande i ytterligare <strong>en</strong> eller flera medlemsstater.<br />
Liksom i DCP väljer sökand<strong>en</strong> själv hur många och vilka länder som ska ingå i procedur<strong>en</strong>.<br />
Det land som redan godkänt läkemedlet är refer<strong>en</strong>smedlemsstat med samma ansvar som vid<br />
DCP. Om läkemedlet redan är godkänt i flera medlemsstater väljer sökand<strong>en</strong> vilk<strong>en</strong> av dessa<br />
som ska vara refer<strong>en</strong>smedlemsstat. D<strong>en</strong> här procedur<strong>en</strong> är tvingande i de fall ett läkemedel är<br />
godkänt någonstans inom gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>.<br />
Det tredje alternativet <strong>en</strong>ligt läkemedelsdirektiv<strong>en</strong> är att ansöka om godkännande i <strong>en</strong><br />
medlemsstat g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> nationell ansökan, d<strong>en</strong> nationella procedur<strong>en</strong>. Det innebär att ansökan<br />
<strong>en</strong>dast ges in till <strong>en</strong> medlemsstat och ansökan utreds och bedöms följaktlig<strong>en</strong> <strong>en</strong>bart av d<strong>en</strong><br />
medlemsstat<strong>en</strong>. En förutsättning för detta val är att läkemedlet ifråga inte redan är godkänt i<br />
någon annan medlemsstat eftersom procedur<strong>en</strong> för ömsesidigt erkännande då är obligatorisk.<br />
Om o<strong>en</strong>ighet uppstår mellan medlemsstater vid utvärdering<strong>en</strong> av <strong>en</strong> läkemedelsansökan finns<br />
särskilda förfarand<strong>en</strong> för hur man ska gå tillväga fastlagda i direktiv<strong>en</strong>. Bestämmelserna om<br />
gem<strong>en</strong>skapsprocedurerna och dessa förfarand<strong>en</strong> finns i direktiv 2001/82/EG i artiklarna 31-43<br />
och i direktiv 2001/83/EG i artiklarna 27-39.<br />
Regler avse<strong>en</strong>de miljö<br />
I det s.k. veterinärmedicinska direktivet, 2001/82/EG, finns bestämmelser om att hänsyn ska<br />
tas till ett läkemedels miljöpåverkan vid bedömning<strong>en</strong> av om läkemedlet ska godkännas eller<br />
inte (art. 1.19 och 1.20). Om miljörisk<strong>en</strong> bidrar till att riskerna bedöms vara större än nyttan<br />
med läkemedlet kan ansökan om godkännande avslås. En ansökan om godkännande för<br />
försäljning av ett veterinärmedicinskt läkemedel ska bl.a. innehålla uppgifter om pot<strong>en</strong>tiella<br />
risker som läkemedlet kan medföra för miljön och för människors, djurs och växters hälsa<br />
(art. 12.3 g). D<strong>en</strong> ska äv<strong>en</strong> innehålla <strong>en</strong> miljöriskbedömning där miljöpåverkan ska studeras<br />
och särskilda bestämmelser för att minska d<strong>en</strong> ska utarbetas (art. 12.3 j). Det finns riktlinjer<br />
utfärdade för hur miljöriskbedömning<strong>en</strong> ska göras. 87<br />
Enligt det veterinärmedicinska direktivet kan <strong>en</strong> medlemsstat, inom ram<strong>en</strong> för<br />
gem<strong>en</strong>skapsprocedurerna, vägra att erkänna <strong>en</strong> annan medlemsstats godkännande eller<br />
utredning av ett läkemedel med hänvisning till att d<strong>en</strong> gör bedömning<strong>en</strong> att det föreligger <strong>en</strong><br />
pot<strong>en</strong>tiell allvarlig risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön (se art. 33). Ett<br />
samordningsförfarande inleds då för att hitta <strong>en</strong> gem<strong>en</strong>sam lösning på hur ansökan om<br />
godkännande ska behandlas. När ett läkemedel godkänts <strong>en</strong>ligt ett gem<strong>en</strong>skapsförfarande ska<br />
<strong>en</strong> medlemsstat som finner att läkemedlet bör återkallas eller villkor<strong>en</strong> för godkännandet<br />
ändras, på grund av hänsyn till skyddet av människors eller djurs hälsa eller av miljön,<br />
hänskjuta frågan till EMA. I undantagsfall, om skyndsamma åtgärder är nödvändiga, kan <strong>en</strong><br />
87 CVMP/VICH/592/98, CVMP/VICH/790/03, EMEA/CVMP/ERA/418282/2005-Rev.1<br />
102
medlemsstat tillfälligt förbjuda försäljning<strong>en</strong> av läkemedlet på sitt territorium i avvaktan på<br />
gem<strong>en</strong>skapsbeslutet (art. 40). Omständighet<strong>en</strong> att ett läkemedel kräver särskild försiktighet av<br />
veterinärer för att undvika onödig risk för miljön kan medföra att läkemedlet receptbeläggs<br />
(art. 67). D<strong>en</strong> som får ett läkemedel godkänt ska fortlöpande övervaka användning<strong>en</strong> av<br />
läkemedlet för att upptäcka och rapportera ev<strong>en</strong>tuella risker som uppstår. Vid d<strong>en</strong>na<br />
rapportering ska äv<strong>en</strong> pot<strong>en</strong>tiella miljöproblem som kan förorsakas av användning av<br />
läkemedlet ingå (art. 73).<br />
Direktivet 2001/83/EG om humanläkemedel innehåller färre bestämmelser om miljöhänsyn.<br />
Vid ansökan om godkännande ska uppgift lämnas om pot<strong>en</strong>tiella miljörisker som läkemedlet<br />
kan medföra och <strong>en</strong> miljöriskbedömning ska ges in (art. 8.3 g och 8.3 ca). Det finns riktlinjer<br />
för hur miljöriskbedömning<strong>en</strong> ska göras. 88 Enligt humanläkemedelsdirektivet får miljörisker<br />
inte vägas in vid bedömning<strong>en</strong> av ett läkemedels risker i förhållande till d<strong>en</strong> nytta<br />
användning<strong>en</strong> medför (art. 1.28 och 1.28a). Miljörisker kan därför inte medföra att <strong>en</strong><br />
ansökan om godkännande avslås. Äv<strong>en</strong> för humanläkemedel kan <strong>en</strong> medlemsstat, inom ram<strong>en</strong><br />
för gem<strong>en</strong>skapsprocedurerna, vägra att erkänna <strong>en</strong> annan medlemsstats godkännande eller<br />
utredning av ett läkemedel m<strong>en</strong> då <strong>en</strong>bart med hänvisning till att d<strong>en</strong> gör bedömning<strong>en</strong> att det<br />
föreligger <strong>en</strong> pot<strong>en</strong>tiell allvarlig risk för människors hälsa. Liksom för veterinärmedicinska<br />
läkemedel inleds då ett samordningsförfarande. Det finns äv<strong>en</strong> <strong>en</strong> motsvarighet till<br />
<strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> i veterinärdirektivets art. 40 i humanläkemedelsdirektivets art. 36 (från och med<br />
d<strong>en</strong> 21 juli 2012 i art. 107i). Äv<strong>en</strong> för åtgärder <strong>en</strong>ligt d<strong>en</strong>na artikel ska orsak<strong>en</strong> vara skyddet<br />
för folkhälsan. Det finns <strong>en</strong> omfattande <strong>regler</strong>ing angå<strong>en</strong>de skyldighet<strong>en</strong> för d<strong>en</strong> som har fått<br />
ett humanläkemedel godkänt för försäljning att g<strong>en</strong>omföra säkerhetsuppföljning av<br />
läkemedlet efter godkännandet. Några <strong>regler</strong> angå<strong>en</strong>de miljöhänsyn återfinns inte i de<br />
bestämmelserna (direktivets avdelning IX).<br />
I båda direktiv<strong>en</strong> (art. 95a i direktiv 2001/82/EG och art. 127b i direktiv 2001/83/EG) anges<br />
att medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga system för insamlande av oanvända<br />
läkemedel eller läkemedel vilkas sista förbrukningsdag har gått ut.<br />
Regler avse<strong>en</strong>de barn, gravida och ammande<br />
För godkända humanläkemedel är det främst i <strong>regler</strong>na för produktinformation som barn<br />
omnämns särskilt. Det ska i sammanfattning<strong>en</strong> av produkt<strong>en</strong>s eg<strong>en</strong>skaper (art. 11), märkning<br />
(art 54) och bipacksedel (art. 59) anges särskilda anvisningar för barn när det är nödvändigt.<br />
Det ska bl.a. anges i märkning<strong>en</strong> att läkemedel ska förvaras utom räckhåll för barn. Vid<br />
marknadsföring får material som uteslutande eller i första hand riktar sig till barn inte ingå.<br />
För gravida och ammande ska det anges i sammanfattning<strong>en</strong> av produkt<strong>en</strong>s eg<strong>en</strong>skaper och<br />
bipacksedeln om några särskilda hänsyn ska tas. Vid framtagandet av dokum<strong>en</strong>tation som ska<br />
ges in i ansökan om godkännande av läkemedel ska pati<strong>en</strong>ter som löper förhöjd risk, t.ex.<br />
barn och gravida kvinnor, anges särskilt (bilaga I, del I, 5.2 samt 5.2.5.1).<br />
Det har länge varit ett problem inom <strong>EU</strong> att läkemedel inte utvecklats specifikt för barn. Barn<br />
har i stor utsträckning förskrivits läkemedel som tagits fram, utprövats och godkänts för att<br />
användas av vuxna, fast i mindre doser. G<strong>en</strong>om Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning<br />
(EG) nr 1901/2006 om läkemedel för pediatrisk användning 89 , d<strong>en</strong> s.k. barnförordning<strong>en</strong>, har<br />
förfarand<strong>en</strong> instiftats som ålägger d<strong>en</strong> som vill ha ett läkemedel godkänt att äv<strong>en</strong> utreda<br />
88 EMEA/CHMP/SWP/4447/00 corr 1<br />
89 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av d<strong>en</strong> 12 december 2006 om läkemedel för<br />
pediatrisk användning och om ändring av förordning (EEG) nr 1768/92, direktiv 2001/20/EG, direktiv<br />
2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004, <strong>EU</strong>T L 378, 27.12.2006, s. 1, Celex 32006R1901.<br />
103
läkemedlets användning på barn. Det har också införts möjligheter till belöningar och<br />
incitam<strong>en</strong>t till d<strong>en</strong> som vill vidareutveckla läkemedel som funnits länge på marknad<strong>en</strong> till<br />
barnpopulation<strong>en</strong>.<br />
Regler om utsläpp vid tillverkning och <strong>regler</strong> om vatt<strong>en</strong>kvalitet<br />
Enligt <strong>EU</strong>:s direktiv om industriutsläpp (2010/75/<strong>EU</strong>) ska anläggningar som framställer<br />
läkemedel och mellanprodukter till läkemedel tillståndsprövas. Prövning<strong>en</strong> ska avse<br />
miljöpåverkan från anläggning<strong>en</strong>, t.ex. utsläpp till vatt<strong>en</strong>. Enligt ramdirektivet för vatt<strong>en</strong><br />
(2000/60/EG) id<strong>en</strong>tifieras prioriterade ämn<strong>en</strong>. Dessa ämn<strong>en</strong> finns förtecknade i ett särskilt<br />
direktiv (2008/145/EG). Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att eliminera eller minska<br />
föror<strong>en</strong>ing i vatt<strong>en</strong>miljön av de prioriterade ämn<strong>en</strong>a. Vi återkommer till dessa <strong>regler</strong> i<br />
avsnittet om förslag nedan (avsnitt 6.3.4)<br />
6.3.2 Sv<strong>en</strong>sk lagstiftning<br />
De <strong>EU</strong>-rättsliga <strong>regler</strong> som har införlivats i sv<strong>en</strong>sk rätt g<strong>en</strong>om lag och förordning återfinns i<br />
första hand i läkemedelslag<strong>en</strong> (1992:859) och läkemedelsförordning<strong>en</strong> (2006:272).<br />
Bestämmelser om partihandel har införlivats i lag<strong>en</strong> (2009:366) om handel med läkemedel.<br />
Därutöver har Läkemedelsverket utfärdat föreskrifter där många av bestämmelserna<br />
införlivas.<br />
G<strong>en</strong>om förordning<strong>en</strong> (2009:1031) om produc<strong>en</strong>tansvar för läkemedel åläggs d<strong>en</strong> som har<br />
tillstånd att bedriva öpp<strong>en</strong>vårdsapotek att ta emot läkemedelsavfall från hushåll<strong>en</strong>. Farligt<br />
avfall och avfall från andra än hushåll, t.ex. näringsidkare, omfattas inte av skyldighet<strong>en</strong>.<br />
6.3.3 Brister och utvecklingsbehov<br />
I utredningar som gjorts om läkemedelsområdet har ett antal brister konstaterats när det<br />
gäller hantering<strong>en</strong> av miljöaspekter:<br />
• Bättre kunskap behövs om läkemedels påverkan på miljön.<br />
• Miljöriskbedömningarna vid godkännande av läkemedel behöver förbättras och<br />
utvecklas.<br />
• Läkemedel med äldre godkännand<strong>en</strong> behöver miljöriskbedömas.<br />
• Miljöaspekter måste beaktas i risk/nytta-bedömning<strong>en</strong> av läkemedel.<br />
• Utsläpp från läkemedelstillverkning måste hanteras och begränsas – i <strong>EU</strong> och<br />
internationellt.<br />
Läkemedels<strong>regler</strong> och mål<strong>en</strong> för miljö och hälsa<br />
Miljölagstiftning<strong>en</strong> utgår från målet om <strong>en</strong> hållbar utveckling, som innebär att nuvarande och<br />
kommande g<strong>en</strong>erationer tillförsäkras <strong>en</strong> hälsosam och god miljö. Det övergripande målet för<br />
miljöpolitik<strong>en</strong> är att till nästa g<strong>en</strong>eration lämna över ett samhälle där de stora miljöproblem<strong>en</strong><br />
i Sverige är lösta. Detta bör ske utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför<br />
Sveriges gränser. Samtidigt är God hälsa ett c<strong>en</strong>tralt delmål som ingår i d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska strategin<br />
för <strong>en</strong> hållbar utveckling 90 . Dessa målsättningar är alltså långsiktiga – goda förhålland<strong>en</strong> ska<br />
gälla för nuvarande och kommande g<strong>en</strong>erationer.<br />
90 Jfr regering<strong>en</strong>s skrivelse 2003/04:129 En sv<strong>en</strong>sk strategi för hållbar utveckling<br />
104
Läkemedelslagstiftning<strong>en</strong>s målsättning kan i huvudsak sägas vara mer kortsiktig, eftersom<br />
d<strong>en</strong> främst ser till d<strong>en</strong> <strong>en</strong>skilda individ<strong>en</strong>s perspektiv. Målet för läkemedelslagstiftning<strong>en</strong> är<br />
att alla läkemedel ska vara säkra och att de ska ha avsedda terapeutiska funktioner.<br />
Hantering<strong>en</strong> av läkemedel i vid m<strong>en</strong>ing kan dock ha konsekv<strong>en</strong>ser som inte <strong>regler</strong>as g<strong>en</strong>om<br />
godkännand<strong>en</strong> av <strong>en</strong>skilda läkemedel m<strong>en</strong> som ändå har stor betydelse ur ett<br />
folkhälsoperspektiv och för att säkerställa <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö. Ett exempel är risk<strong>en</strong> för utveckling<br />
av antibiotikaresist<strong>en</strong>ta bakterier som kan bli <strong>en</strong> följd dels av omfattande och delvis oförsiktig<br />
förskrivning, och dels av utsläpp av läkemedelsrester vid tillverkning och via avloppsvatt<strong>en</strong>.<br />
Läkemedels<strong>regler</strong>na är <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> harmoniserad <strong>EU</strong>-lagstiftning som i huvudsak utesluter<br />
tillämpning av andra kemikalie<strong>regler</strong> i <strong>EU</strong>, t.ex. Reach. Det blir då problematiskt att<br />
exempelvis miljöpåverkan som härrör från läkemedelsanvändning inte <strong>regler</strong>as g<strong>en</strong>om<br />
lagstiftning<strong>en</strong>. Ur ett försiktighetsperspektiv är det angeläget att lagstiftning<strong>en</strong> utvecklas och<br />
kompletteras. Sverige kan dock inte agera på eg<strong>en</strong> hand, dels då d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska<br />
läkemedelslagstiftning<strong>en</strong> vilar på harmoniserad <strong>EU</strong>-rätt, dels då tillverkning oftast sker i<br />
andra länder än där läkemedl<strong>en</strong> används.<br />
Tidigare utredningar<br />
Användning<strong>en</strong> och utsläpp<strong>en</strong> av kemiska ämn<strong>en</strong> bidrar till <strong>en</strong> ständigt växande lista över<br />
kemikalier som vi nu hittar i d<strong>en</strong> akvatiska miljön. Detta beror framför allt på att vissa<br />
kemikalier är svårnedbrytbara och att de har <strong>en</strong> stor pot<strong>en</strong>tial att bioackumuleras i levande<br />
organismers vävnader, vilket resulterar i långsiktiga exponeringar för låga konc<strong>en</strong>trationer<br />
som ger effekter som ibland är svåra att förutse.<br />
Aktiva läkemedelssubstanser är <strong>en</strong> grupp ämn<strong>en</strong> som måste tillföras listan av pot<strong>en</strong>tiellt<br />
farliga kemikalier när de hamnar i vatt<strong>en</strong>miljön. Förekomst<strong>en</strong> av läkemedel i vatt<strong>en</strong>miljöer<br />
kan i sig vara <strong>en</strong> anledning till oro, m<strong>en</strong> man måste se längre när man bedömer de pot<strong>en</strong>tiella<br />
riskerna med läkemedelssubstanser. De är ju de facto designade för att inverka på biologiska<br />
mekanismer, och dessutom ofta för att vara motståndskraftiga mot nedbrytning för att klara<br />
passag<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om magtarmkanal<strong>en</strong>, vilket gör att riskerna för påverkan på akvatiska<br />
organismer inte kan avfärdas.<br />
Det är t.ex. redan känt att syntetiskt östrog<strong>en</strong> från prev<strong>en</strong>tivmedel kan orsaka <strong>en</strong> feminisering<br />
av hanfiskar som lever i vatt<strong>en</strong> som är föror<strong>en</strong>ade med utsläpp från kommunala r<strong>en</strong>ingsverk.<br />
Kunskaperna om vilka allvarliga effekter andra läkemedel kan ha på vatt<strong>en</strong>levande<br />
organismer är i dag väldigt begränsad.<br />
Mot d<strong>en</strong> bakgrund<strong>en</strong> har frågan om förbättrade <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> på läkemedelsområdet utretts av<br />
bl.a. Läkemedelsverket i ett antal utredningar sedan år 2004 91 . Frågan om miljöpåverkan från<br />
läkemedel är alltså inte ny. Vi ger i det följande <strong>en</strong> allmän bakgrundsbeskrivning och tar upp<br />
de förslag till ändrade <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> och andra internationella <strong>regler</strong> som redovisats i dessa<br />
utredningar och som närmast relaterar till miljömålet <strong>en</strong> Giftfri miljö.<br />
91 Se bl.a. följande rapporter:<br />
- Miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter, Läkemedelsverket 2004.<br />
- Avloppsr<strong>en</strong>ingsverk<strong>en</strong>s förmåga att ta hand om läkemedelsrester och andra farliga ämn<strong>en</strong>,<br />
Naturvårdsverket rapport 5794, 2008.<br />
- Redovisning av regeringsuppdrag gällande möjlighet<strong>en</strong> att skärpa miljökrav vid tillverkning av<br />
läkemedel och aktiv substans, Läkemedelsverket 2009.<br />
- Underlag för att möjliggöra initiering<strong>en</strong> av <strong>en</strong> revidering av <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> om god tillverkningssed,<br />
GMP, med syfte att lagstiftning<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> ska omfatta miljöhänsyn, Läkemedelsverket 2011.<br />
105
Miljöaspekter på tillverkning av läkemedel<br />
Läkemedelsproduktion<strong>en</strong> har under det s<strong>en</strong>aste dec<strong>en</strong>niet i ökande grad flyttats utanför<br />
Sveriges och Europas gränser. Idag sker stora delar av produktion<strong>en</strong> i Kina, Indi<strong>en</strong> etc.<br />
Miljöproblem<strong>en</strong> vid läkemedelstillverkning har kommit i fokus sedan man konstaterat<br />
allvarliga effekter på miljön från läkemedelsproduktion i dessa länder.<br />
Joakim Larssons forskargrupp vid Göteborgs Universitet publicerade 2007 <strong>en</strong> studie av<br />
läkemedelshalter i r<strong>en</strong>at avloppsvatt<strong>en</strong> från ett r<strong>en</strong>ingsverk i Patancheru utanför Hyderabad i<br />
Indi<strong>en</strong>. Läkemedelssubstanser som produceras i området går i huvudsak på export till<br />
exempelvis Europa och USA. R<strong>en</strong>ingsverket (PETL: Patancheru Enviro Tech Limited) som<br />
studerades tar emot processvatt<strong>en</strong> från ca 90 närbelägna läkemedelsproduc<strong>en</strong>ter. Halterna av<br />
<strong>en</strong> lång rad läkemedel i det r<strong>en</strong>ade vattnet var mycket högre än vad som rapporterats i sv<strong>en</strong>skt<br />
kommunalt avloppsvatt<strong>en</strong> någonstans tidigare. Det läkemedel som återfanns i högst<br />
konc<strong>en</strong>tration, ciprofloxacin, ett svårnedbrytbart bredspektrumantibiotikum, uppmättes i<br />
halter om ca 30 mg/L. Det är uppemot 1 miljon gånger högre halter än vad man finner i r<strong>en</strong>at<br />
vatt<strong>en</strong> från t.ex. sv<strong>en</strong>ska r<strong>en</strong>ingsverk och nivån är t o m högre än vad <strong>en</strong> pati<strong>en</strong>t som<br />
behandlats med läkemedlet har i blodet. Mängd<strong>en</strong> ciprofloxacin som beräknades släppas ut<br />
från r<strong>en</strong>ingsverket under ett dygn var 45 kg, vilket kan jämföras med hela Sveriges<br />
dygnskonsumtion om i g<strong>en</strong>omsnitt 9 kg för samma läkemedel92 .<br />
En uppföljande studie med prover tagna ca 1,5 år s<strong>en</strong>are visade åter att flera läkemedel fanns i<br />
mycket höga nivåer i det r<strong>en</strong>ade avloppsvattnet. Mycket höga halter av läkemedel påvisades<br />
nedströms r<strong>en</strong>ingsverket, m<strong>en</strong> också i två närbelägna, mindre sjöar som inte ligger nedströms<br />
r<strong>en</strong>ingsverket. Således finns det ytterligare källor för mycket höga nivåer av läkemedel i<br />
området. En möjlig källa är någon/några av de mer än 40 illegala dumpningsplatser för<br />
industriellt avfall som lokala myndigheter tidigare rapporterat om.<br />
Studierna visade äv<strong>en</strong> att brunnsvattnet var kontaminerat med flera olika läkemedel.<br />
Läkemedl<strong>en</strong> har således spridits till grundvattnet i region<strong>en</strong>. Konc<strong>en</strong>trationerna av 10<br />
läkemedel i brunnsvattnet var dock inte så höga att man kan förvänta sig direkta effekter på<br />
människor som dricker vattnet, m<strong>en</strong> risker för resist<strong>en</strong>sutveckling påtalades.<br />
Produktionskedjan för läkemedel är ofta lång och omfattar <strong>en</strong> rad steg där flera företag och<br />
länder ofta är involverade. Kedjan inbegriper alltifrån framtagning av råvaror som kan vara t<br />
ex oljeprodukter, mineraler och olika naturprodukter, vidare framställning av intermediärer,<br />
syntes av aktiv läkemedelssubstans till formulering och tillverkning av<br />
läkemedelsberedningar, paketering och distribution. Från steget för tillverkning av substans<br />
och s<strong>en</strong>are i kedjan, finns det <strong>en</strong> risk att specifikt verkande läkemedelssubstanser kan nå<br />
miljön.<br />
Sammanfattningsvis visar detta att läkemedel inte bara sprids via användning utan äv<strong>en</strong> vid<br />
produktion på ett sätt som påtagligt skadar miljön lokalt och bidrar till det globala problemet<br />
med antibiotikaresist<strong>en</strong>s<br />
När det gäller utsläpp av antibiotika finns det förutom de direkta effekterna på t.ex. lokala<br />
mikrobiella samhäll<strong>en</strong> också <strong>en</strong> indirekt risk för oss människor. Det är risk<strong>en</strong> att utsläpp<strong>en</strong>,<br />
där <strong>en</strong> mer utvecklad r<strong>en</strong>ing saknas, driver på utveckling och spridning av resist<strong>en</strong>ta bakterier.<br />
Detta är ett uppmärksammat problem både i Sverige och i andra länder eftersom de flesta<br />
92 Larsson DGJ, de Pedro C and Paxeus N. Efflu<strong>en</strong>t from drug manufactures contains extremely high levels of<br />
pharmaceuticals. J. Hazard. Mater. 2007;148:751-755.<br />
106
<strong>en</strong>ingsverk i dag inte är anpassade för att ta hand om antibiotikarester. Ett exempel är<br />
r<strong>en</strong>ingsverk som tillämpar ”aktiv slamr<strong>en</strong>ing”, <strong>en</strong> vanlig teknologi vid många r<strong>en</strong>ingsverk där<br />
bakterier från slutet av process<strong>en</strong> återförs till ett tidigare r<strong>en</strong>ingssteg. Ett syfte med aktiv<br />
slamr<strong>en</strong>ing är att gynna just de bakterier som kan leva på d<strong>en</strong> näring som inkommande vatt<strong>en</strong><br />
innehåller, vilket därmed effektiviserar r<strong>en</strong>ing<strong>en</strong>. Om inkommande vatt<strong>en</strong> innehåller mycket<br />
höga mängder av olika antibiotika, så innebär aktiv slamr<strong>en</strong>ing emellertid <strong>en</strong> utpräglad<br />
selektion för högresist<strong>en</strong>ta bakteriestammar.<br />
Antibiotikaresist<strong>en</strong>s och hormonstörande ämn<strong>en</strong><br />
Många antibiotika bryts långsamt ned i natur<strong>en</strong> och behåller därmed sin aktiva form under<br />
lång tid. Resist<strong>en</strong>ta, patog<strong>en</strong>a bakterier t<strong>en</strong>derar att breda ut sig över jord<strong>en</strong>, äv<strong>en</strong> om man<br />
med olika åtgärder ibland kan fördröja spridning<strong>en</strong>. De pot<strong>en</strong>tiella konsekv<strong>en</strong>serna av<br />
antibiotikautsläpp saknar således geografiska gränser. Att d<strong>en</strong> snabba resist<strong>en</strong>sutveckling<strong>en</strong><br />
globalt är ett resultat av d<strong>en</strong> omfattande och ofta felaktiga användning<strong>en</strong> av antibiotika står<br />
klart. De s<strong>en</strong>aste år<strong>en</strong> har äv<strong>en</strong> antibiotikarester i miljön uppmärksammats allt mer som <strong>en</strong><br />
möjlig riskfaktor för resist<strong>en</strong>sutveckling vid sidan av användning<strong>en</strong> hos djur och människor.<br />
Att bakterier utvecklar resist<strong>en</strong>s mot antibiotika är ett av de största folkhälsoproblem<strong>en</strong> i vår<br />
tid. Brist<strong>en</strong> på effektiva antibiotika försvårar och förs<strong>en</strong>ar behandling<strong>en</strong> av vanligt<br />
förekommande infektioner både i öpp<strong>en</strong>vård och på sjukhus och är ett växande hot mot<br />
folkhälsan. Förlängda vårdtider och ökade vårdkostnader medför stor belastning på<br />
sjukvård<strong>en</strong>s redan ansträngda ekonomi. <strong>EU</strong> och WHO rankar d<strong>en</strong> snabba utveckling<strong>en</strong> av<br />
antibiotikaresist<strong>en</strong>s som ett av de tre största hot<strong>en</strong> mot människors hälsa. Deras arbete<br />
fokuserar på lämplig terapeutisk användning av antimikrobiella läkemedel inom human- och<br />
veterinärmedicin, förebyggande av både sjukvårds- och samhällsförvärvade infektioner med<br />
resist<strong>en</strong>ta bakterier, samt på strategier för att förbättra utveckling<strong>en</strong> av nya antibiotika.<br />
Vid tillverkning och/eller användning av vissa läkemedel kan oacceptabla miljöeffekter<br />
uppstå vilka utgör ett hot mot folkhälsan och d<strong>en</strong> biologiska mångfald<strong>en</strong> när ämn<strong>en</strong>a når<br />
vatt<strong>en</strong>miljön. Förutom läkemedel innehållande antibiotika har problem uppmärksammats för<br />
bl.a. ett antal hormonellt verkande läkemedel.<br />
Ämn<strong>en</strong> som påverkar de hormonella system<strong>en</strong> har uppmärksammats under s<strong>en</strong>are år då de<br />
kan orsaka allvarlig skada på organismer, populationer eller ekosystem. Hormonstörande<br />
ämn<strong>en</strong> diskuteras bl.a. i samband med hälsofrågor som vissa cancerformer, tidigarelagd<br />
pubertetsutveckling hos barn, ökad frekv<strong>en</strong>s av missbildade könsorgan, försämrad<br />
spermieproduktion och spermiekvalitet hos män samt övervikt, diabetes och<br />
bete<strong>en</strong>destörningar. Hormonstörande ämn<strong>en</strong> lyfts särskilt fram i d<strong>en</strong> ”Handlingsplan för<br />
<strong>giftfri</strong> vardag” som regering<strong>en</strong> i december 2010 gav Kemikalieinspektion<strong>en</strong> i uppdrag att ta<br />
fram och som ska gälla tidsperiod<strong>en</strong> 2011-2014. På <strong>EU</strong>-nivå arbetar man för att åtgärda<br />
riskerna med dessa ämn<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om flera olika lagstiftningar bl.a. g<strong>en</strong>om <strong>EU</strong>:s<br />
kemikalielagstiftning Reach och bekämpningsmedelslagstiftning<strong>en</strong> (se vidare kap. 9.x).<br />
Internationellt pågår arbete inom UNEP/WHO där <strong>en</strong> uppdatering initierats av ”the Global<br />
assessm<strong>en</strong>t of the State-of-the-Sci<strong>en</strong>ce of Endocrine disruptors (1992)”.<br />
Missbildningar och nedsatt reproduktionsförmåga orsakade av exponering för<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong> i läkemedel har rapporterats för flera olika djurgrupper. Progestiner,<br />
hormonberedningar som används i prev<strong>en</strong>tivmedel, vid cancerbehandling och<br />
m<strong>en</strong>opausbehandling, är exempel på hormonellt verkande läkemedel som når miljön via våra<br />
avloppssystem. Nylig<strong>en</strong> har forskare visat att progestinet levonorgestrel, aktiv substans i bl.a.<br />
akut p-piller, kan orsaka sterilitet hos grodor vid nivåer som ligger i närhet<strong>en</strong> av de nivåer<br />
107
som återfinns i vår miljö. Detta visar på att läkemedel kan leda till perman<strong>en</strong>ta skador på<br />
vatt<strong>en</strong>levande djur 93 .<br />
Behovet av kunskap<br />
För att få utökad kunskap på området bedrivs forskning både inom läkemedelsindustrin m<strong>en</strong><br />
äv<strong>en</strong> inom andra organisationer som t.ex. miljöforskningsstiftels<strong>en</strong> Mistras program för<br />
läkemedel, MistraPharma. Målet för MistraPharma är att id<strong>en</strong>tifiera läkemedel som utgör <strong>en</strong><br />
betydande risk för vatt<strong>en</strong>levande organismer, att föreslå rekomm<strong>en</strong>dationer för <strong>en</strong> förbättrad<br />
avloppsr<strong>en</strong>ingsteknik, att föreslå strategier för tidig id<strong>en</strong>tifiering av läkemedel som kan utgöra<br />
ett hot mot vatt<strong>en</strong>levande arter och att stärka nätverket mellan forskare och intress<strong>en</strong>ter inom<br />
området 94 .<br />
Läkemedelsverket pekade i sin utredning från år 2004 (se fotnot 91) på att åtgärder för att<br />
minska läkemedels pot<strong>en</strong>tiella påverkan på miljön måste grundas på <strong>en</strong> kunskap om akuta,<br />
m<strong>en</strong> framför allt långsiktiga effekter, vilk<strong>en</strong> i dagsläget i många fall är mycket<br />
ofullständig. Det finns ett tydligt behov av kunskapsuppbyggnad att bl.a. öka kunskap<strong>en</strong> om<br />
läkemedelsubstansers, metaboliters och hjälpämn<strong>en</strong>s ekotoxiska effekter, omvandling,<br />
fördelning och persist<strong>en</strong>ts i miljön.<br />
Behovet av forskning i syfte att få mer kunskap om miljöriskerna är äv<strong>en</strong> något som<br />
MistraPharmas forskare pekar på. En annan viktig frågeställning gäller hur<br />
miljöriskbedömningar av läkemedel utförs. Nu gällande <strong>EU</strong>-lagstiftning kräver <strong>en</strong>dast<br />
miljöriskbedömningar för nyregistrerade läkemedel. Dessa miljöriskbedömningar baseras på<br />
standardtester och teststrategier som tagits fram för att testa industrikemikalier. Läkemedels<br />
speciella eg<strong>en</strong>skap att kunna interagera med organismer redan i låga konc<strong>en</strong>trationer och via<br />
specifika verkningsmekanismer gör att standardtester inte alltid är de mest känsliga och<br />
lämpliga för miljöriskbedömningar. Forskarna m<strong>en</strong>ar att det idag finns behov av att öka de<br />
regulatoriska testkrav<strong>en</strong>. Att införa krav på tester för nedbrytbarhet och biokonc<strong>en</strong>tration<br />
skulle ge ett betydligt bättre underlag för miljöriskbedömning jämfört med idag (Fick et al<br />
2010, Roos et al manuskript). Dessa data ger <strong>en</strong> grund för att uppskatta vilk<strong>en</strong> exponering<br />
som kan förväntas i vatt<strong>en</strong>levande djur och därmed <strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skapligt baserad, första<br />
riskuppskattning. För läkemedel som inte lätt bryts ned eller som biokonc<strong>en</strong>trerar bör det ges<br />
möjlighet för de behöriga läkemedelsmyndigheterna att begära ytterligare information. Det<br />
bör noteras att d<strong>en</strong> nya <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> för industrikemikalier, Reach, inkluderar tester för<br />
nedbrytbarhet och biokonc<strong>en</strong>tration som ett baskrav från lägsta produktionsvolym.<br />
MistraPharmas forskare har också föreslagit att de regulatoriska testkrav<strong>en</strong> bör omfatta såväl<br />
nya som ”gamla” läkemedel, dvs. läkemedel som godkändes innan krav på <strong>en</strong> obligatorisk<br />
miljöriskbedömning infördes 2005. Det finns i dagsläget inga skäl att tro att de ”gamla”<br />
läkemedl<strong>en</strong>, som grupp betraktat, skulle vara mindre problematiska i miljön än de nya.<br />
Uppdelning<strong>en</strong> kan ses som pragmatisk och äv<strong>en</strong> här finns <strong>en</strong> parallell till Reach; när Reach<br />
infördes innebar det att ”nya” och ”gamla” industrikemikalier sammanfördes i ett <strong>en</strong>da<br />
regelverk med samma testkrav.<br />
Dessutom visar MistraPharmas forskning att det finns skäl att riskbedöma läkemedel med<br />
samma verkningsmekanism samlat. Väletablerade metoder finns för riskbedömning av sådana<br />
blandningar, dessa är dock ännu inte implem<strong>en</strong>terade i lagstiftningar eller riktlinjer. I d<strong>en</strong>na<br />
fråga ligger forskningsfront<strong>en</strong> långt före d<strong>en</strong> regulatoriska process<strong>en</strong>. Läkemedel är <strong>en</strong><br />
93 Grabic, Brant I and Berg C (2011). Early life progestin exposure caused oocytedevelopm<strong>en</strong>t,<br />
oviductalag<strong>en</strong>esis and sterility in adult X<strong>en</strong>opus tropicalis frog. Aquatic Toxicology. 2011 02.003<br />
94 Jfr www.mistrapharma.org.<br />
108
lämplig grupp att börja riskbedöma <strong>en</strong>ligt d<strong>en</strong>na princip eftersom deras verkningsmekanismer<br />
i många fall är kända till skillnad från hur fallet är med industrikemikalier.<br />
I de utredningar som har gjorts av Läkemedelsverket har konstaterats att det är <strong>en</strong> stor brist att<br />
kunskap<strong>en</strong> om många läkemedelsubstansers, metaboliters och hjälpämn<strong>en</strong>s ekotoxiska<br />
effekter, omvandling, fördelning och persist<strong>en</strong>s i miljön är för låg.<br />
Miljöhänsyn vid godkännande av läkemedel för försäljning<br />
D<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omgång som vi har gjort av <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> till skydd för hälsa och miljö visar att<br />
lagstiftning<strong>en</strong> är ganska heltäckande. De flesta aspekter på riskhantering<strong>en</strong> av olika typer av<br />
kemikalier finns behandlade i <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> på ett eller annat sätt, äv<strong>en</strong> om d<strong>en</strong> praktiska<br />
tillämpning<strong>en</strong> skulle kunna förbättras. För kemikalier som tillståndsprövas behandlas oftast<br />
både hälso- och miljöaspekter i prövning<strong>en</strong> (t.ex. bekämpningsmedel). Om miljöeffekterna<br />
inte behandlas av <strong>en</strong> särskild rättsakt kan de hanteras av annan allmän lagstiftning som<br />
behandlar kemikalierisker, i första hand Reach. Reglerna om godkännande av läkemedel<br />
avviker från detta mönster. Bestämmelserna i Reach gäller till största del<strong>en</strong> inte. Visserlig<strong>en</strong><br />
gäller <strong>en</strong>ligt läkemedelslagstiftning<strong>en</strong> att <strong>en</strong> miljöriskbedömning ska lämnas in vid ansökan<br />
om godkännande av ett läkemedel, m<strong>en</strong> det finns inga <strong>regler</strong> som säger att ev<strong>en</strong>tuella<br />
miljöproblem som id<strong>en</strong>tifieras ska kunna påverka godkännandeprocess<strong>en</strong> för<br />
humanläkemedel. Miljörisker kan inte vägas in vid nytta/risk-bedömning<strong>en</strong> vid prövning<strong>en</strong><br />
och <strong>en</strong> ansökan om godkännande kan därför aldrig avslås med hänvisning till miljöskador<br />
som kan uppstå vid användning<strong>en</strong>. Vid nytta/risk-värdering<strong>en</strong> av ett veterinärmedicinskt<br />
läkemedel ska däremot äv<strong>en</strong> varje risk för oönskade miljöeffekter vid användning<strong>en</strong> av<br />
läkemedlet beaktas när man tar ställning till om läkemedlet ska godkännas (dock inte<br />
miljöeffekter hänförliga till tillverkning<strong>en</strong>).<br />
Begränsnings<strong>regler</strong>na i Reach skulle teoretiskt kunna användas för att begränsa användning<strong>en</strong><br />
av verksamma läkemedelssubstanser. När det gäller utsläpp vid tillverkning<strong>en</strong> kan direktivet<br />
om industriutsläpp bli aktuellt. Åtgärder via ramdirektivet för vatt<strong>en</strong> kan avse prioriterade<br />
ämn<strong>en</strong>, där det inte är uteslutet att läkemedelssubstanser ingår. I praktik<strong>en</strong> är det dock svårt<br />
att tänka sig att ämn<strong>en</strong> som är verksamma i läkemedel skulle kunna omprövas av <strong>en</strong> annan<br />
lagstiftning bero<strong>en</strong>de på miljöeffekter. En prövning av miljöaspekter bör göras i första hand<br />
g<strong>en</strong>om läkemedels<strong>regler</strong>na.<br />
Läkemedelsverket har mot d<strong>en</strong>na bakgrund gjort bedömning<strong>en</strong> att det är <strong>en</strong> brist att det inte<br />
går att avslå <strong>en</strong> ansökan om godkännande för försäljning av ett humanläkemedel om<br />
läkemedlet bedöms medföra för stora risker för miljön i förhållande till d<strong>en</strong> nytta<br />
användning<strong>en</strong> av läkemedlet kommer att medföra.<br />
Av de utredningar som Läkemedelsverket gjort framgår också att det finns ett behov av flera<br />
och förbättrade miljöriskbedömningar. Bl.a. har äldre läkemedel inte g<strong>en</strong>omgått någon<br />
regelmässig miljöriskbedömning vid godkännandet. Myndigheterna har dock inte någon<br />
rättslig möjlighet att kräva uppdateringar av miljöriskbedömningar eller att kräva att<br />
miljöriskbedömningar görs för äldre substanser.<br />
Vilka är utvecklingsbehov<strong>en</strong>?<br />
Mot bakgrund av d<strong>en</strong> problematik som har beskrivits ovan och som beskrivs mer utförligt i<br />
Läkemedelsverkets rapporter kan man konstatera att <strong>EU</strong>:s läkemedelslagstiftning behöver<br />
utvecklas och förbättras. Sammanfattningsvis gäller att:<br />
- Bättre kunskap behövs om läkemedels påverkan på miljön.<br />
109
- Miljöriskbedömningarna vid godkännande av läkemedel behöver förbättras och<br />
utvecklas.<br />
- Läkemedel med äldre godkännand<strong>en</strong> behöver miljöriskbedömas.<br />
- Miljöaspekter måste beaktas i risk/nytta-bedömning<strong>en</strong> av humanläkemedel.<br />
- Utsläpp från läkemedelstillverkning måste hanteras och begränsas – i <strong>EU</strong> och<br />
internationellt.<br />
En del tänkbara åtgärder för att hantera dessa problem finns i följande avsnitt.<br />
6.3.4 Förslag till åtgärder<br />
• Vi föreslår att tillämpningsområdet för läkemedelsdirektiv<strong>en</strong> utvidgas till att omfatta<br />
miljöeffekter och att läkemedelsmyndigheterna ska beakta miljöeffekter i d<strong>en</strong> risk/nyttabedömning<br />
som görs när ett läkemedel prövas.<br />
• Vi föreslår att <strong>en</strong> miljöprövning görs äv<strong>en</strong> av läkemedel godkända före år 2005.<br />
• Vi föreslår i <strong>en</strong>lighet med tidigare förslag från Läkemedelsverket att <strong>regler</strong> införs inom<br />
<strong>EU</strong> som anger högsta tillåtna nivåer för utsläpp av miljöskadliga läkemedelssubstanser<br />
vid tillverkning av läkemedel. G<strong>en</strong>om att anknyta dessa <strong>regler</strong> till befintliga <strong>regler</strong> om<br />
god tillverkningssed (GMP), kan de <strong>en</strong>ligt Läkemedelsverkets bedömning få ett<br />
g<strong>en</strong>omslag äv<strong>en</strong> i länder utanför <strong>EU</strong>.<br />
Allmänt<br />
Läkemedelsdirektiv<strong>en</strong>, 2001/82/EG och 2001/83/EG, är direktiv vars främsta syfte är att<br />
värna om folkhälsan samt att göra det utan att hindra utveckling<strong>en</strong> av läkemedel eller handeln<br />
med läkemedel inom gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>, se ingresspunkterna 2 och 3 i båda direktiv<strong>en</strong>. Att delvis<br />
ändra målformulering<strong>en</strong> för ett rättsområde, så att äv<strong>en</strong> miljöhänsyn blir ett uttalat grundsyfte,<br />
tar lång tid och kan möta motstånd. D<strong>en</strong>na process har dock påbörjats i och med att kravet på<br />
<strong>en</strong> miljöriskbedömning nu faktiskt finns i <strong>regler</strong>na (och dessutom kan få betydelse när det<br />
gäller veterinärmedicinska medel). Det finns dock goda skäl för att utveckla <strong>regler</strong>na för att<br />
bättre hantera miljöaspekter, som redovisats ovan. Man kan i sammanhanget understryka att<br />
hållbar utveckling är <strong>en</strong> av grundpelarna för <strong>EU</strong>:s verksamhet och att <strong>en</strong> hög nivå för<br />
miljöskydd också är <strong>en</strong> viktig målsättning i fördraget.<br />
Vi föreslår i det följande att <strong>regler</strong>na om god tillverkningssed (GMP) ska kompletteras med<br />
vissa krav angå<strong>en</strong>de miljöknotroll. Direktiv<strong>en</strong> om GMP är kommissionsdirektiv. Det innebär<br />
att kommission<strong>en</strong> har antagit akter med stöd av bemyndigand<strong>en</strong> i läkemedelsdirektiv<strong>en</strong>.<br />
Enligt fördraget om Europeiska union<strong>en</strong>s funktionssätt (F<strong>EU</strong>F) får kommission<strong>en</strong> anta akter<br />
med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa<br />
icke väs<strong>en</strong>tliga delar av lagstiftningsakt<strong>en</strong>, se art. 290 i fördraget. Det som föreslås nu, tillägg<br />
av ett nytt kontrollområde – med såväl folkhälso- som miljöskyddssyfte – vid<br />
läkemedelstillverkning, är att utsträcka ett sådant bemyndigande för långt. För att uppnå syftet<br />
med förslaget om miljökontroll måste därför ändringar i direktiv<strong>en</strong> 2001/82/EG och<br />
2001/83/EG föreslås.<br />
Enligt fördraget 95 kan <strong>en</strong> medlemsstat informera kommission<strong>en</strong> om ett särskilt problem som<br />
rör folkhälsan uppmärksammas på ett harmoniserat område. Kommission<strong>en</strong> ska omedelbart<br />
95 Artikel 114.8 i Fördraget om Europeiska Union<strong>en</strong>s funktionssätt.<br />
110
undersöka om d<strong>en</strong> ska föreslå rådet lämpliga åtgärder. Som anförts tidigare är t.ex. risk<strong>en</strong> för<br />
att antibiotikaresist<strong>en</strong>s, som kan uppstå som <strong>en</strong> följd av bl.a. utsläpp i samband med<br />
tillverkning, ett sådant hot mot folkhälsan. Äv<strong>en</strong> bristande kunskap om miljöpåverkan vid<br />
användning av läkemedel och bristande hänsyn till d<strong>en</strong> yttre miljön vid prövning<strong>en</strong> av om ett<br />
läkemedel ska godkännas för försäljning, utgör problem som rör folkhälsan. Att åstadkomma<br />
<strong>en</strong> ändrad inställning när det gäller läkemedel och miljö kräver givetvis ett strategiskt politiskt<br />
arbete, där olika möjligheter måste utnyttjas för att nå resultat. Vi återkommer i kaptitel 10 till<br />
frågan om sådana åtgärder.<br />
<strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> tillämpliga på tillverkning av läkemedel<br />
Vi har ovan konstaterat att tillverkning av läkemedel medför miljöproblem, särskilt i ett<br />
globalt perspektiv. Om man först ser på tillverkning<strong>en</strong> av läkemedel på <strong>EU</strong>-nivå, finns det två<br />
rättsakter som kan vara aktuella för att hantera problem<strong>en</strong>, direktivet om industriutsläpp och<br />
ramdirektivet för vatt<strong>en</strong> med förteckning<strong>en</strong> över prioriterade ämn<strong>en</strong> (se avsnitt 6.3.1) 96 .<br />
Direktivet om industriutsläpp kräver att tillverkning av läkemedel och mellanprodukter ska<br />
tillståndsprövas av medlemsstaterna. I samband med tillståndsprövning<strong>en</strong> kan man besluta om<br />
villkor som begränsar utsläpp<strong>en</strong> av läkemedelssubstanser. Enligt direktivet kan man fastställa<br />
standarder för bästa möjliga teknik för olika tillverkningsprocesser (BREF-dokum<strong>en</strong>t), som<br />
på sikt kommer att fungera som <strong>en</strong> kravnivå som ska var uppfylld vid tillståndsprövningar.<br />
Någon sådan standard har inte tagits fram för läkemedelstillverkning. Man kan diskutera om<br />
standarder <strong>en</strong>ligt direktivet om industriutsläpp är det bästa sättet att hantera utsläppsproblem<br />
från läkemedelsindustrin. Under alla omständigheter skulle det ta lång tid att utveckla ett<br />
heltäckande BREF-dokum<strong>en</strong>t för d<strong>en</strong>na industri, och ännu längre tid att g<strong>en</strong>omföra krav<strong>en</strong> i<br />
praktik<strong>en</strong>.<br />
Ramdirektivet för vatt<strong>en</strong> innehåller <strong>en</strong> lista med prioriterade ämn<strong>en</strong>. För vissa prioriterade<br />
farliga ämn<strong>en</strong> är målsättning<strong>en</strong> att utsläpp<strong>en</strong> ska upphöra. För övriga prioriterade ämn<strong>en</strong> ska<br />
utsläpp<strong>en</strong> stegvis minskas. Kommission<strong>en</strong> ska föreslå kontrollåtgärder för de prioriterade<br />
ämn<strong>en</strong>a. För vissa av de tidigt id<strong>en</strong>tifierade ämn<strong>en</strong>a finns också äldre särskilda direktiv med<br />
detaljerade utfasningskrav (bilaga IX i ramdirektivet). För d<strong>en</strong> s<strong>en</strong>are tillämpning<strong>en</strong> av<br />
vatt<strong>en</strong><strong>regler</strong>na har man inte beslutat om sådana särskilda direktiv. I stället hänvisar man till<br />
nya regelsystem som har tillkommit inom <strong>EU</strong> (t.ex. Reach och bekämpningsmedels<strong>regler</strong>)<br />
och till att medlemsstaterna kan införa kontrollåtgärder i sina åtgärdsplaner för<br />
avrinningsområd<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt vatt<strong>en</strong>direktivet 97 . Att ett ämne id<strong>en</strong>tifieras som prioriterat innebär<br />
bl.a. att medlemsstaterna måste övervaka om ämnet förekommer i vatt<strong>en</strong>miljön.<br />
De prioriterade ämn<strong>en</strong>a har tidigare inte omfattat några ämn<strong>en</strong> som särskilt används i<br />
läkemedel. Kommission<strong>en</strong> har dock nylig<strong>en</strong> föreslagit 98 att tre läkemedelssubstanser ska ingå<br />
bland de prioriterade ämn<strong>en</strong>a (17alfa-etinylestradiol, 17beta-estradiol och diklof<strong>en</strong>ak). De två<br />
förra är östrog<strong>en</strong>er. Samtidigt påpekar man att ett beslut att ta upp ämn<strong>en</strong>a på listan över<br />
prioriterade ämn<strong>en</strong> inte ska påverka läkemedelslagstiftning<strong>en</strong>, dvs. godkännandeprövning<strong>en</strong><br />
av läkemedel. Något beslut har ännu inte fattats om detta förslag. Om substanserna beslutas<br />
ingå bland de prioriterade ämn<strong>en</strong>a kan man dock fråga sig vilka kontrollåtgärder på <strong>EU</strong>-nivå<br />
som kan vara aktuella att tillämpa. Vi är som nämnts ovan tveksamma till att Reach i<br />
praktik<strong>en</strong> kan tillämpas för läkemedelssubstanser (östrog<strong>en</strong> kan dock också tillföras miljön på<br />
96 Ett tredje regelsystem som kan aktualiseras är <strong>regler</strong> med krav på r<strong>en</strong>ing av avloppsvatt<strong>en</strong>. Vi har dock i detta<br />
sammanhang begränsat oss till <strong>regler</strong> som kan åtgärda källor till miljöföror<strong>en</strong>ing. Man kan också nämna <strong>regler</strong><br />
om dricksvatt<strong>en</strong>kvalitet och om avloppsslam.<br />
97 Se direktiv 2008/105/EG, ingress<strong>en</strong> punkt 7 och 8.<br />
98 KOM(2011) 876 slutlig.<br />
111
naturlig väg). Under alla omständigheter är det viktigt att följa förhandlingarna om<br />
kommission<strong>en</strong>s förslag och överväga konsekv<strong>en</strong>serna av att inkludera ämn<strong>en</strong>a.<br />
Läkemedelsverket har i sin rapport från 2011 dragit slutsats<strong>en</strong> att <strong>en</strong> koppling mellan<br />
vatt<strong>en</strong>direktivets <strong>regler</strong> och <strong>regler</strong>na i läkemedelslagstiftning<strong>en</strong> om god tillverkningssed<br />
(GMP) inte är ett lämpliga för att uppnå d<strong>en</strong> <strong>regler</strong>ing via standarder för god tillverkningssed<br />
som man vill uppnå.<br />
Miljökrav i standarder för god tillverkningssed (GMP)<br />
I läkemedelsdirektiv<strong>en</strong> finns utförliga bestämmelser om vad som krävs för att få tillstånd att<br />
tillverka läkemedel. Ett av krav<strong>en</strong> är att tillverkare ska följa god tillverkningssed, GMP, vid<br />
tillverkning av såväl aktiva substanser som delar av eller helt färdiga läkemedel.<br />
Kommission<strong>en</strong> har fått delegation att anta direktiv där det närmare ska anges vad god<br />
tillverkningssed innebär. Kommission<strong>en</strong> har också antagit två sådana direktiv; ett för<br />
humanläkemedel och ett för veterinära läkemedel 99 . För god tillverkningssed vid tillverkning<br />
av aktiva substanser som används som utgångsmaterial har kommission<strong>en</strong> antagit riktlinjer i<br />
<strong>en</strong>lighet med bemyndigand<strong>en</strong> i läkemedelsdirektiv<strong>en</strong> 100 .<br />
För att komma tillrätta med d<strong>en</strong> bristande kontroll<strong>en</strong> av utsläpp i d<strong>en</strong> yttre miljön av<br />
läkemedel och läkemedelssubstanser bör särskilda miljökrav införas. Läkemedelsverket har i<br />
sina tidigare utredningar föreslagit att sådana krav ska införas inom ram<strong>en</strong> för skyldighet<strong>en</strong> att<br />
följa GMP vid tillverkning 101 .<br />
Bestämmelserna om tillverkning och GMP får äv<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omslag i tredje land eftersom<br />
tillverkare som vill exportera läkemedel till <strong>EU</strong> är skyldiga att leva upp till tillverkningskrav<br />
som är likvärdiga med dem som gäller inom <strong>EU</strong> för att deras produkter ska få importeras.<br />
G<strong>en</strong>om att lägga <strong>regler</strong> om miljökontroll bland tillverkningsbestämmelserna får dessa därför<br />
<strong>en</strong>ligt Läkemedelsverkets m<strong>en</strong>ing g<strong>en</strong>omslag äv<strong>en</strong> i tredje land.<br />
Läkemedelsverkets förslag är därför att i läkemedelsdirektiv<strong>en</strong> lägga in <strong>en</strong> skyldighet för<br />
tillverkare av läkemedel att följa krav<strong>en</strong> i <strong>en</strong> rättsakt där utsläppsnivåer för vissa substanser<br />
anges. D<strong>en</strong>na skyldighet införs i läkemedelsdirektiv<strong>en</strong> som <strong>en</strong> del i skyldighet<strong>en</strong> att tillämpa<br />
GMP vid tillverkning. En särskild rättsakt där utsläppsnivåerna anges måste också antas.<br />
Enligt Läkemedelsverkets bedömning finns ing<strong>en</strong> befintlig <strong>EU</strong>-rättsakt som lämplig<strong>en</strong> kan<br />
användas för detta syfte, se Läkemedelsverkets rapport ”Underlag för att möjliggöra<br />
initiering<strong>en</strong> av <strong>en</strong> revidering av <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> om god tillverkningssed, GMP, med syfte<br />
att lagstiftning<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> ska omfatta miljöhänsyn” från juni 2011.<br />
Utgångspunkt<strong>en</strong> för förslaget med <strong>en</strong> ny rättsakt är att i d<strong>en</strong>na ange de läkemedelssubstanser<br />
för vilka det finns vet<strong>en</strong>skapligt stöd för att de behöver kontrolleras samt de utsläppsnivåer<br />
som inte är godtagbara för miljön av dessa substanser. För att få snabbt g<strong>en</strong>omslag är <strong>en</strong> ny<br />
förordning att föredra eftersom d<strong>en</strong> får direkt giltighet i samtliga medlemsstater och inte ska<br />
implem<strong>en</strong>teras i nationell lagstiftning.<br />
När nya krav på kontroll införs är det viktigt att dessa också efterlevs. Tillsyn behöver<br />
bedrivas så att överträdelser upptäcks och kan åtgärdas. En ytterligare fördel med att lägga in<br />
miljökrav inom ram<strong>en</strong> för GMP är att det finns ett uppbyggt och väl fungerande<br />
inspektionssystem för kontroll av tillverkning och GMP i läkemedelsdirektiv<strong>en</strong>. De behöriga<br />
99 Direktiv 91/412/EEG om fastställande av principer och riktlinjer för god tillverkningssed avse<strong>en</strong>de<br />
veterinärmedicinska läkemedel och direktiv 2003/94/EG om fastställande av principer och riktlinjer för god<br />
tillverkningssed i fråga om humanläkemedel och prövningsläkemedel för humant bruk.<br />
100 Se http://ec.europa.eu/health/files/eudralex/vol-4/2007_09_gmp_part2_<strong>en</strong>.pdf<br />
101 Läkemedelsverkets rapporter 2009 och 2011, jfr fotnot 91.<br />
112
myndigheterna har både rätt och skyldighet att utföra inspektioner för att kontrollera bl.a. hur<br />
GMP följs av tillverkarna. G<strong>en</strong>om att lägga miljökrav<strong>en</strong> inom ram<strong>en</strong> för GMP kommer äv<strong>en</strong><br />
inspektionsbestämmelserna att gälla för kontroll av att miljökrav<strong>en</strong> efterlevs. Något nytt<br />
sådant system behöver därför inte konstrueras, det behöver <strong>en</strong>dast tillföras intern eller extern<br />
miljökompet<strong>en</strong>s. D<strong>en</strong> föreslagna ändring<strong>en</strong> medför också att de behöriga myndigheterna<br />
kommer att kunna återkalla tillverkningstillstånd om tillverkar<strong>en</strong> inte lever upp till<br />
miljökrav<strong>en</strong>.<br />
Vilka läkemedel och läkemedelssubstanser bör omfattas?<br />
För att möjliggöra prioritering och sätta gränsvärd<strong>en</strong> för läkemedel och läkemedelsubstanser<br />
som inte bör släppas ut till miljön, behövs mera omfattande information om ämn<strong>en</strong>as<br />
eg<strong>en</strong>skaper. Vark<strong>en</strong> Läkemedelsverket eller d<strong>en</strong> europeiska läkemedelsmyndighet<strong>en</strong> EMA för<br />
idag någon miljödatabas där man lätt kan hitta tillgänglig information för de aktiva<br />
läkemedelssubstanserna. En sådan databas skulle underlätta för att göra uppdaterade<br />
prioriteringar och att sätta relevanta gränsvärd<strong>en</strong> baserade på substansernas miljötoxiska<br />
eg<strong>en</strong>skaper (PNEC). Detta är <strong>en</strong> fråga som bör diskuteras vidare i <strong>EU</strong>-arbetet liksom på vilket<br />
sätt redan tillgängliga miljödata kan användas till stöd för att begränsa miljörisker vid<br />
tillverkning av läkemedel.<br />
Krav på kontroll och dokum<strong>en</strong>tation av halter i utgå<strong>en</strong>de avloppsvatt<strong>en</strong> av samtliga aktiva<br />
substanser som tillverkas vid <strong>en</strong> anläggning syns som ett naturligt steg då lämpliga<br />
analysmetoder i många fall redan finns tillgängliga eller bör utvecklas. Ett g<strong>en</strong>erellt<br />
gränsvärde för utsläpp av aktiva substanser i vatt<strong>en</strong>miljön vid tillverkning som motsvarar det<br />
för godkännande av läkemedel idag på 0.01 μg/L kan övervägas när tillgång på miljödata är<br />
så bristfällig att substansspecifik gräns inte kan fastställas med tillräcklig säkerhet.<br />
Det finns ämnesgrupper id<strong>en</strong>tifierade som bör ha acceptans att utgöra de första ämn<strong>en</strong>a som<br />
ska <strong>regler</strong>as i d<strong>en</strong> föreslagna lagstiftning<strong>en</strong> – antibiotika och hormonpåverkande substanser<br />
samt ämn<strong>en</strong> som g<strong>en</strong>om att de används och tillverkas i stora volymer kan innebära <strong>en</strong> risk för<br />
miljön. När kunskap<strong>en</strong> utökas kan äv<strong>en</strong> andra ämn<strong>en</strong> eller ämnesgrupper bli aktuella för<br />
<strong>regler</strong>ing. Ett system för hur detta kan g<strong>en</strong>omföras bör utvecklas på <strong>EU</strong> nivå.<br />
Miljöhänsyn vid godkännande av läkemedel för försäljning och miljökonsekv<strong>en</strong>ser av<br />
att läkemedel används<br />
Om de behöriga läkemedelsmyndigheterna fullt ut ska kunna beakta miljörisker som uppstår<br />
vid användning av ett humanläkemedel vid prövning<strong>en</strong> av om läkemedlet ska godkännas,<br />
behöver <strong>en</strong> ändring göras i direktiv 2001/83/EG som möjliggör detta. D<strong>en</strong> nödvändiga<br />
ändring<strong>en</strong> skulle bestå av att läkemedelsmyndigheterna får möjlighet att beakta miljörisker<br />
vid bedömning<strong>en</strong> av ett läkemedels nytta i förhållande till de risker användning<strong>en</strong> medför.<br />
Avsikt<strong>en</strong> med d<strong>en</strong> föreslagna ändring<strong>en</strong> är inte att läkemedel med alltför stora miljörisker vid<br />
användning helt ska hindras från att komma ut på marknad<strong>en</strong> eftersom sådana läkemedel kan<br />
ha stor betydelse för behandling<strong>en</strong> av vissa sjukdomar (jfr. t.ex. cytostatika för<br />
cancerbehandling). Nyttan av ett sådant läkemedel kan fortfarande anses vara större än risk<strong>en</strong><br />
vid d<strong>en</strong> s.k. nytta/risk-bedömning<strong>en</strong> vid godkännandeprövning<strong>en</strong>. Om miljörisker får vägas in<br />
i bedömning<strong>en</strong> kan d<strong>en</strong> behöriga läkemedelsmyndighet<strong>en</strong> ställa miljörelaterade krav för att<br />
minska miljöpåverkan såsom åtgärder som ska vidtas eller begränsningar som ska iakttas vid<br />
användning av läkemedlet.<br />
För att läkemedelsmyndigheterna ska kunna göra de bedömningar som ändring<strong>en</strong> skulle<br />
möjliggöra måste kunskap<strong>en</strong> om läkemedl<strong>en</strong>s miljöpåverkan vid användning öka (jfr<br />
föregå<strong>en</strong>de avsnitt under ”Behovet av kunskap”). För att åstadkomma detta bör testkrav<strong>en</strong> vid<br />
113
miljöriskbedömningarna ändras för att mer relevant information ska tas fram och bli känd.<br />
Testkrav<strong>en</strong> återfinns för närvarande i riktlinjer utfärdade av d<strong>en</strong> Europeiska<br />
läkemedelsmyndighet<strong>en</strong> EMA.<br />
Miljöprövning av äldre läkemedel<br />
D<strong>en</strong> miljöriskbedömning som ska göras av läkemedel gäller inte läkemedel som godkändes<br />
före 2005, då kravet på <strong>en</strong> riskbedömning infördes. Vi har ovan konstaterat att detta är ett<br />
problem. En översyn av läkemedels<strong>regler</strong>na av det slag vi förordar bör äv<strong>en</strong> innefatta ett<br />
program för att bedöma miljöriskerna med äldre läkemedel.<br />
6.4 Kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter<br />
• I detta kapitel behandlar vi d<strong>en</strong> särskilda <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> om kosmetiska och<br />
hygi<strong>en</strong>iska produkter. Vi redogör företag<strong>en</strong>s skyldighet att säkerhetsbedöma produkterna<br />
och beskriver de <strong>regler</strong> som finns för användning av cancerog<strong>en</strong>a ämn<strong>en</strong>, nanomaterial<br />
och hormonstörande ämn<strong>en</strong> i produkterna. Vi redogör också för vilka särskilda <strong>regler</strong><br />
som finns för att skydda barn.<br />
• Vi föreslår några förbättringar och pekar på behovet av samordning med<br />
kemikalie<strong>regler</strong>na i Reach<br />
6.4.1 Innehållet i <strong>EU</strong>:s kosmetika<strong>regler</strong><br />
Det nu gällande kosmetikadirektiv 76/768/EEG kommer att ersättas av förordning<strong>en</strong> (<strong>EU</strong>) nr<br />
1223/2009 om kosmetiska produkter, som träder i kraft juli 2013. Vi befinner oss alltså för<br />
närvarande i ett övergångsskede från gamla till nya <strong>regler</strong>. I följande text beskrivs <strong>regler</strong>na<br />
utifrån kommande förordning, medan nu gällande bestämmelser <strong>en</strong>dast beskrivs kortfattat.<br />
Kosmetikadirektivet och nyheter i kosmetikaförordning<strong>en</strong><br />
Reglerna för kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter (KoH-produkter) är harmoniserade inom<br />
<strong>EU</strong> g<strong>en</strong>om det så kallade kosmetikadirektivet, dvs. Rådets direktiv 76/768/EEG om<br />
tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter (”cosmetics”).<br />
Kosmetikadirektivet är inriktat på produktsäkerhet och sorterar under g<strong>en</strong>eraldirektoratet för<br />
hälso- och konsum<strong>en</strong>tfrågor (DG Health and Consumers). Kosmetikadirektivet <strong>regler</strong>ar<br />
hälsorisker i anslutning till produkters användning, däremot <strong>regler</strong>as inte miljörisker med<br />
produkterna. I Sverige har kosmetikadirektivet huvudsaklig<strong>en</strong> införlivats i förordning<strong>en</strong><br />
(1993:1283) om kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter under miljöbalk<strong>en</strong> och i<br />
Läkemedelsverkets föreskrifter.<br />
I kosmetikadirektivet finns utförliga listor över ämn<strong>en</strong> som inte får förekomma i kosmetiska<br />
produkter och ämn<strong>en</strong> som får användas med begränsningar och villkor. Särskilda<br />
bestämmelser finns för färgämn<strong>en</strong>, konserveringsmedel och UV-filter (positivlistor). Särskilt<br />
hälsofarliga ämn<strong>en</strong> (CMR-ämn<strong>en</strong>) får i princip inte användas. Vidare finns utförliga krav om<br />
märkning av kosmetiska produkter med innehållsdeklarationer. Djurtester på kosmetiska<br />
produkter eller ingredi<strong>en</strong>ser får inte ske efter de tidpunkter som anges i direktivet. Om krav<strong>en</strong><br />
i direktivet är uppfyllda får kosmetika släppas ut på marknad<strong>en</strong> utan särskilda begränsningar.<br />
114
Det finns alltså inte något godkännandeförfarande för kosmetiska produkter liknande det som<br />
tillämpas för t.ex. läkemedel eller bekämpningsmedel.<br />
Dessa <strong>regler</strong> i direktivet finns i huvudsak kvar i d<strong>en</strong> nya kosmetikaförordning<strong>en</strong> och beskrivs<br />
mer utförligt i det följande (hänvisningar till artiklar och andra bestämmelser avser<br />
förordning<strong>en</strong>, om inget annat anges). Därutöver innebär förordning<strong>en</strong> nya eller ökade krav för<br />
olika aktörer inom produktområdet. De nya krav<strong>en</strong> riktas i första hand till ansvariga företag,<br />
m<strong>en</strong> också till distributörer, kommission<strong>en</strong> och behöriga nationella myndigheter. Krav<strong>en</strong> rör<br />
bland annat förbättrad dokum<strong>en</strong>tation och säkerhetsbedömning, ökad rapportering samt<br />
tydligare ansvarsfördelning.<br />
För att förbereda ikraftträdandet av kosmetikaförordning<strong>en</strong> har ett antal arbetsgrupper bildats<br />
för att ta fram riktlinjer och annat underlag. Arbete pågår inom följande ämnesområd<strong>en</strong>:<br />
Nanomaterial, cosmetovigilance (uppföljning när det gäller oönskade effekter),<br />
produktregister och säkerhetsvärderingar. Sverige deltar för närvarande i <strong>en</strong> arbetsgrupp som<br />
förbereder start<strong>en</strong> av nya produktregistret.<br />
Ansvarig person, produktinformation<br />
En KoH-produkt som släpps ut på marknad<strong>en</strong> måste ha <strong>en</strong> ansvarig person (juridisk eller<br />
fysisk) inom <strong>EU</strong>/EES (produktinformationshållare, PI-hållare) (artikel 4). Ansvaret medför <strong>en</strong><br />
rad skyldigheter, till exempel att vidta korrigerande åtgärder eller dra tillbaka produkter om de<br />
inte uppfyller krav<strong>en</strong> (artikel 5). Vidare ska behörig myndighet på begäran förses med<br />
information och dokum<strong>en</strong>tation och om <strong>en</strong> produkt innebär risk för människors hälsa finns<br />
skyldighet att omedelbart underrätta berörda behöriga myndigheter. D<strong>en</strong> ansvariga person<strong>en</strong><br />
ska hålla ett mer omfattande produktinformationsdokum<strong>en</strong>t (PI) tillgänglig för myndighet<strong>en</strong><br />
att inspektera vid behov (artikel 11). Information<strong>en</strong> ska innehålla produkt<strong>en</strong>s kvantitativa<br />
sammansättning, specifikationer, tillverkningsmetod, säkerhetsbedömning, ev<strong>en</strong>tuella<br />
biverkningar och ev<strong>en</strong>tuell effektbevisning.<br />
Tillverkning<strong>en</strong> ska ske <strong>en</strong>ligt god tillverkningssed (GMP) (artikel 8). Det finns inga specifika<br />
<strong>regler</strong> för GMP, däremot <strong>en</strong> hänvisning till <strong>en</strong> ISO-standard för GMP. För att uppfylla GMPkravet<br />
måste tillverkning<strong>en</strong> i praktik<strong>en</strong> ske i <strong>en</strong> särskild lokal som är anpassad för ändamålet.<br />
Ansvarig person ska dessutom lämna tillräcklig information om de ämn<strong>en</strong> som ingår i<br />
produkt<strong>en</strong> (ramformuleringar), som ska tillhandahållas giftinformationsc<strong>en</strong>tral eller<br />
motsvarande. Avsikt<strong>en</strong> är att underlätta snar och lämplig medicinsk behandling vid olycksfall.<br />
Märknings<strong>regler</strong><br />
Märknings<strong>regler</strong>na innebär i korthet att produkt<strong>en</strong>s förpackning ska vara försedd med utförlig<br />
information (artikel 19), som bl.a. innefattar uppgift om användning<strong>en</strong> och <strong>en</strong> fullständig<br />
innehållsförteckning, med ämnesnamn hämtade från <strong>en</strong> specifik förteckning (”INCI-namn”).<br />
Förordning<strong>en</strong> inför dessutom ett nytt märkningskrav om att ursprungsland ska anges för<br />
importerade produkter.<br />
Säkerhetsbedömning och <strong>regler</strong> för innehållsämn<strong>en</strong> (ingredi<strong>en</strong>ser)<br />
Det är de ansvariga företag<strong>en</strong> (tillverkare och importörer) som har det primära ansvaret för att<br />
produkterna, och indirekt äv<strong>en</strong> ingredi<strong>en</strong>serna, är säkra från hälsosynpunkt. Ett ansvarigt<br />
företag ska göra <strong>en</strong> bedömning av slutprodukt<strong>en</strong>s säkerhet för människors hälsa och företaget<br />
