1907:49

N:R 49 (1092) TORSDAGEN DEN 5 DECEMBER 1907 20: DE ÅRG. 

HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV. UTGIFVARE: JOHAN NORDLING. 

D Å LITTERATURPRISETS 

eröfrare väl är den af Nobelpristagarna, 

som mest intresserar 

den stora allmänheten, ha vi velat 

redan i dagens n:r meddela en 

DET VAR HÄR OM ÅRET 

på en af badorterna vid 

Engelska kanalen, en eftermiddag 

på kasinot vid five 

o'clock tea, då jag alldeles 

öförberedt fick se honom. Honom 

själf. — Han satt 

där vid ett bord med sin 

hustru peh en herre. Nästan 

torftigt klädd i en sliten, 

mörkbrun kostym. Halmhatten 

hade han aftagit och lagt 

bredvid sig på en stol. 

Jag satt några bord bakom 

honom och stirrade på hans 

stora runda hufvud med det 

tjocka svarta håret. Ibland 

vände han sig en smula åt 

sidan, i kvartsprofil, så att 

man skymtade den ena förgyllda 

glasögonskalmen öfver 

en gulhyad tinning. Och jag 

undrade hvar jag skulle taga 

igen allt detta". 

Så reste han sig med sitt 

sällskap och sköt undan en 

stol för att bereda hustrun 

plats att gå före. Härvid 

kom han att för några sekunder 

vända sig rakt inåt 

salen. Och jag kände igen 

honom efter alla ritade och 

målade porträtt, karrikatyrer 

och fotografier, kände igen 

den trötta, vänliga, närsynta 

blicken och de rufsiga mustascherna, 

som aldrig plattats 

till under någon mustaschformare, 

kände igen lifvets och 

dödens, krigets och djungelns 

diktare: Rudyard Kipling! — 

Rudyard Kipling. Några 

ELLIOT & FRY, LONDON, 

Man har sagt om Rudyard Kipling, att han 

bättre än Suezkanalen förenat England med 

Indien. Uttrycket låter starkt, men täcker ändå 

knappast hela hans lifsgärning. Ty den famnar 

ännu större rymder. Jag tror, att greater 

Britain, imperialismen, läran, som blifvit född 

till världen under parlamentsdebatter och tidningskolportörers 

skrin, och som var en statsmans 

ensamma tanke, innan den blef menighetens 

älskade slagord, först blef en folkets 

sak, då den predikades af honom, som lyssnat 

till Mannen, som ville bli kung. 

Kejsardömet fanns visserligen före Kipling, 

liksom Tudorerna och Rosorna funnos före 

Shakespeare. Men det är nu så, att vi inhämta 

skäligen ringa ur historiska läroböcker 

FOTO. 

eller grafiska framställningar, jämfördt med det 

som diktarne, krönikeskrifvarne, landskapsmålarne, 

berättarne gifva oss. Marlborough 

påstod, att han hade all sin kunskap om Englands 

historia genom Shakespeare. Och England 

har lärt känna sig själf, den oändlighet, 

som sköljes af de Sju hafven, genom honom, 

som, ifall ryktet talat sant, om några dagar 

skall mottaga det litterära Nobelpriset. 

Hans diktning är såsom en oerhörd folkrepresentation, 

där alla fanor och furstar, 

alla raser och färger, som tjäna "änkan i 

Windsor", ha säte och stämma. Persikokindade 

underlöjtnanter, som nyss lämnat Etons 

cricketbanor. stå i ansvar upp till axlarna framför 

sina infödda «'M-rekryter eller framför den 

röda raden af kväsiga Tommy Atkinsar med 

konturer för 

Idun af MARI MIHI. 

skildring af Rudyard Kiplings för 

fattarskap, skriften af den kände 

Kiplingsentusiasten och kännaren 

borgmästare Gustaf Lindqvist 

i Mariefred, alias Mari Mihi. 

tallriksmössan på lockigt skör 

och anor från Lambeth Lower 

Marsh; hvitskäggiga upprorsmakare, 

som suttit i statshäkte 

på Andamanerna sedan Bahadur 

Shahs dagar gå ut och 

predika det heliga kriget för 

en generation, som de inte sett 

växa upp och som inte heller 

förstår dem; tjänstemännen af 

fjärde graden på de små öfvergifna 

stationerna upp emot 

Himalaya eller borta i Bikanir 

— Indiens helvete — 

sträfva i sitt anletes svett 

med att rycka upp sina distrikt 

för att kunna till vice konungen 

i Simla insända en förhoppningsfull 

statistik, uträknad 

intill femte decimalen; vice 

konungens sekreterare, rikets, 

mest ansträngda man näst 

efter underhusets inpiskare r 

. 

arbetar ihjäl sig bara af intresse 

för saken och dör med 

The Star of India glittrande 

mellan kininflaskorna påi 

nattduksbordet; radjputfurstar 

med ahirfläckar i vapensköldarna 

spränga fram på durbaren 

i • Delhi; lamapräster och 

brahminer, så högättade, att 

all kastberäkning upphört, 

vandra begrundande den långa 

hvita vägen framåt — det är 

tämligen säkert, att det finnes 

tusenden, som till punkt och 

pricka ha reda på dessa människor 

och förhållanden. Men 

å andra sidan är det fullkomligt 

oomtvistligt, att ingen kan 

föra fram dem så som Rudyard 

Kipling. Han kan tala om för oss hvad pathanerna 

hviska vid lägereldarna och huru de 

vilsna tankarna hvirfla om i hjärnan på den ensamma 

väktaren vid Wurlee-fyren; han sitter 

inne med vetskapen efter hvilka grunder, eller utan 

hvilka grunder, civila och militära befordringar 

utdelas och han har följt lifvet i kasärnerna dag 

för dag, år för år, från revelj till tapto. De 

ledande intressena i en eskimåfamilj med adress 

norr om Elsmere land eller det plötsliga vanvettet, 

som ibland slår ned på stridande trupper, 

och hvilket sprider sig som en löpeld — intet 

är fördoldt för honom. 

Ännu längre har han skådat, på andra sidan 

människorna. — Djungelns värld har öppnat 

sig för honom, och de stora djupens hjärtehemligheter 

har ban skymtat — ja, ett örlogs-

IDUN 1907 — 606 — 

: F örsäJjes i finare skoaffärer öfverallt och tillverkas af: 

|LUDVIG TRMIGOTT, Stockholm.| 

skepp och allt hvad därinom finnes, som hör 

den oorganiska naturen till, får lif under hans 

hand; han visar att det finnes en speciell filosofi 

för kranbalkar och kanonlavetter samt ett 

utprägladt lynne hos tackjärn. Han vet, att 

om Europa har sin patenterad e humbug, som 

vet råd för allt och gagnar till intet, så äger 

Indien oceaner af mystik, som det inte precis 

är värdt att skämta med, ifall man vill komma 

helskinnad undan. Ty hör: 

"Några infödingar påstå, att den kom från 

en ort på andra sidan Kulu, i hvars tempel 

elfvatumssafiren förvaras; andra att den. tillverkades 

vid Ao-Chungs djäfvulsaltare i Tibet, 

stals där af en käftr, från honom af en gurkha, 

från honom af en" lahouli, från denne af en 

khitmatgar, hvilken sistnämnde sålde den till 

en engelsman, hvarigenom all dess kraft gick 

förlorad. Ty för att Bisaran från Poree skall 

kunna utöfva behörig verkan, måste den vara 

stulen — om möjligt i förening med blodsutgjutelse, 

men i alla händelser stulen. 

Dessa historier om huru den kom till Indien 

äro alla falska. Den förfärdigades i 

Poree för mycket länge sedan — redogörelsen 

för sättet hvarpå den förfärdigades skulle fylla 

-en liten bok — stals af en af tempeldanserskorna 

därstädes och vandrade därefter ur hand i hand, 

allt jämt norrut, tills den kom till Hanlé: hela 

tiden bärande samma namn — Bisaran från 

Poree. Till skapnaden är den en liten fyrkantig 

silfverdosa, utvändigt besatt med åtta 

ljusröda rubiner. Inuti dosan, som öppnas genom 

tryckning på en fjäder, ligger en liten 

ögonlös fisk, utskuren ur en slags mörk, glänsande 

nöt och inlindad i en remsa urblekt guldbrokad. 

Detta är Bisaran från Poree, och det 

vore rådligare att taga en glasögonorm i handen 

än att vidröra Bisaran från Poree." — 

"Född i Bombay, kände han alla gamla indiska 

sagor och sägner redan sedan barndomen. 

Sedan gällde det att studera lifvet själf, lifvet 

och döden och hvad däremellan finnes. Han 

tjänade som speciell korrespondent vid gränsen 

—• det torde väl vara från denna tid hans 

oblidkeliga rysshat, hans afsky för det Elaka 

Folket daterar sig. I sju års tid reste han 

oafbrutet öfver hela kejsardömet. Han vandrade 

genom alla nästen i Den Förskräckliga 

Nattens stad. Vi se honom om kvällarna rida 

genom de bivackerande truppernas tältgator, 

klädd i khaki och damasker samt ständigt 

blossande på sin korta pipa. Vi finna honom 

i frack och blankskinnsskor i tusen-och-en-nattspalatsen 

vid Bhegums af Bhopal, Nizams af 

Haijderabad eller Maharadjans af Gwalior 

gnistrande banketter, vi finna honom fotograferad 

med konungarna Oscar II och Edvard 

VII såsom den tredje fursten i laget. 

Han såg allt och han hörde allt. Och allt 

hvad han hörde mindes han och allt hvad han 

B 

w 

såg etsade sig fast på ögats näthinna. Sedan 

talade han om en bråkdel af hvad han erfarit 

och teg med resten! — 

Men en människa, som kommit därhän, att 

han lärt sig den oändligt svåra konsten att få 

veta utan att spörja — och den som endast 

hör får vanligen veta allt, den som endast 

frågar, vanligen intet — en människa, som sällan 

bor i tjäll, men ofta i sofvagnar och ångbåtshytter, 

som under sakta skridande nätter rökt 

tobak och druckit whisky med flertalet af de 

typer, som befolka och föröka jorden, en 

sådan letar sig ständigt fram till sanningen 

genom vidtfarne industriidkares många ord och 

genom skolade diplomaters älskvärda förbehållsamhet. 

Och under tidernas lopp dunka mot 

en sådan människas trummhinnor händelser och 

upplefvelser, så sällsamma, så hvarandra motsägande 

och så speglande tillvaron själf, sådan 

den undantagsvis kan vara, att han må väl 

akta sig att föra allt detta vidare, med risk 

att icke blifva trodd på sina underliga ord. 

— Jag schkall perätta tig något, som hände 

mig ein mal i Uruguay, föreslår Kiplings vän, 

den tyske zoologie professorn, då de en natt 

sitta uppe på däcket under Bengaliska vikens 

flammande stjärnor. — Men det är så wirklich 

eigendymligt, att du kanske beskiller mig för 

lögn. 

Då ger den indiske trollkarlen sitt stora svar: 

— Ack, min vän, det finnes intet, som jag 

ej kan tro på! — — 

Hvad som först af allt riktade uppmärksamheten 

på Kipling, var allt det nya han kom 

med. Jag vill inte säga, att han stod precis 

utan litterära föregångare — det har ju ingen 

gjort. Och Kipling, liksom Wilde, liksom 

Doyle, liksom Maeterlinck står i en aldrig betalad 

skuld till Edgar Allan Poe. Dock, denna 

unge angloindier från tigrarnas land, hvilken 

med ens blef Londons svåråtkomligaste lejon, 

han ägde sitt eget folk, sitt eget språk, ja, 

närapå sin egen religion. 

Han lärde dem som gå på Regent Street, 

att Indien har andra möjligheter än hungersnöd, 

tigrar och befarade uppror. Och han slungade 

ut sina böcker med en makalös snabbhet. 

Meredith, Hardy, Stevenson, Corelli måste vika 

åt sidan för detta stora och besynnerliga följe 

han hade i sällskap. 

Man fick lära- känna och älska dessa människor, 

som släpat och stridit och rumlat och 

älskat och dött sex tusen mil från Piccadilly 

Circus. Han matade bokhandlarne, inte såsom 

den ensamme man han var och är, utan som 

om han i likhet med gamle Dumas varit verkställande 

direktör i någon litterär leveransfirma. 

Sålunda kommo nu: Soldiers three, The 

story of the Gadsbys, In black and white, Under 

the deodars, The Phantom Rickshaw, Wee Willie 

Winkie, The city of Dreadful Night, American 

notes, Letters of marque, The Smith Administration, 

The light that failed, Lifes Handicap — 

och detta inom tre år! 

Förklaringen är att finna däruti, att, då han, 

vid några och tjugu års ålder, mot slutet af 

åttiotalet besökte England — där han då icke 

vistats sedan universitetsåren vid Westward 

Ho College — han i sina kappsäckar medförde 

massor af berättelser, hvilka visserligen publicerats 

i angloindiska tidningar, men hvilka 

voro så godt som okända för publiken därhemma. 

— Fjorton år gammal var han, då 

hans första arbete, Schoolboy Lyrics, år 1880 

utkom på ett litet tryckeri i Lahora. Detta 

blyga häfte, Rudyard Kiplings förstling, är 

nu så godt som oåtkomligt; man har betalat 

ett enda exemplar däraf med mera än 600 

kronor. Några år senare utsände han, då redaktionssekreterare 

vid The Pioneer i Bombay, 

sina Deparlemental Ditties, hvilken han lät häfta 

i alldeles likadana bruna kuvert, som indiska 

regeringen begagnade, och hvilken vid distributionen, 

som sköttes af honom själf, var omvirad 

med ett rödt band. Han lät trycka några hundra 

exemplar och sände dem rundt hela Indien, 

från Aden till Singapore, från Quetta till Co 

lombo. Hvarje bok var åtföljd af ett brefkort 

med påtryckt beställningssedel. Och order på 

nya exemplar inlupo raskt, hvadan nya upplagor 

snart måste besörjas af denna lilla samling, 

med hvilken han sålunda först gjorde sig 

känd bland landsmännen i Indien. 

Nu ha hans arbeten tryckts om och om igen 

i miljoner, och han själf är sedan många år 

en mycket rik man. I lyxeditioner och mammut • 

upplagor, i praktband, i guld och silfver äro 

hans collected works utstyrda. Man har skrifvit 

volymer om Deparlemental Ditties och allt hvad 

därpå följde. 

— "Men," såsom han själf sagt, "jag älskade 

den mest då den bara var en liten brun 

baby med ett rödt band omkring magen; ett 

barn af ett barn, icke vetande att det var behäftadt 

med de flesta moderna åkommor, och 

innan folk hade fått reda på, att dess författare 

låg vaken om nätterna borta i Indien, 

grubblande och grundande på att skrifva någonting, 

som kunde "taga" den engelska publiken." 

— 

Bland den kontinentalt litterära intelligensen 

står Kipling inte precis väl till boks. Han 

är hvarken fritänkare eller feminist. Inte heller 

är han "skön såsom en ung grekisk gud", utan 

påminner snarare om en ruggig gammal tibetansk 

mahatma. Många underliga ting har han 

skådat, som aldrig kunna förklaras på empirisk 

väg, många hemligheter, som inte ens radiumstrålar 

lådt på. Han visar den största aktning 

för religionen i alla former, utom för missionärernas, 

hvilken han ibland går ganska hårdt åt. 

Hans ställning till kvinnofrågan är litet kinkig 

att vidröra i en kvinnotidning. Ack, största 

delen af sitt lif har han ju tillbragt bland män, 

bland råa, svärjande karlar, hvilka i likhet 

med honom haft förfärligt mycket omkring sig. 

Därför känner han inte den moderna kvinnan. 

O, nej! Utan när hon någon gång dyker upp 

i hans diktning, är det mest för att gå i vägen 

för karlarne, hvilka, tankspridt ohöfliga, lätt 

snafva på dem, där de gå i dagens arbete. De 

enda kvinnor han något längre studerat äro 

Dina Shadd och m:rs Hauecksbee och Badalia 

Heroodsfoot — och alla ska' då veta, att 

inte voro de sysslolösa eller gingo i vägen. 

