PAPPA LA ALDRIG NER HAMMAREN” - Byggnadsarbetaren

GW OCH KLASSRESAN
Leif GW Persson kallades
för professor Wille
Vingmutter när han
började i folkskolan.
Han hade utstående
öron och var den ende
som kunde läsa.
GW:S LIV – FRÅN
VINGMUTTER TILL
ETT TREDJE
GIFTERMÅL
tankar på mamma som låg hemma och höll på att dö.
Mamman mådde dessutom nästan alltid bättre när
Leif och pappan kom hem framåt kvällen.
När Leif var 11 år hände något som förändrade
hans liv. Året var 1956 och Gustav Persson byggde
tunnelbana i Stockholm. En kort stund tog han av sig
hjälmen för att stryka svetten ur pannan och träffades
av en 30 kilo tung sprängsten i huvudet. När Leif kom
hem från skolan låg pappans arbetskläder som ett
blodigt bylte på tamburgolvet och världen rasar.
Mirakulöst överlevde pappan, men han var allvarligt
skadad och låg på sjukhus i ett halvår.
– Han var förändrad. Skakig och hade neurologiska
skador. Han sjönk ihop fysiskt. Men de stora händerna
gick det inte att göra något åt. Han såg ut som en mager
krabba. För första gången höjde han rösten åt mig.
LEIFS PAPPA VAR ÄNDÅ tillbaka i jobbet redan mindre
än ett år efter olyckan.
– Efter tre år var han sig lik. Men egentligen skulle
han inte ha gått tillbaka till jobbet så snabbt.
Inte ens före olyckan var det aktuellt att Leif skulle
gå i sin pappas fotspår. Leif skulle i stället ”kostas på”,
pappa Gustav ville att han skulle bli ingenjör. På jobbet
fanns ”ingenjörn” och ingenjör, det var det finaste
man kunde bli.
– Säkert hade han någon epa-examen. Själv tyckte
jag att han var en liten skinntorr figur i fluga och inget
jag ville bli, säger Leif, som själv inte är liten vare sig i
omfång eller i ord.
Nej, tidigt vaknade i stället intresset för detektivarbetet.
I självbiografin berättar Leif om hur han en
gång blev vittne till en man som rusar ner i trapphuset
klädd i hatt och lång rock. Väl ute på gatan, dit Leif
skuggat honom, hoppar mannen in i en svart Citroën.
Senare visade det sig att han antastat en liten flicka
uppe på vinden. Men det blev aldrig polissak. Registreringsnumret
som Leif antecknat var nämligen identiskt
med en kommissaries registreringsskylt upplyste
en kvinna vid polisen Leif om. Och det var liksom
omöjligt. Kommissarien hade dessutom varit på sitt
kontor kunde flera av kollegerna intyga.
Kanske var det detta rättsövergrepp som ledde Leif
in på en lång bana av brottslösande.
– Det är min livsnerv när jag kommit på hur ett
brott har begåtts. Men det är inte så att jag får ståfräs
av ett färskt lik.
I vår när han fyllt 67 år slutar han på Rikspolisstyrelsen.
Något han inte verkar se fram emot.
– Det är egentligen böckerna jag tjänar pengar på, 95
procent kommer därifrån, men jag gör ändå 1 500 timmar
om året för polisen och det kommer jag att sakna.
Han har inget emot att prata om hur mycket pengar
han har i dag och erkänner att pengar var en drivkraft
från början.
1950 Pappan visar honom
läroverket: ”Här ska du gå
när du ska bli ingenjör”.
1952 Börjar folkskolan och får öknamnet professor Wille
Vingmutter, professor eftersom han är den ende i klassen
som kan läsa och vingmutter på grund av öronen.
1962–63 Sommarjobbar
i byggsvängen
med pappa Gustav.
1965 Börjar studera
vid Stockholms
universitet.
1940 1950 1960 1970
1945 Föds den
12 mars på
Allmänna
BB i Stockholm.
1956 Börjar i realskolan,
samma år skadas pappan
allvarligt i en sprängolycka
i sitt arbete med att bygga
Stockholms tunnelbana.
1960 Blir av med oskulden,
inleder en brottslig karriär
genom att sälja vidare smuggelcigaretter
och sprit samt
börjar gymnasiet.
1967 Blir
expert och
rådgivare på
Rikspolisstyrelsen.
32 BYGGNADSARBETAREN NR 1 JANUARI 2012