ska då beakta ingredi<strong>en</strong>sernas allmänna toxikologiska profil, kemiska struktur och<br />
exponeringsgrad (artikel 10 och bilaga 1). Exempel på delar som ska ingå i <strong>en</strong><br />
säkerhetsbedömning är:<br />
115
- produkt<strong>en</strong>s kvantitativa och kvalitativa sammansättning<br />
- produkt<strong>en</strong>s fysikaliska och kemiska eg<strong>en</strong>skaper och dess stabilitet<br />
- produkt<strong>en</strong>s mikrobiologiska kvalitet<br />
- Information om föror<strong>en</strong>ingar och förpackningsmaterial<br />
- Normal och rimlig<strong>en</strong> förutsebar användning<br />
- Exponering för slutprodukt<strong>en</strong> och <strong>en</strong>skilda ingredi<strong>en</strong>ser<br />
- Ingredi<strong>en</strong>sernas toxikologiska profil<br />
- Oönskade effekter (biverkningar)<br />
- Bedömningsslutsatser och motiv för slutsatser<br />
- Behov av varningsmärkningar och bruksanvisningar<br />
- Säkerhetsbedömar<strong>en</strong>s id<strong>en</strong>titet och styrkta kvalifikationer<br />
Kosmetikaförordning<strong>en</strong> ska säkerställa <strong>en</strong> hög skyddsnivå för människors hälsa (artikel 1).<br />
Det finns däremot inget krav att säkerhetsbedömning<strong>en</strong> eller produktinformation<strong>en</strong> i övrigt<br />
ska innehålla uppgifter om produkt<strong>en</strong>s eller ingredi<strong>en</strong>sernas miljörisker. D<strong>en</strong> riskbedömning<br />
som ska göras <strong>en</strong>ligt förordning<strong>en</strong> är begränsad till direkta hälsoeffekter som orsakas av<br />
användning<strong>en</strong> av KoH-produkt<strong>en</strong>.<br />
Säkerhetsbedömning<strong>en</strong> finns i det så kallade produktinformationsdokum<strong>en</strong>tet (PI), vilket<br />
behöriga myndigheter har rätt att granska till exempel vid misstanke om att <strong>en</strong> produkt inte<br />
uppfyller <strong>regler</strong>na. Produktinformationsdokum<strong>en</strong>tet ska finnas tillgängligt hos det ansvariga<br />
företaget.<br />
Äv<strong>en</strong> om det är företag<strong>en</strong>s ansvar att se till så att produkternas innehåll är säkert från<br />
hälsosynpunkt, så finns därutöver omfattande och detaljerade <strong>regler</strong> för många<br />
innehållsämn<strong>en</strong>.<br />
Ämn<strong>en</strong> som kan innebära hälsorisker omges av särskilda restriktioner. Vissa av dem är<br />
totalförbjudna och får inte alls ingå i KoH-produkter. De finns i <strong>en</strong> särskild förbudslista som<br />
uppdateras fortlöpande (annex II). I dagsläget finns drygt 1 300 ämn<strong>en</strong> eller ämnesgrupper i<br />
förbudslistan. Andra ämn<strong>en</strong> får bara ingå i begränsad konc<strong>en</strong>tration eller i vissa angivna<br />
produkttyper eller under vissa andra angivna villkor för användning<strong>en</strong>. Ett vanligt villkor är<br />
att det ska finnas varningstext i märkning<strong>en</strong> av produkt<strong>en</strong>. Ämn<strong>en</strong> som har dessa restriktioner<br />
finns i d<strong>en</strong> så kallade begränsningslistan, som ändras fortlöpande och för närvarande<br />
innehåller drygt 200 ämn<strong>en</strong> eller ämnesgrupper (annex III). Som exempel på ämn<strong>en</strong> som finns<br />
i listan kan nämnas hårfärgningsämn<strong>en</strong>, parfymämn<strong>en</strong>, fluoridämn<strong>en</strong> för munvårdsprodukter<br />
och blekmedel för hår och tänder.<br />
För ingredi<strong>en</strong>ser som fungerar som konserveringsmedel, färgämn<strong>en</strong> eller UV-filter i<br />
produkterna gäller att <strong>en</strong>dast de ämn<strong>en</strong> som finns förtecknade i särskilda bilagor till<br />
kosmetikadirektivet/förordning<strong>en</strong> får användas (annex IV, V och VI). Dessa bilagor brukar<br />
kallas för positivlistor. Inga andra färgämn<strong>en</strong>, konserveringsmedel eller solskyddsfilter än de<br />
förtecknade är tillåtna. Detta innebär att färgämn<strong>en</strong>, konserveringsmedel och UV-filter<br />
förhandsprövas av myndigheterna. D<strong>en</strong>na förhandsprövning sker g<strong>en</strong>om ett<br />
kommittéförfarande, där kommission<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skapliga kommittén SCCS och<br />
medlemsländernas myndigheter samverkar. En prövning görs på begäran av någon tillverkare<br />
eller det europeiska branschorganet Colipa. För närvarande är 152 färgämn<strong>en</strong>, 55<br />
konserveringsmedel och 28 UV-filter uppsatta i positivlistorna.<br />
Bestämmelserna innehåller i övrigt inget krav på att <strong>en</strong>skilda ingredi<strong>en</strong>ser ska godkännas eller<br />
förhandsprövas av myndighet innan de får användas. Med undantag för färgämn<strong>en</strong>,<br />
konserveringsmedel och solskyddsfilter, kan alltså övriga ingredi<strong>en</strong>ser användas av företag<strong>en</strong><br />
under förutsättning att de produkter som ingredi<strong>en</strong>serna används i har säkerhetsbedömts av<br />
116
företag<strong>en</strong>. På förekomm<strong>en</strong> och välgrundad anledning kan dock vilk<strong>en</strong> kosmetikaingredi<strong>en</strong>s<br />
som helst tas upp för prövning och ev<strong>en</strong>tuell <strong>regler</strong>ing inom <strong>EU</strong>. Vanlig<strong>en</strong> tar ett<br />
medlemsland initiativ och begär hos kommission<strong>en</strong> <strong>en</strong> utredning av <strong>en</strong> ingredi<strong>en</strong>s med stöd av<br />
inlämnad dokum<strong>en</strong>tation. Kommission<strong>en</strong> begär yttrande från d<strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skapliga kommittén<br />
SCCS som består av obero<strong>en</strong>de experter. Kommitténs yttrande (opinion) bereds av<br />
kommission<strong>en</strong> och repres<strong>en</strong>tanter för medlemsländerna. Därefter sker omröstning. Slutlig<strong>en</strong><br />
beslutar kommission<strong>en</strong> ev<strong>en</strong>tuellt om <strong>en</strong> ny eller ändrad ämnesregel som införs i lämplig<br />
ämnesbilaga. Kommission<strong>en</strong> kan inte ta beslut om <strong>regler</strong> för ingredi<strong>en</strong>ser utan att begära<br />
yttrande från SCCS.<br />
Det finns äv<strong>en</strong> <strong>en</strong> skyddsklausul som ger möjlighet för nationell tillsynsmyndighet<strong>en</strong> att, om<br />
det finns särskilda skäl, besluta om förbud eller restriktioner mot <strong>en</strong> viss produkt eller vissa<br />
produkter inom det egna medlemslandet. Ett sådant förbud eller restriktion kan vara kopplat<br />
till att produkt<strong>en</strong> innehåller någon specifik ingredi<strong>en</strong>s som misstänks utgöra <strong>en</strong> hälsorisk. Om<br />
det nationella initiativet strider mot de <strong>EU</strong>-gem<strong>en</strong>samma ämnes<strong>regler</strong>na blir det prövat i ett<br />
kommittéförfarande.<br />
Regler för CMR-ämn<strong>en</strong><br />
I <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na för kosmetika gäller som grundprincip att ämn<strong>en</strong> som är klassificerade som<br />
CMR-ämn<strong>en</strong> (Cancerog<strong>en</strong>a, Mutag<strong>en</strong>a, Reproduktionsstörande) inte är tillåtna som<br />
ingredi<strong>en</strong>ser i kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter (artikel 15). Ett ämne som klassificerats<br />
som CMR-ämn<strong>en</strong> i kategori 2 i förordning (EG) nr 1272/2208 kan dock användas om det<br />
utvärderats av d<strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skapliga kommittén SCCS och då befunnits vara säkert för<br />
användning i kosmetika.<br />
Ämn<strong>en</strong> som klassificerats som CMR i kategori 1A eller 1B är i normalfallet förbjudna och<br />
placeras i ämnesbilagan över förbjudna ämn<strong>en</strong>. Undantagsvis kan dock användning av sådant<br />
ämne tillåtas om <strong>en</strong> rad villkor är uppfyllda. Villkor<strong>en</strong> är i korthet är följande:<br />
- Krav<strong>en</strong> på livsmedelssäkerhet ska vara uppfyllda för ämnet<br />
- Det finns inga alternativa ämn<strong>en</strong>, vilket ska framgå i <strong>en</strong> särskilt gjord analys<br />
- Användning<strong>en</strong> avser <strong>en</strong> specifik produktkategori med känd exponering<br />
- Ämnet har utvärderats av SCCS och befunnits vara säkert med hänsyn till <strong>en</strong> rad<br />
omständigheter.<br />
Dessutom kan det bli krav på märkning av produkter som innehåller ämnet. CMR-ämn<strong>en</strong> i<br />
kategori 1A eller 1B som blir tillåtna ska utvärderas på nytt, så snart det finns tvivel om<br />
säkerhet<strong>en</strong>, eller annars minst vart femte år.<br />
Bakgrund<strong>en</strong> till d<strong>en</strong>na undantagsregel för CMR-ämn<strong>en</strong> 1A eller 1B är att möjliggöra fortsatt<br />
användning av <strong>en</strong>staka vanliga och sedan länge etablerade och viktiga ingredi<strong>en</strong>ser. G<strong>en</strong>om<br />
att kringgärda undantagsregeln med många villkor antas det att <strong>en</strong>dast <strong>en</strong>staka ämn<strong>en</strong> kan<br />
komma att beviljas undantag.<br />
Regler för nanomaterial<br />
I nu gällande kosmetikadirektiv finns det inga särskilda <strong>regler</strong> om nanomaterial, m<strong>en</strong> i<br />
kommande kosmetikaförordning finns <strong>en</strong> rad nya <strong>regler</strong>. Merpart<strong>en</strong> av <strong>regler</strong>na är samlade i<br />
<strong>en</strong> särskild artikel om nanomaterial (artikel 16).<br />
I d<strong>en</strong> obligatoriska anmälan av alla kosmetikaprodukter till <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong>s<br />
produktregister måste företag<strong>en</strong> ange om produkterna innehåller ingredi<strong>en</strong>ser i form av<br />
nanomaterial (artikel 13 f). Utöver d<strong>en</strong>na anmälan måste företag<strong>en</strong> anmäla själva<br />
nanomaterialet till <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> sex månader innan produkter med nanomaterialet<br />
117
släpps ut på marknad<strong>en</strong>. Anmälan ska åtföljas av omfattande dokum<strong>en</strong>tation gällande bland<br />
annat nanomaterialets specifikation, toxikologiska profil, säkerhetsvärdering och<br />
exponeringsförhålland<strong>en</strong>. Dessutom ska årliga utsläppskvantiteter uppskattas.<br />
Om Kommission<strong>en</strong> misstänker säkerhetsproblem med ett nytt nanomaterial ska<br />
Kommission<strong>en</strong> begära ett yttrande från d<strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skapliga kommittén SCCS. Kommission<strong>en</strong><br />
kan sedan med stöd av kommitténs yttrande och i samverkan med medlemsländerna g<strong>en</strong>om<br />
kommittéförfarande utfärda förbud eller begränsnings<strong>regler</strong> för nanomaterialet.<br />
Kommission<strong>en</strong> får äv<strong>en</strong> starta <strong>en</strong> granskning av ett nanomaterial och ändra<br />
kravspecifikationerna <strong>en</strong>ligt föregå<strong>en</strong>de stycke med hänsyn till ny information och<br />
vet<strong>en</strong>skaplig utveckling.<br />
Kommission<strong>en</strong> ska ge ut <strong>en</strong> förteckning över alla nanomaterial som används i<br />
kosmetikaprodukter och lägga fram <strong>en</strong> årlig lägesrapport till <strong>EU</strong>-parlam<strong>en</strong>tet som bland annat<br />
ska redovisa statistik kring användning av nanomaterial och utveckling av<br />
bedömningsmetoder och riktlinjer för säkerhetsbedömningar av nanomaterial. Kommission<strong>en</strong><br />
ska dessutom regelbundet se över <strong>regler</strong>na för nanomaterial och vid behov föreslå ändringar.<br />
D<strong>en</strong> första översyn<strong>en</strong> ska göras s<strong>en</strong>ast 11 juli 2018.<br />
G<strong>en</strong>om förordning<strong>en</strong> införs <strong>en</strong> ny märkningsregel om nano. I innehållsförteckningar på<br />
kosmetikaprodukter måste förekomst av nanomaterial redovisas som ”(nano)” efter namnet på<br />
ingredi<strong>en</strong>ser som förekommer i nanoform i produkt<strong>en</strong> (artikel 19 g). På så vis kan<br />
konsum<strong>en</strong>ter få information om vilka produkter som innehåller nanomaterial.<br />
Förordning<strong>en</strong> anger <strong>en</strong> definition för nanomaterial, som kan ändras med hänsyn till ev<strong>en</strong>tuella<br />
framtida internationella över<strong>en</strong>skommelser om hur nano ska definieras (artikel 2, punkt 1 k<br />
och 3).<br />
Inom <strong>en</strong> arbetsgrupp för marknadskontroll under EG-kommission<strong>en</strong> (PEMSAC - Platform of<br />
European Market Surveillance Authorities for Cosmetics) kommer man som <strong>en</strong> förberedelse<br />
för tillämpning av kosmetikaförordning<strong>en</strong> att kontrollera nanomaterial. Under 2012 kommer<br />
<strong>en</strong> kartläggning av kosmetiska produkter med nanomaterial att göras. Därefter avser man att<br />
analysera efter innehåll av nanomaterial under 2013 och 2014.<br />
Hormonstörande ämn<strong>en</strong><br />
För närvarande finns inga g<strong>en</strong>erella begränsnings<strong>regler</strong> för hormonstörande ämn<strong>en</strong> i<br />
kosmetika. I praktik<strong>en</strong> är ändå många hormonstörande ämn<strong>en</strong> uteslutna som<br />
kosmetikaingredi<strong>en</strong>ser i och med att de ryms inom någon av vissa ämnesgrupper som sedan<br />
länge finns uppsatta på listan över förbjudna ämn<strong>en</strong> i kosmetika (annex II), till exempel<br />
ämn<strong>en</strong> med androg<strong>en</strong> effekt, progestog<strong>en</strong>er, östrog<strong>en</strong>er, antiandrog<strong>en</strong>a ämn<strong>en</strong> och många<br />
CMR-ämn<strong>en</strong>.<br />
När det finns gem<strong>en</strong>skapskriterier eller internationellt över<strong>en</strong>skomna kriterier för id<strong>en</strong>tifiering<br />
av hormonstörande ämn<strong>en</strong> tillgängliga, eller s<strong>en</strong>ast d<strong>en</strong> 11 januari 2015, ska kommission<strong>en</strong> se<br />
över kosmetikaförordning<strong>en</strong> med avse<strong>en</strong>de på hormonstörande ämn<strong>en</strong> (artikel 15 punkt 4).<br />
Krav på anmälan till produktregister<br />
Ett nytt krav i kosmetikaförordning<strong>en</strong> jämfört med nuvarande kosmetikadirektiv är att<br />
företag<strong>en</strong> ska anmäla sina kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter till ett c<strong>en</strong>tralt <strong>EU</strong>-register<br />
(artikel 13). Detta anmälningsförfarande kommer att ersätta de nationella anmälningar och<br />
tillhörande nationella register, som finns i vissa av medlemsländerna, till exempel Sverige.<br />
Anmälningskravet gäller för produkter tillverkade inom <strong>EU</strong>/EES och för produkter som<br />
118
importeras till <strong>EU</strong>/EES-marknad<strong>en</strong>. Anmälan ska göras av ansvarig person och detta företag<br />
ska ha namn och adress i produkt<strong>en</strong>s märkning.<br />
Anmälan innebär ing<strong>en</strong> förhandsgranskning eller godkännande av produkter. De uppgifter<br />
som ska anmälas är bland annat följande: Produkt<strong>en</strong>s namn och kategori, ursprungsland vid<br />
import, de medlemsstater där produkt<strong>en</strong> ska släppas ut, kontaktuppgifter samt uppgifter om<br />
innehåll av nanomaterial och CMR-ämn<strong>en</strong>. Produkternas fullständiga innehåll kommer inte<br />
att registreras. Däremot kommer originalmärkningar och foton av produktförpackningar att<br />
ingå i anmälan. Registret kommer alltså inte att kunna användas som underlag för att beräkna<br />
kvantiteter av produkter eller innehållsämn<strong>en</strong>. Anmälan kommer att göras via ett<br />
webbformulär och anmälningsförfarandet är beräknat att komma igång i februari 2012.<br />
Företag<strong>en</strong> ska också göra <strong>en</strong> särskild anmälan som avser så kallade ramformuleringar för<br />
produkterna, det vill säga översiktliga beskrivningar av innehållet. Dessa ramformuleringar<br />
kommer att bli tillgängliga för medlemsländernas giftinformationsc<strong>en</strong>traler, som underlag för<br />
rådgivning vid förgiftningstillbud. En underhållsgrupp, bestå<strong>en</strong>de av repres<strong>en</strong>tanter för <strong>EU</strong>kommission<strong>en</strong>,<br />
giftinformationsc<strong>en</strong>traler, nationella behöriga myndigheter och<br />
kosmetikaindustrin, kommer att sammanträda regelbundet för att uppdatera<br />
ramformuleringarna och dess regelverk. Ramformuleringar kommer däremot inte att vara<br />
tillgänglig för de "vanliga" tillsynsmyndigheterna.<br />
Det kommer att finnas ett system för att överföra anmälningsuppgifter till medlemsländernas<br />
behöriga myndigheter. I Sverige är det Läkemedelsverket som är primär mottagare av<br />
anmälningsuppgifter, m<strong>en</strong> verket har befog<strong>en</strong>het att låta andra nationella myndigheter eller<br />
instanser att ta del av registeruppgifter.<br />
Anmälningsplikt<strong>en</strong> gäller äv<strong>en</strong> för distributörer som för in produkter från ett annat<br />
medlemsland och på eget initiativ översätter märkningstexter. Om man vid sådan införsel gör<br />
ytterligare ändringar, till exempel ändrar produkt<strong>en</strong>s namn eller märkning<strong>en</strong>s sakliga innehåll<br />
räknas man som tillverkare.<br />
Upprättandet av ett c<strong>en</strong>tralt produktregister för hela <strong>EU</strong>/EES innebär att anmälningar till<br />
Läkemedelsverkets nationella produktregister för kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter<br />
kommer att upphöra. Detta register har funnits sedan 1989. Läkemedelsverket använder<br />
registret som underlag för sin tillsyn. När registret var som mest omfattande innehöll det nära<br />
800 företag och närmare 40 000 produkter. Anmälningsskyldighet<strong>en</strong> till registret har dock<br />
därefter begränsats. För närvarande finns 650 aktiva företag som har anmält cirka 14 000<br />
produkter till registret.<br />
Krav på att rapportera allvarliga oönskade effekter (biverkningar)<br />
Kosmetikaförordning<strong>en</strong> inför nya krav om att allvarliga oönskade effekter (biverkningar) ska<br />
rapporteras av det ansvariga företaget och distributörer till d<strong>en</strong> behöriga myndighet<strong>en</strong> i det<br />
land där effekter inträffat (artikel 23). Begreppet allvarlig oönskad effekt definieras i<br />
förordning<strong>en</strong> (artikel 2). Information<strong>en</strong> ska vidarebefordras av d<strong>en</strong> behöriga myndighet<strong>en</strong> till<br />
övriga medlemsländer. Äv<strong>en</strong> allvarliga oönskade effekter som rapporteras från konsum<strong>en</strong>ter<br />
och sjukvård ska rapporteras vidare till de andra medlemsländerna samt till d<strong>en</strong> ansvariga<br />
person<strong>en</strong>. För närvarande arbetar <strong>en</strong> arbetsgrupp under <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> med att ta fram<br />
riktlinjer hur de nya krav<strong>en</strong> om rapportering av allvarliga oönskade effekter ska ske r<strong>en</strong>t<br />
praktiskt.<br />
Läkemedelsverket har sedan länge <strong>en</strong> verksamhet med att utreda fall av biverkningar från<br />
kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter, som rapporteras skriftligt från d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska sjukvård<strong>en</strong>.<br />
119
Särskilda <strong>regler</strong> för produkter avsedda för barn och ungdomar<br />
I d<strong>en</strong> säkerhetsrapport som ska upprättas för alla kosmetikaprodukter ska det finnas <strong>en</strong><br />
särskild bedömning om produkt<strong>en</strong> är avsedd för barn under tre års ålder (Artikel 10 och bilaga<br />
1 del B). I mall<strong>en</strong> för säkerhetsrapport anges det också att det är särskilt viktigt att undersöka<br />
produkt<strong>en</strong>s mikrobiologiska kvalitet när produkt<strong>en</strong> är avsedd för barn under tre år.<br />
<strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> har gett ut riktlinjer för testning av ingredi<strong>en</strong>ser och hur de ska<br />
säkerhetsbedömas av d<strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skapliga kommittén SCCS. I riktlinjerna påpekas behovet att<br />
ta särskilda hänsyn till känsliga konsum<strong>en</strong>tgrupper, till exempel barn, i vissa mom<strong>en</strong>t av<br />
bedömning<strong>en</strong>. I riktlinjerna finns ett resonemang om vilk<strong>en</strong> säkerhetsmarginal (Margin of<br />
Safety, MoS) som ska användas för barn med hänsyn till barn<strong>en</strong>s annorlunda förhållande<br />
mellan hudyta och kroppsvikt, jämfört med vuxna. Riktlinjerna anger att MoS inte behöver<br />
justeras för barn, eftersom de skillnader som finns mellan barn och vuxna ryms inom d<strong>en</strong><br />
säkerhetsfaktor 100 som används för de g<strong>en</strong>erella säkerhetsbedömningarna.<br />
I flera av begränsnings<strong>regler</strong>na för specifika ämn<strong>en</strong> finns begränsningar och villkor för<br />
användning som avser att skydda barn. Det kan till exempel gälla ämn<strong>en</strong> som kan orsaka<br />
ögonskador. För ett tiotal ämn<strong>en</strong> krävs således märkning<strong>en</strong> ”förvaras oåtkomligt för barn” på<br />
produktetiketter, när ämn<strong>en</strong>a används som ingredi<strong>en</strong>ser i vissa produkttyper.<br />
För tandkrämer som för kariesskydd på tänder innehåller någon av ett tjugotal<br />
fluoridför<strong>en</strong>ingar krävs varningstexter på förpackning<strong>en</strong> om dosering och övervakning av<br />
barns användning av tandkräm<strong>en</strong>. Dessa varningstexter avser barn upp till sex år.<br />
För några ämn<strong>en</strong>, till exempel vissa borför<strong>en</strong>ingar, vissa jodför<strong>en</strong>ingar och salicylsyra, finns<br />
begränsningar om att ämn<strong>en</strong>a inte får användas i produkter för barn under tre år. I dessa fall<br />
finns krav på varningstexter i produktmärkning<strong>en</strong>, till exempel ”Får inte användas för barn<br />
under tre år”. För talkpuderprodukter som är avsedda för barn under tre år finns krav på<br />
varningstext.<br />
För ämn<strong>en</strong>a silverklorid och IPBC, som finns på listan över tillåtna konserveringsmedel, finns<br />
begränsningar för användning<strong>en</strong> i vissa produkter till barn under tre år.<br />
<strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> har gett ut <strong>en</strong> rekomm<strong>en</strong>dation (Commission Recomm<strong>en</strong>dation) om hur<br />
påstå<strong>en</strong>d<strong>en</strong> om solskyddsprodukters effekt får användas i marknadsföring<strong>en</strong> av produkterna.<br />
Av rekomm<strong>en</strong>dation<strong>en</strong> framgår att <strong>en</strong> produkt inte får marknadsföras så att konsum<strong>en</strong>terna får<br />
ett intryck av att produkt<strong>en</strong> ger ett fullständigt skydd mot skadligt solljus för spädbarn och<br />
småbarn. Rekomm<strong>en</strong>dation<strong>en</strong> anger att solskyddsprodukter bör märkas med varningstext<strong>en</strong><br />
”Undvik att utsätta spädbarn och småbarn för direkt solljus”, eller liknande.<br />
D<strong>en</strong> 1 november 2011 träder <strong>en</strong> ny regel i kraft om märkning med åldersgräns på<br />
hårfärgningsprodukter. D<strong>en</strong>na märkning avser produkter som innehåller <strong>en</strong> eller flera av ett<br />
fyrtiotal ämn<strong>en</strong> som används som så kallade oxidationsfärgämn<strong>en</strong> för hårfärgning.<br />
Märkning<strong>en</strong> lyder ”Produkt<strong>en</strong> är inte avsedd för användning på personer under 16 år”. D<strong>en</strong>na<br />
märkning om åldersgräns innebär inte ett krav på att ålder måste kontrolleras vid försäljning<br />
av produkter till konsum<strong>en</strong>ter eller när produkter används yrkesmässigt på kunder av frisörer.<br />
Ikraftträdandet d<strong>en</strong> 1 november 2011 gäller tillverkare och importörer. I detaljistledet är<br />
ikraftträdandet d<strong>en</strong> 1 november 2012.<br />
Datakrav och djurförsök<br />
Kosmetikadirektivet och d<strong>en</strong> kommande förordning<strong>en</strong> kräver att företag<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omför <strong>en</strong><br />
fullständig riskbedömning när det gäller hälsoaspekter (bilaga 1 punkt 8). Däremot finns det<br />
inte några detaljerade krav på vilka data som måste finnas i form av testresultat från<br />
120
toxikologiska tester avse<strong>en</strong>de ingredi<strong>en</strong>sernas innebo<strong>en</strong>de eg<strong>en</strong>skaper, dvs. datakrav av d<strong>en</strong><br />
typ som finns i Reach samt i bekämpningsmedels- och läkemedels<strong>regler</strong>na. Företag<strong>en</strong> kan<br />
utnyttja befintlig information och får i princip själva bedöma vilka kompletteringar i form av<br />
sådana data som behövs för att deras säkerhetsbedömning ska kunna g<strong>en</strong>omföras. Samtidigt<br />
innehåller <strong>regler</strong>na stränga begränsningar som syftar till att fasa ut djurförsök (artikel 18). Det<br />
finns ett förbud mot att undersöka slutprodukter och innehållsämn<strong>en</strong> på djur<br />
(djurförsöksförbud) och ett förbud mot försäljning av produkter inom <strong>EU</strong>, där anting<strong>en</strong><br />
slutprodukt eller innehållsämn<strong>en</strong> har testats på djur (försäljningsförbud). Djurförsöksförbudet<br />
gäller sedan september 2004 för slutprodukter och sedan mars 2009 för innehållsämn<strong>en</strong> eller<br />
kombinationer av innehållsämn<strong>en</strong> Detta kan innebära <strong>en</strong> situation där <strong>en</strong> tillverkare inte kan<br />
använda <strong>en</strong> ny ingredi<strong>en</strong>s för att de toxikologiska uppgifter som behövs för<br />
säkerhetsbedömning<strong>en</strong> av ämnet inte kan tas fram på grund av djurtestförbud, utan<br />
tillverkar<strong>en</strong> blir istället hänvisad till att <strong>en</strong>dast använda innehållsämn<strong>en</strong> som det redan finns<br />
tillräckligt med toxikologiska uppgifter om.<br />
Försäljningsförbudet gäller sedan mars 2009 för alla djurförsök som testar ingredi<strong>en</strong>ser med<br />
avse<strong>en</strong>de på olika hälsoeffekter, med undantag för tester av toxicitet vid upprepad dos,<br />
reproduktionstoxicitet och toxikokinetik. För dessa specifika hälsoeffekter kommer<br />
försäljningsförbudet att införas stegvis, så snart alternativmetoder är validerade och antagna i<br />
<strong>EU</strong>-lagstiftning under beaktande av OECD:s valideringsprocesser, m<strong>en</strong> med <strong>en</strong> bortre<br />
tidsgräns i mars 2013, oavsett om alternativmetoder finns tillgängliga eller inte vid detta<br />
datum.<br />
Kommission<strong>en</strong> har under 2011 ett uppdrag att utreda om det av tekniska skäl inte går att<br />
ersätta <strong>en</strong> eller flera av ovan nämnda djurförsökstester fram till år 2013. För att få underlag till<br />
d<strong>en</strong>na utredning har <strong>en</strong> expertgrupp kartlagt befintliga alternativmetoder och d<strong>en</strong> framtida<br />
utveckling<strong>en</strong> av metoder. Kommission<strong>en</strong> har också tillsammans med utvalda intress<strong>en</strong>ter<br />
bedömt konsekv<strong>en</strong>serna av att tillämpa tidsgräns<strong>en</strong> mars 2013 för ett totalt djurförsöksförbud<br />
och om det kan vara befogat att föreslå <strong>en</strong> ändring av tidsgräns<strong>en</strong> 102 .<br />
Vägledning om tillämpning av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na från kommission<strong>en</strong><br />
Det finns åtta riktlinjer (guidelines) från kommission<strong>en</strong> och <strong>en</strong> rekomm<strong>en</strong>dation (commission<br />
recomm<strong>en</strong>dation) som avser de nu gällande <strong>regler</strong>na. I fråga om d<strong>en</strong> nya förordning<strong>en</strong> pågår<br />
arbete med fem riktlinjer om följande områd<strong>en</strong>: produktregister, nanomaterial, CMR-ämn<strong>en</strong>,<br />
säkerhetsbedömning, oönskade effekter, och det finns <strong>en</strong> standard om GMP.<br />
6.4.2 Brister och utvecklingsbehov<br />
Nu gällande kosmetikadirektiv kommer år 2013 att ersättas av <strong>en</strong> <strong>EU</strong>-förordning som tagits<br />
fram efter flera års arbete i medlemsstater, kommission<strong>en</strong>, rådet och parlam<strong>en</strong>tet. Det bedöms<br />
därför inte vara m<strong>en</strong>ingsfullt att i dagsläget föreslå stora förändringar i förordning<strong>en</strong>, särskilt<br />
vad gäller <strong>regler</strong> som är nya eller ändrade i förhållande till gällande direktiv och därför ännu<br />
inte tillämpats i praktik<strong>en</strong>. Som exempel på sådana nya eller förändrade <strong>regler</strong> kan nämnas<br />
<strong>regler</strong> för nanomaterial och CMR-ämn<strong>en</strong>. Det förefaller mer m<strong>en</strong>ingsfullt att föreslå åtgärder<br />
som rör <strong>regler</strong> som i mindre grad berörts av arbetet med förordning<strong>en</strong>.<br />
I det följande tar vi ändå upp några principiella frågeställningar och lämnar några konkreta<br />
förslag till hur <strong>regler</strong>na kan utvecklas.<br />
102 KOM(2011) 558 slutlig.<br />
121
Är kosmetika<strong>regler</strong>na fullständigt harmoniserade?<br />
Enligt artikel 9 i kosmetikaförordning<strong>en</strong> får medlemsstaterna inte hindra att produkter släpps<br />
ut på marknad<strong>en</strong> av skäl som sammanhänger med krav<strong>en</strong> i förordning<strong>en</strong>, om förordning<strong>en</strong>s<br />
krav är uppfyllda. När det gäller påverkan på människors hälsa vid användning av KoHprodukter<br />
är det med hänsyn till hur förordning<strong>en</strong> är uppbyggd tydligt att det inte finns<br />
utrymme för avvikande nationella åtgärder, t.ex. förbud mot ett ämne, utöver möjlighet<strong>en</strong> till<br />
åtgärder i nödsituationer <strong>en</strong>ligt artikel 27. Detta torde gälla äv<strong>en</strong> om ämnet inte hör till de<br />
kategorier som är särskilt <strong>regler</strong>ade g<strong>en</strong>om positivlistor (bilaga IV-VI).<br />
Däremot är det inte lika <strong>en</strong>kelt att säga att förordning<strong>en</strong> har <strong>en</strong> harmoniserande verkan när det<br />
gäller miljöaspekter av KoH-produkter eller ingredi<strong>en</strong>ser till sådana produkter. Miljöpåverkan<br />
kan knappast sägas vara ”skäl som sammanhänger med krav<strong>en</strong> i förordning<strong>en</strong>”, eftersom<br />
miljöeffekter inte alls bedöms <strong>en</strong>ligt förordning<strong>en</strong>. Detta blir ännu tydligare med punkt 5 i<br />
ingress<strong>en</strong>, som säger att miljöaspekter på ämn<strong>en</strong> i KoH-produkter <strong>regler</strong>as g<strong>en</strong>om Reach och<br />
följaktlig<strong>en</strong> inte av kosmetikaförordning<strong>en</strong>.<br />
I det följande diskuterar vi hur kosmetikaförordning<strong>en</strong> skulle kunna utvecklas när det gäller<br />
miljöaspekter och tar inte slutlig ställning till frågan om i vilk<strong>en</strong> utsträckning förordning<strong>en</strong> är<br />
fullständigt harmoniserad vad gäller miljöpåverkan. Liknande frågeställningar aktualiseras<br />
dock av <strong>regler</strong>na om medicintekniska produkter (kap. 7.4).<br />
Tillämpningsområdet - miljöaspekter<br />
Under utarbetandet av d<strong>en</strong> nya kosmetikaförordning<strong>en</strong> föreslog Sverige att miljöaspekter<br />
skulle tas in i kosmetikabestämmelserna. Stödet från andra parter för Sveriges förslag var<br />
dock inte tillräckligt för att förslaget skulle gå ig<strong>en</strong>om. Det sv<strong>en</strong>ska initiativet ledde dock till<br />
att ett skäl (nr 5) om miljöaspekter lades in i förordning<strong>en</strong>. I skälet görs <strong>en</strong> hänvisning till att<br />
”Reach ska behandla miljöproblem från ingredi<strong>en</strong>ser i kosmetiska produkter”.<br />
Reglering<strong>en</strong> av allmänkemikalier i Reach innehåller några begränsade undantag för KoHprodukter,<br />
m<strong>en</strong> i huvudsak tillämpas Reach för sådana produkter och ingredi<strong>en</strong>ser till<br />
produkterna. Undantag<strong>en</strong> avser produktinformation för KoH-produkter (artikel 2.4 punkt 6)<br />
och hälsoriskbedömning<strong>en</strong> av ämn<strong>en</strong> som används i KoH-produkterna (artikel 14.5 b, artikel<br />
56.5 a och artikel 67.2). I dessa fall ska kosmetika<strong>regler</strong>na och inte Reach tillämpas. Således<br />
krävs inte säkerhetsdatablad för KoH-produkter. När det gäller begränsningar och förbud<br />
<strong>en</strong>ligt Reach bilaga XVII gäller ett av förbud<strong>en</strong> uttrycklig<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> för kosmetika (nonylf<strong>en</strong>ol,<br />
punkt 46), medan det i två fall finns undantag där det sägs att kosmetika<strong>regler</strong>na ska tillämpas<br />
i stället för Reach (CMR-ämn<strong>en</strong>, punkt 28-30 och vissa lösningsmedel, punkt 32-38). I övrigt<br />
gäller flertalet förbud eller begränsningar i Reach särskilt angivna användningar av ett ämne,<br />
och de <strong>regler</strong>ar således inte andra användningar som inte är särskilt utpekade i Reach-text<strong>en</strong>. I<br />
några fall finns det dock totalförbud för ämn<strong>en</strong> i bilaga XVII, och sådana förbud gäller<br />
givetvis äv<strong>en</strong> för användning i KoH-produkter.<br />
Krav<strong>en</strong> på registrering <strong>en</strong>ligt Reach gäller således äv<strong>en</strong> för ämn<strong>en</strong> som används som<br />
ingredi<strong>en</strong>ser till KoH-produkter. En miljöriskbedömning av sådana ämn<strong>en</strong> ska göras i<br />
registrering<strong>en</strong> och redovisas i <strong>en</strong> kemikaliesäkerhetsrapport.<br />
Behovet att uppdatera ämneslistorna<br />
I kosmetikabestämmelserna från <strong>EU</strong> finns omfattande och detaljerade ämnes<strong>regler</strong>. Det finns<br />
<strong>en</strong> lista med så kallade begränsnings<strong>regler</strong> som innebär att vissa ämn<strong>en</strong> <strong>en</strong>dast får användas<br />
under särskilda villkor och begränsningar, till exempel högsta tillåtna halter, <strong>en</strong>dast i vissa<br />
produkttyper eller <strong>en</strong>dast om produkter har varningsmärkning. Det finns äv<strong>en</strong> så kallade<br />
122
positivlistor för färgämn<strong>en</strong>, konserveringsmedel och UV-filter, vilket innebär att <strong>en</strong>dast de<br />
ämn<strong>en</strong> som finns på listorna får användas för nämnda funktioner i produkterna.<br />
Ämnes<strong>regler</strong>na utfärdas i ett kommittéförfarande som inbegriper <strong>en</strong> riskbedömning i <strong>en</strong><br />
vet<strong>en</strong>skaplig kommitté. Ämn<strong>en</strong>a blir alltså förhandsgranskade av myndigheter. Ett sådant<br />
förfarande innebär att myndigheter ger <strong>en</strong> slags garanti för ämnets säkerhet. Nackdel<strong>en</strong> med<br />
detta förfarande är att ny kunskap om ett ämnes eg<strong>en</strong>skaper från till exempel forskare kan<br />
innebära att förhandsgranskning<strong>en</strong>s resultat inte längre är uppdaterat till s<strong>en</strong>aste<br />
kunskapsläget och ämnesregeln kanske inte ger tillräcklig säkerhet, utan ämnets säkerhet<br />
borde omvärderas. Trots ny kunskap fortsätter dock gärna företag<strong>en</strong> med att använda ämnet<br />
med hänvisning till att myndighet<strong>en</strong>s ämneslista är <strong>en</strong> garanti för säkerhet<strong>en</strong>. Därför behövs<br />
ett system/<strong>regler</strong> för regelbund<strong>en</strong> omvärdering av ämnes<strong>regler</strong>na i förordning<strong>en</strong>s ämneslistor i<br />
annex III-VI.<br />
Hårfärgningsprodukter<br />
Sedan 2003 har <strong>EU</strong> arbetat med <strong>en</strong> strategi för att förbättra säkerhet<strong>en</strong> hos<br />
hårfärgningsprodukter. Arbetat har inneburit att vissa färgämn<strong>en</strong> har förbjudits och för vissa<br />
andra ämn<strong>en</strong> har begränsnings<strong>regler</strong>na skärpts, det har till exempel införts krav på ytterligare<br />
varningstexter i märkning<strong>en</strong> av produkterna. Det finns dock kvarstå<strong>en</strong>de problem med<br />
hårfärgningsprodukterna som behöver lösas.<br />
Hormonstörare och allergirisker<br />
Risker för hormonstörande effekter från kemikalier är för närvarande mycket omdiskuterat<br />
och det gäller äv<strong>en</strong> kosmetikaingredi<strong>en</strong>ser. Det saknas dock fortfarande <strong>en</strong>ighet och<br />
över<strong>en</strong>skommelser om kriterier för hormonstörande effekt, vilket är nödvändigt för att kunna<br />
fastställa begränsnings<strong>regler</strong> på ämnesnivå.<br />
Allergirisker har i flera år varit ett prioriterat område inom <strong>EU</strong>:s arbete med att <strong>regler</strong>a<br />
kosmetikaingredi<strong>en</strong>ser. Vissa s<strong>en</strong>sibiliserande ämn<strong>en</strong> har förbjudits och för andra ämn<strong>en</strong>,<br />
främst parfymämn<strong>en</strong>, har det införts begränsnings<strong>regler</strong> för att minska produkternas<br />
allergirisker. Trots dessa åtgärder är allergier ett fortsatt problem när det gäller<br />
kosmetikaprodukter. Det finns därför ett behov av att ytterligare åtgärder för att minska<br />
allergiriskerna.<br />
”Cosmeticovigilance”<br />
I kommande förordning finns nya <strong>regler</strong> om rapportering av allvarliga oönskade effekter<br />
mellan berörda parter. Det saknas dock <strong>regler</strong> för <strong>en</strong> samlad övervakning<br />
(”cosmetovigilance”) av rapporterade effekter på myndighetsnivå. Därmed finns <strong>en</strong> risk för<br />
att <strong>en</strong> ingredi<strong>en</strong>sspecifik oönskad effekt som rapporteras från olika företag inte upptäcks eller<br />
att upptäckt<strong>en</strong> fördröjs vilket är otillfredsställande ur konsum<strong>en</strong>tskyddssynpunkt.<br />
123
6.4.3 Ändringsförslag<br />
• Kosmetika<strong>regler</strong>na är inriktade på att skydda konsum<strong>en</strong>terna från hälsorisker, m<strong>en</strong><br />
<strong>regler</strong>na tar inte upp miljöaspekter på användning av kosmetika. Miljöaspekter kan t.ex.<br />
finnas på användning<strong>en</strong> av färgämn<strong>en</strong>, konserveringsmedel och solfilter (UV-filter). Vi<br />
föreslår därför att Sverige ska arbeta för att utreda hur miljöaspekterna ska kunna<br />
hanteras g<strong>en</strong>om Reach, för att man ska kunna få fram mer data om miljörisker för<br />
kosmetikaingredi<strong>en</strong>ser.<br />
• Det finns omfattande detalj<strong>regler</strong> för hur ämn<strong>en</strong> får användas som kosmetikaingredi<strong>en</strong>ser,<br />
m<strong>en</strong> vissa ämnes<strong>regler</strong> bygger på föråldrade kunskaper om hälsorisker. Vi föreslår att<br />
Sverige verkar för att fastställa <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om regelbund<strong>en</strong> omvärdering av säkerhet<strong>en</strong> för<br />
ämn<strong>en</strong> som <strong>regler</strong>as i <strong>EU</strong>:s kosmetikaförordning.<br />
• Användning av s<strong>en</strong>sibiliserande ämn<strong>en</strong> i kosmetika bör ytterligare begränsas. Det behövs<br />
också <strong>en</strong> lista över godkända ämn<strong>en</strong> i hårfärgningsmedel och ytterligare arbete med<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong>.<br />
Miljöeg<strong>en</strong>skaper<br />
Det bör utredas hur Reach kan tillämpas, eller ev<strong>en</strong>tuellt behöver ändras, för att industrin ska<br />
ta fram uppgifter om kosmetikaingredi<strong>en</strong>sers miljöeg<strong>en</strong>skaper (jfr förslag i kap. 5.1.4). Det<br />
handlar här om att få fram sådana uppgifter äv<strong>en</strong> för kosmetikaingredi<strong>en</strong>ser som är<br />
lågvolymämn<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt Reach. Det är särskilt angeläget att få fram uppgifter om<br />
miljöeg<strong>en</strong>skaper för tillåtna färgämn<strong>en</strong>, konserveringsmedel och UV-filter i förordning<strong>en</strong>s<br />
annex IV, V och VI.<br />
Omprövning av ämnesbilagor<br />
I kosmetikaförordning<strong>en</strong> bör det fastställas ett förfarande om återkommande, till exempel vart<br />
femte år, omvärdering av säkerhet<strong>en</strong> för ämn<strong>en</strong> som finns i förordning<strong>en</strong>s annex III, IV, V<br />
och VI om begränsade ämn<strong>en</strong>, tillåtna färgämn<strong>en</strong>, tillåtna konserveringsmedel respektive<br />
tillåtna UV-filter.<br />
Hårfärgningsmedel<br />
Arbetet med <strong>EU</strong>:s hårfärgsstrategi bör drivas vidare så att arbetet kan utmynna i <strong>en</strong><br />
positivlista för hårfärgningsämn<strong>en</strong>. Detta innebär bland annat att säkerhetsbedömningar av<br />
vissa färgämn<strong>en</strong> avslutas och ev<strong>en</strong>tuella begränsningar för ämn<strong>en</strong>a införs.<br />
Hormonstörande ämn<strong>en</strong><br />
I d<strong>en</strong> nya kosmetikaförordning<strong>en</strong> finns det inga g<strong>en</strong>erella begränsnings<strong>regler</strong> för<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong>. Enligt artikel 15 p 4 ska kommission<strong>en</strong> se över förordning<strong>en</strong> med<br />
avse<strong>en</strong>de på hormonstörande ämn<strong>en</strong>, när det finns gem<strong>en</strong>skapskriterier eller internationellt<br />
över<strong>en</strong>skomna kriterier för id<strong>en</strong>tifiering av hormonstörande ämn<strong>en</strong> tillgängliga eller s<strong>en</strong>ast<br />
d<strong>en</strong> 11 januari 2015. Sverige bör i alla relevanta sammanhang verka för att initiera eller<br />
påskynda arbete med att få fram sådana kriterier, så att det finns ett så bra underlag som<br />
möjligt när kommission<strong>en</strong> ska göra sin översyn.<br />
S<strong>en</strong>sibiliserande ämn<strong>en</strong><br />
Användning<strong>en</strong> av s<strong>en</strong>sibiliserande ämn<strong>en</strong> bör minskas g<strong>en</strong>om att införa ytterligare<br />
begränsnings<strong>regler</strong>. Det finns numera kriterier för bedömning av ämn<strong>en</strong>s<br />
124
s<strong>en</strong>sibiliseringspot<strong>en</strong>tial som kan användas som utgångspunkt för att fastställa sådana<br />
ämnes<strong>regler</strong>. Ett system för cosmetovigilance kan också bidra med underlag för ämnes<strong>regler</strong>.<br />
”Cosmetovigilance”<br />
Det bör införas <strong>en</strong> regel i förordning<strong>en</strong> om att inrätta ett system för ”cosmetovigilance”. Ett<br />
sådant system skulle kunna bli ett viktigt redskap för att tidigt upptäcka nya allergirisker och<br />
ökande problem med redan kända allerg<strong>en</strong>er.<br />
6.5 Några andra special<strong>regler</strong>ade kemikalier<br />
Utöver de omfattande regelsystem för special<strong>regler</strong>ade kemikalier som beskrivits i detta<br />
kapitel finns <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> som g<strong>en</strong>omför internationella konv<strong>en</strong>tioner på kemikalieområdet, t.ex.<br />
om ozonnedbrytande ämn<strong>en</strong> (se kap. 4.2.1). Det finns dessutom ett antal mindre <strong>regler</strong>ingar.<br />
Vi nämner några nedan.<br />
6.5.1 VOC i färger och lacker m.m.<br />
Direktivet 2004/42/EG 103 innehåller harmoniserade krav på färger och lacker när det gäller<br />
innehållet av flyktiga organiska för<strong>en</strong>ingar, t.ex. organiska lösningsmedel. Direktivet<br />
kompletterade VOC-direktivet 1999/13/EG, som var ett minimidirektiv som <strong>regler</strong>ade utsläpp<br />
av flyktiga organiska för<strong>en</strong>ginar från vissa verksamheter och anläggningar. Det s<strong>en</strong>are<br />
direktivet har numera tagits in i industriutsläppsdirektivet 2010/75/<strong>EU</strong>.<br />
Det har funnits ett antal tillämpningsproblem som sammanhänger med gränsdragning<strong>en</strong><br />
mellan dessa två direktiv, och <strong>en</strong> översyn av tillämpningsområdet skulle kunna leda till<br />
för<strong>en</strong>klingar för både industrin och de tillämpande myndigheterna. Det finns dessutom skäl att<br />
se över några av gränsvärd<strong>en</strong>a i direktiv 2004/42.<br />
6.5.2 Tvätt- och r<strong>en</strong>göringsmedel<br />
Avsikt<strong>en</strong> med <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om tvätt- och r<strong>en</strong>göringsmedel 104 var ursprunglig<strong>en</strong> att <strong>regler</strong>a<br />
nedbrytbarhet<strong>en</strong> hos alla ingredi<strong>en</strong>ser, m<strong>en</strong> kemikaliekrav infördes <strong>en</strong>dast för t<strong>en</strong>sider.<br />
Nylig<strong>en</strong> har <strong>regler</strong>na kompletterats med begränsningar av använding<strong>en</strong> av fosfater i tvätt- och<br />
maskindiskmedel. Det finns skäl att överväga behov<strong>en</strong> av åtgärder äv<strong>en</strong> för andra<br />
komplexbildare i tvätt- och maskindiskmedel.<br />
I fråga om konsum<strong>en</strong>tprodukter ska <strong>en</strong> fullständig lista över ingå<strong>en</strong>de ämn<strong>en</strong> publiceras på <strong>en</strong><br />
webbsida på Internet. I praktik<strong>en</strong> är d<strong>en</strong>na information inte alltid lätt att hitta och finns inte<br />
alltid att tillgå på sv<strong>en</strong>ska. Det finns ett behov av åtgärder som förbättrar tillämpning<strong>en</strong> av<br />
dessa <strong>regler</strong>.<br />
6.5.3 Tatueringsfärger<br />
Färger som används för tatuering ingår inte i tillämpningsområdet för någon särskild<br />
lagstiftning inom <strong>EU</strong>. De faller t.ex. utanför definition<strong>en</strong> för kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska<br />
produkter. Innehållet i tatueringsfärger är i dagsläget i praktik<strong>en</strong> o<strong>regler</strong>at, både på nationell<br />
nivå och <strong>en</strong>ligt <strong>EU</strong>-rätt<strong>en</strong>. Europarådet antog dock år 2003 rekomm<strong>en</strong>dationer om<br />
103 Direktiv 2004/42/EG om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska för<strong>en</strong>ingar förorsakade av användning<br />
av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om<br />
ändring av direktiv 1999/13/EG<br />
104 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av d<strong>en</strong> 31 mars 2004 om tvätt- och<br />
r<strong>en</strong>göringsmedel<br />
125
tatueringsfärger – vilka reviderades år 2008 – som innehåller <strong>en</strong> modell för lagstiftning. Ett<br />
antal länder inom <strong>EU</strong>/EES har antagit nationella regelverk som ansluter till Europarådets<br />
rekomm<strong>en</strong>dationer. KemI kom i <strong>en</strong> rapport år 2010 (KemI Rapport 3/10) fram till att det finns<br />
ett behov av <strong>regler</strong> som begränsar riskerna med tatueringar på grund av olämpliga<br />
tatueringsfärger, och föreslog <strong>en</strong> ny förordning om begränsning av vissa farliga ämn<strong>en</strong> samt<br />
mikrobiologiska föror<strong>en</strong>ingar i tatueringsfärger. Läkemedelsverket föreslogs som ansvarig<br />
myndighet. Av rapport<strong>en</strong> framgick att många tatueringsfärger i analyser visat sig innehåll<br />
farliga ämn<strong>en</strong> samt mikrobiologisk kontaminering.<br />
Med anledning av rapport<strong>en</strong> har regering<strong>en</strong> nylig<strong>en</strong> anmält ett förslag till sv<strong>en</strong>sk förordning<br />
om tatueringsfärger för komm<strong>en</strong>tarer till bl.a. <strong>EU</strong> <strong>en</strong>ligt bestämmelserna om tekniska <strong>regler</strong>.<br />
Läkemedelsverket arbetar med föreskrifter. Kommission<strong>en</strong> har hittills inte velat ta initiativ<br />
till gem<strong>en</strong>samma <strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå, trots att man givetvis är väl medvet<strong>en</strong> om de <strong>regler</strong> som<br />
tillämpas i flera medlemsstater.<br />
7 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om varor<br />
• I detta kapitel behandlar vi de <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> som finns om kemikalier i varor.<br />
• Vi diskuterar <strong>EU</strong>:s ekodesigndirektiv och hur d<strong>en</strong> lagstiftning<strong>en</strong> bör utvecklas när det<br />
gäller kemikaliefrågor.<br />
• Vi diskuterar kortfattat <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om medicintekniska produkter och om<br />
byggprodukter.<br />
• Vi föreslår att Sverige ska arbeta för särskilda <strong>EU</strong>-krav för kemikalier i textilier.<br />
• Vi diskuterar strategier för att få till stånd bättre informationskrav på <strong>EU</strong>-nivå för<br />
kemikalier i varor.<br />
• Vi diskuterar miljömärkningskriterier och liknande mjuka styrmedel. <strong>EU</strong> lägger stor vikt<br />
vid att myndigheter ska bedriva grön upphandling. Ev<strong>en</strong>tuella oklarheter i Sverige om<br />
utrymmet för att bedriva grön upphandling behöver redas ut.<br />
7.1 Utgångspunkter<br />
Vi har hittills i huvudsak behandlat <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> som avser kemiska produkter av olika slag. Vi<br />
har berört <strong>regler</strong> om allmänkemikalier (Reach och CLP) och olika kategorier av<br />
special<strong>regler</strong>ade kemikalier (bekämpningsmedel, kosmetika, livsmedel osv.). När farliga<br />
ämn<strong>en</strong> förekommer i varor (betr. begreppet vara se kap. 2.1) är hälso- och miljöproblematik<strong>en</strong><br />
delvis annorlunda jämfört med när ämn<strong>en</strong> förekommer r<strong>en</strong>a i <strong>en</strong> kemisk produkt.<br />
Exponeringsrisk<strong>en</strong> för farliga ämn<strong>en</strong> i varor kan variera mycket. Ett farligt ämne kan vara så<br />
hårt bundet i <strong>en</strong> vara att d<strong>en</strong> som använder varan inte riskerar att exponeras. I andra fall kan<br />
det förekomma exponering, t.ex. om ämnet är löst bundet i varan eller om varan bearbetas. I<br />
och med insikt<strong>en</strong> att kemikalier kan ha miljöfarliga eg<strong>en</strong>skaper har man också insett att man<br />
måste se på problematik<strong>en</strong> med farliga ämn<strong>en</strong> i varor i ett livscykel- eller<br />
kretsloppsperspektiv. Svårnedbrytbara ämn<strong>en</strong> kommer förr eller s<strong>en</strong>are ut i kretsloppet, där de<br />
kan visa sig vara toxiska och kan skada miljön eller leda till indirekt påverkan på hälsan.<br />
126
Detta gäller t.ex. tungmetaller och organiska ämn<strong>en</strong> med persist<strong>en</strong>ta eg<strong>en</strong>skaper, ofta<br />
halog<strong>en</strong>erade ämn<strong>en</strong>.<br />
Det har därför sedan länge varit ett mål för sv<strong>en</strong>sk kemikaliepolitik att särskilt farliga ämn<strong>en</strong><br />
så långt det är möjligt ska fasas ut och inte längre förekomma i vare sig kemiska produkter<br />
eller varor. Detta framgår av det nu gällande delmålet 3 under miljömålet Giftfri miljö och<br />
Miljömålsberedning<strong>en</strong>s förslag till etappmål om särskilt farliga ämn<strong>en</strong> 105 . Med särskilt<br />
farliga ämn<strong>en</strong> avses <strong>en</strong>ligt miljömålsberedning<strong>en</strong> hälsofarliga ämn<strong>en</strong> som är<br />
cancerframkallande eller påverkar arvsmassan eller fortplantning<strong>en</strong> (CMR-ämn<strong>en</strong>), ämn<strong>en</strong><br />
som är långlivade och bioackumulerande (PB-ämn<strong>en</strong>), tungmetallerna kvicksilver, kadmium<br />
och bly samt ämn<strong>en</strong> som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande. En målsättning<br />
om fortlöpande riskminskning har gällt äv<strong>en</strong> i fråga om andra farliga ämn<strong>en</strong> i varor, äv<strong>en</strong> om<br />
ämn<strong>en</strong>a inte kan karakteriseras som särskilt farliga. Andra målsättningar har varit att förbättra<br />
spridning<strong>en</strong> av information om vad varor innehåller, både till slutkonsum<strong>en</strong>ter och till aktörer<br />
i produktions- och distributionskedjan för varor. Man har också alltmer börjat lyfta fram<br />
behovet av samordnade <strong>regler</strong> i ett kretsloppsperspektiv, t.ex. behovet att se på samband<br />
mellan kemikalie<strong>regler</strong> och avfalls<strong>regler</strong> (jfr kap. 8).<br />
Bestämmelser om varor påverkar direkt d<strong>en</strong> inre marknad<strong>en</strong> och det är därför naturligt att<br />
regelsystemet nästan utan undantag finns på <strong>EU</strong>-nivå och inte nationellt. Regelverket när det<br />
gäller varor på <strong>EU</strong>-nivå är mycket komplext och svårt att överblicka. KemI har nylig<strong>en</strong><br />
publicerat <strong>en</strong> rapport om strategier och styrmedel för att minska riskerna med kemikalier i<br />
varor 106 . I det följande försöker vi bygga vidare på d<strong>en</strong>na rapport g<strong>en</strong>om att id<strong>en</strong>tifiera de<br />
viktigaste <strong>regler</strong>na som gäller kemikalier i varor i <strong>EU</strong>, id<strong>en</strong>tifiera problemområd<strong>en</strong> och<br />
utvecklingsbehov och förslå prioriteringar inför framtid<strong>en</strong>.<br />
7.2 Gällande <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om kemikalier i varor<br />
Allmänt<br />
I <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om varor kan man ofta se liknande prioriteringar som i Sverige, äv<strong>en</strong> om de<br />
inte är lika tydligt uttryckta. Särskilt gäller detta utfasning av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i varor.<br />
Tillståndsprövning<strong>en</strong> i Reach har som övergripande mål att gradvis ersätta användning av<br />
särskilt farliga ämn<strong>en</strong> med säkrare alternativ (Reach artikel 55). Detta gäller äv<strong>en</strong> användning<br />
i varor. De <strong>regler</strong> om kemikalier i varor som finns i <strong>EU</strong> går i allmänhet ut på att begränsa<br />
användning<strong>en</strong> av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> (ofta CMR-ämn<strong>en</strong> eller tungmetaller). De har ofta sitt<br />
ursprung i kommission<strong>en</strong>s arbete med prioriterade avfallsströmmar och har setts som <strong>en</strong> del<br />
av <strong>EU</strong>:s avfallspolitik.<br />
Det finns ett antal olika typer av varu<strong>regler</strong> i <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> som behandlar<br />
kemikalieaspekt<strong>en</strong>:<br />
- Reach innehåller krav på registrering av ämn<strong>en</strong>, där användning<strong>en</strong> av farliga ämn<strong>en</strong> i<br />
varor ska hanteras i d<strong>en</strong> riskbedömning (kemikaliesäkerhetsrapport) som företag<strong>en</strong> är<br />
skyldiga att göra i vissa fall.<br />
- Tillståndsprövning<strong>en</strong> av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i Reach (se kap. 5.1.1) innefattar <strong>en</strong><br />
prövning av om ämn<strong>en</strong>a kan godtas i varor.<br />
105 SOU 2011:34 s. 91 f. Vi utgår från att etappmålet innefattar kemikalier som ingår i varor, äv<strong>en</strong> om detta inte<br />
helt klart framgår av text<strong>en</strong>.<br />
106 KemI Rapport Nr 3/11.<br />
127
- Begränsningarna i bilaga XVII i Reach gäller olika typer av farliga ämn<strong>en</strong> och<br />
innehåller ofta förbud mot ämn<strong>en</strong>a i särskilda typer av varor.<br />
- Ett antal rättsakter behandlar olika varukategorier, som t.ex. leksaker. Sådana<br />
varudirektiv behandlar ofta äv<strong>en</strong> andra skyddsaspekter än kemikaliesäkerhet (t.ex.<br />
elsäkerhet, olycksrisker, avfallsaspekter).<br />
- Produktsäkerhets<strong>regler</strong> är tillämpliga när det gäller hälsorisker från kemikalier i varor.<br />
- Ekodesigndirektivet har hittills inriktats på <strong>en</strong>ergieffektivitet m<strong>en</strong> kan teoretiskt<br />
<strong>regler</strong>a äv<strong>en</strong> andra designparametrar på varor, som kemikalieinnehåll.<br />
- Informationskrav om varors innehåll av farliga ämn<strong>en</strong> finns i viss utsträckning. En<br />
skyldighet att informera yrkesmässiga användare och konsum<strong>en</strong>ter om särskilt farliga<br />
ämn<strong>en</strong> i varor finns i Reach (se kap. 5.1). I övrigt kan särskilda varudirektiv innehålla<br />
krav på information som ofta har inriktning mot avfallshantering<strong>en</strong>, t.ex. märkning<strong>en</strong><br />
av batterier med tungmetallinnehåll.<br />
- Det finns ett antal styrmedel på <strong>EU</strong>-nivå som syftar till att stimulera användare att<br />
välja de varor som har bästa miljöprestanda. Exempel på detta är <strong>EU</strong>:s miljömärkning<br />
och <strong>EU</strong>-arbetet med standarder för grön upphandling. Dessa kan ses som styrmedel<br />
som ska främja tillämpning<strong>en</strong> av substitutionsprincip<strong>en</strong> på varuområdet.<br />
En del av dessa <strong>regler</strong> beskrivs något mer utförligt i det följande.<br />
Varudirektiv med kemikaliekrav<br />
I d<strong>en</strong> följande listan id<strong>en</strong>tifierar vi kemikaliekrav i rättsakter som behandlar särskilda<br />
varukategorier. I dessa varudirektiv finns ofta andra typer av krav som vi inte berör här, t.ex.<br />
krav på avfallshantering och produc<strong>en</strong>tansvar, krav på brandsäkerhet osv.<br />
- Direktiv 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och<br />
ackumulatorer innehåller <strong>regler</strong> som begränsar användning<strong>en</strong> av kadmium och<br />
kvicksilver i batterier. Batterier ska märkas med <strong>en</strong> symbol om det innehåller dessa<br />
metaller. Konsum<strong>en</strong>ter ska ges information om hur batterier ska omhändertas slutligt.<br />
- Direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon förbjuder användning i fordon av bly,<br />
kvicksilver, kadmium och sexvärt krom. Undantag från förbud<strong>en</strong> för angivna<br />
applikationer (t.ex. bly i batterier) finns i bilagor till direktivet, som ska uppdateras<br />
regelbundet. Det finns också <strong>en</strong> allmänt formulerad målsättning att undvika farliga<br />
ämn<strong>en</strong> vid konstruktion<strong>en</strong> av fordon, om de medför problem i avfallshantering<strong>en</strong>.<br />
- Direktiv 1994/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall anger <strong>en</strong> högsta<br />
tillåt<strong>en</strong> nivå för d<strong>en</strong> samlade mängd<strong>en</strong> tungmetaller i förpackningar (100 ppm, samma<br />
metaller <strong>regler</strong>as som i föregå<strong>en</strong>de direktiv). För återvunna glasförpackningar och<br />
återvunna lådor, backar och pallar av plast har dock icke tidsbegränsade undantag från<br />
dessa krav beslutats, eftersom gränsvärd<strong>en</strong>a inte gick att hålla för återvunna<br />
material 107 . Förpackningar ska märkas med materialslag. Konsum<strong>en</strong>ter ska informeras<br />
om hur förpackningar ska omhändertas slutligt.<br />
- Direktivet 2011/65/<strong>EU</strong> om begränsning av användning av vissa farliga ämn<strong>en</strong> i<br />
elektrisk och elektronisk utrustning (RoHS) förbjuder användning av tungmetaller och<br />
två bromerade flamskyddsmedel (PBB och PBDE) i elektronik. Det finns ett<br />
förfarande för att vid behov utöka förbudslistan med nya ämn<strong>en</strong>. Kommission<strong>en</strong> ska<br />
se över förbudslistan år 2014. Liksom i <strong>regler</strong>na för uttjänta fordon finns bilagor med<br />
107 Kommission<strong>en</strong>s beslut 2009/292/EG och 2006/340/EG.<br />
128
ett stort antal undantag från förbud<strong>en</strong> för specifika användningar. Undantag<strong>en</strong> ska<br />
omprövas och är tidsbegränsade.<br />
- Direktivet 2009/48/EG om leksakers säkerhet förbjuder användning av CMR-ämn<strong>en</strong><br />
och 55 allergiframkallande doftämn<strong>en</strong> i leksaker, med vissa möjligheter till undantag.<br />
Det finns också märkningskrav för några doftämn<strong>en</strong> och gränsvärd<strong>en</strong> för migration<br />
avse<strong>en</strong>de 19 metaller (dvs. begränsningar i hur mycket som får avges från leksak<strong>en</strong>).<br />
- Bestämmelser om material och produkter som kommer i kontakt med livsmedel<br />
beskrivs i kap 6.2.<br />
- Direktivet 93/42/EEG om medicintekniska produkter innehåller ett fåtal <strong>regler</strong> om<br />
kemikalier. Toxicitet hos ämn<strong>en</strong> ska beaktas när man designar medicintekniska<br />
produkter. Risk<strong>en</strong> för läckage av ämn<strong>en</strong> ska beaktas, särskilt vad gäller CMR-ämn<strong>en</strong>.<br />
Ett särskilt märkningskrav finns om ftalater med CMR-eg<strong>en</strong>skaper används i <strong>en</strong><br />
medicinteknisk produkt (se vidare nedan).<br />
- <strong>EU</strong>:s nya förordning (<strong>EU</strong>) nr 305/2011 om fastställande av harmoniserade villkor för<br />
saluföring av byggprodukter innehåller inte några materiella krav som avser<br />
kemikalier i byggprodukter. I förordning<strong>en</strong> finns dock <strong>en</strong> ny regel om hur information<br />
<strong>en</strong>ligt Reach om särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i varor ska lämnas i fråga om byggprodukter.<br />
Produktsäkerhets<strong>regler</strong><br />
<strong>EU</strong>-direktivet 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet innehåller <strong>regler</strong> som ska åstadkomma<br />
att alla typer av produkter (äv<strong>en</strong> kemiska produkter) är säkra vid konsum<strong>en</strong>tanvändning.<br />
Direktivet har g<strong>en</strong>omförts i Sverige g<strong>en</strong>om produktsäkerhetslag<strong>en</strong> (2004:451).<br />
Tillämpningsområdet omfattar direkta hälsorisker från kemikalier i varor, däremot inte<br />
miljörisker.<br />
Näringsidkare har <strong>en</strong>ligt direktivet <strong>en</strong> allmän skyldighet att tillhandahålla säkra produkter.<br />
Vad som är säkert beskrivs bara i allmänna termer och säkerhetskravet fylls ut exempelvis<br />
med <strong>regler</strong> i annan lagstiftning, standarder, tillgänglig kunskap om risker osv. Det finns alltså<br />
inga specifika krav som gäller innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> i varor. Direktivet kan sägas ha<br />
som mål att garantera konsum<strong>en</strong>ter <strong>en</strong> miniminivå för produktsäkerhet. G<strong>en</strong>om sitt breda<br />
tillämpningsområde kompletterar produktsäkerhetsdirektivet de mer specialiserade<br />
produkt<strong>regler</strong> som finns på exempelvis kemikalieområdet. Direktivet ger utrymme för<br />
ingripand<strong>en</strong> mot farliga produkter både på nationell nivå och på <strong>EU</strong>-nivå. Det finns också ett<br />
särskilt informationssystem inom <strong>EU</strong> för nationella beslut om åtgärder mot farliga produkter<br />
(RAPEX).<br />
Enligt direktivet kan <strong>EU</strong> fatta snabba beslut om att stoppa farliga produkter på <strong>EU</strong>marknad<strong>en</strong>.<br />
När det gäller kemikalier har sådana beslut fattats om ftalater (mjukgörare i<br />
plast). Ftalater i leksaker förbjöds g<strong>en</strong>om ett antal tidbegränsade beslut från 1999 och framåt,<br />
tills ett perman<strong>en</strong>t förbud infördes 2005 i begränsningsdirektivet (numera i Reach). År 2009<br />
förbjöds dimetylfumarat i produkter. Dimetylfumarat är ett kraftigt allergiframkallande medel<br />
som används mot mögel 108 .<br />
Kommission<strong>en</strong> har påbörjat <strong>en</strong> översyn av produktsäkerhetsdirektivet. En öpp<strong>en</strong> konsultation<br />
g<strong>en</strong>omfördes 2009-2010. Ett förslag från kommission<strong>en</strong> till ett uppdaterat<br />
produktsäkerhetsdirektiv kan väntas höst<strong>en</strong> 2012.<br />
108 Dimetylfumarat användes i importerade möbler för att undvika mögelskador. Medlet är inte tillåtet att<br />
använda i Europa <strong>en</strong>ligt bestämmelserna om bekämpningsmedel (biocider), m<strong>en</strong> det förbudet har inte gällt<br />
importerade varor som innehåller ämnet. Jämför kap 6.1 om d<strong>en</strong> nya biocidförordning<strong>en</strong>.<br />
129
7.3 Ekodesigndirektivet – hur bör kemikalier i varor <strong>regler</strong>as?<br />
• Ekodesigndirektivet är <strong>en</strong> lagstiftning som i framtid<strong>en</strong> trolig<strong>en</strong> kommer att få ett<br />
bredare tillämpningsområde än hittills, då <strong>regler</strong>na i huvudsak hanterat<br />
<strong>en</strong>ergieffektivitetsaspekter.<br />
• En översyn av direktivet kommer att diskuteras år 2012 som ett led i <strong>en</strong> översyn<strong>en</strong> av<br />
handlingsplan<strong>en</strong> för hållbar konsumtion och produktion samt <strong>en</strong> hållbar<br />
industripolitik.<br />
• Ekodesigndirektivet kan hantera hälso- och miljörelaterade designkrav på varor i ett<br />
livscykelperspektiv, inte minst krav relaterade till avfallshantering.<br />
• Direktivet är knappast lämpat för att hantera krav som rör kemikalieinnehåll.<br />
• Om <strong>en</strong> <strong>regler</strong>ing som rör kemikalieinnehåll införs för <strong>en</strong> vara, blir <strong>regler</strong>na<br />
harmoniserade, vilket utesluter framtida nationella kemikaliekrav.<br />
• Innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> i <strong>en</strong> vara är inte <strong>en</strong> sådan designparameter som i sig<br />
motiverar <strong>en</strong> g<strong>en</strong>erell utvidgning av tillämpningsområdet för ekodesigndirektivet. Om<br />
man ändå id<strong>en</strong>tifierar nya produktgrupper som skulle behöva <strong>regler</strong>as särskilt med<br />
hänsyn till kemikalieaspekter, är ekodesigndirektivet <strong>en</strong> möjlighet. Särskilda separata<br />