Om krafvet på kvinnlig rösträtt har han de 

allra mest inskränkta föreställningar, och hans 

stackars hustru är hvarken någon "förkämpe" 

eller någon beskyddarinna af ädla basarer — 

utan rätt och slätt m:rs Miriam Kipling, född 

Starr-Balestier. — 

Älskvärdaste läsarinna, låt nu inte detta ligga 

honom i fatet, då du kanske om några dagar 

trycker hans hand på banketten på Grand Hotel, 

utan gläd dig hellre åt, att denne trötte, 

ordknappe och reserverade karlakarl i alla fall 

tillhör ett snart utrotadt släkte, hvilket skall 

lämna rum för en ny generation af oklanderligt 

moderna herrar, hvilka skola förstå dina 

kraf och sopa dina golf, och hvilka låta damerna 

"ta initiativet". 

Dock när den tiden kommit, då hvilar Rudyard 

Kipling sedan länge i Westminster Abbey 

under den baldakin af fajans från Delhi, på 

hvilken man skall rista hans odödligaste vers: 

När den sista taflan på jorden är målad och tuberna 

tömts, 

När de äldsta färger ha bleknat och den yngsta kritiken 

har glömts. 

Då slumra vi, det kan beköfvas, tills några eoner ha 

flytt, 

Och Mästarn för Redliga Svenner oss kallar att börja 

på nytt. 

-g m m -g in i g n: r 4 för hösten är utkommen. 

f\ -4 -g /%/• mfu I 4~ I ^"V 4"TR* Pris 60 öre. Erhålles genom..hvarie bokhandel och tidningsförsäljare, fL 

I & I Ii • IT 11 1l| t" I W\ H I är\ l| IV Portofritt frän IDUNS MONS TERAFDELNINQ, StocJcholxa. LJ 

1 

- M-M-M.-m.rn*. m*m*n. om 60 öre insändes 1 postanvisning eller SDARMÄRKEN.

— 607 - IDUN 190r 

Brud- & Bröllopssidentyger, 

i hvitt, svart och kulört, sista nyheter 

ouppnådt urval från 90 öre till kr. 13 pr mit. 

Sändes tull- A portofritt direkt till privata. 

Profver omgående franko. 

Schweizer & Co, Lizeni S 5, (Schweiz). 

Sidentygs-Export. — Kungl. Hoflev. 

JENNY LINDS MINNESVÅRD I WESTMINSTER 

ABBEY I LONDON. 

En minnesvård åt Jenny Lind på "den svenska 

näktergalens" födelsehus. 

ATEDANSTÅENDE REDOGÖRELSE för ett förslag till hedrande af Jenny Linds minne innebär sam- 

* V tidigt en varm vädjan till alla tonkonstens vänner i vårt land att omfatta detsamma med intresse 

och bidraga till dess förverkligande. 

PA KYRKOGARDEN.-i en engelsk småstad 

ligger Jenny Lind begrafven, i engelsmännens 

ärorika pantheon, Westminster Abbey, 

har hennes äreminne sin plats — en sällsynt 

utmärkelse, så mycket större som hon till närmaste 

grannar har Shakespeare och lord Byron. 

Engelsmännen ha verkligen gjort hvad de kunnat 

för mrs Goldschmidt, sedan hon kom att 

tillhöra nationen. Hon tillhör den, nåja, men 

hon är väl i alla fall 

mera vår än deras, det 

var ju vår Jenny Lind 

med den rent svenska 

typen och den nordiska 

timbren i sin ljufva 

unga röst, som vann 

världsrykte, icke den 

förmögna, hastigt åldrade 

mrs Goldschmidt, 

som sjöng på välgörenhetskonserter 

och 

applåderades för hvad 

som varit. Det ligger 

då nära till hands 

att fråga: har det 

land, som sett henne 

födas, och hvars namn 

hon mer än kanske 

någon annan svensk 

kvinna spridt glans 

öfver, hedrat hennes 

minne och gärning på 

sätt, som motsvarar 

hvad det land gjort, 

som sett henne dö? Svaret 

veta vi, och med 

få 

JENNY LINDS FÖDELSEHUS I STOCKHOLM, 

MASTERSAMUELSGATAN 40. A. BLOMBERG FOTO. 

kännedom om våra brister i detta hänseende 

måste vi — äfven om vi anse att den svenska 

näktergalen väl vore förtjänt af en staty — 

beteckna som synnerligen lyckligt och värdt 

all uppmuntran det initiativ, som tagits af samfundet 

Sankt Erik här i hufvudstaden till resandet 

af till en början en minnestafla å 

Jenny Linds födelsehus. Om den insamling, 

som igångsatts för ändamålet, ger tillräckliga 

medel, är det meningen 

att äfven uppsätta 

en kopia af den i 

Westminster Abbeybeflntliga 

minnesvården. 

Vi meddela här en 

fotografi, tagen efter en 

afgjutning af denna 

medaljong,som befinner 

sig i Musikhistoriska 

museets ägo. 

En lista för tecknande 

af bidrag till planens 

förverkligande finnes 

utlagd å Iduns expedition, 

belägen för 

öfrigt snedt emot det 

hus, n:r 40 Mästersamuelsgatan, 

som vi här 

afbilda, och som efter 

de forskningar, som företagits 

af den ursprunglige 

förslagsställaren, 

grosshandlare J. Unman, 

nu med full visshet 

kan utpekas som Jenny 

Linds födelsehus. 

Barnen och biografteatern. 

I 

EN SKISS, "Skrufven", skildrar Herman 

Bang en ung landtpojke, som af fåfänga, nyfikenhet 

och lust att förnimma något gör sig 

skyldig till ett dåd: han lossar skrufvarna mellan 

några skenor, så att snälltåget urspårar, 

gasbehållarna under vagnarna explodera och 

vagongerna råka i brand. Lusten att förnimma 

något, det är tidssjukdomen, säger Bang. 

Och inte sant, vi måste ge honom rätt? En 

del af människosläktet kunde emellertid ha anspråk 

på litet skydd mot detta tidslyte, nämligen 

ungdomen, barnen, som ha de många 

åren med den hårda kampen för tillvaron framför 

sig. 

Ge vi dem detta skydd? Äro vi aktsamma 

om deras nerv- och känslolif? Göra vi — i 

detta barnets århundrade — hvad vi kunna 

för att å ena sidan spara dem sensationer och 

å andra sidan bevara hos dem den sinnets 

friskhet och den fantasiens renhet och rikedom, 

som göra, att de enklaste nöjen ku ma bli rena 

härligheter för dem? 

Hur kan inte sexåringen njuta af sagan, 

som mor eller far berättar, och hur älskar ej 

pysen att höra om just samma saga gång på 

gång! Och hur kan inte en sagbok läsas åter 

och åter, till dess den lyckliga ägarinnan 

nästan vet, hvad det står på hvarje sida!' 

Barnafantasien är ju nära på outtömlig, den 

fyller sinnet ständigt med underbara, vackra, 

bilder. 

Men i denna tid, "som vill förnimma något", 

skicka vi barnen i stället till biografteatern. 

Veckan igenom tiggas slantar och sparas ifrigt, 

och när lördags- eller söndagskvällen kommer, 

då står i den stora kön, som kan räcka en 

bit in på nästa gata, bland alla de vuxna 

människorna massor af barn från 6- 7-åringarna, 

som klämma hårdt om 2 5-öringen i handen, 

till 13- 14-åringarna, som ha egna portmonnäer, 

från arbetaresonen till grosshandlardottern. 

Hos somliga barn ha biografbesöken blifvit en 

verklig passion. 

Och hvarför? Jo, här vankas sensationer. 

"Oändligt gripande och spännande," "en med 

oerhörd spänning framburen (!) tragedi," "denna 

bild är ett absolut rekord, hvad såväl spänning 

som intresse beträffar," äro exempel på 

några stående, uppeggande underrubriker på 

biografteatrarnas program. De senare vittna 

för öfrigt genom sin utomordentligt välklin 

gande svenska nogsamt om den danska eller 

tyska ursprungsorten och jäfva ingalunda sanningen 

af det gamla påståendet, att vi tåla 

mycket i fråga om behandlingen af "ärans och 

hjältarnas språk". Hvad säges t. ex. om följande 

tirad: "Vi öfverlämna härmed ett brottstycke 

ur den moderna världens privatlif, sådant 

som man ogärna ser det bakom de omomenterade 

husfasaderna." Märk, att det här ej 

är fråga om några af de obetydliga, mindre 

biografernas program! 

Men rubrikerna ljuga icke, och sensationerna 

Lagermans flytande putspomada BON AMI.

-TDTJN 1907 — 608 — 

-därinne äro af många olika slag — vilda äfventyt, 

eldsvådor skeppsbrott, inbrottsstölder, kosackförföljelser, 

tupp- och tjurfäktningar serveras, 

men också moderna äktenskapstragedier 

och interiörer från nattkaféer. Och det är visst 

inte alltid dygden, som blir föremål för den 

ungdomliga publikens sympati. En gång, då ett 

nattligt inbrottsdrama förevisades, tjöto och 

jublade alla småpojkarna på de första bänkarna, 

hvar gång tjufvarna sluppo lyckligt undan 

polisen. 

Tänk, med hvilka bilder barnens fantasi skall 

fyllas, tänk, hvilken härlig, ostörd sömn, som 

skall följa ofvanpå en 2-timmars föreställning 

i en lokal med mer eller "mindre dålig luft, 

och tänk, huru tama och ointressanta skioptikonförevisningarna 

i skolan eller uppförandet 

af någon af Topelii lekar skola synas dem! 

Gent emot det sagda kan invändas, att biograferna 

nu för tiden bjuda på förträffliga 

saker också. Ja, det är sant, och det vore 

väl en ren skandal, om ej programmen blifvit 

något bättre än för några år sedan, då nu 

sådana massor människor besöka dem och de 

(öljaktligen måste vara mycket inbringande för 

sina ägare. Men jämte de utmärkta numren, 

t. ex. bilder från olika länder och städer, 

skildringar från industri- eller andra näringsområden, 

finnas nästan ständigt sensationella, 

idiotiska eller t. o. m. skabrösa saker. I Tyskland, 

där biografväsendet nått en oerhörd 

utveckling, — så finnas t. ex. i Hamburg 

biografer, som rymma flera tusen åskådare och 

ha egna musikkårer på 25 man — har man 

på allvar börjat frukta att "die Hintertrepperoman", 

som tack vare en sällsynt energisk 

agitation speciellt från folkskollärarekårens sida 

blifvit i någon mån undanträngd, nu skall dyka 

upp i ny och naturligtvis betydligt farligare 

gestalt på biografteatrarna. 

Just de goda saker, som biograferna bjuda 

på, komma en att tänka på, hvilken förträfflig 

bildningskälla de kunde vara. Hur skulle de 

ej kunna skänka frisk, ren glädje åt många 

människor, som aldrig ha råd att t. ex. bestå 

.sig en teaterbiljett. Och — i skolans tjänst 

— hvilken ovärderlig tidsbesparing, exempelvis 

i fråga om geografi- och naturkunnighetsundervisningen! 

Ännu en sak förtjänar att framhållas, då 

man talar om de nöjen, som bjudas vår tids 

ungdom. Har man väl gifvit akt på hur den 

ss. k. detektivlitteraturen nu för tiden slukas 

af gossar och flickor? På många håll ha både 

gamle hederlige Cooper, Jules Verne och andra 

goda äfventyrsböcker blifvit nästan undanträngda 

af 50- eller 1- kronas biblioteken med 

pigga skildringar af alla möjliga slags skurkstreck, 

rån, lönmord o. d. i| 

Hvilken oerhörd skillnad är det ej mellan 

den smak, som älskar Cooper, och den, som 

fråssar i läsningen af detektivhistorier! Lusten 

att förnimma något ligger nog bakom i båda 

fallen — men sedan? Ädelmodet, ridderligheten, 

sagoglansen, som utmärka de Cooperska 

skildringarna, hvar finner man dem i detektivböckerna? 

Och eggeisen till hjältemod? — Vi 

veta, hur äfventyrsböckernas innehåll ofta omsättas 

i handling, i lek. Hur skall det bli, 

när detta skall ske med detektivromanernas 

skurkstreck? 

Att noga vaka öfver barnets klädedräkt, föda, 

skolgång och läxläsning, men ej taga reda på 

ined hvilka bilder det fyller sin fantasi — det 

är att sila mygg och svälja kameler. 

MARIE LOUISE 

GAGNER. 

KVINNOKLUBBENS STYRELSE I KLUBBLOKALEN I TATTERSALL. 

Medlemmarna äro, sittande från vänster till höger: fröken Lotty Nyqwist, klubbmästare, fröken Sofia Gumsslius, 

v. ordförande, fröken Hanna Andersson, ordförande, doktorinnan Cecilia Raphael, sekreterare, och fru 

Sippan Pettersson; stående från vänster till höger: fru Augusta Lönnerberg, v. sekreterare, fröken Mathilda 

Lindgren, kassaförvaltare, fröken Anna Tibell, doktorinnan Tea Burgman och fru Alda Fuchslin. 

A. Blomberg foto. 

Kvinnoklubben jubilerar. 

KVINNOKLUBBEN HADE för att fira sin 

20-årsdag i lördags anordnat en festlighet, 

vid hvilken jag hade nöjet närvara. Jag 

hade förut hört och läst mycket vackert om 

denna Stockholms äldsta kvinnoklubb, om dess 

nitiska ledning, dess utveckling och dess stora 

glädjemission bland arbetande kvinnor. Det 

var därför det roliga att se verkligheten bekräfta 

hörsägnerna. Till en början imponerade 

den yttre ramen för festligheterna, hvilkas 

konturer jag endast flyktigt kan skissera genom 

att nämna de två hundrade festklädda damerna 

i klubbens magnifika lokal, högtidstal, musik, 

sång, teatralisk föreställning och, som kronan 

på verket, en festligt arrangerad supé, med 

stigande stämning, tal och bordsvisor. Öfvertygelsen 

om att klubben verkligen är en tillflykt 

för medlemmarna, en glädjespridande faktor 

i deras lif, kom dock först när man började 

känna stämningen af kamratskap och vänskap, 

såg den otvungna munterheten och lyssnade 

till innerligheten i allas stämmor, när klubben 

och dess minnesrika historia kom på tal. Att 

höra ordföranden i sitt högtidstal berätta denna 

historia, var som att höra historien om ett 

mödans och glädjens barn, för hvilket man 

gärna offrar tid och krafter, emedan det ger så 

mycken glädje tillbaka. 

Det var under 80-talet, en epok i kvinnosakens 

historia i vårt land, några damer fingo 

den då svindlande djärfva tanken att bilda en 

kvinnoklubb, där kvinnor af skilda yrken och 

sysselsättningar kunde ha en ständigt tillgänglig 

tillflyktsort samt idka själsodlande och 

uppryckande kamratlif. Något annat var icke 

och är icke klubbens program, men med detta 

har den visat sig fylla en uppgift som ingen 

annan. Bland stiftarinnorna af denna på sin 

tid för mycket radikal ansedda klubb må 

nämnas fru Nathalia Frölander samt fröknarna 

Berta Hiibner, under en följd af år ordförande, 

och Sofia Gumaälius, som haft tid och intresse 

äfyen för klubben under alla de tjugo åren och 

lika länge varit medlem af styrelsen. 

Jag har bokstafligen icke plats att här relatera 

klubbens öden under en t. o. m. till 

lifvet hotad existens, under dess vandringsår 

från den första lokalen vid Gamla Norrbro 9 

till den nuvarande i Tattersall. Under alla 

dessa år har man regelbundet haft sällskapsafton 

hvarje torsdag med föredrag och diskus 

sioner, sång och musik, barnfester vid julen, 

karnevaler, vårutflykter m. m. 

