Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

Enligt artikel 29 i avfallsdirektivet ska medlemsstaterna upprätta avfallsförebyggande
program senast den 12 december 2013. I programmen ska medlemsstaterna fastställa mål för
förebyggande av avfall. Även EU-Kommissionen ska enligt artikel 9 i avfallsdirektivet
fastställa mål för avfallsförebyggande (senast 2014). I Sverige ansvarar Naturvårdsverket för
att ta fram det avfallsförebyggande programmet. 190
Det pågår många initiativ t.ex. inom EU för att arbeta mot en mer hållbar användning av våra
resurser och att minska användningen och spridningen av farliga ämnen. Arbetet med att
förebygga avfall har tydliga kopplingar till arbetet med färdplanen för ett resurseffektivt
Europa 2020 och handlingsplanen för en hållbar konsumtion och produktion (HKP). Det finns
också tydliga kopplingar till annat arbete och annan lagstiftning – t.ex. översynen av EU:s
tematiska strategi för avfall och ekodesigndirektivet.
Det finns inte någon tydlig gräns mellan de olika initiativen. Utformningen av produkter har
till exempel stor påverkan på avfallsmängder och hantering av uttjänta produkter. Områdena
hänger ihop och samarbete behövs så att områdena förstärker varandra.
Farliga ämnen i avfall
En bärande idé i EU:s satsning på ökad resurseffektivitet är att de materiella uttagen av
resurser också måste utnyttjas effektivt. Avfallsdirektivet innehåller numera nya och högre
återvinningsmål för hushållsavfall och bygg- och rivningsavfall vilka ska uppnås under de
kommande åren. Deponeringen 191 av avfall kommer att minimeras och gamla ohållbara
deponier stängas samtidigt som återvinningen ökar. Men avfall med innehåll av farliga ämnen
lämpar sig i vissa fall varken för återvinning eller för deponering. Behovet ökar då av att
kunna destruera eller energiåtervinna vissa typer av avfall och på så sätt få bättre kontroll över
farliga ämnen i avfallsledet. Det är en viktig förutsättning för att kunna uppnå Giftfri miljö.
Sverige rår till viss del över utformningen av avfallspolitiken, men bättre EU-regler för avfall
och bättre regelefterlevnad är en förutsättning för giftfri miljö.
Åtgärderna för bättre kontroll över farliga ämnen i avfall är särskilt angelägna för de allra
farligaste, de så kallat särskilt farliga ämnena. Sådana åtgärder är också särskilt angelägna för
ämnen som används i varor med lång livslängd och för ämnen med lägre försäljningsvolymer
där Reach krav dröjer eller blir väsentligt lägre. I dessa fall kommer farliga ämnen annars att
vara ett problem i avfallsledet i många 10-tals år framöver.
Målsättningarna för avfallspolitiken kan alltså inte uppnås enbart genom åtgärder i
avfallslagstiftningen. Avfallsreglerna tillämpas i slutet av en varas livscykel och kan inte
reglera att de varor som blir till avfall är fria från farliga ämnen. Detta måste åstadkommas
genom åtgärder som vidtas uppströms vid design och tillverkning av produkter och varor.
Nästan alla de kemikalieregler som behandlas tidigare i denna rapport kan ha betydelse för en
säker hantering av avfall och för att underlätta resurseffektivt omhändertagande av avfall, t.ex.
återvinning. Det gäller alla regler om förbud eller begränsning av ämnen i kemiska produkter
och varor. Dessutom är Reach, som har ambition att bedöma och hantera risker med farliga
ämnen under hela livscykeln, och CLP, vars regler om klassificering av ämnen ligger till
grund för klassningen av farligt avfall särskilt viktiga lagstiftningar. Även ”mjuka” styrmedel
har en stor betydelse, som att ställa krav i offentlig upphandling och verka för att privata
inköpare gör likaledes. En särskild utmaning är att se till att informationssystemen om
kemikalier i varor utvecklas samordnat i en internationell kontext och så att de även anpassas
till avfallsledets behov.
190 Avfallsförordningen 2011: 927.
191 Deponeringsdirektivet 1999/31/EG.
172