varudirektiv kan dock ändå behövas för vissa produktgrupper som behöver <strong>en</strong> vidare<br />
<strong>regler</strong>ing.<br />
• I dagsläget finns vark<strong>en</strong> resurser på kommission<strong>en</strong> eller <strong>en</strong> metodik inom ram<strong>en</strong> för<br />
ekodesigndirektivet som räcker till för att hantera kemikaliefrågor.<br />
• Om man anser att det är viktigt att behålla <strong>en</strong> viss möjlighet att införa nationella krav<br />
på kemikalier i varor bör man undvika att fastställa krav avse<strong>en</strong>de <strong>en</strong> viss kemikalie i<br />
<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omförandeåtgärd, eftersom ett sådant krav innebär fullständig harmonisering<br />
med avse<strong>en</strong>de på alla kemikalieaspekter.<br />
7.3.1 Innehållet i <strong>regler</strong>na<br />
Ekodesigndirektivet tillkom ursprunglig<strong>en</strong> år 2005 m<strong>en</strong> uppdaterades 2009, då bl.a.<br />
tillämpningsområdet utvidgades från att gälla <strong>en</strong>ergianvändande till <strong>en</strong>ergirelaterade<br />
produkter 109 . Direktivet är ett ramdirektiv som förutsätter att kommission<strong>en</strong> fattar separata<br />
beslut om g<strong>en</strong>omförandeåtgärder för olika produktgrupper. Förfarandet för att ta fram<br />
g<strong>en</strong>omförandeåtgärder, <strong>regler</strong> om vad dessa åtgärder kan innehålla och <strong>regler</strong> om CEmärkning<br />
m.m. finns i ramdirektivet. Hittills har sådana g<strong>en</strong>omförandeåtgärder<br />
(kommissionsförordningar) beslutats för 13 produktgrupper 110 .<br />
G<strong>en</strong>omförandeåtgärderna innehåller ekodesignkrav, som i princip kan avse alla typer av<br />
påverkan på miljö/hälsa under varans hela livscykel, och där äv<strong>en</strong> aspekter på avfallshantering<br />
ingår (bilaga 1 del 1). Krav kan avse farliga ämn<strong>en</strong> i varan (punkt<strong>en</strong> d) 111 . Ekodesignkrav kan<br />
också avse information till de som hanterar varan under livscykeln (bilaga 1 del 2) och krav<br />
109 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets direktiv 2009/125/EG av d<strong>en</strong> 21 oktober 2009 om upprättande av <strong>en</strong> ram för<br />
att fastställa krav på ekodesign för <strong>en</strong>ergirelaterade produkter.<br />
110 Avser särskilda produkttyper (TV-apparater, tvättmaskiner osv.), m<strong>en</strong> i ett fall bredare g<strong>en</strong>erella krav för<br />
elförbrukning i standby- och frånläge för konsum<strong>en</strong>telektronik.<br />
111 Ekodesigndirektivet använder begreppet ”produkt”, som i praktik<strong>en</strong> i allmänhet är detsamma som <strong>en</strong> ”vara”<br />
<strong>en</strong>ligt kemikalie<strong>regler</strong>na (jfr kap. 2.1.1 ). En produkt kan <strong>en</strong>ligt ekodesigndirektivet innehålla ”material” (artikel<br />
2.9) m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> ”ämn<strong>en</strong>” (bilaga 1 punkt 1 d).<br />
130
på tillverkare att g<strong>en</strong>omföra livscykelanalyser och lägga dessa till grund för utformning<strong>en</strong> av<br />
varan (bilaga 1 del 3). Det s<strong>en</strong>are kan ligga till grund för särskilda informationskrav till<br />
konsum<strong>en</strong>ter (artikel 14).<br />
Utöver bindande krav innehåller g<strong>en</strong>omförandeåtgärderna ofta ”b<strong>en</strong>chmarks”, dvs. <strong>en</strong><br />
redogörelse för vad som kan uppnås med bästa tillgängliga teknik för produkttyp<strong>en</strong> i fråga.<br />
Dessa får bl.a. betydelse för informationskrav<strong>en</strong> i <strong>en</strong>ergimärkningsdirektivet (se nedan).<br />
Tillämpningsområdet för direktivet är begränsat till <strong>en</strong>ergirelaterade produkter. Direktivet har<br />
hittills också bara tillämpats för att ställa krav som gäller <strong>en</strong>ergiaspekter. Ett arbetsprogram<br />
för de närmaste tre år<strong>en</strong> ska tas fram av kommission<strong>en</strong>, där man id<strong>en</strong>tifierar nya<br />
produktgrupper som ska omfattas av g<strong>en</strong>omförandeåtgärder (artikel 16). Arbetet pågår med<br />
detta program 112 .<br />
7.3.2 Översyn<strong>en</strong> av ekodesigndirektivet<br />
En översyn av direktivet kommer att ske år 2012. D<strong>en</strong>na ska bl.a. avse möjlighet<strong>en</strong> att utvidga<br />
tillämpningsområdet till andra varor än de <strong>en</strong>ergirelaterade. Frågan har tidigare berörts av<br />
kommission<strong>en</strong> i ett meddelande (KOM(2008) 397 slutlig) och i rådsslutsatser från miljörådet<br />
d<strong>en</strong> 4 december 2008.<br />
Översyn<strong>en</strong> kommer sannolikt att få form<strong>en</strong> av ett meddelade från kommission<strong>en</strong> under första<br />
halvåret år 2012. Detta kommer att gälla hela området för kommission<strong>en</strong>s ”Handlingsplan för<br />
hållbar konsumtion och produktion samt <strong>en</strong> hållbar industripolitik” från år 2008 113 , och<br />
kommer därför att innefatta de styrmedel i lagstiftning<strong>en</strong> som <strong>en</strong>ligt kommission<strong>en</strong> borde<br />
utvecklas: ekodesigndirektivet, <strong>EU</strong>:s <strong>en</strong>ergimärkning, <strong>EU</strong>:s miljömärkning och <strong>regler</strong> om<br />
grön upphandling. Handlingsplan<strong>en</strong> har redan lett till nya versioner av <strong>regler</strong>na om<br />
<strong>en</strong>ergimärkning (direktiv 2010/30/<strong>EU</strong>) och miljömärkning (förordning (<strong>EU</strong>) nr 66/2010),<br />
dock utan några stora förändringar i sak i <strong>regler</strong>na. Vidare har ekodesigndirektivet som<br />
nämnts utvidgats till att gälla <strong>en</strong>ergirelaterade varor.<br />
Ekodesigndirektivet passar också väl in i kommission<strong>en</strong>s ”flaggskeppsinitiativ” för ett<br />
resurseffektivt Europa till år 2020, som bl.a. ska vara: ”A strategy to make the <strong>EU</strong> a 'circular<br />
economy', based on a recycling society with the aim of reducing waste g<strong>en</strong>eration and using<br />
waste as a resource;” 114 . I sin färdplan för ett resurseffektivt Europa 115 har kommission<strong>en</strong><br />
utlovat <strong>en</strong> utvidgning av direktivets tillämpningsområde till att gälla icke <strong>en</strong>ergirelaterade<br />
produkter. I miljörådet har ministrarna nylig<strong>en</strong> uttalat sig för <strong>en</strong> sådan bredare tillämpning i<br />
slutsatser från rådsmötet i december 2010 116 . Samtidigt uttalade rådet beträffande<br />
kemikaliekrav att man såg behovet av att : ”.. exploring further ways of reducing the use of<br />
hazardous substances, including heavy metals, and promoting their substitution in products<br />
and production processes, amongst others to facilitate reuse and recycling and avoid<br />
unint<strong>en</strong>ded consequ<strong>en</strong>ces and the recirculation of hazardous substances”. Ministrarna talade<br />
dock inte om huruvida detta skulle uppnås med hjälp av ekodesigndirektivet eller på annat<br />
sätt.<br />
112 Arbetsprogram för 2009-2011 finns i meddelandet KOM (2008) 660 slutlig.<br />
113 KOM2008 (397) slutlig.<br />
114 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(2011) 21 slutlig.<br />
115 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(2011) 571 slutlig.<br />
116 “… making optimal use of the provisions of the existing <strong>EU</strong> Eco-design Directive by taking into account not<br />
only <strong>en</strong>ergy effici<strong>en</strong>cy in the use phase but all significant <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal criteria (e.g. resource effici<strong>en</strong>cy) over<br />
the <strong>en</strong>tire life-cycle wh<strong>en</strong> developing implem<strong>en</strong>ting measures; and <strong>en</strong>hancing market surveillance in order to<br />
improve compliance with the provisions of the existing Directive and its implem<strong>en</strong>ting measures;”.<br />
131
Kommission<strong>en</strong> har g<strong>en</strong>omfört stora delar av det som utlovades i handlingsplan<strong>en</strong> för hållbar<br />
konsumtion och produktion när det gäller uppdatering av <strong>regler</strong>, inklusive <strong>en</strong> uppdatering av<br />
ekodesigndirektivet. Direktivet har därmed som nämnts fått <strong>en</strong> utformning som gör att alla<br />
typer av miljöaspekter på <strong>en</strong> (<strong>en</strong>ergirelaterad) vara kan <strong>regler</strong>as <strong>en</strong>ligt direktivet. Man har<br />
dock inte i praktik<strong>en</strong> lyckats bredda tillämpning<strong>en</strong> av ekodesigndirektivet till andra<br />
designparametrar än de <strong>en</strong>ergirelaterade. Att exempelvis ställa krav på innehållet av farliga<br />
kemikalier har inte varit uppe för diskussion för de varugrupper som behandlats i<br />
g<strong>en</strong>omförandeåtgärderna. Det s.k. GWP-värdet hos köldmedia diskuteras för närvarande i<br />
samband med luftkonditionering och luftvärmepumpar, m<strong>en</strong> detta är <strong>en</strong><br />
<strong>en</strong>ergieffektivitetsfråga. Vidare har några kemikalieaspekter tagits upp i samband med<br />
informationskrav (se nedan kap. 7.3.4).<br />
Ekodesigndirektivet är <strong>en</strong> mycket viktig del i kommission<strong>en</strong>s strategi för hållbar konsumtion<br />
och produktion. Om man som <strong>en</strong> följd av översyn<strong>en</strong> väljer att i framtid<strong>en</strong> <strong>regler</strong>a<br />
kemikalieaspekter på varor via detta direktiv och inte via de andra typer av varu<strong>regler</strong> som<br />
finns (jfr ovan) är detta ett viktigt principiellt vägval. D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska inställning<strong>en</strong> inför<br />
översyn<strong>en</strong> år 2012 bör därför övervägas noga. Kemikalieaspekt<strong>en</strong> bör ingå i dessa<br />
övervägand<strong>en</strong>, äv<strong>en</strong> om det inte är d<strong>en</strong> viktigaste aspekt<strong>en</strong>.<br />
7.3.3 Ekodesigndirektivets förhållande till andra <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om kemikalier<br />
Allmänt<br />
Kommission<strong>en</strong> har initierat <strong>en</strong> utvärdering av ekodesigndirektivet av <strong>en</strong> konsultfirma. I<br />
rapport<strong>en</strong> diskuteras bl.a. möjlighet<strong>en</strong> att utvidga tillämpningsområdet för direktivet med<br />
utgångspunkt i <strong>en</strong> analys av miljöaspekter på ett antal icke <strong>en</strong>ergirelaterade<br />
produktgrupper 117 . Man drar slutsats<strong>en</strong> att det finns miljöaspekter på sådana produkter som<br />
det skulle vara m<strong>en</strong>ingsfullt att <strong>regler</strong>a g<strong>en</strong>om ekodesigndirektivet. Ett konkret exempel är<br />
effektivitet<strong>en</strong> hos r<strong>en</strong>göringsmedel för konsum<strong>en</strong>tbruk. Samtidigt konstaterar man att <strong>en</strong><br />
utvidgning av tillämpningsområdet till andra produktgrupper än de <strong>en</strong>ergirelaterade och till<br />
andra designparametrar kräver betydande nya resurser för tillämpning<strong>en</strong> hos kommission<strong>en</strong><br />
och medlemsstaterna, om utvidgning<strong>en</strong> inte ska bli <strong>en</strong> tom gest.<br />
När det gäller frågan om direktivets tillämpningsområde ska utvidgas är <strong>en</strong> viktig aspekt vad<br />
som är effektivast ur skyddssynpunkt - <strong>en</strong> kombination av speciallagstiftningar som behandlar<br />
olika miljöaspekter (kemikalier, <strong>en</strong>ergieffektivitet, avfallshantering, återvinning osv.) eller <strong>en</strong><br />
samlad lagstiftning som väger och <strong>regler</strong>ar alla olika aspekter ur ett livscykelperspektiv. Det<br />
s<strong>en</strong>are angreppssättet kan sägas ha teoretiska fördelar allmänt sett och tydliga fördelar för<br />
användarna (<strong>en</strong> <strong>en</strong>da CE-märkning, <strong>en</strong>kel och tydlig lagstiftning), m<strong>en</strong> är extremt svårt att<br />
åstadkomma och har upp<strong>en</strong>bart inte alls realiserats i de g<strong>en</strong>omförandeåtgärder som hittills<br />
beslutats. En tanke med ekodesigndirektivet är också att dess g<strong>en</strong>omförandeåtgärder ska avse<br />
områd<strong>en</strong> där det saknas relevant gem<strong>en</strong>skapslagstiftning (artikel 15.1, ingress<strong>en</strong> punkt 35).<br />
Våra slutsatser i det följande avser bara frågan om det är lämpligt att <strong>regler</strong>a<br />
kemikalieaspekter på varor via ekodesigndirektivet. Vi har ing<strong>en</strong> anledning att ifrågasätta att<br />
det kan finnas starka skäl att utvidga tillämpningsområdet för direktivet när det gäller vissa<br />
andra miljöaspekter. Ett exempel kan vara elektriska och elektroniska produkter, som <strong>regler</strong>as<br />
i WEEE-direktivet när det gäller avfallsaspekter. I d<strong>en</strong> nya version<strong>en</strong> av WEEE-direktivet,<br />
som ännu inte publicerats, sägs att sådana designkrav på utformning<strong>en</strong> av elektronikprodukter<br />
117 Utvärdering<strong>en</strong>, som inte är helt färdig när detta skrivs, finns tillgänglig på<br />
http://cses.co.uk/ecodesign_evaluation.<br />
132
som syftar till att för<strong>en</strong>kla återanvändning och återvinning bör ställas via ekodesigndirektivet.<br />
WEEE-direktivet tillämpas för andra typer av krav, t.ex. produc<strong>en</strong>tansvar, återvinningsmål<br />
och krav på avfallshantering<strong>en</strong>.<br />
Ekodesign och <strong>EU</strong>:s kemikalie<strong>regler</strong><br />
Ekodesigndirektivet är komplem<strong>en</strong>tärt till annan <strong>EU</strong>-lagstiftning om kemikalier 118 . Om det<br />
t.ex. finns förbud mot vissa ämn<strong>en</strong> i varor <strong>en</strong>ligt RoHS eller Reach gäller alltså dessa förbud<br />
äv<strong>en</strong> om varorna också kommer att omfattas av g<strong>en</strong>omförandeåtgärder <strong>en</strong>ligt<br />
ekodesigndirektivet. Äv<strong>en</strong> om varan uppfyller krav<strong>en</strong> på CE-märkning <strong>en</strong>ligt<br />
ekodesigndirektivet kan d<strong>en</strong> alltså vara förbjud<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt <strong>EU</strong>:s kemikalielagstiftning. Det finns<br />
också kemikaliekrav på varor i annan lagstiftning än d<strong>en</strong> som nämns i direktivet (t.ex.<br />
leksaker).<br />
Det finns som nämnts ovan <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> i form av direktiv för viktiga varugrupper, där bl.a.<br />
kemikalieaspekter särskilt behandlas (bilar, elektronik, förpackningar, leksaker,<br />
medicintekniska produkter osv.). Dessa <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> kan i vissa fall vara inriktade på<br />
livscykelaspekter g<strong>en</strong>om återvinningskrav och produc<strong>en</strong>tansvar (t.ex. elektronik, bilar) och i<br />
vissa fall ha ett mer begränsat tillämpningsområde (t.ex. medicintekniska produkter). De har<br />
inte alls <strong>regler</strong>at <strong>en</strong>ergieffektivitet<strong>en</strong> hos varorna. Så länge dessa <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> finns kvar kan<br />
upp<strong>en</strong>barlig<strong>en</strong> ekodesigndirektivet bara ha <strong>en</strong> kompletterande roll i fråga om de<br />
varukategorier som redan behandlas i <strong>regler</strong>na, äv<strong>en</strong> om det teoretiska tillämpningsområdet<br />
för ramdirektivet utvidgas till att gälla alla sorters varor. Om man överväger<br />
g<strong>en</strong>omförandeåtgärder för varukategorier som redan omfattas av andra hälso/miljö<strong>regler</strong>, får<br />
man pot<strong>en</strong>tiellt <strong>en</strong> högre grad av dubbel<strong>regler</strong>ing än tidigare. Det kan ses som tveksamt från<br />
regelför<strong>en</strong>klingssynpunkt att låta <strong>en</strong> mängd olika lagstiftningar gälla parallellt för <strong>en</strong> viss vara<br />
utan att man samordnar och koordinerar dem. Man har dock redan accepterat <strong>en</strong> sådan<br />
situation när det gäller elektriska och elektroniska produkter. Så länge man arbetar med<br />
direktiv kan man också hävda att <strong>en</strong> <strong>en</strong>hetlig lagstiftning kan åstadkommas på nationell nivå<br />
när direktiv<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omförs (frågan är dock om medlemsstaterna faktiskt gör så i praktik<strong>en</strong>).<br />
Detta argum<strong>en</strong>t håller dock inte när man arbetar med <strong>EU</strong>-förordningar, som t.ex. Reach.<br />
På kemikalieområdet finns det <strong>en</strong> utvecklad process på <strong>EU</strong>-nivå för att hantera risker från<br />
kemiska produkter, som sådana eller i varor. I första hand görs detta g<strong>en</strong>om Reach, som har<br />
ett system för att hantera hela kedjan i kemikaliekontroll<strong>en</strong> (datag<strong>en</strong>erering, riskbedömning<br />
inklusive exponeringsbedömning för olika användningar, utvärdering och riskhantering).<br />
Klassificering av kemikalier med avse<strong>en</strong>de på farliga eg<strong>en</strong>skaper sker <strong>en</strong>ligt CLPförordning<strong>en</strong>.<br />
Viss riskhantering för särskilda varukategorier sker g<strong>en</strong>om speciallagstiftning<br />
(t.ex. RoHS-direktivet för elektronik, ELV-direktivet för bilar).<br />
Det är mot d<strong>en</strong> bakgrund<strong>en</strong> naturligt att man i ekodesigndirektivet inte har utnyttjat<br />
möjlighet<strong>en</strong> att via g<strong>en</strong>omförandeåtgärder införa krav som begränsar innehållet av farliga<br />
ämn<strong>en</strong> i <strong>en</strong> vara. Åtgärderna har ju också avsett varugrupper (elektronik och andra el-artiklar)<br />
där kemikalieinnehåll redan har <strong>regler</strong>ats g<strong>en</strong>om speciallagstiftning. Äv<strong>en</strong> om direktivet<br />
öppnar för att <strong>regler</strong>a kemikalieaspekter på <strong>en</strong> vara, har det inte kunnat användas för att för ta<br />
fram ett underlag för kemikalie<strong>regler</strong>ing. D<strong>en</strong> modell för livscykelanalyser (LCA) som<br />
används i prioriteringsarbetet i ekodesigndirektivet har kritiserats för att <strong>en</strong>sidigt inriktats på<br />
användningsfas<strong>en</strong> och på <strong>en</strong>ergiaspekt<strong>en</strong> 119 . Äv<strong>en</strong> om LCA-modell<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt<br />
118 Ingress<strong>en</strong> punkt 35. Där nämns märkning avse<strong>en</strong>de <strong>en</strong>ergianvändning och miljömärkning, WEEE, RoHS,<br />
klassificering och märkning av kemiska produkter samt Reach.<br />
119 Se t.ex. konsultrapport<strong>en</strong> från april 2011: ”Evaluation of the Ecodesign Directive (2009/125/EC) – First<br />
progress report”, avsnitt 3.<br />
133
ekodesigndirektivet förbättras är det dock i sista hand inte möjligt att g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> modell väga<br />
t.ex. <strong>en</strong>ergieffektivitet mot hälsorisker och hävda att d<strong>en</strong> <strong>en</strong>a form<strong>en</strong> av miljöpåverkan är<br />
viktigare än d<strong>en</strong> andra. Detta talar för att de bedömningar som görs <strong>en</strong>ligt kemikalie<strong>regler</strong>na<br />
måste få ett g<strong>en</strong>omslag i ekodesigndirektivet. Direktivet bör inte användas för att införa <strong>en</strong> ny<br />
dubblerad process för hantering av kemikalierisker. Att <strong>en</strong> varutyp omfattas av <strong>en</strong><br />
g<strong>en</strong>omförandeåtgärd <strong>en</strong>ligt direktivet som gäller annat än kemikalierisker bör heller inte<br />
hindra att varan s<strong>en</strong>are <strong>regler</strong>as på grund av kemikalierisker i ett annat sammanhang, t.ex.<br />
g<strong>en</strong>om Reach eller andra rättsakter.<br />
Detta hindrar inte att det i framtid<strong>en</strong> kan bli aktuellt att i något sammanhang <strong>regler</strong>a<br />
kemikalieaspekter på varor via ekodesigndirektivet. Vi anser dock att man i första hand bör<br />
utnyttja de regelsystem som finns, dvs. Reach och de särskilda rättsakter som finns för olika<br />
produkttyper. Om man ser behov av att <strong>regler</strong>a <strong>en</strong> helt ny produkttyp med g<strong>en</strong>erella <strong>regler</strong><br />
som avser kemikalieaspekter bör man äv<strong>en</strong> i framtid<strong>en</strong> kunna överväga särskilda rättsakter<br />
liknande de som finns i dag om t.ex. elektronik eller leksaker, särskilt om man vill ta med<br />
bestämmelser som gäller produc<strong>en</strong>tansvar eller andra typer av krav som inte passar i<br />
ekodesigndirektivet. Vi föreslår i det följande att Sverige ska verka för att sådana <strong>regler</strong> tas<br />
fram för textilier.<br />
Under alla omständigheter bör <strong>en</strong> ev<strong>en</strong>tuell <strong>regler</strong>ing av kemikalieaspekter i<br />
ekodesigndirektivet föregås av <strong>en</strong> fullständig g<strong>en</strong>omgång av alla kemikalieaspekter som kan<br />
vara relevanta avse<strong>en</strong>de produkttyp<strong>en</strong> och inte ske ad hoc-mässigt för ett <strong>en</strong>staka<br />
uppmärksammat problem. Detta ställer i sin tur krav på avsevärda resurser hos myndigheterna<br />
för att analysera vilka kemikalieaspekter som kan vara relevanta. Dessa resurser finns inte i<br />
dag, vilket ju också påpekats i d<strong>en</strong> ovan nämnda konsultrapport<strong>en</strong>. Det är inte realistiskt att<br />
tänka sig att sådana resurser avsätts för att hantera kemikaliefrågor i ekodesigndirektivet, när<br />
det är andra designparameterar (t.ex. resurseffektivitet) som i dagsläget kanske är de mest<br />
intressanta. Detta talar för att de existerande regelsystem<strong>en</strong> på kemikalieområdet fortsätter att<br />
användas som huvudalternativ för att hantera kemikalier i varor, dvs. Reach i kombination<br />
med särskilda varudirektiv för några varukategorier där <strong>en</strong> special<strong>regler</strong>ing behövs.<br />
Ekodesign och nationella kemikaliekrav<br />
Ekodesigndirektivet är ett inre marknadsdirektiv. Direktivet har därför i princip <strong>en</strong> fullständigt<br />
harmoniserande verkan och utesluter nationella åtgärder. Direktivet är dock ett ramdirektiv<br />
och d<strong>en</strong> harmoniserande verkan uppstår först för de varor som <strong>regler</strong>as g<strong>en</strong>om<br />
g<strong>en</strong>omförandeåtgärder. Utanför tillämpningsområdet för direktivet är det möjligt att tillämpa<br />
nationella varukrav, t.ex. kemikaliekrav, med beaktande av fördragets <strong>regler</strong>. D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska<br />
lagstiftning<strong>en</strong> innehåller några sådana nationella kemikaliekrav. Det s<strong>en</strong>aste exemplet är de<br />
sv<strong>en</strong>ska <strong>regler</strong>na om r<strong>en</strong>göringsmedel som innehåller fosfater 120 .<br />
När direktivet förhandlades fick dock harmoniserings<strong>regler</strong>na <strong>en</strong> speciell utformning, främst<br />
efter synpunkter från miljösidan. Det ansågs orimligt att <strong>en</strong> <strong>regler</strong>ing av t.ex.<br />
<strong>en</strong>ergiförbrukning<strong>en</strong> hos <strong>en</strong> vara skulle leda till att nationella krav skulle bli omöjliga äv<strong>en</strong> i<br />
fråga om helt andra typer av miljöaspekter, t.ex. kemikalieaspekter. Därför gäller d<strong>en</strong><br />
harmoniserande verkan av g<strong>en</strong>omförandeåtgärd<strong>en</strong> (och CE-märkning<strong>en</strong>) bara för d<strong>en</strong><br />
ekodesignparameter som <strong>regler</strong>as g<strong>en</strong>om åtgärd<strong>en</strong>. Om g<strong>en</strong>omförandeåtgärd<strong>en</strong> inte avser krav<br />
på farliga ämn<strong>en</strong>, har åtgärd<strong>en</strong> inte någon harmoniserande verkan beträffande kemikalier och<br />
nationella krav är möjliga. Av artikel 6.1 följer nämlig<strong>en</strong> att direktivets harmoniserande<br />
verkan <strong>en</strong>bart gäller för d<strong>en</strong> ekodesignparameter som behandlas i d<strong>en</strong> aktuella<br />
120 Se förordning<strong>en</strong> (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av<br />
kemiska produkter<br />
134
g<strong>en</strong>omförandeåtgärd<strong>en</strong>. Begreppet ekodesignparameter finns inte särskilt definierat i<br />
direktivet, m<strong>en</strong> det framgår av sammanhanget 121 att man avser de punkter med<br />
bokstavsbeteckningar som räknas upp i bilaga 1 i direktivet. En av dessa punkter är<br />
användning av ämn<strong>en</strong> som är klassificerade som farliga för hälsan och/eller miljön (Bilaga I<br />
del 1 punkt 1.3 d). Om någon viss kemikalieaspekt har <strong>regler</strong>ats i <strong>en</strong> g<strong>en</strong>omförandeåtgärd<br />
(t.ex. tungmetallinnehåll) omfattas ekodesignparametern av g<strong>en</strong>omförandeåtgärd<strong>en</strong> (artikel<br />
6.1). Området är då harmoniserat <strong>en</strong>ligt d<strong>en</strong>na artikel såvitt gäller parametern användning av<br />
farliga ämn<strong>en</strong>, vilket innebär att det är inte möjligt att tillämpa nationella kemikaliekrav för<br />
någon annan kemikalieaspekt (t.ex. innehåll av flamskyddsmedel). Direktivet går därmed<br />
längre i harmonisering än t.ex. Reach, där d<strong>en</strong> harmoniserande verkan av <strong>en</strong> åtgärd <strong>en</strong>ligt t.ex.<br />
bilaga XVII bara avser d<strong>en</strong> kemikalie som <strong>regler</strong>as, inte andra kemikalier 122 .<br />
Enligt ekodesigndirektivet är det vidare möjligt att fastslå att krav inte alls behövs för <strong>en</strong> viss<br />
ekodesignparameter (artikel 15.6). Om man gör det blir området harmoniserat vad gäller d<strong>en</strong><br />
parametern (artikel 6.2). D<strong>en</strong>na möjlighet har inte utnyttjats.<br />
Enligt ingress<strong>en</strong> punkt 25 ska kommission<strong>en</strong> ta hänsyn till befintliga nationella åtgärder,<br />
särskilt vad gäller farliga ämn<strong>en</strong>, när man utformar g<strong>en</strong>omförandeåtgärder. Om man anser att<br />
det är viktigt att ha kvar ett visst utrymme för nationella <strong>regler</strong>ingar på kemikalieområdet, bör<br />
man dock tydlig<strong>en</strong> undvika att <strong>regler</strong>a någon <strong>en</strong>staka kemikalieaspekt på <strong>en</strong> produkttyp via<br />
direktivet, eftersom alla framtida nationella kemikalie<strong>regler</strong>ingar av produkttyp<strong>en</strong> då blir<br />
omöjliga.<br />
7.3.4 Ekodesign och informationskrav<br />
Ekodesigndirektivet innehåller <strong>en</strong> del bestämmelser om information till användare om de<br />
varor som <strong>regler</strong>as via g<strong>en</strong>omförandeåtgärderna. Det finns vidare <strong>en</strong> naturlig koppling till de<br />
väl utvecklade informationskrav<strong>en</strong> i <strong>en</strong>ergimärkningssystemet, som <strong>regler</strong>as i ett särskilt<br />
direktiv. Mot bakgrund av d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska prioritering<strong>en</strong> att skapa system för information om<br />
kemikalier i varor är det naturligt att diskutera om utvecklat ekodesigndirektiv kan innehålla<br />
informationskrav som äv<strong>en</strong> gäller innehållet av kemikalier i varor. Vi återkommer till frågan<br />
om information om kemikalier i varor i avsnitt 7.8.<br />
Regler om information i direktiv<strong>en</strong> om ekodesign och <strong>en</strong>ergimärkning<br />
Enligt ekodesigndirektivet kan <strong>en</strong> g<strong>en</strong>omförandeåtgärd innehålla krav på att information ska<br />
lämnas (bilaga 1 del 2). Informationskrav<strong>en</strong> kan avse uppgifter om tillverkningsprocess<strong>en</strong>.<br />
Krav<strong>en</strong> kan också avse information till konsum<strong>en</strong>ter om varans miljöeg<strong>en</strong>skaper eller om<br />
installation, användning eller avfallshantering. Informationskrav kan också gälla i förhållande<br />
till behandlingsanläggningar och avse avfallshantering.<br />
I artikel 14 finns <strong>en</strong> bestämmelse som också talar om att tillverkar<strong>en</strong> ska lämna information<br />
till konsum<strong>en</strong>ter i <strong>en</strong>lighet med g<strong>en</strong>omförandeåtgärd<strong>en</strong>. I bilagan sägs att information<strong>en</strong> ska<br />
lämnas på produkt<strong>en</strong> själv när så är möjligt. I artikel 14 sägs att tillverkarna ska lämna<br />
information<strong>en</strong> ”på det sätt de anser lämpligt”.<br />
I de hittills beslutade g<strong>en</strong>omförandeåtgärderna finns olika typer av informationskrav. Det kan<br />
röra sig om krav på att redovisa i bruksanvisning<strong>en</strong> hur <strong>en</strong> viss maskin ska användas för att<br />
fungera <strong>en</strong>ergieffektivt. Enligt förordning<strong>en</strong> om standby- och frånläge för<br />
konsum<strong>en</strong>telektronik ska tillverkare tillhandahålla viss teknisk dokum<strong>en</strong>tation som behövs för<br />
kontroll av över<strong>en</strong>sstämmelse.<br />
121 Jfr användning<strong>en</strong> av begreppet i andra stycket i bilaga I och i bilaga VII punkt 2 a.<br />
122 Jfr prop. 2007/08:80, kap 6.<br />
135
I fråga om låg<strong>en</strong>ergilampor ska information om kvicksilverinnehåll angett i milligram ”finnas<br />
på förpackning<strong>en</strong> och vara synlig för slutanvändare före köp samt finnas på fritt tillgängliga<br />
webbplatser”. Det ska vidare framgå var på Internet konsum<strong>en</strong>t<strong>en</strong> kan få information om<br />
åtgärder som bör vidtas om <strong>en</strong> lampa går sönder. Detta är såvitt vi kan se det <strong>en</strong>da exemplet<br />
på att ekodesigndirektivet använts för information om annat än <strong>en</strong>ergieffektivitetsfrågor.<br />
Energimärkningsdirektivet 2010/30/<strong>EU</strong> används för att via märkning ge konsum<strong>en</strong>ter<br />
information om <strong>en</strong>ergieffektivitet. Märkning<strong>en</strong> kan äv<strong>en</strong> gälla t.ex. tvätteffekt och<br />
vatt<strong>en</strong>konsumtion hos <strong>en</strong> tvättmaskin. M<strong>en</strong> märkning<strong>en</strong> ska för d<strong>en</strong>na varutyp också gälla<br />
bullernivåer hos maskin<strong>en</strong>. Buller är inte <strong>en</strong> parameter som hittills <strong>regler</strong>ats i<br />
ekodesigndirektivet, m<strong>en</strong> buller ingår i de ”b<strong>en</strong>chmarks” som anges i<br />
g<strong>en</strong>omförandeåtgärderna och som redovisar prestanda hos de bästa maskinerna på marknad<strong>en</strong><br />
vid d<strong>en</strong> tidpunkt då åtgärd<strong>en</strong> beslutades. I <strong>en</strong>ergimärkningsdirektivet finns alltså redan ett<br />
informationskrav som inte är relaterat till <strong>en</strong>ergieffektivitet. 123 Enligt<br />
<strong>en</strong>ergimärkningsdirektivet ska det beträffande tvättmaskiner anges i d<strong>en</strong> tekniska<br />
dokum<strong>en</strong>tation<strong>en</strong> om maskin<strong>en</strong> avger silverjoner under tvättcykeln. Silverjonerna verkar<br />
bakteridödande som <strong>en</strong> biocidprodukt, och man har således delvis <strong>regler</strong>at <strong>en</strong> fråga som<br />
kommer att hanteras g<strong>en</strong>om d<strong>en</strong> nya förordning<strong>en</strong> om biocidprodukter (kap. 6.1.1).<br />
Passar ekodesigndirektivet för informationskrav om kemikalier i varor?<br />
Med informationskrav för kemikalier kan man anting<strong>en</strong> m<strong>en</strong>a g<strong>en</strong>erell information om<br />
innehåll av ämn<strong>en</strong> med vissa farliga eg<strong>en</strong>skaper, eller också specifik information om<br />
innehållet som är särskilt relevant för <strong>en</strong> viss varutyp. Informationskrav av d<strong>en</strong> s<strong>en</strong>are typ<strong>en</strong><br />
finns alltså i ekodesigndirektivet i åtminstone ett fall (låg<strong>en</strong>ergilampor). Om man kan<br />
id<strong>en</strong>tifiera särskilda behov av information i <strong>en</strong> g<strong>en</strong>omförandeåtgärd – t.ex. information om<br />
farliga ämn<strong>en</strong> som behöver hanteras särskilt vid avfallshantering<strong>en</strong> eller som begränsar<br />
möjlighet<strong>en</strong> till återvinning – är det fullt möjligt och säkert okontroversiellt att ta in sådana<br />
informationskrav i g<strong>en</strong>omförandeåtgärd<strong>en</strong>. Särskilda informationskrav för specifika ämn<strong>en</strong><br />
kan ju också finnas i andra separata produktdirektiv (t.ex. batterier).<br />
Det sv<strong>en</strong>ska miljömålet handlar dock om g<strong>en</strong>erell information om innehåll av farliga ämn<strong>en</strong> i<br />
varor, oavsett vilk<strong>en</strong> vara det rör sig om. Ekodesigndirektivet gäller inte alla varor utan bara<br />
<strong>en</strong>ergirelaterade varor som omfattas av g<strong>en</strong>omförandeåtgärder, och informationskrav i<br />
direktivet kan därför inte få <strong>en</strong> g<strong>en</strong>erell tillämpning liknande Reach. Om tillämpningsområdet<br />
utvidgas så att g<strong>en</strong>omförandeåtgärder blir möjliga för alla typer av varor, kan dock<br />
informationskrav bli aktuella för andra varukategorier än de <strong>en</strong>ergirelaterade. M<strong>en</strong> detta beror<br />
helt på vilka varukategorier som blir aktuella för g<strong>en</strong>omförandeåtgärder. Ekodesigndirektivet<br />
avser vidare varor för slutanvändning av konsum<strong>en</strong>t, och mottagar<strong>en</strong> av information kan<br />
således vara konsum<strong>en</strong>ter och aktörer på s<strong>en</strong>are stadier i livscykeln, dvs. främst<br />
avfallshanterare. Om information behöver lämnas tidigare i livscykeln (t.ex. till d<strong>en</strong> som<br />
tillverkar <strong>en</strong> komplex vara av olika delkompon<strong>en</strong>ter) kan ekodesigndirektivet inte användas<br />
som informationskälla.<br />
Det finns alltså tydliga begränsningar i vad ekodesigndirektivet kan användas till i fråga om<br />
g<strong>en</strong>erella informationskrav 124 . Detta hindrar dock inte att frågan om sådana informationskrav<br />
aktualiseras av Sverige i diskussionerna om <strong>en</strong> framtida utformning av ekodesigndirektivet.<br />
Vi återkommer till frågan om informationssystem i kap. 7.8.<br />
123 De nya <strong>regler</strong>na om <strong>en</strong>ergimärkning av däck i förordning (EG) nr 1222/2009 innehåller också krav på<br />
redovisning av bullernivåer.<br />
124 Detta förutsätter att d<strong>en</strong> nuvarande konstruktion<strong>en</strong> bibehålls med ett ramdirektiv utan materiella krav och<br />
g<strong>en</strong>omförandeåtgärder för specifika varugrupper.<br />
136
Energimärkningssystemet innehåller ett g<strong>en</strong>erellt märkningskrav för miljöeg<strong>en</strong>skaper, som<br />
alltså gäller inte bara <strong>en</strong>ergieffektivitet utan äv<strong>en</strong> buller. Märkning<strong>en</strong> kan också avse<br />
eg<strong>en</strong>skaper som relaterar till resurseffektivet, t.ex. <strong>en</strong> tvättmaskins vatt<strong>en</strong>förbrukning och<br />
användning av tvättmedel. Det systemet har dock också <strong>en</strong> begränsning till <strong>en</strong>ergirelaterade<br />
varukategorier, och det är svårt att tänka sig <strong>en</strong> långtgå<strong>en</strong>de utvidgning av direktivet om<br />
<strong>en</strong>ergimärkning till att gälla allmän information om icke <strong>en</strong>ergi- eller resursrelaterade<br />
miljöeg<strong>en</strong>skaper.<br />
7.3.5 Slutsatser<br />
Mot bakgrund av resonemang<strong>en</strong> ovan kan man dra följande allmänna slutsatser om hur <strong>en</strong><br />
utvidgning av ekodesigndirektivet förhåller sig till kemikaliekontroll<strong>en</strong>:<br />
- Innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> i <strong>en</strong> vara är inte <strong>en</strong> sådan designparameter som i sig motiverar<br />
<strong>en</strong> g<strong>en</strong>erell utvidgning av tillämpningsområdet för ekodesigndirektivet.<br />
- Om man ändå id<strong>en</strong>tifierar nya produktgrupper som skulle behöva <strong>regler</strong>as särskilt med<br />
hänsyn till kemikalieaspekter, är ekodesigndirektivet <strong>en</strong> möjlighet. Särskilda separata<br />
varudirektiv kan dock ändå behövas för vissa produktgrupper som behöver <strong>en</strong> vidare<br />
<strong>regler</strong>ing.<br />
- I dagsläget finns vark<strong>en</strong> resurser på kommission<strong>en</strong> eller <strong>en</strong> metodik inom ram<strong>en</strong> för<br />
ekodesigndirektivet som räcker till för att hantera kemikaliefrågor.<br />
- Om tillämpningsområdet ska utvidgas bör kommission<strong>en</strong> få i uppdrag att utreda <strong>en</strong> bättre<br />
samordning med existerande <strong>regler</strong> för miljö och hälsa, för att få till stånd ett <strong>en</strong>klare och<br />
tydligare regelverk.<br />
- Om man liksom i dag väljer att inte <strong>regler</strong>a kemikaliaspekter i g<strong>en</strong>omförandeåtgärderna,<br />
får <strong>en</strong> utvidgning inte några konsekv<strong>en</strong>ser för möjlighet<strong>en</strong> att tillämpa nationella krav,<br />
eftersom kemikalieaspekt<strong>en</strong> då inte blir harmoniserad.<br />
- Om man anser att det är viktigt att behålla <strong>en</strong> viss möjlighet att införa nationella krav på<br />
kemikalier i varor bör man dock undvika att fastställa krav avse<strong>en</strong>de <strong>en</strong> viss kemikalie i<br />
<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omförandeåtgärd, eftersom ett sådant krav innebär fullständig harmonisering med<br />
avse<strong>en</strong>de på alla kemikalieaspekter.<br />
7.4 Medicintekniska produkter<br />
Regelverket för medicintekniska produkter och Läkemedelsverkets roll<br />
Krav på medicintekniska produkter återfinns i lag<strong>en</strong> (1993:584) om medicintekniska<br />
produkter och de föreskrifter som Läkemedelsverket utfärdat i anslutning till d<strong>en</strong>na lag. Det<br />
sv<strong>en</strong>ska regelverket är sedan 1993 anpassat till de gem<strong>en</strong>samma säkerhets- och funktionskrav<br />
som publicerats i nedanstå<strong>en</strong>de <strong>EU</strong> direktiv.<br />
• 93/42/EEG om medicintekniska produkter<br />
• 90/385/EEG om aktiva medicintekniska produkter för implantation<br />
• 98/79/EG om medicintekniska produkter för in vitro diagnostik<br />
I direktiv<strong>en</strong> anges krav på produkternas beskaff<strong>en</strong>het, provning och kontroll.<br />
De medicintekniska direktiv<strong>en</strong> är inriktade på att säkerställa att produkterna är säkra och att<br />
de tillgodoser höga krav på skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa hos pati<strong>en</strong>ter,<br />
användare och andra. Direktiv<strong>en</strong> innehåller krav på hur produkter ska konstrueras och<br />
tillverkas, bl.a. med hänsyn till kemiska eg<strong>en</strong>skaper. I de väs<strong>en</strong>tliga krav<strong>en</strong> för<br />
medicintekniska produkter sägs att risker med läckage av farliga ämn<strong>en</strong> ska begränsas så<br />
långt som möjligt. Särskild uppmärksamhet ska ägnas ämn<strong>en</strong> som är cancerframkallande,<br />
137
mutag<strong>en</strong>a eller reproduktionstoxiska (CMR) 125 . Reglerna kompletterades 2007 med krav på<br />
märkning om vissa medicintekniska produkter (t.ex. plastslangar) innehåller ftalater med<br />
CMR-eg<strong>en</strong>skaper. Om produkterna ska användas vid behandling av barn eller av gravida eller<br />
ammande kvinnor ska det i dokum<strong>en</strong>tation avse<strong>en</strong>de produkt<strong>en</strong> dessutom särskilt motiveras<br />
varför ämn<strong>en</strong>a används samt lämnas information om kvarstå<strong>en</strong>de risker och ev<strong>en</strong>tuella<br />
säkerhetsåtgärder.<br />
Läkemedelsverkets tillsynsansvar över medicintekniska produkter innefattar kontroll av<br />
företag<strong>en</strong>s hantering av produktsäkerhet<strong>en</strong>, uppföljning av olyckor och tillbud med<br />
medicintekniska utrustningar, inspektioner av tillverkare samt granskning av planerade<br />
kliniska prövningar inom området.<br />
Förhållandet till andra <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong><br />
Reach kan tillämpas på farliga ämn<strong>en</strong> i medicintekniska produkter. Tillståndsprövning<strong>en</strong><br />
<strong>en</strong>ligt Reach ska dock inte omfatta hälsorisker vid användning av ämn<strong>en</strong> i medicintekniska<br />
produkter (Reach artikel 60.2).<br />
De nya <strong>regler</strong>na om farliga ämn<strong>en</strong> i elektrisk och elektronisk utrustning (RoHS) kommer att<br />
omfatta medicintekniska produkter, vilket inte gällde tidigare. Det finns dock <strong>en</strong> mycket lång<br />
övergångstid till d<strong>en</strong> 22 juli 2019 innan RoHS blir tillämplig för dessa produkter 126 .<br />
Miljöskadliga kemikalier och medicintekniska produkter<br />
Reglerna om medicintekniska produkter är helt inriktade på direkta hälsoeffekter vid<br />
användning av produkterna, inte på ev<strong>en</strong>tuella miljöskadliga eg<strong>en</strong>skaper hos kemikalier som<br />
ingår. Frågan om tillämpningsområdet för direktiv 93/42/EEG kom upp till prövning i <strong>EU</strong>domstol<strong>en</strong><br />
då det sv<strong>en</strong>ska förbudet mot utförsel av kvicksilver ifrågasattes i ett är<strong>en</strong>de som<br />
gällde utförsel av amalgam. Det sv<strong>en</strong>ska förbudet mot utförsel motiverades med behovet att<br />
begränsa de långsiktiga miljöeffekterna från kvicksilver, främst g<strong>en</strong>om d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska politik<strong>en</strong><br />
som innebar att produkter med kvicksilver skulle slutligt omhändertas i Sverige och inte föras<br />
ut ur landet. Domstol<strong>en</strong> fann dock att det medicintekniska direktivet hindrade sv<strong>en</strong>ska<br />
nationella <strong>regler</strong> som förbjöd yrkesmässig utförsel av amalgam med kvicksilver för d<strong>en</strong>talt<br />
bruk som CE-märkts, äv<strong>en</strong> om de nationella <strong>regler</strong>na motiverades av miljöskäl och inte av<br />
hälsoskäl 127 . Det medicintekniska direktivet är således <strong>en</strong> rättsakt som inte <strong>regler</strong>ar<br />
miljöaspekter m<strong>en</strong> som med domstol<strong>en</strong>s tolkning ändå hindrar nationella miljö<strong>regler</strong> avse<strong>en</strong>de<br />
produkter som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet.<br />
Kemikalieinspektion har vetskap om att domstol<strong>en</strong>s beslut har kritiserats. Beslutet visar dock<br />
hur viktigt det är att <strong>regler</strong> som avgränsar tillämpningsområdet för <strong>en</strong> harmoniserad rättsakt<br />
utformas exakt, åtminstone om man anser att <strong>en</strong> möjlighet att införa nationella miljökrav bör<br />
finnas kvar på områd<strong>en</strong> som inte styrs av harmoniserade <strong>regler</strong>. De medicintekniska<br />
direktiv<strong>en</strong> har inte <strong>en</strong> sådan tydlig avgränsning. S<strong>en</strong>are rättsakter har oftast varit mer<br />
noggranna med att avgränsa tillämpningsområdet (jfr avsnitt 3.1 och avsnitt 7.3.3 om<br />
ekodesigndirektivet) 128 .<br />
Att möjlighet<strong>en</strong> att tillämpa nationella <strong>regler</strong> inskränks innebär inte att det är omöjligt att<br />
införa miljö<strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå som gäller parallellt med det medicintekniska direktivet, vilket<br />
125 Bilaga I punkt 7.5 i direktiv 93/42/EEG.<br />
126 Direktiv 2011/65/<strong>EU</strong> artikel 2.2.<br />
127 Dom d<strong>en</strong> 19 november 2009 i mål nr C-288/08.<br />
128 Jfr i fråga om Reach prop. 2007/08:80 s. 61 ff.<br />
138
exemplet med RoHS visar. I fråga om d<strong>en</strong>talt amalgam gäller fortfarande förbud mot<br />
användning i Sverige med vissa undantag som framgår av KemI:s föreskrifter.<br />
Användning av Bisf<strong>en</strong>ol A i medicintekniska produkter för neonatal vård<br />
Kemikalieinspektion<strong>en</strong> har gjort <strong>en</strong> utredning kring användning av Bisf<strong>en</strong>ol A. Utredning<strong>en</strong>s<br />
förslag är att regering<strong>en</strong> bör ge Läkemedelsverket i uppdrag att utreda möjlighet<strong>en</strong> att införa<br />
märkningskrav avse<strong>en</strong>de Bisf<strong>en</strong>ol A för medicintekniska produkter för neonatalvård inom<br />
gällande europeiskt regelverk. Verket har i diskussioner med <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> (unit B2<br />
Cosmetics and Medical Devices, DG SANCO) erfarit att <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> dels redan åtagit<br />
sig att id<strong>en</strong>tifiera vilka Bisf<strong>en</strong>ol A-innehållande medicintekniska produkter som förekommer<br />
på d<strong>en</strong> europeiska marknad<strong>en</strong> och har gett mandat till Sci<strong>en</strong>tific Committee on Emerging and<br />
Newly Id<strong>en</strong>tified Health Risks (SCENIHR) att utreda området vidare vilket kommer att<br />
innefatta diskussioner om märkningskrav 129 . <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> förväntar sig ett svar från<br />
SCENIHR innan slutet av november 2012.<br />
7.5 Byggprodukter<br />
7.5.1 Byggproduktdirektivet och -förordning<strong>en</strong><br />
<strong>EU</strong>:s nylig<strong>en</strong> beslutade byggproduktförordning (Construction Products Regulation, CPR)<br />
ersätter det äldre byggproduktdirektivet fullt ut från juli 2013 130 . De förbättringar som är<br />
g<strong>en</strong>omförda i CPR, jämfört med det tidigare direktivet, handlar främst om att upprätta och<br />
stärka ett gem<strong>en</strong>samt tekniskt språk för prestanda hos byggprodukter för att underlätta det fria<br />
flödet av varor på d<strong>en</strong> inre marknad<strong>en</strong>. I och med CPR blir det i allmänhet obligatoriskt att<br />
CE-märka byggprodukter som släpps ut på d<strong>en</strong> inre marknad<strong>en</strong>. En annan viktig förbättring är<br />
att mandat <strong>en</strong>ligt CPR kan omfatta hela livscykeln till skillnad mot byggproduktdirektivet,<br />
som bara omfattade bruksskedet.<br />
Ett informationskrav som gäller farliga kemiska ämn<strong>en</strong> kan sägas vara infört i CPR g<strong>en</strong>om att<br />
säkerhetsdatablad och information om särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i varor (Reach artikel 31 resp.<br />
33) ska lämnas tillsammans med <strong>en</strong> prestandadeklaration <strong>en</strong>ligt CPR. Detta krav tillför inget i<br />
sak förutom att ange hur information<strong>en</strong> ska tillhandahållas.<br />
Byggproduktdirektivet och förordning<strong>en</strong> avviker från de flesta andra harmoniserade <strong>regler</strong><br />
eftersom bestämmelserna inte alls innehåller några materiella krav på byggprodukter. De<br />
materiella krav<strong>en</strong> för byggprodukter finns på medlemslandsnivå och det är dessa <strong>regler</strong> som<br />
avgör om <strong>en</strong> byggprodukt är lämplig för avsedd användning. Medlemsländernas <strong>regler</strong> är inte<br />
harmoniserade 131 .<br />
Det europeiska standardiseringsorganet, CEN, har i uppgift att ta fram ett gem<strong>en</strong>samt tekniskt<br />
språk för att beskriva byggprodukter, vilket görs g<strong>en</strong>om harmoniserade europeiska standarder.<br />
Produkt<strong>en</strong>s prestandadeklaration ligger till grund för CE-märkning<strong>en</strong>. Eftersom kravnivåerna<br />
är nationella och därmed olika i olika medlemsstater, kan krav<strong>en</strong> på vad som ska redovisas i<br />
produkt<strong>en</strong>s prestandadeklaration vara olika bero<strong>en</strong>de på i vilket land d<strong>en</strong> säljs. Innebörd<strong>en</strong> av<br />
CE-märkning är därför annorlunda än för andra produkttyper, eftersom d<strong>en</strong> åtföljs av mer<br />
information.<br />
129 Se http://ec.europa.eu/health/sci<strong>en</strong>tific_committees/emerging/docs/sc<strong>en</strong>ihr_q_028.pdf<br />
130 Förordning (<strong>EU</strong>) nr 305/2011.<br />
131 http://www.boverket.se/Bygga--forvalta/Byggprodukter/Bygg--ochanlaggningsprodukter/Byggproduktforordning<strong>en</strong>/<br />
139
KemI har påbörjat ett projekt för att utreda hur kemikaliekrav<strong>en</strong> för byggprodukter ser ut i<br />
olika länder. Preliminära resultat visar att Tyskland, Holland och Frankrike har relativt<br />
omfattande egna krav på kemikalieområdet. Aktuellt just nu är de franska <strong>regler</strong> som började<br />
gälla från 1:a januari i år som handlar om att det ska finnas <strong>en</strong> märkning hur mycket flyktiga<br />
organiska ämn<strong>en</strong> (VOC) byggprodukt<strong>en</strong> emitterar till inomhusmiljön.<br />
7.5.2 <strong>EU</strong>-gem<strong>en</strong>samma <strong>regler</strong> om byggprodukter?<br />
Det finns således inte något <strong>en</strong>hetliga krav för byggprodukter eller byggnadsverk inom <strong>EU</strong>,<br />
vilket bl.a. kan förklaras med de skillnader som finns mellan de olika länderna. Detta gäller<br />
äv<strong>en</strong> kemikaliekrav. Det finns ett fåtal <strong>EU</strong>-krav inom kemikalielagstiftning<strong>en</strong> som berör<br />
byggprodukter (t.ex. krav på asbest, vissa färger, PCB, träskyddsmedel). En utveckling av<br />
byggprodukt<strong>regler</strong>na till att omfatta gem<strong>en</strong>samma kemikaliekrav är dock inte trolig. Det<br />
förtjänar dock också att nämnas att det i punkt 25 i ingress<strong>en</strong> till CPR sägs att det särskilda<br />
behovet av information om innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> i byggprodukter bör utredas ytterligare<br />
i syfte att komplettera grupp<strong>en</strong> av berörda ämn<strong>en</strong> för att trygga <strong>en</strong> hög hälso- och<br />
säkerhetsnivå för arbetstagare som använder byggprodukter och för användare av<br />
byggnadsverk, inklusive vad gäller krav<strong>en</strong> på återvinning och/eller återanvändning av delar<br />
eller material.<br />
Under det belgiska ordförandeskapet höst<strong>en</strong> 2010 diskuterades behovet av ett politiskt<br />
ramverk (policy framework) för att hantera inomhusmiljöfrågor. Man påpekade då att<br />
eftersom både Frankrike och Tyskland har tagit egna initiativ på det här området så riskerar<br />
d<strong>en</strong> inre marknad<strong>en</strong> att bli fragm<strong>en</strong>terad. En konfer<strong>en</strong>s med detta tema anordnades och <strong>en</strong><br />
slutsats av konfer<strong>en</strong>s<strong>en</strong> var att inomhusluft (indoor air quality) förtjänar samma<br />
uppmärksamhet som vi inom <strong>EU</strong> ägnar åt utomhusluft och vatt<strong>en</strong>kvalitet. Inomhusmiljön<br />
behandlades också i <strong>EU</strong>:s handlingsplan för hälsa och miljö (kap. 3.4.2), som nu har löpt ut<br />
och inte ersatts med <strong>en</strong> ny. Det är inte osannolikt att inomhusmiljön blir <strong>en</strong> fråga som<br />
aktualiseras i ett nytt miljöhandlingsprogram i <strong>EU</strong>. D<strong>en</strong> höjda ambitionsnivån i <strong>EU</strong>:s<br />
ramdirektiv för avfall 132 vad gäller återvinning av byggavfall kan också bidra till detta,<br />
eftersom återvinningsmålet på 70 % <strong>en</strong>ligt vissa bedömare i stort sett förutsätter ett <strong>giftfri</strong>tt<br />
byggande.<br />
7.5.3 Slutsatser<br />
I avvaktan på <strong>en</strong> ev<strong>en</strong>tuell fortsatt diskussion på <strong>EU</strong>-nivå som gäller inomhusmiljö och krav<br />
på byggnadsverk, är det d<strong>en</strong> nationella lagstiftning<strong>en</strong> som gäller. Baserat på d<strong>en</strong> utredning<br />
som KemI g<strong>en</strong>omför om <strong>regler</strong> i andra länder samt det förslag som KemI tidigare har framfört<br />
om loggbok för byggnader finns möjlighet<strong>en</strong> att diskutera <strong>en</strong> utveckling av det sv<strong>en</strong>ska<br />
regelverket.<br />
132 Direktiv 2008/98/EG<br />
140
7.6 Kemikaliekrav på textilier, kläder och skor<br />
• Textiler kan innehålla kemikalier som har hälso- eller miljöfarliga eg<strong>en</strong>skaper. Det kan<br />
vara ämn<strong>en</strong> som är allergiframkallande, cancerframkallande eller skadliga för<br />
vatt<strong>en</strong>miljön. Det finns <strong>en</strong> mängd miljömärkningskriterier och andra frivilliga<br />
begränsningslistor som gäller kemikalieinnehåll i textilier. Det är mycket vanligt att<br />
inköpare av textiler ställer krav på att dessa listor ska följas.<br />
• Begränsningslistorna är inte <strong>en</strong>hetliga och skiljer sig i detaljer i fråga om urvalet av<br />
kemikalier, gränsvärd<strong>en</strong> och verifieringsmetoder. Hantering<strong>en</strong> av olika krav är<br />
administrativt betungande.<br />
• Det behövs därför <strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå ställer upp <strong>en</strong>hetliga krav på kemikalier i textilier<br />
och som delvis kan ersätta kriterierna i miljömärkningar och frivilliga begränsningslistor.<br />
• Vi föreslår att Sverige arbetar för att <strong>regler</strong> om kemikalier i textilier införs i <strong>EU</strong>förordning<strong>en</strong><br />
om fibermärkning. Sverige bör bidra till d<strong>en</strong> översyn som kommission<strong>en</strong><br />
ska göra om kemikaliefrågorna i d<strong>en</strong> förordning<strong>en</strong> s<strong>en</strong>ast i september 2013.<br />
7.6.1 Bakgrund<br />
Varför textilier?<br />
Vid <strong>en</strong> g<strong>en</strong>omgång av de varukategorier som kan vara aktuella för <strong>en</strong> utvecklad ny<br />
kemikalie<strong>regler</strong>ing på <strong>EU</strong>-nivå har vi stannat för textilier. Det finns flera skäl till detta. <strong>EU</strong><strong>regler</strong><br />
om kemikalier i textilier saknas. Stora mängder kemikalier används vid tillverkning<strong>en</strong><br />
av textilier och kan finnas kvar när textilierna når slutanvändar<strong>en</strong>, avsiktligt eller oavsiktligt.<br />
Textilier är <strong>en</strong> mycket bred varukategori som används på ett sätt som innebär att<br />
konsum<strong>en</strong>ter, äv<strong>en</strong> barn, direkt exponeras för kemikalieinnehållet. Kemikalier i textilier kan<br />
ha negativa effekter g<strong>en</strong>om att direkt påverka hälsan, t.ex. g<strong>en</strong>om att leda till allergiska<br />
reaktioner. M<strong>en</strong> de kan också ha miljöskadliga effekter och vara svårnedbrytbara i miljön.<br />
Det finns <strong>en</strong> mängd studier och rapporter på s<strong>en</strong>are år som behandlar miljö- och<br />
hälsopåverkan från kemikalier i textilier från olika utgångspunkter 133 . Det finns ett stort antal<br />
miljömärkningskriterier och liknande standarder som tar upp kemikalieinnehåll m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong><br />
andra parametrar som <strong>en</strong>ergi- och resursanvändning vid produktion<strong>en</strong>. Företag tar fram<br />
begränsningslistor över kemikalier som inte får förekomma i deras produkter (se vidare<br />
133 Följande är exempel på rapporter:<br />
- Kortlægning af kemiske stoffer i tekstiler (2011, Danmarks miljöstyrelse),<br />
http://www.mst.dk/Publikationer/Publikationer/2011/09/978-87-92779-37-3.htm<br />
- Risk managem<strong>en</strong>t and governance of chemicals in articles. Case study textiles (Finnish Environm<strong>en</strong>t<br />
Institute rapport 16/2001), http://www.ymparisto.fi/download.asp?cont<strong>en</strong>tid=128579&lan=<strong>en</strong><br />
- The Chemicals in Products Project: Case Study of the Textiles Sector (2001, SAICM/Cip),<br />
http://www.chem.unep.ch/unepsaicm/cip/Docum<strong>en</strong>ts/CaseStudies/CiP%20textile%20case%20study%2<br />
0report_21Feb2011.pdf<br />
- Textilier med ett smutsigt förflutet - Miljöpåverkan vid tillverkning<strong>en</strong> av hemtextilier som importeras<br />
till Sverige, SwedWatch rapport nr 17, 2007<br />
- D<strong>en</strong> blinda klädimport<strong>en</strong> - Miljöeffekter från produktion<strong>en</strong> av kläder som importeras till Sverige,<br />
SwedWatch, Rapport nr 21, 2008<br />
- Gröna trådar (2010, Sveriges Konsum<strong>en</strong>ter),<br />
http://www.sverigeskonsum<strong>en</strong>ter.se/Docum<strong>en</strong>ts/Projekt/Rapport_gr%c3%b6na_tr%c3%a5dar.pdf<br />
141
nedan). Det finns också ett antal initiativ och åtagand<strong>en</strong> från tillverkare och importörer om att<br />
begränsa miljöpåverkan från textilier. Ett aktuellt exempel är d<strong>en</strong> ”Joint roadmap: Toward<br />
Zero Discharge of Hazardous Chemicals” som nylig<strong>en</strong> tagits fram av <strong>en</strong> grupp tillverkare av<br />
kläder och skor 134 .<br />
Vid de kontakter vi har haft med <strong>en</strong> branschorganisation (TEKO) i arbetet med d<strong>en</strong>na rapport<br />
har budskapet varit tydligt: det behövs <strong>en</strong> harmonisering på <strong>EU</strong>-nivå av miljökrav<strong>en</strong> på<br />
textilier och det är inte är tillräckligt med kravspecifikationer som tillämpas på frivillig basis.<br />
Vi anser att Sverige bör driva d<strong>en</strong>na fråga inom <strong>EU</strong> och diskuterar i det följande hur <strong>regler</strong><br />
om kemikalier i textilier skulle kunna utformas.<br />
Förslag<strong>en</strong> i detta kapitel kompletteras med <strong>en</strong> särskild konsekv<strong>en</strong>sbedömning i kap. 11.<br />
Textil som handelsvara<br />
Textilier produceras i stora mängder, ingår i många olika typer av varor och som säljs såväl<br />
för yrkesmässig användning och för privat konsumtion. Det finns industritextilier som<br />
används i konstruktioner och i anläggningar, ibland blandas de med andra material som<br />
gummi och metall. I off<strong>en</strong>tliga miljöer används textilier i möbler, gardiner, mattor och<br />
sänglinn<strong>en</strong>. Inom vissa yrk<strong>en</strong> används särskilda arbetskläder som ska vara slitstarka och<br />
skyddande på olika sätt. För utomhusbruk används pres<strong>en</strong>ningar, markiser, tältdukar etc. I<br />
konsum<strong>en</strong>tprodukter förekommer textilier i framför allt kläder, skor, sängkläder, möbler och<br />
heminredning m<strong>en</strong> också i diverse accessoarer, leksaker, sportutrustningar m.m.<br />
Under period<strong>en</strong> 1999 till 2009 ökade d<strong>en</strong> privata konsumtion<strong>en</strong> av kläder och skor i Sverige<br />
med 53 % 135 . Totalt konsumerar varje sv<strong>en</strong>sk 15 kg textil per år (siffran gäller för kläder och<br />
vissa hemtextilier), 8 kg textil per person och år slängs i soporna och 3 kg går till<br />
välgör<strong>en</strong>het 136 .<br />
Importvärdet av textilimport<strong>en</strong> till Sverige överstiger 30 miljarder kr årlig<strong>en</strong>. År 2007<br />
importerades ca 290 000 ton textilier, varav 84 000 ton kläder. Hälft<strong>en</strong> av import<strong>en</strong> kom från<br />
länder utanför <strong>EU</strong> 137 .<br />
Textilproduktion<strong>en</strong> är kemikaliekrävande<br />
Tillverkning<strong>en</strong> från fiber till färdig produkt sker i flera steg och i många processer är<br />
kemikalier inblandade. Det gäller t.ex. ogräsbekämpning i bomullsodling, smörjoljor i<br />
spinning, klisterämn<strong>en</strong> i vävning, tvättmedel, färgämn<strong>en</strong> och diverse hjälpkemikalier som<br />
används i tillverkning<strong>en</strong> av tyg. De kemikalier som används i produktion<strong>en</strong> finns ibland kvar<br />
som rester i d<strong>en</strong> färdiga textila varan.<br />
Kemikalier som används vid färgning hör till de som används i störst mängd. Beräkningar har<br />
visat att det kan gå åt ca 4 kg kemikalier för att tillverka 1 kg T-shirts 138 .<br />
Kemikalier tillsätts ibland äv<strong>en</strong> för att ge önskvärda funktioner. Det kan t.ex. röra sig om<br />
antiskrynkelmedel, impregneringsmedel, flamskyddsmedel, antimögelmedel och<br />
antibakteriella medel.<br />
134 http://about.hm.com/gb/corporateresponsibility/<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t/hm<strong>en</strong>gageswithgre<strong>en</strong>peace__Gre<strong>en</strong>peace.nhtml<br />
135 Konsumtionsrapport<strong>en</strong> 2010, Handelshögskolan, Göteborgs Universitet<br />
136 Flöd<strong>en</strong> av textilier Ett SMED-projekt för Naturvårdsverket, 2010, Annica Carlsson, SCB<br />
137 Uppgifter från TEKO.<br />
138 Swerea/IWF uppdragsrapport 09/52, tillgänglig på KemI:s hemsida.<br />
142
Ämn<strong>en</strong> med allvarliga eg<strong>en</strong>skaper används<br />
Alla kemikalier som används vid tillverkning är inte miljö- och hälsofarliga, m<strong>en</strong> det finns<br />
många exempel på ämn<strong>en</strong> som används i textilproduktion och som har farliga eg<strong>en</strong>skaper. Ett<br />
exempel är vissa perfluorerade ämn<strong>en</strong>. De tillsätts för att ge smuts- och vatt<strong>en</strong>avvisande yta<br />
på textil<strong>en</strong>, till exempel på allväderskläder, tält, skor, heltäckningsmattor, stoppade möbler,<br />
markiser med mera. Perfluorerade organiska ämn<strong>en</strong> är vitt spridda i miljön och det finns<br />
indikationer på att halterna av vissa av dem ökar i bland annat Arktis. Ämn<strong>en</strong>a har det<br />
gem<strong>en</strong>samt att de är mycket stabila. En del bryts ned långsamt eller inte alls medan andra<br />
omvandlas till persist<strong>en</strong>ta ämn<strong>en</strong> i natur<strong>en</strong>. Sådana persist<strong>en</strong>ta ämn<strong>en</strong> är till exempel<br />
perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA).<br />
PFOS är ett så kallat PBT-ämne, det vill säga persist<strong>en</strong>t, bioackumulerande, toxiskt. Det<br />
innebär att PFOS inte bryts ned i natur<strong>en</strong>, utan ansamlas där, att det är kroniskt giftigt,<br />
reproduktionsstörande och giftigt för vatt<strong>en</strong>levande organismer. Användning<strong>en</strong> av PFOS och<br />
ämn<strong>en</strong> som kan brytas ned till PFOS har minskat under s<strong>en</strong>are år. Kemikalieinspektion<strong>en</strong>s<br />
erfar<strong>en</strong>het är dock att de till stor del har ersatts med andra poly- och perfluorerade ämn<strong>en</strong>. En<br />
del av dessa, till exempel fluortelomerer, kan långsamt brytas ned till PFOA.<br />
PFOA:s eg<strong>en</strong>skaper är ännu inte fullt utredda m<strong>en</strong> utöver att det är svårnedbrytbart i natur<strong>en</strong><br />
är det sannolikt reproduktionsstörande och kan vara cancerframkallande. Regleringar av<br />
perfluorerade ämn<strong>en</strong> är på gång på flera håll i värld<strong>en</strong> och utfasning av flera av dessa ämn<strong>en</strong><br />
pågår. Globalt och inom <strong>EU</strong> har man beslutat att begränsa användning<strong>en</strong> av PFOS (<strong>EU</strong>:s<br />
POPs-förordning nr 850/2004).<br />
Nonylf<strong>en</strong>oletoxilat och andra alkylf<strong>en</strong>oletoxilater är ämn<strong>en</strong> som ofta används i produktion<strong>en</strong><br />
av textilier. De är ytaktiva ämn<strong>en</strong> som används i olika delar av tillverkningsprocess<strong>en</strong>. Det är<br />
biologiskt nedbrytbara, m<strong>en</strong> bildar stabila nedbrytningsprodukter som är mycket giftiga för<br />
vatt<strong>en</strong>levande organismer. Nonylf<strong>en</strong>oletoxilat bryts ned till nonylf<strong>en</strong>ol i miljön som har<br />
hormonstörande eg<strong>en</strong>skaper.<br />
Förutom de svårnedbrytbara ämn<strong>en</strong>a som hamnar i miljön och så småningom via upptag av<br />
växter och djur kan nå oss människor finns ämn<strong>en</strong> i textil produktion som kan ha direkta<br />
hälsoeffekter. Det gäller framför allt allergiska reaktioner och det finns ett flertal ämn<strong>en</strong> som<br />
är allergiframkallande, bl.a. formaldehyd och dimetylfumarat.<br />
Andra ämn<strong>en</strong> med allvarliga eg<strong>en</strong>skaper som förekommer i textilier är diverse<br />
bekämpningsmedel, antibakteriella ämn<strong>en</strong> som silver, triklosan och triklokarban, ämn<strong>en</strong> som<br />
används vid färgning (azofärgämn<strong>en</strong> är bara ett exempel), bromerade flamskyddsmedel,<br />
tungmetaller (kan t.ex. vara rester från produktionsprocess<strong>en</strong> eller användas vid färgning),<br />
ftalater (i plasttryck), rester av konserveringsmedel (organiska t<strong>en</strong>nför<strong>en</strong>ingar,<br />
dimetylfumarat) osv.<br />
Människor kommer i daglig kontakt med textilier<br />
Många människor kommer daglig<strong>en</strong> i kontakt med textilier i sitt yrke och i sitt privatliv. Barn<br />
som är känsliga för kemikalieexponering behöver skyddas särskilt. Det lilla barnet stoppar<br />
ofta saker i munn<strong>en</strong>, det kan vara direkt olämpligt när det gäller vissa tyger och textilier som<br />
behandlats med hälsofarliga ämn<strong>en</strong>. Exempel är impregnerade vantar, flamskyddsbehandlade<br />
vagnsinredningar och krombehandlade läderdetaljer. Exponering<strong>en</strong> från underkläder och<br />
sänglinne kan ha särskilt stor betydelse eftersom de bärs närmast hud<strong>en</strong> och ämn<strong>en</strong> kan tas<br />
143
upp g<strong>en</strong>om hud<strong>en</strong>. Forskning har visat att upptag av kemikalier via hud kan ha större<br />
betydelse än vad man tidigare trott.<br />
Vissa arbetsgrupper kan vara särskilt utsatta för kemikalier i textilier, det gäller t.ex. arbetare<br />
inom textilindustrin, de som använder kemikaliebehandlade skyddskläder och personal inom<br />
handeln som packar upp och hanterar stora mängder textil.<br />
Kemikalier i textilier kan ge lokal påverkan på vatt<strong>en</strong>miljön och bidrar till d<strong>en</strong> totala<br />
