TIM TRIVS I FABRIKSTÄLTET - Byggnadsarbetaren

dörrar, element, el, golv, tak. Väggar med
tapet. Hela kök och badrum. Sedan skulle
det köras ut i paket till byggarbetsplatser och
monteras ihop.
– Kvaliteten på produkten var inte dålig,
men processen var mer ineffektiv än vad vi
först trodde, menar Fredrik Arnheim.
Det som på pappret såg enkelt ut blev
krångligare i praktiken.
Ett exempel på ineffektivitet är de stora
blåa monteringstälten. I dem skulle lägenheterna
klickas ihop ute på byggarbetsplatserna.
Mätningsföreståndaren på Byggnads i
Mälardalen, Thomas Gustavsson, berättar att
det i Eskilstuna tog tre veckor att bara bygga
upp tälten. Och två veckor att få ner dem.
Hus som byggdes på traditionellt sätt bredvid
monteringstältet blev klara snabbare.
Trots motgångarna tycker muraren Tim
Andersson att projektet är något av det bästa
som har hänt byggbranschen. När Byggnadsarbetaren
träffar honom på ett av NCC:s fabriksbyggen
i Barkarby norr om Stockholm
möts vi av ett ovanligt fridsamt bygge.
Utöver stillsamheten är det nästintill
kliniskt rent. Från det gigantiska knallblåa
monteringstältet där trevåningshusen klickas
ihop hörs knappt ett ljud.
– Jag skulle alltid vilja jobba så här, säger
Tim Andersson. Det är enklare när det kommer
ett färdigt paket. Det är rent och snyggt,
ligger inga reglar i vägen och man trampar
inte på några gipsskivor. Det är sjukt trevligt
att vara där inne. Och det är varmt, torrt,
skönt och tyst. Ofta är det bara vi som går
och lallar på byggställningarna där inne. Det
känns konstigt, men underbart.
I tältet arbetar fyra montörer och en monteringsledare
med att sätta ihop husen. Murarna
är de enda byggnadsarbetarna. Tyvärr
får Byggnadsarbetaren inte ta del av gemenskapen
i tältet. Orsaken är de tekniska lösningarna
som NCC tagit patent på, företagshemligheter
man är rädd att visa upp. Och
minskad insyn är det enda som oroat Tim
Andersson under resans gång. Han har fått
skriva under papper på att inte avslöja någonting
av det han sett inne i fabriken.
– Jag skulle gärna visa er, för det är världens
smartaste lösningar. Därför förstår jag att de
inte släpper in vem som helst. Men samtidigt
är det vår arbetsplats, vi måste få visa upp
vårt jobb både för mätningsmän och media.
Byggnads har fått komma in i tälten, men
det har föregåtts av diskussioner och skriftliga
löften om att inte avslöja vad man sett. Nu
är hur som helst fabrikseran över för NCC:s
del. Fredrik Arnheim, vd för NCC Komponent,
säger att det inte blir några nya fabriker.
Däremot kommer NCC fortsätta utveckla
tekniska lösningar på byggarbetsplatserna.
Och han tror på en framtid där traditionellt
byggande blandas med verkstadsindustri.
– Jag ser inte industrialisering som ett hot
mot byggnadsarbetare. Varför skulle inte
byggnadsarbetare kunna jobba på fabrik?
Det är ju mer arbetsmiljövänligt.
Här är vd:n och muraren Tim Andersson
överens. Förråden till de hus Tim Andersson
putsat har byggts av snickare. Från deras håll
har det kommit en och annan gliring, berättar
han.
– Att vi sysslar med korthus har man väl
hört, säger Tim Andersson lite trött. Visst,
industrifolket behöver mer byggtänk – lite
mer tempo, lite mindre utredningar. Men jag
tror på en blandning av bygg- och industrifolk.
Metallarbetare kommer inte att bygga
hus i framtiden. Den oron tror jag mest är
tandgnissel. ●
Nästa uppslag: Så påverkas branschen.
▼
Ovan: En leverans med
tak backar in i tältet där
ett fabrikshus klickas
ihop.
Närmast till höger: Ett
färdigt kök från fabriken
på plats för montering.
(Bild från NCC:s pressmaterial,
Byggnadsarbetaren
fick inte komma
in i tältet.)
Ytterst: Ett färdigt hus
som satts samman av
delar från fabriken i
Hallstahammar.
14 BYGGNADSARBETAREN NR 1 JANUARI 2008