Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

Textilföretagens egna kemikaliekrav
Många svenska textilimportörer ställer krav på kemikalieinnehållet i sina varor som går längre
än lagstiftningen kräver. TEKO (Sveriges Textil & Modeföretag) har tagit fram en
miljövarudeklaration som hjälp för inköpare och arbetar för en harmonisering av olika
kravlistor. Branschorganisationen Textilimportörerna har tagit fram riktlinjer i en
kemikalieguide. Många större företag har sina egna listor, det gäller bl.a. H&M, Kapp Ahl
och Ikea. Det finns en mängd olika s.k. Restricted Substances Lists (RSL) och initiativ till
gemensamma listor. Afirm (Apparel & Footwear International RSL Management Group) är
ett samarbete mellan textilföretag. I Afirm:s ”toolkit” finns en lista över ämnen som är
aktuella i sammanhanget och som förekommer i textila material, läder, plast, gummi och
metalldetaljer. Se bilaga 3, som också innehåller Miljöstyrningsrådets upphandlingskriterier
för textilprodukter.
Det finns ett flertal fora och initiativ för att samla och sprida kunskap om kemikalier i
textilier. I Sverige är en av de starkaste samlingarna kemikaliegruppen inom Swerea IVF, där
många stora och medelstora företag är medlemmar. Här sker kunskapsutbyte i form av möten,
tillgång till en databas över kemikalier i textilier och genom gemensamma projekt. I
databasen finns ämnen, regler, funktioner, alternativ och testmetoder som gäller för
kemikalier i kläder samlade. Andra exempel på initiativ är STWI (Swedish Textile Water
Initiative) och SFA (Sustainable Fashion Academy). Vissa svenska textilföretag har valt att
handla med Blue Sign-certifierade tyger/kläder.
7.6.3 Förslag till åtgärder på EU-nivå
En gemensam kravnivå behövs inom EU
I de dialoger som KemI tidigare har haft med textilbranschen och i samband med denna
utredning har det framkommit att den mängd miljömärkningssystem och begränsningslistor
som finns på området skapar praktiska problem. Tillverkare eller importörer av textilier möter
en mängd krav från inköpare om att listor om kemikalier ska vara uppfyllda, antingen
miljömärkningskriterier eller andra typer av begränsningslistor (RSL, Restricted Substances
lists). En inköpare kan begära att kraven i en viss lista ska vara uppfyllda, medan en annan
kan begära att samma produkt ska uppfylla kraven i en annan lista. De olika
begränsningslistorna överlappar ofta varandra när det gäller vilka kemikalier som omfattas.
Det finns dock ofta skillnader, så att en viss kemikalie står på en lista men inte på en annan.
Koncentrationer i gränsvärden och sättet att verifiera att kraven uppfylls kan också vara olika.
Det blir dyrt och tidskrävande för aktörerna i hanteringskedjan att administrera hanteringen av
olika snarlika kravspecifikationer. Det blir också svårt att kommunicera kraven till tillverkare
av textilier t.ex. i Asien, som ibland kan ha svårt att förstå vad som krävs. Att verifiera och
följa upp dokumentation och intyg från leverantörer i Asien kräver också resurser. Det
förekommer att sådana dokument är felaktiga eller till och med förfalskade.
Enligt de kontakter vi under utredningen har haft med TEKO och med andra
branschföreträdare för har utvecklingen åtminstone i Sverige lett fram till att kemikaliekraven
i t.ex. EU:s Eco-label, Öko-Tex 100 eller textilimportörernas guide har blivit en form av
standard eller ambitiös branschpraxis. Det har utvecklats en informell kravnivå som följs när
det gäller vilka kemikalier som inte ska förekomma i textilier, men denna standard får hämtas
från många olika listor och kriterier och finns inte uttryckt i en enhetlig och lätt tillämpbar
form.
Mot denna bakgrund gör vi bedömningen att det är en allmän uppfattning att en
harmonisering av kemikaliekraven på textilier bör införas på internationell nivå, i första hand
147