belastning<strong>en</strong> av kemikalier i samhället<br />
De kemikalier som finns i textilier föror<strong>en</strong>ar miljön i tillverkningsländerna g<strong>en</strong>om utsläpp<br />
framför allt g<strong>en</strong>om avloppsvatt<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> de föror<strong>en</strong>ar också miljön i de länder där de används<br />
g<strong>en</strong>om att ämn<strong>en</strong> avges från textilierna till vattnet vid tvätt och spolas ut med avloppsvattnet.<br />
En del av ämn<strong>en</strong>a tas om hand i r<strong>en</strong>ingsverk<strong>en</strong> där de kontaminerar slammet som sprids som<br />
gödningsmedel på åkrar. Ämn<strong>en</strong>a kan där påverka marklevande organismer och tas upp av de<br />
odlade grödorna och därig<strong>en</strong>om så småningom hamna på vårt matbord. En del av ämn<strong>en</strong>a tas<br />
inte om hand av r<strong>en</strong>ingsverk utan går rakt ut i vatt<strong>en</strong>miljön där de kan påverka<br />
vatt<strong>en</strong>kvalitet<strong>en</strong> och vatt<strong>en</strong>levande organismer.<br />
Beträffande avfallshantering av textilier, se nästa avsnitt.<br />
Textilier med farliga ämn<strong>en</strong> hittas på konsum<strong>en</strong>tmarknad<strong>en</strong><br />
Vid analyser av textilier som säljs på marknad<strong>en</strong> finner man ibland att farliga ämn<strong>en</strong> ingår,<br />
ofta ämn<strong>en</strong> som är förbjudna och ibland i höga halter (<strong>en</strong> sammanställning av sådana<br />
marknadsanalyser finns i d<strong>en</strong> ovan nämnda danska studi<strong>en</strong> från år 2011). Textilierna är oftast<br />
importerade från länder utanför <strong>EU</strong>. Sådana tydliga resultat av marknadskontroller talar för att<br />
det finns problem på området som dag<strong>en</strong>s <strong>regler</strong> inte kan hantera. Importörerna av textilier<br />
synes ha svårt att säkerställa att de importerade varorna <strong>en</strong>s uppfyller uppställda minimikrav.<br />
Detta är problem som möjlig<strong>en</strong> kan begränsas med <strong>en</strong> effektivare tillsyn, m<strong>en</strong> ett tydligt<br />
regelverk på <strong>EU</strong>-nivå inriktat på textilier kunde göra det klarare för omvärld<strong>en</strong> vad som gäller<br />
och fungera som ett stöd för importörerna.<br />
7.6.2 Lagstiftning och andra åtgärder för att begränsa hälso- och<br />
miljöpåverkan<br />
Lagstiftning<br />
Det finns inte någon samlad lagstiftning på <strong>EU</strong>-nivå i dag som <strong>regler</strong>ar påverkan på hälsa och<br />
miljö från kemikalier i textilier. På olika stadier i livscykeln blir dock olika typer av<br />
regelsystem tillämpliga. Eftersom textilier i huvudsak importeras från länder utanför <strong>EU</strong> blir<br />
många av dessa <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> som gäller produktion<strong>en</strong> i praktik<strong>en</strong> aldrig aktuella att tillämpa<br />
(exportländerna saknar ofta motsvarigheter till dessa krav):<br />
- Krav som gäller godkännande och användning av bekämpningsmedel vid odling av t.ex.<br />
bomull (jfr kap. 6.1).<br />
- Krav som gäller tillstånd och villkor vid textilproduktion, t.ex. <strong>EU</strong>:s direktiv om<br />
industriutsläpp (2010/75/<strong>EU</strong>) och krav som följer av olika typer av miljökvalitetsnormer,<br />
t.ex. <strong>EU</strong>:s ramdirektiv för vatt<strong>en</strong> (2000/60/EG).<br />
- Arbetsmiljö<strong>regler</strong>.<br />
- Krav som gäller användning av biocidprodukter i textilier.<br />
- Förbud och begränsningar som gäller ämn<strong>en</strong> i textilier (i huvudsak Reach).<br />
- Ingripand<strong>en</strong> i <strong>en</strong>skilda fall mot hälsofarliga produkter (<strong>EU</strong>:s produktsäkerhetsdirektiv).<br />
- <strong>EU</strong>:s avfalls<strong>regler</strong>.<br />
144
När det gäller förbud eller begränsningar som avser kemikalier i textilprodukter finns relativt<br />
få <strong>regler</strong> i dag. I Reach bilaga XVII finns förbud som rör azofärgämn<strong>en</strong>, polybromerade<br />
bif<strong>en</strong>yler (PBB), oktabromdif<strong>en</strong>yleter samt nickel i knappar osv. som används i kläder.<br />
Nonylf<strong>en</strong>oletoxilat får inte användas för textil- och läderbearbetning om det kan leda till<br />
utsläpp vid tillverkning<strong>en</strong>. Det finns några ytterligare förbud i bilagan 139 . I <strong>EU</strong>:s förordning<br />
(<strong>EU</strong>) nr 850/2004 om långlivade organiska föror<strong>en</strong>ingar finns totalförbud mot<br />
perfluoroktansulfonat (PFOS) och p<strong>en</strong>tabromdif<strong>en</strong>yleter (PBDE).<br />
De nya <strong>regler</strong>na om biocidprodukter (kap. 6.1.1) innebär att tillsatser till textilier som<br />
fungerar som bekämpningsmedel (t.ex. bakteriedödande medel) kommer att <strong>regler</strong>as i<br />
framtid<strong>en</strong>, äv<strong>en</strong> när de ingår i varor som importeras till <strong>EU</strong>. Det verksamma ämnet måste vara<br />
godkänt inom <strong>EU</strong> för d<strong>en</strong> aktuella användning<strong>en</strong> och särskilda märkningskrav gäller.<br />
<strong>EU</strong> har särskilda <strong>regler</strong> om märkning av textilier avse<strong>en</strong>de fiberinnehåll 140 . Bestämmelser har<br />
funnits sedan 1973, m<strong>en</strong> de har under 2011 konsoliderats i <strong>en</strong> ny <strong>EU</strong>-förordning. Reglerna<br />
innebär ett krav på att textilier ska märkas, så att det anges vilk<strong>en</strong> eller vilka textilfibrer som<br />
ingår (det finns 48 olika fibertyper <strong>en</strong>ligt förordning<strong>en</strong>). Det finns detaljerade krav på hur<br />
märkning<strong>en</strong> ska utformas och <strong>regler</strong> om hur bestämning<strong>en</strong> av fiberinnehållet i textilier ska gå<br />
till 141 . När förordning<strong>en</strong> beslutades togs frågan om farliga ämn<strong>en</strong> i textilier upp på initiativ av<br />
Europaparlam<strong>en</strong>tet. Resultatet blev <strong>en</strong> uppmaning till kommission<strong>en</strong> att ta fram <strong>en</strong> rapport<br />
s<strong>en</strong>ast d<strong>en</strong> 30 september 2013, som ska behandla frågor om allergiska reaktioner bero<strong>en</strong>de på<br />
kemikalier i textilier och märkning som avser allergiframkallande ämn<strong>en</strong> (förordning<strong>en</strong><br />
artikel 24 och 25 samt punkt 26 i ingress<strong>en</strong>).<br />
När det gäller sv<strong>en</strong>ska bestämmelser finns <strong>en</strong> äldre regel i 16 § förordning<strong>en</strong> (1998:944) om<br />
förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter,<br />
<strong>en</strong>ligt vilk<strong>en</strong> klädesplagg och material till sådana inte får saluhållas eller överlåtas, om de<br />
innehåller eller har behandlats med <strong>en</strong> kemisk produkt och därig<strong>en</strong>om kan medföra skada på<br />
människor. Eftersom det inte finns några preciseringar till bestämmels<strong>en</strong> torde d<strong>en</strong> ha lit<strong>en</strong><br />
praktisk betydelse.<br />
Det finns dessutom ett antal <strong>regler</strong>ingar av kemikalier i textilier utöver de nu nämnda i<br />
<strong>en</strong>skilda <strong>EU</strong>-länder och i länder utanför <strong>EU</strong>, som USA, Kina, Japan och Korea 142 .<br />
Textilier och avfall<br />
Naturvårdsverket arbetar med frågan om åtgärder för att förebygga avfall (jfr. kap. 8) och har<br />
valt textilier som <strong>en</strong> prioriterad avfallsström. Valet av textiler berodde bl.a. på att det är d<strong>en</strong><br />
avfallsström som skulle ge störst klimateffekt att förebygga per ton. Varje kg förebyggd<br />
textilavfall sparar 15 kg koldioxidekvival<strong>en</strong>ter. Äv<strong>en</strong> andra aspekter, som användning<strong>en</strong> av<br />
kemikalier och vatt<strong>en</strong>förbrukning<strong>en</strong>, bidrog till att textilier prioriterades. Ett sv<strong>en</strong>skt program<br />
för att förebygga uppkomst<strong>en</strong> av avfall ska <strong>en</strong>ligt ramdirektivet för avfall redovisas till<br />
kommission<strong>en</strong> i december 2013. Naturvårdsverkets arbete med avfallsaspekter på textilier<br />
ingår i detta program.<br />
139 Tris(2,3-dibromopropyl)fosfat, tris(1-aziridinyl)fosfinoxid, kvicksilverför<strong>en</strong>ingnar för impregnering,<br />
dioktylt<strong>en</strong>nför<strong>en</strong>ingar, kadmium i vissa applikationer.<br />
140 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (<strong>EU</strong>) nr 1007/2011 av d<strong>en</strong> 27 september 2011 om b<strong>en</strong>ämningar på<br />
textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättning<strong>en</strong> i textilprodukter och om<br />
upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets direktiv 96/73/EG och<br />
2008/121/EG<br />
141 Det finns också likartade <strong>regler</strong> om skor (direktiv 1994/11/EG) och harmoniserade <strong>regler</strong> om namn på<br />
textilier (direktiv 2008/121/EG).<br />
142 Branschorganisation<strong>en</strong> AAFA i USA har tagit fram <strong>en</strong> lista over <strong>regler</strong>ingar i olika länder, se<br />
https://www.wewear.org/industry-resources/restricted-substances-list/<strong>en</strong>glish/<br />
145
Att tillverkare och importörer ska ta ett ansvar för produkter äv<strong>en</strong> i avfallsledet<br />
(produc<strong>en</strong>tansvar) är viktigt som styrmedel för att förebygga uppkomst<strong>en</strong> av avfall, vilket<br />
äv<strong>en</strong> understryks i ramdirektivet för avfall (artikel 8). Naturvårdsverket har just lagt ut ett<br />
uppdrag på <strong>en</strong> forskargrupp om att undersöka förutsättningarna för ett produc<strong>en</strong>tansvar för<br />
textilier. Uppdraget kommer att redovisas under vår<strong>en</strong> 2012. Någon form av produc<strong>en</strong>tansvar<br />
kan således i framtid<strong>en</strong> bli aktuellt på textilområdet.<br />
I dag finns inte någon särskilt omhändertagande av det textila avfallet, merpart<strong>en</strong> går till<br />
förbränning, delar kan också hamna på deponi. Från avfallet kan farliga ämn<strong>en</strong> läcka vidare ut<br />
i miljön. Textilåtervinning i större omfattning finns i dag inte i Sverige, m<strong>en</strong> däremot i andra<br />
länder som Tyskland, där mycket stora mängder återvinns. Utveckling<strong>en</strong> går snabbt äv<strong>en</strong> på<br />
detta område.<br />
Kemikaliefrågorna kommer således att aktualiseras både i samband med diskussioner om<br />
förebyggande av textilavfall och om textilåtervinning. Avfallsaspekterna kommer därmed<br />
äv<strong>en</strong> att komma upp i ev<strong>en</strong>tuella framtida diskussioner om textil<strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå (se nästa<br />
avsnitt).<br />
Miljömärkning m.m. och upphandlingskriterier<br />
Det finns åtminstone ett 70-tal olika miljömärkningssystem som avser textilier. Många av<br />
dem är regionala och har <strong>en</strong> huvudsaklig inriktning på andra miljöaspekter än<br />
kemikalieinnehåll. D<strong>en</strong> nordiska miljömärkning<strong>en</strong> (Svan<strong>en</strong>) och Naturskyddsför<strong>en</strong>ing<strong>en</strong>s<br />
märkning (Bra Miljöval) innehåller kriterier för kemikalieanvändning.<br />
<strong>EU</strong>:s miljömärkning (Eco-Label) har kriterier med kemikaliekrav för textilier (beslut<br />
2009/567/EG), madrasser (beslut 2009/598/EG), skor (beslut 2009/563/EG) och textila<br />
golvbeläggningar (beslut 2009/967/EG). GOTS (Global Organic Textile Standards) är <strong>en</strong><br />
global miljömärkning för textil. D<strong>en</strong> största miljömärkning<strong>en</strong> för textilier som avser<br />
kemikalieinnehåll är Öko-Tex Standard 100. Enligt uppgift har 90 000 produkter certifierats<br />
mot standard<strong>en</strong>.<br />
De olika miljömärkningssystem<strong>en</strong> behandlar i stor utsträckning samma ämn<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> det finns<br />
skillnader i ambitionsnivå avse<strong>en</strong>de vilka ämn<strong>en</strong> som ingår i kriterierna. Det kan också finnas<br />
andra skillnader, t.ex. i hur man verifierar att ett kriterium följs. Detta kan ske g<strong>en</strong>om kontroll<br />
av att kemikali<strong>en</strong> inte finns slutprodukt<strong>en</strong> över <strong>en</strong> viss halt. I andra fall avser kriteriet att <strong>en</strong><br />
viss kemikalie inte har använts i produktion<strong>en</strong>, och detta får då verifieras g<strong>en</strong>om någon form<br />
av intyg från leverantör<strong>en</strong>/tillverkar<strong>en</strong>, om kontroller direkt i produktion<strong>en</strong> inte är möjliga.<br />
Andra typer av standarder inriktar sig mer på information i förädlingskedjan och stöder<br />
kravställning mellan inköpare och leverantörer. BlueSign är <strong>en</strong> certifiering som har<br />
detaljerade kriterier för kemikalieanvändning i hela tillverkningsprocess<strong>en</strong> med listor över<br />
kemikalier som inte får användas eller kemikalier för vilka särskilda gränsvärd<strong>en</strong> gäller. D<strong>en</strong><br />
gäller dock <strong>en</strong>dast syntetfibrer för närvarande.<br />
Det finns också kriterier för grön upphandling som avser kemikalier i textilier.<br />
Miljöstyrningsrådet har tagit fram sådana kriterier. Det finns också GPP-kriterier från <strong>EU</strong>kommission<strong>en</strong><br />
(Gre<strong>en</strong> Public Procurem<strong>en</strong>t) som bygger på <strong>EU</strong>:s miljömärkning. Dessa<br />
innehåller grundläggande kriterier som anger vilka kemikalier som inte får finnas i<br />
slutprodukt<strong>en</strong> över angivna halter och kompletterande tilldelningskriterier, som kan avse t.ex.<br />
organisk produktion eller mängd återvunn<strong>en</strong> råvara.<br />
146
Textilföretag<strong>en</strong>s egna kemikaliekrav<br />
Många sv<strong>en</strong>ska textilimportörer ställer krav på kemikalieinnehållet i sina varor som går längre<br />
än lagstiftning<strong>en</strong> kräver. TEKO (Sveriges Textil & Modeföretag) har tagit fram <strong>en</strong><br />
miljövarudeklaration som hjälp för inköpare och arbetar för <strong>en</strong> harmonisering av olika<br />
kravlistor. Branschorganisation<strong>en</strong> Textilimportörerna har tagit fram riktlinjer i <strong>en</strong><br />
kemikalieguide. Många större företag har sina egna listor, det gäller bl.a. H&M, Kapp Ahl<br />
och Ikea. Det finns <strong>en</strong> mängd olika s.k. Restricted Substances Lists (RSL) och initiativ till<br />
gem<strong>en</strong>samma listor. Afirm (Apparel & Footwear International RSL Managem<strong>en</strong>t Group) är<br />
ett samarbete mellan textilföretag. I Afirm:s ”toolkit” finns <strong>en</strong> lista över ämn<strong>en</strong> som är<br />
aktuella i sammanhanget och som förekommer i textila material, läder, plast, gummi och<br />
metalldetaljer. Se bilaga 3, som också innehåller Miljöstyrningsrådets upphandlingskriterier<br />
för textilprodukter.<br />
Det finns ett flertal fora och initiativ för att samla och sprida kunskap om kemikalier i<br />
textilier. I Sverige är <strong>en</strong> av de starkaste samlingarna kemikaliegrupp<strong>en</strong> inom Swerea IVF, där<br />
många stora och medelstora företag är medlemmar. Här sker kunskapsutbyte i form av möt<strong>en</strong>,<br />
tillgång till <strong>en</strong> databas över kemikalier i textilier och g<strong>en</strong>om gem<strong>en</strong>samma projekt. I<br />
databas<strong>en</strong> finns ämn<strong>en</strong>, <strong>regler</strong>, funktioner, alternativ och testmetoder som gäller för<br />
kemikalier i kläder samlade. Andra exempel på initiativ är STWI (Swedish Textile Water<br />
Initiative) och SFA (Sustainable Fashion Academy). Vissa sv<strong>en</strong>ska textilföretag har valt att<br />
handla med Blue Sign-certifierade tyger/kläder.<br />
7.6.3 Förslag till åtgärder på <strong>EU</strong>-nivå<br />
En gem<strong>en</strong>sam kravnivå behövs inom <strong>EU</strong><br />
I de dialoger som KemI tidigare har haft med textilbransch<strong>en</strong> och i samband med d<strong>en</strong>na<br />
utredning har det framkommit att d<strong>en</strong> mängd miljömärkningssystem och begränsningslistor<br />
som finns på området skapar praktiska problem. Tillverkare eller importörer av textilier möter<br />
<strong>en</strong> mängd krav från inköpare om att listor om kemikalier ska vara uppfyllda, anting<strong>en</strong><br />
miljömärkningskriterier eller andra typer av begränsningslistor (RSL, Restricted Substances<br />
lists). En inköpare kan begära att krav<strong>en</strong> i <strong>en</strong> viss lista ska vara uppfyllda, medan <strong>en</strong> annan<br />
kan begära att samma produkt ska uppfylla krav<strong>en</strong> i <strong>en</strong> annan lista. De olika<br />
begränsningslistorna överlappar ofta varandra när det gäller vilka kemikalier som omfattas.<br />
Det finns dock ofta skillnader, så att <strong>en</strong> viss kemikalie står på <strong>en</strong> lista m<strong>en</strong> inte på <strong>en</strong> annan.<br />
Konc<strong>en</strong>trationer i gränsvärd<strong>en</strong> och sättet att verifiera att krav<strong>en</strong> uppfylls kan också vara olika.<br />
Det blir dyrt och tidskrävande för aktörerna i hanteringskedjan att administrera hantering<strong>en</strong> av<br />
olika snarlika kravspecifikationer. Det blir också svårt att kommunicera krav<strong>en</strong> till tillverkare<br />
av textilier t.ex. i Asi<strong>en</strong>, som ibland kan ha svårt att förstå vad som krävs. Att verifiera och<br />
följa upp dokum<strong>en</strong>tation och intyg från leverantörer i Asi<strong>en</strong> kräver också resurser. Det<br />
förekommer att sådana dokum<strong>en</strong>t är felaktiga eller till och med förfalskade.<br />
Enligt de kontakter vi under utredning<strong>en</strong> har haft med TEKO och med andra<br />
branschföreträdare för har utveckling<strong>en</strong> åtminstone i Sverige lett fram till att kemikaliekrav<strong>en</strong><br />
i t.ex. <strong>EU</strong>:s Eco-label, Öko-Tex 100 eller textilimportörernas guide har blivit <strong>en</strong> form av<br />
standard eller ambitiös branschpraxis. Det har utvecklats <strong>en</strong> informell kravnivå som följs när<br />
det gäller vilka kemikalier som inte ska förekomma i textilier, m<strong>en</strong> d<strong>en</strong>na standard får hämtas<br />
från många olika listor och kriterier och finns inte uttryckt i <strong>en</strong> <strong>en</strong>hetlig och lätt tillämpbar<br />
form.<br />
Mot d<strong>en</strong>na bakgrund gör vi bedömning<strong>en</strong> att det är <strong>en</strong> allmän uppfattning att <strong>en</strong><br />
harmonisering av kemikaliekrav<strong>en</strong> på textilier bör införas på internationell nivå, i första hand<br />
147
inom <strong>EU</strong>. På sikt kan man äv<strong>en</strong> tänka sig globala begränsningar. Det är först med<br />
gem<strong>en</strong>samma <strong>regler</strong> som man kan få g<strong>en</strong>omslag för krav<strong>en</strong> i hela förädlingskedjan. Regler<br />
underlättar för företag<strong>en</strong> att få förståelse för krav<strong>en</strong> hos leverantörer i produktionsländerna<br />
och <strong>en</strong> <strong>en</strong>hetlig kravnivå gör det <strong>en</strong>klare att verifiera att <strong>regler</strong>na följs. Marknad<strong>en</strong> inom <strong>EU</strong><br />
kommer att fungera bättre när kravnivån harmoniseras.<br />
Vad bör <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na innehålla?<br />
De nya <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om textilier borde utgå från ett antal grundläggande målsättningar:<br />
• Att skydda människor från att exponeras för hälsofarliga ämn<strong>en</strong> i textila varor som<br />
används i vardag<strong>en</strong>. Det gäller särskilt känsliga och utsatta grupper som barn och<br />
människor som i sitt yrke hanterar stora mängder textila varor. Det gäller i första hand<br />
ämn<strong>en</strong> som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande, fortplantningsstörande (s.k.<br />
CMR-ämn<strong>en</strong>), ämn<strong>en</strong> som kan ge allergi vid hudkontakt eller vid inandning och ämn<strong>en</strong><br />
som bedöms vara hormonstörande.<br />
• Att hindra persist<strong>en</strong>ta och bioackumulerande ämn<strong>en</strong> som finns i textila varor, eller som<br />
används i tillverkning av textila varor, att ansamlas i miljön. Detsamma gäller ämn<strong>en</strong> som<br />
kan orsaka skadliga långtidseffekter i vatt<strong>en</strong>miljön.<br />
• Att för<strong>en</strong>kla för d<strong>en</strong> europeiska textilbransch<strong>en</strong> att ställa gem<strong>en</strong>samma krav på sina<br />
utomeuropeiska leverantörer och underlätta deras riskminskningsarbete.<br />
Som grundläggande princip bör gälla att ämn<strong>en</strong> med sådana eg<strong>en</strong>skaper inte ska förekomma i<br />
textilier. För att åstadkomma detta bör d<strong>en</strong>na princip slås fast och <strong>regler</strong>na innehålla <strong>en</strong><br />
negativlista över ämn<strong>en</strong> som inte får förekomma i textilier. TEKO har i kontakterna med<br />
utredning<strong>en</strong> föreslagit <strong>en</strong> nivå som motsvarar <strong>EU</strong>:s miljömärkning med tillägg för några<br />
kriterier från Öko-Tex. En <strong>regler</strong>ing bör dock föregås av <strong>en</strong> g<strong>en</strong>omgång av de kemikalier med<br />
farliga eg<strong>en</strong>skaper som kan förekomma i textilier. En sådan g<strong>en</strong>omgång kan ta sin<br />
utgångspunkt i de olika begränsningslistor som finns. Det har inte varit möjligt för oss att göra<br />
<strong>en</strong> sådan g<strong>en</strong>omgång i d<strong>en</strong>na rapport.<br />
En annan fråga som kan bli aktuell för <strong>regler</strong>ing på <strong>EU</strong>-nivå är produc<strong>en</strong>tansvar och andra<br />
frågor som rör avfallshantering och -återvinning. Dessa frågor utreds för närvarande av<br />
Naturvårdsverket (se föregå<strong>en</strong>de avsnitt), och vi lämnar inga konkreta förslag om<br />
avfallshantering<strong>en</strong> i d<strong>en</strong>na rapport.<br />
Tillämpningsområdet<br />
De textila varor som bör omfattas av nya <strong>regler</strong> är framför allt de som många människor<br />
kommer i nära kontakt med och som bidrar till stora mängder avfall. Det är fram för allt<br />
konsum<strong>en</strong>tvaror som kläder, skor, hemtextil och möbeltextil. Kläder och skor innehåller inte<br />
bara textila material utan äv<strong>en</strong> plast, gummi, läder och metalldetaljer. Det innebär att<br />
begränsnings<strong>regler</strong> bör gälla äv<strong>en</strong> farliga ämn<strong>en</strong> i dessa material. Företag<strong>en</strong>s RSL-listor har i<br />
dag med oönskade ämn<strong>en</strong> i andra material, vilket talar för att det inte kommer att bli ett<br />
problem. Frågan om hur skor ska ingå i <strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> bör dock utredas vidare.<br />
Det bör inte annat än i undantagsfall göras någon uppdelning i textila varor som kommer i<br />
kontakt med hud<strong>en</strong> eller inte, inte heller någon uppdelning i textila varor för användning<br />
inomhus eller utomhus. Utgångspunk<strong>en</strong> är att upptag/exponering inte bara sker via hud<strong>en</strong> utan<br />
äv<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om mun och inandning samt att barn bör skyddas särskilt när det gäller kemikalier i<br />
vardag<strong>en</strong>. Deras kroppar kommer i kontakt med kläder, hemtextilier och möbler. Eftersom<br />
barn kryper och vistas på golvet får de i sig damm som kan innehålla farliga ämn<strong>en</strong> från bl.a.<br />
textilier. Det lilla barnet stoppar ofta saker i munn<strong>en</strong>, det gäller inte bara leksaker utan det kan<br />
148
också gälla inredningstyger, prydnadssaker (t.ex. flamskyddsbehandlade tygblommor),<br />
ytterkläder (t.ex. impregnerade skidvantar) etc.<br />
Tillämpningsområdet kan vad gäller textilier avgränsas på samma sätt som <strong>EU</strong>:s<br />
miljömärknings<strong>regler</strong>. Reglerna kommer då att gälla:<br />
• Textilier för konfektion och accessoarer som innehåller minst 90 viktproc<strong>en</strong>t<br />
textilfibrer.<br />
• Inredningstextilier med minst 90 viktproc<strong>en</strong>t textilfibrer. Mattor ingår, m<strong>en</strong> inte<br />
heltäckningsmattor och väggbeklädnader.<br />
• Fibrer, garn och tyg (inklusive slitstark fiberduk) som ingår i dessa,<br />
Textilier för industriellt bruk ingår inte. För vissa specialtextilier med extrema användningar<br />
kan det ändå behövas <strong>en</strong> möjlighet till undantag från negativlistan. Reglerna bör lämna<br />
utrymme för detta. Undantag bör bara medges om behovet är stort och om alternativ saknas.<br />
I fråga om biocidprodukter som används i textilier finns numera <strong>en</strong> <strong>regler</strong>ing i d<strong>en</strong> nya<br />
biocidförordning<strong>en</strong>. Om textilierna har tillförts kemikalier som påstås ha <strong>en</strong> biocideffekt (t.ex.<br />
bakteriedödande), ska dessa kemikalier inte ingå i d<strong>en</strong> här förslagna <strong>regler</strong>ing<strong>en</strong>.<br />
Miljömärkningskriterierna innehåller <strong>en</strong> del krav som relaterar till produktion<strong>en</strong> och inte till<br />
slutprodukt<strong>en</strong>, t.ex. att ett visst ämne inte ska ha använts i tillverkning<strong>en</strong>. Krav<strong>en</strong> verifieras<br />
oftast g<strong>en</strong>om någon form av intygande från tillverkar<strong>en</strong>. Sådana krav kan inte tas med i <strong>regler</strong><br />
som gäller slutprodukt<strong>en</strong>, om inte ämnet finns kvar i d<strong>en</strong> slutliga produkt<strong>en</strong>. Varukrav kan<br />
inte heller innehålla kriterier som t.ex. avser ekologiska produktionsmetoder. Det kommer<br />
därför äv<strong>en</strong> i fortsättning<strong>en</strong> att finnas utrymme för och behov av miljömärkningskriterier för<br />
textilprodukter.<br />
Informationskrav<br />
En <strong>regler</strong>ing av farliga ämn<strong>en</strong> i textilier av det slag vi föreslår kan inte innehålla alla ämn<strong>en</strong><br />
som förekommer på alla begränsningslistor. Vi föreslår att de ämn<strong>en</strong> som medför de mest<br />
allvarliga hälsoriskerna när de förekommer i textilier bör begränsas i <strong>en</strong> negativlista. Som<br />
komplem<strong>en</strong>t till d<strong>en</strong>na lista bör ett informationskrav införas om innehåll av ämn<strong>en</strong> med andra<br />
farliga eg<strong>en</strong>skaper, som stöd för frivilliga riskminskningsåtgärder. Med tydlig information om<br />
innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> kan <strong>en</strong>skilda företag och individer helt välja bort ämn<strong>en</strong> och välja<br />
<strong>en</strong> högre skyddsnivå för hälsa och miljö, t.ex. vid misstanke om att ett ämne kan ge allergiska<br />
reaktioner. En sådan <strong>regler</strong>ing med innehållsdeklarationer finns för andra produkttyper som<br />
konsum<strong>en</strong>ter och särskilt barn kommer i kontakt med (det s<strong>en</strong>aste exemplet är <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na<br />
om leksaker) 143 . En stegvis ansats kan bli nödvändig för att få gehör för ökade<br />
informationskrav. Information<strong>en</strong> kan t.ex. göras tillgänglig g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> webbaserad hemsida i<br />
de fall information som följer med varan bedöms som nödvändig.<br />
I vilk<strong>en</strong> <strong>EU</strong>-lagstiftning?<br />
En grundläggande tanke bakom vårt förslag är att det ska finnas <strong>en</strong> samlad lagstiftning (gärna<br />
<strong>en</strong> <strong>EU</strong>-förordning) som <strong>regler</strong>ar textilier. Ur regelför<strong>en</strong>klingssynpunkt är detta att föredra. Det<br />
skulle vara teoretiskt möjligt att tillämpa begränsnings<strong>regler</strong>na i Reach. D<strong>en</strong> lagstiftning<strong>en</strong><br />
utgår dock från ämn<strong>en</strong>, inte produkttyper. D<strong>en</strong> är inte anpassad för <strong>en</strong> <strong>regler</strong>ing av produkter,<br />
t.ex. om man vill tillämpa CE-märkning för varor som uppfyller krav<strong>en</strong> eller om man vill<br />
143 Frågan om informationskrav för kemikalier i textilier diskuteras i SAICM-arbetet med kemikalier i varor. En<br />
första rapport som gäller textilsektorn finns på hemsidan för FN:s miljöprogram:<br />
http://www.unep.org/hazardoussubstances/UNEPsWork/ChemicalsinProductsproject/tabid/56141/Default.aspx#<br />
Background<br />
149
komplettera med <strong>regler</strong>ingar som rör avfallshantering, t.ex. produc<strong>en</strong>tansvar.<br />
Ekodesigndirektivet skulle kunna vara <strong>en</strong> alternativ möjlighet. Vi är dock tveksamma till att<br />
det direktivet kommer att utvecklas så att det kan tillämpas för <strong>en</strong> bred lagstiftning om<br />
textilier (jfr kap. 7.3).<br />
Som vi har redovisat ovan har kommission<strong>en</strong> fått i uppgift att se över frågan om kemikalier i<br />
textilier till september 2013 i samband med förordning<strong>en</strong> (<strong>EU</strong>) nr 1007/2011 om fiberinnehåll<br />
i textilier. D<strong>en</strong>na förordning innehåller i dag inga miljö- och hälsorelaterade krav. Det rör sig<br />
dock om <strong>en</strong> lagstiftning som är känd för aktörerna i textilbransch<strong>en</strong> och som skulle kunna<br />
utvidgas till att gälla kemikalieinnehåll. Det är <strong>en</strong> upp<strong>en</strong>bar fördel att <strong>regler</strong> för <strong>en</strong> varugrupp<br />
hålls samlad i <strong>en</strong> lagstiftning.<br />
När d<strong>en</strong> nya textilmärkningsförordning<strong>en</strong> togs fram diskuterades också <strong>en</strong> utveckling av<br />
innovativa metoder för märkning, som bl.a. skulle kunna användas för att spåra <strong>en</strong><br />
textilprodukt<strong>en</strong>s ursprung. D<strong>en</strong>na diskussion är också av intresse om man vill utveckla<br />
märkningskrav för kemikalier i textilier 144 .<br />
Vår slutsats och vårt förslag blir således att Sverige ska verka för <strong>regler</strong> om kemikalier med<br />
det innehåll vi förslagit ska tas in i <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om fiberinnehåll i textilier. I första hand bör<br />
Sverige bidra med underlag till d<strong>en</strong> översyn som kommission<strong>en</strong> ska göra till år 2013, som<br />
utvecklar de nu skisserade förslag<strong>en</strong>. En möjlighet är att de ansvariga myndigheterna (i första<br />
hand KemI) får i uppdrag att ta fram ett sådant underlag tillsammans med textilbransch<strong>en</strong>.<br />
Frågan om <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> på textilområdet bör också lyftas fram i det nya<br />
miljöhandlingsprogrammet och i diskussionerna om strategin om hållbar konsumtion och<br />
produktion (jfr. kap 3.x)<br />
7.7 Andra varu<strong>regler</strong> med kemikaliekrav<br />
• Leksaksdirektivet är av stor betydelse när det gäller skyddet för barn mot exponering av<br />
farliga ämn<strong>en</strong>. Användning av biocidprodukter i leksaker bör kunna prövas <strong>en</strong>ligt <strong>EU</strong>:s<br />
nya biocidförordning.<br />
• Reglerna om farliga ämn<strong>en</strong>a i elektrisk och elektronisk utrustning (RoHS) ska ses över år<br />
2014, då det bl.a. ska diskuteras om listan med begränsade ämn<strong>en</strong> ska utökas. Det är<br />
viktigt att sv<strong>en</strong>ska prioriteringar tas fram inför d<strong>en</strong>na översyn.<br />
Vi lämnar i detta avsnitt några korta komm<strong>en</strong>tarer om några av de andra <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om<br />
varor som innehåller kemikaliekrav.<br />
144 Parlam<strong>en</strong>tet och rådet gjorde följande uttalande till protokollet när <strong>regler</strong>na beslutades: ”The European<br />
Parliam<strong>en</strong>t and the Council are mindful of the importance of providing accurate information to consumers, in<br />
particular wh<strong>en</strong> products are marked with an indication of origin, so as to protect them against fraudul<strong>en</strong>t,<br />
inaccurate or misleading claims. The use of new technologies, such as electronic labelling, including Radio<br />
Frequ<strong>en</strong>cy Id<strong>en</strong>tification, may be a useful tool to provide such information while keeping pace with technical<br />
developm<strong>en</strong>t. The European Parliam<strong>en</strong>t and the Council invite the Commission, wh<strong>en</strong> drawing up the report<br />
pursuant to Article 24 of the Regulation, to consider their impact on possible new labelling requirem<strong>en</strong>ts,<br />
including with a view to improving the traceability of textile products.”<br />
150
7.7.1 Leksaksdirektivet och förhållandet till <strong>regler</strong>na om biocidprodukter<br />
Leksaker är det <strong>en</strong>da exemplet på <strong>en</strong> varukategori som är särskilt <strong>regler</strong>ad i <strong>EU</strong> med hänsyn<br />
till risker för barn, om man bortser från de special<strong>regler</strong>ade kemikalier som behandlas i kap 6.<br />
Det nya leksaksdirektivet 2009/48/EG ställer utökade krav på begränsningar i avvändning<strong>en</strong><br />
av farliga ämn<strong>en</strong> i leksaker jämfört med äldre <strong>regler</strong>. Under förhandlingarna om direktivet<br />
framförde dock Sverige synpunkter på att dessa krav var otillräckliga i några avse<strong>en</strong>d<strong>en</strong>. Vi<br />
tycker att dessa synpunkter fortfarande är relevanta och att vi bör verka för att direktivet<br />
utvecklas så att skyddsnivån för barn stärks. Eftersom dessa synpunkter kan ha betydelse äv<strong>en</strong><br />
i fråga om andra varukategorier än leksaker, återkommer vi till d<strong>en</strong> frågan i kap. 9.6, som<br />
särskilt handlar om skyddet för barn.<br />
En särskild fråga i förhållande till leksaksdirektivet är <strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> av biocidprodukter i<br />
leksaker. Som framgått ovan (kap. 6.1) innehåller <strong>EU</strong>:s nya biocidförordning <strong>regler</strong> som<br />
innebär att biocidprodukter inte får användas i varor om inte det verksamma ämnet är godkänt<br />
för d<strong>en</strong> aktuella användning<strong>en</strong> på <strong>EU</strong>-nivå. Dessutom finns krav på särskild märkning. I<br />
biocidförordning<strong>en</strong> har dock införts <strong>en</strong> regel som innebär att leksaker är undantagna från<br />
dessa krav. Ett skäl till detta torde ha varit att några kategorier av leksaker (däribland<br />
fingerfärger) omfattas av standarder där användning<strong>en</strong> av biocidprodukter som<br />
konserveringsmedel har behandlats. Undantaget i förordning<strong>en</strong> är dock anmärkningsvärt av<br />
flera skäl. Dels täcker standardisering<strong>en</strong> inte alla typer av leksaker och alla tänkbara<br />
biocidprodukter i leksaker. Dels sker inte än noggrann prövning <strong>en</strong>ligt leksaksdirektivet av<br />
skadliga effekter vid biocidanvändning av det slag som görs <strong>en</strong>ligt biocidförordning<strong>en</strong>. Och<br />
slutlig<strong>en</strong> avser leksaksdirektivet <strong>en</strong>dast prövning<strong>en</strong> av hälsoeffekter, inte miljöskadliga<br />
effekter 145 . Trots detta gäller undantaget för leksaker äv<strong>en</strong> miljöeffekter.<br />
Sverige bör verka för att d<strong>en</strong>na begränsning ändras 146 , så att d<strong>en</strong> prövning som behöver göras<br />
av biocidprodukter i leksaker kan g<strong>en</strong>omföras <strong>en</strong>ligt biocidförordning<strong>en</strong>s <strong>regler</strong>. Tills dess<br />
behöver vi verka för att leksaksdirektivet tillämpas på ett sätt så att <strong>en</strong> minst lika hög<br />
skyddsnivå uppnås som om biocidförordning<strong>en</strong> hade tillämpats, så långt detta är möjligt med<br />
hänsyn till tillämpningsområdet för leksaksdirektivet.<br />
7.7.2 Farliga ämn<strong>en</strong> i elektrisk och elektronisk utrustning<br />
Direktivet 2011/65/<strong>EU</strong> om begränsning av användning av vissa farliga ämn<strong>en</strong> i elektrisk och<br />
elektronisk utrustning (RoHS) förbjuder användning av bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt<br />
krom och de två bromerade flamskyddsmedl<strong>en</strong> PBB och PBDE i elektronik. Direktivet har<br />
haft stor betydelse för att sätta <strong>en</strong> standard för elektronik, inte bara i <strong>EU</strong> utan äv<strong>en</strong> globalt.<br />
Enligt direktivet kan man besluta om undantag från förbud<strong>en</strong> för särskilda användningar i<br />
elektronik, m<strong>en</strong> dessa undantag är tidbegränsade och ska omprövas.<br />
Direktivet är g<strong>en</strong>om sin utformning ett av de starkaste instrum<strong>en</strong>t<strong>en</strong> för substitution av särskilt<br />
farliga ämn<strong>en</strong> som finns bland <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na. Direktivet <strong>regler</strong>ar <strong>en</strong> mycket bred varugrupp<br />
m<strong>en</strong> bara ett begränsat antal särskilt farliga ämn<strong>en</strong>. Inriktning<strong>en</strong> är alltså <strong>en</strong> annan än i<br />
exempelvis tillståndsprövning<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt Reach, som i princip omfattar alla ämn<strong>en</strong> med särskilt<br />
farliga eg<strong>en</strong>skaper, eller <strong>regler</strong>na om särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i bekämpningsmedel.<br />
När d<strong>en</strong> aktuella version<strong>en</strong> av RoHS tillkom diskuterades <strong>en</strong> utökning av listan över<br />
förbjudna ämn<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt direktivet. Man <strong>en</strong>ades dock om att skjuta på d<strong>en</strong>na översyn till 2014,<br />
145 Ingress<strong>en</strong> punkt 25.<br />
146 Förordning<strong>en</strong> om biocidprodukter är ännu inte publicerad. Undantaget för leksaker ingår dock i d<strong>en</strong> slutliga<br />
över<strong>en</strong>skommelse om lagtext<strong>en</strong> som träffades mellan rådet och Europaparlam<strong>en</strong>tet, och torde därmed inte<br />
komma att ändras inför publicering<strong>en</strong>.<br />
151
då kommission<strong>en</strong> ska lämna <strong>en</strong> rapport med förslag till rådet och parlam<strong>en</strong>tet. I<br />
diskussionerna har särskilt nämnts det bromerade flamskyddsmedlet HBCDD och ftalaterna<br />
DEHP, BBP och DBP 147 . Det är mycket viktigt att vi inför d<strong>en</strong>na översyn går ig<strong>en</strong>om och<br />
id<strong>en</strong>tifierar vilka ämn<strong>en</strong> som kan behöva <strong>regler</strong>as <strong>en</strong>ligt direktivet. En samordning behöver<br />
ske med prövningsprocesserna <strong>en</strong>ligt Reach och hänsyn måste tas till behov som<br />
sammanhänger med avfallshantering<strong>en</strong>.<br />
7.8 Informationskrav om kemikalier i varor<br />
• Att förbättra information<strong>en</strong> om farliga ämn<strong>en</strong> som ingår i varor är <strong>en</strong> huvudprioritering<br />
för Sverige i arbetet för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö.<br />
• Allmänna informationskrav finns i Reach beträffande de särskilt farliga ämn<strong>en</strong> som ingår<br />
i kandidatlistan för tillståndsprövning. I särskilda produktdirektiv finns några exempel på<br />
informationskrav som gäller hälsoaspekter eller information till avfallshanterare.<br />
• En diskussion om att bredda informationskrav<strong>en</strong> i Reach kommer upp s<strong>en</strong>ast år 2019.<br />
Innan dess är det viktigt att kandidatlistan blir komplett när det gäller särskilt farliga<br />
ämn<strong>en</strong> som kan förekomma i varor. Hur framgångsrikt detta arbete blir beror mycket på<br />
resurserna hos de berörda myndigheterna.<br />
• Kandidatlistan bör också kompletteras med ämn<strong>en</strong> som inger samma grad av<br />
betänkligheter som de ämn<strong>en</strong> som faller under de nu definierade kriterierna (CMR, PBT<br />
och vPvB).<br />
• En framtida utveckling av informationskrav i <strong>EU</strong> måste i övrigt inriktas på särskilda<br />
varu<strong>regler</strong>, dvs. särskilda varudirektiv.<br />
• Det globala arbetet i SAICM är myckt viktigt, eftersom leverantörskedjorna är globala.<br />
Utveckling<strong>en</strong> i <strong>EU</strong> och i SAICM är ömsesidigt befruktande.<br />
• En strategi för förbättrad miljöinformation på <strong>EU</strong>-nivå bör övervägas, t.ex. i<br />
diskussionerna om ett nytt miljöhandlingsprogram.<br />
7.8.1 Bakgrund<br />
Målsättning<strong>en</strong><br />
Miljömålsberedning<strong>en</strong>s förslag till etappmål när det gäller informationskrav avse<strong>en</strong>de farliga<br />
ämn<strong>en</strong> i varor lyder:<br />
”S<strong>en</strong>ast år 2020 har Sveriges insatser bidragit till att regelverk eller över<strong>en</strong>skommelser<br />
tillämpas inom <strong>EU</strong> eller internationellt för att göra information om miljö- och hälsofarliga<br />
ämn<strong>en</strong> i varor tillgänglig för alla berörda. Reglerna införs stegvis för olika varugrupper. De<br />
beslutade åtgärderna innebär bl.a. följande:<br />
- Information om hälso- och miljöfarliga ämn<strong>en</strong> som ingår i material och varor görs<br />
tillgänglig g<strong>en</strong>om harmoniserade system som omfattar prioriterade varugrupper.<br />
Information<strong>en</strong> ska finnas tillgänglig under varans hela livscykel.”<br />
Etappmålet utgår från att informationssystem ska utvecklas inom <strong>EU</strong> eller internationellt.<br />
KemI:s förslag till precisering av miljömålet Giftfri miljö har <strong>en</strong> liknande inriktning:<br />
147 Artikel 24 i direktivet jämfört med punkt 10 i ingress<strong>en</strong>.<br />
152
”Information om hälso- och miljöfarliga ämn<strong>en</strong> som ingår i material, kemiska produkter och<br />
varor är tillgänglig för alla berörda under varans hela livscykel, inklusive avfallsledet.”<br />
I detta sammanhang diskuterar vi information som avser kemikalieinnehållet i <strong>en</strong> specifik<br />
vara. Vi behandlar inte bearbetad information av allmän karaktär, som t.ex. tagits fram av<br />
myndigheter för att ge <strong>en</strong> överblick över vilka kemikalier som förekommer i <strong>en</strong> viss varutyp.<br />
Exempel på sådan information är KemI:s varuguide och informationsdatabas<strong>en</strong> PRIO. I<br />
avsnittet om Reach kommer vi in på användning<strong>en</strong> av Reach-databas<strong>en</strong> för sådana ändamål<br />
(kap. 5.1.4). Allmänna informationssystem är också av intresse om man vill verka för <strong>en</strong><br />
strategi för förbättrad miljöinformation (se nedan kap. 7.8.3)<br />
Informationskrav<strong>en</strong> om kemiska produkter<br />
Vi har i redovisning<strong>en</strong> för de olika <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> som finns på kemikalieområdet tagit upp <strong>en</strong><br />
mängd olika <strong>regler</strong> som innebär informationskrav av olika slag. Många av dessa<br />
informationssystem avser kemiska produkter som sådana, och system<strong>en</strong> omfattas därmed inte<br />
av etappmålet, som är inriktat på kemikalier i varor. Det bör dock understrykas att de<br />
existerande informationssystem<strong>en</strong> för kemiska produkter är grundläggande delar av<br />
lagstiftning<strong>en</strong>, som man inte får glömma bort när man talar om behovet av<br />
informationssystem. Exempel på sådana system som vi berört tidigare i rapport<strong>en</strong> är märkning<br />
och säkerhetsdatablad för allmänkemikalier, innehålldeklarationer om kosmetika och<br />
livsmedel och informationskrav<strong>en</strong> beträffande läkemedel och bekämpningsmedel.<br />
Myndigheter får uppgifter som behövs för deras verksamhet via t.ex. registreringarna i Reach<br />
eller anmälningar till nationella produktregister (eller det <strong>EU</strong>-register om kosmetika som är<br />
under uppbyggnad). Dessa system har dock i flertalet fall utvecklats och finns på plats sedan<br />
länge. En fråga som kan vara aktuell att överväga när det gäller dessa system är om de<br />
behöver utvecklas när det gäller vilka som ska vara mottagare av information<strong>en</strong>. Vad som<br />
mest diskuteras i ett kretsloppsperspektiv är hur information<strong>en</strong> som rör kemiska produkter ska<br />
lämnas vidare till de som hanterar avfall från varor som innehåller de kemiska produkterna.<br />
Informationssystem<strong>en</strong> är ju utformade för att ge information till konsum<strong>en</strong>ter och användare<br />
(märkningskrav, bruksanvisningar osv.) eller till aktörer i förädlingskedjan (säkerhetsdatablad<br />
t.ex.). Däremot finns inget allmänt system för att förmedla information till avfallshanterare.<br />
Vi tar upp d<strong>en</strong>na fråga i kap. 8.<br />
Vilk<strong>en</strong> information och till vem?<br />
Tillgång till information om innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> i <strong>en</strong> vara är nödvändigt för minskade<br />
kemikalierisker under hela livscykeln. Utan sådan information går det inte att bedöma eller<br />
hantera risker och inte heller att undvika varor som innehåller oönskade farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
Informationsbehov<strong>en</strong> varierar bero<strong>en</strong>de på vem som ska vara mottagare av information<strong>en</strong> och<br />
vad information<strong>en</strong> ska användas till, exempelvis i följande fall:<br />
- Information till yrkesmässiga användare i förädlingskedjan, t.ex. från d<strong>en</strong> som säljer<br />
textilier till d<strong>en</strong> som tillverkar kläder<br />
- Information från varutillverkare/importör/säljare till kunder/konsum<strong>en</strong>ter/användare<br />
- Information från varutillverkare/importör till avfallshanterare<br />
- Information från materialåtervinnare till varutillverkare<br />
Varutillverkare och varuimportörer behöver information om kemikalieinnehållet för att<br />
avgöra om varorna de sätter på marknad<strong>en</strong> är säkra och uppfyller lagstiftning<strong>en</strong>.<br />
Information<strong>en</strong> möjliggör substitution av farliga ämn<strong>en</strong> och kan bidra till minskade<br />
affärsrisker. Information om kemikalieinnehållet i varor är också <strong>en</strong> förutsättning för <strong>en</strong><br />
effektivare och säkrare materialåtervinning och avfallshantering när varorna är uttjänta och<br />
153
kan därmed bidra till <strong>en</strong> ökad resurseffektivitet i samhället. Information till kunder och<br />
konsum<strong>en</strong>ter kan i kombination med andra instrum<strong>en</strong>t leda till informerade val och att de<br />
företag som säljer varor med mindre farliga ämn<strong>en</strong> också gynnas i t.ex. upphandlingar. I vissa<br />
fall behövs information om farliga ämn<strong>en</strong> kombinerat med hanteringsinstruktioner till<br />
användar<strong>en</strong> av varan för att skydda människors hälsa och miljön (t.ex. kvicksilverlampor).<br />
Vilk<strong>en</strong> information som ska lämnas om kemikalieinnehåll i varor kan bero på vilket ämne det<br />
rör sig om och på exponeringssituation<strong>en</strong>. Problemet är att bedöma exponeringssituation<strong>en</strong><br />
innan ämnets förekomst i varan är känd. Informationskravet behöver därför baseras på<br />
ämn<strong>en</strong>s hälso- och miljöfarliga eg<strong>en</strong>skaper. Vissa varor och användningsområd<strong>en</strong> kan anses<br />
vara mer riskabla än andra, och motiverar att krav ställs på vidareförmedling av information<br />
till kunder/konsum<strong>en</strong>t och avfallsledet äv<strong>en</strong> för ämn<strong>en</strong> som inte räknas till de allra farligaste.<br />
Det gäller t.ex. varugrupper som används av många människor med pot<strong>en</strong>tial för direkt<br />
exponering för farliga ämn<strong>en</strong>, liksom varor som orsakar stora avfallsmängder. Då finns <strong>en</strong><br />
ökad risk för spridning av farliga ämn<strong>en</strong> till miljön och materialkretslopp<strong>en</strong> och <strong>en</strong> indirekt<br />
exponering av människor via miljön.<br />
Det ovan citerade etappmålet säger att information ska lämnas till alla berörda och under<br />
varans hela livscykel. Målet innehåller i övrigt inte någon precisering om vilk<strong>en</strong> information<br />
som ska lämnas till vem. I <strong>en</strong> rapport från KemI farliga ämn<strong>en</strong> i varor från 2004 föreslogs ett<br />
antal preciseringar 148 . Frågan har behandlats ytterligare i <strong>en</strong> KemI-rapport från år 2011 149 .<br />
Vi behandlar i detta avsnitt främst information till yrkesmässiga användare, inte till aktörer<br />
s<strong>en</strong>are i livscykeln (konsum<strong>en</strong>ter/användare och avfallshanterare). Vi berör s<strong>en</strong>are i detta<br />
kapitel d<strong>en</strong> information till främst konsum<strong>en</strong>ter som lämnas g<strong>en</strong>om miljömärkning och andra<br />
frivilliga standarder. Information till avfallshanterare återkommer vi som sagt till i kap. 8.<br />
Frågan om informationssystem för kemikalier i varor diskuteras i dagsläget int<strong>en</strong>sivt i olika<br />
sammanhang, och det finns <strong>en</strong> mängd nya studier och behovsinv<strong>en</strong>teringar. Inte minst har<br />
frågan aktualiserats i SAICM 150 . Antalet märkningssystem och andra frivilliga standarder är<br />
mycket stort och växer alltjämt. Vi kan i d<strong>en</strong>na rapport inte göra <strong>en</strong> fullständig g<strong>en</strong>omgång av<br />
alla tänkbara åtgärder på <strong>EU</strong>-nivå. Vi begränsar oss till <strong>en</strong> kort översikt över de <strong>regler</strong> som<br />
finns i <strong>EU</strong> i dagsläget och några allmänna synpunkter på d<strong>en</strong> framtida utveckling<strong>en</strong>.<br />
7.8.2 Vilka informationskrav finns i <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> i dag?<br />
I det följande ges några exempel på obligatoriska informationskrav avse<strong>en</strong>de<br />
kemikalieinnehåll i varor som finns i de nu gällande <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na. Uppräkning<strong>en</strong> gör inte<br />
anspråk på att vara fullständig.<br />
Reach<br />
Artikel 33 i Reach är det <strong>en</strong>da g<strong>en</strong>erella informationskravet som avser kemikalier i varor.<br />
Skyldighet<strong>en</strong> gäller särskilt farliga ämn<strong>en</strong> som tagits upp på kandidatlistan för<br />
tillståndsprövning i Reach (f.n. 73 ämn<strong>en</strong>). I <strong>en</strong>lighet med definition<strong>en</strong> av begreppet särskilt<br />
farliga ämn<strong>en</strong> i Reach (artikel 57) omfattar kandidatlistan id<strong>en</strong>tifierade CMR-ämn<strong>en</strong><br />
(cancerframkallande, könscellsmutag<strong>en</strong>a och reproduktionstoxiska ämn<strong>en</strong> i kategori 1A eller<br />
1B) , PBT-ämn<strong>en</strong> (långlivade, bioackumulerande och toxiska ämn<strong>en</strong>) samt vPvB-ämn<strong>en</strong><br />
148 KemI rapport 6/04, Information om varors innehåll av farliga kemiska ämn<strong>en</strong><br />
149 KemI rapport nr 3/11, Kemikalier i varor – strategier och styrmedel för att minska riskerna med farliga ämn<strong>en</strong><br />
i vardag<strong>en</strong>, avsnitt 5.4<br />
150 En syntesrapport om arbetet hittills i SAICM finns på<br />
http://www.chem.unep.ch/unepsaicm/cip/Docum<strong>en</strong>ts/CiP%20Project%20synthesis%20report__Final.pdf<br />
154
(mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämn<strong>en</strong>). Kandidatlistan kan också utökas<br />
med ämn<strong>en</strong> som inte uppfyller dessa kriterier m<strong>en</strong> inger motsvarande betänkligheter. Detta<br />
har gjorts i ett fall beträffande ett ämne med hormonstörande eg<strong>en</strong>skaper.<br />
Kravet på information gäller de uppgifter som behövs för <strong>en</strong> säker användning och minst<br />
namnet på det särskilt farliga ämnet. Information ska lämnas av leverantör<strong>en</strong> utan någon<br />
särskild begäran till mottagare som är industriella/yrkesmässiga användare eller distributörer.<br />
Till konsum<strong>en</strong>ter ska motsvarande information tillhandahållas på begäran inom 45 dagar.<br />
Informationskravet gäller om ämnet ingår i varan i <strong>en</strong> konc<strong>en</strong>tration över 0,1 viktproc<strong>en</strong>t.<br />
O<strong>en</strong>ighet<strong>en</strong> om tolkning<strong>en</strong> av detta gränsvärde har försvårat användning<strong>en</strong> av<br />
informationskravet (se avsnittet om Reach, kap. 5.1.3).<br />
Biocidprodukter i varor<br />
Om <strong>en</strong> vara innehåller ett bekämpningsmedel (biocidprodukt) ska det framgå av märkning<br />
vilk<strong>en</strong> biocidprodukt som används, vilket verksamt ämne som ingår och försiktighetsmått som<br />
behöver vidtas vid användning. Det ska också anges på märkning<strong>en</strong> om biocidprodukt<strong>en</strong><br />
innehåller nanomaterial (biocidförordning<strong>en</strong> artikel 57, jfr. avsnitt 6.1.1).<br />
Leksaker<br />
Leksaksdirektivet (se ovan) förbjuder ett antal farliga kemiska ämn<strong>en</strong> i leksaker, inklusive ett<br />
antal allergiframkallande doftämn<strong>en</strong>. För elva andra doftämn<strong>en</strong> ska förekomst<strong>en</strong> i leksaker<br />
anges på leksak<strong>en</strong> eller på förpackning<strong>en</strong> eller bruksanvisning<strong>en</strong> (bilaga II). Leksaker ska i<br />
övrigt CE-märkas. Kemiska leksaker (t.ex. kemilådor) ska innehålla information om ingå<strong>en</strong>de<br />
kemiska produkter som kompletterar övriga bestämmelser om märkning (artikel 11 och bilaga<br />
5.4).<br />
Byggprodukter<br />
Enligt d<strong>en</strong> nya byggproduktförordning<strong>en</strong> (<strong>EU</strong>) nr 305/2001 ska information som lämnas<br />
<strong>en</strong>ligt Reach i form av säkerhetsdatablad eller innehåll av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> lämnas<br />
tillsammans med d<strong>en</strong> prestandadeklaration som ska lämnas <strong>en</strong>ligt byggproduktförordning<strong>en</strong><br />
för att visa att byggprodukter över<strong>en</strong>sstämmer med harmoniserade europeiska standarder eller<br />
tekniska bedömningar (artikel 6.5). Ett utvecklat informationskrav diskuterades när<br />
förordning<strong>en</strong> förhandlades. Detta resulterade dock bara i ett allmänt uttalande i ingress<strong>en</strong> om<br />
behovet av bättre information (jfr kap. 7.5).<br />
Elektronik och batterier<br />
Batteridirektivet 2006/66/EG och WEEE-direktivet 151 är exempel på <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> med<br />
informationskrav som är inriktade på avfallshantering<strong>en</strong> i första hand, och alltså inte på<br />
informationsbehov hos konsum<strong>en</strong>ter och yrkesmässiga användare i tidigare stadier i<br />
livscykeln. Båda direktiv<strong>en</strong> kräver att varorna ska märkas med <strong>en</strong> överkorsad soptunna för att<br />
markera de kräver särskild avfallshantering. Enligt batteridirektivets artikel 21 ska det framgå<br />
av märkning<strong>en</strong> om batteriet innehåller tungmetaller (bly, kvicksilver, kadmium).<br />
Konsum<strong>en</strong>ter ska få allmän information om behovet av återvinning av batterier och om<br />
innebörd<strong>en</strong> av märkning<strong>en</strong> (artikel 20). WEEE-direktivet innehåller inte några<br />
informationskrav som gäller särskilda kemikalier. Däremot finns ett krav på tillverkare att ta<br />
fram och gratis tillhandahålla informationsmaterial som behövs för att avfallshanterare i andra<br />
aktörer i slutet av livscykeln ska kunna ta hand om varorna för återanvändning, återvinning<br />
151 WEEE står för ”Waste Electrical and Electronic Equipm<strong>en</strong>t”. Det äldre WEEE-direktivet 2002/96/EG<br />
kommer att ersättas med ett uppdaterat nytt direktiv, som är beslutat m<strong>en</strong> ännu inte publicerat.<br />
155
eller bortskaffande. I d<strong>en</strong>na information ingår uppgifter om var farliga kemikalier finns i<br />
varorna. Likartade bestämmelser finns i direktivet om uttjänta fordon (direktiv 2000/53/EG),<br />
som kräver märkning av kompon<strong>en</strong>ter som innehåller sådana metaller som omfattas av<br />
förbud<strong>en</strong> i direktivet m<strong>en</strong> där undantag från förbud<strong>en</strong> gäller för användning<strong>en</strong>.<br />
Förpackningsmaterial för livsmedel<br />
Informationskrav när det gäller materialtyper finns i <strong>regler</strong>na om förpackningsmaterial för<br />
livsmedel (jfr kap. 6.2).<br />
7.8.3 Hur kan informationskrav för varor utvecklas i <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na?<br />
Miljömärkning och kemikalielistor<br />
Det finns <strong>en</strong> tydlig ambition på <strong>EU</strong>-nivå att utveckla kriterier för miljömärkning och kriterier<br />
för off<strong>en</strong>tlig upphandling (se avsnitt 7.10). Dessa kriterier anger i allmänhet vilka kemikalier<br />
som inte får förekomma i varan. Att <strong>en</strong> vara uppfyller sådana kriterier innebär således <strong>en</strong> form<br />
av ”negativ märkning” som ger information om vad varan inte innehåller. De olika typer av<br />
kemikalielistor (RSL-listor) som tillämpas i olika sammanhang kan också användas av<br />
importörer och inköpare för att för att ställa krav på sina leverantörer. Detta förutsätter dock<br />
att de aktörer i förädlingskedjan (nedströmsanvändare) som behöver information<strong>en</strong> begär av<br />
sin respektive leverantör att listorna ska tillämpas och att leverantör<strong>en</strong> är beredd att ställa upp<br />
sådana redovisningskrav, vilket inte är säkert när det gäller t.ex. <strong>en</strong> inköpare i ett litet företag<br />
som köper in begränsade volymer. Det kan också hända att leverantör<strong>en</strong> i praktik<strong>en</strong> inte kan<br />
få tag i d<strong>en</strong> efterfrågade information<strong>en</strong>, om det t.ex. rör sig om <strong>en</strong> lång global<br />
leverantörskedja där kontakter med d<strong>en</strong> ursprunglige tillverkar<strong>en</strong> är svåra att etablera. Det är<br />
inte heller säkert att listorna är heltäckande och omfattar alla ämn<strong>en</strong> med farliga eg<strong>en</strong>skaper<br />
som kan förekomma i varan.<br />
Åtminstone på några varuområd<strong>en</strong> finns det <strong>en</strong> ganska tydlig uppfattning om att det finns för<br />
många olika kriterieuppsättningar och RSL-listor. Antalet har blivit så stort att man får svårt<br />
att hantera dem. Man efterlyser i stället internationella eller globala standarder som kan<br />
underlätta handeln. Dessutom kan det finnas svagheter i <strong>en</strong> del av kriterierna eller listorna.<br />
T.ex. kan kemikalier som ger inverkan på hälsan vara täckta, medan miljöfarliga kemikalier<br />
inte finns med i rimlig omfattning.<br />
Mot d<strong>en</strong>na bakgrund kan man se behovet av utvecklade informationskrav på internationell<br />
nivå. Arbetet i SAICM är mycket viktigt (se ovan). Om man vill se <strong>en</strong> utveckling mot<br />
bindande informationskrav måste dessa trolig<strong>en</strong> i första hand införas i <strong>EU</strong>. Att<br />
informationsbehov<strong>en</strong> id<strong>en</strong>tifieras på global nivå i SAICM är dock mycket viktigt för att stärka<br />
och befrukta utveckling<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> inom <strong>EU</strong>. Det är alltså viktigt att <strong>EU</strong> är fortsatt aktivt i<br />
SAICM-arbetet när det gäller d<strong>en</strong>na fråga.<br />
Vi försöker i d<strong>en</strong> följande ge några synpunkter på hur frågan om informationskrav kan<br />
hanteras på <strong>EU</strong>-nivå.<br />
Reach artikel 33<br />
Trots tillämpningsproblem<strong>en</strong> har krav<strong>en</strong> på information till nedströmsanvändare och<br />
konsum<strong>en</strong>ter i artikel 33 i Reach haft <strong>en</strong> mycket stor betydelse, främst g<strong>en</strong>om koppling<strong>en</strong> till<br />
kandidatlistan i Reach. Kandidatlistan har fungerat som ett incitam<strong>en</strong>t till substitution, bara<br />
g<strong>en</strong>om sin exist<strong>en</strong>s m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om koppling<strong>en</strong> till informationskravet i artikel 33.<br />
156
Tillämpningsområdet för artikel 33 i Reach ska ses över av kommission<strong>en</strong> s<strong>en</strong>ast d<strong>en</strong> 1 juni<br />
2019, då det ska övervägas om det allmänna informationskravet ska utvidgas till att gälla alla<br />
farliga ämn<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> praktiska tillämpning<strong>en</strong> av bestämmels<strong>en</strong> ska beaktas när d<strong>en</strong>na översyn<br />
görs (Reach artikel 138.7). D<strong>en</strong>na bestämmelse speglar <strong>en</strong> diskussion som pågick under<br />
förhandlingarna om Reach, där bl.a. Sverige ville se ett bredare tillämpningsområde för<br />
kandidatlistan och artikel 33.<br />
Åtminstone år 2019 kommer alltså frågan upp till diskussion om ett allmänt informationskrav<br />
för farliga ämn<strong>en</strong> i varor. Det är svårt att tänka sig att man innan dess kan få till stånd <strong>en</strong><br />
utvidgning av informationskravet till att gälla breda kategorier av farliga ämn<strong>en</strong> (eller t.o.m.<br />
alla farliga ämn<strong>en</strong>). Kandidatlistan och informationskravet i artikel 33 kommer de närmaste<br />
år<strong>en</strong> att fortsatt gälla särskilt farliga ämn<strong>en</strong>. Det finns dock möjligheter att bredda innehållet i<br />
kandidatlistan före år 2019. Det är viktigt från ett varuperspektiv att kandidatlistan<br />
kompletteras och byggs ut så att d<strong>en</strong> kommer att omfatta alla särskilt farliga ämn<strong>en</strong> som kan<br />
förekomma i varor. Kommission har uttryckt <strong>en</strong> tydlig målsättning att utöka antalet ämn<strong>en</strong> på<br />
listan till 200 inom fyra år. Med tanke på vilk<strong>en</strong> betydelse listan har fått som<br />
informationsinstrum<strong>en</strong>t är det viktigt att åtminstone d<strong>en</strong>na målsättning uppnås. För varje<br />
ämne som ska tas upp på listan ska <strong>en</strong> utvärdering göras av om kriterierna för upptag är<br />
uppfyllda. Detta är <strong>en</strong> särskild myndighetsuppgift som kräver resurser hos<br />
kemikaliemyndigheterna. Kritik har framförts från miljöorganisationer om att arbetet går för<br />
långsamt.<br />
En annan målsättning bör vara att komplettera kandidatlistan med särskilt farliga ämn<strong>en</strong> som<br />
inte uppfyller de i artikel 57 angivna kriterierna (CMR, PBT, vPvB), m<strong>en</strong> som inger lika hög<br />
grad av betänkligheter (artikel 57 f). Ett sådant ämne har id<strong>en</strong>tifierats på grund av<br />
hormonstörande eg<strong>en</strong>skaper, m<strong>en</strong> det bör fortlöpande övervägas om inte andra ämn<strong>en</strong> med<br />
särskilt allvarliga eg<strong>en</strong>skaper bör tas upp på listan, t.ex. ämn<strong>en</strong> som är kraftigt<br />
allergiframkallande.<br />
Andra g<strong>en</strong>erella informationskrav<br />
Det kan diskuteras om det utöver Reach finns några regelsystem på hälso- eller miljöområdet<br />
som skulle kunna kompletteras med allmänna krav på information om kemikalier i varor.<br />
Produktsäkerhetslagstiftning<strong>en</strong> är <strong>en</strong> sådan allmän lagstiftning, som dessutom är på väg att ses<br />
över. D<strong>en</strong> innehåller dock inte några krav som rör sakfrågor och hanterar dessutom inte<br />
miljörisker.<br />
I övrigt kan ekodesigndirektivet sägas vara <strong>en</strong> g<strong>en</strong>erell lagstiftning, eftersom direktivet är <strong>en</strong><br />
ramlag som åtminstone i framtid<strong>en</strong> kan komma att tillämpas för alla typer av varor (se kap.<br />
7.3). Under överskådlig tid kommer dock direktivet trolig<strong>en</strong> att ha <strong>en</strong> begränsad täckning av<br />
varuområdet och behålla <strong>en</strong> inriktning mot <strong>en</strong>ergieffektivitet och resurssnålhet. Vi anser trots<br />
detta att frågan om informationskrav bör tas upp av Sverige i d<strong>en</strong> översyn av handlingsplan<strong>en</strong><br />
för hållbar konsumtion och produktion som kommer att äga rum under 2012. En möjlig<br />
utveckling av <strong>regler</strong>na är att det av varje g<strong>en</strong>omförandeåtgärd ska framgå sådan information<br />
om innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> som kan ha betydelse i ett kretsloppsperspektiv, dvs. i första<br />
hand för avfallshantering<strong>en</strong>. Om g<strong>en</strong>omförandeåtgärderna i framtid<strong>en</strong> utformas så att de får <strong>en</strong><br />
bred täckning över stora varugrupper, kan bredare informationskrav övervägas.<br />
Särskilda varu<strong>regler</strong><br />
Vi tror att <strong>en</strong> framtida utveckling av informationskrav i <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> i dagsläget måste inriktas<br />
på särskilda varu<strong>regler</strong>, dvs. i allmänhet varudirektiv. Detta är också vad sägs i<br />
Miljömålsberedning<strong>en</strong>s förslag till etappmål. KemI har i olika sammanhang lyft fram<br />
157
elektronik, textilier, byggprodukter och leksaker som viktiga områd<strong>en</strong>. Som framgått finns det<br />