Man har eget kök och eget bibliotek och 

hvad vill man mer begära? Efter allt att 

döma förstår man också här konsten att roa 

sig billigt och förträffligt. Klubben har inga 

skulder, den har däremot genom öfverskott i 

supékassan, skött af fröken Tibell, kunnat 

skaffa sig en hel del husgeråd, silfver o. d. 

Och sedan 20-årsfesten har den grundplåten till 

en byggnadsfond. Vid supén uppläste nämligen 

ordföranden under allmän rörelse en skrifvelse 

från anonyma gifvare, som åtföljdes af 

6 st. 50-krone-sedlar, ett första bidrag till förverkligande 

af klubbens egna-hemstanke. 

Den närvarande styrelsen, hvars utmärkta 

ordförande, fröken Andersson, ryckte in under 

klubbens svåra år på 90-talet, prisas samfälldt 

för sitt nit och outtröttlighet. På den gruppbild 

af densamma vi här meddela saknas två 

dess medlemmar, fröken Stina Quint, medlem 

sedan 8 år, och fru A. Brandt. 

E—ER.

Om "Gwen" och 

"Gwen's bok för hemmet". 

DÄRARINNAN af denna signatur har pä de se- 

O 

n a r e 

dren gjort sig känd inom pressen pä modekåseriets 

mera exklusiva område. Men hvem hon 

är i privatlifvet har hitills varit mindre bekant. 

Genom sin i dagarne utgifna bok, hvilken i efterföljande 

uppsats gjorts till föremål för ett omnämnande, 

träder hon emellertid i närmare beröring 

med publiken, hvarför hon medgifvit oss att här 

ätergifva hennes porträtt och röja hennes anonymitet. 

GWEN'S BOK för hemmet faller ju egentligen 

icke under litterär kritik, ehuru 

dess oförskräckta och personliga stil gör dess 

läsning till ett nöje också för den i dess specialiteter 

minst experta. Men jag har icke 

velat låta den passera oanmäld, ty den är ett 

arbete som har utsikter att nå en ganska stor 

publik och af flera skäl förtjänar att göra det. 

Den är uppdelad i fem afdelningar: hemmet, 

hemmets inredning, hemmets skötsel, våra kläder, 

personlig vård; och den innehåller råd 

rörande ekonomin, möblernja, husgerådet, tjänarna, 

städningen, diverse sömnad, kroppens 

skötsel, renlighet, o. s. v. Alltså i hög grad 

speciellt en bok för kvinnorna. De två sista 

afdelningarna ha emellertid fått största delen 

af utrymmet, antagligen emedan Gwen är mest 

förfaren på] de gebiten. 

Hvad som genast behagade mig mycket i 

Gwen's bok var kapitlet om budgeten. Gwen 

utgår ifrån att man och hustru i gemensamt 

hem skola vara fullkomligt solidariska i allt 

som rör ekonomin. Alltså: inte något fusk i 

räkenskaperna, mina damer, inga hemlighållna 

utgifter på någotdera hållet. Jag kommer ihåg 

en fru som stod och förevisade en utomordentligt 

vacker och dyrbar sidenunderkjol. Vi» 

som beundrade den, visste att fruns man och 

försörjare hade rätt ondt om slantarna. Kanske 

anade hon något af våra tankar, ty hon sade 

plötsligt, medan hon lät sidenets skiftningar 

glänsa mot dagern: Han kan gärna få betala! 

Tror ni han nekar sig nöjen själf? — Till 

denna fru rekommenderar jag Gwen's bok. 

Där stå också många kloka ord om våra tjänarinnor, 

öfver hvilka det verkligen snart kan 

bli på tid att vi ej mer ondgöra oss så mycket, 

och likaledes om hemmens rumsindelning och 

möblering. Möjligen är författarinnan något 

fanatisk i fråga om sofrummet. Jag tror att med 

ordentlig vädring och städning kan man sofva 

och må godt också i ett gemak, som icke helt 

tillfredsställer alla den moderna, yttersta hygienens 

fordringar. Men jag vill ej därför 

disputera om kapitlets värde för de många 

fåvitska. Säkert är att för unga människor 

som skola sätta bo i stad bör Gwen's handbok 

kunna bli till god nytta. Landtlifvet och dess 

ekonomi berör den däremot icke. 

För oss alla kunna de två sista och utförligaste 

delarna vara välsignelsebringande. 

Gwen utgår ifrån att hvarje människa kan 

komma till att se skaplig ut — och bör det. 

Detta sker icke endast genom att vara from 

och god, utan ligger till stor del i hur man 

klär sig, i klädernas passande snitt, garneringarnas 

harmoni, färgernas väl beräknade 

val. Det ligger också i vårt medvetande om 

att vara väl skötta, putsade, rustade att möta, 

om inte döden (— ri har hört historien om 

mannen, som tvättade ötterna hvar dag, emedan 

han fruktade i ig död och inte ville bli 

funnen med smutsiga fortkomstledamöter? —) 

så åtminstone relativt obekanta personer. Eller 

hvem- har ej sett den förvirrade gesten åt håret, 

åt halslinningen, kanske kjollinningen, när man 

oväntadt uppenbarar sig hos en eljes förträffflig 

husmor! — Och det ligger slutligen och 

naturligtvis i hur vi se ut i ansiktet, denna själens 

spegel, som långt ifrån alltid är så skött 

L U Z E R N 

— 609 — IDUN 1907 

FRU ELSE GRUT, FODD KLEEN. 

FERD. FLODIN 

FOTO. 

som den förtjänar det, är hållen så ren och så 

aktad för farorna i ett tämligen illvilligt klimat. 

Alla Gwens råd äro förståndiga och taga 

bestämdt afstånd från kvacksalfverier och fusk, 

från de tillfälliga och föga rationella skönhetsmedlen. 

Då det är sannolikt att flertalet vilja 

vara eller varda så sympatiska som möjligt att 

se på, rekommenderas Gwens bok till läsning 

och lärdom. I kapitlen om hur vi skola sy 

våra kläder, själfva och billigt och vackert, är 

den synnerligen praktisk. 

Nu några få rader om Gwen själf, eller 

närmare bestämdt fru Else Grut, född Kleen. 

Hon är tjugufem år, inte mera, och hon debuterade 

i lifvet utanför barnkammaren som 

målarinna. Studier för Richard Bergh, studier 

i Paris för La Gandara. Men min talang var 

väl inte bärkraftig nog, säger hon med sin 

vederhäftiga röst. . . Hon blir gift och bosätter 

sig i Stockholm. Men personlig verksamhet 

vill hon ha, måste hon ha. Det ligger en tydlig 

prägel af energi öfver hennes angenämt 

eleganta yttre med det på en gång barnsliga 

och kraftiga hufvudet. Skall hon inte bli konstnärinna, 

så är det i alla fall nödvändigt att 

hon får omsätta sin konstnärliga blick och 

ganska träffsäkra smak i arbetet på den allmänna 

skönhetsnivåns höjande, sådan den förevisar 

sig i det dagliga eller festliga lifvet — 

och en vacker morgon debuterar hon så i Dagens 

Nyheter med en artikelserie hon kallar 

Koketteriels ekonomi. Mycket Gwenskt! 

Hon har genast hittat sin typ, och hon följer 

den sedan. Det är inte tal om att hon inte har en 

uppgift att fylla och delvis också redan lyckats 

därmed. Vi ha, behagligt nog, kommit långt 

ifrån den sedliga ståndpunkt som dekreterar, 

att allt redbart skall vara kemiskt rent från 

hvar smula fattig flärd. Vi anse det inte vara 

särskildt moraliskt att se ut som åkerspöken. 

Ull 

•MltlllMMIIIIMMlIIIIinillirilllllllllllllllll 

NITTIOSEX (96) % af befolkningen såväl 

barn som vuxna lida af tandröta. Orsaken 

till detta sorgliga förhållande är i de flesta fall: 

FÖRSUMMAD skötsel af tänderna från tidigaste 

barndomen I 

Använd därför redan från barndomen 

Friska, starka, 

STOMATOL 

Pris 

pärlhvita tänder! 60 öre. 

ii miMMitimim 

Tiden medger af godt hjärta prydnadens, prydlighetens 

och förfiningens berättigande i vår 

omgifning och hos oss själfva. Fru Else Grut 

är i detta afseende barn af sin tid och gör 

på ett sympatiskt sätt offentlighet af det. Hon 

har några därtill särskildt förträffliga egenskaper 

: hon går rakt på sak, hon menar absolut 

hvad hon säger och menar något med det, 

hon fattar sig kort — och hon är inte rädd 

af sig. Jag spår, att om hon förståndigt 

förvaltar sitt pund, kommer hon på sitt fält 

att bli hvad allmänheten i allmänhet behöfver, 

begär och dyrkar: en auktoritet. 

MARIKA 

Litteratur. 

CEDERSTRÖM. 

Ny upplaga af "Siljan". 

Johan Nordlings "Siljan", En bok 

hjärta, som för några veckor sedan utkom på 

C. E. Fritzes förlag, har rönt en så stark 

efterfrågan, att hela den lörsta upplagan redan 

är utsåld från förlaget. En ny upplaga förberedes. 

Af de talrika anmälningar, som allt fortfarande 

ägnas det uppmärksammade arbetet i 

organ af de mest skilda läger landet rundt, 

tillåter oss utrymmet att anföra ännu endast 

ett par helt korta brottstycken. Så skrifver 

docenten Fredrik Vetterlund i en längre u 

sats i Aftonbladet bland annat följande: 

"— — Författarens verktyg är ej cirkeln 

och mejseln, men en pensel äger han, och hans 

palett är ställvis full af guld och rosa och 

blått. Mängden af målningar och skildringar 

tillsamman ha detta öfverväldigande, som låta 

oss känna ett verk af dimensioner, ett landskaps 

lefvande epos. — — Ett verk af bredare 

resning, af större och innerligare syfte än 

de alldagliga. — —" 

Redaktör J. Wigforss i Nya Vermlandstidningen: 

"— — Det är med en alldeles, särskild 

känsla, denna starka och egendomliga bok fyller 

läsarens hjärta. — Det bärande i boken 

är dess flammande hembygdsentusiasm, dess 

heta fosterlandskärlek och dess klippfasta tro 

på Sveriges framtid och den svenska ungdomens 

ädla art. — —" 

Redaktör M. Hellberg i Karlstadstidningen: 

"— — Ingen som själf hyser något intresse 

för den betydelsefulla uppgiften kan undgå att 

värmas och lifvas af den entusiasm för densamma, 

som talar ur förf:s framställning, ingen 

som känner något för den gamla, på naturens 

fägring och historiens minnen lika rika nejden 

kring " Dalarnes öga" kan bli kall för all den 

kärlek till denna nejd och denna sjö, som utströmmar 

från nästan hvarje bokens sida, och 

den finhet och innerlighet, hvarmed särskildt 

kärlekens evigt unga tema klingar in i dess 

händelsers gång måste röra hvarje mottagligt 

hjärta. — —" 

Förnäm vistelseort under sommaren. 

G:D HOTEL NATIONAL 

Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.Rum frän i kr. Hl. prospekt gratis.

IDTJN 1907 — 610 — 

Kulturhistoriska 

i Lund. 

museet 

INTERIÖREN A kulturhistoriska museets 

gård är full af stämning — som 

hela det gamla Lund föröfrigt. Kom dit 

en sommar- eller en förhöstdag — allt är 

inbäddadt i den sydsvenskt rika grönskan, 

träden hänga utöfver en skuggig 

och stillsam gata och bilda hvalf öfver 

ingången. Man träder in, ser ett 

stort trevåningshus i gustaviansk stil åt 

vänster, rätt fram en ärevördig vildvinsklädd 

korsvirkesbyggnad, åt höger närmast 

ingången Dackestugan, eller som 

den numera kallas, ''Then gyldene drufvan". 

Allt är tyst, i hufvudbyggnadens 

källarfönster speglar sig ogeneradt en påfågelshona, 

medan hanen står i dekorativ 

ro- uppe på trappan. Man märker 

just i detta ögonblick icke mycket af museum, 

tror snarare, att man kommit in 

på någon gammal af tiden bortglömd 

plats, en gård att skrifva sagor om. 

Sådant är det första intrycket, vackert, 

men något missledande, eftersom man 

här icke står inför något sofvande slott, 

utan en institution, där man icke sofver, 

utan arbetar, en institution, som genom 

en energi, hvars motsvarighet man torde 

Ett apropå till kvartsekelfesten. 

få leta efter, utvecklat sig under sin 

tjugufem-åriga tillvaro till ett af de 

största museer i sitt slag, som finnas i 

Skandinavien. Med sina många byggnader, 

hvar och en ett museiföremål, och 

sina 17,000 nummer och mera ger det 

en totalbild af sydsvenskt kulturlif i skiftande 

former upp till våra tider. 

Den, som först tog fatt på tanken, att 

upprätta ett kulturhistoriskt museum i 

Lund och gjorde det första steget till 

planens förverkligande, var dess nuvarande 

intendent, den då helt unge studenten 

Georg J:son Karlin, som sommaren 

1882 inköpte en liten privat allmogesamling. 

Samma höst fördes denna, utökad 

med en mängd andra museiföremål, 

till Lund och härbärgerades i ett rum i 

Akademiska föreningen. I slutet af oktober 

samma år anordnades en första utställning 

af de hopsamlade föremålen och 

samtidigt bildades Kulturhistoriska föreningen 

med syfte att öfverta och vidare 

utveckla samligen. I sitt program anger 

föreningen som museets syfte att ge 

en bild af folkets lif, sådant det lefves 

och lefvats å Sydsveriges landsbygd och 

A. W. RAHMN, LUND, FOTO.

611 — IDUN 1907 

1 

SM 

FKAN 

aftecknar sig i dräkt och husgeråd, sysselsättningar 

och yrken. Vidare skulle 

man söka samla minnen och bilder af 

sådana landets berömda män och kvinnor, 

som utgått från Sydsverige. Sedan dess 

har dock programmet naturligtvis utvidgats 

med samlingarna. Dessas ständiga 

förmering nödvändiggjorde under museets 

första år ständiga flyttningar ur den ena 

lokalen i den andra. Slutligen yppade 

sig år 1891 ett gynnsamt tillfälle att skaffa 

ett eget hem och den stora Tollska gården 

vid Adelgatan inköptes. Den dåvarande 

hufvudbyggnaden, uppförd af Per 

Henrik Ling, restaurerades i gustaviansk 

stil och rymmer nu under namn af 

Herrehuset museets systematiska samlingar 

af vapen, gräfningsfynd, keramik, glas, 

konstslöjd, folkdräkter o. s. v. 

I öfrigt äro museiföremålen ordnade enligt 

frilufts- och paviijongsystemet, hvars 

energiska förkämpe intendenten Karlin. 

är. I stället för att hopa en mängd museiföremål 

i montrer, söker man ordna 

dem till att bilda en åskådlig helhetsbild 

från någon viss tidpunkt. Sålunda innehåller 

t. ex. det s. k. Borgarhuset, ursprungligen 

ett gammalt köpmanshus från 

Malmö, mea skänkt till museet och uppsatt 

där, rumsinteriörer från adels- och 

borgarherri i olika tider. 

I i 

* 1 

Allmogens lif under gångna tider framställes 

bl. a. i Blekingestugan. En liknande 

"paviljong" är den s. k. fataburen, 

en gammal visthusbod, ursprungligen från 

Mocketorp i Småland, ock som innehåller 

landtbrukshistoriska samlingar. 

En af kulturhistoriska museets främsta 

sevärdheter är Bosebo gamla träkyrka, 

med inredning och dekorering t' : ll största 

delen af en själflärd bondekonstnär 

från sjuttonhundratalet. 

I sommar ha omfattande utvidgningsoch 

omdanings-arbeten företagits vid museet. 

Delvis ha dessa gällt borgarhusets 

rumsinteriörer, vidare har man inköpt ett 

å museitomten beläget tvåvåningshus, 

omdanat det och tillbyggt det med ett 

karaktäristiskt korsvikeshus från Ystad. 

