Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

kommit lika långt inom EU. Ett exempel på detta är frågan om information om kemikalier i
varor, där EU är pådrivande inom SAICM. På så sätt kan en växelverkan ske mellan hur en
fråga drivs inom EU respektive internationellt och arbetet i ett forum kan fungera som en
hävstång för arbetet i ett annat.
4.2 EU:s regler om bindande globala konventioner
Inom EU finns det flera särskilda EU-förordningar som genomför de bindande internationella
överenskommelserna. EU-reglerna innehåller ofta en blandning av harmoniserade regler och
minimiregler, där medlemsstaterna har större frihet att utforma en egen nationell lagstiftning.
Översynstillfällena av de EU-förordningar som är kopplade till det globala kemikaliearbetet,
t.ex. i samband med att nya ämnen läggs till, innebär en möjlighet för medlemsstaterna att
komma med synpunkter på hur reglerna bör utvecklas och förbättras.
4.2.1 Existerande konventioner och EU-regler
I det följande beskriver vi kort de konventioner som finns med betydelse för
kemikalieområdet och de EU-regler som genomför dem inom EU.
Förordning (EG) nr 2004/850 om långlivade organiska föroreningar,
EU har ratificerat Stockholmskonventionen och införlivat den och protokollet om långlivade
organiska föroreningar till Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
(CLRTAP) i förordningen 850/2004 (POPs-förordningen). EU och medlemsländerna har
utarbetat genomförandeplaner för att begränsa eller helt få bort produktion, användning och
utsläpp av reglerade POPs (långlivade organiska föroreningar eller persistent organic
pollutants). Förordningen och innehåller förbudskrav och rapporteringskrav.
Målet med Stockholmskonventionen från 2004 är att skydda människors hälsa och miljön mot
ämnen som är långlivade i miljön, som ansamlas i organismer och som sprids långt ifrån de
platser där de producerats eller använts. Eftersom det är fråga om så farliga ämnen som sprids
över hela världen krävs en global reglering. Stockholmskonventionen har fler än 175 länder
som parter. Den omfattar för närvarande 22 ämnen, av vilka flertalet är bekämpningsmedel
som DDT och endosulfan. Även ett antal industrikemikalier som bromerade
flamsskyddsmedel och PCB omfattas. EU nominerade i maj 2011 tre nya ämnen till
konventionen.
Förordning (EG) 689/2008 om export och import av farliga ämnen
Rotterdamkonventionen gör det möjligt för mottagarländer att bli informerade i förväg innan
de tar emot farliga kemikalier som är förbjudna eller strängt begränsade i exportländerna. EU
har ratificerat Rotterdamkonventionen och genomfört den genom förordningen (EG)
689/2008 om export och import av farliga ämnen (PIC-förordningen). Förordningen
innehåller delvis informationskrav som är mer långtgående än konventionen. Den omfattar
fler ämnen än de som listas inom Rotterdamkonventionen och förfarandet med uttryckligt
medgivande (explicit concent) används vid export till samtliga länder, inte bara till parter i
konventionen.
Förordning (EU) 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet
Enligt Montrealprotokollet räknas hela EU som en part när det gäller att uppfylla kraven på
minskningar av ozonnedbrytande ämnen. Rådets förordning (EU) 1005/2009 angående
ozonnedbrytande ämnen ska se till att medlemsländerna gemensamt kommer att uppfylla
42