få sådana <strong>regler</strong> i dagsläget som innehåller informationskrav. De exempel som finns kan gälla<br />
konsum<strong>en</strong>tinformation om hälsorisker (allergiframkallande ämn<strong>en</strong> i leksaker) eller fall då<br />
information måste finnas för avfallshantering<strong>en</strong> (tungmetaller i batterier). Det är <strong>en</strong><br />
pedagogisk uppgift att visa på behovet av bredare informationskrav, och det finns sannolikt<br />
ett behov att kunna övertyga de som är tveksamma varför <strong>regler</strong>na behövs för d<strong>en</strong> särskilda<br />
varutyp<strong>en</strong>. Vårt förslag att införa ett informationskrav i <strong>regler</strong> om textilier är <strong>en</strong> möjlighet att<br />
försöka ta ett steg mot bredare informationssystem<br />
En strategi för bättre miljöinformation?<br />
Frågan om bättre och effektivare informationsförmedling på miljöområdet diskuteras i dag på<br />
<strong>EU</strong>-nivå i många olika sammanhang. Exempelvis har <strong>regler</strong> beslutats om vidareutnyttjande av<br />
information från d<strong>en</strong> off<strong>en</strong>tliga sektorn (PSI-direktivet 2003/98/EG). Kommission<strong>en</strong> arbetar<br />
med att utveckla ett system för att effektivisera informationsinsamling och –förmedling som<br />
gäller uppgifter om tillståndet i miljön 152 .<br />
Århuskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>s krav på tillgång till miljöinformation är <strong>en</strong> viktig grund för diskussioner<br />
om att utveckla miljöinformation<strong>en</strong> till medborgarna. Konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> innehåller inte bara krav<br />
på off<strong>en</strong>tlighet när det gäller myndigheternas miljöinformation utan också <strong>en</strong> skyldighet att<br />
aktivt sprida och göra d<strong>en</strong> miljöinformation tillgänglig som <strong>en</strong> myndighet har tillgång till 153 .<br />
Detta krav har eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> inte lett till några särskilda åtgärder på <strong>EU</strong>-nivå på<br />
kemikalieområdet. Ett exempel som vi behandlat ovan där man skulle kunna göra mycket mer<br />
är utnyttjandet av information i Reach-databas<strong>en</strong> på ett strukturerat sätt. Det finns också<br />
exempel på länder som har gått längre än Århuskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> beträffande informationskrav. I<br />
Norge finns sedan 2003 <strong>en</strong> lagstiftning som innebär att äv<strong>en</strong> <strong>en</strong>skilda verksamheter måste ge<br />
allmänhet<strong>en</strong> tillgång till miljöinformation som d<strong>en</strong> har tillgång till 154 .<br />
En annan fråga gäller utnyttjandet av modern teknik för att förmedla information, i stället för<br />
information som följer med varan eller ska framgå av märkning<strong>en</strong>. Det förekommer också <strong>en</strong><br />
diskussion om innovativa nya metoder för märkning (jfr ovan beträffande textilier). Om<br />
Sverige ska få gehör för breda informationskrav om kemikalieinnehåll i varor är det säkert <strong>en</strong><br />
nödvändighet att information<strong>en</strong> ska kunna lämnas i effektiva elektroniska system med<br />
användning av Internet.<br />
Mot bakgrund av att ett nytt miljöhandlingsprogram ska tas fram i <strong>EU</strong> och att det finns ett<br />
allmänt intresse för informationsfrågor tycker vi att det finns skäl att överväga behovet av att<br />
utvärdera hur Århuskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> har tillämpats i <strong>EU</strong> och hur informationssystem<strong>en</strong> skulle<br />
kunna utvecklas. En sådan uppgift skulle kunna ingå i ett nytt miljöhandlingsprogram. Ett<br />
resultat av <strong>en</strong> sådan utvärdering skulle kunna var <strong>en</strong> ny strategi för förbättrad<br />
miljöinformation, där information om kemikalier i varor skulle vara <strong>en</strong> del.<br />
152 Shared Environm<strong>en</strong>tal Information System (SEIS). Se meddelandet KOM(2008) 46 slutlig.<br />
153 För nationella myndigheter finns kravet i artikel 7 i direktivet 2003/4/EG om tillgång till miljöinformation.<br />
154 Se d<strong>en</strong> norska produktkontrollag<strong>en</strong> 10 § (LOV 1976-06-11 nr 79) samt miljøinformasjonslov<strong>en</strong> (LOV 2003-<br />
05-09 nr 31).<br />
158
7.9 B<strong>en</strong>chmarking, miljömärkning, upphandlingskriterier<br />
• <strong>EU</strong> och särskilt kommission<strong>en</strong> har <strong>en</strong> fortsatt stark inriktning mot att utveckla mjuka<br />
styrmedel, som kriterier för miljömärkning och kriterier för grön upphandling.<br />
• Det är viktigt att Sverige fortsatt deltar i detta arbete, där sv<strong>en</strong>ska och nordiska kriterier<br />
ofta har varit förebilder de gem<strong>en</strong>samma <strong>EU</strong>-kriterierna.<br />
Allmänt<br />
Enligt 2 kap. miljöbalk<strong>en</strong> finns <strong>en</strong> skyldighet för alla som vidtar <strong>en</strong> åtgärd att skaffa sig d<strong>en</strong><br />
kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller oläg<strong>en</strong>het.<br />
Kemiska produkter och biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för hälsa eller<br />
miljö ska ersättas med alternativ som kan antas vara mindre farliga (substitutionsprincip<strong>en</strong>),<br />
och d<strong>en</strong>na princip gäller äv<strong>en</strong> varor som innehåller eller har behandlats med <strong>en</strong> kemisk<br />
produkt. Liknande krav på arbetsgivare finns i <strong>regler</strong>na om arbetarskydd.<br />
Vid tillämpning<strong>en</strong> av dessa krav ska man göra <strong>en</strong> rimlighetsavvägning. Man kan inte ställa<br />
orimliga kunskapskrav på d<strong>en</strong> <strong>en</strong>skilde. M<strong>en</strong> bestämmelserna innebär ändå att <strong>en</strong> långtgå<strong>en</strong>de<br />
skyldighet läggs på <strong>en</strong>skilda som hanterar kemikalier, särskilt om hantering<strong>en</strong> sker i större<br />
omfattning i yrkesmässig verksamhet. D<strong>en</strong> <strong>en</strong>skilde behöver därför hjälp med att få fram ett<br />
underlag för sitt beslut. Behovet av information sträcker sig dessutom i praktik<strong>en</strong> ofta längre<br />
än de minimikrav som följer av hänsyns<strong>regler</strong>na i miljöbalk<strong>en</strong>.<br />
Informationskrav<strong>en</strong> som behandlats i föregå<strong>en</strong>de avsnitt gör att mottagar<strong>en</strong> av information<strong>en</strong><br />
får ett beslutsunderlag när det gäller miljöeg<strong>en</strong>skaperna hos <strong>en</strong> produkt. Informationssystem<br />
är ett exempel på mjuka styrmedel, som inte innehåller bindande krav av typ<strong>en</strong> förbud eller<br />
begräsningar m<strong>en</strong> som m<strong>en</strong> som skapar förutsättningar för <strong>en</strong>skilda att träffa väl underbyggda<br />
beslut. Om t.ex. <strong>en</strong> inköpare på ett företag vill välja <strong>en</strong> vara med bästa tänkbara<br />
miljöeg<strong>en</strong>skaper är det dock inte säkert att allmänna informationssystem är tillräckliga,<br />
särskilt när det gäller att bedöma kemikalieaspekter på varor. Ofta behövs <strong>en</strong> utvecklad<br />
standard för varje särskild varutyp, t.ex. i form av kriterier för miljömärkning. G<strong>en</strong>om sådana<br />
system kan man id<strong>en</strong>tifiera eg<strong>en</strong>skaperna hos de varor i varukategorin som har de bästa<br />
miljöeg<strong>en</strong>skaperna, exempelvis g<strong>en</strong>om att de inte innehåller farliga kemikalier. Det finns flera<br />
exempel på sådana system inom <strong>EU</strong> (se nedan). Vi diskuterar inte dessa system i detalj i<br />
rapport<strong>en</strong>. Vi tycker dock att det finns skäl att något mer utförligt gå in på frågan om<br />
möjligheterna att tillämpa off<strong>en</strong>tlig upphandling som ett styrmedel på detta område, och<br />
d<strong>en</strong>na fråga behandlas särskilt nedan.<br />
Miljömärkning<br />
I Sverige har miljömärkning fått ett stort g<strong>en</strong>omslag g<strong>en</strong>om d<strong>en</strong> nordiska miljömärkning<strong>en</strong><br />
(Svan<strong>en</strong>) och Naturskyddsför<strong>en</strong>ing<strong>en</strong>s Bra Miljöval. <strong>EU</strong> har sedan 1992 ett<br />
miljömärkningssystem som i nuvarande utformning har stora likheter med Svan<strong>en</strong> m<strong>en</strong> som<br />
inte har fått samma omfattning. Kriterier har tagits fram för 26 produktgrupper och<br />
målsättning<strong>en</strong> är att komma upp i 40-50 produktgrupper till år 2015 155 . Enligt artikel 6 i d<strong>en</strong><br />
nu gällande miljömärkningsförordning<strong>en</strong> 156 ska miljömärkningskriterier tas fram " med<br />
155 <strong>EU</strong> Ecolabel Work Plan for 2011 – 2015, se<br />
http://ec.europa.eu/<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t/ecolabel/about_ecolabel/work_plan_<strong>en</strong>.htm.<br />
156 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av d<strong>en</strong> 25 november 2009 om ett <strong>EU</strong>-miljömärke.<br />
159
eaktande av gem<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>s s<strong>en</strong>aste strategiska mål på miljöområdet”. Användning och<br />
utsläpp av farliga ämn<strong>en</strong> ska beaktas, liksom ”ersättande av farliga ämn<strong>en</strong> med säkrare ämn<strong>en</strong><br />
som sådana eller g<strong>en</strong>om att använda alternativa material eller utformningar, varhelst detta är<br />
tekniskt g<strong>en</strong>omförbart”.<br />
De miljömärkningskriterier som tagits fram innehåller också omfattande krav som avser<br />
innehållet av farliga ämn<strong>en</strong>, både för särskilt utpekade ämn<strong>en</strong> och ämn<strong>en</strong> som <strong>en</strong>ligt<br />
klassificering (kap. 5.1.1) har vissa farliga eg<strong>en</strong>skaper.<br />
Goda exempel (b<strong>en</strong>chmarks) i ekodesigndirektivet<br />
G<strong>en</strong>omförandeåtgärderna <strong>en</strong>ligt ekodesigndirektivet (se ovan avsnitt 7.3) innehåller goda<br />
exempel (”indicative b<strong>en</strong>chmarks”) som redovisar de produkter på marknad<strong>en</strong> som har de<br />
bästa eg<strong>en</strong>skaperna när det gäller de aktuella miljöparametrarna. Dessa beskrivningar av de<br />
bästa produkterna är intressanta m<strong>en</strong> har givetvis nackdel<strong>en</strong> att de snabbt blir inaktuella<br />
bero<strong>en</strong>de på produktutveckling<strong>en</strong> på området. De goda exempl<strong>en</strong> omfattar inte bara de<br />
parametrar som är direkt <strong>regler</strong>ade i g<strong>en</strong>omförandeåtgärderna (i princip bara <strong>en</strong>ergieffektivitet<br />
hittills) utan äv<strong>en</strong> andra parametrar (t.ex. buller från tvättmaskiner) och i något fall äv<strong>en</strong><br />
farliga ämn<strong>en</strong> (kvicksilver i låg<strong>en</strong>ergilampor).<br />
Miljökriterier för off<strong>en</strong>tlig upphandling<br />
Grön off<strong>en</strong>tlig upphandling har växt fram som ett viktigt styrmedel både nationellt och på<br />
<strong>EU</strong>-nivå (se nästa avsnitt). Ofta inriktas upphandling<strong>en</strong> på <strong>en</strong>ergisnåla varor och tjänster, och<br />
är alltså ett led i klimatpolitik<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> grön upphandling inriktas också ofta på<br />
kemikalieaspekter, t.ex. innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> i <strong>en</strong> vara. Det är dock svårt för <strong>en</strong><br />
upphandlare att utan expertkunskaper själv bedöma vilka kemikaliekrav som är rimliga att<br />
ställa vid <strong>en</strong> upphandling. Miljömärkningskriterier eller b<strong>en</strong>chmarks är viktiga som stöd för<br />
upphandlare, m<strong>en</strong> det har också sedan tagits fram särskilda upphandlingskriterier för olika<br />
varor och tjänster.<br />
I Sverige sker detta arbete g<strong>en</strong>om Miljöstyrningsrådet, som tar fram kriterier i tre nivåer:<br />
basnivå, avancerad nivå och spjutspetsnivå. Miljöstyrningsrådet har <strong>en</strong> kemikaliestrategi som<br />
används vid utveckling och revidering av rådets upphandlingskriterier. 157 Miljöstyrningsrådet<br />
har som uppdrag att ta fram drivande miljökrav som har <strong>en</strong> högre ambition och ligger över<br />
nivåer och normer i gällande lagstiftning.<br />
På <strong>EU</strong>-nivå finns GPP-kriterier (Gre<strong>en</strong> Public Procurem<strong>en</strong>t) som fyller samma syfte.<br />
Kriterierna innehåller baskrav och avancerade krav. De GPP-kriterier som hittills tagits fram<br />
har ofta kritiserats i Sverige för att vara otillräckliga. Kommission<strong>en</strong> har dock <strong>en</strong> hög<br />
ambitionsnivå på området och vill utveckla d<strong>en</strong> gröna upphandling<strong>en</strong> och förbättra<br />
processerna för att ta fram kriterier 158 . I Sverige arbetar Miljöstyrningsrådet äv<strong>en</strong> med GPPkriterierna.<br />
Övriga standarder och utvecklingslinjer<br />
Det finns äv<strong>en</strong> andra standarder för produkter än miljömärkningskriterier och kriterier för<br />
off<strong>en</strong>tlig upphandling. Ett exempel är certifierade miljövarudeklarationer (EPD), som bygger<br />
på ISO-standarder. Standarder och märkning som avser <strong>en</strong>ergieffektivitet finns inom <strong>EU</strong><br />
g<strong>en</strong>om <strong>en</strong>ergimärkningsdirektivet (direktiv 2010/30/<strong>EU</strong>) m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> på andra håll, t.ex.<br />
märkning<strong>en</strong> ”Energy Star” i USA. Dessa är dock av mindre intresse om målsättning<strong>en</strong> är att<br />
157 http://www.msr.se/PageFiles/1498/MSR_kemikaliestrategi%202011-03-04.doc<br />
158 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(2008) 400 slutlig, Off<strong>en</strong>tlig upphandling för <strong>en</strong> bättre miljö.<br />
160
minska innehållet av farliga ämn<strong>en</strong>. Dessutom finns det <strong>en</strong> mängd märkningar som avser<br />
olika produktgrupper och som ofta anger ursprung eller miljövänligt framställningssätt.<br />
På <strong>EU</strong>-nivå är det miljömärknings- och upphandlingskriterierna som är de viktiga. Det finns<br />
<strong>en</strong> stark målsättning hos kommission<strong>en</strong> att utnyttja möjligheterna med grön upphandling, inte<br />
minst för att stödja <strong>en</strong>ergisnåla produkter. Detta understryks i handlingsplan<strong>en</strong> för hållbar<br />
konsumtion och produktion (se kap3.3.4). Arbetet med att utveckla kriterier på <strong>EU</strong>-nivå<br />
kommer att fortsätta, och det är viktigt att i framtid<strong>en</strong> bevaka att <strong>EU</strong>-standarderna sätts på <strong>en</strong><br />
tillräckligt ambitiös nivå och att man verklig<strong>en</strong> drar nytt av det arbete som gjorts i Sverige<br />
g<strong>en</strong>om system som t.ex. Svan<strong>en</strong> och Bra Miljöval.<br />
7.10 Innebär <strong>EU</strong>-rätt<strong>en</strong> hinder för grön upphandling?<br />
• Det finns <strong>en</strong> mycket stark prioritering inom <strong>EU</strong> och hos kommission<strong>en</strong> att använda grön<br />
upphandling som ett styrinstrum<strong>en</strong>t på miljöområdet. Detta gäller både klimataspekter<br />
och andra miljöaspekter, som kemikalier.<br />
• Kommission<strong>en</strong> tar fram kriterielistor för grön upphandling (GPP), som bygger på<br />
miljömärkningskriterier. Miljöstyrningsrådet i Sverige tar också fram kriterier.<br />
• Långtgå<strong>en</strong>de krav på att de nationella myndigheterna ska tillämpa grön upphandling har<br />
införts i flera länder.<br />
• I Sverige pågår <strong>en</strong> viss diskussion om utrymmet för grön upphandling, och sak<strong>en</strong><br />
behandlas av <strong>en</strong> utredning. Det är viktigt att det inte finns några oklarheter om<br />
möjlighet<strong>en</strong> att tillämpa grön upphandling, t.ex. med stöd av upphandlingskriterier.<br />
Bakgrund<br />
Off<strong>en</strong>tlig upphandling har utpekats av såväl FN, <strong>EU</strong> som d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska regering<strong>en</strong> som ett<br />
viktigt styrmedel i arbetet för <strong>en</strong> hållbar konsumtion och produktion. Målsättning<strong>en</strong> att<br />
utnyttja upphandling som ett styrmedel på miljöområdet har också fått g<strong>en</strong>omslag i d<strong>en</strong><br />
sv<strong>en</strong>ska lagstiftning<strong>en</strong> (se nedan). När det gäller kemikaliehantering är off<strong>en</strong>tlig upphandling<br />
ett redan befintligt styrmedel som kan spela <strong>en</strong> viktig roll när det gäller att driva frågan om<br />
substitution.<br />
Det pågår för närvarande ett stort antal politiska aktiviteter på området för grön off<strong>en</strong>tlig<br />
upphandling eller miljöanpassad off<strong>en</strong>tlig upphandling både på <strong>EU</strong>-nivå och i Sverige. <strong>EU</strong>kommission<strong>en</strong><br />
har definierat miljöanpassad off<strong>en</strong>tlig upphandling som ett ”förfarande för de<br />
off<strong>en</strong>tliga myndigheternas upphandling av varor, tjänster och arbet<strong>en</strong> med lägre<br />
miljöpåverkan över hela livscykeln, jämfört med varor, tjänster och arbet<strong>en</strong> med samma<br />
primärfunktion som annars skulle upphandlas”. 159 Gem<strong>en</strong>samt för dessa åtgärder är att<br />
off<strong>en</strong>tlig upphandling pekas ut som ett viktigt instrum<strong>en</strong>t för att nå målet <strong>en</strong> hållbar<br />
utveckling. För att uppnå de mål som uppställs i Europa 2020-strategin för smart och hållbar<br />
tillväxt har <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> aviserat <strong>en</strong> översyn av upphandlingsregelverket och antagit <strong>en</strong><br />
grönbok om <strong>en</strong> modernisering av <strong>EU</strong>:s politik för off<strong>en</strong>tlig upphandling med sikte på <strong>en</strong><br />
effektivare europeisk upphandlingsmarknad. 160 Syftet är att uppnå ett antal målsättningar,<br />
159 KOM (2008)400, s. 6.<br />
160 KOM(2011) 15 slutlig.<br />
161
l.a. användandet av off<strong>en</strong>tlig upphandling för att uppnå skydd av miljön. 161 Upphandling är<br />
ett av de styrmedel som särskilt pekas ut av kommission<strong>en</strong> i handlingsplan<strong>en</strong> för hållbar<br />
produktion och konsumtion.<br />
Off<strong>en</strong>tlig upphandling nämns alltså allmänt som ett mycket viktigt styrmedel på<br />
miljöområdet, inte minst när det gäller <strong>giftfri</strong> miljö. Samtidigt har det dock länge förekommit<br />
<strong>en</strong> diskussion i Sverige och <strong>en</strong> viss osäkerhet om vilka begränsningar <strong>EU</strong>-rätt<strong>en</strong> ställer upp<br />
när det gäller upphandling. D<strong>en</strong> sittande upphandlingsutredning<strong>en</strong> (dir. 2010:86) behandlar<br />
dessa frågor. I uppdraget till utredning<strong>en</strong> ingår att bedöma om upphandlings<strong>regler</strong>na i<br />
tillräcklig utsträckning möjliggör för upphandlande myndigheter att göra goda affärer g<strong>en</strong>om<br />
att tillvarata konkurr<strong>en</strong>s<strong>en</strong> på marknad<strong>en</strong> och samtidigt använda sin köpkraft till att bl.a.<br />
förbättra miljön. Utredning<strong>en</strong> har lämnat ett delbetänkande (SOU 2011:73) som innehåller <strong>en</strong><br />
lägesbeskrivning när det gäller miljöhänsyn vid off<strong>en</strong>tlig upphandling. Utredning<strong>en</strong> har vidare<br />
i ett remissvar ansett att <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> bör förtydliga i vilk<strong>en</strong> utsträckning det är tillåtet<br />
att ställa krav som går längre än <strong>EU</strong>-rättsliga minimi<strong>regler</strong>ingar och harmoniserande<br />
lagstiftning. 162<br />
Eftersom upphandling är ett så viktigt styrmedel för <strong>giftfri</strong> miljö både nu och i framtid<strong>en</strong><br />
anser vi att det finns skäl att i vår rapport diskutera några av de <strong>EU</strong>-rättsliga begränsningarna<br />
för off<strong>en</strong>tlig upphandling. Vi begränsar oss till upphandling som avser produkter (varor och<br />
kemiska produkter) och går inte in på de komplikationer som kan uppstå vid upphandling av<br />
tjänster med miljöanknytning.<br />
D<strong>en</strong> rättsliga ram<strong>en</strong><br />
Sv<strong>en</strong>ska <strong>regler</strong> om off<strong>en</strong>tlig upphandling finns i lag<strong>en</strong> om off<strong>en</strong>tlig upphandling, LOU 163 samt<br />
i lag<strong>en</strong> om upphandling inom områd<strong>en</strong>a vatt<strong>en</strong>, <strong>en</strong>ergi, transporter och posttjänster, LUF 164 .<br />
De sv<strong>en</strong>ska lagarna bygger på <strong>EU</strong>-rätt<strong>en</strong>, särskilt de två s.k. upphandlingsdirektiv<strong>en</strong>, dvs.<br />
direktiv 2004/17/EG 165 och 2004/18/EG 166 . Enligt direktiv<strong>en</strong> är det möjligt för upphandlare<br />
att tillgodose behov på miljöområdet. Förutsättning<strong>en</strong> är dock att tilldelningskriterierna är<br />
kopplade till kontraktsföremålet, att de inte ger d<strong>en</strong> upphandlande myndighet<strong>en</strong> obegränsad<br />
valfrihet samt att de uttrycklig<strong>en</strong> anges och över<strong>en</strong>sstämmer med de <strong>EU</strong>-rättsliga principerna<br />
om likabehandling, icke-diskriminering, proportionalitet, transpar<strong>en</strong>s och ömsesidigt<br />
erkännande.<br />
I de sv<strong>en</strong>ska upphandlingslagarna LOU och LUF finns det sedan 2010 bestämmelser som<br />
säger att upphandlande myndigheter bör beakta bl.a. miljöhänsyn om upphandling<strong>en</strong>s art<br />
motiverar detta. 167 D<strong>en</strong>na s.k. bör-regel är emellertid <strong>en</strong>bart ett målsättningsstadgande. Det<br />
saknas därför möjlighet att med stöd av d<strong>en</strong>na regel kräva av upphandlande myndigheter att<br />
161 Kommission<strong>en</strong> tänker sig att <strong>en</strong> sådan målsättning kan gå hand i hand med målet om långsiktigt<br />
verkningsfulla off<strong>en</strong>tliga utgifter g<strong>en</strong>om att ställa om fokus från lägsta grundpris till lägsta kostnad över<br />
livscykeln (KOM(2011) 15 slutlig, sid. 5).<br />
162 SOU 2011:73 s. 225.<br />
163 Lag<strong>en</strong> (2007:1091) om off<strong>en</strong>tlig upphandling innehåller bestämmelser om upphandling för d<strong>en</strong> s.k. klassiska<br />
sektorn.<br />
164 Lag<strong>en</strong> (2007:1092) om upphandling inom områd<strong>en</strong>a vatt<strong>en</strong>, <strong>en</strong>ergi, transporter och posttjänster .<br />
165 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets direktiv 2004/17/EG av d<strong>en</strong> 31 mars 2004 om samordning<br />
av förfarand<strong>en</strong>a vid upphandling på områd<strong>en</strong>a vatt<strong>en</strong>, <strong>en</strong>ergi, transporter och posttjänster. Detta direktiv ligger<br />
till grund för LUF.<br />
166 Europaparlam<strong>en</strong>tets och rådets direktiv 2004/18/EG av d<strong>en</strong> 31 mars 2004 om samordning av<br />
förfarand<strong>en</strong>a vid off<strong>en</strong>tlig upphandling av bygg<strong>en</strong>trepr<strong>en</strong>ader, varor och tjänster. Detta direktiv ligger till grund<br />
för LOU.<br />
167 LOU 1 kap. 9 a § och LUF 1 kap. 24 a §.<br />
162
de ska ställa miljökrav. 168 Syftet med bestämmels<strong>en</strong> är snarast att framhålla vikt<strong>en</strong> av att<br />
upphandlande myndigheter integrerar bl.a. miljöhänsyn vid upphandlingar. Bestämmels<strong>en</strong><br />
överlåter till myndigheterna att med hänsyn till bestämmelserna i LOU och LUF bedöma på<br />
vilket sätt och i vilket skede av upphandling<strong>en</strong> sådana hänsyn ska tas.<br />
För statliga myndigheter har man dock gått ett steg längre. Sådana myndigheter ska ha ett<br />
miljöledningssystem, och detta system ska innebära att ”myndighet<strong>en</strong> miljöanpassar sina<br />
upphandlingar i d<strong>en</strong> mån <strong>en</strong> sådan anpassning är möjlig” 169 . Det finns alltså <strong>en</strong> skyldighet att<br />
upphandla miljöanpassat. Vad som m<strong>en</strong>as att <strong>en</strong> ”anpassning är möjlig” framgår inte. En<br />
tolkning är att ord<strong>en</strong> avser både vad som är praktiskt möjligt och vad som är möjligt med<br />
hänsyn till de g<strong>en</strong>erella begränsningar och ramar som lagstiftning<strong>en</strong> och i sista hand <strong>EU</strong>rätt<strong>en</strong><br />
ställer upp.<br />
Principer för miljöanpassad upphandling<br />
Kemikaliekrav i upphandling betyder oftast att <strong>en</strong> inköpare ställer krav på låga halter eller<br />
avsaknad av farliga ämn<strong>en</strong> i d<strong>en</strong> vara eller produkt som ska köpas in. För att kunna ställa<br />
d<strong>en</strong>na typ av krav i samband med off<strong>en</strong>tlig upphandling måste emellertid ett antal villkor vara<br />
uppfyllda. I <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om upphandling understryks att förfarandet vid upphandling måste<br />
bygga på de allmänna principer som gäller för <strong>EU</strong>-rätt<strong>en</strong>. I direktiv 2004/18 nämner man<br />
princip<strong>en</strong> om likabehandling, princip<strong>en</strong> om icke-diskriminering, princip<strong>en</strong> om ömsesidigt<br />
erkännande, proportionalitetsprincip<strong>en</strong> och öpp<strong>en</strong>hetsprincip<strong>en</strong> (ingress<strong>en</strong> punkt 2). Sådana<br />
principer får också ett g<strong>en</strong>omslag i lagstiftning<strong>en</strong>, t.ex. i 1 kap. 9 § LOU. Några av<br />
principerna kan vara svåra att tillämpa vid miljöanpassad upphandling, och det verkar ibland<br />
finnas <strong>en</strong> osäkerhet bland inköpare om vilk<strong>en</strong> ambitionsnivå som regelverket medger när det<br />
gäller miljö- och kemikaliekrav:<br />
Krav<strong>en</strong> ska vara proportionerliga: D<strong>en</strong> proportionalitetsprincip som också ska iakttas i<br />
sammanhanget stadgar t.ex. att krav på <strong>en</strong> leverantör eller som framställs i <strong>en</strong><br />
kravspecifikation måste stå i rimlig proportion till det som upphandlas. Vidare måste krav<strong>en</strong><br />
vara både lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Det kan vara svårt för d<strong>en</strong> <strong>en</strong>skilde<br />
inköpar<strong>en</strong> att bedöma vad som är proportionerliga krav, eller vad som är lämpligt eller<br />
nödvändigt för att uppnå syftet. Dessa begrepp kan ju tolkas och viktas olika.<br />
Kemikaliekrav ska kunna verifieras: De miljökrav som ställs i upphandling<strong>en</strong> ska kunna följas<br />
upp. Tekniska specifikationer kan innehålla krav som måste kunna verifieras g<strong>en</strong>om<br />
mätningar. Kemikaliekrav kan i vissa fall vara svåra att följa upp med hänsyn till svårighet<strong>en</strong><br />
för vissa leverantörer, särskilt i s<strong>en</strong>are leverantörsled, att få tillgång till information om varors<br />
innehåll av kemiska ämn<strong>en</strong>. Det relativt höga priset på analys av ämn<strong>en</strong> i produkter kan också<br />
vara ett hinder.<br />
Krav<strong>en</strong> ska relatera till kontraktsobjektet: En svårighet kan också i vissa fall vara att bedöma<br />
vad som krävs för att ett miljökrav ska anses ha ett samband med föremålet för<br />
upphandling<strong>en</strong>. Ett krav på att <strong>en</strong> produkt inte ska avge farliga ämn<strong>en</strong> vid användning eller<br />
inte får innehålla ämn<strong>en</strong> som är skadliga för miljön eller för d<strong>en</strong> allmänna hälsan anses ha ett<br />
168 Prop. 2009/10:180, s. 272.<br />
169 13 § förordning<strong>en</strong> (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter. En skyldighet att upphandla<br />
miljöanpassat följer också av lag<strong>en</strong> (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa<br />
kollektivtrafiktjänster som g<strong>en</strong>omför direktiv 2009/33/EG.<br />
163
sådant samband. Det står också klart att miljökrav kan ställas, äv<strong>en</strong> om miljöskyddet är<br />
sekundärt i förhållande till huvudsyftet med upphandling<strong>en</strong>. 170<br />
Grundläggande krav i <strong>EU</strong>-rätt<strong>en</strong> på likabehandling och icke-diskriminering måste givetvis<br />
också vara uppfyllda, liksom principer om ömsesidigt erkännande av beslut som fattats i<br />
andra medlemsstater. Tillämpning<strong>en</strong> av dessa principer kan exempelvis aktualiseras när <strong>en</strong><br />
man i <strong>en</strong> upphandling vill anknyta till lokala förhålland<strong>en</strong> eller hänvisa till nationella<br />
standarder. En tillämpning av dessa principer är dock nödvändig i alla upphandlingar och är<br />
inte speciell för miljöområdet.<br />
Mot d<strong>en</strong>na bakgrund kan det finnas skäl att diskutera några särskilda frågeställningar något<br />
mer i detalj.<br />
Kan man kräva miljömärkning eller andra miljökriterier?<br />
D<strong>en</strong> som upphandlar och vill ta med miljöaspekter på kemikalier i sin upphandling har ofta<br />
inte d<strong>en</strong> specialkunskap som behövs för att göra <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> detaljerad bedömning av vilka krav<br />
som bör ställas. Det är då viktigt att det finns någon form av standard eller kriterier för<br />
miljövänliga produkter. Upphandlings<strong>regler</strong>na gör klart att kriterier för miljömärkning kan<br />
användas när miljökrav ska ställas vid upphandling (artikel 26.3 i direktiv 2004/18 och<br />
motsvarande sv<strong>en</strong>ska <strong>regler</strong> i 6 kap. 7 § LOU). Man måste dock acceptera andra sätt än<br />
certifierad miljömärkning för att styrka att kravnivån är uppnådd. Det finns inte någon<br />
bestämmelse som säger att <strong>EU</strong>:s miljömärkning ska ha företräde framför andra<br />
miljömärkningssystem, t.ex. Svan<strong>en</strong>.<br />
Kriterier för miljömärkning skulle teoretiskt sett kunna innehålla aspekter (t.ex. sociala) som<br />
inte relaterar till kontraktsobjektet vid <strong>en</strong> produktupphandling, och som därför inte skulle vara<br />
tillåtna. Sådana delar av miljömärkningskriterierna skulle behöva undantas vid<br />
upphandling<strong>en</strong>. Om man utgår från Miljöstyrningsrådets upphandlingskriterier eller <strong>EU</strong>:s<br />
GPP-kriterier kan man <strong>en</strong>ligt vår m<strong>en</strong>ing utgå från att några problem av det slaget inte<br />
föreligger.<br />
Det finns inte några <strong>regler</strong> som begränsar vilk<strong>en</strong> ambitionsnivå som ska tillämpas vid<br />
upphandling<strong>en</strong>, t.ex. vilk<strong>en</strong> av de tre ambitionsnivåerna i de sv<strong>en</strong>ska upphandlingskriterierna<br />
som ska tillämpas. Detta torde ofta få avgöras av praktiska övervägand<strong>en</strong> om vad som finns<br />
tillgängligt på marknad<strong>en</strong>.<br />
Måste miljönyttan vara relaterad till upphandlar<strong>en</strong>?<br />
Det har sedan länge stått klart g<strong>en</strong>om <strong>EU</strong>-domstol<strong>en</strong>s praxis att d<strong>en</strong> som upphandlar inte<br />
behöver ha <strong>en</strong> eg<strong>en</strong> individuell nytta att ställa miljökrav. Nyttan kan vara <strong>en</strong> allmän<br />
samhällsnytta, vilket bl.a. framgår av dom<strong>en</strong> i målet Concordia 171 .<br />
Högsta förvaltningsdomstol<strong>en</strong> har i ett avgörande tagit ställning till frågan om ett landsting<br />
hade rätt att i förfrågningsunderlaget ställa som krav att suturer inte skulle innehålla ämnet<br />
triclosan. 172 Domstol<strong>en</strong> ansåg att ett sådant krav av innebörd att <strong>en</strong> viss produkt av miljöskäl<br />
inte får innehålla ett visst ämne har <strong>en</strong> sådan koppling. Av dom<strong>en</strong> kan principiellt utläsas att<br />
det torde gå att ställa krav på att något miljöfarligt ämne inte ska finnas i <strong>en</strong> produkt så länge<br />
kravet inte är upp<strong>en</strong>bart godtyckligt eller osakligt. Äv<strong>en</strong> i detta fall hade kravet inte någon<br />
170 Detta är upp<strong>en</strong>bart om man läser ingress<strong>en</strong> till upphandlingsdirektivet 2004/18/EG. Se äv<strong>en</strong> förarbet<strong>en</strong>a till<br />
LOU, t.ex. kap 6 i SOU 2006:28, särskilt s.216.<br />
171 <strong>EU</strong>-domstol<strong>en</strong>s dom d<strong>en</strong> 17 september 2002 i mål C-513/99.<br />
172 RÅ 2010 ref. 78.<br />
164
direkt nytta för upphandlar<strong>en</strong>, eftersom det hänförde sig till miljöpåverkan och inte till direkta<br />
hälsoaspekter på suturerna.<br />
Kan upphandlingskrav gå utöver d<strong>en</strong> <strong>EU</strong>-harmoniserade lagstiftning<strong>en</strong>?<br />
En fråga som tas upp i upphandlingsutredning<strong>en</strong>s betänkande gäller möjlighet<strong>en</strong> att i<br />
upphandlingar ställa miljökrav och sociala krav som går utöver <strong>EU</strong>-rättsliga minimikrav och<br />
harmoniserande bestämmelser. Utredning<strong>en</strong> hänvisar till <strong>EU</strong>-domstol<strong>en</strong>s dom i målet Contse<br />
(mål C-234/03) 173 . Detta mål handlar dock i första hand om huruvida vissa krav i d<strong>en</strong> aktuella<br />
upphandling<strong>en</strong> som gällde <strong>en</strong> lokal anknytning av <strong>en</strong> verksamhet var acceptabla med hänsyn<br />
till princip<strong>en</strong> om icke-diskriminering. D<strong>en</strong> typ<strong>en</strong> av problematik kan möjlig<strong>en</strong> uppstå t.ex. om<br />
man vill ställa upp krav på djurskydd vid upphandling av livsmedel som utgår från sv<strong>en</strong>sk<br />
standard. Sådana upphandlingskrav har i vissa fall underkänts av sv<strong>en</strong>ska domstolar.<br />
Professor Niklas Bruun har i ett rättsutlåtande på uppdrag av Miljöstyrningsrådet ifrågasatt<br />
dessa domstolsutslag. 174 Bruun framhåller bl.a. att äv<strong>en</strong> i fall som gäller fri rörlighet för varor<br />
har miljöskydd ansetts utgöra <strong>en</strong> proportionell och godtagbar faktor i förhållande till <strong>EU</strong>rätt<strong>en</strong>.<br />
En slutsats som dras i utlåtandet är att krav som ligger högre än <strong>EU</strong>:s minimi<strong>regler</strong>ing<br />
är acceptabla under förutsättning att de är proportionella, icke-diskriminerande och kan<br />
motiveras.<br />
Upphandling med krav som avser kemikalier innebär som nämnts i allmänhet att <strong>en</strong> inköpare<br />
ställer krav på låga halter eller på avsaknad<strong>en</strong> av farliga ämn<strong>en</strong> i <strong>en</strong> produkt, oftast med<br />
utgångspunkt i någon standard, t.ex. miljömärkningskriterier eller upphandlingskriterier. En<br />
fråga man kan ställa är då om det faktum att det finns harmoniserade <strong>regler</strong> som avser<br />
kemikali<strong>en</strong> eller varan hindrar att man ställer krav som går längre i upphandling<strong>en</strong>. De<br />
harmoniserade <strong>regler</strong>na är ju till för att säkerställa <strong>en</strong> fri rörlighet för varor 175 , ett intresse som<br />
man ska ta hänsyn till vid upphandling. De harmoniserade <strong>regler</strong>na innebär <strong>en</strong>kelt uttryckt att<br />
d<strong>en</strong> produkt som <strong>regler</strong>as fritt får släppas ut på marknad<strong>en</strong> inom <strong>EU</strong> (jfr kap 3.1 om inre<br />
marknads<strong>regler</strong>).<br />
Det kan då konstateras att <strong>en</strong> del av kemikaliekrav<strong>en</strong> i miljöanpassade upphandlingar skulle<br />
vara olagliga om man hävdade att det faktum att det finns harmoniserade <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> på ett<br />
område skulle utesluta strängare krav i upphandling<strong>en</strong>. Ett exempel kan vara upphandling<strong>en</strong><br />
av suturer utan triclosan som behandlades i dom<strong>en</strong> RÅ 2010 ref.78 (se ovan). Suturerna<br />
ingick i tillämpningsområdet för <strong>EU</strong>-direktivet om medicintekniska produkter, som är <strong>en</strong><br />
harmoniserad lagstiftning. I direktivet finns inget förbud mot triclosan. Direktivet innebär att<br />
produkter som uppfyller direktivets krav ska CE-märkas och får säljas fritt på <strong>EU</strong>-marknad<strong>en</strong>.<br />
Frågan om förhållandet till harmoniserade <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> och CE-märkning diskuterades i målet<br />
m<strong>en</strong> togs över huvud taget inte upp i Högsta Förvaltningsdomstol<strong>en</strong>s domskäl när man<br />
godkände upphandling<strong>en</strong>.<br />
Motsvarande gäller på ett antal andra områd<strong>en</strong>, där harmoniserade <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> finns. De<br />
kriterier för miljömärkning och upphandling som har tagits fram på <strong>EU</strong>-nivå har givetvis<br />
beaktat vilka krav som finns på det aktuella området, m<strong>en</strong> det faktum att det finns<br />
harmoniserade <strong>regler</strong> har inte hindrat att kriterier som innebär strängare krav än de<br />
harmoniserade har tagits fram. Som ett ytterligare exempel kan nämnas <strong>EU</strong>:s GPP-kriterier<br />
för upphandling av IT-utrustning till kontor 176 . Dessa kriterier innehåller i fråga om datorer<br />
173 SOU 2011:73 s. 226 f.<br />
174 http://www.msr.se/Docum<strong>en</strong>ts/rapporter/MSR_2011_1.pdf<br />
175 Reglerna grundas på artikel 114 i <strong>EU</strong>F-fördraget eller tidigare motsvarigheter till d<strong>en</strong>na artikel, dvs. de är till<br />
för att säkerställa <strong>en</strong> fri rörlighet på d<strong>en</strong> inre marknad<strong>en</strong>.<br />
176 http://ec.europa.eu/<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>t/gpp/pdf/toolkit/office_IT_equipm<strong>en</strong>t_GPP_product_sheet.pdf<br />
165
krav på kvicksilver i lampor som är strängare än vad som uttrycklig<strong>en</strong> tillåts <strong>en</strong>ligt <strong>EU</strong>:s<br />
<strong>regler</strong> i RoHS-direktivet (direktiv 2011/65/<strong>EU</strong>, bilaga III). Det torde inte råda någon tvekan<br />
om att RoHS-direktivet innebär fullständig harmonisering som utesluter <strong>en</strong> avvikande<br />
<strong>regler</strong>ing i medlemsstaterna. Åtminstone gäller detta för de ämn<strong>en</strong> som uttrycklig<strong>en</strong> <strong>regler</strong>as i<br />
direktivet, som kvicksilver.<br />
I upphandlingsutredning<strong>en</strong>s slutbetänkande Nya upphandlings<strong>regler</strong> 2 (SOU 2006:28) anförs<br />
ett exempel med upphandling av virke och frågan som ställs är huruvida det är möjligt att<br />
ställa krav på att sådant virke inte får avge mer än <strong>en</strong> viss mängd skadliga ämn<strong>en</strong>. 177<br />
Utredning<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ar att förekomst<strong>en</strong> av ett totalharmoniserade direktiv med bestämmelser om<br />
att halter av PCP i virke inte får överstiga ett visst värde inte skulle utgöra hinder mot att<br />
efterfråga virke helt utan PCP.<br />
Av intresse i sammanhanget är också att <strong>EU</strong> g<strong>en</strong>om direktivet 2009/33/EG faktiskt har ställt<br />
krav på nationella myndigheter att upphandla fordon som har bättre miljöeg<strong>en</strong>skaper än vad<br />
som följer av de harmoniserade <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na om typgodkännande av fordon.<br />
Konkurr<strong>en</strong>sverket har i rapport<strong>en</strong> Miljöhänsyn och sociala hänsyn i off<strong>en</strong>tlig upphandling<br />
berört frågan. 178 I skrivels<strong>en</strong> anförs som ett exempel, att om det finns harmoniserade<br />
bestämmelser som gäller gränsvärd<strong>en</strong> för vissa ämn<strong>en</strong> i varor, så måste ev<strong>en</strong>tuella krav vara<br />
för<strong>en</strong>liga med dem. Vad detta påstå<strong>en</strong>de innebär är oklart. Om tank<strong>en</strong> är att strängare<br />
upphandlingskrav än de som följer av harmoniserade <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> inte får ställas, är påstå<strong>en</strong>det<br />
anting<strong>en</strong> felaktigt beträffande de områd<strong>en</strong> som nämnts ovan (exemplet kvicksilver i<br />
elektronik) eller också strider d<strong>en</strong> politik för grön upphandling som drivs av kommission<strong>en</strong><br />
och andra <strong>EU</strong>-institutioner mot <strong>EU</strong>-rätt<strong>en</strong>. Med hänsyn till bl.a. ovan nämnda avgörande från<br />
Högsta förvaltningsdomstol<strong>en</strong> och upphandlingsutredning<strong>en</strong>s g<strong>en</strong>omgång av praxis torde det i<br />
stället vara så, att det är möjligt för <strong>en</strong> myndighet att ställa krav på <strong>en</strong> vara vid upphandling<br />
som går längre än harmoniserade <strong>EU</strong>-krav som gäller utsläppandet på marknad<strong>en</strong> av varan.<br />
Man kan möjlig<strong>en</strong> hävda att det finns <strong>en</strong> viss oklarhet i vilka begränsningar som kan finnas i<br />
d<strong>en</strong>na möjlighet 179<br />
Av kommission<strong>en</strong>s grönbok om modernisering av <strong>EU</strong>:s politik för off<strong>en</strong>tlig upphandling<br />
nämns inget om begränsningar på harmoniserade områd<strong>en</strong>. Det problem som tas upp är att<br />
alltför ambitiösa miljökrav vid upphandling kan leda till att marknad<strong>en</strong> blir så smal att<br />
konkurr<strong>en</strong>s<strong>en</strong> försämras och problem kan uppstå i förhållande till kravet på ickediskriminering<br />
180 .<br />
Det sagda hindrar inte att det kan ha betydelse vilka harmoniserade <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> som finns på ett<br />
område där <strong>en</strong> upphandlare vill ställa särskilda miljökrav. Man måste åtminstone beakta att ett<br />
upphandlingskrav ska vara proportionellt och sakligt grundat, och att det tillför något i<br />
jämförelse med de harmoniserade <strong>EU</strong>-krav som gäller för utsläppande på marknad<strong>en</strong>. Detta<br />
bör vara särskilt viktigt för upphandlar<strong>en</strong> att beakta om kravet i upphandling<strong>en</strong> inte relaterar<br />
till kriterier för miljömärkning eller liknande, där man normalt kan utgå från kravet innebär <strong>en</strong><br />
miljönytta.<br />
177 SOU 2006:28, s. 217.<br />
178 http://www.kkv.se/upload/Filer/Trycksaker/Infomaterial/miljokrav_upphandling.pdf<br />
179 Frågan har behandlats i <strong>en</strong> ny dom från Kammarrätt<strong>en</strong> i Stockholm, där man konstaterar att det inte finns<br />
något g<strong>en</strong>erellt förbud mot mer långtgå<strong>en</strong>de krav än vad som följer av befintlig Unionslagstiftning, vare sig<br />
lagstiftning<strong>en</strong> är helt harmoniserad eller inte (dom d<strong>en</strong> 23 februari 2012i mål nr 2841-11)<br />
180 Meddelandet KOM(2011) 15 slutlig, avsnitt 4.2.<br />
166
Är g<strong>en</strong>erella krav på miljöhänsyn oproportionerliga?<br />
Man kan diskutera om c<strong>en</strong>tralt beslutade krav på att off<strong>en</strong>tliga organ ska tillämpa grön<br />
off<strong>en</strong>tlig upphandling skulle kunna betraktas som oproportionerliga och stridande mot<br />
princip<strong>en</strong> om <strong>en</strong> fri rörlighet för varor, särskilt i det fall det finns <strong>EU</strong>-harmoniserade varukrav<br />
på lägre nivå. I praktik<strong>en</strong> har vissa länder gått mycket långt i att ställa sådana krav på sina<br />
myndigheter (särskilt Storbritanni<strong>en</strong> 181 ), m<strong>en</strong> detta ligger i linje med kommission<strong>en</strong>s<br />
målsättningar att öka d<strong>en</strong> gröna upphandling<strong>en</strong>.<br />
I fråga om grön upphandling bör man kunna skilja mellan stat<strong>en</strong>s olika roller som<br />
lagstiftare/normgivare och som upphandlare/konsum<strong>en</strong>t. Det kan t.ex. uppstå situationer där<br />
behovet hos <strong>en</strong> myndighet skiljer sig från och går längre än vad som <strong>regler</strong>as på <strong>EU</strong>-nivå,<br />
äv<strong>en</strong> om <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na är harmoniserade. Ett möjligt motargum<strong>en</strong>t mot detta i<br />
miljösammanhang kan dock vara att skiljelinj<strong>en</strong> mellan stat<strong>en</strong>s olika roller som normgivare<br />
och konsum<strong>en</strong>t inte alltid ter sig lika tydlig när d<strong>en</strong> i <strong>en</strong> upphandlingssituation ställer krav<br />
som syftar att skydda vissa allmänintress<strong>en</strong> såsom miljön, särskilt när det finns <strong>en</strong> g<strong>en</strong>erell<br />
statlig styrning med krav på att myndigheterna ska tillämpa grön upphandling och äv<strong>en</strong> anger<br />
vilka kriterier som bör tillämpas vid upphandling<strong>en</strong>.<br />
Det finns <strong>en</strong> målsättning på kommissionsnivå att begränsa splittring<strong>en</strong> i olika nationella<br />
system och ta fram gem<strong>en</strong>samma standarder, med syftet att underlätta handeln på d<strong>en</strong> inre<br />
marknad<strong>en</strong> 182 . Hittills har dock de medlemsstater som har egna standarder för miljömärkning<br />
eller upphandling inte velat acceptera <strong>en</strong> harmonisering av kravnivåer, ofta bero<strong>en</strong>de på att<br />
<strong>EU</strong>-standarderna har bedömts som otillräckliga. Det finns ing<strong>en</strong> regel eller praxis som säger<br />
att <strong>en</strong> upphandlare måste prioritera kriterier på <strong>EU</strong>-nivå när sådana finns framför andra<br />
kriterier, äv<strong>en</strong> om det framstår som lämpligt att <strong>EU</strong>-kriterier används när så är möjligt. Det<br />
finns inte heller några särskilda <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> som hindrar införandet av nationella system på<br />
området 183 , m<strong>en</strong> däremot <strong>en</strong> tydlig målsättning att beakta nationella och regionala standarder<br />
när <strong>EU</strong>-standarderna utvecklas.<br />
Tolkning<strong>en</strong> av upphandlings<strong>regler</strong>na i Sverige<br />
Av redovisning<strong>en</strong> ovan framgår att <strong>en</strong> ökning av d<strong>en</strong> gröna off<strong>en</strong>tliga upphandling<strong>en</strong> är <strong>en</strong><br />
starkt prioriterad fråga på <strong>EU</strong>-nivå. När upphandlings<strong>regler</strong>na beskrivs av sv<strong>en</strong>ska<br />
myndigheter får man dock ibland <strong>en</strong> annan bild, som snarast synes gå ut på att grön<br />
upphandling är ett problem från <strong>EU</strong>-rättslig synpunkt. Utveckling<strong>en</strong> i sv<strong>en</strong>sk domstolspraxis<br />
har i några fall möjlig<strong>en</strong> gått i <strong>en</strong> riktning som försvårar för myndigheter att ställa miljökrav<br />
(jämför ovan beträffande djurskyddskrav) och Miljöstyrningsrådet har hävdat att sv<strong>en</strong>sk<br />
praxis inte stämmer med utveckling<strong>en</strong> på <strong>EU</strong>-nivå. 184<br />
Mot d<strong>en</strong>na bakgrund kan det kanske vara motiverat att göra <strong>en</strong> fördjupad analys av<br />
möjlighet<strong>en</strong> att vid off<strong>en</strong>tlig upphandling ställa krav som går längre än <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>, vilket är<br />
d<strong>en</strong> slutsats som Upphandlingsutredning<strong>en</strong> drar i sitt delbetänkande. Under utredningsarbetet<br />
har Kommerskollegium anfört att de välkomnar d<strong>en</strong> pågå<strong>en</strong>de upphandlingsutredning<strong>en</strong>s<br />
fördjupade analys av frågan om i vilk<strong>en</strong> mån upphandlingskrav får gå utöver vad som<br />
181 I Storbritanni<strong>en</strong> finns ”Governm<strong>en</strong>t Buying Standards” för 50 produktgrupper, som måste tillämpas av<br />
myndigheterna vid upphandling. Standarderna hänvisar till <strong>EU</strong>:s miljömärkning i många fall. Jfr.<br />
http://sd.defra.gov.uk/advice/public/buying/.<br />
182 Se handlingsplan<strong>en</strong> för hållbar produktion och konsumtion, KOM(2008) 397 slutlig.<br />
183 Enligt artikel 11.1 i <strong>EU</strong>:s miljömärkningsförordning måste nya nationella eller regionala<br />
miljömärkningskriterier vara minst lika stränga som redan existerande <strong>EU</strong>-kriterier.<br />
184 SOU 2011:73. Delbetänkande av Upphandlingsutredning<strong>en</strong> 2010, s. 224.<br />
167
fullharmoniserats inom <strong>EU</strong>. Detta mot bakgrund av d<strong>en</strong>, <strong>en</strong>ligt Kommerskollegium, i vissa<br />
delar tvetydiga eller åtminstone otydliga rättspraxis som finns i frågan.<br />
I varje fall är det viktigt att d<strong>en</strong> som ska göra <strong>en</strong> miljöanpassad upphandling inte möts av<br />
motstridiga budskap om vad som gäller <strong>en</strong>ligt <strong>EU</strong>-rätt<strong>en</strong>. Enligt vår uppfattning finns det<br />
inget som talar för att <strong>en</strong> off<strong>en</strong>tlig upphandling skulle vara problematisk från <strong>EU</strong>-rättslig<br />
synpunkt, om kemikaliekrav vid upphandling<strong>en</strong> baseras på miljömärkningskriterier som<br />
uppfyller krav<strong>en</strong> i upphandlingslagstiftning<strong>en</strong> eller på de kriterier för grön upphandling som<br />
tas fram i Sverige och på <strong>EU</strong>-nivå.<br />
8 Bättre kontroll över farliga ämn<strong>en</strong> i miljön och i<br />
avfallsledet<br />
8.1 Tillsyn, kretslopp, miljöövervakning och vatt<strong>en</strong><strong>regler</strong><br />
Vi har hittills i rapport<strong>en</strong> nästan uteslutande behandlat <strong>EU</strong>:s produkt<strong>regler</strong>, dvs. <strong>regler</strong> som<br />
avser kemiska produkter eller kemikalier i varor. I detta kapitel vidgar vi perspektivet och<br />
behandlar allmänna miljö<strong>regler</strong> som inte är inriktade på kemiska produkter eller varor m<strong>en</strong><br />
som är särskilt viktiga i relation till miljömålet <strong>giftfri</strong> miljö (främst avfalls<strong>regler</strong> och<br />
vatt<strong>en</strong><strong>regler</strong>). Vi tar också upp behovet av åtgärder på tillsynsområdet och när det gäller<br />
miljöövervakning. Antalet miljö<strong>regler</strong> är så stort att framställning<strong>en</strong> i detta kapitel måste bli<br />
mer översiktlig än i tidigare kapitel.<br />
Det är viktigt att med hjälp av moderna styrmedel både se till att farliga ämn<strong>en</strong> inte tillförs i<br />
nya varor och att ta om hand de som ändå finns i uttjänta varor. Avfallspolitik<strong>en</strong> och dess<br />
g<strong>en</strong>omförande är <strong>en</strong> viktig förutsättning för att kunna nå målet Giftfri miljö. För att minimera<br />
avfallets miljöbelastning behöver produktutveckling<strong>en</strong> ses i ett livscykelperspektiv och<br />
avfallets farlighet minskas. Det behövs därutöver fortfarande inhämtas kunskap om ämn<strong>en</strong>s<br />
förekomst, källa och spridning i miljön. En gem<strong>en</strong>sam inriktning för flera förslag i detta<br />
kapitel är strävan att utveckla befintliga styrmedel på ett bättre sätt. Ett förslag handlar om att<br />
g<strong>en</strong>om stärkt tillsyn och ökad tillsynssamverkan inom <strong>EU</strong> förbättra efterlevnad<strong>en</strong> av<br />
konv<strong>en</strong>tioner och <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>.<br />
I kapitlet behandlar vi först tillsynsfrågan (kap. 8.2). Därefter går vi in på frågan om<br />
resurseffektiva kretslopp och sambandet mellan kemikalie<strong>regler</strong>, varu<strong>regler</strong> och avfalls<strong>regler</strong><br />
(kap. 8.3-8.8), säker destruktion av särskilt farliga ämn<strong>en</strong> (kap.8.9), miljöövervakning och<br />
kundkapsuppbyggnad beträffande POP-ämn<strong>en</strong> (kap. 8.10-8.11) samt åtgärder som avser <strong>EU</strong>:s<br />
<strong>regler</strong> om vatt<strong>en</strong>miljön (kap. 8.12).<br />
8.2 Stärkt tillsyn i <strong>EU</strong> för bättre g<strong>en</strong>omförande och efterlevnad<br />
Sverige bör verka för <strong>en</strong> stärkt tillsyn för <strong>en</strong> bättre efterlevnad av avfalls- och<br />
kemikalie<strong>regler</strong>na – samordnat med annan tillsyn. Detta kan ske bl.a. g<strong>en</strong>om nya <strong>regler</strong> i<br />
relevant sektorslagstiftning och utvecklad samverkan kring tillsyn<strong>en</strong>, både kring <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong><br />
och internationella konv<strong>en</strong>tioner.<br />
Nedan följer några exempel på möjliga förslag till insatser på <strong>EU</strong>-nivå vilka kan stärka<br />
tillsyn<strong>en</strong>:<br />
168
• Revidering av <strong>EU</strong>:s rekomm<strong>en</strong>dation om införande av minimikriterier för miljötillsyn<br />
i medlemsstaterna för att främja <strong>en</strong> systematisk och riskbaserad tillsyn. 185<br />
Rekomm<strong>en</strong>dation<strong>en</strong> är från 2001 och har inte reviderats därefter. Det gör att d<strong>en</strong> inte<br />
beaktar t.ex. nya industriemissionsdirektivet, nya avfallsdirektivet eller strategiska<br />
dokum<strong>en</strong>t såsom färdplan för ett resurseffektivt Europa.<br />
• Att efterlevnad, tillsyn och påföljd får <strong>en</strong> framskjut<strong>en</strong> plats i <strong>EU</strong>:s kommande sjunde<br />
Miljöhandlingsprogram.<br />
• Att <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> främjar transnationellt samarbete inom tillsyn (utveckla<br />
Rekomm<strong>en</strong>dation<strong>en</strong> samt främja plattformar och nätverk såsom t.ex. IMPEL 186 ).<br />
• Se över relevant <strong>EU</strong>-miljölagstiftning för att ge förutsättning för <strong>en</strong> samordnad och<br />
samstämmig tillsyn i <strong>EU</strong> (t.ex. kemikalier och avfall).<br />
• Vid revidering av lagstiftning systematiskt se över och stärka tillsyn och efterlevnad i<br />
d<strong>en</strong> aktuella och angränsande lagstiftning<strong>en</strong>. Där bör man också analysera och<br />
korrigera ev<strong>en</strong>tuella konflikter mellan olika lagar.<br />
• <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> ger mer systematiskt stöd till erfar<strong>en</strong>hetsutbyte och<br />
metodutveckling för effektiv tillsyn.<br />
• Överväga att på <strong>EU</strong>-nivå utveckla mål och indikatorer för tillsyn<strong>en</strong><br />
• Utveckla kunskap<strong>en</strong> om hur tillsyn och g<strong>en</strong>omförande sker inom <strong>EU</strong>, för <strong>en</strong> återföring<br />
till arbetet med att utveckla ny och revidera befintlig lagstiftning<strong>en</strong>.<br />
• Introducera ett (frivilligt) granskningssystem av tillsynsmyndigheterna (modell:<br />
IMPEL Review Initiative).<br />
• Överväga att på <strong>EU</strong>-nivå inrätta <strong>en</strong> funktion vilk<strong>en</strong> bedriver tillsyn på och följer upp<br />
de nationella tillsynsmyndigheterna.<br />
Bakgrund<br />
Dag<strong>en</strong>s <strong>regler</strong> för tillsyn på <strong>EU</strong>-nivå när det gäller miljölagstiftning<strong>en</strong> är dels <strong>en</strong><br />
Rekomm<strong>en</strong>dation, dels krav direkt i <strong>en</strong>skilda rättsakter t.ex. industriemissionsdirektivet och<br />
avfallsdirektivet. Rekomm<strong>en</strong>dation<strong>en</strong> respektive rättsligt bindande bestämmelser har i första<br />
hand inriktats på miljöstörande verksamheter och anläggningar.<br />
<strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> prioriterar högt insatser för att stärka efterlevnad<strong>en</strong> av <strong>EU</strong>:s<br />
miljölagstiftning och arbetar för närvarande med konkreta förslag. I det arbetet har <strong>EU</strong>kommission<strong>en</strong><br />
angett att de avser att bygga vidare på dag<strong>en</strong>s situation med <strong>en</strong> kombination av<br />
rekomm<strong>en</strong>dation<strong>en</strong> och <strong>regler</strong> i <strong>en</strong>skilda rättsakter. Dessutom uppmuntras ökad<br />
kunskapsförsörjning om hur tillsyn bedrivs och dess omfattning samt understryks värdet av att<br />
länder inom <strong>EU</strong> samverkar i nätverk.<br />
Därutöver kan <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> trolig<strong>en</strong> komma att föreslå att det införs <strong>en</strong> struktur på <strong>EU</strong>nivå<br />
som får till uppgift att följa upp och bedriva tillsyn på ländernas tillsyn. <strong>EU</strong>-<br />
185 Rekomm<strong>en</strong>dation om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna 2001/331/EG, OJ L<br />
118, 27.4.2001, p. 41 (kallad Rekomm<strong>en</strong>tation<strong>en</strong>).<br />
186<br />
IMPEL står för <strong>EU</strong>:s nätverk för Implem<strong>en</strong>tation and Enforcem<strong>en</strong>t of Environm<strong>en</strong>tal Law. se www.impel.eu.<br />
169
kommission<strong>en</strong> överväger att anting<strong>en</strong> ge d<strong>en</strong>na uppgift till <strong>EU</strong>:s miljömyndighet, EEA eller,<br />
som inom livsmedelsområdet, att kommission<strong>en</strong> själv får mandat att bedriva sådan tillsyn.<br />
Förslag om stärkt efterlevnad kan komma i <strong>en</strong> nära framtid.<br />
Sverige har uttalat sig för <strong>en</strong> utveckling av <strong>EU</strong>:s tillsyn, i samspel med nationella insatser. Det<br />
är angeläget att inrikta krav<strong>en</strong> på att främja systematisk och riskbaserade tillsynsinsatser.<br />
Företag<strong>en</strong>s eget ansvar och eg<strong>en</strong>kontroll kan inte ersättas av tillsynsinsatser.<br />
Miljötillsynsmyndigheternas nätverk IMPEL kan utnyttjas bättre<br />
D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska tillsynskedjan bygger på samverkan mellan aktörerna, eftersom detta bedöms<br />
som avgörande för ett effektivt g<strong>en</strong>omförande av miljölagstiftning<strong>en</strong>. Det kompletteras med<br />
nätverk vilka får stöd från off<strong>en</strong>tliga aktörerna. En förbättrad återföring av<br />
tillsynserfar<strong>en</strong>heterna och stöd till att sprida goda exempel och metodstöd kan utvecklas såväl<br />
på <strong>EU</strong> som på nationell nivå.<br />
I Sverige varierar förutsättningarna för att g<strong>en</strong>omföra <strong>en</strong> likvärdig tillsyn.<br />
Tillsynsmyndigheterna har ofta svårt att upprätthålla <strong>en</strong> jämn och hög kompet<strong>en</strong>s inom<br />
sakområdet samtidigt som regelverket inom miljöområdet är komplext och omfattande.<br />
Ökade krav på kvalitet<strong>en</strong> och likvärdighet<strong>en</strong> i tillsyn<strong>en</strong> kan komma att medföra ökade krav på<br />
g<strong>en</strong>omförande och tillsyn i Sverige. Och det kan öka behov<strong>en</strong> av insatser bl.a. för att stärka<br />
kompet<strong>en</strong>s<strong>en</strong> och resurserna för att g<strong>en</strong>omföra miljötillsyn.<br />
Övervägande och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
Tillsyn<strong>en</strong> kan stärkas bl.a. g<strong>en</strong>om insatser på <strong>EU</strong>-nivån för att främja ett bättre g<strong>en</strong>omförande<br />
av <strong>EU</strong>:s miljölagstiftning. D<strong>en</strong> samlade bild<strong>en</strong> är att det i dag är ett underskott av<br />
g<strong>en</strong>omförandeinsatser inom så väl <strong>EU</strong> som inom Sverige.<br />
En ökad harmonisering av tillsyn<strong>en</strong> bör kunna vara acceptabel för Sverige ifall det skulle ge<br />
stora förbättringar i andra länder inom <strong>EU</strong>. En stärkt tillsyn bedöms kunna ge miljövinster<br />
samt bidra till <strong>en</strong> rättvisare situation för näringslivet i Sverige och i hela <strong>EU</strong>. Ett stärkt<br />
g<strong>en</strong>omförande i Sverige och <strong>EU</strong> bidrar dessutom till att nå de sv<strong>en</strong>ska miljömål<strong>en</strong>.<br />
Idéer från <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> att inrätta <strong>en</strong> funktion på <strong>EU</strong>-nivå som bedriver regelrätt tillsyn<br />
och uppföljning av de nationella tillsynsmyndigheterna kan förtjäna att varsamt värderas. Det<br />
bör dock uppmärksammas att det sker så att tillsyn gör miljönytta.<br />
Väl med nya <strong>EU</strong>-åtgärder på plats kommer det att med all säkerhet krävas <strong>en</strong> viss utveckling<br />
av d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska nationella tillsynsverksamhet<strong>en</strong>. Konsekv<strong>en</strong>ser av det här slaget har inte i<br />
detalj bedömts i d<strong>en</strong>na rapport. I Sverige varierar förutsättningarna för att g<strong>en</strong>omföra <strong>en</strong><br />
likvärdig tillsyn. Ökade krav på kvalitet<strong>en</strong> och likvärdighet<strong>en</strong> i tillsyn<strong>en</strong> kan komma att<br />
medföra ökade krav på g<strong>en</strong>omförande och tillsyn i Sverige med ökade behov av insatser bl.a.<br />
för att stärka kompet<strong>en</strong>s<strong>en</strong> och resurser för att g<strong>en</strong>omföra miljötillsyn.<br />
D<strong>en</strong> miljötillsyn som vi har diskuterat i detta avsnitt avser i huvudsak tillsyn över miljöfarliga<br />
verksamheter, som omfattas av miljörekomm<strong>en</strong>dation<strong>en</strong> om tillsyn. Annan tillsyn har delvis<br />
egna <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> i andra regelverk. Detta gäller t.ex. d<strong>en</strong> marknadskontroll som bedrivs för att<br />
kontrollera efterlevnad<strong>en</strong> av varu<strong>regler</strong> (elektronik, leksaker osv). I det kretsloppsperspektiv<br />
som vi diskuterar i detta kapitel är det dock viktigt att man analyserar behovet av samverkan<br />
och effektivisering med inriktning på flera regelsystem.<br />
170
8.3 <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om avfall<br />
Allmänt<br />
Avfallsområdet är i hög grad regelstyrt, äv<strong>en</strong> om ekonomiska, informativa och andra<br />
styrmedel också förekommer. Avfalls<strong>regler</strong>na är minimi<strong>regler</strong> vilka utgår ifrån <strong>EU</strong>:s<br />
avfallsdirektiv 187 och de tillhörande specialdirektiv<strong>en</strong>. De syftar till att skydda miljön och<br />
människors hälsa g<strong>en</strong>om att förebygga eller minska negativa följder av g<strong>en</strong>erering och<br />
hantering av avfall, att minska resursanvändning<strong>en</strong> och få till stånd <strong>en</strong> effektivisering av<br />
d<strong>en</strong>na användning.<br />
En viktig utgångspunkt i avfallsdirektivet är d<strong>en</strong> så kallade Avfallshierarkin. 188<br />
Avfallshierarkin ska gälla som prioriteringsordning för lagstiftning och politik som rör<br />
förebyggande och hantering av avfall.<br />
Avfallshierarkins fem steg:<br />
a. Förebyggande<br />
b. Förberedelse för återanvändning.<br />
c. Materialåtervinning.<br />
d. Annan återvinning, t.ex. <strong>en</strong>ergiåtervinning.<br />
e. Bortskaffande, t.ex. deponering<br />
G<strong>en</strong>erellt ökar resurshushållning<strong>en</strong> ju högre upp i hierarkin man kommer. I första hand bör<br />
avfallet förebyggas. Är det inte möjligt ska avfallet förberedas för återanvändning,<br />
materialåtervinnas eller <strong>en</strong>ergiåtervinnas. I sista hand ska det läggas på deponi.<br />
Förebyggande av avfall <strong>en</strong>ligt avfallsdirektivets definition<br />
Förebyggande är åtgärder som vidtas innan ett ämne, ett material eller <strong>en</strong> produkt blivit avfall<br />
och innebär <strong>en</strong> minskning av:<br />
a. mängd<strong>en</strong> avfall, inbegripet g<strong>en</strong>om återanvändning av produkter eller förlängning av<br />
produkters livslängd;<br />
b. d<strong>en</strong> negativa påverkan på miljön och människors hälsa g<strong>en</strong>om det g<strong>en</strong>ererade avfallet, eller<br />
c. innehållet av skadliga ämn<strong>en</strong> i material och produkter. 189<br />
En del i förebyggandearbetet handlar om att förebygga avfallets farlighet, d.v.s. åtgärder för<br />
att minska innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> i material och produkter och som vidtas innan ett<br />
ämne, ett material eller <strong>en</strong> produkt blivit avfall. Arbetet med att minska avfallets innehåll av<br />
farliga ämn<strong>en</strong> måste framför allt göras i produktdesignledet. Kemikalie- och<br />
produktlagstiftning<strong>en</strong> är <strong>en</strong> viktig del av arbetet med att minska avfallets innehåll av farliga<br />
ämn<strong>en</strong>.<br />
Att definition<strong>en</strong> av förebyggande införts på detta sätt i avfallsdirektivet kan tolkas som att<br />
koppling<strong>en</strong> mellan produkters innehåll och avfallets miljöpåverkan tydliggörs. Det kan äv<strong>en</strong><br />
tolkas som ett ytterligare mandat att jobba med att minska användning<strong>en</strong> av farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
Avfallsförebyggande kan ses som ett ramverk där medlemsländerna ska föreslå mål och<br />
åtgärder i sina program och kan utnyttja både befintliga regelverk och nya styrmedel.<br />
187<br />
Avfallsdirektivet 2008/98/EG.<br />
188<br />
Artikel 4 i avfallsdirektivet, not 187.<br />
189<br />
Definition <strong>en</strong>ligt Art 3 i avfallsdirektivet, se not 187. En komm<strong>en</strong>tar: i d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska översättning<strong>en</strong> står det<br />
”halt<strong>en</strong>”, medan det i d<strong>en</strong> <strong>en</strong>gelska version<strong>en</strong> står ”cont<strong>en</strong>t”. Sv<strong>en</strong>ska ordet ”innehållet” är alltså ett alternativ.<br />
171
Enligt artikel 29 i avfallsdirektivet ska medlemsstaterna upprätta avfallsförebyggande<br />