I dessa nya utrymmen skall handels- och 

näringsväsendet få sitt område och arbetets 

historia åskådliggöras. 

Jubileet firades lördagen den 30 no 7. 

med en stämningsfull fäst, hvari deltogo 

ecklesiastik-ministern Hammarskjöld, riksantikvarien 

Montelius, biskop Billing och 

landshöfding Tonerhjelm jämte flere svenska 

och utländska museimän. Välkomsttalet 

hölls af ordföranden i Kulturhistoriska 

föreningen professor Fahlbeck och högtidligheterna 

afslötos med fackeltåg af studenterna 

och en kulturfäst i Borgarhuset. 

iIMÉHilhi 

A. W. RAHMN, LUND, FOTO.

ID UN 1907 — 612 — 

VERDANDIS "BANKETT Ä STORA GILLESSALEN I 

UPPSALA 

En jubilerande studentförening 

EN VÄLBEKANTA studentföreningen Verdandi i Uppsala 

firade den 30 november sin 25-åriga tillvaro med 

D 

en högtidssimmankomst å Studentkårens lokal samt därefter 

följande bankett å Stora Gillesalen, från hvilken vi 

meddela en ståtlig bild. 

Länge nog kännetecknades det svenska universitetslifvet 

och särskildt den akademiska ungdomen af samma försumpning 

och brisl på ideella sträfvanden, som gjorde sig 

gällande på öfriga områden af vårt samhällslif. Men 

väckelsen kom dock till sist, och hvad som väckte oppositionslusten 

och tände elden i de ungas sinnen var den 

bedröfliga utgång, som K. P. Arnoldsons motion om utvidgad 

religionsfrihet och lättande af statskyrkans tvång 

på samvetsfriheten fick vid riksdagen 1882. Det varunder 

de af dåvarande juris 

studeranden Karl Staaff i_ 

resta bemödandena att 

få till stånd en opinionsyttring 

bland Uppsala 

studenter till förmån för 

full religionsfrihet som 

tanken på en sammanslutning 

mellan frisinnade 

studenter växte 

fram, och den 23 oktober 

1882 konstituerades 

föreningen "Verdandi", 

med i stadgarne angifvet 

syfte att utgöra ett föreningsband 

mellan studenter 

vid Uppsala universitet, 

hvilka omfatta 

tanke- och yttrandefrihetens 

grundsatser och 

hysa intresse för allmänt 

mänskliga och samhälleliga 

frågor." 

De första åren af Verdandis 

tillvaro sökte 

föreningen realisera sitt 

mål hufvudsakligen genom 

diskussioner, hvilka 

höllos för slutna dörrar, 

VID 25-ÅRSFESTEN DEN 30 NO V. 

AF A. 

DAHLGREN. 

FOTO FOR 

IDUN 

d. s. v. endast endast för medlemmar. Först våren 1887 

hölls den första offentliga diskussionen, hvilken som bekant 

gjorde Verdandi — ehuru visserligen icke odeladt gynsamt — 

beryktad i hela landet. 

Småningom tog sig emellertid fö-eningens verksamhet 

andra och mera allmänt uppskattade former. Redan år 

1886 väckte Karl Staaff förslag om utgifvande af de populärvetenskapliga 

småskrifter, som sedermera kanske mer än 

något annat bland den stora publiken gjort Verdandinamnet 

populärt. Dessa småskrifter, som behandla de mest olikartade 

ämnen, däribland äfven aktuella polit ; ska och sociala 

spörsmål jämsides med vetenskapliga rön o. s. v., räkna nu 

omkring 150 nummer och ha utgått i en upplaga på tillsammans 

bortåt en half miljon exemplar. Underårensloppbar 

folkbildningsarbetet alltmer 

blifvit hufvuduppgiften 

för Verdandis arbete. 

År 1891 öppnade 

föreningen ett arbetarebibliotek 

i Uppsala, och år 

1396 påbörjades en verklig 

folkbiblioteksrörelse, 

som efter hand nått en 

storartad utveckling. Verdandis 

folkbiblioteksbyrå 

i Uppsala har numera en 

bokomsättning af omkring 

16,000 kr. årligen 

och till biblioteksverksamheten 

höra vidare ett 

antal af föreningen upprättade 

vandringsbibliotek. 

Verdandi har äfven 

förmedlat en hel del populära 

tidningsartiklar 

och föredrag i vetenskapliga' 

ämnen, och enskilda 

medlemmar af föreningen 

lämna sedan år 1900 

kostnadsfria lektioner åt 

ett 100-tal arbetare årligen 

i språk, statskunskap 

och andra ämnen. 

SKANSENS NU FULLBORDADE NYA ENTRÉ MED ARTHUR HAZELIUS BYST, MODELLERAD AF J. A. 

WETTERLUND OCH UPPSATT PÅ HAZELIUS' FÖDELSEDAG DEN 30 NOV. A. BLOMBERG FOTO.

Min gudmor. 

En verklighetsskildring från åttiotalet 

af Anna Knutson. 

(Slut fr. föreg. n:r.) 

ACK JA, det är ett andligt förfall, en slapphet, 

som kommer mig att rysa. Hu då, 

jag önskar att jag aldrig hade kommit hit!" 

"Det önskar jag med," tänkte jag, men 

sväljande den värsta förtreten, svarade jag 

dock lugnt: "Mamma är en god, sanningsälskande 

människa och just därför kan hon 

kanske se något sant och godt hos de där 

olika bekännarne. Men tant får inte säga, att 

pappa är gudlös. Jag vet, att där finnas människor, 

som tjäna Gud, fast de ej gå i kyrkan 

eller hylla någon viss läromening. När man 

hör käbblet och kifvet mellan de så kallade 

troende, kan man helst vilja stå utanför alltsammans. 

(Här härmade jag pappa.) Den ene 

lär så och den andre så, och hvem har rätt? 

Och ofördragsamma äro de, så att de skulle 

kunna ryka i lufven på hvarandra —. Är det 

kristendom?" 

"Pappa upp i dagen!" Tant saktade sin 

gång för att kunna riktigt förkrossa mig med 

hvart endaste ord. "Nu visar du dig verkligen 

sådan som du är. Ja, stackars Klara, 

hon får nog behålla sina flickor!" 

"Hvad menar tant?" 

"Jag menar," svarade hon lugnt, "ätt det 

nog aldrig kan falla någon karl in ätt vilja 

gifta sig med en så frisinnad ung dam som du 

tycks vara." 

"Det har jag beredt mig på," sade jag både 

Förvånad och förargad öfver denna vändning i 

samtalet. "Jag är ju hvarken rik eller vacker 

och . : ." 

"En sådan ytlig uppfattning," afbröt tant, 

"rikedom och skönhet är ej allt. Ack nej, 

det är något helt annat, vida bättre som 

fattas!" 

"Ja, hvad som nu fattas eller finns, i våra 

dagar lönar det sig emellertid ej att fostra 

upp fattiga flickor till rankor," sade jag, åter 

igen citerande min far. " Kunna de ej stödja 

sig själfva, få de falla på vägen. Hå — tant 

må inte tro att jag går och sörjer öfver, att 

jag inte blir gift ... får jag bara ett arbete, 

så är jag nöjd!" 

Men för tillfället var jag uttråkad, det är 

visst och sant, och jag förde muffen till ansiktet 

för att dölja att jag grät. Men tant såg 

det, hon. 

"Ja, vår Herre vet nog hvad han gör," 

framkastade hon nästan triumferande. "Sådana 

unga kvinnor som du och dina likar skulle 

föga passa till en makas och moders ömma 

kall." 

Tant hade varit betänkt på att resa i början 

af veckan, men efter nämnda tilldragelse kvarstannade 

hon ännu en tid. Vi hade annonserat 

och hon ville invänta svaren, något som 

väl inte tjänade mycket till, eftersom hon jämt 

och samt försäkrade sig ej tro på bokens återfående. 

Det såg ut som skulle hon få rätt, och när 

jag dag efter dag fruktlöst spanat i tidningarna, 

ansåg jag saken förlorad och beslöt offra min 

enda tia för samvetsfridens skull. Jag hade 

minsann behöft de pengarna till något nyttigare, 

men när jag nu på sätt och vis varit 

orsaken till missödet, borde jag något försaka. 

Maria-dagen nalkades och som namnsdagspresent 

till tant kunde väl intet vara mer 

lämpligt än en sammetspsalmbok, len, blåsvart, 

med elfenbenskors på pärmen. Den 

kostade sju kronor, men den borttappade hade 

P 

K 

— 613 — 1DUN 1907 

Förslå priset i skönhetstäflingen. Brosch af guld 

med emaljmålning, briljanter och äkta pärla. 

| Värde: 1,200 kr. 

Skönhet stäfl ingen. 

l HA I DAG nöjet meddela 

trogna afbildningar af de konstnärliga 

fotografiskt 

och dyrbara smycken, som den välkända hofjuvelerarefirman 

K. Anderson i Stockholm 

på Iduns uppdrag låtit komponera och utföra 

som priser i den pågående skönhetstäflingen 

och hvilka från och med torsdagen den 5 

dennes in naiura utställas i firmans expositionsfönster, 

Jakobstorg n:r 1. Det sällsynt 

vackra första priset, en brosch till ett 

värde af 1,200 kr., inramar en symbolisk 

emaljmålning: "Paris dom", särskildt utförd 

af en italiensk mästare.' Andra och tredje prisen 

utgöras af moderna armband af v äf dt guld. 

Andra priset i skönhetstäflingen. Armband af guld 

med safir och bri janter. Värde: 200 kr. 

Vi våga tro, att dessa magnifika priser 

skola öfvervinna den sista tvekan hos vår 

läsekrets att stå oss bi i det slag för den 

svenska kvinnoskönhetens rangplats bland folken, 

som den pågående täflingen ytterst afser. 

Täflingstiden är nu deflnitift fastställd till 

och med den 31 dennes. Efter denna tidpunkt 

sammanträder prisnämnden, hvilken som bekant 

består af konstnärerna professor John 

Börjeson, professor Oscar Björck och hr Anders 

Zorn, författaren hr Daniel Fallström och redaktör 

Johan Nordling, och någon gång frampå 

nyåret hoppas vi därefter kunna presentera 

de helt visst med osedvanligt intresse motsedda 

bilderni af de svenska pristagarinnorna. 

Tredje priset i skönhets'äflinger. 

med rubiner och rosenstenar. 

Armband af guld 

Värde 200 kr. (i 

Prenumerera oförtöfvadt 

på BARNGARDEROBEN 

kostat åtta och för att inte ge ett öre efter, 

köpte jag desslikes en fotografi, som föreställde 

"den lille Samuel." 

När nu dagen kom och jag dukat namnsdagsbordet 

med blommor och grönt, lade jag 

helt lätt om hjärtat fram gåfvorna och tyckte 

att jag gjort mitt bästa. 

Tant tackade vänligt men kunde icke förmå 

sig att vara riktigt nöjd. "Jag skulle tyckt 

bättre om boken om den varit gredelin," sade 

hon," det ser också klumpigt ut med elfenbenet." 

"Där fanns gredelina med," upplyste jag, 

"jag skall gärna gå och byta om boken." 

Jag hade gjort mitt bästa, men det var nog 

inte för den sakens skull som tant Maria var 

vid så godt humör under återstående delen af 

sin Stockholmsvistelse. 

Det var snarare — hur märkvärdigt det än 

kan låta — därför att hon kände sig mer och 

mer öfvertygad om att vår Herre pekat finger 

åt henne, därför att hon "gått på en sal och 

hört på en "sektpredikant." Hon liksom solade 

sig i den klara vissheten, ätt höra till de där 

utvalda få, hvilkas göranden och låtanden stå 

under högre kontroll och hvilkas lif ha en helt 

annan betydelse än vanliga dödligas. De ständigt 

upprepade orden: "boken kommer aldrig 

till rätta. Det- måste så vara, när det gäller 

mig," hade dock en stark smak af andligt högmod. 

I de dagarne blef jag också så led åt 

tant Marias guisfruktan, att jag riktigt gick 

och härmades öfver, att den ärlige upphittaren 

inte ville infinna sig. 

Nästa söndag fick tant det infallet att jag 

skulle följa med henne till en kyrka på Söder, 

där en biskop tillfälligtvis gjorde herdetjänst. 

Jag hade ingen lust och skyllde följaktligen 

på min snufva, men som jag inte var värre 

förkyld än jag kunde ge mig ut, lydde jag 

mammas uppmaning, att "ta väl på mig och 

göra tant till viljes." 

Men sömnig och olustig satt jag och frös i 

spårvagnen (vi måste naturligtvis fara tidigt 

för att hinna till gudstjänsten) och sömnig och 

olustig inträdde jag i den lilla, stämningsfulla 

kyrkan. När jag en stund suttit och sett på 

altartaflan, där en lifsgrön ranka yppigt slingrade 

kring Kristusbilden, fylldes emellertid 

själen af en viss andaktsfrid. Jag är en stämningsmänniska 

och det var nog de där klängande 

bladslingorna, som kommo mig att tänka 

på, huru skönt det vore om troslifvet i alla 

dess olika grenar kunde, likt denna ranka, vira 

en frisk, lefvande krans kring sin frälsare. 

Och i stället för att sitta och räkna ut, hur 

den eller den vrider ihop törnekronan åt Kristus, 

började jag rannsaka mig själf och medge, 

att jag allt för ofta varit dömande och hvass. 

Och det hände, att rummet föreföll mig 

heligt, icke därför, att det var en invigd kyrka, 

utan därför att kärlekens och sanningens ande 

där intog min själ. 

När vi stodo på återtåg träffade tant på sin 

väninna grefvinnan Häckensköld, och som jag 

kände mig som femte hjulet, drog jag mig 

undan och ströfvade kring på den lilla kyrkogården. 

Här voro alla kullar hvita och fridfulla, 

men de rimfrostiga träden rörde sig för 

vinden och skakade ner hela skurar af glittersnö, 

stora flingor, som lade sig hoptals på 

muffen, vackra stjärnor, som smulto i tårar. 

Det lifvande, eggande bruset från storstaden 

nådde dämpadt upp till mig, där jag 

stod, och jag bredde ut armarne med de nitton 

årens glöd och sade till min skapare: "Hvad 

jag älskar lifvet! Gud jag tackar dig!" 

Och när bruset mäktigt genombröts af dånande 

klockeklang, tillfogade jag innerligt: 

"O, låt mig lefva länge och uträtta något sant 

och godt i din värld." 

alla mödrars ovärderliga 

skatt och hjälpreda.

IDITN 1907 — 614 — 

Det var en ödets skickelse, att just samma 

dag, tant Maria, rest sin kos, skulle den ärlige 

upphittaren komma. Han hade sett annonsen, 

men ej haft tid att gå till rätta med saken 

förr. Boken hade legat och blänkt midt på 

trottoaren och den "himlande medlemmen'' var 

sålunda oskyldig. 

''Jag tror inte att vi skicka den till tant," 

sade jag, "hon blir bara snopen och förargad. 

Det vore bestämdt kristligare att skänka den 

till en basar." 

"Hon skall ha den," förklarade pappa leende, 

"om jag så själf skall skicka den i väg." 

Och hon fick den. 

"MRS HANNAH", DEN SKÖNA DALMATISKAN. hade redan förut i mina ögon sjunkit under 

nollpunkten och nu gingo mina drömmar om 

"Toutou" i New York. mitt mycket oskyldiga galanteri. Detta var allt. jämlikhet äfven i kvaf och på samma gång 

Jag svär det! 

visade sig rättvisan i den stora republiken 

En serie bref till "Nella" utgifna och När jag efter en stund befann mig i aphuset 

framför apan Jacko's bur, hvem fick jag Jag har ännu knappast hunnit hämta mig 

vara af betänkligaste art. 

illustrerade af W. Algren. 

