Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

”Information om hälso- och miljöfarliga ämnen som ingår i material, kemiska produkter och
varor är tillgänglig för alla berörda under varans hela livscykel, inklusive avfallsledet.”
I detta sammanhang diskuterar vi information som avser kemikalieinnehållet i en specifik
vara. Vi behandlar inte bearbetad information av allmän karaktär, som t.ex. tagits fram av
myndigheter för att ge en överblick över vilka kemikalier som förekommer i en viss varutyp.
Exempel på sådan information är KemI:s varuguide och informationsdatabasen PRIO. I
avsnittet om Reach kommer vi in på användningen av Reach-databasen för sådana ändamål
(kap. 5.1.4). Allmänna informationssystem är också av intresse om man vill verka för en
strategi för förbättrad miljöinformation (se nedan kap. 7.8.3)
Informationskraven om kemiska produkter
Vi har i redovisningen för de olika EU-regler som finns på kemikalieområdet tagit upp en
mängd olika regler som innebär informationskrav av olika slag. Många av dessa
informationssystem avser kemiska produkter som sådana, och systemen omfattas därmed inte
av etappmålet, som är inriktat på kemikalier i varor. Det bör dock understrykas att de
existerande informationssystemen för kemiska produkter är grundläggande delar av
lagstiftningen, som man inte får glömma bort när man talar om behovet av
informationssystem. Exempel på sådana system som vi berört tidigare i rapporten är märkning
och säkerhetsdatablad för allmänkemikalier, innehålldeklarationer om kosmetika och
livsmedel och informationskraven beträffande läkemedel och bekämpningsmedel.
Myndigheter får uppgifter som behövs för deras verksamhet via t.ex. registreringarna i Reach
eller anmälningar till nationella produktregister (eller det EU-register om kosmetika som är
under uppbyggnad). Dessa system har dock i flertalet fall utvecklats och finns på plats sedan
länge. En fråga som kan vara aktuell att överväga när det gäller dessa system är om de
behöver utvecklas när det gäller vilka som ska vara mottagare av informationen. Vad som
mest diskuteras i ett kretsloppsperspektiv är hur informationen som rör kemiska produkter ska
lämnas vidare till de som hanterar avfall från varor som innehåller de kemiska produkterna.
Informationssystemen är ju utformade för att ge information till konsumenter och användare
(märkningskrav, bruksanvisningar osv.) eller till aktörer i förädlingskedjan (säkerhetsdatablad
t.ex.). Däremot finns inget allmänt system för att förmedla information till avfallshanterare.
Vi tar upp denna fråga i kap. 8.
Vilken information och till vem?
Tillgång till information om innehållet av farliga ämnen i en vara är nödvändigt för minskade
kemikalierisker under hela livscykeln. Utan sådan information går det inte att bedöma eller
hantera risker och inte heller att undvika varor som innehåller oönskade farliga ämnen.
Informationsbehoven varierar beroende på vem som ska vara mottagare av informationen och
vad informationen ska användas till, exempelvis i följande fall:
- Information till yrkesmässiga användare i förädlingskedjan, t.ex. från den som säljer
textilier till den som tillverkar kläder
- Information från varutillverkare/importör/säljare till kunder/konsumenter/användare
- Information från varutillverkare/importör till avfallshanterare
- Information från materialåtervinnare till varutillverkare
Varutillverkare och varuimportörer behöver information om kemikalieinnehållet för att
avgöra om varorna de sätter på marknaden är säkra och uppfyller lagstiftningen.
Informationen möjliggör substitution av farliga ämnen och kan bidra till minskade
affärsrisker. Information om kemikalieinnehållet i varor är också en förutsättning för en
effektivare och säkrare materialåtervinning och avfallshantering när varorna är uttjänta och
153