program s<strong>en</strong>ast d<strong>en</strong> 12 december 2013. I programm<strong>en</strong> ska medlemsstaterna fastställa mål för<br />
förebyggande av avfall. Äv<strong>en</strong> <strong>EU</strong>-Kommission<strong>en</strong> ska <strong>en</strong>ligt artikel 9 i avfallsdirektivet<br />
fastställa mål för avfallsförebyggande (s<strong>en</strong>ast 2014). I Sverige ansvarar Naturvårdsverket för<br />
att ta fram det avfallsförebyggande programmet. 190<br />
Det pågår många initiativ t.ex. inom <strong>EU</strong> för att arbeta mot <strong>en</strong> mer hållbar användning av våra<br />
resurser och att minska användning<strong>en</strong> och spridning<strong>en</strong> av farliga ämn<strong>en</strong>. Arbetet med att<br />
förebygga avfall har tydliga kopplingar till arbetet med färdplan<strong>en</strong> för ett resurseffektivt<br />
Europa 2020 och handlingsplan<strong>en</strong> för <strong>en</strong> hållbar konsumtion och produktion (HKP). Det finns<br />
också tydliga kopplingar till annat arbete och annan lagstiftning – t.ex. översyn<strong>en</strong> av <strong>EU</strong>:s<br />
tematiska strategi för avfall och ekodesigndirektivet.<br />
Det finns inte någon tydlig gräns mellan de olika initiativ<strong>en</strong>. Utformning<strong>en</strong> av produkter har<br />
till exempel stor påverkan på avfallsmängder och hantering av uttjänta produkter. Områd<strong>en</strong>a<br />
hänger ihop och samarbete behövs så att områd<strong>en</strong>a förstärker varandra.<br />
Farliga ämn<strong>en</strong> i avfall<br />
En bärande idé i <strong>EU</strong>:s satsning på ökad resurseffektivitet är att de materiella uttag<strong>en</strong> av<br />
resurser också måste utnyttjas effektivt. Avfallsdirektivet innehåller numera nya och högre<br />
återvinningsmål för hushållsavfall och bygg- och rivningsavfall vilka ska uppnås under de<br />
kommande år<strong>en</strong>. Deponering<strong>en</strong> 191 av avfall kommer att minimeras och gamla ohållbara<br />
deponier stängas samtidigt som återvinning<strong>en</strong> ökar. M<strong>en</strong> avfall med innehåll av farliga ämn<strong>en</strong><br />
lämpar sig i vissa fall vark<strong>en</strong> för återvinning eller för deponering. Behovet ökar då av att<br />
kunna destruera eller <strong>en</strong>ergiåtervinna vissa typer av avfall och på så sätt få bättre kontroll över<br />
farliga ämn<strong>en</strong> i avfallsledet. Det är <strong>en</strong> viktig förutsättning för att kunna uppnå Giftfri miljö.<br />
Sverige rår till viss del över utformning<strong>en</strong> av avfallspolitik<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> bättre <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> för avfall<br />
och bättre regelefterlevnad är <strong>en</strong> förutsättning för <strong>giftfri</strong> miljö.<br />
Åtgärderna för bättre kontroll över farliga ämn<strong>en</strong> i avfall är särskilt angelägna för de allra<br />
farligaste, de så kallat särskilt farliga ämn<strong>en</strong>a. Sådana åtgärder är också särskilt angelägna för<br />
ämn<strong>en</strong> som används i varor med lång livslängd och för ämn<strong>en</strong> med lägre försäljningsvolymer<br />
där Reach krav dröjer eller blir väs<strong>en</strong>tligt lägre. I dessa fall kommer farliga ämn<strong>en</strong> annars att<br />
vara ett problem i avfallsledet i många 10-tals år framöver.<br />
Målsättningarna för avfallspolitik<strong>en</strong> kan alltså inte uppnås <strong>en</strong>bart g<strong>en</strong>om åtgärder i<br />
avfallslagstiftning<strong>en</strong>. Avfalls<strong>regler</strong>na tillämpas i slutet av <strong>en</strong> varas livscykel och kan inte<br />
<strong>regler</strong>a att de varor som blir till avfall är fria från farliga ämn<strong>en</strong>. Detta måste åstadkommas<br />
g<strong>en</strong>om åtgärder som vidtas uppströms vid design och tillverkning av produkter och varor.<br />
Nästan alla de kemikalie<strong>regler</strong> som behandlas tidigare i d<strong>en</strong>na rapport kan ha betydelse för <strong>en</strong><br />
säker hantering av avfall och för att underlätta resurseffektivt omhändertagande av avfall, t.ex.<br />
återvinning. Det gäller alla <strong>regler</strong> om förbud eller begränsning av ämn<strong>en</strong> i kemiska produkter<br />
och varor. Dessutom är Reach, som har ambition att bedöma och hantera risker med farliga<br />
ämn<strong>en</strong> under hela livscykeln, och CLP, vars <strong>regler</strong> om klassificering av ämn<strong>en</strong> ligger till<br />
grund för klassning<strong>en</strong> av farligt avfall särskilt viktiga lagstiftningar. Äv<strong>en</strong> ”mjuka” styrmedel<br />
har <strong>en</strong> stor betydelse, som att ställa krav i off<strong>en</strong>tlig upphandling och verka för att privata<br />
inköpare gör likaledes. En särskild utmaning är att se till att informationssystem<strong>en</strong> om<br />
kemikalier i varor utvecklas samordnat i <strong>en</strong> internationell kontext och så att de äv<strong>en</strong> anpassas<br />
till avfallsledets behov.<br />
190 Avfallsförordning<strong>en</strong> 2011: 927.<br />
191 Deponeringsdirektivet 1999/31/EG.<br />
172
En sådan slutsats om behovet at ett bredare angreppssätt är inget nytt. Behovet av att se på<br />
<strong>regler</strong> och andra styrmedel inom miljöpolitik<strong>en</strong> i ett livscykelperspektiv har diskuterats i flera<br />
dec<strong>en</strong>nier, på nationell nivå, inom <strong>EU</strong> och på s<strong>en</strong>are tid äv<strong>en</strong> globalt. D<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omgång av<br />
<strong>regler</strong>na som vi har gjort i d<strong>en</strong>na utredning visar på att mycket återstår att göra om <strong>regler</strong>na<br />
ska fungera på ett integrerat och samordnat sätt.<br />
8.4 <strong>EU</strong>-strategi för <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp och <strong>en</strong><br />
bättre samordning mellan avfalls-, produkt och<br />
kemikalielagstiftning<strong>en</strong><br />
Sverige bör verka för <strong>en</strong> strategi inom <strong>EU</strong> som syftar till att åstadkomma resurseffektiva<br />
kretslopp som så långt som möjligt är fria från farliga ämn<strong>en</strong>. Strategin ska förbättra<br />
samordning<strong>en</strong> mellan avfalls- kemikalie- och produktlagstiftning<strong>en</strong> samt säkerställa <strong>en</strong> hälsooch<br />
miljömässigt säker användning av återvunnet material. I arbetet med strategin bör<br />
Sverige särskilt lyfta följande målsättningar:<br />
• Ämn<strong>en</strong> som försvårar återvinning bör inte användas<br />
• Åtgärder och styrmedel för ökad återvinning ska fokusera på de material som är mest<br />
värdefulla ur resurseffektivitetssynpunkt och som samtidigt har lågt innehåll av farliga<br />
ämn<strong>en</strong><br />
• För att nå <strong>en</strong> återvinning som är långsiktigt hållbar ska likvärdiga krav ställas på<br />
återvunna och nyproducerade material med avse<strong>en</strong>de på innehåll av farliga ämn<strong>en</strong><br />
D<strong>en</strong>na strategi om <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp bör kunna tas upp i det kommande<br />
sjunde miljöhandlingsprogrammet.<br />
För att nå <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp behöver vi öka resurseffektivitet<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om<br />
förebyggande av avfall och g<strong>en</strong>om återvinning med bibehåll<strong>en</strong> kontroll över farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
Lagstiftning<strong>en</strong> som <strong>regler</strong>ar avfall och kemikalier är omfattande och finns i ett flertal<br />
förordningar och direktiv inom <strong>EU</strong>. För att nå målet om både <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva<br />
kretslopp och säkerställa att beslut inom avfalls-, kemikalie- och produktlagstiftning<strong>en</strong> styr i<br />
d<strong>en</strong>na riktning behöver samordning<strong>en</strong> mellan regelverk<strong>en</strong> om avfall och kemikalier förbättras.<br />
Sverige bör verka för <strong>en</strong> strategi inom <strong>EU</strong> som syftar till att åstadkomma resurseffektiva<br />
kretslopp som så långt som möjligt är fria från farliga ämn<strong>en</strong>. Strategin ska förbättra<br />
samordning<strong>en</strong> mellan avfalls- kemikalie- och produktlagstiftning<strong>en</strong> samt säkerställa <strong>en</strong><br />
hälso- och miljömässigt säker användning av återvunnet material. I arbetet med strategin bör<br />
Sverige särskilt lyfta följande målsättningar:<br />
• Ämn<strong>en</strong> som försvårar återvinning bör inte användas<br />
• Åtgärder och styrmedel för ökad återvinning ska fokusera på de material som är mest<br />
värdefulla ur resurseffektivitetssynpunkt och som samtidigt har lågt innehåll av farliga<br />
ämn<strong>en</strong><br />
• För att nå <strong>en</strong> återvinning som är långsiktigt hållbar ska likvärdiga krav ställas på<br />
återvunna och nyproducerade material med avse<strong>en</strong>de på innehåll av farliga ämn<strong>en</strong><br />
• D<strong>en</strong>na strategi om <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp bör kunna tas upp i det<br />
kommande sjunde miljöhandlingsprogrammet.<br />
Ett viktigt underlag för arbetet med <strong>en</strong> strategi som förbättrar samordning<strong>en</strong> mellan avfalls-,<br />
kemikalie- och produktlagstiftning<strong>en</strong> är <strong>en</strong> analys av:<br />
173
• vilka styrmedel och åtgärder som är mest effektiva och lämpliga för att <strong>regler</strong>a farliga<br />
ämn<strong>en</strong> i ett livscykelperspektiv, och<br />
• vilka styrmedel och åtgärder är mest lämpliga att använda för att nå synergier mellan<br />
<strong>giftfri</strong>tt och resurseffektivt.<br />
Förslag om <strong>en</strong> sådan styrmedelsanalys finns i avsnitt 8.5.<br />
Arbetet med ökad återvinning behöver samordnas med arbetet att fasa ut farliga ämn<strong>en</strong> ur<br />
kretslopp<strong>en</strong>. För att det ska bli möjligt behöver <strong>EU</strong>:s medlemsländer ha gem<strong>en</strong>samma mål om<br />
<strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp och <strong>en</strong> samsyn om hur arbetet med att nå mål<strong>en</strong> ska gå<br />
till. Ett första steg är att besluta om <strong>en</strong> gem<strong>en</strong>sam strategi.<br />
Sverige bör driva på arbetet med att besluta om <strong>en</strong> strategi och äv<strong>en</strong> lyfta ett antal viktiga<br />
målsättningar som ska ingå i strategin. Några exempel på viktiga målsättningar beskrivs<br />
nedan.<br />
Kemiska ämn<strong>en</strong> som försvårar återvinning bör inte användas<br />
Redan vid utformning<strong>en</strong> av nya produkter bör man kunna beskriva hur dessa ska tas omhand<br />
på ett resurseffektivt sätt när de är förbrukade. Det gäller såväl design och materialval som<br />
användning av farliga ämn<strong>en</strong> i produkter eller som tillsatser i varor. Om det ska vara möjligt<br />
att uppnå <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp krävs att de farligaste ämn<strong>en</strong>a slutar användas.<br />
Vi ser idag exempel på att särskilt farliga ämn<strong>en</strong> som använts i stora volymer är ett hinder för<br />
ökad återvinning av vissa material och kommer att fortsätta vara det under många år efter att<br />
ämnets användning upphört i nya produkter. Konkreta exempel är bromerade<br />
flamskyddsmedel i elektronik och bilar t.ex. polybromerade dif<strong>en</strong>yletrar (PBDE).<br />
Åtgärder och styrmedel för ökad återvinning ska fokusera på de material som är mest<br />
värdefulla ur resurshushållningssynpunkt och som samtidigt har lågt innehåll av farliga<br />
ämn<strong>en</strong><br />
Det är viktigt att stimulera återvinning av de material som är mest värdefulla ur resurssynpunkt.<br />
Det kan vara stor skillnad mellan olika material i d<strong>en</strong> miljövinst som återvinning<br />
ger och hur pot<strong>en</strong>tial<strong>en</strong> för ökad återvinning ser ut. Vid utformning<strong>en</strong> av styrmedel och<br />
åtgärder för ökad återvinning bör man söka synergier mellan mål<strong>en</strong> resurseffektivt och<br />
<strong>giftfri</strong>tt g<strong>en</strong>om att samtidigt fokusera på de material som har lågt innehåll av farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
D<strong>en</strong>na typ av analys bör göras i ett tidigt skede redan innan arbetet med separat insamling och<br />
återvinning av ett material påbörjas. En sådan analys skulle till exempel kunna göras i arbetet<br />
med att nå <strong>EU</strong>:s mål för 70% återvinning av bygg- och rivningsavfall.<br />
För att nå <strong>en</strong> återvinning som är långsiktigt hållbar ska likvärdiga krav ställas på<br />
återvunna och nyproducerade material med avse<strong>en</strong>de på innehåll av farliga ämn<strong>en</strong><br />
Produkt- och kemikalielagstiftning<strong>en</strong> bör i de flesta fall inte göra skillnad på nytt och<br />
återvunnet material när det gäller t.ex. förbud och gränsvärd<strong>en</strong> för innehåll av farliga ämn<strong>en</strong>. I<br />
takt med att de farligaste ämn<strong>en</strong>a fasas ut och vi får mer kunskap om varors innehåll av farliga<br />
ämn<strong>en</strong> är det ett rimligt krav att äv<strong>en</strong> återvunna material ska vara fria från farliga ämn<strong>en</strong>. Det<br />
är viktigt av bland annat två anledningar:<br />
• Stärka konkurr<strong>en</strong>skraft<strong>en</strong> hos återvunna material vilket gynnar återvinning<strong>en</strong> på sikt.<br />
Återvunna material ska inte vara ett sämre alternativ.<br />
174
• Hindra diffus spridning och exponering av ämn<strong>en</strong> som är förbjudna i nya produkter.<br />
Produkter och varor som tillverkats av återvunna material ska vara säkra.<br />
Det finns några aktuella fall där man valt att ställa lägre krav för att gynna återvinning<strong>en</strong> av<br />
material. Till exempel tillåter begränsnings<strong>regler</strong>na <strong>en</strong>ligt Reach något högre halt kadmium<br />
(Cd) i vissa produkter av återvunn<strong>en</strong> PVC. Det är viktigt att d<strong>en</strong> typ<strong>en</strong> av undantag <strong>en</strong>dast ses<br />
som kortsiktiga lösningar.<br />
Att krav<strong>en</strong> ska vara likvärdiga innebär också att det är viktigt att inte ställa högre krav på<br />
återvunna material. Det är fortfarande tillåtet att använda hälso- och miljöfarliga ämn<strong>en</strong> i<br />
många typer av nya kemiska produkter och varor. Om man kan återvinna hälso- och<br />
miljöfarliga ämn<strong>en</strong> så att de <strong>en</strong>dast används i tillåtna användningsområd<strong>en</strong> innebär det ett<br />
resurseffektivt omhändertagande och likvärdiga krav på nya och återvunna material.<br />
Inom ram<strong>en</strong> för strategin behöver <strong>EU</strong> titta på ett antal konkreta frågeställningar. Några<br />
exempel på frågor som kan utredas inom ram<strong>en</strong> för <strong>en</strong> strategi är:<br />
• Hur kan resurseffektivt omhändertagande i avfalls- och återvinningsledet beaktas i<br />
arbetet med att begränsa riskerna med kemikalier?<br />
• Hur görs avvägningar mellan ”<strong>giftfri</strong>tt” och ”resurseffektivt” i de fall det uppstår <strong>en</strong><br />
målkonflikt.<br />
• Rimliga förutsättningar för d<strong>en</strong> som hanterar/återvinner avfall. Hur ser det ut för olika<br />
avfallsslag?<br />
• Hur kan målsättningarna tillämpas på olika material och användningsområd<strong>en</strong>? Ett<br />
konkret exempel skulle kunna vara att utreda hur arbetet med att nå <strong>EU</strong>:s mål om 70%<br />
återvinning av icke-farligt bygg- och rivningsavfall göras på bästa sätt för att nå<br />
<strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp. Bygg- och rivningsavfall är <strong>en</strong> komplex mix av<br />
material som ofta haft lång livslängd. Därmed kan det i många fall finnas stora<br />
skillnader på pot<strong>en</strong>tial för återvinning mellan olika material och stora skillnader i<br />
utformning och innehåll mellan nyproducerat och återvunnet material.<br />
8.5 Styrmedelsanalys förbättrar samordning<strong>en</strong> och för<strong>en</strong>klar<br />
<strong>regler</strong>na<br />
Kemikalieinspektion<strong>en</strong> och Naturvårdsverket avser att ta initiativ till <strong>en</strong> analys av följande frågor:<br />
• Vilka styrmedel och åtgärder som är mest effektiva och lämpliga för att <strong>regler</strong>a farliga<br />
ämn<strong>en</strong> i ett livscykelperspektiv?<br />
• Vilka styrmedel och åtgärder är mest lämpliga att använda för att nå synergier mellan<br />
<strong>giftfri</strong>tt och resurseffektivt?<br />
• Hur säkerställer vi att beslut<strong>en</strong> i de olika regelverk<strong>en</strong> går åt samma håll?<br />
En sådan analys är ett viktigt underlag för arbetet med <strong>en</strong> strategi som förbättrar samordning<strong>en</strong><br />
mellan avfalls-, kemikalie- och produktlagstiftning<strong>en</strong>. Resultat<strong>en</strong> av analys<strong>en</strong> behövs för att<br />
kunna realisera bättre samordning mellan kemikalie-, produkt- och avfalls<strong>regler</strong>na och kan<br />
påbörjas nationellt för att sedan utnyttjas och utvecklas på <strong>EU</strong>-nivå.<br />
175
För att kunna förbättra samordning<strong>en</strong> mellan avfalls-, produkt- och kemikalielagstiftning<strong>en</strong><br />
behöver man först göra <strong>en</strong> analys av de styrmedel som finns idag: Hur effektiva är de? För<br />
vilk<strong>en</strong> typ av produkter, material eller avfallsslag fungerar de? Finns det glapp eller överlapp<br />
med andra <strong>regler</strong>? Vilka olika aspekter t.ex. olika sorters hälso- eller miljöpåverkan tar de<br />
hänsyn till?<br />
För att bedöma vilka förslag som är lämpliga att utveckla vidare är det viktigt att titta på<br />
avfalls-, produkt- och kemikalielagstiftning<strong>en</strong> i sin helhet. Var i livscykeln bör vi framför allt<br />
fokusera på att <strong>regler</strong>a farliga ämn<strong>en</strong> utöver vid nytillverkning med nya råvaror? Är det<br />
lämpligt att införa fler <strong>regler</strong> som ser till att avfall med innehåll av farliga ämn<strong>en</strong> avskiljs<br />
redan när avfallet samlas in, eller är mer kontroll vid d<strong>en</strong> slutliga återvinning<strong>en</strong> att föredra?<br />
Behöver vi produktdirektiv som särskilt <strong>regler</strong>ar till exempel hur återvunnet material får<br />
användas i vissa produkter? Eller behöver alla dessa möjligheter utnyttjas parallellt? Hur<br />
bedömer vi vilka alternativ som fungerar bäst i olika fall?<br />
Exempel på styrmedel som kan ingå i <strong>en</strong> analys är:<br />
• Överväga att lägga till fler farliga ämn<strong>en</strong> i <strong>EU</strong>:s befintliga <strong>regler</strong> om<br />
produc<strong>en</strong>tansvar, t.ex. ELV, RoHS, WEEE och förpackningar;<br />
• Överväga att lägga till fler produkttyper i <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om produc<strong>en</strong>tansvar t.ex.<br />
möbler, textilier och byggprodukter;<br />
• Analysera hur <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om när avfall upphör att vara avfall (dvs. kriterier för End<br />
of Waste) kan ta hänsyn till avfallets innehåll av farliga ämn<strong>en</strong> när det är möjligt och<br />
lämpligt.<br />
Dessa förslag utvecklas något i detta kapitel. I avsnitt 8.5.1-8.5.3 redovisas tre konkreta<br />
förslag som förbättrar samordning<strong>en</strong>.<br />
Det finns flera regelverk med syfte att kontrollera att farliga ämn<strong>en</strong> i produkter/artiklar tas<br />
omhand på ett miljö- och hälsomässigt godtagbart sätt under livscykeln. De olika <strong>regler</strong>na<br />
påverkar i olika sked<strong>en</strong> av livscykeln. Figur<strong>en</strong> är tänkt att ge <strong>en</strong> bild av detta. D<strong>en</strong> övre pil<strong>en</strong><br />
är <strong>en</strong> produkts livscykel. D<strong>en</strong> nedre pil<strong>en</strong> är avfallsstadiet.<br />
Vissa <strong>regler</strong>, t.ex. WEEE 192 och ELVdirektiv<strong>en</strong><br />
193 anger att farliga<br />
kompon<strong>en</strong>ter ska sorteras ut innan<br />
rest<strong>en</strong> av materialet går till återvinning.<br />
Dessa <strong>regler</strong> påverkar därmed precis i<br />
början av d<strong>en</strong> undre pil<strong>en</strong>.<br />
Andra <strong>regler</strong> t.ex. kriterier för End of<br />
Waste, bestämmer när avfall har<br />
bearbetats så långt att det håller<br />
tillräcklig kvalitet så att det får lämna<br />
d<strong>en</strong> undre pil<strong>en</strong>.<br />
Produkt<strong>regler</strong>, t.ex. RoHS,<br />
Leksaksdirektivet 194 m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> ELV-<br />
192<br />
Direktivet om elavfall 2002/96/EG.<br />
193<br />
Direktivet om uttjänta bilar 2000/53/EG.<br />
194<br />
Leksakdirektivet 2009/48/<strong>EU</strong>.<br />
176
direktivet för personbilar sätter gränser för innehåll av farliga ämn<strong>en</strong> i nya produkter, och har<br />
därmed effekt i början av d<strong>en</strong> övre pil<strong>en</strong>.<br />
Enligt Reach är d<strong>en</strong> som återvinner ett ämne så att det upphör att vara avfall, <strong>en</strong> tillverkare av<br />
samma ämne. Det medför i sin tur krav på att skaffa sig kunskap om innehållet i återvunna<br />
material för att de ska kunna användas i nya produkter. Dessa <strong>regler</strong> har också effekt i början<br />
av d<strong>en</strong> övre pil<strong>en</strong>.<br />
Det finns också <strong>regler</strong> som anger hur avfall som innehåller farliga ämn<strong>en</strong> ska tas om hand,<br />
och som <strong>regler</strong>ar i d<strong>en</strong> undre pil<strong>en</strong>. Dit hör t.ex. kriterier för när avfall ska betraktas som<br />
farligt och t.ex. förbrännas vid speciella anläggningar. Det finns också gränsvärd<strong>en</strong> i POPsförordning<strong>en</strong><br />
som anger när avfall ska betraktas som POPs-avfall och därmed destrueras.<br />
Bero<strong>en</strong>de på hur <strong>regler</strong>na utformas och var i livscykeln <strong>regler</strong>na träder in påverkas olika<br />
aktörer på olika sätt. Det finns fördelar och nackdelar med att <strong>regler</strong>a i början/slutet av<br />
avfallsledet eller början av produktledet. Ofta behövs kanske <strong>en</strong> kombination. Ibland kan <strong>en</strong><br />
kombination av styrmedel istället riskera att bidra till onödig dubbel<strong>regler</strong>ing.<br />
Det finns ing<strong>en</strong> g<strong>en</strong>erell produktlagstiftning som <strong>regler</strong>ar kemikalier i produkter/varor. I<br />
praktik<strong>en</strong> är det bara ett fåtal typer av varor som omfattas av detaljerade <strong>regler</strong> om<br />
kemikalieinnehåll. Reach har till syfte att se till att alla ämn<strong>en</strong> används på ett säkert sätt, m<strong>en</strong><br />
detta kan i praktik<strong>en</strong> vara svårare att uppnå för återvunna material. I produktlagstiftning<strong>en</strong> bör<br />
man inte göra skillnad på återvunna eller nya material annat än i undantagsfall om det finns<br />
goda skäl.<br />
Äv<strong>en</strong> om produktlagstiftning<strong>en</strong> inte gör skillnad på material finns det alltid <strong>en</strong> risk att de<br />
återvunna material<strong>en</strong> är mer föror<strong>en</strong>ade eftersom kunskap<strong>en</strong> om varors och avfalls innehåll i<br />
dag är låg. Produktlagstiftning med gränsvärd<strong>en</strong> för innehåll av farliga ämn<strong>en</strong> är bra för de<br />
produkttyper där man anser att det är särskilt viktigt att materialet inte är föror<strong>en</strong>at t.ex.<br />
leksaker eller livsmedelsförpackningar. En nackdel med d<strong>en</strong>na typ av <strong>regler</strong>ing är att<br />
myndigheterna alltid riskerar att ligga steget efter. Återvunna material kan t.ex. innehålla<br />
ämn<strong>en</strong> som man inte förväntar sig. Dessa ämn<strong>en</strong> kommer då sannolikt att <strong>regler</strong>as först efter<br />
larm (t.ex. trycksvärta i kartong för livsmedelsförpackningar). Det kan också finnas <strong>en</strong><br />
begränsning i hur många <strong>en</strong>skilda ämn<strong>en</strong> det är rimligt att sätta gränsvärd<strong>en</strong> för.<br />
Äv<strong>en</strong> om produktlagstiftning<strong>en</strong> ställer likvärdiga krav på nya och återvunna material finns det<br />
luckor. Produktlagstiftning<strong>en</strong> täcker bara vissa typer av varor och produkter och <strong>regler</strong>ar bara<br />
vissa ämn<strong>en</strong>. Kemikalielagstiftning<strong>en</strong> <strong>regler</strong>ar fler ämn<strong>en</strong> (m<strong>en</strong> inte alla) och ofta har man<br />
utgått från ämnets avsedda användning när man infört förbud/begränsningar för<br />
användningsområd<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om kemikalielagstiftning<strong>en</strong>. Det kommer alltså finnas<br />
kombinationer av ämn<strong>en</strong> och användningsområd<strong>en</strong> som vark<strong>en</strong> täcks av produkt- eller<br />
kemikalielagstiftning<strong>en</strong>. Produkt- och kemikalielagstiftning<strong>en</strong> behöver därför kombineras<br />
med krav på utsortering av de allra farligaste ämn<strong>en</strong>a g<strong>en</strong>om avfallslagstiftning<strong>en</strong>.<br />
Vissa avfall lämpar sig inte för materialåtervinning, utan bör förbrännas eller destrueras.<br />
Andra avfall bör tas ur kretsloppet och deponeras ovan jord eller i underjordsförvar. I figur<strong>en</strong><br />
finns därför pilar som leder delströmmar ut ur materialkretsloppet.<br />
Hur säkerställer vi att beslut<strong>en</strong> går åt samma håll?<br />
I dag fattas beslut om farliga ämn<strong>en</strong> i återvunna material under många olika regelverk. Några<br />
exempel är: beslut om kadmiuminnehåll i återvunn<strong>en</strong> PVC fattades av Reach-kommittén,<br />
beslut om vid vilk<strong>en</strong> haltgräns avfall som innehåller POPs ska gå till destruktion fattas av<br />
g<strong>en</strong>omförandekommittén (TAC) till POPs-förordning<strong>en</strong>, beslut om höjda återvinningsnivåer<br />
fattas vid revidering av produc<strong>en</strong>tansvarsdirektiv<strong>en</strong> (utan att frågan om farliga ämn<strong>en</strong><br />
177
diskuteras?) och beslut om End of Waste-kriterier som i vissa fall (i lit<strong>en</strong> utsträckning hittills)<br />
<strong>regler</strong>ar innehåll av farliga ämn<strong>en</strong> i material som upphört att vara avfall fattas i TACkommittén<br />
under avfallsdirektivet.<br />
Sammantaget är de olika regelverk<strong>en</strong> komplexa och det är svårt att få <strong>en</strong> samlad överblick.<br />
Det är därför angeläget att <strong>en</strong> samlad analys görs av vilka utvecklingar som är önskvärda för<br />
att de olika regelverk<strong>en</strong> ska bli alltmer ändamåls<strong>en</strong>liga, effektiva och lätta att efterleva. En<br />
sådan analys som sedan blir del av <strong>en</strong> <strong>EU</strong>-strategi för <strong>giftfri</strong>a och resurseffektiva kretslopp är<br />
ett viktigt första steg.<br />
8.5.1 Överväga att utöka antalet farliga ämn<strong>en</strong> som <strong>regler</strong>as i <strong>EU</strong>:s befintliga<br />
<strong>regler</strong> om produc<strong>en</strong>tansvar<br />
Syftet med förslaget skulle vara att relativt snabbt kunna åstadkomma både substitution av<br />
farliga ämn<strong>en</strong> och ett förbättrat avfallsomhändertagande i <strong>en</strong> viss produktgrupp med<br />
betydande användning av särskilt farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
De produkt<strong>regler</strong> som finns med utökat produc<strong>en</strong>tansvar är relativt få. De innehåller <strong>regler</strong> för<br />
omhändertagande av avfallet, krav på produktutformning och förbud för några farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
De gäller för personbilar, förpackningar, batterier, elektronik och elektriska produkter. Dessa<br />
<strong>regler</strong> har utformats under tid<strong>en</strong> 1990-2006 och ibland äv<strong>en</strong> reviderats något. Reglerna har<br />
varit framgångsrika när det gäller att förbättra omhändertagandet av avfallet och när det gäller<br />
att substituera några farliga ämn<strong>en</strong>. Möjligheterna att utöka till fler farliga ämn<strong>en</strong> har nylig<strong>en</strong><br />
prövats för elektriska och elektroniska produkter och ska ses över 2014.<br />
Däremot har flera av de ursprungliga undantag<strong>en</strong> från ämnesförbuds<strong>regler</strong>na gradvis tagits<br />
bort både i direktiv<strong>en</strong> för personbilar, batterier, elektronik och elektriska produkter. På så sätt<br />
har <strong>en</strong> utökning ändå redan skett av farliga ämn<strong>en</strong> som <strong>regler</strong>as i <strong>EU</strong>:s befintliga <strong>regler</strong> om<br />
produc<strong>en</strong>tansvar. D<strong>en</strong>na utveckling bör Sverige fortsätta att driva, exempelvis vad gäller<br />
undantaget från förbudet för nickel-kadmium (NiCd) i handverktyg, som ska ses över 2012.<br />
8.5.2 Överväga att utöka <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om produc<strong>en</strong>tansvar till att omfatta fler<br />
produkttyper<br />
Syftet med förslaget är att på så sätt <strong>regler</strong>a innehåll av farliga ämn<strong>en</strong>, produktutformning och<br />
avfallsomhändertagande i några produktgrupper där användning<strong>en</strong> av dessa ämn<strong>en</strong> är<br />
betydande och utgör <strong>en</strong> risk.<br />
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
Reglerna om produc<strong>en</strong>tansvar har inte minst i Sverige haft stort fokus på insamling och<br />
återvinning av produkter. I <strong>EU</strong>:s avfallsdirektiv finns krav på att medlemsstaterna ska ta fram<br />
program för förebyggande av avfall. I det ingår både att minska mängd<strong>en</strong> avfall som<br />
uppkommer och att minska innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> i material och produkter. <strong>EU</strong> har äv<strong>en</strong><br />
stort fokus på resurseffektivitet. För de produktgrupper där det finns <strong>en</strong> stor pot<strong>en</strong>tial att<br />
arbeta med flera miljöparametrar kanske produc<strong>en</strong>tansvars<strong>regler</strong> är <strong>en</strong> möjlighet. Det kan<br />
exempelvis handla om att ställa krav på utformning av produkter så att de håller längre, att<br />
produkterna inte innehåller farliga ämn<strong>en</strong>, att de är materialsnåla och går att återanvända och<br />
återvinna, liksom krav på att produc<strong>en</strong>ter tar ansvar för särskild insamling och återvinning.<br />
Om man huvudsaklig<strong>en</strong> vill begränsa produkternas innehåll av farliga ämn<strong>en</strong> kan<br />
produktdirektiv eller begränsningar i Reach vara mer effektivt.<br />
178
8.5.3 Analysera hur <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om när avfall upphör att vara avfall (d.v.s<br />
kriterier för End of Waste) kan ta hänsyn till avfallets innehåll av farliga<br />
ämn<strong>en</strong><br />
Syftet med förslaget är att analysera på vilket sätt kriterier för när avfall upphör att vara avfall<br />
(End of Waste) skulle kunna innebära krav på att farliga ämn<strong>en</strong> inte får finnas i det material<br />
som upphör att vara avfall. Syftet är äv<strong>en</strong> att analysera för vilka ämn<strong>en</strong> och material det kan<br />
vara lämpligt att ställa sådana krav.<br />
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
Frågan om när avfall upphör att vara avfall har varit aktuell länge. D<strong>en</strong> är viktig eftersom det<br />
avgör om det är avfalls- eller produktlagstiftning<strong>en</strong> som ska tillämpas. För att tydliggöra<br />
gräns<strong>en</strong> arbetar kommission<strong>en</strong> tillsammans med medlemsländerna med att ta fram kriterier<br />
för när olika avfallsslag upphör att vara avfall.<br />
I avfallsdirektivet artikel 6 finns villkor för när ett avfall kan anses upphöra att vara avfall.<br />
Utifrån dessa villkor utarbetas kriterier för specifika avfallsslag. Kriterier för när avfall<br />
upphör att vara avfall beslutas g<strong>en</strong>om <strong>EU</strong>-förordningar. De villkor som anges i<br />
avfallsdirektivet är:<br />
a. Ämnet eller föremålet ska användas allmänt för specifika ändamål.<br />
b. Det ska finnas <strong>en</strong> marknad för eller efterfrågan på sådana ämn<strong>en</strong> eller föremål.<br />
c. Ämnet eller föremålet ska uppfylla de tekniska krav<strong>en</strong> för de specifika ändamål<strong>en</strong> och<br />
befintlig lagstiftning och normer för produkter.<br />
d. Användning av ämnet eller föremålet kommer inte att leda till allmänt negativa följder för<br />
miljön eller människors hälsa.<br />
I artikel 6 anges också att kriterierna vid behov ska inbegripa gränsvärd<strong>en</strong> för föror<strong>en</strong>ande<br />
ämn<strong>en</strong> och ta hänsyn till ämnets eller föremålets ev<strong>en</strong>tuella negativa miljöeffekter.<br />
I dag finns kriterier för när avfall upphör att vara avfall (End of Waste) för järn- och<br />
aluminiumskrot. Kriterier håller på att tas fram för kopparskrot, glas, papper, plast och<br />
kompost. Kriterierna avgör om materialet faller under avfalls- eller produktlagstiftning<strong>en</strong> m<strong>en</strong><br />
avgör i dagsläget inte om materialet får återvinnas och användas i nya produkter eller ej.<br />
För järn/stål- och aluminiumskrot har <strong>en</strong> <strong>EU</strong>-förordning med kriterier beslutats. Kriterierna tar<br />
sikte på det avfall som behandlas (råmaterial för återvinning), behandlingsmetod<strong>en</strong> och<br />
kvalitet<strong>en</strong> på det färdigbehandlade (återvunna) skrotet. Det handlar exempelvis om att<br />
• farligt avfall, med vissa undantag, inte ska användas som råmaterial;<br />
• halt<strong>en</strong> främmande material i det återvunna skrotet inte ska överstiga 2 proc<strong>en</strong>t.<br />
Metallskrotet upphör att vara avfall när det överförs från innehavar<strong>en</strong> till mottagar<strong>en</strong> under<br />
förutsättning<strong>en</strong> att:<br />
• kriterierna är uppfyllda;<br />
• innehavar<strong>en</strong> har utfärdat <strong>en</strong> skriftlig försäkran om att kriterierna är uppfyllda;<br />
• innehavar<strong>en</strong> har ett certifierat kvalitetsledningssystem för kontroll och övervakning av<br />
de förfarand<strong>en</strong> som kriterierna tar sikte på.<br />
Kriterierna är utformade för att underlätta användning<strong>en</strong> av sådant material som håller hög<br />
kvalitet. T.ex. kan material som klassats som <strong>en</strong>d of waste transporteras utan anmälan eller<br />
179
tillstånd för avfallstransporter. Det finns inga <strong>regler</strong> som kräver att kriterierna ska vara<br />
uppfyllda för att materialet ska få användas utan det är frivilligt för företag<strong>en</strong> att använda sig<br />
av kriterierna.<br />
Om det finns problem med att föror<strong>en</strong>at avfall återvinns med dag<strong>en</strong>s lagstiftning så kan inte<br />
kriterier för när avfall upphör att vara avfall åtgärda det. I vart fall inte om kriterierna är<br />
utformade som idag. Material som inte uppfyller kriterierna kan ändå juridiskt gå till<br />
återvinning på samma sätt. Om marknad<strong>en</strong> <strong>en</strong>bart efterfrågar material som uppfyller End of<br />
Waste-kriterier skulle dag<strong>en</strong>s kriterier kunna börja fungera som återvinningskriterier.<br />
Ett alternativ som kräver analys kan vara att se över utformning<strong>en</strong> och tillämpning<strong>en</strong> av<br />
kriterierna jämfört med d<strong>en</strong> hantering och återvinning som sker idag. Då skulle man kunna<br />
förekomma marknad<strong>en</strong> och inom vissa användningsområd<strong>en</strong> <strong>en</strong>bart tillåta att material som<br />
uppfyller End of Waste-kriterier används. Om de införs som ett obligatoriskt krav blir End of<br />
Waste-kriterierna lika med återvinningskriterier.<br />
Kriterier för när avfall upphör att vara avfall har hittills inte innehållit krav på maximalt<br />
innehåll av farliga ämn<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> däremot krav på att materialet inte får vara blandat med andra<br />
material. Om kriterierna blir för komplicerade kan det finnas <strong>en</strong> risk att företag<strong>en</strong> väljer att<br />
inte använda sig av dem. Det skulle kunna medföra att kriterierna förlorar sitt syfte att<br />
underlätta användning för material av hög kvalitet.<br />
En fråga värd att reda ut är när och hur farligt avfall kan upphöra att vara avfall. Det finns<br />
många produkter som är tillåtna på marknad<strong>en</strong> idag som har hälso- och miljöfarliga<br />
eg<strong>en</strong>skaper. Dessa kommer i många fall klassas som farligt avfall när de är förbrukade. Så<br />
länge produkt<strong>en</strong> får släppas ut på marknad<strong>en</strong> bör äv<strong>en</strong> motsvarande uttjänt produkt kunna<br />
upphöra att vara avfall. Ett exempel är olika typer av r<strong>en</strong>a avfallsoljor – som är farligt avfall -<br />
m<strong>en</strong> som kan återvinnas. En förutsättning är att man har kontroll över hur d<strong>en</strong> återvunna<br />
produkt<strong>en</strong> kommer att användas och att d<strong>en</strong> inte innehåller föror<strong>en</strong>ingar.<br />
Sammanfattningsvis:<br />
Dag<strong>en</strong>s kriterier för när avfall upphör att vara avfall är frivilliga att använda och fungerar<br />
därmed inte som <strong>en</strong> garanti för att återvunnet material inte innehåller farliga ämn<strong>en</strong>. Det<br />
behövs <strong>en</strong> analys av hur End of Waste-kriterier kan ta hänsyn till avfallets innehåll av farliga<br />
ämn<strong>en</strong> och samtidigt underlätta återvinning och användning av material som håller hög<br />
kvalitet.<br />
8.6 Stärka <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om avfallsklassning när det gäller särskilt<br />
farliga ämn<strong>en</strong><br />
Sverige bör verka för att <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om avfallsklassificering stärks när det gäller särskilt<br />
farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
Syftet med förslaget är att det ska bli tydligt att avfall som innehåller alla typer av särskilt<br />
farliga ämn<strong>en</strong> ska klassas som farligt avfall. I <strong>EU</strong>:s avfallsförteckning finns på många ställ<strong>en</strong><br />
hänvisningar till farliga ämn<strong>en</strong>. I begreppet farliga ämn<strong>en</strong> ingår i dagsläget ämn<strong>en</strong> som är<br />
eller kommer att klassificeras <strong>en</strong>ligt CLP (kap. 5.1) Vissa typer av särskilt farliga ämn<strong>en</strong>, till<br />
180
exempel långlivade organiska föror<strong>en</strong>ingar (POPs) och PBT-ämn<strong>en</strong> 195 saknar kriterier för att<br />
klassificeras <strong>en</strong>ligt CLP. Därmed blir det otydligt om avfall som innehåller d<strong>en</strong>na typ av<br />
ämn<strong>en</strong> ska klassas som farligt avfall. En förutsättning för förslaget är att <strong>EU</strong>:s<br />
avfallsförteckning revideras oftare än vad som hittills skett.<br />
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
Under 2012 planerar Kommission<strong>en</strong> att pres<strong>en</strong>tera ett förslag till reviderad avfallsförteckning<br />
för klassning av farligt avfall. <strong>EU</strong>:s avfallslista ger ett slags ram för klassificering<strong>en</strong> av farligt<br />
avfall. Avfallskoder används både för transport av avfall, användning av avfall som material<br />
m.m. D<strong>en</strong> europeiska avfallsförteckning<strong>en</strong> som införs i Sverige g<strong>en</strong>om avfallsförordning<strong>en</strong><br />
hänvisar till d<strong>en</strong> europeiska CLP-förordning<strong>en</strong> för att definiera farliga ämn<strong>en</strong>. I utdrag ur<br />
Sveriges avfallsförordning framgår att: ”Med farligt ämne avses i förteckning<strong>en</strong> ett ämne som<br />
har klassificerats eller som kommer att klassificeras som farligt <strong>en</strong>ligt förordning (EG) nr<br />
1272/2008”. 196<br />
POPs, PBT-ämn<strong>en</strong> och andra särskilt farliga ämn<strong>en</strong> som saknar kriterier för klassificering<br />
<strong>en</strong>ligt CLP-förordning<strong>en</strong> räknas alltså inte som farliga ämn<strong>en</strong> vid avfallsklassning. Därmed<br />
omfattas de inte av hänvisning<strong>en</strong> till farliga ämn<strong>en</strong> i de så kallade spegelingångarna ”avfall<br />
som innehåller farliga ämn<strong>en</strong>”. Detta får till följd att det är otydligt om ett avfall som<br />
innehåller t.ex. ett PBT-ämne ska klassas som farligt avfall, och i så fall vid vilk<strong>en</strong><br />
konc<strong>en</strong>tration av ämnet i avfallet.<br />
Definition<strong>en</strong> av farliga ämn<strong>en</strong> i <strong>EU</strong>:s avfallsförteckning (2000/532/EC) och d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska<br />
avfallsförordning<strong>en</strong> bör utökas till att omfatta alla ämn<strong>en</strong> som betraktas som särskilt farliga<br />
<strong>en</strong>ligt artikel 57 i Reach och ämn<strong>en</strong> som finns upptagna i <strong>EU</strong>:s POPs-förordning. I d<strong>en</strong><br />
pågå<strong>en</strong>de översyn<strong>en</strong> av avfallsförteckning<strong>en</strong> är <strong>en</strong> sådan koppling till POPs-förordning<strong>en</strong> på<br />
gång vilket SE stödjer. Man bör framöver äv<strong>en</strong> se över möjligheterna att i <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om<br />
avfallsklassning hänvisa till Reach, t.ex. kandidatförteckning<strong>en</strong>.<br />
8.7 Stärka <strong>regler</strong>na i Reach för återvunna ämn<strong>en</strong><br />
Sverige bör verka för <strong>en</strong> översyn av hur återvunna ämn<strong>en</strong> behandlas när det gäller<br />
registrerings- och informationskrav<strong>en</strong> i Reach.<br />
Syftet med förslaget är att tydliggöra att registrering av återvunna ämn<strong>en</strong> ska ske vid behov<br />
och att information ska lämnas vid nya användningar som inte täcks av <strong>en</strong> tidigare<br />
registrering.<br />
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
En första fråga är om gränsdragning<strong>en</strong> mellan Reach och avfallslagstiftning<strong>en</strong> är tillräckligt<br />
tydlig.<br />
I Reach anges tydligt att det som är avfall <strong>en</strong>ligt definition<strong>en</strong> i avfallsdirektivet inte omfattas<br />
av registreringplikt. Biprodukter omfattas av registreringsplikt i Reach m<strong>en</strong> undantas om de<br />
195 PBT-eg<strong>en</strong>skaper innebär att ämnet är långlivat (P=persist<strong>en</strong>t), ansamlas i organismer (B=bioackumulerande),<br />
och har hög giftighet (T=toxiskt). Jämför kap. 2.1.1.<br />
196<br />
Bilaga 4 under rubrik<strong>en</strong> Farliga ämn<strong>en</strong> och tungmetaller i avfallsförordning (2011:927). CLP-förordning<strong>en</strong><br />
(EG) nr 1272/2008.<br />
181
inte släpps ut på marknad<strong>en</strong>. I vägledning<strong>en</strong> till Reach har man tydliggjort att begreppet<br />
”biprodukt” i Reach skall tolkas på samma sätt som i avfallsdirektivet. Det som upphört att<br />
vara avfall kommer i många fall att omfattas av registreringsplikt <strong>en</strong>ligt Reach – i d<strong>en</strong><br />
utsträckning <strong>en</strong> sådan registreringsplikt föreligger. Gränsdragning<strong>en</strong> mellan Reach och<br />
avfallslagstiftning<strong>en</strong> är därmed inte otydlig i sig. Däremot är det komplicerade bedömningar<br />
som måste göras för att avgöra vad som är <strong>en</strong> biprodukt eller ett avfall och när avfall som<br />
återvinns upphör att vara avfall. Bedömningar av vad som är avfall och inte måste alltid<br />
göras från fall till fall utifrån avfallsdefinition<strong>en</strong> och kriterier för biprodukt och kriterier för<br />
när avfall upphör att vara avfall. För att underlätta d<strong>en</strong>na typ av bedömningar kan man<br />
utveckla och sprida tolkningarna så att man på sikt får <strong>en</strong> likartad praxis inom <strong>EU</strong>.<br />
När det gäller Reach-<strong>regler</strong>na finns alltså <strong>en</strong> registreringsplikt för återvunna ämn<strong>en</strong>. D<strong>en</strong><br />
verksamhetsutövare som åstadkommer att ett material upphör att vara avfall betraktas som<br />
tillverkare <strong>en</strong>ligt Reach för det ämne som återvinns och ska registrera det, vilket innebär att<br />
data ska finnas om ämnets innebo<strong>en</strong>de eg<strong>en</strong>skaper och att <strong>en</strong> kemikaliesäkerhetsrapport ska<br />
tas fram och redovisas (förutsatt att volymgränserna i Reach uppnås, se kap. 5.1.2). Enligt<br />
artikel 2.7 d i Reach gäller dock att <strong>en</strong> registrering inte behöver ske om det ämne som<br />
återvinns är detsamma som ett ämne som redan har registrerats.<br />
Syftet med d<strong>en</strong>na bestämmelse var att ge <strong>en</strong> fördel till d<strong>en</strong> som återvinner ett ämne jämfört<br />
med d<strong>en</strong> som ursprunglig<strong>en</strong> tillverkade eller importerade ämnet: han eller hon behöver inte<br />
stå för kostnaderna för <strong>en</strong> registrering. Däremot var tank<strong>en</strong> att d<strong>en</strong>na fördel inte skulle gälla<br />
om det återvunna ämnet hade andra hälso- eller miljöfarliga eg<strong>en</strong>skaper än det ämne som<br />
ursprunglig<strong>en</strong> hade registrerats, t.ex. på grund av föror<strong>en</strong>ingar med farliga eg<strong>en</strong>skaper i det<br />
återvunna ämnet som inte fanns i det ursprungliga. För sådana fall fanns det ju ett behov av<br />
registrering.<br />
I praktik<strong>en</strong> torde det dock vara sällan som <strong>en</strong> skyldighet att registrera återvunna ämn<strong>en</strong><br />
uppkommer, äv<strong>en</strong> om det återvunna ämnet avviker från det ursprungliga med avse<strong>en</strong>de på<br />
hälso- eller miljöfarliga eg<strong>en</strong>skaper. Detta beror på att man i bedömning<strong>en</strong> av om det<br />
återvunna ämnet är id<strong>en</strong>tiskt med ett tidigare registrerat accepterar stora skillnader i<br />
sammansättning<strong>en</strong>, i <strong>en</strong>lighet med det ämnesbegrepp som tillämpas i lagstiftning<strong>en</strong>.<br />
Det krävs att d<strong>en</strong> som återvinner ämnet har tillgång till säkerhetsdatablad eller motsvarande<br />
för det tidigare registrerade ämnet, för att få utnyttja undantaget i artikel 2.7 d.<br />
Det är tveksamt om dessa <strong>regler</strong> i praktik<strong>en</strong> leder till någon effektiv kontroll i form av<br />
registreringar av återvunna ämn<strong>en</strong> i de fall detta är sakligt motiverat.<br />
8.8 Bättre användaranpassad information om farliga ämn<strong>en</strong> i<br />
varor som vidareförmedlas till avfallsledet<br />
Sverige bör verka för att användaranpassa Reach-<strong>regler</strong>na – i samband med översyn<strong>en</strong> – bl.a.<br />
med avse<strong>en</strong>de på information<strong>en</strong> om farliga ämn<strong>en</strong> i varor och verka för att sådan information<br />
förmedlas till avfallsledet.<br />
Syftet med förslaget är att underlätta för avfallsaktörer att få tillgång till d<strong>en</strong> information som<br />
sprids i leverantörskedjan, och samtidigt att säkerställa att information<strong>en</strong> är begriplig för alla<br />
berörda. Vi har tagit upp d<strong>en</strong>na fråga i kap. 5.1.4 och 7.8.1.<br />
182
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
Om farliga ämn<strong>en</strong> avskiljs redan i början av avfallsledet (nära källan) minskar risk<strong>en</strong> för<br />
utspädning av ämn<strong>en</strong>a i större mängder avfall. Det förutsätter att d<strong>en</strong> som hanterar avfallet har<br />
tillgång till information om innehåll av farliga ämn<strong>en</strong>, vilket de sällan har.<br />
Hur kan information om innehåll av farliga ämn<strong>en</strong> i varor utformas för att passa avfallsledet?<br />
Vi har idag ing<strong>en</strong> överblick över hur deras behov och möjligheter ser ut. Avfallsledet sorterar<br />
idag ut ett begränsat antal ämn<strong>en</strong> som ingår i varor.<br />
Tillgång till information är ett första steg. Information<strong>en</strong> behöver anpassas till avfallsledets<br />
förutsättningar. Det är inte rimligt att idag kräva utsortering av ett alltför stort antal ämn<strong>en</strong> i<br />
avfallsledet, eftersom det saknas kunskap om dessa i de ursprungliga varorna. Det som blir<br />
avfall idag är dessutom produkter och varor som ibland tillverkades för många år sedan. Det<br />
saknas tekniker för såväl analys och detektion som för sortering och separering av farliga<br />
ämn<strong>en</strong> i avfall.<br />
D<strong>en</strong> som hanterar avfall har inte möjlighet att använda t.ex. SIN-list eller kandidatförteckning<strong>en</strong><br />
för att styra vilket avfall man tar emot. Regelverket behöver utformas så att<br />
avfall (och särskilt det som innehåller farliga ämn<strong>en</strong>) tas omhand på ett korrekt sätt. Därför är<br />
det inte önskvärt med alltför starka styrmedel som ställer krav på att d<strong>en</strong> som lämnar avfallet<br />
har kunskap och kan betala. Om d<strong>en</strong> som tar emot avfall, t.ex. behandlingsanläggningar,<br />
börjar ställa alltför höga krav på avfallslämnare kan det i värsta fall leda till att avfallet tar<br />
andra vägar och tas omhand på olämpliga sätt.<br />
Det pågår mycket arbete med att öka kunskap<strong>en</strong> och sprida information om farliga ämn<strong>en</strong> i<br />
produkter och varor, t.ex. g<strong>en</strong>om Reach. D<strong>en</strong>na information bör utformas och spridas så att<br />
d<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> kan användas i avfallsledet. Kunskap<strong>en</strong> om avfallets innehåll behöver öka för att<br />
säkerställa ett säkert omhändertagande av avfall.<br />
8.9 Säker destruktion av särskilt farliga ämn<strong>en</strong><br />
Globalt råder brist på tillräcklig kapacitet för destruktion av särskilt farliga ämn<strong>en</strong>. Detta är ett<br />
hinder för arbetet med POPs. Brist<strong>en</strong> är ett hinder både för god efterlevnad av befintliga<br />
<strong>regler</strong>, och för länders och parters vilja att utöka <strong>regler</strong>na till att omfatta fler POPs-ämn<strong>en</strong>.<br />
Sverige g<strong>en</strong>om Naturvårdsverket bör initiera <strong>en</strong> analys av möjligheter att utveckla sådan<br />
kapacitet. Resultatet av analys<strong>en</strong> ska bli sv<strong>en</strong>sk position i olika internationella förhandlingar.<br />
Analys<strong>en</strong> kan bl.a. innehålla att:<br />
• verka för att alla parter till Basel- och Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> har tillgång till<br />
förbränningskapacitet för destruktion av farligt avfall, inkl. i hög temperatur av POPsavfall;<br />
• verka för att <strong>EU</strong>-KOM följer upp hur medlemsländerna har g<strong>en</strong>omfört avfallsdirektivets<br />
artikel 16 om att verka för att lämplig behandlingskapacitet finns i <strong>EU</strong>;<br />
• överväga att se över gränsvärdes<strong>regler</strong>na om POPs i avfall i POPs-förordning<strong>en</strong><br />
183
8.9.1 Verka för ökad kapacitet för avfallsförbränning och avfallsdestruktion<br />
hos parterna till Basel- och Stockholms-konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong><br />
Syftet med åtgärd<strong>en</strong> är att öka andel<strong>en</strong> POPs-avfall som omhändertas på ett miljöriktigt sätt i<br />
värld<strong>en</strong> och att minska risk<strong>en</strong> för att varor av återvunnet material innehåller ökande mängder<br />
POPs som föror<strong>en</strong>ingar. Naturvårdsverket bör också på lämpligt sätt säkerställa att<br />
disp<strong>en</strong>sdeponering inte sker i Sverige av s.k. POPs-avfall <strong>en</strong>ligt Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>. 197<br />
Kravet bör vidareföras i kedjan av aktörer som är inblandade vid disp<strong>en</strong>sdeponering<br />
(länsstyrelse – deponiägare – avfallsinnehavare).<br />
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
Alla varor och material blir förr eller s<strong>en</strong>are avfall. Deponering är d<strong>en</strong><br />
omhändertagandemetod som tidigare dominerat i Sverige och som fortfarande gör det i stora<br />
delar av värld<strong>en</strong>. Organiskt och brännbart avfall lämpar sig inte för deponering. I Sverige har<br />
vi förbud mot deponering av brännbart och organiskt avfall sedan ett antal år. 198 Fortfarande<br />
disp<strong>en</strong>sdeponeras <strong>en</strong> del sådant avfall äv<strong>en</strong> om volymerna snabbt krymper till följd av<br />
utbyggd kapacitet för avfallsförbränning. 199<br />
Inom <strong>EU</strong> 200 och övriga värld<strong>en</strong> minskar också andel<strong>en</strong> avfall som deponeras relativt snabbt.<br />
Avfallsförbränning i stora förbränningsanläggningar som uppfyller krav<strong>en</strong> på BAT/BEP för<br />
förbränning av avfall eller farligt avfall <strong>en</strong>ligt gällande <strong>EU</strong>-direktiv 201 är <strong>en</strong> bra metod för att<br />
destruera organiska farliga ämn<strong>en</strong>, exempelvis så kallade POPs-ämn<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt<br />
Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>. Det är emellertid få länder och regioner i värld<strong>en</strong> som har tillgång<br />
till tillräcklig kapacitet att förbränna och destruera avfall. I huvudsak är<br />
avfallsförbränningskapacitet<strong>en</strong> med moderna miljökrav <strong>en</strong>dast tillräcklig i Nord<strong>en</strong> utom<br />
Finland, delar av Mellaneuropa, delar av Nordamerika samt i Japan. Behov<strong>en</strong> kommer att öka<br />
till följd av att deponering utan tillräckligt miljöskydd är på väg att upphöra. Sverige bör i<br />
olika internationella sammanhang uppmärksamma att behovet är stort i många regioner och<br />
länder av att utöka behandlingskapaciteter för att kunna säkert omhänderta och destruera<br />
avfall med farliga eg<strong>en</strong>skaper, exempelvis så kallat POPs-avfall <strong>en</strong>ligt<br />
Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>. Risk<strong>en</strong> är annars stor att dessa ämn<strong>en</strong> anting<strong>en</strong> fortsätter att läcka<br />
från deponier eller att de återvinns och sprids med risker för människor och miljö. Sverige bör<br />
äv<strong>en</strong> påtala behovet av utökad behandlingskapacitet att destruera POPs-avfall inom och utom<br />
<strong>EU</strong> vid lämpliga tillfäll<strong>en</strong>, exempelvis till <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> och inför förhandlingsmöt<strong>en</strong><br />
inom Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> och Baselkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>.<br />
Förslaget bör ev<strong>en</strong>tuellt kompletteras med att verka för stärkt efterlevnadsmekanism till<br />
Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>, så att det blir kännbart att inte destruera dessa farliga avfall, samt<br />
att verka för att Basel- och Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> går i takt vad gäller att ”nya ämn<strong>en</strong>”<br />
betraktas som ”farligt avfall”.<br />
197 Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>: chm.pops.int resp. Baselkonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>: www.basel.int.<br />
198<br />
Förordning (2001:512) om deponering av avfall.<br />
199<br />
Uppföljning av deponeringsförbud<strong>en</strong> 2008 och 2009 (rapport 5996) samt Uppföljning av<br />
deponeringsförbud<strong>en</strong> 2010 och 2011 (www.naturvardsverket.se).<br />
200<br />
Deponeringsdirektivet 1999/31/EG.<br />
201<br />
BAT står för bästa tillgängliga teknik <strong>en</strong>ligt industriutsläppsdirektiv 2010/75/<strong>EU</strong>. BEP står för best<br />
<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal practice. Avfallsförbränningsdirektivet 2000/76/EG och direktivet om förbränning av farligt<br />
avfall 94/67/EG.<br />
184
8.9.2 Verka för att <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> följer upp hur medlemsländerna har<br />
g<strong>en</strong>omfört avfallsdirektivets artikel 16 om att verka för att lämplig<br />
behandlingskapacitet finns i <strong>EU</strong><br />
Syftet med förslaget är att säkerställa att alla länder eller regioner har tillgång till lämplig<br />
kapacitet för behandling av farligt avfall, samtidigt som överkapacitet på förbränning<br />
motverkas eftersom det kan vara ett hinder för ökad resurseffektivitet, t.ex.<br />
materialåtervinning.<br />
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
Idag är det svårt att få <strong>en</strong> överblick över tillgänglig behandlingskapacitet inom <strong>EU</strong>. Det råder<br />
<strong>en</strong> stor brist på kapacitet för att destruera de avfall som g<strong>en</strong>om nya <strong>regler</strong> i<br />
Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> blir s.k. POPs-avfall. Ev<strong>en</strong>tuellt råder det äv<strong>en</strong> brist på kapacitet att<br />
destruera andra organiska avfall som inte lämpar sig vark<strong>en</strong> för deponering eller<br />
materialåtervinning. Ett viktigt skäl till brist<strong>en</strong> är att avfallsförbränning eller<br />
avfallsdestruktion inte medför några intäkter utan <strong>en</strong>bart kostnader i länder som inte behöver<br />
eller saknar system för fjärrvärme. Ett annat viktigt skäl är att acceptans<strong>en</strong> för att bygga eller<br />
lokalisera nya förbränningsanläggningar är låg i många länder.<br />
G<strong>en</strong>om Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>s utvidgning till ämn<strong>en</strong> som också används i varor med bred<br />
spridning, så ökar behovet av destruktion nu mycket snabbt. Enbart användning<strong>en</strong> av PBDE i<br />
bilar medför ett behov av att destruera storleksordning<strong>en</strong> 50 000 ton avfall (s.k. fluff) i<br />
Sverige, flera miljoner ton fluff i <strong>EU</strong>. Andel<strong>en</strong> avfallsförbränning 202 har däremot inte ökat<br />
särskilt mycket i <strong>EU</strong>-27 under de s<strong>en</strong>aste 15 år<strong>en</strong>.<br />
8.9.3 Överväg att komplettera <strong>regler</strong>na om gränsvärd<strong>en</strong> för POPs i avfall i<br />
<strong>EU</strong>:s POPs-förordning<br />
Syftet med åtgärd<strong>en</strong> är att snabbare nå <strong>en</strong> över<strong>en</strong>skommelse på <strong>EU</strong>-nivå om hur säker<br />
hantering av avfall innehållande nya POPs-ämn<strong>en</strong> ska ske.<br />
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
För nya ämn<strong>en</strong> som läggs till i <strong>EU</strong>:s POPs-förordning ska gränsvärd<strong>en</strong> sättas i bilaga IV.<br />
Gränsvärd<strong>en</strong>a anger att avfall som innehåller POPs-ämn<strong>en</strong> över dessa nivåer ska destrueras.<br />
Just nu diskuteras gränsvärd<strong>en</strong> för de bromerade flamskyddsmedl<strong>en</strong> tetra-, p<strong>en</strong>ta-, hexa- och<br />
hepta-BDE och för PFOS. Det är svårt för medlemsländerna att <strong>en</strong>as om Kommission<strong>en</strong>s<br />
förslag till låga gränsvärd<strong>en</strong>. Många länder efterfrågar mer information om vilka halter av<br />
ämn<strong>en</strong>a som finns i avfallet idag och hur återvinning<strong>en</strong> kan påverkas. Det saknas också billiga<br />
och <strong>en</strong>kla tekniker för att detektera och analysera, sortera och separera ämn<strong>en</strong>a från avfallet.<br />
Många länder saknar också förbränningskapacitet för att destruera avfall som innehåller POPs<br />
(se förslag 8.9.1).<br />
Efter att ett ämne id<strong>en</strong>tifierats som POPs bör det gå snabbt att <strong>en</strong>as om åtgärder för hur avfall<br />
som innehåller dessa ämn<strong>en</strong> ska hanteras. Om process<strong>en</strong> drar ut på tid<strong>en</strong> riskerar man att<br />
missa chans<strong>en</strong> att ta omhand stora volymer POPs-avfall på ett miljöriktigt sätt.<br />
För att underlätta för Medlemsländerna att komma över<strong>en</strong>s kan man överväga andra åtgärder<br />
som ett komplem<strong>en</strong>t till gränsvärd<strong>en</strong>. Syftet med åtgärderna skulle vara att avskilja de största<br />
mängderna POPs i avfallet och ta omhand dessa på ett säkert sätt. Komplem<strong>en</strong>t till att sätta<br />
gränsvärd<strong>en</strong> kan t.ex. vara:<br />
202 EEA-statistik http://www.eea.europa.eu/data-and-maps/figures/msw-treatm<strong>en</strong>t-in-the-eu-27.<br />
185
• utveckla vägledning för vilk<strong>en</strong> typ av avfall som ska sorteras ut – med fokus på de<br />
produkttyper som kan förväntas innehålla de högsta halterna;<br />
• etablera arbetsprogram för länderna med <strong>en</strong> kombination av åtgärder.<br />
8.10 Miljöövervakning och vatt<strong>en</strong>föror<strong>en</strong>ingar<br />
Åtgärder för <strong>en</strong> Giftfri vardag bör hantera både farliga avsiktligt spridda och oavsiktligt bildade<br />
ämn<strong>en</strong>. Källan till farliga kemiska ämn<strong>en</strong> i miljön är inte alltid känd. Oavsiktligt bildade kan<br />
uppstå dels vid olika industriella processer och vid förbränning. M<strong>en</strong> också bildas som<br />
nedbrytningsprodukter av avsiktligt framställda ämn<strong>en</strong>.<br />
Det är därför inte alltid möjligt att från dag<strong>en</strong>s kunskapsläge gå vidare med<br />
begränsningsåtgärder. M<strong>en</strong> det kan vara väl så viktigt att för<strong>en</strong>a resurser för att bringa större<br />
klarhet om hur dessa ämn<strong>en</strong> bildas och sprids, för att in ett nästa steg kunna gå till<br />
restriktioner. I detta avsnitt diskuteras därför aktiviteter på olika nivåer.<br />
8.10.1 Tidigt id<strong>en</strong>tifiera källor till spridning och exponering av miljögifter<br />
<strong>EU</strong> bör utveckla miljöövervakning<strong>en</strong> för ökad kunskap om spridning och exponering av<br />
miljögifter.<br />
Utveckla scre<strong>en</strong>ing i <strong>EU</strong><br />
I <strong>EU</strong> är det brist på instrum<strong>en</strong>t som kan hjälpa med ett löpande övervakningssystem om<br />
farliga ämn<strong>en</strong> i miljön. Det finns dock skäl att utveckla sådana gem<strong>en</strong>samma system, inte<br />
minst för att lagstiftning<strong>en</strong> för att bekämpa ämn<strong>en</strong>a är gem<strong>en</strong>sam. Detta är ett angreppssätt<br />
som diskuteras vad gäller att upptäcka ev<strong>en</strong>tuella problemämn<strong>en</strong> inom ram<strong>en</strong> för<br />
vatt<strong>en</strong>direktivet.<br />
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
Miljögiftsövervakning<strong>en</strong> är ett effektivt hjälpmedel för att id<strong>en</strong>tifiera källor till spridning och<br />
exponering av miljögifter. D<strong>en</strong>na löpande miljöövervakning är <strong>en</strong> uppföljning av att<br />
g<strong>en</strong>omförda åtgärder har haft effekt. Ämn<strong>en</strong> som redan är <strong>regler</strong>ade följs upp g<strong>en</strong>om<br />
bestämmelser om bl.a. övervakning. Dessa följer vi med vissa intervall i etablerade<br />
övervakningsprogram. Exempel på detta är uppföljning<strong>en</strong> av <strong>EU</strong>:s vatt<strong>en</strong>direktiv och<br />
luftdirektiv.<br />
M<strong>en</strong> utöver detta, för alla andra ämn<strong>en</strong> som vi misstänker kan vålla problem har inte<br />
process<strong>en</strong> kommit så långt. Här behövs <strong>en</strong> inv<strong>en</strong>tering för att se om de hittas i miljön och hos<br />
människa i halter som vi kan tro kan förorsaka problem. Anting<strong>en</strong> kartlägga förekomst<strong>en</strong> av<br />
vissa farliga ämn<strong>en</strong> eller gå ig<strong>en</strong>om ett visst produkt- eller geografiskt område. Det behöver<br />
samlas in information för att bygga upp kunskap och för att vi ev<strong>en</strong>tuellt i ett s<strong>en</strong>are stadium<br />
ska kunna ta upp dessa ämn<strong>en</strong> på listor över ämn<strong>en</strong> som ska fasas ut. De här inv<strong>en</strong>teringarna<br />
kallar vi ofta för scre<strong>en</strong>ingundersökningar. Det kan förekomma i olika medium – biologiskt<br />
material, jord, luft eller vatt<strong>en</strong>. I Sverige inleddes scre<strong>en</strong>ing<strong>en</strong> år<strong>en</strong> 1996 och 1997. 203 På<br />
203 Exempel på scre<strong>en</strong>ing i Sverige: bland ämn<strong>en</strong> vatt<strong>en</strong>direktivets 33, växtskyddsmedel och PFOS, alltså både ur<br />
produkter resp bildade i miljön, g<strong>en</strong>omgång av ytvatt<strong>en</strong>, grundvatt<strong>en</strong>, sedim<strong>en</strong>t, odlingsmark och gödsel.<br />
http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Tillstandet-i-miljon/Miljoovervakning /Programomrad<strong>en</strong>/Miljogifts<br />
samordning/Scre<strong>en</strong>ing/. Där finns bl.a. länkar till IVL:s lista över g<strong>en</strong>omförda sv<strong>en</strong>ska scre<strong>en</strong>ingprojekt.<br />
186
nordisk nivå 2002. Någon gem<strong>en</strong>sam <strong>EU</strong>-scre<strong>en</strong>ing har inte gjorts. Vissa mätningar inom<br />
ram<strong>en</strong> för Normannätverket skulle dock kunna räknas hit. 204 Det har äv<strong>en</strong> g<strong>en</strong>omförts vissa<br />