Sista brefvet. 

se, om ej min dalmatiska, som tydligen följt från den choc jag fått och hela dagen har jag 

efter mig. Huru det gick till, förstår jag ej, varit så hes, att jag icke ens kunnat skälla 

New York. Dogpalace Hotel. 

men vi kommo verkligen att stå mycket nära på spårvagnskonduktörer, och då skall det gå 

hvarandra, det kan jag ej förneka, och likaså långt. 

Juni 07. måste jag erkänna, att jag tyckte mig förmärka, Hvad som äfven gjort mig nedstämd och bekymrad 

Kära söta Nella! 

är, att man här är så moralisk, eller 

att den sköna blinkade åt mig. 

Jag gjorde ett par skutt på alla fyra, viftade 

åtminstone låtsas man vara det, och kanske 

Det har händt mig något så oerhördt, att 

ett par tag med svansen och lyfte min därför kommer att göra sura miner, när jag 

jag knappast finner ord för att omtala det. högra framtass till en rörelse, som var ämnad nästa gång får anledning visa mig i den högre 

Jag har varit arresterad för förargelseväckande att vara afvisande, men i samma ögonblick societeten. 

beteende, — och blifvit dömd som kvinnofridstörare. 

störtade fram en detektiv, en af dessa i New- Förhållandena här äro så konstiga må du 

Jag! Hvad tycker du om det? du som Yorks samhällslif så djupt ingripande afsky- 

tro. "Flirtation" och kurtis bedrifvas nära 

känner mig. Jag tvifiar inte ett ögonblick på värda företeelser, som tog mig fast i mina snören, 

nog vetenskapligt, tidningarna innehålla dagligen 

att du är säker på min oskuld, också vill jag 

ej utbreda mig i några förklaringar, allrahelst 

du aldrig visat mig någon svartsjuka, hvartill 

hvarpå han med qtt slags öfverdrifven be 

redvillighet och väl spelad artighet vände sig 

till dalmatiskan och frågade henne med salvelsefull 

råd och anvisningar huru man skall bära 

sig åt i kinkiga hjärteaffärer, och skilsmässor 

i societeten äro så vanliga som cikoria i gäst- 

du i öfrigt ej haft orsak. Jag vill blott, under 

stämma: 

gifvarekaffe, men ändå, det måste erkännas, 

försäkrande, att allt är ett misstag beroende "Uppförde han sig ohöfviskt mot eder?" har det hela en prägel af anständighet, som 

på en upprörande hänsynslöshet från polisens Den falska skönheten svarade, att så var förhållandet, 

onekligen frapperar främlingen. 

sida, i största korthet redogöra för hvad som 

hvarpå jag trots de lifligaste pro 

Detta hindrar ingalunda, att alla ungmor 

passerat. 

tester fördes till närmaste polisstation, där detektiven 

ända från 14 års ålder och till obestämd ålders 

Du får sedan döma själf. 

och "mrs Hannah", det var detta gräns, äfvensom flertalet gifta societetsdamer ha 

Det hände för några dagar sedan. Jag var namn hon uppgaf, afgåfvo sin angifvelse eller sina s. k. "beaux", med hvilka den mest obesvärade 

"flirtation" bedrifves, i all ära säges det. 

på väg upp till ett utmärkt matställe vid Columbus 

vittnesberättelse. 

Avenue, där jag jämte några vänner Jag förklarades arresterad och skulle få lof Men skulle en stackars äkta man våga sig 

kommit öfverens att samlas för att fira "Fedincks" 

att sitta i "finkan" och vänta på rannsakning ut på det oskyldigaste lilla snedsprång och bli 

senaste framgång som "basebali" spelare. till någon annan dag, såvida jag ej kunde ertappad, är han obevekligt utstött ur dessa 

Som jag var ute i god tid, tog jag en lof ställa borgen. Detta kunde jag naturligtvis ej, selekta kretsar, och han kan vara säker på 

nedåt Central Park och befann mig snart nog förrän jag fått träffa "Fedinck", hvarför jag att få sig en skilsmässoprocess eller en stämning 

i den lilla Zoologiska trädgården, där jag redan 

utan alla ceremonier "inburades" tillsvidare. 

om skadestånd på halsen. Det är rätt 

varit ett par gånger. Just som jag kom 

Samtidigt voro arresterade en mordbrännare visa! Hvad? 

mit framför lejonburen och skulle gå vidare och en som gjort ett rån; de hade fullt upp Naturligtvis sker dock ett och annat i smyg 

fram till restauranten, observerade jag på något 

med pengar, betalade sin borgen utan att tveka och under skenhelighetens mask. Ja! jag misshet 

afstånd en ung dalmatiska af sällsynt skön 

och sluppo följaktligen ut, sannolikt för att tänker t. o. m. min vän "Fedinck" för att 

och tilldragande odör. Jag fäste mig icke fortsätta sin inbringande verksamhet. 

något väl lifligt intressera sig för en viss miss 

något särskildt vid henne, det kan jag försäkra, 

Snygg jämlikhet! tänkte jag. Den fattige "Lolita", en lofvande ung teaterstjärna. Kanske 

men som artig karl kunde jag ju ej har det minsann icke bättre här än annorstä 

jag misstagit mig, men "Bunk", som tydligen 

underlåta att åtminstone visa henne den höfligheten 

des. Alltid skall då penningen komma och äfven är intresserad åt samma håll, gjorde 

att alldeles "en passant" lägga i dagen, vara i vägen för frihet och jämlikhet. 

häromdagen vissa antydningar, som bekräfta 

det värde jag satte på hennes parfym, som Jag vill inte söka att beskrifva den natt jag mina misstankar. 

jag hade tillfälle konstatera vara af äkta new passerade i "finkan". Må det vara nog att Du kan emellertid förstå, att jag är ganska 

yorker fabrikat och ej från hennes hemland, säga dig, att det var den obehagligaste erfarenhet 

osäker om huru man kommer att taga emot 

det sköna Dalmatien. Hon visade intet missnöje 

mitt lefnadslopp hittills bjudit mig. mig, ty man fäster sig naturligtvis vid dom 

därmed, snarare tycktes hon uppskatta Fram på förmiddagen, kom "Fedinck", som stolens utslag. Skulle jag bli "bojkottad" har, 

i tidningarna läst om min arrestering, och erlade 

jag dock alltid den trösten, att du känner mig 

den begärda borgen, så jag slapp att längre och att du icke ett ögonblick låter imponera 

se himlen schackrutad, men jag var, ehuru fri, på dig af den hänsynslösa orättvisa, hvarmed 

fortfarande under arrest. 

jag, en främling af rang, blifvit behandlad. 

Ett par dagar därefter, d. v. s. i går, var Det är 

jag uppkallad i polisdomstolen, där detektiven sent, och jag 

uppträdde både som vittne och anklagare, men mår som en 

den intressanta dalmatiskan var försvunnen. hund, därför 

Polisen hade trots de "noggrannaste", tro det nu godnatt 

den som vill, undersökningar ej kunnat få reda min egen 

Köp Vänersborgs Balskor! 

Bästa svenska fabrikat! 

Uttal Eleganta! Hållbara! 

Hvarje sula stämplad med vidstående 

fabriksmärke. Tillverkas som specialitet 

efter Wienermetod af 

Aktiebolaget 

A. F. Carlsson Skofabrik, 

Vän ersborg 

Försäljes i minut hos de flesta ikohandlande 

i riket. 

PAPPERSMONSTER 

på henne, ty såväl det namn som den adress 

hon uppgifvit för poliskommissarien voro falska. 

Icke desto mindre förklarades jag skyldig 

och dömdes att betala ungefär 37 kronor i böter 

för en förseelse, som jag, vid Jupiter, ej begått, 

och på hvilken inga andra bevis funnos 

än detektivens vittnesmål. 

Du kan icke tro hvad "Fedinck", "Bunk" 

och "Chubby" skällde på sina landsmän och 

på polisen. De ville ovillkorligen, att jag 

skulle öfverklaga domen. Men det lönar sig 

nog ej, isynnerhet som jag ju skall resa snart. 

Ja! min egen gumma, nu vet du hur det 

var. Att jag är oskyldig, därom kan du vara 

öfvertygad. Saken är helt enkelt den, att, 

enligt hvad "Chubby" sade, detektiven i förbund 

med den sig så kallande "mrs Hannah" 

och liknande damer brukar begagna sig af sådana 

där uppkonstruerade historier för att utpressa 

pengar. Det gick nu i alla händelser 

icke med mig. 

Den amerikanska, så utbasunade friheten 

älskling. 

Tänk ibland 

på 

din trogne 

"Toutou". 

"LOLITA". 

fullt tillförlitliga, erhållas omg. frän oss till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Kjol" 

mönster utan släp 50 öre, Prinsessklänning 75 öre, Reformdräkt 75 öre, Barndräktmönstor 50 öret 

Eappmcnster 60 ore. Uppgif lifvidd, (omedelbart under armarne,) midjevidd och kjollängd, erhåller 

Ni till Eder figur fullt passande mönster. Expedieras portofritt om rekvistion åtföljd af 

likvid i sparmärken el. postanvisn. insändes till Iduns Mönsteraj'delning, Hästcrsamuelsgat. 43, Sthlm

— 615 — IDUN 1907 

Teater oeh JMusik. 

GL. TEATERN gästas f. n. af den danske 

kammarsångaren Herold, som i 

K 

måndags gjorde sin reentré hos stockholmspubliken 

som Toriddo i "På Sicilien" 

och Tonio i "Pajazzo". Utsåldt hus och 

genomgående entusiasm på scenen och i 

salongen. Herolds af den gedignaste dramatiska 

konst präglade framställning af 

dessa båda veristiska operagestalter är 

förut känd och behöfver nu endast konstateras. 

Det vokala utförandet är likaledes 

ytterst genomarbetadt och sammansmältes 

med spelet till en utsökt ensemble. 

Vi skola efter de kommande föreställningarne 

ägna konstnären ett närmare omnämnande. 

VENSKA TEATERN. Johannes, Sudermanns 

bibliska skådespel, är ett yp 

S 

perligt läsdrama. Man njuter af språkets 

klang och enkla höghet, tyskan med sin 

kraft, sina tungt byggda vändningar tar 

tig ståtlig ut i den bibliskt-österländska 

dräkten. Och utan att låta sig störas af 

hvad som på scenen verkar något långt och 

mödosamt, följer man den klokt och klart 

tänkta skildringen af Johannesgestalten i 

hans omvandling från den väldige och 

modige botpredikanten i förspelet och första 

akten, till först den vacklande sökaren 

med sina spontant uppflammande vredesutbrott 

öfver synder och syndare, som 

icke intressera honom längre, — hvem 

är Herodes? frågar han utpinad sina envisa, 

af sedlig harm lågande lärjungar — 

till slutligen den sista aktens ödmjuke, för 

sitt eget öde likgiltige fånge, hvars grubbel 

ändat i vissheten, att hans lif är slut 

och hans värf öfvertagits af en, som är 

större än han. 

Men på scenen kan det icke undvikas 

att längden tröttar, liksom de orienterande 

monologerna och återblickarna. 

Och intresset splittras mellan Johannesgestalens 

inre omdaning och den yttre 

handlingens representanter: Herodianerna, 

hvilka ha litet eller intet med den födda 

att göra, eftersom Salomes perversa lidelse 

berör honom lika litet som Herodes samvetsskygga 

respekt och Herodias hat. 

Stycket har emellertid på Svenska teatern fått en 

vacker och effektfull ram, och helhetsverkan var den 

bästa tänkbara. Hr Wingård var värdig som Johannes 

och fick godt fram den isolering, som hvilar 

öfver gestalten, men verkade för monoton, och den förvandling 

han under styckets gång genomgår accentuerades 

knappast tillräckligt. Säkert hade det varit 

bättre, om icke vildmans-masken omöjliggjort en nyanserad 

mimik. Den mest maktpåliggande rollen näst 

Johannes' var Salomes, som gjordes kattlikt smidigt och 

betagande af fru Bosse, fast man kanske velat ha 

litet mera förfärlig och grym fantasi öfver det hela. 

Hr Svennberg och fru Fahlman voro två goda 

typer af det degenererade härskareparet, och hrr Arehn 

och Hedkvist dråpliga i sina små roller. —er. 

SCARSTEATERN. Efter lång och spänd väntan 

O kom så den stora dagen, då vår publik fick återhälsa 

en af sina mest uppburna och saknade artister 

på den dramatiska sångkonstens område: Iru Mathilda 

Jungstedt-Reutersvärd, som vår sorglustiga opera 

ansett sig kunna undvara, kreerade i Suppés och Stockholms 

gamla lifoperett en föryngrad och renässansstrålande 

Boccaccio, sådan för v. ; sso aldrig vår hufvudstad 

och näppeligen någon annan europeisk scen tillförene 

kunnat framvisa. Att den geniala konstnärinnan 

med glans skulle skiljas från sin pikanta uppgift, 

Eau de Cologne 

är sedan mer än 100 år känd som bästa Kölner- = 

fabrikat för sin friskhet och idealiska vällukt. [ 

4711 emottages alltid med glädje. 

= Extra förpackningar för Julen.:— : 

km 

JF 

FRU MATHILDA JUNGSTEDT-REUTERSVÄRD SOM "BOCCACCIO". 

HERM. HAMNQVIST FOTO. 

därpå var man ju fullt beredd, men icke förty erbjöd 

premiären en glad öfverraskning genom den anda af 

förnyelse, som hennes starka individualitet lyckades 

breda öfver hela det nästan till banalitet välbekanta 

verket. Inför denna sp udlande liffulla och temperamentsfriska 

prestation glömde man gärna att hänga 

upp sig på någon enstaka — kanske endast tillfällig — 

vakans på den präktiga rösten, och den centrala figurens 

frejdiga resning lyfte hela ensemblen upp på ett 

förhöjdt plan. I fröken Osbornes Fiametta hade vår 

Boccaccio också en moitié efter förtjänst: en omedelbar 

och klangren sångkonst, ett naivt intagande och älskligt 

spel. De tre borgarfruarna representerades praktfullt 

af fröken Grönberg samt fruarna Rove och 

Ringvall och deras äkta män, hrr Bergström, 

Ring vall och Lund, utfyllde dråpligen de "lustiga 

familjerna". Allt var klang och jubel, bifaUsbrus och, 

efter sista aktslutet, en blomsterhyllning, som nästan 

öfvermannade kvällens Victoria. En minnesvärd dag 

för herrar Stockholm, Ranft — och Buren! Old Boy. 

WASATEATERNS grepp alt uppföra Henry Lavedans 

V komedi "Catherine" är alldeles säkert gjordt i god 

mening. Författarens mening med att skrifva detta 

"ädla" stycke är ju känd. Det skulle för honom öppna 

portarna till den franska parnassens allra heligaste — 

och det lyckades också. 

På denna af öfvermänskligt högsinne och rättfärdighet 

hopsnickrade språngbräda tog han sats och 

nådde en af akademiens fåtöljer, och den odödliga 

snilleskaran förlät honom hans förutvarande produktion, 

hvari hån och skepsis äro förhärskände. 

"Catherine" har alla de förtjänster, som en föråldrad 

smak och en sentimental uppfattning fordra af 

en allvarlig teaterpjäs. Man får stifta bekantskap med 

i hög grad dygdiga och rättskaffens människor, goda 

och uppoffrande som änglarne i himmelen. Lifvets 

dåliga sidor behandlas endast i förbigående, tagas 

knappast på allvar. Sedan de klämt en smula på 

åskådarnes tårekörtlar, försvinna de ur synhåll, och 

ridån faller under ett intensivt solsken. 

Om Lavedan själf varit öfvertygad om sina figurers 

sanning, hade de kanske fått en mindre ytlig gestaltning 

än hvad de äga. Men han har icke trott på dem, 

och därför ha de ej blifvit annat än vackra dockor, 

utan lif, utan verklighet. Men publiken har ingenting 

emot marionetter, hvarken här eller i Frankrike, och 

den fann rätt stort behag i "Catherine". 

