Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

Kommissionen har genomfört stora delar av det som utlovades i handlingsplanen för hållbar
konsumtion och produktion när det gäller uppdatering av regler, inklusive en uppdatering av
ekodesigndirektivet. Direktivet har därmed som nämnts fått en utformning som gör att alla
typer av miljöaspekter på en (energirelaterad) vara kan regleras enligt direktivet. Man har
dock inte i praktiken lyckats bredda tillämpningen av ekodesigndirektivet till andra
designparametrar än de energirelaterade. Att exempelvis ställa krav på innehållet av farliga
kemikalier har inte varit uppe för diskussion för de varugrupper som behandlats i
genomförandeåtgärderna. Det s.k. GWP-värdet hos köldmedia diskuteras för närvarande i
samband med luftkonditionering och luftvärmepumpar, men detta är en
energieffektivitetsfråga. Vidare har några kemikalieaspekter tagits upp i samband med
informationskrav (se nedan kap. 7.3.4).
Ekodesigndirektivet är en mycket viktig del i kommissionens strategi för hållbar konsumtion
och produktion. Om man som en följd av översynen väljer att i framtiden reglera
kemikalieaspekter på varor via detta direktiv och inte via de andra typer av varuregler som
finns (jfr ovan) är detta ett viktigt principiellt vägval. Den svenska inställningen inför
översynen år 2012 bör därför övervägas noga. Kemikalieaspekten bör ingå i dessa
överväganden, även om det inte är den viktigaste aspekten.
7.3.3 Ekodesigndirektivets förhållande till andra EU-regler om kemikalier
Allmänt
Kommissionen har initierat en utvärdering av ekodesigndirektivet av en konsultfirma. I
rapporten diskuteras bl.a. möjligheten att utvidga tillämpningsområdet för direktivet med
utgångspunkt i en analys av miljöaspekter på ett antal icke energirelaterade
produktgrupper 117 . Man drar slutsatsen att det finns miljöaspekter på sådana produkter som
det skulle vara meningsfullt att reglera genom ekodesigndirektivet. Ett konkret exempel är
effektiviteten hos rengöringsmedel för konsumentbruk. Samtidigt konstaterar man att en
utvidgning av tillämpningsområdet till andra produktgrupper än de energirelaterade och till
andra designparametrar kräver betydande nya resurser för tillämpningen hos kommissionen
och medlemsstaterna, om utvidgningen inte ska bli en tom gest.
När det gäller frågan om direktivets tillämpningsområde ska utvidgas är en viktig aspekt vad
som är effektivast ur skyddssynpunkt - en kombination av speciallagstiftningar som behandlar
olika miljöaspekter (kemikalier, energieffektivitet, avfallshantering, återvinning osv.) eller en
samlad lagstiftning som väger och reglerar alla olika aspekter ur ett livscykelperspektiv. Det
senare angreppssättet kan sägas ha teoretiska fördelar allmänt sett och tydliga fördelar för
användarna (en enda CE-märkning, enkel och tydlig lagstiftning), men är extremt svårt att
åstadkomma och har uppenbart inte alls realiserats i de genomförandeåtgärder som hittills
beslutats. En tanke med ekodesigndirektivet är också att dess genomförandeåtgärder ska avse
områden där det saknas relevant gemenskapslagstiftning (artikel 15.1, ingressen punkt 35).
Våra slutsatser i det följande avser bara frågan om det är lämpligt att reglera
kemikalieaspekter på varor via ekodesigndirektivet. Vi har ingen anledning att ifrågasätta att
det kan finnas starka skäl att utvidga tillämpningsområdet för direktivet när det gäller vissa
andra miljöaspekter. Ett exempel kan vara elektriska och elektroniska produkter, som regleras
i WEEE-direktivet när det gäller avfallsaspekter. I den nya versionen av WEEE-direktivet,
som ännu inte publicerats, sägs att sådana designkrav på utformningen av elektronikprodukter
117 Utvärderingen, som inte är helt färdig när detta skrivs, finns tillgänglig på
http://cses.co.uk/ecodesign_evaluation.
132