Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

7.9 Benchmarking, miljömärkning, upphandlingskriterier
• EU och särskilt kommissionen har en fortsatt stark inriktning mot att utveckla mjuka
styrmedel, som kriterier för miljömärkning och kriterier för grön upphandling.
• Det är viktigt att Sverige fortsatt deltar i detta arbete, där svenska och nordiska kriterier
ofta har varit förebilder de gemensamma EU-kriterierna.
Allmänt
Enligt 2 kap. miljöbalken finns en skyldighet för alla som vidtar en åtgärd att skaffa sig den
kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.
Kemiska produkter och biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för hälsa eller
miljö ska ersättas med alternativ som kan antas vara mindre farliga (substitutionsprincipen),
och denna princip gäller även varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk
produkt. Liknande krav på arbetsgivare finns i reglerna om arbetarskydd.
Vid tillämpningen av dessa krav ska man göra en rimlighetsavvägning. Man kan inte ställa
orimliga kunskapskrav på den enskilde. Men bestämmelserna innebär ändå att en långtgående
skyldighet läggs på enskilda som hanterar kemikalier, särskilt om hanteringen sker i större
omfattning i yrkesmässig verksamhet. Den enskilde behöver därför hjälp med att få fram ett
underlag för sitt beslut. Behovet av information sträcker sig dessutom i praktiken ofta längre
än de minimikrav som följer av hänsynsreglerna i miljöbalken.
Informationskraven som behandlats i föregående avsnitt gör att mottagaren av informationen
får ett beslutsunderlag när det gäller miljöegenskaperna hos en produkt. Informationssystem
är ett exempel på mjuka styrmedel, som inte innehåller bindande krav av typen förbud eller
begräsningar men som men som skapar förutsättningar för enskilda att träffa väl underbyggda
beslut. Om t.ex. en inköpare på ett företag vill välja en vara med bästa tänkbara
miljöegenskaper är det dock inte säkert att allmänna informationssystem är tillräckliga,
särskilt när det gäller att bedöma kemikalieaspekter på varor. Ofta behövs en utvecklad
standard för varje särskild varutyp, t.ex. i form av kriterier för miljömärkning. Genom sådana
system kan man identifiera egenskaperna hos de varor i varukategorin som har de bästa
miljöegenskaperna, exempelvis genom att de inte innehåller farliga kemikalier. Det finns flera
exempel på sådana system inom EU (se nedan). Vi diskuterar inte dessa system i detalj i
rapporten. Vi tycker dock att det finns skäl att något mer utförligt gå in på frågan om
möjligheterna att tillämpa offentlig upphandling som ett styrmedel på detta område, och
denna fråga behandlas särskilt nedan.
Miljömärkning
I Sverige har miljömärkning fått ett stort genomslag genom den nordiska miljömärkningen
(Svanen) och Naturskyddsföreningens Bra Miljöval. EU har sedan 1992 ett
miljömärkningssystem som i nuvarande utformning har stora likheter med Svanen men som
inte har fått samma omfattning. Kriterier har tagits fram för 26 produktgrupper och
målsättningen är att komma upp i 40-50 produktgrupper till år 2015 155 . Enligt artikel 6 i den
nu gällande miljömärkningsförordningen 156 ska miljömärkningskriterier tas fram " med
155 EU Ecolabel Work Plan for 2011 – 2015, se
http://ec.europa.eu/environment/ecolabel/about_ecolabel/work_plan_en.htm.
156 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke.
159