Spelet gjorde också sitt till, ty det var i allmänhet 

fint och jämnt. Fru Lindlöfs hertiginna tog priset; hon 

Mathilda Jungstedts 

"Boccaccio". 

hade åstadkommit en alltigenom nobel och 

sympatisk typ. Likaledes är hr Win ne r- 

strand förtjänt af stort beröm för det 

kloka och sant känsliga sätt, på hvilket 

han återgaf den genomädle Georges Mantel. 

Hr Victor Lundberg var rörande 

som den gamle musikern Vallon, 

fast man skrattade åt honom, då han hade 

det som bittrast. Öfriga hufvudroller 

sköttes bra af fru Win n ers t rand, fröken 

Hedman och hr Lin dlö f. Hr Knut 

Nyblom utförde mycket karaktäristiskt 

en biroll. 

R 

INTIMA TEATERN. Direktör Aug. Falck 

• invigde förliden vecka sin vackra lilla 

teater vid Bantorget med ett af de fyra 

kammarspel af Strindberg, som stå först 

på repertoaren: Pelikanen. Stycket är 

sista fasen af en familjetragedi, som varat 

genom ett helt äktenskap; hvad man ser 

är den giftblå låga, som flammar upp, 

när en förruttnelseprocess hunnit en viss 

punkt. Fastast i konturerna från författarens 

hand äro de två manliga rollerna 

och därför också lättast att modellera. Hr 

Falck som sonen Fredrik var, skulle 

man tro, den fysiskt och själsligt utsvultne 

unge man, som författaren tänkt 

honom, feg, med den feges oväntade mod, 

hjälplös och bitter men icke ond. Magen 

Axel, som är afsedd att vara en 

brutal, men tjusande skurk, spelades^ af 

hr Ljungquist med väl orörligt ansikte, 

men rösten var behagligt fri från 

onaturliga scentonfall. Fröken Åhman 

som den monstruösa modern hade en 

roll, hvars breda och mustiga ohygglighet 

hon ej förmådde helt fylla upp, 

men hon visade å andra sidan, att hon 

har många och goda förutsättningar för 

scenen, då hon blott får en bättre roll. 

Vid skildringen af dottern Gerda vacklar 

författaren, tyckes det, mellan lusten 

att göra henne enbart till moderns offer 

eller arftagerska till somliga af hennes 

dåliga anlag. (Se sisfa aktens grötscen.) 

Fru 

Det är svårt att individualisera en sådan roll. 

Björling, som fått den ganska otacksamma uppgiften, 

hade goda detaljer, och slutscenen gjordes gripande, 

om helhetsverkan icke blef så stark, var skulden 

knappast den intelligenta och af sin uppgift intresserade 

skådespelerskans. 

Nästa program blef Fröken Julie, den strindbergska 

pjäs som direktör Falck först och ensam fört fram 

på scenen. Fru Björling har i denna loll bättre tillfälle 

än i "Pelikanen" att visa hvad hon förmår och hr 

Falcks Jean växer genom hela akten i intensitet. Fröken 

Alexanderson vinner icke på jämförelsen med sin företrädarinna 

i rollen, men hon var också någonting ovanligt. 

Intima teaterns start ger goda löften, och vi hoppas 

att detta företag i konstens intresse af entusiastiska 

och förhoppningsfulla unga viljor skall kunna vinna 

det stöd och den sympati hos allmänheten det förtjänar. 

—er. 

Från konsertsalen. 

ET STOD glans och klang omkring Konsertföreningens 

andra abonnemangskonsert. En vackrare, mera 

D 

poesimättad inledning än Brahms' symfoni n:r 3 F dur 

torde ej heller vara lätt att finna. Första satsens 

friska lynne och dess af strålande dagrar fyllda tonbilder 

gåfvo en afspegling af lifsvåren med dess kraftutlösande 

optimism. Sedan följde ett svärmiskt andante och en 

drömtung tredje sats, hvarefter det hela afslöts med 

en final, där trots, jubel och underkastelse bildade ett 

musikaliskt flätverk af högsta intresse. 

Dansken Carl Nielsens tre orkesterstycken ur operan 

"Maskerade", som bildade programmets nästa instrumentalnummer, 

gåfvo ett lysande prof på humoristisk 

gestaltningskonst, något som nutida tondiktare ha 

ytterst litet af. Det var äkta glädje i dessa rytmer, 

de kommo både de spelande, dirigenten och publiken 

att le, som inför en riktigt god historia. Mellanspelet 

höll kanske inte färgen, men såväl uvertyren som 

"Hanedansen" buro vittnesbörd om att de skapats i 

ett land, där humorn är hvardagsgäst. 

Som programmets slutnummer fick publiken förspelet 

till "Mästarsångarne i Niirnberg", utfördt med en 

de jublande och solskensmättade tonerna värdig konst. 

Konsertens vokala del bestod af scen ur Mozarts 

"Titus" samt tre patosfyllda Wagnersånger, föredragna 

af Berlineroperans altsångerska fru Maria Gö ze, hvilken 

särskildt i de sistnämnda numren ådagalade en 

förträfflig sångkonst och ett ståtligt, ehuru i vissa 

tonlägen något slitet röstmaterial. 

B—t.


Blandad med friskt vatten skänker 

drycken oss en verklig njutning:. - 

Kontrollant: Prof. G. Lagerheim. 

A.-B LINGON, Göteborg. 

ming med potatis; mjölk; kaffe eller 

te. Middag: Färserad kalfbringa 

med legymer; krusbärskompott med 

grädde och potatismjölsbakelser. 

LÖRDAG. Frukost: Smörgåsbord; 

hachis på- kalf (rester från fredag) med 

brynt potatis; mjölk; kaffe eller te. 

Middag: Sillpudding med äggs tanning 

och skiradt smör; chokladsoppa 

med skorpor. 

Fattiga riddare (f. 6 pers.). 

2 ägg, 2 del. hvetemjöl, 3 del.- mjölk, 

V2 msk. socker, Vu * s^- salt, 1 16-Öres 

hvetebröd (eller 12 2-öres mandelbröd), 

3 del. mjölk (att doppa brödet i). 

Till stekning: 5 msk. (1 hg.) 

smör. 

Beredning: Ägg, mjöl och litet 

mjölk vispas väl tillsammans, därpå 

tillsättes resten af mjölken jämte saltet 

och sockret, hvarefter 

blandningen 

Mo:itv3åslialljag\ 

snvänåa till min hl. ä 

mtmi ClirOIIlOl- 

RECEPT: 

får stå och svälla. Brödet skares i 

Soupe åla reine (f. 6 pers.). 

ungefär 1 cm. tjocka skifvor. De doppas 

först i mjölk och därpå i smeten. 

\ \ endastvid 

1 höna, 1 kg. kalflägg, 3tya lit. vatten, 

7 2 

rask. salt, 1 morot, 1 palsternacka, 

1 liten purjolök, 3 hvitpeppar- 

brödskifvorna nedläggas däri och stekas ar 

Smöret brynes i en tack järn spänna, 

korn, 3 äggulor. 

vackert gulbruna. Serveras med sylt. 

A. P. Siötajs 

Beredning: Honan plockas, svedas, 

KÖKSALMANACK urtages, sköljes och lägges i friskt vatten 

omkr. 12 tim., tages därefter upp, 

I 1 /» kkp. krossocker, 2 kkp. vatten, 

Tysk äppelkaka (f. 6 pers.). 

ft.rt.er:: mil 

torkas väl och lägges i det kalla vattnet 

tillika med den tvättade kalflgä- 

sultanarussin, 1 12-öres hvetebröd, 3 / 4 

IV2 lit. äpplen, 3 msk. korinter eller 

Redigerad af 

gen och saltet samt sättes på elden att 

lit. gräddmjölk, 4 ägg, 2 msk. smör 

ELISABETH OSTMAN. koka. Då soppan kokat upp skummas 

den väl, och de ansade rotsakerna Smördeg: 3 del. grädde, mjöl som Till formen: V2 msk. smör (10 hett vatten, skares i bitar och större 

(40 gr.), socker, salt. 

Inneh. af Elisabeth östmans Husmoderskurs 

i Stockholm. 

jämte hvit peppark or nen iläggas, hvarefter 

soppan lar koka, tills köttet är degen. 

Beredning: Af sockret och vatt 

till en stadig deg, f/g vikt smör mot gr.). 

delen af fettet bortskäres, hvarefter 

köttet nedlägges hvarftals med den 

FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR mört (3—4 tim.). Köttet skares i små 

net kokas en klar lag. Äpplena skalas, 

brynta kålen i kastrullen. På hvarje 

VECKAN 8—11 DEC. 1907. bitar, benen krossas och kokas något Ris: 1 kkp. risgryn, kokta i 1 lit. skäras i skifvor och kokas mjuka i 

hvarf kött strös peppar och salt. Det 

längre i soppan, som därefter silas, oskummad mjölk, 1 ägg, 1 tsk. salt, 

1 

sockerlagen samt få kallna. Korinterna 

kokande vattnet påhälles och anrättningen 

får sakta koka med tätt slutet 

SÖNDAG. Frukost: Smörgåsbord; skummas och afsmakas. Äggulorna / 2 

kg. stekt eller kokt kött (rester), eller russinen rensas, sköljas väl i 

;'i la daube på gris med skarpsås; vispas upp i soppskålen, soppan tillslås 

under kraftig vispning och det 12 syltlökar, 4 del. steksås eller Brödet skares i skifvor och blötes i 

peppar, salt, 1 medelstor saltgurka eller ljumt vatten och inklappas i en duk. 

lock, tills köttet är mört eller omkr. 

mjölk; kaffe eller te med surmjölkskaka. 

Middag: Soupe a la reine; sönderskurna köttet ilägges. 

buljong. 

hälften af mjölken uppvispad med ett 

2V2 tim. Allt det feta af skummas 

noga och soppan afsmakas samt serveras. 

lammkotletter ä la Maintenon med ryska 

ärter; biskitårta I. 

Serveras med rostadt- eller stekt bröd. Beredning: Grädden vispas till af äggen. Brödskifvorna stekas i smöret 

och läggas i en smord pajform, 

hårdt skum och däri inarbetas så mycket 

hvetemjöl att det blir en stadig hvarftals med äppelskifvorna och korin 

Potatismj ölsbakelser (25 st.). 

MÅNDAG. Frukost: Smörgåsbord; B i s kv i t å r t a I. (f. 12 pers.). 

hafregrynsgröt med mjölk; strömmingslåda 

med ansjovis och brynt potatis; 7 ägghvitor. 

mot degen inkaflas som till vanlig vispas tillsammans, smaksättes med socsocker, 

skalet afV2 citron, eller 10 

320 gr. sötmandel, 320 gr. strösocker, vi eg. Degen väges och half vikt smör terna. Den öfriga mjölken och äggen 210 gr. smör, 3 ägg, 210 gr. strösoc- 

mjölk; kaffe eller te. Middag: pudding 

af kött och ris med smördeg; 

Till garnering: Syltade apelsinskal, 

frukt och gelé. 

smördeg. En vacker bleckform beklädes ker och salt och hålles öfver puddingen. 

Den gräddas i god ugnsvärme om 

Till formarna: 1 msk. smör, 1 

st. sötmandlar, 150 gr. potatismjöl. 

vinsoppa med biskvier. 

med degen och ett lock utskäres. Risgrynen 

skållas i hett vatten, påsättas kring V2 tim. Puddingen får afsvalna, msk. hvetemjöl. 

Till pannan: 1 msk. smör, 2 

TISDAG. Frukost: Smörgåsbord; msk. stötta skorpor. 

i den kokande mjölken och få under serveras med grädde eller vinsås. Beredning: Smöret skiras från saltet 

och röres tills det blir hvitt och 

fattiga riddare med sylt; ägg; mjölk; 

rörning koka, tills de äro mjuka, då 

Beredning: Mandeln skållas, torkas 

väl, drifves genom mandelkvarn 

kaffe eller te. Middag: Oxsvanssoppa; 

de upphällas att kallna, hvarefter det Får i kål (f. 6 pers.). 1 litet kålhufvud, 

vatten, salt, 3 msk. smör (60 der, jämte sockret och massan röresV2 

pösigt. Äggulorna nedröras, en i sän 

stufvad lake. 

uppvispade ägget och saltet iröras. 

och blandas med sockret. Ägghvitornaj 

ONSDAG. Frukost: Smörgåsbord; vispas till hårdt skum och vispningen Köttet skares i vackra skifvor, likaså gr.), 1—2 msk. sirap, 1 kg. fårbringa tim., därefter tillsättas det rifna skalet 

af Va citron eller den skållade och 

hafregrynsgröt med mjölk; halstrad sill fortsattes V-i tim. Äggh viteskumme t gurkan eller syltlöken. Det nedlägges IV2 msk. salt, V2 tsk. hvitpeppar, 2 

med potatis; kaffe eller te. Middag: blandas försiktigt med mandeln och i den beklädda formen, hvarftals med lit. vatten. 

rifna sötmandeln samt potatismjölet. 

Ugnstekt refbenspjäll med potatis; tysk sockret, hvarefter massan fyiles i en det kokta riset; mellan hvarje hvarf 

Sist nedröras de till hårdt skum slagna 

Beredning: Kålhufvudets yttre 

äppelkaka med vinsås. 

väl smord och brödbeströdd tackjärnspanna 

och gräddas i vag ugnsvärm e hvitpeppar tillsättas och litet sås eller 

läggas gurk- eller lökskifvor; salt och 

ägghvitorna. Små, krusiga bakelseformar 

smörjas väl och beströs med hvete 

blad borttagas, de öfriga lossas från 

TORSDAG. Frukost: Smörgåsbord; 

stjälken och förvällas i kokande, saltadt 

vatten, hvarefter de uppläggas på 

kallt refbenspjäll (rester från onsdag) omkr. 1 tim. Tårtan stjälpes upp, buljong påhälles. Ett lock af smördegen 

lägges öfver. Locket pickas med 

mjöl samt fyllas till hälften med smeten. 

Bakelserna gräddas i ordinär ugns- 

med brynt potatis och lingon; mjölk; när den afsvalnat, och garneras, när 

linne" att afrinna. De skäras därefter 

kaffe eller te. Middag: Får i kål; den är kali, med frukt och gelé. en gaffel eller vispsticka och penslas 

värme och uppstjälpas, när mesta hettan 

af gått. 

i tärningar, smöret brynes i en järngryta, 

kålen ilägges jämte sirapen och 

plättar med sylt. 

med vatten. Puddingen gräddas i varm 

FREDAG. Frukost: Smörgåsbord; Pudding af kött och ris med ugn omkr. y 2 

tim. Den serveras med brynes väl under flitig rörning. Fårköttet 

tvättas med en duk, doppad hafremj öls välling; stufvad färsk ström 

smördeg (f. 6 pers.). 

steksås eller skiradt smör. 

i 

A 

NNONSER skola vara Inlämnade till 

Expeditionen senast fredag för att 

kunna införas i följande veckas 

nummer. 

LEDIGA PLATSER 

EN duglig flicka med god karaktär, 

van vid arbete och ordning, erhåller 

genast plats i läkarehem som husmoders 

hjälp, om ansökan jämte foto. 

och löneanspråk insändas till »Doktorinnan 

K.», Ramfall. 

Ung, tysk bonne 

får plats i Uppsala, medio af jan. i 

genast en fin och fullt kunnig barnjungfru. 

Svar till Kapten H., Gullberna. 

Gladlynt och barnkär flicka 

erhåller genast plats i landsortsstad för 

3 barn i ålder 3 och i år. Eef. fordras. 

SNÄLL, allvarlig, anspråkslös, barnkär 

flicka af god fam. kunnig i sömnad 

och villig deltaga i inomhus föref. göromål, 

får god plats genast. Svar med 

foto., löneanspråk och rek. till »Pålitlig», 

Skara p. r. 