sameuropeiska mätkampanjer i vatt<strong>en</strong> och slam t.ex. och föreslås bli <strong>en</strong> del av övervakning<strong>en</strong><br />
kopplad till vatt<strong>en</strong>direktivet. Dessa har koordinerats från <strong>EU</strong>-Kommission<strong>en</strong>s JRC IES i<br />
Ispra. 205<br />
Relativt regelbundet görs alltså sådana scre<strong>en</strong>ingprogram, t.ex. i lakvatt<strong>en</strong> och avloppsvatt<strong>en</strong>.<br />
Av kostnadsskäl kan dock bara <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> del av alla farliga ämn<strong>en</strong> och förekomster som är<br />
intressanta undersökas vid varje tillfälle. Därför är kunskap<strong>en</strong> om farliga ämn<strong>en</strong> i miljön långt<br />
ifrån uttömd ännu idag.<br />
Normanprojekt har fortsatt efter att forskningsfinansiering<strong>en</strong> upphört och skulle kunna utgöra<br />
<strong>en</strong> grund för att id<strong>en</strong>tifiera kandidater för scre<strong>en</strong>ing på <strong>EU</strong>-nivå. <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong>s IES<br />
kunde vara <strong>en</strong> relevant organisation - som datavärd m.m. - för att koordinera ett etablerat och<br />
utbyggt europeiska scre<strong>en</strong>ingprojekt.<br />
Förutom i anslutning till vatt<strong>en</strong>direktivet kan man tänka sig att ett <strong>EU</strong>-omspännande<br />
scre<strong>en</strong>ingprogrammet kunde t.ex. sättas upp g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> mekanism under något eller några av<br />
<strong>EU</strong>-instrum<strong>en</strong>t<strong>en</strong> om kemiska ämn<strong>en</strong> och produkter, avloppsslam eller vatt<strong>en</strong>. 206 Obligatoriskt<br />
är effektivast, m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> andra modeller skulle kunna fylla d<strong>en</strong> roll som eftersträvas. Möjlig<strong>en</strong><br />
är kommittémandat att utveckla övervakningssystem möjliga att exploatera. 207<br />
Det stämmer väl med <strong>EU</strong>:s miljöhandlingsprogram där ett mål är att uppnå <strong>en</strong> miljökvalitet<br />
som inte äv<strong>en</strong>tyrar människors hälsa eller påverkar d<strong>en</strong> negativt och införliva miljö- och<br />
hälsoprioriteringar i övrig politik och i lagstiftning<strong>en</strong> för vatt<strong>en</strong>, luft, avfall och mark.<br />
Motiv<strong>en</strong> för ett gem<strong>en</strong>samt europeiskt scre<strong>en</strong>ingprogram är alltså:<br />
• att samordna och utveckla kunskapsuppbyggnad<strong>en</strong> samt metodutveckling;<br />
• att kunna djuploda för kritiska och hårdbelastade områd<strong>en</strong> och produkter;<br />
• att bygga upp ett <strong>EU</strong>-gem<strong>en</strong>samt underlag som kortar väg<strong>en</strong> från data till åtgärd på<br />
<strong>EU</strong>-nivå;<br />
• det ökar kostnadseffektivitet<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om samordning och delat åtagande.<br />
Exempel på möjliga åtgärder:<br />
• Scre<strong>en</strong>ingprogram för att spåra kemiska ämn<strong>en</strong> i människor, produkter och<br />
avloppsvatt<strong>en</strong> m.m. förstärks.<br />
• Scre<strong>en</strong>ingprogram för att spåra kemiska ämn<strong>en</strong> i människor, produkter och<br />
avloppsvatt<strong>en</strong> m.m. samordnas bättre inom <strong>EU</strong>.<br />
• <strong>EU</strong>-målsättning för kommande period<strong>en</strong> för vad miljögiftsövervakning<strong>en</strong> bör leverera.<br />
T.ex. i ett nytt miljöhandlingsprogram.<br />
204 Webbsida: Norman. Network of refer<strong>en</strong>ce laboratories for monitoring of emerging <strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal pollutants.<br />
205 Institute for Environm<strong>en</strong>t and Sustainability, IES, i Ispra.<br />
206 T.ex. avloppsslamdirektivet 86/278/EG och vatt<strong>en</strong>direktivet 2000/60/EG. Instrum<strong>en</strong>t<strong>en</strong> har olika utvecklade<br />
bestämmelser, t.ex. om övervakning. Med tanke på att det rör flera olika media och ämn<strong>en</strong> av olika karaktär kan<br />
ett alternativ vara ett horisontellt instrum<strong>en</strong>t om övervakning och sce<strong>en</strong>ing.<br />
207 Ett exempel är Art 8 i vatt<strong>en</strong>direktivet som inte hittills tycks blivit utvecklad.<br />
187
8.10.2 Höj kunskap<strong>en</strong> om POP-ämn<strong>en</strong> i yttre miljö som människor direkt och<br />
indirekt exponeras för<br />
Det är väs<strong>en</strong>tligt att höja kunskap<strong>en</strong> om POPs-ämn<strong>en</strong>s förekomst och effekter i miljön g<strong>en</strong>om<br />
att stimulera till fler riktade och systematiska insatser inom området. Detta bör på <strong>EU</strong>-nivå<br />
ske i samverkan mellan forskning och närmast berörda myndigheter inom prioriterade<br />
forskningsprogram.<br />
Det behövs mer kunskap om farliga ämn<strong>en</strong> i miljön för att kunna bekämpa dem. För sv<strong>en</strong>sk<br />
del finns ett särskilt kunskapsbehov om dioxin i fisk. Aktuella <strong>regler</strong> inom <strong>EU</strong> är bl.a. POPsförordning<strong>en</strong><br />
och förordning<strong>en</strong> med gränsvärd<strong>en</strong> för främmande ämn<strong>en</strong> i livsmedel. 208<br />
Övervägand<strong>en</strong> och konsekv<strong>en</strong>ser<br />
Oavsiktligt bildade ämn<strong>en</strong> kan uppstå vid ett antal olika processer. Dessa ämn<strong>en</strong> kan därför<br />
bl.a. finnas som:<br />
• föror<strong>en</strong>ing i produkt vid kemisk syntes;<br />
• biprodukt som ej följer produkt<strong>en</strong> vid kemisk syntes;<br />
• del av restprodukter vid stor- såväl som småskalig förbränning;<br />
• direkt utsläpp (främst till luft) vid stor- och småskalig förbränning och<br />
• direkt utsläpp och restprodukt vid olycksbränder och annan okontrollerad förbränning.<br />
Med tanke på dessa oavsiktligt bildade ämn<strong>en</strong>s skiftande ursprung och d<strong>en</strong> bristande<br />
kunskap<strong>en</strong> om vilka ämn<strong>en</strong> som omfattas av begreppet är vår bild av området fragm<strong>en</strong>tarisk.<br />
De grupper som uppmärksammats mest är dioxiner (polyklorerade dib<strong>en</strong>so-p-dioxiner och<br />
dib<strong>en</strong>sofuraner, PCDD/F) och polyaromatiska kolvät<strong>en</strong>, PAH. Det finns äv<strong>en</strong> ämn<strong>en</strong> som<br />
framställs eller framställts medvetet m<strong>en</strong> som äv<strong>en</strong> kan bildas oavsiktligt som PCB och HCB.<br />
En grupp av oavsiktligt bildade ämn<strong>en</strong> som för närvarande vållar problem är dioxiner som <strong>en</strong><br />
följd av <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong>ing gränsvärd<strong>en</strong> för dioxiner (och andra föror<strong>en</strong>ingar) i livsmedel som<br />
saluförs kommersiellt. 209 Gällande gränsvärd<strong>en</strong> leder till att fet fisk (främst lax och<br />
strömming) från Östersjön inte får saluhållas inom <strong>EU</strong>.<br />
Sveriges har ett perman<strong>en</strong>t undantag från krav<strong>en</strong> på dioxin i fisk. Det gäller från 1 jan 2012<br />
för fisk från Östersjön för att utgöra föda för de som handlar i sv<strong>en</strong>ska handel. 210 Är Sverige<br />
nöjt med att ha fått ett perman<strong>en</strong>t undantag? Kommer man att acceptera haltnivåerna? Nej, det<br />
verkar inte vara ett alternativ. På landsbygdsdepartem<strong>en</strong>tets hemsida står det: ”Regering<strong>en</strong><br />
kommer äv<strong>en</strong> att följa de insatser som görs för att minska dioxinerna i fisk.” Sommar<strong>en</strong> 2011<br />
gav regering<strong>en</strong> 2 miljoner kr till Livsmedelsverket för att förstärkta informationsinsatser om<br />
Östersjöfisk<strong>en</strong>.<br />
208 Förordning<strong>en</strong> (EG) 850/2004 och (EG) nr 1881/2006 resp. Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> med dess<br />
samarbetsorgan (not 197).<br />
209<br />
Förordning (EG) nr 1881/2006.<br />
210<br />
Livsmedelsverkets pressmeddelande (2011-09-05). Se också Landsbygdsdepartem<strong>en</strong>tet.<br />
188
Ett av flera möjlig<strong>en</strong> negativa konsekv<strong>en</strong>ser av undantaget är villkor<strong>en</strong>: t.ex. uppföljning<strong>en</strong>.<br />
Livsmedelsverkets bakgrundsrapport från mars 2011 framhåller de betydande kostnaderna för<br />
provtagning. Dessutom finns krav på information till allmänhet<strong>en</strong> om riskerna. 211<br />
Halterna av dioxiner i Östersjöfisk har till skillnad från halterna av PCB inte sjunkit påtagligt<br />
under de s<strong>en</strong>aste femton år<strong>en</strong> trots att ytterligare utsläppsbegränsande åtgärder vidtagits.<br />
Orsakerna till detta är inte kända m<strong>en</strong> Naturvårdsverket har stött flera forskningsprojekt och<br />
andra undersökningar inriktats mot att kvantifiera tillförsel och omsättning av dioxiner i<br />
Östersjön. Hittills vunna resultat pekar på att (långväga) atmosfärisk transport kan ge ett<br />
betydande bidrag till d<strong>en</strong> totala tillförseln av dioxiner till Östersjön.<br />
Kunskapsluckorna kommer under lång tid att vara betydande, bl.a. om källor, spridning och<br />
ämn<strong>en</strong>as innebo<strong>en</strong>de eg<strong>en</strong>skaper. Fler insatser krävs för att id<strong>en</strong>tifiera de mest betydande<br />
återstå<strong>en</strong>de källorna. För att uppnå detta på bästa sätt krävs sannolikt ett int<strong>en</strong>sifierat<br />
internationellt samarbete. Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> och <strong>EU</strong>:s POPs förordning skulle kunna<br />
vara naturliga ar<strong>en</strong>or för ett sådant samarbete. 212 Innan ett sådant initiativ initieras bör Sverige<br />
dock redovisa kunskapsläget och klargöra om åtgärder behövs. Då problemområdet är<br />
specifikt för Östersjöländerna är det inte i nuvarande skede lämpligt att direkt föreslå åtgärder<br />
på <strong>EU</strong>-nivå. Närmare till hands ligger satsningar inom <strong>EU</strong>:s FoU-program och samverkan<br />
med Östersjöländer inom <strong>EU</strong> samt att pröva möjligheterna med t.ex. <strong>EU</strong>:s grannskaps- och<br />
partnerskapsprogram. 213<br />
8.11 Utveckla <strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> av kemiska ämn<strong>en</strong> för att minska<br />
riskerna för eller via vatt<strong>en</strong>miljön<br />
Möjliga åtgärder:<br />
Sverige verkar för att <strong>EU</strong> utreder hur samverkan och återkopplingarna mellan ramdirektivet<br />
och annan relevant lagstiftning kan öka. Utredning<strong>en</strong> kan t.ex. resultera i <strong>EU</strong>-vägledning till<br />
medlemsstaterna eller översyn av rättsakter.<br />
Sverige bör verka för att <strong>regler</strong> för att bedöma äv<strong>en</strong> biologiska effekter av kemiska ämn<strong>en</strong><br />
utvecklas och införs i ramdirektivet för vatt<strong>en</strong>.<br />
Inledning<br />
Målsättning<strong>en</strong> i ramdirektivet för vatt<strong>en</strong> 214 innebär att samtliga vatt<strong>en</strong>förekomster i <strong>EU</strong> ska ha<br />
uppnått god ekologisk status (eller pot<strong>en</strong>tial för kraftigt modifierade vatt<strong>en</strong>) och god kemisk<br />
status till 2015.<br />
I definition<strong>en</strong> av ekologisk status tar man hänsyn till förekomst av akvatisk flora och<br />
fiskfauna, tillgång till näringsämn<strong>en</strong> samt aspekter som salthalt, temperatur och föror<strong>en</strong>ing av<br />
211<br />
Livsmedelsverket (2011-02-11): ”– Med ett perman<strong>en</strong>t undantag måste vi ha ett mer långsiktigt perspektiv på<br />
riskerna och nyttan med d<strong>en</strong> här fisk<strong>en</strong>. Dioxinhalterna är fortfarande höga i strömming från Norrlandskust<strong>en</strong><br />
och i lax från hela Östersjön, Vänern och Vättern. Vår bedömning är därför att riskerna med ett undantag<br />
överstiger nyttan. Ett slopat undantag är därför mest fördelaktigt ur ett folkhälsoperspektiv säger Marie Aune,<br />
som har lett undersökning<strong>en</strong> på Livsmedelsverket.”<br />
212<br />
Förordning<strong>en</strong> (EG) 850/2004.<br />
213<br />
I anslutning till Östersjöstrategin inom HELKOM pågår ett FoU-projekt för att utveckla kunskap<strong>en</strong> om och<br />
pröva åtgärder mot spridning<strong>en</strong> av farliga ämn<strong>en</strong>. COHIBA ska hålla på t.o.m. 2012.<br />
214 Ramdirektivet 2000/60/EG. I bilaga IX till ramdirektivet anges vilka dotterdirektiv som är aktuella för att<br />
utveckla miljökrav<strong>en</strong>.<br />
189
kemiska föror<strong>en</strong>ande ämn<strong>en</strong>. Hänsyn tas också till morfologiska eg<strong>en</strong>skaper, som kvantitet,<br />
vatt<strong>en</strong>flöde, vatt<strong>en</strong>djup och flodbäddarnas struktur.<br />
För att definiera vad som klassificeras som god kemisk status har <strong>EU</strong>- övergripande<br />
miljökvalitetsnormer utarbetats för 33 nya och åtta tidigare <strong>regler</strong>ade farliga kemiska<br />
föror<strong>en</strong>ingar. 215 Listan över prioriterade ämn<strong>en</strong> ska revideras av <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> med<br />
jämna mellanrum. Ämn<strong>en</strong> som bedöms utgöra <strong>en</strong> risk för akvatisk miljö inom hela <strong>EU</strong> kan bli<br />
föremål för prioritering i ramdirektivet. För att göra d<strong>en</strong>na bedömning används bland annat<br />
resultat<strong>en</strong> från utvärderingar gjorda under kemikalielagstiftningarna.<br />
För att <strong>en</strong> vatt<strong>en</strong>förekomst ska uppnå god kemisk status får inget av de prioriterade ämn<strong>en</strong>a<br />
förekomma i <strong>en</strong> sådan halt att det överskrider sin miljökvalitetsnorm. Åtgärdsprogram måste<br />
upprättas av ansvarig myndighet i respektive land för att uppfylla ramdirektivets mål.<br />
Status<br />
En <strong>EU</strong>-arbetsgrupp (WG E) arbetar med de kemiska aspekterna av direktivets g<strong>en</strong>omförande.<br />
Grupp<strong>en</strong> arbetar med att stödja <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> i policyutveckling när det gäller de<br />
prioriterade ämn<strong>en</strong>. Det har hittills bland annat omfattat att bereda ett underlag för översyn av<br />
listan över prioriterade ämn<strong>en</strong>, och att utarbeta vägledning för g<strong>en</strong>omförandet av<br />
dotterdirektivet för prioriterade ämn<strong>en</strong>. Det nya förslaget släpptes i 31 januari 2012. 216<br />
Ytterligare 15 ämn<strong>en</strong> föreslås bli prioriterade, 6 av dessa som prioriterade farliga ämn<strong>en</strong>. Sju<br />
av de nuvarande prioriterade ämn<strong>en</strong>a får ändrade miljökvalitetsnormer. Dessutom införs<br />
miljökvalitetsnormer för biota för flera ämn<strong>en</strong>. Förslaget innebär också ett underlag för att<br />
förbättra effektivitet<strong>en</strong> av övervakning<strong>en</strong> och tydlighet<strong>en</strong> i rapportering<strong>en</strong> gällande allmänt<br />
förekommande PBT-ämn<strong>en</strong>. Förslaget ger också kommission<strong>en</strong> möjlighet att besluta om <strong>en</strong><br />
bevakningslista där möjliga framtida prioriterade ämn<strong>en</strong> övervakas inom hela <strong>EU</strong> för att ge<br />
underlag till prioriteringsprocess<strong>en</strong> av framtida prioriterade ämn<strong>en</strong>.<br />
Bristanalys - koppling<strong>en</strong> mellan ramdirektivet och annan relevant lagstiftning<br />
För att minska riskerna med farliga ämn<strong>en</strong> i vatt<strong>en</strong>miljön är åtgärder vid källan att föredra då<br />
de bedöms vara mest effektiva och minst kostnadskrävande. Det innebär att <strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> av<br />
kemiska ämn<strong>en</strong> bör utformas så att dessa inte får användas så att de utgör <strong>en</strong> risk för eller via<br />
vatt<strong>en</strong>miljön. D<strong>en</strong>na <strong>regler</strong>ing görs i första hand via kemikalie- eller produktlagstiftningarna<br />
som t.ex. växtskyddsmedelsförordning<strong>en</strong>, biociddirektivet och Reach. 217 (Se äv<strong>en</strong> tidigare i<br />
avsnitt<strong>en</strong> om avfall).<br />
I de fall riskerna för vatt<strong>en</strong>miljön inte kan reduceras g<strong>en</strong>om åtgärder vid källan, det kan t.ex.<br />
gälla oavsiktligt bildade ämn<strong>en</strong> eller ämn<strong>en</strong> där nyttan av användning<strong>en</strong> bedömts överväga<br />
riskerna, bör i stället utsläpp<strong>en</strong> <strong>regler</strong>as. Detta kan göras både direkt och indirekt t.ex. g<strong>en</strong>om<br />
det kommande industriemissionsdirektivet och avfallsdirektivet. G<strong>en</strong>erellt saknas dock<br />
gem<strong>en</strong>skapsgem<strong>en</strong>samma utsläppsgränsvärd<strong>en</strong> för de prioriterade ämn<strong>en</strong>a. <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong><br />
gjorde vid införandet av direktivet om prioriterade ämn<strong>en</strong> bedömning<strong>en</strong> att det var mer<br />
proportionerligt och kostnadseffektivt om medlemsstaterna vid behov införde nationella<br />
utsläpps<strong>regler</strong>ingar för prioriterade ämn<strong>en</strong> för vissa punktkällor och diffusa källor än att nya<br />
gem<strong>en</strong>samma utsläppsgränser skulle fastställas (skäl (7) och (8) i direktiv 2008/105/EG).<br />
215 Direktivet om miljökvalitetsnormer för vissa kemiska ämn<strong>en</strong> 2008/105/EG.<br />
216 COM (2011) 876, 31.1.2012.<br />
217 Växtskyddsmedelsförordning<strong>en</strong> (EG) nr 1107/2009, biociddirektivet 98/8/EG och Reach.<br />
190
Ramdirektivet för vatt<strong>en</strong> och dess dotterdirektiv med miljökvalitetsnormer för vissa kemiska<br />
ämn<strong>en</strong> är tänkt att utgöra ett skyddsnät om vark<strong>en</strong> åtgärder vid källan eller utsläpps<strong>regler</strong>ingar<br />
innebär ett tillräckligt skydd för vatt<strong>en</strong>miljön.<br />
De resultat om överskridand<strong>en</strong> av miljökvalitetsnormer för de prioriterade ämn<strong>en</strong>a som<br />
rapporteras in av medlemsstaterna ska användas t.ex. vid omprövning av verksamma ämn<strong>en</strong><br />
<strong>en</strong>ligt växtskyddsmedelsförordning<strong>en</strong> och biociddirektivet. Information<strong>en</strong> bör också tas<br />
tillvara inom processerna <strong>en</strong>ligt Reach, t.ex. registrering och ämnesutvärdering.<br />
Det är viktigt att det finns kriterier för hur man vid överskridand<strong>en</strong> av miljökvalitetsnormer<br />
avgör om gem<strong>en</strong>skapsövergripande åtgärder (via dessa direktiv och förordningar) krävs eller<br />
om lokala åtgärder i form av t.ex. lokala utsläpps- eller användningsvillkor är mer lämpliga. I<br />
växtskyddsmedelsförordning<strong>en</strong> anges t.ex. i att ett godkännande av ett verksamt ämne, eller<br />
ett produktgodkännande, får omprövas om det finns risk för att målet om god kemisk<br />
ytvatt<strong>en</strong>status inte uppnås (artikel 21 och 44). Kriterier för att bedöma d<strong>en</strong>na risk saknas.<br />
Informationsöverföring<strong>en</strong> mellan lagstiftningarna (t.ex. rapportering) måste g<strong>en</strong>omföras i <strong>en</strong><br />
sådan form att d<strong>en</strong> blir användbar för mottagarna, dvs. så att det går att avgöra om kriterierna<br />
är uppfyllda. Uppgifter om faktiska mätvärd<strong>en</strong>, provtagningsmetodik och detektionsgränser<br />
måste därför finnas med. Sverige bör bevaka utveckling<strong>en</strong> på detta område framöver och<br />
bedöma behovet av att utveckla förslag för att komplettera <strong>regler</strong>na.<br />
Ramvatt<strong>en</strong>direktivet tillämpar alltså <strong>en</strong> helhetssyn för att hantera sådan miljöpåverkan som<br />
kan hindra <strong>en</strong> god vatt<strong>en</strong>kvalitet. Kopplingar finns till bekämpningsmedelsområdet m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong><br />
till läkemedelsområdet (kap. 6.3.3). Dessutom är direktivet viktigt i diskussion<strong>en</strong> om hur man<br />
ska hantera kombinationseffekter av kemikalier (kap. 9.3), exempelvis från hormonstörande<br />
ämn<strong>en</strong>.<br />
Bristanalys – brist på underlag för att göra <strong>en</strong> korrekt statusklassificering<br />
Direktiv<strong>en</strong> medför att de prioriterade ämn<strong>en</strong>a ska övervakas <strong>en</strong> gång per månad under ett år i<br />
ett så stort antal ytvatt<strong>en</strong>förekomster att <strong>en</strong> bedömning kan göras av d<strong>en</strong> allmänna<br />
ytvatt<strong>en</strong>status<strong>en</strong> i varje avrinningsområde eller delavrinningsområde inom<br />
avrinningsdistriktet.<br />
Sverige har åtminstone 26 000 vatt<strong>en</strong>förekomster vilket innebär att för att uppfylla direktivets<br />
krav behövs avsevärda resurser för övervakning. Det åligger myndigheterna att se till att<br />
miljökvalitetsnormerna följs, dessa ska sedan ställa krav på verksamhetsutövarna så att<br />
normerna kan uppfyllas. I praktik<strong>en</strong> räcker vark<strong>en</strong> miljöbalk<strong>en</strong>s eller ramdirektivets<br />
bestämmelser till för att näringsidkare ska behöva utföra <strong>en</strong> recipi<strong>en</strong>tkontroll som är av<br />
fullgod kvalitet för att resultat<strong>en</strong> ska kunna användas till <strong>en</strong> statusklassificering. Problemet är<br />
dock snarare av nationell än gem<strong>en</strong>skapskaraktär.<br />
Bristanalys – biologiska effekter av kemiska ämn<strong>en</strong><br />
Med vatt<strong>en</strong>direktivets lista över prioriterade ämn<strong>en</strong> har vi ett skyddsnät som i dagsläget täcker<br />
in ett drygt 30-tal av d<strong>en</strong> stora mängd kemiska ämn<strong>en</strong> som används eller bildas i vårt<br />
samhälle. Äv<strong>en</strong> om listan över ämn<strong>en</strong> kommer att utökas i framtid<strong>en</strong> kommer det ändå bara<br />
vara <strong>en</strong> bråkdel av alla ämn<strong>en</strong> som faktiskt når vatt<strong>en</strong>miljön att täckas in. Övriga ämn<strong>en</strong> som<br />
kan ge upphov till negativa effekter i vatt<strong>en</strong>miljön täcks i viss mån in av att påverkan av<br />
särskilt föror<strong>en</strong>ande ämn<strong>en</strong>, dvs. ämn<strong>en</strong> som släpps ut i betydande mängd i respektive<br />
vatt<strong>en</strong>förekomst och som kan innebära <strong>en</strong> risk för att ekologisk status sänks, ska tas med i<br />
bedömning<strong>en</strong> av ekologisk status. Detta innebär att för att bedöma om vi har <strong>en</strong> risk för<br />
vatt<strong>en</strong>miljön måste ämn<strong>en</strong>a vara id<strong>en</strong>tifierade. Det är inte främst förekomst<strong>en</strong> av ett <strong>en</strong>skilt<br />
ämne, utan effekt<strong>en</strong> av ämn<strong>en</strong>a i miljön som vi vill komma åt och d<strong>en</strong>na effekt kan vara större<br />
191
än vad som indikeras av halt<strong>en</strong> av det <strong>en</strong>skilda ämnet och dess förhållande till ett gränsvärde.<br />
Detta för att <strong>en</strong> kombination av ämn<strong>en</strong> kan ge effekter äv<strong>en</strong> då halt<strong>en</strong> av det <strong>en</strong>skilda ämnet<br />
underskrider gränsvärdet.<br />
Detta tas än så länge inte om hand inom ram<strong>en</strong> för bedömning<strong>en</strong> av ekologisk status eftersom<br />
de bedömningsgrunder som finns för ekologisk status inte är framtagna för att bedöma<br />
effekt<strong>en</strong> av kemiska ämn<strong>en</strong> utan svarar på påverkan från övergödning och försurning.<br />
Ramdirektivet eller direktivet om prioriterade ämn<strong>en</strong> skulle därför kunna utvecklas så att<br />
kemisk status äv<strong>en</strong> inkluderade <strong>en</strong> bedömning av oönskade effekter som kan relateras till<br />
miljögiftspåverkan. Detta skulle kunna ge <strong>en</strong> bedömning av om äv<strong>en</strong> andra ämn<strong>en</strong> än de<br />
prioriterade bidrar till d<strong>en</strong> oönskade effekt<strong>en</strong> eller effekterna.<br />
Sverige bör därför verka för att <strong>regler</strong> för att bedöma äv<strong>en</strong> biologiska effekter av kemiska<br />
ämn<strong>en</strong> utvecklas och införs i ramdirektivet för vatt<strong>en</strong>.<br />
9 Några övergripande frågor<br />
Vi behandlar i detta kapitel några allmänna frågor som kan ha betydelse för flera olika typer<br />
av lagstiftningar. Det gäller några grupper av kemikalier som diskuteras mycket på <strong>EU</strong>-nivå<br />
(nanomaterial, hormonstörande ämn<strong>en</strong>, perfluorerade ämn<strong>en</strong>) och tungmetall<strong>en</strong> kadmium,<br />
som nylig<strong>en</strong> ånyo har id<strong>en</strong>tifierats som ett folkhälsoproblem i Sverige.<br />
Kemikalieinspektion<strong>en</strong>s arbete för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> vardag är inriktad på att skydda barn<strong>en</strong> bättre,<br />
och det finns skäl att försöka ge några synpunkter på hur kemikalierisker för barn hanteras i<br />
olika <strong>regler</strong> och hur de skulle kunna utvecklas.<br />
(Slutlig<strong>en</strong> tar vi upp <strong>en</strong> helt annan frågeställning: förutsättningarna för att utveckla <strong>en</strong><br />
alternativ, grön kemi och vad <strong>EU</strong> gör på det området. )<br />
9.1 Nanomaterial<br />
• Behovet är stort att förbättra kunskap<strong>en</strong> både om förekomst<strong>en</strong> av nanomaterial och deras<br />
ev<strong>en</strong>tuella hälso- eller miljöskadliga effekter. Vi anser att Sverige i detta sammanhang<br />
bör stödja <strong>en</strong> utveckling av särskilda <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om nanomaterial som ett komplem<strong>en</strong>t till<br />
Reach.<br />
Bakgrund<br />
Nanomaterial (NM) är <strong>en</strong> heterog<strong>en</strong> grupp bestå<strong>en</strong>de av olika ämn<strong>en</strong> i olika form (t.ex.<br />
partklar och rör). Gem<strong>en</strong>samt är att nanomaterial<strong>en</strong> är mycket små (under 100 nanometer i<br />
minst <strong>en</strong> dim<strong>en</strong>sion <strong>en</strong>ligt kommission<strong>en</strong>s rekomm<strong>en</strong>dation till definition).<br />
Anledning<strong>en</strong> till att ett så stort intresse väckts för just detta område är att man med modern<br />
teknik nu kan tillverka ett ämne i nanostorlek med helt andra eg<strong>en</strong>skaper och<br />
eg<strong>en</strong>skapskombinationer jämfört med samma ämne i större skala. Nanomaterial<strong>en</strong> kan därför<br />
pot<strong>en</strong>tiellt bli mycket viktiga och användas i många olika slag av varor där deras särskilda<br />
eg<strong>en</strong>skaper kan vara till stor nytta. Det finns samtidigt anledning att misstänka att äv<strong>en</strong> de<br />
fysikaliska, kemiska och toxikologiska eg<strong>en</strong>skaperna hos nanomaterial i vissa fall kan vara<br />
nya och unika. Detta manar till försiktighet, särskilt i ett läge där kunskap<strong>en</strong> om<br />
nanomaterial<strong>en</strong>s eg<strong>en</strong>skaper långtifrån är fullständiga.<br />
192
Inom <strong>EU</strong> har man tagit fram <strong>en</strong> handlingsplan för nanomaterial 218 , som syftar till att stödja<br />
forskning och utveckling om nanomaterial och som också tar upp hälso- och miljöaspekter,<br />
främst g<strong>en</strong>om att peka på behovet av forskning och behovet av internationellt samarbete i<br />
OECD och andra fora. I ett meddelande från 2008 konstaterar man att d<strong>en</strong> gällande <strong>EU</strong>lagstiftning<strong>en</strong><br />
täcker nano-material<strong>en</strong> m<strong>en</strong> att <strong>regler</strong>nas tillämpbarhet för nanomaterial måste<br />
undersökas. Samma år gav kommission<strong>en</strong> ut <strong>en</strong> rekomm<strong>en</strong>dation med <strong>en</strong> uppförandekod för<br />
ansvarsfull forskning om nanomaterial, där man bl.a. understryker vikt<strong>en</strong> av att tillämpa<br />
försiktighetsprincip<strong>en</strong> vid hantering<strong>en</strong> av nanomaterial när kunskap<strong>en</strong> om ev<strong>en</strong>tuellt skadliga<br />
effekter är otillräcklig 219 . I kommission<strong>en</strong>s andra uppföljning av handlingsplan<strong>en</strong> ges <strong>en</strong><br />
utförlig redogörelse för kunskapsläget när det gäller hälso- och miljöaspekter på nanomaterial<br />
och förekomst<strong>en</strong> på marknad<strong>en</strong> av varor med nanomaterial 220 .<br />
I rättsakter för olika sakområd<strong>en</strong> har på s<strong>en</strong>are tid tagits in <strong>regler</strong> som kan innehålla<br />
definitioner och krav på särskild prövning eller redovisning av nanomaterial. Vi har ovan<br />
nämnt de <strong>regler</strong> som gäller eller kommer att gälla för biocidprodukter samt kosmetiska och<br />
hygi<strong>en</strong>iska produkter. Nanomaterial används också i läkemedel och kan förekomma i material<br />
i kontakt med livsmedel (jfr kap. 6.2.3.6). Kommission<strong>en</strong> har nylig<strong>en</strong> utfärdat <strong>en</strong><br />
rekomm<strong>en</strong>dation (2011/696/<strong>EU</strong>) om hur begreppet nanomaterial bör definieras och avgränsas,<br />
<strong>en</strong> definition som tagits in i d<strong>en</strong> nya biocidförordning<strong>en</strong>. Tidigare definitioner av<br />
nanomaterial (kosmetiska produkter) avviker delvis från d<strong>en</strong>na (jfr kap. 6.4.1).<br />
KemI har på regering<strong>en</strong>s uppdrag behandlat problematik<strong>en</strong> med nanomaterial mer utförligt i<br />
<strong>en</strong> rapport år 2010 221 .<br />
Behövs nya <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om hälso- och miljöaspekter på nanomaterial?<br />
Äv<strong>en</strong> om det för några produkttyper finns särskilda <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om nanomaterial, är behovet<br />
alltjämt stort av att utveckla kunskap<strong>en</strong> om ev<strong>en</strong>tuella hälso- eller miljöskadliga effekter. Det<br />
finns inte ännu tillräckligt med underlag för att bedöma om dag<strong>en</strong>s toxikologiska testmetoder<br />
räcker till för nanomaterial. Behovet av utveckling finns på många områd<strong>en</strong> när det gäller<br />
testmetoder (t.ex. toxikokinetik, inhalationstoxicitet, tester om ämn<strong>en</strong>s spridning i miljön,<br />
akvatisk toxicitet, dosimetri). Grundläggande på detta område bör vara det breda<br />
internationella samarbete som bedrivs i OECD:s program för nanomaterial. I fråga om<br />
livsmedel och foder (inkl. förpackningsmaterial) har <strong>EU</strong>:s livsmedelsmyndighet (EFSA) år<br />
2011 publicerat <strong>en</strong> vägledning om riskbedömning<strong>en</strong> av nanomaterial (se vidare kap. 6.x ). I<br />
fråga om kosmetiska produkter har d<strong>en</strong> vet<strong>en</strong>skapliga kommittén för konsum<strong>en</strong>tskydd i<br />
uppdrag att utarbeta <strong>en</strong> vägledning för riskbedömning av nanomaterial, vilket bl.a. behövs för<br />
tillämpning<strong>en</strong> av d<strong>en</strong> nya <strong>EU</strong>-förordning<strong>en</strong> om kosmetiska produkter (avsnitt 6.4) . D<strong>en</strong><br />
vet<strong>en</strong>skapliga kommittén utvärderar också tre olika UV-filter med nanoeg<strong>en</strong>skaper som<br />
används i solskyddsprodukter.<br />
När det gäller Reach är systemet för registrering och ämnesutvärdering särskilt illa lämpat för<br />
att hantera nanomaterial<strong>en</strong>. Reglerna i Reach gäller teoretiskt för nanomaterial, dvs. äv<strong>en</strong><br />
nanomaterial ska registreras och riskbedömas i <strong>en</strong> kemikaliesäkerhetsrapport, och de kan bli<br />
föremål för <strong>en</strong> fördjupad ämnesutvärdering. M<strong>en</strong> eftersom registrering sker först i volymer<br />
över 1 ton och kemikaliesäkerhetsrapport bara krävs när ämn<strong>en</strong> hanteras över 10 ton per år,<br />
kan nanomaterial ofta falla utanför tillämpning<strong>en</strong> (nya nanomaterial hanteras knappast i<br />
218 Kommission<strong>en</strong>s meddeland<strong>en</strong> KOM(2004) 338 slutlig och KOM(2005) 243 slutlig.<br />
219 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(2008) 366 slutlig och kommission<strong>en</strong>s rekomm<strong>en</strong>dation C(2008)424<br />
slutlig.<br />
220 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(2009) 607 slutlig.<br />
221 Säker användning av nanomaterial, Kemi rapport Nr 1/10.<br />
193
sådana volymer). Man kan delvis komma runt detta problem g<strong>en</strong>om att anse att nanoform<strong>en</strong><br />
av ett ämne ska läggas ihop med andra former av ämnet, som ibland hanteras som<br />
bulkmaterial i stora volymer. D<strong>en</strong> totala volym<strong>en</strong> kan då bli så stor att ett krav på registrering<br />
gäller, och man kan då om det behövs kräva <strong>en</strong> särskild riskbedömning av nanoform<strong>en</strong>. Det är<br />
dock inte alla nanomaterial som kan läggas ihop med andra former av ämnet på detta sätt.<br />
En annan fråga som har diskuterats är behovet av kunskap om vilka produkter med<br />
nanomaterial som finns på marknad<strong>en</strong>. Några länder arbetar med att ta fram nationella system<br />
för detta, eftersom existerande frivilliga system inte har visat sig vara ett hållbart alternativ.<br />
Vi anser att ett obligatoriskt rapporteringssystem bör tas fram på <strong>EU</strong>-nivå i första hand. Det<br />
bör samordnas med de krav som gäller för särskilda produktområd<strong>en</strong> (särskilt kosmetiska<br />
produkter).<br />
Frågan om särskilda <strong>regler</strong> för nanomaterial kommer upp redan år 2012, då kommission<strong>en</strong><br />
aviserat att man kommer att följa upp sitt medelande från 2008 om <strong>regler</strong>ingsaspekter på<br />
nanomaterial. Vi anser att Sverige i detta sammanhang bör stödja <strong>en</strong> utveckling av särskilda<br />
<strong>regler</strong> om nanomaterial som komplem<strong>en</strong>t till Reach. Ett alternativ kan vara att nanomaterial<strong>en</strong><br />
hanteras på ett annat sätt än övriga ämn<strong>en</strong> i Reach när det gäller registreringskrav och krav på<br />
kemikalierapport, g<strong>en</strong>om att de befintliga tonnagegränserna i Reach reduceras i betydande<br />
utsträckning. Vi tror dock att det kan vara svårt att ändra i Reach-<strong>regler</strong>na när det gäller<br />
grundläggande aspekter, som tonnag<strong>en</strong>ivåerna för registrering. Reach är inte heller <strong>en</strong><br />
lagstiftning som passar för <strong>en</strong> inv<strong>en</strong>tering av vilka produkter med nanomaterial som finns på<br />
marknad<strong>en</strong>. Det verkar rimligt att d<strong>en</strong> speciella problematik<strong>en</strong> med nanomaterial hanteras i <strong>en</strong><br />
eg<strong>en</strong> rättsakt.<br />
9.2 Hormonstörande ämn<strong>en</strong><br />
• Riskerna med hormonstörande ämn<strong>en</strong> har diskuterats på <strong>EU</strong>-nivå sedan 1990-talet och<br />
har hanterats g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> särskild <strong>EU</strong>-strategi. Det finns trots detta fortfarande ett stort<br />
behov av grundläggande kunskapsutveckling på området.<br />
• Frågan om hormonstörande ämn<strong>en</strong> kommer under de närmaste år<strong>en</strong> att diskuteras i<br />
samband med flera olika lagstiftningar, som Reach, bekämpningsmedel och kosmetiska<br />
produkter.<br />
• Vi bör arbeta för att d<strong>en</strong> kunskapsutveckling som har ägt rum, t.ex. utveckling<strong>en</strong> av nya<br />
testmetoder, får ett g<strong>en</strong>omslag i lagstiftning<strong>en</strong>.<br />
• Vi bör också verka för att id<strong>en</strong>tifierade hormonstörare hanteras som särskilt farliga<br />
ämn<strong>en</strong> i olika sammanhang, exempelvis i tillståndsprövning<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt Reach.<br />
Hormonstörande ämn<strong>en</strong> är ämn<strong>en</strong> som påverkar funktion<strong>en</strong> hos hormonsystem och som<br />
därig<strong>en</strong>om orsakar skador hos människor, organismer, deras avkomma eller i populationer.<br />
Det har sedan länge funnits <strong>en</strong> diskussion om hormonstörande ämn<strong>en</strong> och vilka effekter de<br />
kan ha, bl.a. på människors fortplantning. <strong>EU</strong>-kommission<strong>en</strong> föreslog redan 1999 <strong>en</strong> <strong>EU</strong>strategi<br />
för hormonstörande ämn<strong>en</strong> 222 , som sedan har följts upp med ett antal åtgärder.<br />
Kommission<strong>en</strong> har redovisat arbetet med strategin i fyra rapporter, av vilka d<strong>en</strong> s<strong>en</strong>aste kom i<br />
augusti 2011 223 . Kommission<strong>en</strong> har bl.a. tagit fram <strong>en</strong> prioriteringslista över ämn<strong>en</strong> (428<br />
222 Kommission<strong>en</strong>s meddelande KOM(1999) 706 slutlig.<br />
223 Kommission<strong>en</strong>s arbetsdokum<strong>en</strong>t SEC(2011) 1001 final.<br />
194
ämn<strong>en</strong>) som undersöks vidare med avse<strong>en</strong>de på möjliga hormonstörande eg<strong>en</strong>skaper.<br />
Information om dessa finns i <strong>en</strong> databas oms kommer att publiceras under år 2012 224 .<br />
Livsmedelsmyndighet<strong>en</strong> EFSA publicerade <strong>en</strong> lägesrapport år 2011 225 , där man pekade på <strong>en</strong><br />
mängd områd<strong>en</strong> där kunskap<strong>en</strong> om hormonstörande effekter och riskbedömningsmetodik<strong>en</strong><br />
behöver utvecklas. EFSA konstaterar bl.a. att standardiserade testmetoder för att detektera<br />
skadliga effekter vid exponering för mycket låga doser behöver utvecklas (s.k.<br />
lågdoseffekter). Ett exempel på s<strong>en</strong>are tid är d<strong>en</strong> diskussion som förekommit om det<br />
misstänkt hormonstörande ämnet Bisf<strong>en</strong>ol A (KemI rapport Nr 2/11). Det finns också <strong>en</strong><br />
okunskap om hur man ska bedöma kombinationseffekter, när flera hormonstörande ämn<strong>en</strong><br />
samverkar.<br />
Kommission<strong>en</strong> har påbörjat <strong>en</strong> översyn av <strong>EU</strong>-strategin när det gäller regelverket om<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong> och bildat <strong>en</strong> ad hoc-grupp som har till uppgift att bl.a. diskutera<br />
policy-frågor och vara <strong>en</strong> länk mellan vet<strong>en</strong>skap och policy. En annan expertgrupp har bildats<br />
för att ge kommission<strong>en</strong> råd vid utveckling<strong>en</strong> av kriterier för att bedöma hormonstörande<br />
ämn<strong>en</strong>. Kommission<strong>en</strong> har initierat <strong>en</strong> konsultstudie som kommer att publiceras under år<br />
2012. Studi<strong>en</strong> beskriver kunskapsläget när det gäller hormonstörande ämn<strong>en</strong>, behandlar<br />
förslag från olika medlemsstater till kriterier och diskuterar behovet av regeländringar. Man<br />
har också aviserat <strong>en</strong> stor konfer<strong>en</strong>s om hormonstörande ämn<strong>en</strong> i juni 2012, och frågan<br />
kommer säkert att behandlas i rådet och parlam<strong>en</strong>tet under det danska ordförandeskapet vår<strong>en</strong><br />
2012.<br />
Vi har i det föregå<strong>en</strong>de redovisat hur hormonstörande ämn<strong>en</strong> behandlas i ett antal regelsystem<br />
med betydelse för <strong>giftfri</strong> miljö (Reach, bekämpningsmedel, kosmetiska produkter, läkemedel<br />
och livsmedel). I fråga om Reach kommer <strong>en</strong> översyn att ske under 2013 av hur<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong> ska hanteras i samband med tillståndsprövning<strong>en</strong>. Vi har också tagit<br />
upp frågan om hormonstörande ämn<strong>en</strong> när det gäller tillämpning<strong>en</strong> av kandidatförteckning<strong>en</strong><br />
<strong>en</strong>ligt Reach (avsnitt 5.1). I fråga om växtskyddsmedel (avsnitt 6.1) ska kommission<strong>en</strong> s<strong>en</strong>ast<br />
d<strong>en</strong> 14 december 2013 lägga fram förslag som tar upp frågan om huruvida definition<strong>en</strong> av<br />
hormonstörare i <strong>EU</strong>-förordning<strong>en</strong> om växtskyddsmedel ska ändras. Samtidigt ska förslag<br />
läggas om kriterier i <strong>EU</strong>:s nya förordning om biocidprodukter. Beträffande <strong>EU</strong>-förordning<strong>en</strong><br />
om kosmetiska produkter ska kommission<strong>en</strong> lämna förslag till kriterier s<strong>en</strong>ast d<strong>en</strong> 11 januari<br />
2015.<br />
Ett arbete pågår alltså inom <strong>EU</strong> för att utveckla regelsystemet när det gäller hormonstörande<br />
ämn<strong>en</strong>. Det pågår också ett internationellt samarbete inom ram<strong>en</strong> för OECD, vilket främst går<br />
ut på att utveckla testmetoder. I detta samarbete har man beslutat om ett ”testpaket” 226 med<br />
standardiserade testmetoder som kan användas för att id<strong>en</strong>tifiera hormonstörande ämn<strong>en</strong>.<br />
En kunskapsutveckling behövs på många områd<strong>en</strong>, som måste följas av <strong>en</strong> uppdatering av<br />
<strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na på kemikalieområdet. Det gäller definition<strong>en</strong> av vad som ska avses vara<br />
hormonstörande, där de nuvarande allmänt formulerade definitionerna inte räcker till. De<br />
testmetoder som finns för att bedöma hormonstörande eg<strong>en</strong>skaper måste också utvecklas och<br />
kompletteras. De testmetoder som finns framtagna inom OECD behöver valideras och införas<br />
i relevanta regelverk inom <strong>EU</strong>, t.ex. i informationskrav<strong>en</strong> i Reach och i förordning<strong>en</strong> om<br />
testmetoder för tillämpning<strong>en</strong> av Reach. De standardiserade testmetoder som finns täcker<br />
dessutom inte alla tänkbara typer av hormonpåverkan. Utveckling<strong>en</strong> av nya metoder kommer<br />
att ha betydelse för att id<strong>en</strong>tifiera hormonstörare. Utveckling<strong>en</strong> av strategier i andra delar av<br />
224 Endocrine Active Substances (EAS) Web Portal<br />
225 Sci<strong>en</strong>tific report of the Endocrine Active Substances Task Force, EFSA Journal 2010;8(11):1932<br />
226 OECD Conceptual Framework for the Testing and Assessm<strong>en</strong>t of Endocrine Disrupting Chemicals<br />
195
värld<strong>en</strong> som USA och Japan behöver följas. Diskussion<strong>en</strong> i <strong>EU</strong> om kombinationseffekter (se<br />
nedan) kommer att ha stor betydelse för detta område. På längre sikt är det också möjligt att<br />
kriterierna för klassificering i CLP och i det globala samarbetet (GHS) kan behöva<br />
kompletteras.<br />
Under de närmaste år<strong>en</strong> kommer man således att få se <strong>en</strong> int<strong>en</strong>siv aktivitet inom <strong>EU</strong> för att<br />
utveckla bättre metoder för att kontrollera risker som kan finnas med hormonstörande ämn<strong>en</strong>.<br />
Sverige behöver delta i detta arbete, och det är viktigt att de sv<strong>en</strong>ska myndigheterna som är<br />
berörda av de olika regelsystem<strong>en</strong> inom <strong>EU</strong> samarbetar på ett effektivt sätt, så att d<strong>en</strong><br />
kompet<strong>en</strong>s vi har på området utnyttjas på bästa sätt. Exempelvis har två östrog<strong>en</strong>er förslagits<br />
av kommission<strong>en</strong> som prioriterade ämn<strong>en</strong> vid tillämpning<strong>en</strong> av ramdirektivet för vatt<strong>en</strong> (kap.<br />
6.3.4), och tillämpning<strong>en</strong> av ramdirektivet är g<strong>en</strong>erellt <strong>en</strong> viktig fråga för<br />
kemikalie<strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> (kap. 8.10)<br />
Miljömålsberedning<strong>en</strong> föreslår ett etappmål som innebär att hormonstörande ämn<strong>en</strong> s<strong>en</strong>ast år<br />
2015 ska betraktas som särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i alla relevanta regelverk. De nordiska<br />
miljöministrarna gjorde ett gem<strong>en</strong>samt uttalande d<strong>en</strong> 22 november 2011 om behovet av<br />
handling på området, där det sades att de nordiska länderna är beredda att gå i tät<strong>en</strong> både<br />
nationellt, inom <strong>EU</strong> och internationellt. Ett initiativ som anknyter till diskussion<strong>en</strong> om<br />
hormonstörande ämn<strong>en</strong> är det danska förslaget att begränsa användning<strong>en</strong> av fyra ftalater i<br />
vissa varor (avsnitt 5.4.1). Liknande försök att prioritera åtgärder som gäller grupper av<br />
ämn<strong>en</strong> med misstänkta hormonstörande eg<strong>en</strong>skaper inom vissa användningsområd<strong>en</strong> skulle<br />
kunna diskuteras på nordisk nivå. En utgångspunkt skulle kunna vara de listor över misstänkta<br />
hormonstörare som tagits fram i <strong>EU</strong>-strategin eller SIN-listan från det internationella<br />
kemikaliesekretariatet (ChemSec). Andra frågor kunde gälla utveckling och validering av<br />
testmetoder eller att ta fram underlag för att komplettera kandidatförteckning<strong>en</strong> i Reach med<br />
fler ämn<strong>en</strong> än det <strong>en</strong>da hormonstörande ämne som nu finns där.<br />
9.3 Kombinationseffekter<br />
• <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> utgår oftast från eg<strong>en</strong>skaperna hos <strong>en</strong> individuell kemikalie, och<br />
<strong>regler</strong>na är dåliga på att hantera kombinationseffekter, dvs. risker som uppstår när flera<br />
olika kemikalier samverkar i miljön. Efter ett initiativ under det sv<strong>en</strong>ska<br />
ordförandeskapet år 2009 kommer kommission<strong>en</strong> att ta fram <strong>en</strong> rapport om frågan år<br />
2012, som kommer att behandlas i miljörådet.<br />
• D<strong>en</strong> vägledning som finns för tillämpning av <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> skulle behöva utvecklas<br />
och förbättras beträffande kombinationseffekter, t.ex. Reach och <strong>regler</strong> om<br />
bekämpningsmedel.<br />
• Frågan om kombinationseffekter är dock mycket stor och komplex och har också att göra<br />
med hur olika regelverk kan samverka i fråga om åtgärder när olika källor samlat bidrar<br />
till <strong>en</strong> kombinationseffekt.<br />
På s<strong>en</strong>are år har man i allt större utsträckning uppmärksammat att <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> ger dåligt<br />
utrymme för att beakta kombinationseffekter (”cocktaileffekter”), dvs. d<strong>en</strong> kombinerade<br />
toxicitet<strong>en</strong> eller ekotoxicitet<strong>en</strong> av <strong>en</strong> kemikalieblandning som människor eller andra<br />
organismer faktiskt utsätts för i miljön. Under det sv<strong>en</strong>ska ordförandeskapet i <strong>EU</strong> år 2009 fick<br />
kommission<strong>en</strong> i uppdrag av rådet att ta fram <strong>en</strong> strategi för hantering<strong>en</strong> av<br />
196
kombinationseffekter. Kommission<strong>en</strong> har tagit fram <strong>en</strong> konsultrapport 227 om bedömning<strong>en</strong> av<br />
kombinationseffekter och frågan har behandlats i vet<strong>en</strong>skapliga kommittéer 228 .<br />
Kommission<strong>en</strong> kommer att lämna <strong>en</strong> rapport till rådet och parlam<strong>en</strong>tet som kommer att<br />
behandlas under det danska ordförandeskapet. De bedömningar som gjorts summerar<br />
forskningsläget och konstaterar att det finns vet<strong>en</strong>skaplig evid<strong>en</strong>s för att kemikalierisker kan<br />
underskattas om man inte beaktar pot<strong>en</strong>tiella kombinationseffekter.<br />
I d<strong>en</strong> riskbedömning som ska finnas vid registrering <strong>en</strong>ligt Reach är d<strong>en</strong> allmänna<br />
utgångspunkt<strong>en</strong> att risk<strong>en</strong> bedöms kemikalie för kemikalie. Visserlig<strong>en</strong> ska riskbedömning<strong>en</strong><br />
<strong>en</strong>ligt ECHA:s vägledning ta hänsyn till om människa eller miljö blir exponerad för olika<br />
kemikalier som är nära besläktade eller beter sig likvärdigt. Hur detta ska göras beskrivs dock<br />
mycket knapphändigt. Dessutom kan kombinationseffekter orsakas äv<strong>en</strong> av kemikalier som<br />
inte är närbesläktade i fråga om kemisk struktur eller uppbyggnad. I <strong>regler</strong> och vägledning om<br />
växtskyddsmedel och i d<strong>en</strong> nya biocidproduktförordning<strong>en</strong> beskrivs problematik<strong>en</strong> mer<br />
utförligt än i Reach, m<strong>en</strong> dessa har ändå sina begränsningar.<br />
En utvecklad och harmoniserad metodik för att hantera kombinationseffekter är därför <strong>en</strong><br />
viktig fråga för utveckling<strong>en</strong> av Reach. Nya vägledningsdokum<strong>en</strong>t för hantering<strong>en</strong> av frågan i<br />
<strong>regler</strong>na om växtskyddsmedel och biocidprodukter blir också viktiga. Nordiska ministerrådet<br />
har nylig<strong>en</strong> publicerat <strong>en</strong> skrift 229 där man diskuterar användning<strong>en</strong> av <strong>en</strong> särskild<br />
säkerhetsfaktor vid riskbedömning för att komp<strong>en</strong>sera för de osäkerheter som finns.<br />
På arbetsmiljöområdet gäller att kombinationseffekter ska beaktas <strong>en</strong>ligt artikel 4 i direktivet<br />
om kemiska ag<strong>en</strong>s (98/24/EG). I de sv<strong>en</strong>ska arbetsmiljö<strong>regler</strong>na har nylig<strong>en</strong> införts <strong>en</strong> regel<br />
som bygger på att det finns <strong>en</strong> kombinationseffekt mellan buller och exponering för t.ex. vissa<br />
lösningsmedel. Om bullernivån närmar sig 80 dB ökar risk<strong>en</strong> för hörselskador om exponering<br />
samtidigt sker för vissa kemiska ämn<strong>en</strong> i närhet<strong>en</strong> av m<strong>en</strong> inte över det hygi<strong>en</strong>iska<br />
gränsvärdet 230 .<br />
Fortfarande saknas dock vägledning för d<strong>en</strong> komplicerade frågan om vilka<br />
riskhanteringsåtgärder som behövs när man konstaterar att kombinationseffekter faktiskt<br />
föreligger, dvs. hur bestämmer man vilka åtgärder som ska vidtas för de olika källor som<br />
bidrar till kombinationseffekt<strong>en</strong>? Det finns heller inte någon organiserad samordning i d<strong>en</strong>na<br />
fråga mellan de olika lagstiftningarna som <strong>regler</strong>ar kemikalier på <strong>EU</strong>-nivå. Vi har föreslagit<br />
(kap. 8.10) att <strong>en</strong> analys ska göras av tillämpning<strong>en</strong> av ramdirektivet för vatt<strong>en</strong>. Frågan om<br />
kombinationseffekter och miljöpåverkan från många olika källor är <strong>en</strong> viktig punkt i <strong>en</strong> sådan<br />
analys. Ramdirektivet för vatt<strong>en</strong> är d<strong>en</strong> lagstiftning som kanske är mest ambitiös inom <strong>EU</strong> när<br />
det gäller att inte bara bedöma risker som härrör från exponering från flera källor utan också<br />
vidta åtgärder för att begränsa riskerna.<br />
227 Kort<strong>en</strong>kamp/Backhaus/Faust 2009. Frågan har också behandlats i <strong>en</strong> rapport från KemI (PM 3/10).<br />
228 SCHER, SCCS, SCENIHR 2012, Opinion on the Toxicity and Assessm<strong>en</strong>t of Chemical Mixtures.<br />
229 Jfr http://www.nord<strong>en</strong>.org/da/publikationer/publikationer/2012-711.<br />
230 Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2011:18.<br />
197
9.4 Fluorerade ämn<strong>en</strong><br />
• Fluorerade ämn<strong>en</strong> har <strong>en</strong> mycket spridd användning i samhället. Några av dem är extremt<br />
långlivade i miljön och <strong>en</strong> del är bioackumulerande och giftiga. Kunskap<strong>en</strong> är dålig om<br />
många av de ämn<strong>en</strong> i d<strong>en</strong>na grupp som i allt större utsträckning hittas i miljön, vid<br />
miljöövervakning i Sverige och till och med hos däggdjur i Arktis.<br />
• Vi anser att det behövs <strong>en</strong> handlingsplan inom <strong>EU</strong>, där man samlat bedömer vilka<br />
åtgärder som behövs. Plan<strong>en</strong> kan behandla behov<strong>en</strong> av forskning och miljöövervakning<br />
samt inv<strong>en</strong>tera tillämpning<strong>en</strong> av d<strong>en</strong> gällande lagstiftning<strong>en</strong> och behovet av ytterligare<br />
åtgärder.<br />
Poly- och perfluorerade alkylsubstanser är <strong>en</strong> mycket stor grupp organiska ämn<strong>en</strong> som har <strong>en</strong><br />
bred användning i <strong>en</strong> mängd konsum<strong>en</strong>tprodukter, t.ex. på grund av sina vatt<strong>en</strong>- och<br />
fettavstötande eg<strong>en</strong>skaper eller sin temperaturtålighet (se t.ex. avsnitt 7.6 om textilier). Som<br />
allmän beteckning används förkortning<strong>en</strong> PFAS 231 . De polyfluorerade ämn<strong>en</strong>a kan brytas ner<br />
till perfluorerade varianter som är långlivade i miljön. Ofta vet man inte vad de ämn<strong>en</strong> som<br />
hittas i miljön faktiskt kommer ifrån. Grupp<strong>en</strong> innehåller <strong>en</strong> variant (PFOS) som på grund av<br />
sina miljö- och hälsofarliga eg<strong>en</strong>skaper har förbjudits inom <strong>EU</strong> och internationellt <strong>en</strong>ligt<br />
Stockholmskonv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong>. En variant (PFOA) omfattas också av ett antal begränsningar<br />
internationellt och sådana diskuteras också i Reach-sammanhang.<br />
När det gäller ev<strong>en</strong>tuella risker hos ämn<strong>en</strong> i grupp<strong>en</strong> finns det många osäkerheter bl.a. när det<br />
gäller effekter, spridningsvägar och exponering för såväl människan som ryggradsdjur och<br />
andra organismer i miljön. Det står dock klart att det i grupp<strong>en</strong> PFAS ingår ämn<strong>en</strong> som är<br />
extremt persist<strong>en</strong>ta i miljön, som kan transporteras långt och som ibland är bioackumulerande<br />
och toxiska. Det finns bl.a. indikationer på att halterna av många PFAS i däggdjur i Arktis<br />
stiger, medan halterna av d<strong>en</strong> förbjudna variant<strong>en</strong> PFOS går ner. Aktuella studier visar att<br />
PFAS-varianter allmänt hittas i miljön eller vid övervakning av t.ex. blodhalter hos människa.<br />
Halterna av t.ex. PFOS går visserlig<strong>en</strong> ner, m<strong>en</strong> andra varianter ökar, äv<strong>en</strong> om halterna ännu<br />
är ganska låga 232 . Det finns därför <strong>en</strong> risk för allvarliga långsiktiga problem om dessa stabila<br />
ämn<strong>en</strong> visar sig ha idag okända farliga eg<strong>en</strong>skaper, när de redan är så spridda i miljön och<br />
dessutom visar t<strong>en</strong>d<strong>en</strong>ser till stigande halter, halter som dessutom kan tänkas öka om ämn<strong>en</strong>a<br />
får ökad användning.<br />
Trots att varianter av PFAS används i stor omfattning har man inte <strong>en</strong> fullständig överblick<br />
över användning<strong>en</strong> 233 . Det är av stor vikt att kartlägga d<strong>en</strong> utbredda användning<strong>en</strong> av<br />
polyfluorerade ämn<strong>en</strong> (t.ex. telomeralkoholer), som i miljön kan ge upphov till de mer<br />
långlivade perfluorerade ämn<strong>en</strong>a. En mycket omfattande forskning bedrivs på området, och<br />
över 400 vet<strong>en</strong>skapliga artiklar publiceras numera årlig<strong>en</strong> i värld<strong>en</strong> om miljö- och<br />
hälsoaspekter på fluorerade ämn<strong>en</strong>. Trots detta saknas ofta grundläggande kunskap om hälsooch<br />
miljöeg<strong>en</strong>skaperna hos många varianter av PFAS som upptäcks i miljön.<br />
Perfluorerade ämn<strong>en</strong> kan användas för att behandla t.ex. papper för att göra det fett- och<br />
vatt<strong>en</strong>avstötande. Vi behandlar i avsnittet om livsmedel åtgärder för att förbättra kontroll<strong>en</strong> av<br />
bl.a. papper och kartong i livsmedelsförpackningar.<br />
231 Perfluoralkylerade och polyfluoralkylerade ämn<strong>en</strong>.<br />
232 Jfr två studier i Naturvårdsverkets årsrapport 2011 om hälsorelaterad miljöövervakning, tillgänglig på<br />
myndighet<strong>en</strong>s hemsida.<br />
233 Jfr KemI rapport 6/06, Perflorerade ämn<strong>en</strong> – användning i Sverige.<br />
198
Utöver detta anser vi dock att PFAS är <strong>en</strong> grupp av ämn<strong>en</strong> som det finns mycket starka skäl<br />
att behandla samlat, så att man undviker <strong>en</strong> situation då man lägger ner stora resurser på att<br />
bedöma risker med <strong>en</strong>staka varianter utan att ha kontroll över helhet<strong>en</strong>. Det starkaste skälet<br />
för detta är att ämn<strong>en</strong>a är så extremt långlivade i miljön att ett misstag i bedömning<strong>en</strong> av<br />
risker kan ta mycket lång tid att reparera.<br />
I Australi<strong>en</strong>, USA och Canada har man tagit fram olika handlingsplaner för att analysera läget<br />
och bedöma ev<strong>en</strong>tuella risker med PFAS. Vi anser att det finns starka skäl att ta fram <strong>en</strong><br />
liknande handlingsplan inom <strong>EU</strong>, där man samlat bedömer vilka åtgärder som behövs. En<br />
sådan handlingsplan kan innehålla <strong>en</strong> inv<strong>en</strong>tering av åtgärder som vidtagits på olika områd<strong>en</strong><br />
inom <strong>EU</strong> och internationellt. Behovet av forskning och metodutveckling kan behandlas,<br />
liksom tillämplighet<strong>en</strong> av de gällande kemikalie<strong>regler</strong>na i <strong>EU</strong>. Exempelvis ska polymerer inte<br />
registreras i Reach, vilket berör d<strong>en</strong>na grupp av ämn<strong>en</strong>. Andra åtgärder kan avse <strong>en</strong><br />
inv<strong>en</strong>tering av använding<strong>en</strong> av polyfluorerade ämn<strong>en</strong> och åtgärder för miljöövervakning av<br />
PFAS. Vi föreslår också i kap. 8 att <strong>EU</strong> ska utveckla insatser vad gäller miljöövervakning,<br />
vilket är av stor betydelse för d<strong>en</strong>na grupp. Ett internationellt samarbete med länder som<br />
kommit längre än <strong>EU</strong> på området är också viktigt.<br />
Reach borde vara <strong>en</strong> naturlig lagstiftning för att utvärdera <strong>en</strong> grupp av ämn<strong>en</strong>. Vi har dock i<br />
kap. 5.1.4 konstaterat att det finns ett antal skäl varför Reach i sin nuvarande form inte kan<br />
hantera d<strong>en</strong>na <strong>en</strong> bedömning av grupper av ämn<strong>en</strong> på ett effektivt sätt. PFAS-grupp<strong>en</strong> av<br />
ämn<strong>en</strong> är ett typexempel på d<strong>en</strong>na problematik och ett skäl varför <strong>en</strong> särskild handlingsplan<br />
behövs.<br />
9.5 Kadmium<br />
• Exponering<strong>en</strong> för kadmium är ett folkhälsoproblem. Åtgärder för att begränsa kadmium<br />
är aktuella inom många olika lagstiftningar inom <strong>EU</strong> och är föremål för <strong>en</strong> pågå<strong>en</strong>de<br />
diskussion i Sverige.<br />
• <strong>EU</strong> har haft <strong>en</strong> kadmiumstrategi sedan 1988 och bedömt kadmiumproblematik<strong>en</strong> i olika<br />
sammanhang. Med hänsyn bl.a. till de nya bedömningar om kadmium som gjorts av <strong>EU</strong>:s<br />
livsmedelsmyndighet bör Sverige överväga att ta upp frågan om <strong>en</strong> ny samlad<br />
kadmiumstrategi i <strong>EU</strong>.<br />
D<strong>en</strong> giftiga tungmetall<strong>en</strong> kadmium är ett allvarligt hälso- och miljöproblem. De första<br />
sv<strong>en</strong>ska <strong>regler</strong>na för att begränsa riskerna med kadmium tillkom redan 1985. <strong>EU</strong>:s första<br />
kadmiumstrategi beslutades år 1988. Människans exponering för kadmium sker framför allt<br />
g<strong>en</strong>om mat<strong>en</strong> och g<strong>en</strong>om rökning och kan bl.a. leda till njurskador och b<strong>en</strong>skörhet. Trots att<br />
ett antal åtgärder vidtagits i <strong>EU</strong> och i Sverige för att begränsa riskerna med kadmium, kvarstår<br />
problemet. Under miljömålet Giftfri miljö finns ett delmål om att begränsa exponering<strong>en</strong> av<br />
kadmium till säkra nivåer till år 2015, m<strong>en</strong> detta mål har bedömts som mycket svårt att nå.<br />
KemI har nylig<strong>en</strong> konstaterat att kadmium fortfarande är ett folkhälsoproblem, och EFSA:s<br />
vet<strong>en</strong>skapliga kommitté bedömer att exponering<strong>en</strong> hos vuxna i Europa ligger nära eller något<br />
över ett acceptabelt veckointag 234 . Miljömålsberedning<strong>en</strong> har i sitt betänkande SOU 2011:34<br />
konstaterat att det behövs ett etappmål under <strong>giftfri</strong> miljö om kadmium, m<strong>en</strong> att det krävs<br />
234 KemI rapport Nr 1/11 och ”Cadmium in food - Sci<strong>en</strong>tific Opinion of the Panel on Contaminants in the Food<br />
Chain”, EFSA Journal (2009) 980, 1-139 samt “Statem<strong>en</strong>t on tolerable weekly intake for cadmium”, EFSA<br />
Journal 2011;9(2):1975<br />
199
ytterligare utredning om vilka åtgärder som skulle göra mest nytta för att minska<br />
exponering<strong>en</strong>. Kadmiumhalt<strong>en</strong> i gödsel (mineralgödsel och olika organiska gödselmedel) är<br />
<strong>en</strong> huvudfråga, och Jordbruksverket har fått i uppdrag av regering<strong>en</strong> att till juni 2012<br />
utvärdera gränsvärd<strong>en</strong> för kadmium och att föreslå ett gränsvärde som för<strong>en</strong>ar ett gott<br />
miljöskydd med minimala negativa effekter för jordbruket..<br />
Det finns ett antal <strong>EU</strong>-aspekter på <strong>regler</strong>ingar av kadmium. I kapitel 6.2 redovisar vi de<br />
översyner av <strong>regler</strong> om kadmiumhalter i livsmedel och material avsedda att komma i kontakt<br />
med livsmedel som pågår med anledning av de bedömningar som EFSA:s vet<strong>en</strong>skapliga<br />
kommitté har gjort. Sverige har anmält <strong>en</strong>ligt artikel 114.5 i <strong>EU</strong>F-fördraget att vi behöver<br />
tillämpa ett eget gränsvärde för kadmium i gödselmedel. Att införa harmoniserade<br />
gränsvärd<strong>en</strong> för kadmium i fosforgödselmedel har diskuterats länge inom <strong>EU</strong> utan att något<br />
beslut har fattats. Gränsvärd<strong>en</strong> för kadmium finns i ett stort antal <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om varor (jfr kap<br />
7) och livsmedel inklusive material avsedda att komma i kontakt med livsmedel (jfr kap 6.2).<br />
Det finns <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om kadmiumhalter i avloppsslam, m<strong>en</strong> Sverige tillämpar strängare krav.<br />
<strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om utsläpp från miljöfarliga verksamheter kan givetvis också ha betydelse när det<br />
gäller <strong>regler</strong>ing<strong>en</strong> av utsläpp från punktkällor (direktivet 2010/75/<strong>EU</strong> om industriutsläpp).<br />
Exponering för kadmium härrör till stor del från deposition via luft<strong>en</strong>. <strong>EU</strong>:s <strong>regler</strong> om<br />
luftkvalitet och konv<strong>en</strong>tion<strong>en</strong> om långväga gränsöverskridande luftföror<strong>en</strong>ingar (LRTAP) är<br />
därför viktiga i sammanhanget.<br />
Det finns alltså ett stort antal <strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå som har betydelse för kadmium, m<strong>en</strong> dessa är<br />
i dagsläget inte tillräckliga för att nå miljömålet att exponering<strong>en</strong> för kadmium ska begränsas<br />
till säkra nivåer. De berörda myndigheterna (KemI, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och<br />
Livsmedelsverket) samarbetar för att id<strong>en</strong>tifiera vilka åtgärder som behövs på området.<br />
Begränsningsåtgärder borde övervägas t.ex. för kadmiumhaltiga konstnärsfärger, och det är<br />
anmärkningsvärt att <strong>EU</strong> fortfarande tillåter kadmium i batterier, trots att det finns alternativ.<br />
KemI arbetar med frågan om vilka cancerframkallande kadmiumför<strong>en</strong>ingar som bör anmälas<br />
till kandidatlistan och tillståndprövning<strong>en</strong> i Reach, liksom med frågan om andra<br />
kadmiumför<strong>en</strong>ingar bör klassificeras som särskilt farliga. I ett nylig<strong>en</strong> avslutat <strong>EU</strong>-projekt<br />
som handlade om att spåra källor till föror<strong>en</strong>ingar i Östersjöområdet har utsläpp till luft från<br />
småskalig förbränning och från företag utan tillräcklig r<strong>en</strong>ing av rökgaser id<strong>en</strong>tifierats som<br />
huvudsakliga källor till kadmiumtillförseln i region<strong>en</strong>. Möjlighet<strong>en</strong> att ytterligare åtgärda<br />
utsläpp<strong>en</strong> till luft från småskalig förbränning och mindre företag skulle därför behöva utredas<br />
ytterligare, ev<strong>en</strong>tuellt inom ram<strong>en</strong> för <strong>EU</strong>:s Östersjöstrategi.<br />
Det finns således skäl att avvakta myndigheternas bedömningar av vilka åtgärder som bör<br />
vidtas för att minska kadmiumexponering<strong>en</strong>. Kadmiumhalterna är ett europeiskt problem och<br />
åtgärder måste vidtas gem<strong>en</strong>samt på <strong>EU</strong>-nivå. Det finns skäl att överväga om Sverige ska<br />
driva att <strong>EU</strong> ska ta fram <strong>en</strong> ny kadmiumstrategi. Kommission<strong>en</strong> skulle i så fall få i uppdrag att<br />
utvärdera hela situation<strong>en</strong> med exponeringsnivåer och möjliga åtgärder.<br />
200
9.6 Barn och kemikaliesäkerhet – behovet av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong><br />
• Vi anser att <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na behöver utvecklas för att på ett bättre sätt ta hänsyn till barns<br />
exponering för farliga kemikalier och deras särskilda känslighet och sårbarhet.<br />
