Bättre EU-regler för en giftfri miljö - Kemikalieinspektionen

Energimärkningssystemet innehåller ett generellt märkningskrav för miljöegenskaper, som
alltså gäller inte bara energieffektivitet utan även buller. Märkningen kan också avse
egenskaper som relaterar till resurseffektivet, t.ex. en tvättmaskins vattenförbrukning och
användning av tvättmedel. Det systemet har dock också en begränsning till energirelaterade
varukategorier, och det är svårt att tänka sig en långtgående utvidgning av direktivet om
energimärkning till att gälla allmän information om icke energi- eller resursrelaterade
miljöegenskaper.
7.3.5 Slutsatser
Mot bakgrund av resonemangen ovan kan man dra följande allmänna slutsatser om hur en
utvidgning av ekodesigndirektivet förhåller sig till kemikaliekontrollen:
- Innehållet av farliga ämnen i en vara är inte en sådan designparameter som i sig motiverar
en generell utvidgning av tillämpningsområdet för ekodesigndirektivet.
- Om man ändå identifierar nya produktgrupper som skulle behöva regleras särskilt med
hänsyn till kemikalieaspekter, är ekodesigndirektivet en möjlighet. Särskilda separata
varudirektiv kan dock ändå behövas för vissa produktgrupper som behöver en vidare
reglering.
- I dagsläget finns varken resurser på kommissionen eller en metodik inom ramen för
ekodesigndirektivet som räcker till för att hantera kemikaliefrågor.
- Om tillämpningsområdet ska utvidgas bör kommissionen få i uppdrag att utreda en bättre
samordning med existerande regler för miljö och hälsa, för att få till stånd ett enklare och
tydligare regelverk.
- Om man liksom i dag väljer att inte reglera kemikaliaspekter i genomförandeåtgärderna,
får en utvidgning inte några konsekvenser för möjligheten att tillämpa nationella krav,
eftersom kemikalieaspekten då inte blir harmoniserad.
- Om man anser att det är viktigt att behålla en viss möjlighet att införa nationella krav på
kemikalier i varor bör man dock undvika att fastställa krav avseende en viss kemikalie i
en genomförandeåtgärd, eftersom ett sådant krav innebär fullständig harmonisering med
avseende på alla kemikalieaspekter.
7.4 Medicintekniska produkter
Regelverket för medicintekniska produkter och Läkemedelsverkets roll
Krav på medicintekniska produkter återfinns i lagen (1993:584) om medicintekniska
produkter och de föreskrifter som Läkemedelsverket utfärdat i anslutning till denna lag. Det
svenska regelverket är sedan 1993 anpassat till de gemensamma säkerhets- och funktionskrav
som publicerats i nedanstående EU direktiv.
• 93/42/EEG om medicintekniska produkter
• 90/385/EEG om aktiva medicintekniska produkter för implantation
• 98/79/EG om medicintekniska produkter för in vitro diagnostik
I direktiven anges krav på produkternas beskaffenhet, provning och kontroll.
De medicintekniska direktiven är inriktade på att säkerställa att produkterna är säkra och att
de tillgodoser höga krav på skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa hos patienter,
användare och andra. Direktiven innehåller krav på hur produkter ska konstrueras och
tillverkas, bl.a. med hänsyn till kemiska egenskaper. I de väsentliga kraven för
medicintekniska produkter sägs att risker med läckage av farliga ämnen ska begränsas så
långt som möjligt. Särskild uppmärksamhet ska ägnas ämnen som är cancerframkallande,
137