TILL husföreståndarinna å mindre 

egendom sokes en liten huslig, frisk, 

arbetsam och ordentlig flicka eller 

änka, som på egen hand kan sköta ett 

litet hushåll. Svar åtföljdt af fotografi, 

betygsafskrifter och löneanspråk 

till »Plikttrogen», Annonskontoret 

»Svea», Norrköping. 

På en större gård iSkåne finnes plats för 

en bildad flicka, 

som betalande elev, att under husmoders 

ledning utbilda sig i landthushåll. 

Anses som familjemedlem. Svat 

fam med 12-årig son. Svar med ref. 

löneanspråk och foto., som återsändes, till Gumaslii Annonsbyrå, Malmö, 

till »Tysk Bonne», under adr. S. Gu-märkmxelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. UNG elementarbildad och musikalisk 

»E. C». 

flicka, som med ett godt och jämt 

FÖK tre bara i officersfamilj önskas lynne vill åtaga sig förestå hemmet 

(hushållerska och jungfru finnas) och 

äfvensom vara som sällskap, antages 

på större herregård i Skåne, om foto. 

och lönepretentioner insändas till »28- 

årig agronom», Iduns exp. 

ORDENTLIG, yngre flicka, något kunnig 

i matlagning får plats att ensam 

sköta hushållet för äldre herre. Svar 

med fotografi och betyg till »Doktor 

X.», under adr. S. Gumselii Annonsbyrå, 

Stockholm f. v. b. 

ANSPRÅKSLÖS lärarinna önskas från 

vårterminens början att undervisa 2:ne 

flickor i ålder 15 och 14 år. Den sökande 

skall vara skicklig och undervisningsvan 

i såväl musik som Öfriga 

ämnen. Lönepret., betyg och foto. sändes 

under adr. »Anspråkslös», Iduns 

exp. f. v. b. 

I residensstad 

boende tjänsternannafamilj, bestående 

af man, hustru, 10-årig son och 4-årig 

flicka, finnes i febr. eller mars nästa 

år plats för enkel, rask, arbetsam och 

ordentlig kammarjungfru, kunnig i sömnad 

och i uppassning m. m. Kokerska 

och barn jung fru finnas. Eget rum. 

Lön 20 kr. i månaden. Ref. och afskrifter 

af betyg sändas till »Bankdirektör», 

Iduns exp., Sthlm. 

Ensamjungfru. 

Frisk, duglig och pålitlig ensamjungfru, 

kunnig i enklare och bättre matlagning, 

bakning etc. får god plats i 

litet ungkarlshushåll vid bättre sta 

ANSPRÅKSLÖS flicka med elementarbildning 

önskar plats i familj att läsa 

med mindre barn. Svar till »19 år», 

Iduns exp.' 

UNG sjukgymnast önskar plats i familj 

här eller i utlandet. Har under 

sistl. sommar praktiserat vid tysk badort. 

Goda rek. Svar till »Gymnast», 

Jakobsberg p. r. 

UNG flicka önskar på nyåret plats 

i familj att deltaga i och lära hushåll 

mot fritt vivre. Svar till »Familjemedlem», 

Lindesberg p. r. 

UNG bildad flicka önskar plats den 

15 jan. i finare familj som verklig 

hjälp och nytta åt husmoder. Lön 

önskvärd. Svar till »Plikttrogen», Drottninggatan 

359—60, Karlshamn. 

EN ung flicka af god familj önskar 

plats att hjälpa till med alla inom 

ett hem förekom,, göromål. Hälst stad. 

önskar anses som familjemedlem. Någon 

lön önskvärd. Svar till »22 år», SWEDISH girls may immediately get 

Berga p. r. 

a good home and English lessons. 

Mrs Pearson, Corono Weybridge, Engskar 

mot fritt vivre såsom sällskap 

MEDELÅLDERS pensionerad dam önland. 

och hjälp komma till treflig familj eller 

ensam dam i vacker och hälsosam trakt, 

hälst i mellersta Sverige. Svar till »Medelålders 

dam», Malmö p. r. 

mottagas vid Pensionat Solstrand, 

BÄTTRE musikal, flicka önskar mot Alingsås, vackert beläget t/ä timmes 

tionssamhälle nära stad. Lön 20 kr. pr. lön plats i fam. hälst på landet. Är 

månad. Svar med betyg, fotografi och van deltaga i alla i ett hem förekom, 

uppgift om ålder insändas till grosshandlare 

Aug. Larsson, Mullsjö. nad. Svar till »22 år», Stenungsund 

Närmare genom korrespondens med »M. 

göromål samt kunnig i enklare söm 

M.», under adr. S. Gum£elii Annonsbyrå, 

Stockholm f. v. b. 

För därtill kompetent lärarinna fin 

P. T. : 

Skolkökslärarinna. 

I hem i närheten af Stockholm får nes plats ledig vid på tre stationer i-) 

VÄRDINNEPLATS i aktningsvärdt hem 

bildad flicka, hälst musikalisk, plats ambulerande skolkök inom Karlskoga 

önskas på nyåret eller förr af bildad, 

för inre göromål. Nya Inack.-Byrån, församling af Örebro län att tillträdas 

20 jan, nästa år. Tjänstgöringstid 

musikalisk samt fullt kunnig i mat 

praktisk dam, 32 år, gladlynt, något 

Brunkebergsg. 3 B., Stockholm. 

36 veckor. Lön 800 kr. jämte fritt i Tidaholms distrikt är för ansökan lagning och allt hvad som hörer till 

vivre, husrum och vedbrand under undervisningstiden. 

Ansökningshandlin 

kr. i pensionsbidrag samt 1 kr. om exp. 

ledig. Aflöning årl. 450 kr., event. 25 ett hems skötande. Svar »I. S.», Iduns 

garna insändas före 1 jan. 190.8 till dagen, fria resor och fritt viyre vid 

Skolrådets ordförande, adr. Karlskoga. tjänsteförrättning. Då så ske kan leHndighet 14 dagar årl. utan löneafdrag. 

flirlfi) önskar plats som husmo- 

BILDAD gladlynt flicka 20 å 25 år, 

Kn d"ns hjälpreda i familj 

uny uiuiu helst p å landet> S v a r till 

önskas på nyåret å egendom i Värmland 

att handhafva och undervisa en läns sjuksköterskenämnd och insändas »1886», Karlskrona p. r. 

Ansökningarne ställas till Skaraborgs 

van och villig att deltaga i husliga 7 års dotter, önskvärdt vore äfven, om till 1 :ste proviansläkaren i Mariestad 

göromål, samt kunnig i pianospelning 

någon praktik i massage funnes samt före den 20 dec. innev. år. Prästbetyg, 

om engelska eller franska kunde talas läkarebetyg, intyg om kompetens samt 

och ägande god handstil, erhåller plats och läsas till öfning för fullvuxen meritförteckning i öfrigt böra medfölja 

i familj nu genast. Svar till »Familj», dotter, dessutom musikalisk och road ansökan. Tjänsten skall tillträdas den 

af handarb. och sömnad. Svar med 15 jan. 1908. Instruktion och öfriga 

Avesta p. r. 

rek., lönepret. och foto. till fru I. underrättelser kunna erhållas genom 

1 :ste provinsialläkaren i Skaraborgs län. 

VÄRDINNA. En bildad, medelålders 

dam af fin familj söker värdinneplats 

(hälst i stad) hos resp. änkeman eller 

ungherre. Är kompetent att sköta 

och ordna ett angenämt hem. Utm. ref. 

Svar till »39», Iduns exp. 

PÅ landet eller i landsortsstad önskar 

bättre flicka, mot fritt vivre, plats 

som husmoders hjälp. Hemmastadd i 

enklare matlagning samt handarbete. 

Familj emedlem. Svar till »Nu strax», 

Iduns exp. 

ransbo 

G Pensionat adr. 

- 

Tranås. Inackorde- 

:ng erh. för längre o kortare tid, äfven 

und. vintern. Högt läge, 250 met. ö. h. i vacker 

skogstrakt. Lungsjuka mottages ej. 

GOD inackordering mot moderat pris 

finnes för herrar och damer i ett stilla 

hem på landet i naturskön trakt. 

Tillskrif »Skog och sjö», Tjellmo p. r. 

väg från nämnda stad. Vidare genom 

prospekt. Läkare: spec. i lungsjukdomar. 

HOTELL WINDSOR 

^=^= f. d. Primavera 

l:sta klass hotell D f\ All 

VIA VEN ET O, IV SJ 1V1 

Centralvärme. Nyrestaureradt. 

Cattelli & Lantenay. 

Gymnaster! Seminarister! 

god insckord. fr. 1 Jan. Nybrog. 37. II. 

t. v. Tel. Ö. 1472. 

GOD inackordering erhålles uti ett stilla 

hem nära station, bad och läkare. Naturskön 

trakt. Eef. Svar till Eiks 

34, Fredensborg, Iflen. 

önskar komma i präst- eller annan 

Svedberg, Norserud & Ottebol. 

Bn undervisningsvan lärarinna 

sedlig familj och — för fortsättande Skog och sjö. 

önskas nästa jan. att underv. 3 barn, 

11, 8, 6 år i vanliga ämnen, språk och Ung, barnkär, 

af sina studier — mot att uträtta alla Vid Kullastrands hvilo- och absolutisthem 

finnes nu åter plats ledig för 

musik. Svar med lönepr., betyg och bättre flicka, villig att utföra en barnjungfrus 

ar Det en — icke skurning och PLATSSÖKANDE 

inom hus förekommande göromål 2 patienter. Riks. Knifsta 20. 

foto. sändes till »A. L.», under adr. 

S. Gumaslii Annonsbyrå, Stockholm tvätt — erhåller plats den 1 :a nästk. 

erhålla undervisning i alla elementära MEDELÅLDERS språkkunnig dam önskar 

inack. att emot fritt vivre un 

f. v. b. 

febr. för vård af två gossar om[ 6 (och 

läroämnen. 

3 år. Jungfru finnes. Ordentlighet och UNG musik, flicka, som genomgått 

dervisa i engelska och franska, deltaga 

Vid Kristianstads elementarläroverk 

för flickor J.». Göteborg p. r. 

vana vid barn oeftergifligt villkor. Kommer 

att anses som medlem af familjen. 

hushållsskola, önskar plats pä nyåret Svar märkt »Stark 15 år>, till 

i husliga göromål eller vara såsom 

hos äldre dam som sällskap och biträde 

i hemmet. På lön fästes min 

Jämtlands-Postens Exp. Östersund, exp. 

sällskap. Svar till »Linguist», Iduns 

Svar med ref. och lönepret. till »T. 

dre af seende än på vänligt bemötande. 

kommer att för vårterminen 1908 anställas 

en vikarierande lärarinna, kom 

Nyinrättade epidemisköterskeplatsen 

Epidemisköterska. 

Svar till »Olga», Örebro p. r. 

f. v. b. 

I musikalisk officersfamilj på landet 

i norra Småland i vacker skogstrakt 

petent att undervisa i matematik inom för Oscarströms distrikt (Halland) UNDER VISNINGS V AN lärarinna önskar 

plats i familj att undervisa i 

med sjö, mottages två unga flickor som 

högre klasser och mellanklasser samt jämte Torups och Kinnareds socknar 

Undervisnings van vilja lära hushåll och väfnad. Pris pr 

i naturkunnighet (botanik, fysik, kemi är ledig att tillträdas från och med vanl. skolämnen. Svar till »20», Halmstad 

p. r. 

i närheten af Stockholm. Goda betyg. Vireda. 

lärarinna önskar plats i familj hälst månad 60 kr. Svar märkt »Hemtrefnad», 

och hälsolära) på det högre stadiet. 1908 års början. Lön 600 kr. årligen 

Svar emotses tacksamt under adr. »Våren 

1908», Landskrona p. r. 

FÖR att lära hushåll önskar förlofvad 

Lönen beräknas efter 1,400 kr. för med två ålderstillägg, hvardera å 50 SOM sällskap och hjälp till äldre dam 

läsår. Ansökningshandlingar, ställda kr. efter resp. 3 och 6 års tjänstgöring. 

Ansökningshandlingar insändas flicka plats i Stockholm eller dess SJUKSKÖTERSKA önskar plats omkr. fam. (hälst i stad) med vana att un 

eller i familj Önskar på nyåret bildad 

dam under febr.—april inack. i resp. 

till läroverkets styrelse, insändas före 

den 15 dec. till föreståndarinnan fröken under adress Doktor A. Liedholm, närhet. Rek. finnes. Svar till »Anna 15 dec. Svar tacksamt till Tora Axelson, 

Styrmansgatan. 8 II t. v., Sthlm. före 15 dec. till »Maison», Iduns 

dervisa. Svar med prisuppgift och ref. 

L. Loven, Kristianstad. 

Oscarström. 

24 år», Iduns exp. 

exp.

— 617 — EDUN 3.907: 

Slut med hemlighetsmakeriet 

De kommitterade besjälas af 

en ny anda. 

Pressen erhåller på förhand 

alla önskade upplysningar. 

ATER NALKAS den af våra stora nationella 

högtidsdagar, som af alla civiliserade 

folk motses med spändt intresse. Svensken 

Alfred Nobels med vidhjärtad frikostighet 

tilltagna penningbelöningar åt diktkonstens och 

vetenskapens yppersta skola på nytt utgå under 

värdiga och lysande festligheter i den svenska 

hufvudstaden. Framstående svenske män skola 

med full insikt om andemeningen i den Nobelska 

testamentshandlingen utdela prisen åt 

de mest förtjänta, och Stockholm skall infatta 

akten i sin vackraste högtidsram. 

Lyckliga omständigheter parade med klokt 

förutseende hafva äfven bidragit att förlägga 

Nobeldagen till den allra lämpligaste af årets 

månader, ty aldrig framträder Mälardrottningen 

mera till sin fördel än just i december. En 

intressant dimma, erinrande om den i våra häfder 

bekanta Lutzendimman, brukar då insvepa 

staden i ett behagligt blygrått töcken, som 

mildrar alla konturer och förkortar alla perspektiv, 

grönskan i våra parker är försvunnen, 

hvarigenom alléernas nyckfulla grenverk framträder 

oskuggadt för det skönhetsälskande ögat, 

solens så godt som absoluta frånvaro åstadkommer 

en romantisk klärobskyr, som hastigt 

öfvergår till natt med tända lyktor och ett 

uppfriskande duggregn, hvilket sistnämnda belägger 

gatorna med en svart, såpmjuk substans, 

som särskildt pristagaren i kemi bör ha ett stort 

utbyte af att undersöka. Tar man vidare i betraktande 

den stora julbrådskan och invånarnes i följd 

däraf ökade intresse för ideella manifestationer 

sådana som Nobeldagen, torde ett tacksamhetsvotum 

till vederbörande för den väl 

valda tidpunkten ej kunna misstydas. 

I ett fall ha dock de kommitterade •— låt 

vara af ett uppriktigt nit att göra det bästa 

möjliga af prisutdelningsakten — icke förstått 

att handla i öfverensstämmelse med den från 

allt småsinne och hemlighetsmakeri frigjorde 

nobelska personligheten. Hvar och en vet, att 

vi syfta på vederbörandes halsstarrighet att 

ända in i det sista fördölja namnen på pristagarne 

för året. Pressens först i human form, 

sedan i skarp och förtörnad ton framställda 

uppmaningar till de kommitterade att i god tid 

meddela dessa namn och sålunda förebygga 

det för Sverige nedsättande i att först genom 

de utländska tidningarnas spalter få afslöjad en 

hemlighet, som i alla händelser ej kan bevaras 

till Nobeldagen, ha hittills bemötts med 

en afvisande tystnad. Sveriges press och den 

allmänhet, denna press representerar, d. v. s. 

hela den- svenska nationen, skulle hållas utanför 

händelsernas gång, endast därför att det 

behagar ett af stel byråkratism genomsyradt 

-kotteri att omgärda en af de ädlaste och för 

.utvecklingen mest befruktande handlingar någon 

människa gjort med en högviktig ämbetsmannaandas 

löjliga skrankor. 

Detta är visserligen så genomsvenskt det kan 

vara, men själfva saken, som är en ljusets sak, 

gagnas ej af att ha ljusskygga män till förvaltare. 