• Åtgärderna kan avse<br />
- utvecklade testmetoder, teststrategier och vägledningar för riskbedömning<br />
- nya <strong>regler</strong> för vissa varukategorier, t.ex. textilier,<br />
- att särskilt farliga ämn<strong>en</strong>, inklusive allergiframkallande och hormonstörande ämn<strong>en</strong>,<br />
inte ska förekomma i kemiska produkter och varor som barn exponeras för.<br />
Bakgrund<br />
Det är särskilt viktigt att skydda barns och ungdomars hälsa från skador av kemikalier. I detta<br />
ingår också att säkerställa att kemikalier inte kan skada våra möjligheter att få barn. Åtgärder<br />
som gör att barn och ungdomar skyddas innebär dessutom ofta att äv<strong>en</strong> vuxna skyddas från<br />
kemiska risker i vardag<strong>en</strong>.<br />
Under de s<strong>en</strong>aste 50 år<strong>en</strong> har de sätt på vilka barn och ungdomar exponeras för kemikalier<br />
kraftigt förändrats. Barn<strong>en</strong> utsätts idag för många fler kemikalier än tidigare. Det sker g<strong>en</strong>om<br />
att barn och ungdomar numera har ett större antal leksaker, har fler kläder, använder<br />
kosmetika i lägre åldrar och har tillgång till andra varor som innehåller många olika<br />
kemikalier. D<strong>en</strong> snabba omsättning som nu sker av varorna bidrar också till att exponering<strong>en</strong><br />
blir högre.<br />
Barn och unga individer kan vara mer sårbara än vuxna vid kemikalieexponering. Deras<br />
biologiska utveckling i kombination med fysisk aktivitet och socialt bete<strong>en</strong>de ger upphov till<br />
exponeringsmönster som skiljer sig från vuxnas. Små barn dricker mer vatt<strong>en</strong>, äter mer mat<br />
och andas mer luft per kilogram kroppsvikt än vuxna. De biter och suger på saker, utforskar<br />
sin omvärld och vistas nära golvnivå och i andra marknära miljöer. De äldre barn<strong>en</strong> har andra<br />
bete<strong>en</strong>d<strong>en</strong>, som kan ge upphov till ytterligare andra exponeringsmönster.<br />
Barn är g<strong>en</strong>erellt sett känsliga för exponering av kemikalier under vissa perioder av<br />
utveckling och tillväxt. Allvarliga skador kan uppstå vid exponering under fosterperiod<strong>en</strong>,<br />
under d<strong>en</strong> första levnadstid<strong>en</strong> och vidare upp i pubertet<strong>en</strong>. Detta gäller speciellt skador på<br />
nervsystemet, reproduktionssystemet, hormonsystemet och immunsystemet. Data från de<br />
s<strong>en</strong>aste år<strong>en</strong> talar äv<strong>en</strong> för ökad cancerrisk vid kemikalieexponering under fosterstadiet.<br />
Är lagstiftning<strong>en</strong> tillräcklig?<br />
När det gäller behovet av kunskap om ämn<strong>en</strong>s hälso- och miljöeg<strong>en</strong>skaper har<br />
Miljömålsberedning<strong>en</strong> föreslagit ett etappmål som lyder: ”Regelverk<strong>en</strong> beaktar att barn är<br />
särskilt känsliga för påverkan från kemikalier, s<strong>en</strong>ast år 2015.”<br />
Vi har i d<strong>en</strong>na rapport försökt ge <strong>en</strong> överblick över hela det regelsystem som relaterar till<br />
miljömålet Giftfri miljö. Det är naturligt att produkter som används på ett sätt som innebär att<br />
barn direkt exponeras också <strong>regler</strong>as särskilt noggrant när det gäller barn<strong>en</strong>s säkerhet. Detta<br />
gäller för läkemedel och kosmetiska produkter m<strong>en</strong> särskilt för livsmedelsområdet, där det<br />
finns många <strong>regler</strong> som är särskilt inriktade på att skydda barn från att exponeras för farliga<br />
ämn<strong>en</strong> (se avsnitt 6.2). För allmänkemikalier finns t.ex. informationskrav och <strong>regler</strong> om<br />
barnskyddade förslutningar, så att barn inte kan komma åt innehållet i förpackningar med<br />
farliga ämn<strong>en</strong>.<br />
201
KemI lämnade år 2007 <strong>en</strong> rapport till regering<strong>en</strong> om barn och kemiska hälsorisker (KemI<br />
Rapport Nr 1/07). Barn och kemikalier är också <strong>en</strong> prioritering i KemI:s handlingsplan för <strong>en</strong><br />
<strong>giftfri</strong> vardag.<br />
I rapport<strong>en</strong> diskuterade man ett antal ytterligare åtgärder:<br />
• kunskapsuppbyggnad g<strong>en</strong>om att prioritera forskning om barn och kemiska hälsorisker,<br />
• utveckling av <strong>en</strong> strategi för testning av kemiska ämn<strong>en</strong>, där man beaktar åldersrelaterad<br />
känslighet och skillnader i känslighet mellan barn och vuxna,<br />
• utveckling av regelverket, så att varor som är avsedda att användas av barn inte innehåller<br />
hälsofarliga ämn<strong>en</strong>,<br />
• information om farliga ämn<strong>en</strong> i varor och informationsinsatser till viktiga målgrupper,<br />
• utformning<strong>en</strong> av barns inomhusmiljö, skolgårdar och lekplatser osv.<br />
Vi tycker att det finns ett behov att utveckla <strong>EU</strong>:s regelverk när det gäller barn och kemikalier<br />
i <strong>en</strong>lighet med det etappmål som Miljömålsberedning<strong>en</strong> har föreslagit. Mot bakgrund av d<strong>en</strong><br />
g<strong>en</strong>omgång vi gjort av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na tycker vi att det finns skäl att särskilt ta upp två<br />
frågeställningar, metodik<strong>en</strong> för riskbedömning av allmänkemikalier med hänsyn till barn och<br />
vilka varor som borde <strong>regler</strong>as på <strong>EU</strong>-nivå med hänsyn till hur barn exponeras. Vi har i<br />
avsnitt 7.7 tagit upp frågan om <strong>en</strong> strategi för förbättrad miljöinformation på <strong>EU</strong>-nivå. En<br />
sådan strategi bör särskilt behandla de informationsbehov som tas upp i KemI:s rapport.<br />
Teststrategier och riskbedömning i Reach<br />
Det finns många <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> om hälso- och miljörisker där barns känslighet och riskbild<strong>en</strong> för<br />
barn uppmärksammas. I <strong>regler</strong>na sägs t.ex. att speciell hänsyn i riskbedömning<strong>en</strong> behöver tas<br />
till barn (exempel finns i Reach- och CLP-förordningarna, i bekämpningsmedels<strong>regler</strong>na samt<br />
i <strong>regler</strong> för livsmedel, läkemedel och kosmetika). Dock finns det i <strong>regler</strong>na ing<strong>en</strong> <strong>en</strong>hetlig<br />
metodik för hur risker för barn ska bedömas, utöver d<strong>en</strong> som används för vuxna individer. En<br />
sådan metodik finns inte heller beskriv<strong>en</strong> i de vägledningsdokum<strong>en</strong>t som ska underlätta<br />
tillämpning<strong>en</strong> av <strong>regler</strong>na.<br />
I olika rättsakter ligger uppgift<strong>en</strong> att bedöma riskerna ofta på vet<strong>en</strong>skapliga kommittéer<br />
och/eller <strong>en</strong>skilda experter. Brist<strong>en</strong> på <strong>en</strong> utvecklad metodik beträffande påverkan på barn är<br />
dock ett särskilt problem när det gäller regelsystem där riskbedömning<strong>en</strong> ska göras av<br />
industrin och inte av myndigheter eller vet<strong>en</strong>skapliga kommittéer. Reach är <strong>en</strong> utpräglad<br />
sådan lagstiftning. Reglerna i Reach utgår från att tillverkar<strong>en</strong> eller importör<strong>en</strong> av ett ämne<br />
ska kunna göra sin eg<strong>en</strong> bedömning av risker i samband med registrering<strong>en</strong>. Det framstår då<br />
som <strong>en</strong> brist att riskbedömning<strong>en</strong> för barn inte finns beskriv<strong>en</strong> i <strong>regler</strong> och vägledningar på ett<br />
g<strong>en</strong>omtänkt sätt. I USA utgår man också från att industrin ska göra sina egna<br />
riskbedömningar, m<strong>en</strong> där får industrin hjälp och styrning g<strong>en</strong>om ett utvecklat system för<br />
vägledning och riskbedömningsprinciper 235 .<br />
Det finns vidare ett behov av att utveckla metodik<strong>en</strong> för riskbedömning och metoderna för att<br />
testa kemikalier med avse<strong>en</strong>de på effekterna på barn. Exempel på åtgärder är att<br />
- införa testmetoder (speciellt sådana som studerar organ under utveckling) i <strong>EU</strong>:s<br />
testmetodförordning med bäring på Reach, CLP och bekämpningsmedelslagstiftningarna<br />
anpassade till unga individer,<br />
235 Se t.ex. http://www.epa.gov/risk_assessm<strong>en</strong>t/guidance.htm och http://www.epa.gov/oppt/vccep/index.html.<br />
202
- ändra i relevanta delar av testbilagorna i Reach som inkluderar teststrategier och<br />
testmetoder och som ligger till grund för riskbedömning<strong>en</strong> i kemikaliesäkerhetsrapporter,<br />
- utveckla principerna för riskbedömningar/kemikaliesäkerhetsrapporter och<br />
vägledningsdokum<strong>en</strong>t<strong>en</strong> som anknyter till dessa.<br />
Som <strong>en</strong> del av handlingsplan<strong>en</strong> för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> vardag har KemI initierat studier av hur dessa<br />
frågor hanteras i olika regelsystem och i olika länder. En av dessa studier kommer att<br />
redovisas i mars 2012 och borde ge ett bättre underlag för att bedöma vilka förbättringar som<br />
bör göras i <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na. KemI kommer att fortsätta att arbeta med dessa frågor, m<strong>en</strong> det finns<br />
också skäl att lyfta frågeställning<strong>en</strong> på politisk nivå, t.ex. i samband med diskussion<strong>en</strong> om de<br />
rapporter som lämnas av kommission<strong>en</strong> i samband med översynerna av Reach (se avsnitt<br />
5.1.1).<br />
Vilka varuområd<strong>en</strong> bör omfattas av kemikaliekrav?<br />
KemI har i sin rapport från år 2007 id<strong>en</strong>tifierat ett antal varukategorier som barn kommer i<br />
kontakt med och där exponering för farliga kemikalier kan förekomma. Några av dessa finns<br />
det <strong>regler</strong> för i <strong>EU</strong>, exempelvis leksaker och elektronik. Någon fullständig analys av barns<br />
exponering för kemikalier i varor har dock inte gjorts inom <strong>EU</strong>. Barn exponeras t.ex. via sin<br />
inomhusmiljö, där kemikalier kan finnas i byggmaterial och byggvaror. Barn kommer i<br />
kontakt med varugrupper som inte är leksaker eller <strong>en</strong>s avsedda för barn m<strong>en</strong> där<br />
exponering<strong>en</strong> ändå kan vara mycket hög, t.ex. hobbyartiklar, prydnadssaker, pappersmaterial<br />
och böcker, smink, smyck<strong>en</strong> osv. osv. När man i Reach begränsar användning av ftalater i<br />
”leksaker och barnavårdsartiklar” m<strong>en</strong> inte i andra varor kan man alltså diskutera om d<strong>en</strong>na<br />
avgränsning är relevant med hänsyn till hur barn faktiskt beter sig.<br />
Vi har i d<strong>en</strong>na rapport föreslagit att textilier ska omfattas av kemikaliekrav i <strong>EU</strong> (kap. 7.x).<br />
Exponering via textilier är givetvis viktig för barn, t.ex. via kläder eller bäddmaterial. När<br />
man utvecklar detaljerna i <strong>en</strong> <strong>regler</strong>ing av textilier bör barns exponering särskilt beaktas.<br />
Vad bör kemikaliekrav<strong>en</strong> innebära?<br />
Det nya leksaksdirektivet 2009/48/EG ställer nya krav på tillverkare och importörer av<br />
leksaker när det gäller innehållet av farliga ämn<strong>en</strong> (kemikaliekrav<strong>en</strong> börjar tillämpas d<strong>en</strong> 20<br />
juli 2013). När direktivet förhandlades spelade Sverige <strong>en</strong> aktiv roll och hade många<br />
synpunkter på utformning<strong>en</strong> av kemikalie<strong>regler</strong>na. Vi fick gehör för många av dessa<br />
synpunkter, m<strong>en</strong> inte för alla. Det pågår dock <strong>en</strong> fortsatt diskussion i expertgrupper om<br />
kemikaliekrav<strong>en</strong> i leksaksdirektivet, och kommission<strong>en</strong> har mandat att modifiera de krav som<br />
finns i dag i fråga om allergiframkallande ämn<strong>en</strong> och tungmetaller.<br />
KemI har i expertgruppsmöt<strong>en</strong> bl.a. framfört följande synpunkter.<br />
- CMR-ämn<strong>en</strong> bör inte alls finnas i leksaker. Speciellt gäller detta CMR-ämn<strong>en</strong><br />
klassificerade som kat 1A och 1B eftersom man i många fall inte kan bestämma<br />
exponeringsnivåer under vilka man kan utesluta att skadliga effekter kan uppstå (s.k.<br />
tröskeldos saknas för g<strong>en</strong>otoxiska effekter).<br />
- Förbud och begränsningar bör avse det totala innehållet av ämn<strong>en</strong> i leksaker, och inte<br />
migration av ämn<strong>en</strong> ut ur leksaker. För att använda migration som ett grund för<br />
riskbedömning måste det <strong>en</strong>skilda ämnet ha ett tröskelvärde, dvs. <strong>en</strong> lägsta<br />
exponeringsnivå där man inte förväntar sig några allvarliga effekter. För CMR-ämn<strong>en</strong> i<br />
kategori 1A och 1B finns ing<strong>en</strong> sådan exponeringsnivå, och man kan alltså inte utesluta<br />
203
effekter vid någon exponering äv<strong>en</strong> om sannolikhet<strong>en</strong> för skadliga effekter minskar med<br />
sjunkande exponering.<br />
- Det existerande migrationsgränsvärdet för bly måste under alla förhålland<strong>en</strong> sänkas kraftigt<br />
eftersom nya vet<strong>en</strong>skapliga rön visar att bly påverkar utveckling<strong>en</strong> hos små barn av<br />
nervsystemet negativt och att det inte verkar finnas <strong>en</strong> <strong>en</strong> tröskeldos för d<strong>en</strong>na effekt.<br />
- Det finnsför närvarande inget g<strong>en</strong>erellt förbud i leksaksdirektivet mot ämn<strong>en</strong> som är<br />
klassificerade som allergiframkallande <strong>en</strong>ligt CLP-förordning<strong>en</strong>, <strong>en</strong>dast för vissa<br />
doftämn<strong>en</strong>. Frågan om restriktioner i leksaksdirektivet äv<strong>en</strong> för andra allergiframkallande<br />
ämn<strong>en</strong> behöver tas upp till diskussion.<br />
- Hormonstörande ämn<strong>en</strong> omnämns inte alls i leksaksdirektivet. Hormonstörande ämn<strong>en</strong> bör<br />
inte finnas i leksaker.<br />
Dessa synpunkter bör vara relevanta äv<strong>en</strong> när man diskuterar andra varu<strong>regler</strong> på <strong>EU</strong>-nivå<br />
som har betydelse för barn, t.ex. vissa användningar av textilier (kap. 7.6).<br />
Av intresse i sammanhanget är <strong>en</strong> ny lagstiftning som introducerats i delstat<strong>en</strong> Washington i<br />
USA och som innebär att man har tagit fram <strong>en</strong> lista med problemämn<strong>en</strong> (f.n. 59 ämn<strong>en</strong>) när<br />
det gäller risker för barn. Tillverkare av varor som barn kommer i kontakt med (alltså inte<br />
bara leksaker) måste informera miljömyndighet<strong>en</strong> i Washington om varorna innehåller något<br />
av dessa ämn<strong>en</strong> 236 . Liknande lagstiftningsinitiativ finns i andra delstater i USA.<br />
236 Lagstiftning<strong>en</strong> finns beskriv<strong>en</strong> i <strong>en</strong> särskild rapport, se http://www.ecy.wa.gov/biblio/0907014.html.<br />
204
10 Slutsatser: vad behöver bli bättre på <strong>EU</strong>-nivå?<br />
• Det finns några luckor i <strong>EU</strong>-lagstiftning<strong>en</strong> där nya <strong>regler</strong> behövs, befintliga <strong>regler</strong><br />
behöver förbättras eller samordning<strong>en</strong> mellan regelsystem behöver bli bättre. En sådan<br />
brist gäller hantering<strong>en</strong> av miljöaspekter på läkemedel. Nya <strong>regler</strong> om kemikalier i varor<br />
behövs för textilier och behöver övervägas för andra varuområd<strong>en</strong>, särskilt för varor som<br />
har betydelse för barns exponering.<br />
• Det finns ett behov av att analysera integration och ev<strong>en</strong>tuell samordning av<br />
regelsystem<strong>en</strong> i <strong>EU</strong> i ett kretsloppsperspektiv. Detta gäller särskilt kemikalie<strong>regler</strong>,<br />
produkt<strong>regler</strong> och avfalls<strong>regler</strong>.<br />
• Omotiverade skillnader i skyddsnivå för hälsa och miljö kan uppstå när äldre regelsystem<br />
lämnas oförändrade under längre tid och inte uppdateras med hänsyn till ny kunskap och<br />
utveckling<strong>en</strong> vad gäller säkrare alternativ.<br />
• Ett antal frågeställningar kan tas upp i samband med <strong>EU</strong>:s nya miljöhandlingsprogram<br />
och i resurseffektiviseringsstrategin. En strategi för resurseffektiva kretslopp fria från<br />
farliga ämn<strong>en</strong> och <strong>en</strong> strategi för <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> vardag med inriktning på skyddet för barn<br />
skulle inrymma många av dessa frågeställningar.<br />
• Det globala kemikaliesamarbetet (SAICM) är viktigt. <strong>EU</strong> måste fortsatt vara pådrivande i<br />
det arbetet.<br />
Vi försöker i detta avslutande kapitel ge några allmänna komm<strong>en</strong>terar om hur <strong>EU</strong>lagstiftning<strong>en</strong><br />
ser ut och hur d<strong>en</strong> kan hantera de utmaningar som vi ställs inför om miljömålet<br />
Giftfri miljö ska realiseras g<strong>en</strong>om åtgärder på <strong>EU</strong>-nivå. Vi sammanfattar också våra förslag<br />
när det gäller tänkbara större prioriteringar inför framtid<strong>en</strong>, dvs. frågeställningar som t.ex. kan<br />
bli aktuella i ett nytt miljöhandlingsprogram.<br />
10.1 Täcker <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na alla aspekter på <strong>giftfri</strong> miljö?<br />
Vi har i d<strong>en</strong>na rapport försökt ge <strong>en</strong> överblick över de <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> som har någon betydelse för<br />
miljömålet Giftfri miljö. Trots att vi har fått begränsa oss i flera avse<strong>en</strong>d<strong>en</strong> (kap. 1.2) har vi<br />
ändå sett det som nödvändigt att redovisa ett drygt tiotal olika regelsystem i <strong>EU</strong>, som samlat<br />
motsvarar <strong>en</strong> oerhörd mängd detalj<strong>regler</strong>. Reglerna täcker i stort sett alla tänkbara aspekter på<br />
kemikalier och <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> miljö, eller ger åtminstone utrymme för att hantera sådana<br />
frågeställningar som kan bli aktuella på det området.<br />
<strong>EU</strong>:s miljö<strong>regler</strong> som behandlar avfall, luft, vatt<strong>en</strong> osv. har karaktär<strong>en</strong> av minimi<strong>regler</strong> (jfr<br />
kap. 8). På sådana områd<strong>en</strong> behöver <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na inte alltid vara heltäckande eftersom de kan<br />
kompletteras g<strong>en</strong>om nationella <strong>regler</strong>. Äv<strong>en</strong> på dessa områd<strong>en</strong> är dock gem<strong>en</strong>samma <strong>regler</strong><br />
ofta att föredra. På områd<strong>en</strong> där <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na är harmoniserade (kap. 3.1) är det dock mer<br />
problematiskt om det finns luckor i regelsystem<strong>en</strong>. Vi har i d<strong>en</strong>na rapport id<strong>en</strong>tifierat några<br />
sådana områd<strong>en</strong>.<br />
Reach och CLP innebär <strong>en</strong> omfattande <strong>regler</strong>ing av allmänkemikalier m<strong>en</strong> det finns några<br />
luckor i <strong>regler</strong>na (kap 5.1). Registreringskrav<strong>en</strong> och systemet för utvärdering av kemikalier i<br />
Reach är inte anpassade att bedöma grupper av kemikalier, t.ex. perfluorerade äm<strong>en</strong> och<br />
nanomaterial, och har svårt att hantera kombinationseffekter. Informationskrav<strong>en</strong> för<br />
lågvolymkemikalier vid registrering och krav<strong>en</strong> på kemikaliesäkerhetsrapport är också<br />
otillräckliga.<br />
205
När det gäller läkemedel är <strong>regler</strong>na otillräckliga när det gäller miljöaspekter, både vid<br />
godkännandeprövning och i samband med läkemedelstillverkning (kap 6.3). Äv<strong>en</strong> <strong>en</strong> del<br />
andra regelsystem har varit helt inriktade på hälsoaspekter, och det har ibland varit oklart om<br />
miljöpåverkan kan eller bör beaktas i regelsystem<strong>en</strong>. I fråga om kosmetiska produkter har det<br />
g<strong>en</strong>om nya <strong>regler</strong> numera klarlagts att miljöaspekter ska hanteras av andra regelsystem i <strong>EU</strong>, i<br />
första hand Reach (kap 6.4). Detsamma torde gälla medicintekniska produkter (kap. 7.4), äv<strong>en</strong><br />
om <strong>EU</strong>-domstol<strong>en</strong>s dom i det s.k. amalgammålet knappast är klargörande i d<strong>en</strong> frågan. Om<br />
Reach ska hantera miljöriskbedömningar av t.ex. kosmetika aktualiseras problem<strong>en</strong> med att<br />
hantera grupper av ämn<strong>en</strong>, och det finns inte heller några utvecklade samarbetsformer mellan<br />
de olika regelsystem<strong>en</strong>.<br />
En annan lucka i regelverket kan sägas vara användningskrav för biocidprodukter (kap.<br />
6.1.4). Användningskrav för bekämpningsmedel är visserlig<strong>en</strong> minimi<strong>regler</strong>, m<strong>en</strong> de anknyter<br />
till de harmoniserade <strong>regler</strong>na om produktgodkännand<strong>en</strong>. En översyn av frågan är dock redan<br />
på väg inom <strong>EU</strong>.<br />
Vi har också i kap. 7 konstaterat att <strong>regler</strong>na om kemikalier i varor kan behöva kompletteras,<br />
särskilt när det gäller varor som barn exponeras för. Vi har förslagit att <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> ska tas fram<br />
för textilier.<br />
10.2 Är regelsystem<strong>en</strong> samordnade?<br />
De olika regelverk som vi har beskrivit i det föregå<strong>en</strong>de fungerar i stor utsträckning som<br />
separata system, som administreras av organ och myndigheter som också är separerade, både i<br />
<strong>EU</strong> och nationellt. Samtidigt förekommer i praktik<strong>en</strong> givetvis <strong>en</strong> samverkan och kontakter<br />
mellan system<strong>en</strong> och de olika aktörerna. Principerna för riskbedömning t.ex. är också i allt<br />
väs<strong>en</strong>tligt desamma vare sig det är fråga om livsmedel, bekämpningsmedel eller Reach. Om<br />
<strong>EU</strong> tar fram strategier för olika grupper av kemikalier (kap. 9) behandlar man givetvis alla de<br />
regelverk som är aktuella.<br />
Sedan länge har man dock inom <strong>EU</strong> liksom i Sverige diskuterat behov att bättre integrera<br />
<strong>regler</strong> om miljö och hälsa i ett livscykelperspektiv. I det 6:e miljöhandlingsprogrammet talar<br />
man om <strong>en</strong> integrerad produktpolitik och liknande tankar ligger bakom handlingsplan<strong>en</strong> för<br />
hållbar konsumtion och produktion samt <strong>en</strong> hållbar industripolitik (kap. 3.4.4) och<br />
ekodesigndirektivet (kap. 7.3).<br />
Vi har i d<strong>en</strong>na rapport dragit slutsats<strong>en</strong> att <strong>en</strong> av de största utmaningarna ligger i att integrera<br />
kemikalie<strong>regler</strong>, produkt<strong>regler</strong> och avfalls<strong>regler</strong> i ett livscykelperspektiv (kap. 8.2). Detta är<br />
inte heller <strong>en</strong> nyhet. Många av <strong>EU</strong>:s varu<strong>regler</strong> som innehåller kemikaliekrav har sin<br />
utgångspunkt i behov<strong>en</strong> i samband med avfallshantering och återvinning. Tillkomst<strong>en</strong> av<br />
Reach och det nya avfallsdirektivet samt <strong>en</strong> allt starkare inriktning på återvinning och<br />
resurseffektivitet gör dock att det finns ett tydligt behov att fortsätta att arbeta med dessa<br />
frågor.<br />
10.3 Är skyddsnivån för hälsa och miljö lika hög i alla<br />
regelsystem?<br />
Vi har gjort i d<strong>en</strong>na rapport gjort <strong>en</strong> bred och översiktlig g<strong>en</strong>omgång av ett stort antal<br />
regelsystem i <strong>EU</strong> som berör <strong>giftfri</strong> miljö. Vi har inte undersökt tillämpning<strong>en</strong> så ingå<strong>en</strong>de att<br />
vi har kunnat dra några detaljerade slutsatser om ev<strong>en</strong>tuella skillnader i skyddsnivån för miljö<br />
och hälsa mellan de olika regelsystem<strong>en</strong>. Det slutsatser vi kan dra gäller snarare om <strong>regler</strong>na<br />
206
täcker de områd<strong>en</strong> de borde täcka och i vilk<strong>en</strong> utsträckning de uppdateras med hänsyn till ny<br />
kunskap.<br />
Vi har i fråga om kosmetiska och hygi<strong>en</strong>iska produkter konstaterat att <strong>regler</strong> som innehåller<br />
förteckningar över kemikalier som får förekomma eller inte förekomma i <strong>en</strong> produkt måste<br />
ses över regelbundet med hänsyn till ny kunskap som hälso- och miljöeg<strong>en</strong>skaperna och med<br />
hänsyn till att bättre alternativ till farliga ämn<strong>en</strong> blir tillgängliga allteftersom tid<strong>en</strong> går.<br />
Kosmetiska produkter är ett exempel på ett område med <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong> där <strong>en</strong> sådan översyn inte<br />
alltid har gjorts. I stor utsträckning är detta <strong>en</strong> fråga om resurser hos kommission<strong>en</strong> - som kan<br />
föreslå eller besluta om uppdateringar - eller hos de nationella myndigheterna - som kan ta<br />
fram underlag som visar på behovet av <strong>en</strong> översyn. På varuområdet kan man se <strong>en</strong> liknande<br />
t<strong>en</strong>d<strong>en</strong>s, så att äldre <strong>regler</strong> inte uppdateras beträffande krav som avser innehållet av farliga<br />
ämn<strong>en</strong>. Ett exempel är förbud<strong>en</strong> mot särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i motorfordon (ELV-direktivet<br />
2000/53/EG).<br />
På varuområdet finns också exempel på <strong>regler</strong> där särskilt farliga ämn<strong>en</strong> förbjuds m<strong>en</strong> där<br />
tidbegränsade undantag kan införas för användningsområd<strong>en</strong> där det inte finns alternativ (t.ex.<br />
RoHS, kap. 7.7.2). D<strong>en</strong> typ<strong>en</strong> av <strong>regler</strong> med regelbund<strong>en</strong> omprövning innebär ett mycket<br />
starkt incitam<strong>en</strong>t till att utveckla bättre alternativ till farliga ämn<strong>en</strong>. De produc<strong>en</strong>ter som vill<br />
använda särskilt farliga ämn<strong>en</strong> i <strong>en</strong> vara kan få göra det, m<strong>en</strong> måste vid varje översynstillfälle<br />
visa att undantaget från det g<strong>en</strong>erella förbudet verklig<strong>en</strong> behövs.<br />
I fråga om särskilt farliga ämn<strong>en</strong> innebär de sv<strong>en</strong>ska miljömål<strong>en</strong> att ämn<strong>en</strong>a så långt det är<br />
möjligt ska fasas ut (kap. 2.3.1). För ämn<strong>en</strong> med särskilt hälsofarliga eg<strong>en</strong>skaper (CMR) har<br />
<strong>en</strong> sådan princip gällt sedan länge inom <strong>EU</strong> på flera områd<strong>en</strong> (t.ex. arbetsmiljöområdet),<br />
medan <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na inte är lika tydliga när det gäller miljöfarliga eg<strong>en</strong>skaper (t.ex. vPvB- och<br />
PBT-ämn<strong>en</strong> <strong>en</strong>ligt Reach). Reach och de nya <strong>regler</strong>na om bekämpningsmedel innebär dock <strong>en</strong><br />
tydlig utveckling av <strong>regler</strong>na i linje med de sv<strong>en</strong>ska miljömål<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska substitutionsprincip<strong>en</strong><br />
(2 kap. 4 § miljöbalk<strong>en</strong>) har också fått ett tydligt uttryck i dessa <strong>regler</strong> och vissa<br />
varu<strong>regler</strong> (särskilt RoHS), m<strong>en</strong> tillämpas inte lika tydligt på andra områd<strong>en</strong>. För de aktuella<br />
problemområd<strong>en</strong> som vi berör i kap. 9 (nanomaterial, hormonstörande ämn<strong>en</strong> osv. )<br />
diskuteras <strong>en</strong> regelutveckling på alla de områd<strong>en</strong> där ändringar kan vara aktuella.<br />
Sammanfattningsvis kan man konstatera att skillnader i skyddsnivå kan uppstå när äldre<br />
regelsystem lämnas oförändrade under längre tid och inte uppdateras. Detta kan givetvis lätt<br />
inträffa i ett regelverk som är så oerhört omfattande som <strong>EU</strong>:s.<br />
10.4 Tänkbara prioriteringar i miljöhandlingsprogram och andra<br />
strategier<br />
Vi har i <strong>en</strong>lighet med våra direktiv utformat d<strong>en</strong>na rapport som <strong>en</strong> bred g<strong>en</strong>omgång av <strong>EU</strong>lagstiftning<strong>en</strong><br />
där vi tar upp <strong>en</strong> mängd större och mindre exempel på utvecklingsmöjligheter<br />
och –behov. En del av förslag<strong>en</strong> till förbättringar är mest av teknisk karaktär. Många avser<br />
åtgärder som ligger inom ram<strong>en</strong> för <strong>en</strong> löpande verksamhet som ständigt pågår med att<br />
tillämpa och utveckla rättsakterna, m<strong>en</strong> där det ändå krävs vissa initiativ och underlag från<br />
myndigheterna eller påverkan på högre politisk nivå för att få något att hända.<br />
Några förslag i vår rapport är dock mer övergripande och handlar om <strong>en</strong> utvecklad strategisk<br />
inriktning i <strong>EU</strong>-arbetet. Sådana förslag kan behöva lyftas till politisk nivå för <strong>en</strong> diskussion i<br />
rådet och <strong>EU</strong>-parlam<strong>en</strong>tet och med kommission<strong>en</strong>, så att man <strong>en</strong>as om <strong>en</strong> strategisk inriktning<br />
som sedan kan realiseras i lagförslag eller andra åtgärder som kommission<strong>en</strong> har<br />
huvudansvaret för. Vi har i kap. 3.4 redovisat ett antal sådana processer som pågår i <strong>EU</strong> och<br />
som kommer att diskuteras de närmaste år<strong>en</strong>. Dessutom har man på miljöområdet ofta <strong>en</strong>ats<br />
207
om strategier för att hantera särskilda miljöproblem, som ofta gäller kemikaliefrågor (se t.ex.<br />
kap. 9 om nanomaterial, hormonstörande ämn<strong>en</strong> osv.). Slutlig<strong>en</strong> finns det i många rättsakter<br />
<strong>regler</strong> om översynstillfäll<strong>en</strong>, där viktiga principiella frågor kan komma upp till diskussion.<br />
Detta är särskilt tydligt i Reach, där man tar upp ett antal viktiga frågor för översyn i <strong>en</strong><br />
tidtabell som sträcker sig ända fram till år 2019 (kap. 5.1.1).<br />
Följande lista är ett försök att id<strong>en</strong>tifiera sådana viktiga övergripande frågeställningar som vi<br />
behandlat i rapport<strong>en</strong> och som borde kunna vara aktuella som sv<strong>en</strong>ska prioriteringar i <strong>EU</strong>,<br />
t.ex. i diskussionerna om ett nytt miljöhandlingsprogam eller utveckling<strong>en</strong> av <strong>EU</strong>:s<br />
resurseffektiviseringsstrategi. En sådan lista kan göras mycket lång. Vi nämner därför inte<br />
sådana frågor där diskussionerna redan pågår eller där rapporter från kommission<strong>en</strong> är på väg.<br />
(t.ex. åtgärder avse<strong>en</strong>de nanomaterial, hormonstörande ämn<strong>en</strong> och kombinationseffekter,<br />
översyn av ekodesigndirektivet). Vi har konstaterat ovan att många av dessa frågor kommer<br />
upp för <strong>en</strong> politisk diskussion redan år 2012. I andra fall bör ändringsbehov<strong>en</strong> främst tas upp i<br />
samband med särskilda översyner av rättsakter, äv<strong>en</strong> om det inte är uteslutet att de äv<strong>en</strong><br />
diskuteras på politisk nivå (t.ex. Reach, lagstiftning om kosmetiska produkter, lagstiftning om<br />
livsmedel). Äv<strong>en</strong> <strong>en</strong> lista som begränsas på detta sätt skulle bli ganska lång:<br />
• Utvidga lagstiftning<strong>en</strong> om läkemedel och GMP-krav för att hantera miljöaspekter på<br />
läkemedel (kap. 6.3).<br />
• Införa begränsningar och informationskrav om kemikalier i textilier (kap. 7.6).<br />
• Ta initiativ till <strong>en</strong> strategi för bättre miljöinformation (kap 7.8)<br />
• Ta initiativ till <strong>en</strong> strategi i <strong>EU</strong> för resurseffektiva kretslopp fria från farliga ämn<strong>en</strong> (kap<br />
8.x)<br />
• Utveckla tillsyn<strong>en</strong> inom <strong>EU</strong> (kap 8.x)<br />
• Utveckla miljöövervakning<strong>en</strong> på <strong>EU</strong>-nivå (kap. 8.x)<br />
• Analys på <strong>EU</strong>-nivå av samverkan mellan ramdirektivet för vatt<strong>en</strong> och annan relevant<br />
lagstiftning kap 8.x)<br />
• Ny <strong>EU</strong>-strategi för fluorerade ämn<strong>en</strong> (kap 9.4).<br />
Detta kan alltså ses som <strong>en</strong> bruttolista över tänkbara frågeställningar, som innefattar åtgärder<br />
avse<strong>en</strong>de <strong>en</strong> kemikaliekategori (fluorerade ämn<strong>en</strong>), översyn av inriktning<strong>en</strong> på lagstiftning<strong>en</strong><br />
på några områd<strong>en</strong> (läkemedel, textilier), samordning mellan regelsystem (resurseffektiva<br />
kretslopp, vatt<strong>en</strong><strong>regler</strong>) och några övergripande strategiska frågor (miljöinformation, tillsyn,<br />
miljöövervakning). Flera av de frågeställningar vi tar upp i rapport<strong>en</strong> skulle också kunna<br />
inordnas under bredare strategier. Resurseffektiva kretslopp fria från farliga ämn<strong>en</strong> är <strong>en</strong><br />
sådan strategi. En annan sådan bredare strategi skulle kunna utgå från KemI:s arbete med<br />
regeringsuppdraget om att uppnå <strong>en</strong> <strong>giftfri</strong> vardag, där <strong>en</strong> hög skyddsnivå för barn är <strong>en</strong><br />
grundläggande aspekt. Flera av de åtgärder som vi nämner ovan och som behandlats tidigare i<br />
d<strong>en</strong>na rapport skulle passa in i <strong>en</strong> sådan strategi. Detta gäller t.ex. kemikalie<strong>regler</strong> för varor<br />
som är avsedda för barn eller som barn kommer i kontakt med (textilier), bättre<br />
miljöinformation och bättre miljöövervakning med inriktning på hur barn exponeras.<br />
Slutlig<strong>en</strong> vill vi peka på det globala FN-samarbetet på kemikalieområdet. Inför det<br />
internationella möte som hålls i Rio 20 år efter det första Rio-mötet om hållbar utveckling<br />
(Rio +20) har <strong>EU</strong> diskuterat målsättningar som innebär att man vill ”step up efforts towards a<br />
more robust, coher<strong>en</strong>t, effective and effici<strong>en</strong>t international regime for chemicals throughout<br />
their lifecycle”. Det är viktigt att <strong>EU</strong> fortsatt är pådrivande i d<strong>en</strong>na fråga, särskilt när det<br />
gäller kemikalier i varor med hänsyn till de globala aspekterna på varuhandeln samt<br />
möjligheterna att effektivt vidta åtgärder mot ämn<strong>en</strong> som ger anledning till global oro m<strong>en</strong><br />
208
som inte omfattas befintliga konv<strong>en</strong>tioner. Det globala samarbetet och SAICM behandlas mer<br />
utförligt i kap. 4.<br />
11 Konsekv<strong>en</strong>sanalys av förslag om kemikaliekrav<br />
på textilier<br />
Vi har i rapport<strong>en</strong> lämnat ett antal förslag som gäller d<strong>en</strong> allmänna utveckling<strong>en</strong> av <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong><br />
och internationella <strong>regler</strong> på kemikalieområdet. Endast på ett område har vi tagit fram ett så<br />
detaljerat förslag att vi har bedömt det som m<strong>en</strong>ingsfullt att göra <strong>en</strong> särskilt<br />
konsekv<strong>en</strong>sanalys, nämlig<strong>en</strong> i fråga om textilier.<br />
I rapport<strong>en</strong>s kap. 7.6 Kemikaliekrav på textilier, kläder och skor formuleras förslag om att<br />
Sverige ska arbeta för att <strong>regler</strong> om kemikalier i textilier införs i <strong>EU</strong>-förordning<strong>en</strong> om<br />
fibermärkning. Nedan följer <strong>en</strong> översiktlig konsekv<strong>en</strong>sanalys av förslaget ur sv<strong>en</strong>skt<br />
perspektiv. Konsekv<strong>en</strong>sanalys<strong>en</strong> syftar till att ge <strong>en</strong> övergripande kvalitativ beskrivning av<br />
möjliga konsekv<strong>en</strong>ser och täcker därmed inte in alla konsekv<strong>en</strong>ser för alla berörda.<br />
Ambition<strong>en</strong> är att belysa vissa pot<strong>en</strong>tiellt viktiga aspekter av förslaget och ge exempel på<br />
konsekv<strong>en</strong>ser som bör utredas närmare under fortsatt beredning av förslaget.<br />
Konsekv<strong>en</strong>sanalys<strong>en</strong> baseras till stor del på diskussioner som förts med sv<strong>en</strong>ska<br />
branschorganisationer, klädföretag och konsulter237.<br />
11.1.1 Konsekv<strong>en</strong>ser för företag<br />
D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska textil- och konfektionsindustrin har g<strong>en</strong>omgått stora förändringar under de<br />
s<strong>en</strong>are årtiond<strong>en</strong>, som <strong>en</strong> följd av ökande internationalisering av handel och tillverkning. D<strong>en</strong><br />
produktion som numera finns kvar i Sverige är vanlig<strong>en</strong> nischad, framföralltmot tillverkning<br />
av inredningstextilier, samt teknik- och industritextilier. En liknande utveckling har skett för<br />
skor. De verksamheter som numera dominerar är design, produktutveckling, logistik och<br />
marknadsföring. Enligt <strong>en</strong> kartläggning gjord av SMED238 var mängd<strong>en</strong> (i ton) importerad<br />
textil ca 65 gånger större än inhemsk produktion år 2008. Sv<strong>en</strong>skt Näringsliv239 beskriver<br />
beklädnadsbransch<strong>en</strong> totalt sett som präglad av hård kommersiell konkurr<strong>en</strong>s. Textil- och<br />
beklädnadsbransch<strong>en</strong> i <strong>EU</strong> var tidigare skyddad av tullar och andra handelsrestriktioner.<br />
Bransch<strong>en</strong>s utveckling på <strong>EU</strong>-nivå liknar med viss eftersläpning d<strong>en</strong> i Sverige, dvs <strong>en</strong><br />
övergång från produktion till design, produktutveckling etc. Enligt Euratex sysselsatte<br />
bransch<strong>en</strong> i <strong>EU</strong> ca 2,3 miljoner anställda i 150 000 små och medelstora företag år 2009.<br />
Bransch<strong>en</strong>s omsättning har minskat kraftigt under de s<strong>en</strong>aste 10-15 år<strong>en</strong>, särskilt under d<strong>en</strong><br />
ekonomiska kris<strong>en</strong> 2008-2009, och antalet sysselsatta i <strong>EU</strong> halverades mellan 1998 och 2009.<br />
I vissa <strong>EU</strong>-länder utgör bransch<strong>en</strong> fortfarande <strong>en</strong> betydande andel av d<strong>en</strong> totala<br />
sysselsättning<strong>en</strong> (i vissa fall uppåt 20 proc<strong>en</strong>t).<br />
Det skulle krävas omfattande ytterligare utredning för att beskriva vilka specifika<br />
anpassningar som skulle krävas av företag<strong>en</strong> för att uppfylla d<strong>en</strong> nivå på kemikaliekrav som<br />
KemI föreslår. G<strong>en</strong>erellt kan dock sägas att krav motsvarande de som skissas av KemI (se<br />
kap. 7.6.3) redan ställs frivilligt av ett antal sv<strong>en</strong>ska textilproduc<strong>en</strong>ter och importörer. Detta<br />
gäller i synnerhet bland de som följer olika former av miljö- eller hälsomärkning <strong>en</strong>ligt t.ex.<br />
237 Främst g<strong>en</strong>om intress<strong>en</strong>tmöte om nonylf<strong>en</strong>ol och nonylf<strong>en</strong>oletoxilater 2011-12-01, dialogmöte med<br />
textilbransch<strong>en</strong> 2012-02-03 samt <strong>en</strong>skilda kontakter med Stefan Posner hos Swerea IVF, Ulf Eriksson hos<br />
Svan<strong>en</strong> AB, H<strong>en</strong>rik Willers hos TEKO och Petra Pettersson hos Kappahl.<br />
238 Flöd<strong>en</strong> av textilier Ett SMED-projekt för Naturvårdsverket, 2010, Annica Carlsson, SCB<br />
239 Sv<strong>en</strong>skt konkurr<strong>en</strong>sindex – åtta konsum<strong>en</strong>tnära branscher granskade. 2003. Sv<strong>en</strong>skt Näringsliv<br />
209
Svan<strong>en</strong>, Bra Miljöval, Oeko-Tex, <strong>EU</strong> Eco-Label m.fl. Äv<strong>en</strong> om det finns många miljö- och<br />
hälsomärkta textilprodukter (t.ex. Oeko-Tex Standard) bedöms de utgöra <strong>en</strong> relativt lit<strong>en</strong> del<br />
av d<strong>en</strong> total marknad<strong>en</strong> för textil och kläder i <strong>EU</strong> (marknadsg<strong>en</strong>omslaget undersöks just nu<br />
inom bl.a. <strong>en</strong> revidering240 av <strong>EU</strong> Eco-Label för textil).<br />
D<strong>en</strong> vanligaste form<strong>en</strong> av kemikaliekrav bland sv<strong>en</strong>ska företag är idag olika former av<br />
kravlistor som utformats i samarbete (t.ex. inom Kemikaliegrupp<strong>en</strong> under Swerea IVF,<br />
Textilimportörerna och TEKO) eller <strong>en</strong>skilt (t.ex. H&M, Ikea m.fl.). Medlemmarna i TEKO<br />
och Kemikaliegrupp<strong>en</strong> täcker ca 80-90 proc<strong>en</strong>t av d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska marknad<strong>en</strong>241. De<br />
kemikaliekrav som ställs bland dessa företag ska dock inte förväxlas med märkning och<br />
certifiering eftersom företag<strong>en</strong> själva väljer lämplig utformning på kravlistorna samt hur<br />
krav<strong>en</strong> följs upp. Det går därför inte att uttala sig om vilk<strong>en</strong> specifik kravnivå som praktiseras<br />
idag bland sv<strong>en</strong>ska textilföretag, m<strong>en</strong> bransch<strong>en</strong> ligger trolig<strong>en</strong> långt framme sett ur ett<br />
internationellt perspektiv. Att döma utifrån de branschkontakter KemI haft skulle de sv<strong>en</strong>ska<br />
företag<strong>en</strong> påverkas positivt i flera avse<strong>en</strong>d<strong>en</strong> om gem<strong>en</strong>samma kemikaliekrav på textilier<br />
införs på <strong>EU</strong>-nivå, framförallt g<strong>en</strong>om att:<br />
• Standardisering av kemikaliekrav minskar kostnaderna för företag<strong>en</strong> att förstå och<br />
kommunicera krav till andra delar av produktionskedjan samt underlättar uppföljning av<br />
krav.<br />
• Förhandlingsposition<strong>en</strong> gällande kemikaliekrav g<strong>en</strong>temot leverantörer/produc<strong>en</strong>ter<br />
utanför <strong>EU</strong> skulle stärkas.<br />
• D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska textil- och beklädnadsbransch<strong>en</strong> åtminstone initialt skulle kunna uppleva<br />
vissa konkurr<strong>en</strong>sfördelar på d<strong>en</strong> europeiska marknad<strong>en</strong>, eftersom många sv<strong>en</strong>ska företag<br />
redan har kunnande, erfar<strong>en</strong>het och organisation för att hantera kemikaliefrågor.<br />
Ovanstå<strong>en</strong>de positiva effekter gäller i första hand de företag som är proaktiva i<br />
kemikaliearbetet. Bland de företag som idag är mindre proaktiva, till följd av bristande<br />
resurser eller andra orsaker, kan dock anpassning<strong>en</strong> till kemikaliekrav bli relativt mer kostsam<br />
och innebära nackdelar i konkurr<strong>en</strong>savse<strong>en</strong>de. Äv<strong>en</strong> om företag<strong>en</strong> inom d<strong>en</strong>na s<strong>en</strong>are kategori<br />
utgör <strong>en</strong> mindre del av d<strong>en</strong> totala marknad<strong>en</strong> kan de vara många till antalet (små företag är<br />
trolig<strong>en</strong> överrepres<strong>en</strong>terade i kategorin).<br />
Uppgifter från bransch<strong>en</strong> pekar på analyskostnader och kommunikation av kemikaliekrav som<br />
betydande kostnadsdrivare i det frivilliga kemikaliearbetet idag. Att kommunicera och<br />
verifiera kemikaliekrav försvåras av d<strong>en</strong> komplexa produktionskedja som präglar<br />
textilprodukter. Som illustrerande exempel visas <strong>en</strong> schematisk och för<strong>en</strong>klad bild av<br />
produktionskedjan (för <strong>en</strong> bomullsprodukt) för <strong>en</strong> större sv<strong>en</strong>sk klädkedja nedan. D<strong>en</strong> stora<br />
variation<strong>en</strong> i typ, storlek och kompet<strong>en</strong>s och avtalsmässiga förbindelser mellan företag<strong>en</strong> i<br />
produktionskedjan gör det svårt för klädföretaget att säkerställa att kemikaliekrav<strong>en</strong> följs.<br />
Oftast måste klädföretaget förlita sig på det närmaste produktionsledet, dvs<br />
klädleverantörerna och de avtal som finns upprättade med dessa, samt kontroll av<br />
slutprodukt<strong>en</strong>.<br />
240 European Commission, Joint Research C<strong>en</strong>tre, http://susproc.jrc.ec.europa.eu/textiles/index.html, s<strong>en</strong>ast<br />
åtkomst 2012-02-13<br />
241 Personlig kommunikation Stefan Posner vid Swerea IVF och H<strong>en</strong>rik Willers vidTEKO, 2012-02-08<br />
210
Fertilizers, pesticides and<br />
seeds are provided by<br />
large multinationals and/or<br />
smaller local suppliers<br />
Dye-stuff and chemical<br />
inputs are provided by<br />
large multinationals<br />
and/or smaller local<br />
suppliers<br />
In addition to the fabric,<br />
apparel manufacturers will<br />
have suppliers for all<br />
necessary trims such as<br />
buttons, zippers etc.<br />
Farmers<br />
N=?<br />
Ginners<br />
N=?<br />
Traders/<br />
Merchants<br />
N=?<br />
Cotton co-ops<br />
N=?<br />
Cotton yarn<br />
production<br />
N=?<br />
Ag<strong>en</strong>ts<br />
N=?<br />
Textile production<br />
knitting/weaving<br />
N=?<br />
Dyeing &<br />
finishing<br />
N=?<br />
Apparel manufacturers<br />
N= 800<br />
Total no of factories<br />
including sub.cons.<br />
N= 2500<br />
Källa: Kogg, B. 2009. Responsibility in the Supply Chain, Interorganisational managem<strong>en</strong>t of<br />
<strong>en</strong>vironm<strong>en</strong>tal and social aspects in the supply chain, Case studies from the textile sector.<br />
Doktorsavhandling, Lunds Universitet. s.153.<br />
Flera av de branschorganisationer och företag som KemI haft kontakt med har betonat<br />
behovet av standardiserade testmetoder kopplat till ett ev<strong>en</strong>tuellt införande av <strong>EU</strong>gem<strong>en</strong>samma<br />
kemikaliekrav. Standarder för kemikalieanalyser utformas redan successivt och<br />
det bör därför inte utgöra ett hinder för g<strong>en</strong>omförande av KemI:s förslag. Enligt Swerea IVF<br />
skulle införandet av kemikaliekrav initialt kunna innebära visst ökat eller oförändrat behov av<br />
kemikalieanalyser på textil. Ett större sv<strong>en</strong>skt klädföretag uppger t.ex. att man idag utför<br />
stickprovskontroller på ca 6 proc<strong>en</strong>t av orderna, med frekv<strong>en</strong>s anpassad efter ordervärd<strong>en</strong>. På<br />
sikt förväntas dock behovet av stickkontroller minska när förtro<strong>en</strong>det mellan uppköpare och<br />
leverantörer ökar, särskilt om krav<strong>en</strong> ställs <strong>en</strong>hetligt från alla europeiska textilimportörer. Ur<br />
företagsperspektiv betonas att <strong>EU</strong>-gem<strong>en</strong>samma <strong>regler</strong> behöver utformas och g<strong>en</strong>omdrivas<br />
med hänsyn till ekonomiska risker för företag<strong>en</strong>, t.ex. med avse<strong>en</strong>de på hur strikta krav som<br />
ställs på varuförsändelser vari företag<strong>en</strong> själva eller myndigheterna hittar förbjudna ämn<strong>en</strong>.<br />
Tidsperspektivet på varje kollektion är också avgörande för lönsamhet, dvs ev<strong>en</strong>tuella<br />
administrativa krävande mom<strong>en</strong>t som fördröjer att <strong>en</strong> kollektion kan sättas på marknad<strong>en</strong> kan<br />
ge negativa konsekv<strong>en</strong>ser. Sådana kostnader och arbetsmom<strong>en</strong>t utgör idag viktiga hinder för<br />
att (frivilligt) ställa kemikaliekrav, särskilt för små och medelstora företag som har begränsad<br />
kemikaliekompet<strong>en</strong>s och personalresurser på plats i produktionsländerna.<br />
Enligt Swerea IVF skulle det behövas ca 2 år för företag<strong>en</strong> att anpassa sig efter nya<br />
kemikaliekrav. Detta under förutsättning att <strong>regler</strong>na görs tydliga och praktiskt g<strong>en</strong>omförbara.<br />
Erfar<strong>en</strong>het<strong>en</strong> från Kemikaliegrupp<strong>en</strong> indikerar att företag<strong>en</strong> relativt snabbt kan implem<strong>en</strong>tera<br />
kemikaliekrav i sin verksamhet, åtminstone om stöd finns i tolkning av krav<strong>en</strong> och att<br />
fokusera arbetet på väs<strong>en</strong>tliga delar av verksamhet<strong>en</strong>. De företag som KemI haft kontakt med<br />
har <strong>en</strong>dast påpekat <strong>en</strong>staka produkttyper som kan vara svåra att anpassa (med bibehåll<strong>en</strong><br />
funktion) efter nya kemikaliekrav, t.ex. plagg som behandlats med fluorkarboner för<br />
vatt<strong>en</strong>avvisande funktion. I övrigt finns vanlig<strong>en</strong> alternativa kemikalier och<br />
produktionsprocesser redan tillgängliga. De anpassningssvårigheter som nämnts har i första<br />
211
hand berott på d<strong>en</strong> relativt svaga förhandlingsposition som sv<strong>en</strong>ska textilimportörer har<br />
g<strong>en</strong>temot leverantörer inom vissa produktgrupper (t.ex. accessoarer som beställs i mindre<br />
kvantiteter och därmed utgör lit<strong>en</strong> andel av leverantör<strong>en</strong>s omsättning). Enligt TEKO kan det<br />
vara lämpligt att successivt utöka kemikaliekrav<strong>en</strong> (i samråd mellan myndigheter och företag)<br />
och därig<strong>en</strong>om ta hänsyn till ev<strong>en</strong>tuella särskilda anpassningssvårigheter för vissa produkter.<br />
D<strong>en</strong> sektor som möjlig<strong>en</strong> kan komma att påverkas mer negativt av KemI:s förslag är<br />
kemikaliebransch<strong>en</strong>, dvs tillverkare och formulerare av kemikalier som idag används i<br />
textilproduktion inom och utanför <strong>EU</strong>. Enligt bl.a. <strong>en</strong> utredning 242 som gjordes inför<br />
g<strong>en</strong>omförandet av Reach förväntade sig företag<strong>en</strong> betydande anpassningskostnader för<br />
textilrelaterade branscher. T.ex. uppskattades kostnad<strong>en</strong> per omformulering av vissa<br />
processkemikalier till ca 300 000 € samt 3-18 månaders anpassningstid. Dessa skattningar har<br />
inte kunnat verifieras i efterhand och det är oklart huruvida d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska kemikaliebransch<strong>en</strong><br />
skulle drabbas negativt av nya kemikaliekrav på textil eller möjlig<strong>en</strong> positivt g<strong>en</strong>om att nya<br />
affärsmöjligheter uppstår för företag som erbjuder alternativa kemikalier. Om KemI:s förslag<br />
bearbetas vidare bör kemikaliebransch<strong>en</strong> rimlig<strong>en</strong> involveras ytterligare i diskussion<strong>en</strong>.<br />
11.1.2 Konsekv<strong>en</strong>ser för konsum<strong>en</strong>ter<br />
I kontakterna med branschorganisationer och företag har KemI inte funnit belägg för att <strong>EU</strong>gem<strong>en</strong>samma<br />
kemikaliekrav skulle innebära betydande kostnadsökning i textilproduktion<strong>en</strong><br />
som skulle få g<strong>en</strong>omslag i slutpris på konsum<strong>en</strong>tvaror. Processkemikaliernas andel av<br />
produktionskostnaderna är oftast marginell och produktionskostnad<strong>en</strong> utgör vanlig<strong>en</strong> <strong>en</strong><br />
mindre kompon<strong>en</strong>t i butikspriset på t.ex. kläder. Kostnader för kommunikation och kontroll<br />
av kemikaliekrav kan dock pot<strong>en</strong>tiellt ha större betydelse för prissättning till kund. Om de<br />
sv<strong>en</strong>ska textil- och klädföretag<strong>en</strong>, <strong>en</strong>ligt resonemang ovan, redan bekostar sådant arbete och<br />
ser för<strong>en</strong>klingar i att <strong>EU</strong>-gem<strong>en</strong>samma krav g<strong>en</strong>omförs kan prisnivån för konsum<strong>en</strong>t möjlig<strong>en</strong><br />
sjunka i vissa fall. Konkurr<strong>en</strong>ssituation<strong>en</strong> inom t.ex. beklädnadsbransch<strong>en</strong> är så pass int<strong>en</strong>siv<br />
att ev<strong>en</strong>tuella minskade kostnader hos företag<strong>en</strong> bör få g<strong>en</strong>omslag i butik. Det är dock mycket<br />
svårt att förutse riktning<strong>en</strong> på ev<strong>en</strong>tuella priseffekter.<br />
Utbudet av textil, kläder och skor kan möjlig<strong>en</strong> påverkas negativt i vissa fall, m<strong>en</strong> KemI har i<br />
kontakterna med bransch<strong>en</strong> inte fått indikationer på att detta skulle bli <strong>en</strong> betydande effekt. I<br />
de flesta fall har de kemikalier som används i textilproduktion<strong>en</strong> ing<strong>en</strong> direkt funktion i<br />
slutprodukt<strong>en</strong>. Om rimlig tid ges för anpassning av textilproduktion<strong>en</strong> kan trolig<strong>en</strong> de flesta<br />
oönskade kemikalierna fasas ut och ersättas med alternativ, utan att konsum<strong>en</strong>tnyttan<br />
försämras. För vissa mer tekniska textilmaterial, dvs där kemikalier har <strong>en</strong> avsedd funktion i<br />
d<strong>en</strong> slutliga varan, kan dock anpassning<strong>en</strong> till kemikaliekrav bli mer tids- och resurskrävande<br />
vilket möjlig<strong>en</strong> kan påverka utbudet för konsum<strong>en</strong>t.<br />
11.1.3 Konsekv<strong>en</strong>ser för myndigheter<br />
Erfar<strong>en</strong>het<strong>en</strong> från befintliga frivilliga miljö- och hälsomärkningssystem indikerar att<br />
utformning, samt successiv utveckling, av kravkriterier och testmetoder är resurskrävande.<br />
Utformning<strong>en</strong> av relevanta och praktiskt g<strong>en</strong>omförbara kemikaliekrav skulle kräva tillgång<br />
till omfattande information (sannolikt från berörda branscher) om relevanta<br />
produktionsprocesser, vilka processkemikalier som används och vilka restämn<strong>en</strong> i textil som<br />
kan kopplas till produktion<strong>en</strong>. KemI bedömer dock att det utrednings- och förhandlingsarbete<br />
242 Analysis of the pot<strong>en</strong>tial impacts of REACH on European textile supply chains. 2005. Enviro Tex GmbH and<br />
Cast Consulting, commissioned by DG Enterprise.<br />
212
som skulle krävas för utveckling<strong>en</strong> av föreslagna kemikaliekrav i huvudsak skulle kunna ske<br />
med befintliga resurser hos medlemsstaternas kemikaliemyndigheter.<br />
En kraftigt ökad marknadskontroll på textilier skulle krävas för att främja goda<br />
konkurr<strong>en</strong>svillkor mellan företag i olika <strong>EU</strong>-länder. Kontroller kan till viss del kunna utföras<br />
inom <strong>EU</strong> (dvs i detaljistledet) m<strong>en</strong> lämplig<strong>en</strong> också vid <strong>EU</strong>:s gränser vad gäller importerade<br />
textilprodukter. Kemikaliekontroller på importerade varor sker idag i begränsad omfattning<br />
och är oftast inriktad på hälsorisker för konsum<strong>en</strong>ter (t.ex. formaldehyd). Ökade resurser<br />
kommer trolig<strong>en</strong> att krävas hos <strong>EU</strong>-ländernas tullmyndigheter. Ökad samordning mellan<br />
tillsynsmyndigheter på kemikalieområdet och tullmyndigheter skulle behövas, vilket kan bli<br />
tids- och resurskrävande. Gem<strong>en</strong>samma och tydliga kemikaliekrav skulle samtidigt trolig<strong>en</strong><br />
underlätta för myndigheterna att samarbeta och utöva effektiv tillsyn g<strong>en</strong>temot <strong>en</strong> gem<strong>en</strong>sam<br />
målbild. Utveckling och spridning av standardiserade testmetoder skulle t.ex. kunna minska<br />
styckkostnaderna för analyser. Därmed är de sammanvägda konsekv<strong>en</strong>serna för<br />
myndigheterna svåra att förutse.<br />
11.1.4 Konsekv<strong>en</strong>ser för människors hälsa och miljö<br />
När förekomst<strong>en</strong> av persist<strong>en</strong>ta, bioackumulerande och toxiska ämn<strong>en</strong> i textilier minskar får<br />
det positiva effekter på miljön. Det förväntas i första hand förbättra vatt<strong>en</strong>kvalitet<strong>en</strong>, både i<br />
tillverkningsländerna och <strong>EU</strong>, eftersom farliga ämn<strong>en</strong> avges till vatt<strong>en</strong>miljöer under såväl<br />
produktion som användning av textilier. Ett minskat läckage till vatt<strong>en</strong>miljöer minskar också<br />
risk<strong>en</strong> för vidare spridning och ansamling av farliga ämn<strong>en</strong> i mark, sedim<strong>en</strong>t och biota vilket<br />
därmed ger positiva effekter på miljön i sin helhet. Det finns <strong>en</strong> viss risk för fortsatta negativa<br />
miljöeffekter i tillverkningsländerna om de förbjudna ämn<strong>en</strong>a inte fasas ut ur produktion<strong>en</strong><br />
utan fortsätter användas och sedan tvättas ur de färdiga textilprodukterna innan de exporteras<br />
till <strong>EU</strong>. Att minska andel<strong>en</strong> cancerframkallande, mutag<strong>en</strong>a, reproduktionsstörande,<br />
hormonstörande och allergiframkallande ämn<strong>en</strong> som finns i textil har positiva effekter på<br />
människors hälsa. Effekter på miljön och på människors hälsa orsakade av kemiska ämn<strong>en</strong> är<br />
svåra att mäta eftersom det sällan går att veta varifrån ämn<strong>en</strong>as kommer och hur de samverkar<br />
med varandra. Många av effekterna är dessutom sådana som uppkommer efter <strong>en</strong> lång tids<br />
exponering.<br />
Om d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska textil- och beklädnadsbransch<strong>en</strong>s beskrivning av situation<strong>en</strong> idag stämmer,<br />
dvs. att sv<strong>en</strong>ska företag till stor del redan har fasat ut ämn<strong>en</strong> med farliga eg<strong>en</strong>skaper ur<br />
textilprodukter, innebär det att hälso- och miljönyttan av föreslagna kemikaliekrav möjlig<strong>en</strong><br />
blir mindre betydande ur ett sv<strong>en</strong>skt perspektiv jämfört med i andra länder i Europa. KemI:s<br />
erfar<strong>en</strong>het är dock att många hälso- och miljöfarliga ämn<strong>en</strong> fortfarande finns i många<br />
textilprodukter på d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska marknad<strong>en</strong> och att det därför finns betydande<br />
förbättringspot<strong>en</strong>tial. Därtill kommer trolig<strong>en</strong> positiva långsiktiga effekter i form av minskad<br />
indirekt spridning av t.ex. så kallade PBT-ämn<strong>en</strong> som drabbar människor och miljö i Sverige<br />
äv<strong>en</strong> om de inte tillförs landet direkt via textilprodukter.<br />
De positiva konsekv<strong>en</strong>serna av KemI:s förslag är dock bero<strong>en</strong>de av att kemikalie<strong>regler</strong>na<br />
utformas så de förbjudna kemikalierna inte ersätts med andra kemikalier som ger liknande<br />
negativa konsekv<strong>en</strong>ser för hälsa och miljö. Detta kan motverkas g<strong>en</strong>om att kemikaliekrav<strong>en</strong><br />
äv<strong>en</strong> omfattar riskfraser, samt g<strong>en</strong>om successiv utveckling och vid behov komplettering<br />
<strong>regler</strong>na.<br />
213
Bilaga 2<br />
Remissyttrand<strong>en</strong> till KemI ang. uppdraget att se över <strong>EU</strong>-<strong>regler</strong>na på kemikalieområdet<br />
1. Nynäs AB/Tuulia Svanehav<br />
2. Antiv<strong>en</strong><strong>en</strong>a AB/St<strong>en</strong> Öhman<br />
3. Carlfors Bruk AB/Christina Wall<br />
4. Johan Rehnqvist (Tullverket)<br />
5. Tekniska Verk<strong>en</strong> i Linköping AB/Anne-Margrete Dyde<br />
6. Magnus Hed<strong>en</strong>mark<br />
7. Miljösamverkan f, Jönköpings läns miljökontor i samverkan/Camilla Johansson<br />
8. Sv<strong>en</strong>ska Petroleum & Biodrivmedelsinstitutet<br />
9. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)<br />
10. Näringspunkt<strong>en</strong> i Sverige AB<br />
11. Sv<strong>en</strong>skt Vatt<strong>en</strong>/Anders Finnson<br />
12. Stockholms Universitet/ITM<br />
13. Skanska Healthcare AB/Carl Enqvist<br />
14. Sv<strong>en</strong>sk Elektronik<br />
15. KTF/Sveff/IIH/Lim.se<br />
16. Stockholms Universitet/Christina Rudén<br />
17. Teknikföretag<strong>en</strong><br />
18. Forska utan djurförsök<br />
19. Sv<strong>en</strong>sk Handel<br />
20. Miljöförvaltning<strong>en</strong> i Lund<br />
21. Vegar Limstrand<br />
22. Karolinska Institutet/IMM<br />
23. Plast- & Kemiföretag<strong>en</strong><br />
24. WSP Environm<strong>en</strong>tal<br />
25. Sv<strong>en</strong>sk Dagligvaruhandel<br />
26. Kemikaliedetektiv<strong>en</strong>/Monica Kauppi
Bilaga 3<br />
Kemikalier i textiler – listor och kriterier<br />
Följande lista från AFIRM innehåller kemikalier som brukar förekomma på RSL-listor<br />
avse<strong>en</strong>de kemikalier i textilier (Se kap 7.6)<br />
Alkyph<strong>en</strong>ol Ethoxylates (APEOs) /<br />
Alkylph<strong>en</strong>ols (AP)<br />
Nonylph<strong>en</strong>ol Ethoxylates (NPEO)<br />
Octylph<strong>en</strong>ol Ethoxylates (OPEO)<br />
Nonylph<strong>en</strong>ol (NP)<br />
Octylph<strong>en</strong>ol (OP)<br />
Bisph<strong>en</strong>ol-A (BPA)<br />
Cationic Surfactants<br />
Distearyldimethyl ammouniumchloride (DSDMAC),<br />
Ditallowdimethylammonium (DTDMAC)<br />
Di(hydrog<strong>en</strong>ated tallow) dimethylammonium chloride (DHTDMAC)<br />
belong to the group of<br />
Chlorinated Bleaching Ag<strong>en</strong>ts<br />
Chlorine dioxide (ClO2), sodium hypochlorite (NaClO) and calcium hypochlorite (Ca(ClO)2).<br />
Chlorine gas (Cl2) and chlorine dioxide (ClO2)<br />
Chlorinated Aromatic Hydrocarbons<br />
Hexachlorob<strong>en</strong>z<strong>en</strong>e<br />
Monochlorob<strong>en</strong>z<strong>en</strong>e<br />
P<strong>en</strong>tachlorob<strong>en</strong>z<strong>en</strong>e<br />
P<strong>en</strong>tachlorotolu<strong>en</strong>e<br />
Isomers of di-, tri-, and tetrachlorob<strong>en</strong>z<strong>en</strong>e<br />
Isomers of mono-, di-, tri-, and tetrachlorotolu<strong>en</strong>e<br />
Chloroparaffins Short chained (SCCPs)<br />
Chloroparaffins Medium chained (MCCPs)<br />
Chromium VI (Cr6+)<br />
Dimethylformamide (DMF)<br />
Dimethylfumarate (DMFu)<br />
Dyes — AZO Dyes and Pigm<strong>en</strong>ts<br />
Dyes — Disperse Dyes<br />
Flame Retardants<br />
Fluorinated Gre<strong>en</strong>house Gases<br />
Formaldehyde<br />
Isocyanates<br />
Ars<strong>en</strong>ic (As)<br />
Antimony (Sb)<br />
Cadmium (Cd)<br />
Chromium (Cr)<br />
Cobalt (Co)<br />
Lead (Pb)<br />
Mercury (Hg)<br />
Nickel (Ni)<br />
Other Metals<br />
Metals like Sel<strong>en</strong>ium (Se) and Barium (Ba)
Octamethylcyclotetrasiloxane<br />
Organotin Compounds<br />
Ph<strong>en</strong>ols<br />
P<strong>en</strong>tachlorph<strong>en</strong>ol (PCP)<br />
Tetrachlorph<strong>en</strong>ol (TeCP)<br />
O-ph<strong>en</strong>ylph<strong>en</strong>ol (OPP)<br />
Phthalates<br />
Polyvinyl chloride (PVC)<br />
Perfluoro Compounds<br />
PFOS<br />
PFOA<br />
Polychlorinated<br />
Biph<strong>en</strong>yles (PCBs)<br />
Polychlorinated<br />
Triph<strong>en</strong>yles (PCTs)<br />
Polycyclic Aromatic Hydrocarbons (PAHs)<br />
Solv<strong>en</strong>ts<br />
Triclosan<br />
Asbestos<br />
Dioxins and Furans<br />
Pesticides<br />
Dieldrin and DTTB
Miljöstyrningsrådets upphandlingskriterier för textilier och läder<br />
Följande färgämn<strong>en</strong> ska inte förekomma i högre halter än 50 mg/kg.<br />
Ämne<br />
CAS-nr<br />
C.I. Direct Brown 95 16071-86-6<br />
C.I. Direct Black 38 1937-37-7<br />
C.I. Disperse Blue 1 2475-45-8<br />
C.I. Direct Blue 6 25180-39-6<br />
C.I. Acid Red 26 3761-53-3<br />
C.I. Basic Red 9 569-61-9<br />
C.I. Direct Red 28 573-58-0<br />
C.I. Basic Violet 14 632-99-5<br />
C.I. Disperse Orange 11 82-28-0<br />
C.I. Disperse Orange 149 85136-74-9<br />
Följande flamskyddsmedel ska inte ha använts<br />
Ämne<br />
CAS-nr<br />
dekaBDE 1163-19-5<br />
HBCDD 25637-99-4<br />
Alkylf<strong>en</strong>oletoxilater ska inte förekomma i högre halter än 100 mg/kg.<br />
PFOA (perfluoroktansyra, CAS-nr 335-67-1) ska inte förekomma i högre halt än 0,1 mg/kg<br />
eller 0,1 vikt%.<br />
Halt<strong>en</strong> formaldehyd (CAS-nr 50-00-0) ska inte överstiga 20 ppm<br />
Summan av ftalaterna DINP, DIDP, DNOP, DEHP, DBP, BBP, DIBP ska inte överstiga 0,1<br />
vikt%<br />
Ämne<br />
CAS-nr<br />
Diisononylftalat (DINP) 28553-12-0 och 68515-48-0<br />
Diisodecylftalat (DIDP 26761-40-0 och 68515-49-1<br />
Di-n-oktylftalat (DNOP) 117-84-0<br />
Di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) 117-81-7<br />
Dibutylftalat (DBP) 84-74-2<br />
Diisobutylftalat (DIDP) 84-69-5<br />
Butylb<strong>en</strong>sylftalat (BBP) 85-68-7
Produkter ska inte innehålla följande ämn<strong>en</strong> (maxhalt 0,1 mg/kg)<br />
Ämne<br />
CAS-nr<br />
Triclosan 3380-34-5<br />
Silver som tillsats med avsikt att ge <strong>en</strong> antibakteriell<br />
funktion:<br />
Silver (metalliskt) 7440-22-4<br />
Silverklorid 7783-90-6<br />
Silvernatriumvätezirkoniumfosfat 422-570-3<br />
Silver-zink-aluminium-borfosfatglas 398477-47-9<br />
Silverzeolitkomplex -<br />
Läder ska uppfylla nedanstå<strong>en</strong>de krav vad gäller rester av nedanstå<strong>en</strong>de metaller:<br />
Ämne CAS-nr Krav<br />
Krom (VI) 18540-29-9<br />
Ars<strong>en</strong>ik 7440-38-2<br />
Kadmium 7440-43-9<br />
Bly 7439-92-1<br />
Medelkonc<strong>en</strong>tration högst 3 ppm (Testrapport med<br />
analys <strong>en</strong>ligt: CEN/TS 14495 eller motsvarande)<br />
Ing<strong>en</strong> restkonc<strong>en</strong>tration (detektionsgräns 100 ppm,<br />
Testrapport med analys <strong>en</strong>ligt: CEN TC 309 WI 065 -<br />
4.3 eller motsvarande)<br />
Ing<strong>en</strong> restkonc<strong>en</strong>tration (detektionsgräns 100 ppm,<br />
Testrapport med analys <strong>en</strong>ligt: CEN TC 309 WI 065 -<br />
4.3 eller motsvarande)<br />
Ing<strong>en</strong> restkonc<strong>en</strong>tration (detektionsgräns 100 ppm,<br />
Testrapport med analys <strong>en</strong>ligt: CEN TC 309 WI 065 -<br />
4.3 eller motsvarande)
KEMIKALIEINSPEKTIONEN • Box 2 • 172 13 SUNDBYBERG<br />
TEL 08 519 41 100 • FAX 08 735 76 98 • www.kemikalieinspektion<strong>en</strong>.se • e-post kemi@kemi.se