HOTAD TILL LIVET PÅ JOBBET - Byggnadsarbetaren

LÅGLÖNEEU
TYSK MARDRÖM
BLEV VERKLIGHET
Arbetslösheten ökar och bygglönerna pressas/Tysk byggarbetsmarknad är i kris.
Situationen är mardrömslik med hög arbetslöshet, löner som pressas och konkurrens
från låglöneländer. Mest utsatta är de utländska byggnadsarbetarna. Men
en strimma av hopp finns hos det nystartade gränsöverskridande facket EMWU.
TEXT KATARINA CONNHEIM FOTO KRISTINA ERIKSSON
Vad ska jag göra? Öppna en restaurang? Mina chanser
att få andra jobb är små.
Den 48-årige tyske ställningsbyggaren Harald
Laner, slår ut med båda armarna i en uppgiven
gest. Lurad på lönen av sin arbetsgivare, har han
sökt hjälp hos byggfacket IG BAU:s kontor i Frankfurt.
– Arbetsgivaren är skyldig mig 40 000 kronor. Jag känner mig
bedragen, säger Harald Laner upprört.
Kollegan Giovanni Dalessandri känner sig lika lurad. Han sitter
ihopsjunken på stolen och berättar att det är under de senaste tio
åren som problemen börjat. Korta anställningar på tre månader.
Arbetsgivare som ibland betalar, ibland inte. Med löner som ligger
kring 100 kronor i timmen. Alltid under minimilönen.
– Det räcker inte för att betala hyran. Min fru arbetar som
städerska på flygplatsen och tjänar väldigt lite. Men varför ska
de anställa mig, när de kan anställa två rumäner för samma lön
som jag har.
Uppgivenheten och frustrationen är stor hos de tyska byggnadsarbetarna.
Hos de polska byggnadsarbetarna i barackerna sex
till sju kilometer sydväst om Frankfurt är rädslan desto större.
I köket, med några spisplattor som står uppradade längs väggarna,
informerar Agnes Jarzyna på flytande polska om det nystartade
facket för utländska gästarbetare. Efter den korta informationen
rycker den polske byggnadsarbetaren Piotr Murawski
tag i Agnes Jarzyna. Han vill berätta något, föser in oss på sitt
rum och stänger dörren.
Inne i rummet på cirka 15 kvadratmeter finns tre sängar, ett
bord, några stolar, kylskåp och handdukar som hänger på tork.
Tv:n lyser knappast upp de smutsbruna gardinerna och den falnande
färgen på de gula väggarna.
Piotr Murawski tar genast ner de tre ölflaskorna från bordet
när han förstår att det är fråga om en intervju. Piotr Murawski ,
som inte vågar framträda med sitt riktiga namn, har sin familj,
’’ Polackerna
kan inte rå
för det. Det
är politikerna
som måste
ändra lagarna.
’’
fru och tre barn, i sydvästra Polen.
Men där finns inga jobb inom
byggbranschen. Därför arbetar
han och två andra polska
byggnadsarbetare i Tyskland för
ett stort polskt företag.
Piotr tycker att arbetsvillkoren
är bra och säger att han arbetar
normal arbetstid. Men vad
han tjänar vill varken han eller
hans arbetskamrater berätta.
– Nej. Arbetsgivaren säger att
vi inte får säga det.
Tidigare arbetade de för mindre polska företag. Men de fick
inte ut sin lön de sista två månaderna.
– Det var problem, säger Piotr.
Det var därför de gick med i EMWU, det europeiska facket för
gästarbetare. Men chefen vet inte om det. De polska byggnadsarbetarna
säger att de är rädda att chefen ska få veta.
EMWU uppskattar att det finns cirka 20 000 polska byggnadsarbetare
i Tyskland. Oftast arbetar de för en polsk underentreprenör,
medan huvudentreprenören är tysk.
Att de utländska företagen använder dubbla kontrakt är mycket
vanligt. De polska eller de rumänska byggnadsarbetarna skriver
ett kontrakt i hemlandet. Sedan visas ett helt annat kontrakt
upp i Tyskland. Enligt den får de minimilön, arbetar 39 timmar
i veckan och arbetsgivaren betalar sjukförsäkring och semesterersättning.
I själva verket får de oftast mindre än minimilönen, arbetar
fler timmar och arbetsgivaren struntar i att betala sjukförsäkring
och semesterersättning.
De flesta som vänder sig till EMWU har problem med lönen.
– Många får inte ut sina löner de två sista månaderna. När byg-
16 BYGGNADSARBETAREN NR 3 FEBRUARI 2006