Det var därför en öfverraskning af angenämaste 

slag, som bereddes oss, då vi för några 

dagar sedan aflade vårt sedvanliga besök hos 

de vetenskapliga och litterära institutionernas 

höfdingar för att om möjligt kunna aflocka dem 

åtminstone ytterlinjerna af deras hemligheter 

i Nobelsaken. Naturligtvis väntade vi oss, nu 

som förr, blott och bart ett negativt resultat, 

ty. en journalist här i landet är just ej • bortskämd 

med några favörer vid utöfningen af 

sitt kall. 

Vårt första besök gällde Svenska akademiens 

ständige sekreterare, dr C. D. af Wirsén. Den 

grånade vise satt nästan gömd bland folianter 

och manuskripthögar i sitt graftysta arbetsrum, 

och vår blyga entré kunde ej rycka honom ned 

ur hans höga meditationer. Vi tilläto oss en 

•liten hostattack — ej tillgjord, utan organiskt 

framvuxen ur den dimmiga väderleken — och 

signalerade på detta sätt vår tillfälliga vistelse 

vid Parnassens fot. 

Han lösgjorde sig värdigt ur sin sångmös 

etiska famntag, reste sig, gick oss till mötes 

och tryckte med allmänmänsklig värme vår 

kylslagna hand. 

Vi sade vårt ärende och höjde därvid något 

vår arm för att begagna som åskledare för den 

Jofursblixt, som vi väntade skulle framljunga 

ur Saronskaldens ögon. Men i stället möttes 

vi af ett barnafromt leende och en med blid 

stämma uttalad anmodan att sitta ned i skuggan 

af en uppnäst Sokfates. 

"Det är med glädje jag ser en pressens representant 

hos mig för att inhämta upplysningar 

om hvem som skall hugnas med årets litterära 

Nobelpris," sade skalden med den honom egna 

melankolien i rösten. 

"Pressen å sin sida blir er mycket förbunden, 

herr doktor, emedan ni, trots allt hvad man säger, 

i alla fall tycks vara en man med moderna 

åsikter. Det här hemlighetsmakeriet..." 

"Låt oss inte använda ett så banalt uttryck 

. . . Diskretionssträfvandet är bättre, om 

man öfver hufvud skall tala om ett förhållande, 

som från och med nu upphört att finnas till . . . 

Vi önska nämligen ingenting högre än att 

press och allmänhet i förväg ska bli underlättade 

om de utseddes-namn. Det är naturligtvis 

både värdigare och korrektare."


Vi bugade oss, genomströmmade af en förtjusningens 

dallring. 

"Och namnet på årets lycklige kandidat?" 

frågade vi. "Är det Swinburne?" 

"Nej, nej . . . Kipling, Rudyard Kipling. 

Skrif upp det, så att ni inte begår något misstag 

. . . Här har ni för öfrigt hans porträtt . . . 

profil ... en face . . . med hatt . . och utan 

hatt..." 

Vi bugade oss ånyo inför så mycken älskvärdhet. 

Den behagliga umgängestonen, det 

stora tillmötesgåendet, det vackra rummet med 

sin doft af lärdom, poesi och fin havanna gjorde 

oss frispråkiga. 

"Borde inte en svensk författare snart vara 

förtjänt af Nobelpriset?" sporde vi. "En man 

som Strindberg, till exempel." 

"Ack nej, inte han. Den intima vänskap, 

som sedan många år länkar oss vid hvarandra, 

gör det svårt, för att inte säga omöjligt för 

mig att ge honom denna utmärkelse. Man 

skulle kunna tala om partiskhet, kotterianda 

och dylikt... och det vare mig fjärran! Men 

vi ha andra värdiga, särskildt- en kvinna, 

som ..." 

"Doktorn menar ..." 

"Ja, det gör jag. . . Hon är en fin, flärdlös 

och djupt kristlig skaldenatur, en sådan, 

som endast kan utvecklas i det väna Västergötland." 

"Västergötland?... Syftar inte doktorn på 

Selma ..." 

"Nej, jag tänker nog närmast på Ida..." 

Hans ögon simmade i en glans af himmelskt 

ljus, då han räckte oss handen till afsked. 

Vårt nästa besök gällde Vetenskapsakademiens 

preses, professor Klason, af hvilken vi 

omfattades med minst lika stor välvilja och 

som på vårt spörsmål öppenhjärtigt svarade, 

att årets Nobelpristagare i fysik och kemi voro 

professor A. A. Michelson i Chicago och professorn 

vid Landtbrukshögskolani BerlinE. Buchner. 

Han hänvisade oss till professor Hasselberg 

för erhållande af de båda celebriteternas 

porträtt, hvilken hänvisning vi naturligtvis tacksamt 

följde. 

Det slog oss genast vid inträdet i dennes arbetsrum, 

att professor H. var van att umgås 

med tidningsfolk och att han till fulla värdet 

uppskattade deras betydelsefulla gärning. Bilden 

af en af den svenska journalistikens stormän, 

L. J. Hierta, hängde i ram på väggen och på 

professorns skrifbord tjänstgjorde en miniatyrmodell 

af en modern snällpress som pappershållare. 

Vi välkomnades på det hjärtligaste. 

"Porträtt. . . ja, oändligt gärna . . . Jag har 

femton af hvardera... ni får låna hem dem 

allesammans till urval. Var så god!" 

Och det formligen regnade herrar Buchner 

och Michelson öfver oss. Vår något öfverraskade 

min väckte professorns uppmärksamhet. 

"Ni tänker på den förbehållsamhet, med 

hvilken vi hittills omgjordat oss gentemot tidningarnas 

hänvändelser," sade han. 

Vi nickade jakande, medan våra fickor blefvo 

kullriga som prostmagar af de mångafotografierna. 

"Tänk inte på den snö, som föll i fjol," 

fortfor han. "Man utvecklas, man går framåt 

. . . det är hela hemligheten. Vi arbetare i kulturens 

tjänst måste närma oss till hvarandra, 

hålla ihop som bröder." 

Han klappade våra af skrifbordsarbetet 

starkt sluttande skuldror och gaf oss en sympatisk 

blick. 

Vårt tredje och sista besök gällde Karolinska 

institutets rektor, grefve Mörner, hos hvilken 

tillmötesgåendet tog sublima former, i det han 

ej endast meddelade oss att pristagaren i medicin 

var den franske läkaren professor Charles 

Laveran vid Institut Pasteur i Paris, utan jämväl 

åtog sig att för pressens räkning anordna 

en generalrepitition af prisutdelningen i Musikaliska 

akademien. 

Den ägde rum här om aftonen under de 

högtidliga former, vår å föregående sida meddelade 

teckning antyder.' I förgrunden å bilden 

märkes längst till vänster den snillrike engelske 

diktaren R. Kipling, de hindostanska höglandsbildernas 

skald, vidare professorn i fysik 

vid universitetet i Chicago, A. A. Michelson, 

särskildt märklig genom de precisionsbestämningar 

han utfört inom ljusläran; bredvid honom 

står professorn vid Landtbrukshögskolan 

i Berlin, Edvard Buchner, hvars största vetenskapliga 

betydelse ligger i hans arbeten öfver 

jäsningens kemi, samt ytterst till höger professorn 

vid Institut Pasteur i Paris, Charles Laveran, 

hvilken 1882 upptäckte malarians sjukdomsal - 

strare och kan sägas ha skapat och banat väg 

för vetenskapen om de sjukdomsalstrande lägsta 

djurarterna. 

De å estraden synliga pelarna, lindade med 

saknadens svarta krusflor och försedda med 

aflidna Nobelpristagares namn, symbolisera på 

ett gripande sätt, att till och med de största 

människor äro underkastade förgängelsen, då 

de nått den ålder och andliga mognad, som 

göra dem urståndsatta till annan verksamhet 

än att omedelbart före nedstigandet i grafven 

med domnande händer mottaga Nobels åt den 

andliga förtjänsten stiftade belöningar. 

Requiescant in p ace ! 

GUNLÖG ORMTUNGA. 

Hvetn skall få Iduns 

Kvinnostipendium för 

1908? 

K 

ID NÄSTA ÅRS början har Kvinnliga 

akademien sitt årssammaniräde i hufvudstaden 

under ordförandeskap af professorskan 

Agda Montelius, hvarvid skall bestämmas 

öfver det till Akademien af ldun öfverlämnade 

årsstipendiet på 1,000 kronor för 

belönande eller främjande af någon förtjänstfull 

kvinnlig gärning. Akademien hemställer 

därför genom Iduns redaktion till alla 

våra läsare i Sverige i afsikt att erhålla någon 

vägledning vid utseendet af 1908 års 

stipendietagare, att de, som anse sig känna 

någon, som framför andra borde komma i åtnjutande 

af stipendiet, ville uppsätta förslag 

till nästa års stipendiat. Sådant förslag, åtföljdt 

af motivering, torde insändas snarast 

möjligt och senast före detta års utgång till 

Akademiens sekreterare, doktor Karolina 

Widerström, Stockholm. 

Litteratur. 

"Det röda inslaget, roman af Marika Cederström, 

lyder titeln på ett i dagarne utkommet 

nytt arbete af den kända spirituella författarinnan, 

som helt visst kommer att bli ett af julmarknadens 

mest efterfrågade och äfven förtjänar 

det. Dess handling rör sig inom det 

nutida Stockholms författar- och konstnärsvärld, 

och såväl den lokala som den andliga milieun 

är gifven med intuitiv finhet och skärpa. 

Barn- och ungdomslitteratur. 

Pojkböcker. 

V. 

Edmondo de Amicis: Hjärtat på rätta stället. Pr. 

3: 75; lan Maclaren: Små vildar. Pr. 3: 25; Hans 

Aanrud: Morska pojkar. Pr. 2: 50. Bernt Lie: Petter 

Napoleon. Pr. 2 kr.; Sven Bidevind och andra pojkhistorier. 

Pr. 3: 25; Nordahl Rolf sen: Pojkar. 

E 

TT HELT annat slag af pojkböcker än den s. k. 

äfventyrslitteraturen möter oss i Amicis' Hjärtat 

på rätta stället, Maclarens Små vildar och Aanruds, 

Lies och Nordahl Rolfsens pojkskildringar. Det är pojken 

i hemmet, i leken och i skolan vi få se. Genren 

är tämligen ny, och efter hvad anmälaren vet, ha vi 

här i Sverige knappt någon ANDAN representant för den 

än Geijerstam, Svantes och Olles pappa. Ty det är 

alls icke fråga om den traditionella gamla pojktypen, 

antingen öfvermåttan ädel och duktig, eller lömsk och 

feg. "Historien om den lögnaktige Konrad" kan sägas 

utgöra rent af en antipod till exempelvis Maclarens 

skildringar. 

Det är, som hade jag framför mig en liten, 

lockig och brunögd, eldig och begåfvad italienare, en 

skotsk gosse i höglandsdräkt med mössan på nacken, 

ärmarna uppkaflade och ögonen lysande af stridslust, 

samt en hel rad norska gutter med "selvfölelse" och 

tjufpojksaktighet präglade i ansiktet och åthäfvor. 

Edmondo de Amicis är ju en af Italiens främsta 

författare, och om den popularitet hans bok vunnit i 

hemlandet, vittna väl bäst de 150 upplagorna Den är 

också antagen som läsebok i elementarskolorna därstädes. 

Man förstår så väl, att den blifvit det italienska 

folket så kär. I ett land, där ingen religionsundervisning 

meddelas I skolorna, måste man sätta särskildt 

stort pris på att äga en konstnärligt skrifven bok, så 

genomandad af kärlek till stora dygder, till människorna 

omkring en och till det sköna landet, där MAN vuxit 

upp. Där är tacksam, beundrande kärlek inför föräldrars 

och lärares arbete, medlidsam, hjälpande kärlek 

mot fattiga och förtryckta samt gränslös, offervillig 

kärlek till fosterlandet. 

En vuxen människa behöfver visst inte vara italienare 

för att älska boken. Men huru våra nordiska 

gossar skola tycka om den, blir nog en annan fråga. 

Jag fruktar, att de skola finna vissa partier där allt 

för främmande för sig, för "vackra" och sentimentala". 

— Skada vore emellertid, om sådana pärlor i fråga 

om eldande fosterlandskärlek, som åtskilliga af de s. k. 

månadsberättelserna utgöra, skulle bli obeaktade af 

svensk ungdom. Finnes det ännu hem i Sverige, där 

föräldrar och barn samlas omkring aftonlampan under 

högläsning, skulle man för dylika stunder varmt vilja 

rekommendera sådana skisser som Den lilla patrioten 

från Padua, Pappas sjukskötare, Den sardinske trumslagaren, 

Den lille florentinske skrifvaren. 

Mellan Amicis Hjärtat på rätta stället och de andra 

pojkböckerna är en oerhörd skillnad. Det är till helt 

andra luftstreck man föres, och svenska pojkar komma 

naturligtvis att känna igen sig på ett helt annat sätt. 

Men kanske komma de ändå inte riktigt att känna 

igen sig i Små vildar. Jag tror att en svensk pojke 

med genomsnittsförtjänster i fråga om läxläsning, 

lydnad och ordentlighet skall efter läsningen af denna 

bok djupt beklaga det öfver mått af dygd — simpel, 

onödig — dygd som han bar. Han måste blifva rent tju 

sad af den frihet att terrorisera af staden och samhället, 

som de små vildarna hade om han ej rent af 

hisnar inför den. Och han tar kanske ej i beräkning, 

att "paradiset" är förlagdt till Maclarens barndom, 

d. v. s. till 1840 -50 talen. Men utomordentligt rolig 

är boken med sin friska, sunda humor och sin I det 

hela präktiga pojkpsykologi. Hör bara följande ord, 

som kunna sägas gifva klaven till Maclarens pojktyper: 

"Det kan visserligen vara nedslående, men är likväl 

ett faktum, att människosläktets historia under gångna 

tider upprepas i den enskilde; en pojke är af naturen 

vilde och har sedan urminnes tider hyst kärlek till 

idrotter, en orubblig likgiltighet för omständigheterna, 

en oemotståndlig lust att slåss, en oskrymtad beundran 

för styrkan och en slafvisk vördnad för den 

starke. Efter hand blir han mera lik en hyfsad och kristen 

människa, stadgar sig, blir hänsynsfull, barmhärtig, 

fridsam, blir rädd för att låta sina egna gossar 

gå med våta fötter och sitter som ordförande på möten 

för djurens skydd; men han måste gå igenom sitt 

vildhetsstadium. Under den perioden är en filantrop 

ingalunda en gosses ideal. Hans hjälte måste äga en 

stråtröfvares egenskaper, en själfhärskares vilja, en 

orädd uppsyn och en järnhård hand. Vid första tecken 

till myteri skall han draga en pistol ur bältet (en af 

tjugo) och skjuta ihjäl den fräcke rebellen på fläcken." 

Lika goda kännare af pojknaturen och pojkmoralen 

äro de norska författarna. Därför komma de heller 

aldrig med omöjliga fordringar, men slå däremot hårdt 

till, då det gäller sådana karaktärslyten som feghet 

och lögnaktighet. Naturligtvis göra de sig ej skyldiga 

till dumheten att predika. Nej, allt, ondt och godt, 

möter oss i lifslefvande, friska, naturliga pojkar. Sådana 

berättelser som Nordahl Rolfsens präktiga Fuskar 

du? och Bernt Lies Sven Bidevind kunna blifva af 

betydelse i en pojkes utveckling. Högst af dessa böcker 

synes mig Aanruds stå. Den är rent förtjusande och 

torde glädja vuxna människor med humor och kärlek 

till barn lika mycket som yngre läsare. Där möter 

man heller aldrig den en liten smula simpla ton och 

väl stora nonchalans I fråga om rättsbegrepp, som nog 

stöter EN här och där I t. EX. Petter Napoleon. 

MARIE LOUISE GAGNEK.

1907:49

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?