Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

utgångspunkt i vikten hos en komplex vara, kan faktorer som är helt irrelevanta från miljöoch
hälsosynpunkt avgöra när bestämmelserna blir tillämpliga. Exempelvis kan ett
dörrhandtag av plast som innehåller ett särskilt farligt ämne omfattas av informationskravet
om det säljs separat, men inte om det importeras och säljs som en del av en låsmekanism eller
som del av en hel dörr. Reservdelar till ett komplext föremål kan komma att omfattas, men
inte den ursprungliga sammansatta produkten som delen hör till osv.
Den tolkning som förordas av Sverige kan också leda till vissa tillämpningsproblem, men den
ligger betydligt närmare syftet med bestämmelserna och undviker en del orimliga
konsekvenser vid tillämpningen.
Den uppkomna situationen är allvarlig, eftersom det rör sig om tolkningen av en
grundläggande bestämmelse av stor betydelse i Reach. Tillverkare, importörer och
leverantörer kommer att konfronteras med och behöva anpassa sig till olika tillämpningar av
bestämmelsen i olika EU-länder, vilket i längden är oacceptabelt.
Lösningen på detta problem kan antingen vara att EU-domstolen får pröva vilken tolkning
som är den riktiga eller att man fattar ett politiskt beslut om att modifiera bestämmelsen, så att
innebörden klarläggs och man säkerställer att konsekvenserna för tillämpningen blir rimliga.
Något ärende i EU-domstolen finns ännu inte. En prövning i domstolen är osäker och kan ta
lång tid. En bättre lösning är därför att man kommer överens om en modifiering av
bestämmelsen så att den får en rimlig utformning. För att nå enighet detta behövs sannolikt att
ytterligare studier görs om hur regeln skulle kunna tillämpas för olika produkttyper. En del
sådana utredningar har gjorts, bl.a. på nordisk nivå, men det krävs också en grundläggande
politisk vilja att nå resultat i frågan.
Sverige var det land som var mest pådrivande i förhandlingarna om Reach för att introducera
ett informationskrav för kemikalier i varor, vilket också realiserades när artikel 33 infördes i
texten under förhandlingarna i rådet. Sverige borde enligt vår mening också vara pådrivande i
att försöka nå en politisk lösning av problemet med tolkningen av gränsvärdet 0,1 viktprocent.
Substitutionsplaner i tillståndsansökningar
Avdelning VII i Reach innehåller regler om tillståndsprövning av särskilt farliga ämnen.
Enligt artikel 55 ska särskilt farliga ämnen ersättas med lämpliga alternativa ämnen eller
tekniker, när det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart. Enligt artikeln ska alla som söker
tillstånd analysera tillgången till alternativ. Det finns dock flera oklarheter i hur
substitutionskravet får ett genomslag i prövningen av tillstånd.
Prövningen av tillstånd kan ske enligt två olika vägar. För hälsofarliga ämnen för vilka man
kan bestämma ett tröskelvärde då skadliga effekter inte uppkommer (DNEL) ska tillstånd ges
om en adekvat kontroll av exponeringen kan uppnås (artikel 60.2). I andra fall ska man
genomföra en noggrannare prövning innan tillstånd ges, då man bl.a. ska ta hänsyn till om det
finns alternativ (artikel 60.4). Samtidigt gäller dock att den som ansöker om tillstånd alltid ska
lämna en analys av vilka alternativ som finns och bedöma möjligheten till substitution. Om
det finns lämpliga alternativ ska sökanden lämna en substitutionsplan (artikel 62.4 e-f). Vid
omprövning av tillstånd enligt artikel 61 finns inte heller några begränsningar i möjligheten
att beakta tillgången på alternativ.
Reglerna om tillståndsprövning är inte fullständigt logiska när det gäller tillämpningen av
substitutionsprincipen. Enligt vad vi har inhämtat pågår en diskussion inom kommissionen
där man nått en viss enighet om att rätta till bristerna och klarlägga att substitution är det
slutliga målet i båda prövningsvägarna. Substitutionsprincipen är en viktig princip för Sverige
och finns uttryckt både i miljöbalken och i målsättningarna för en giftfri miljö. Vi bör därför
59